Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den framtida användningen av Bogesunds slott.
1964-11-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1964:177, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den framtida användningen av Bogesunds slott.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 177 år 196b
1
Nr 177
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den framtida
användningen av Bogesunds slott.
(4:e avd.)
1 två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herrar Alexanderson och Per-Olof Hanson (1:473) och den andra inom andra
kammaren av herr Keijer (II: 321), har hemställts att riksdagen måtte
ge Kungl. Maj :t i uppdrag att snarast utreda frågan om den framtida användningen
av Bogesunds slott samt framlägga kostnadsförslag för dess
restaurering.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden torde
få hänvisas till motionen II: 321.
över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och
länsstyrelsen i Stockholms län.
Byggnadsstyrelsen erinrar om att den i skrivelse den 14 december 1948
angående restaurering av Bogesunds slott anslöt sig till en av riksantikvarieämbetet
redovisad uppfattning att slottet borde tillmätas ett mycket
stort värde som kulturhistoriskt minnesmärke. Styrelsen säger sig i detta
sammanhang vilja ånyo framhålla, att byggnaden har ett sådant kulturhistoriskt
värde, att den bör bevaras för framtiden samt framhåller vidare
följande.
Av den ursprungliga anläggningen från 1600-talets mitt återstår i slottets
inre såväl rumsdisposition som trapphus förvånansvärt oberörda av
de förändringar slottet genomgått. I särskilt hög grad är slottets tredje
våning bevarad i ursprungligt skick med murade spisar, golv av kalksten
och timmer och målade panel- och bjälktak. I övriga våningar är bjälktak
eller ursprungliga valv till största delen bevarade. I vad mån muralmålningar
m. in. döljes under nuvarande väggytor har hittills ej närmare undersökts.
Sammanfattningsvis kan sägas, att byggnadens interiör alltjämt
till stora delar ger en god och värdefull bild av stormaktstidens herremansbostad.
Slottets exteriör präglas helt av 1860-talets ombyggnad. Det normandiska
lantslott som arkitekterna Medelplan och Scholander då skapade åt
familjen von Höpken måste tillmätas ett mycket högt kulturhistoriskt
värde. Till detta värde bör läggas den särpräglade och vackra verkan i
1—6590 64 Bihang till riksdagens protokoll 1964. 6 samt. Nr 177
2
Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1967
landskapsbilden, som slottet med sina fyra krenelerade torn — synliga
redan från farleden utanför Vaxholm — äger.
Då staten 1946 inlöste Bogesunds egendom, var den obebodda slottsbyggnaden
stadd i hastigt fortlöpande förfall, framför allt förorsakat av
vattenskador till följd av de otäta och allmänt bristfälliga taken. Sedan
dess har utförts vissa reparationsarbeten, som befunnits nödvändiga för
att hindra fortsatt förfall. Bl. a. har omtäckning utförts av samtliga tak
och vissa förstärkningsarbeten företagits i samband därmed.
För att hindra att fasadernas mur- och putsskador ytterligare förvärras
bör i första band en omputsning av hela byggnaden äga rum. Byggnadsstyrelsen
beräknar att kostnaderna för en sådan åtgärd, varvid även de
svårt rötskadade fönsterna bör ersättas, i runt tal uppgå till 500 000 kronor.
Till de omedelbart angelägna åtgärderna bör även räknas en partiell
konservering och restaurering av de värdefulla delarna av den ursprungliga
inredningen. Hur stora kostnader en total renovering av slottet kan
uppgå till kan ej utan omfattande utredning angivas. Det i omförmälda
skrivelse den 14 december 1948 upptagna beloppet — 1 450 000 kronor —
är i dagens läge helt orealistiskt och synes endast kunna täcka en ringa
del av kostnaderna.
1 nämnda skrivelse redovisas ett förslag att iordningställa slottet för
kongress- och hotellverksamhet. Erforderliga sammanträdes- och kommittérum
för kongresser med upp till omkring 200 deltagare skulle kunna
anordnas jämte sällskaps- och personalrum samt rum för omkring 30
liggande gäster. Byggnadsstyrelsen har sedermera funnit att förslaget
svårligen skulle kunna genomföras bl. a. på grund av brandlagstiftningens
skärpta krav på effektiva evakueringsmöjligheter i samlingslokaler och
hotellbyggnader. Byggnadsstyrelsen har nyligen undersökt möjligheterna
att använda det restaurerade slottet som kursgård för en statlig förvaltningsskola
men har av skilda orsaker funnit projektet helt olämpligt.
Delar av slottet användes i dag som museimagasin för Nordiska museet.
Ehuru slottsbyggnaden f. n. endast uppfyller begränsade krav på sådana
magasinslokaler, synes likväl samma användningsområde — såvitt nu kan
bedömas — vara det enda, inom vilket byggnaden utan synnerligen höga
ombyggnadskostnader kan praktiskt utnyttjas.
Från museihåll har vid upprepade tillfällen framhållits svårigheterna
att på ett tillfredsställande sätt hålla museernas magasinerade s. k. studiesamlingar
tillgängliga för forskare och andra särskilt intresserade. Beaktansvärda
möjligheter föreligger att göra Bogesunds slott till ett »studiemuseum»,
som med fördel kunde inriktas på ett visst specialområde. Ett
sådant museum torde få ett ansenligt attraktionsvärde även för en bredare
publik, framför allt om samtidigt en del av slottet — dess tredje våning
— kunde återställas i ursprungligt skick. En närmare utredning av denna
fråga torde dock erfordras innan mera konkreta planer kan utformas.
Redan på frågans nuvarande stadium kan emellertid konstateras att den
renovering av slottets inre delar, som skulle krävas för detta ändamål,
skulle bli betydligt mindre omfattande än en totalrenovering.
De anslag, som ställes till byggnadsstyrelsens förfogande för renovering
av slottsbyggnader, täcker enligt styrelsen endast till en mindre del behovet.
Det synes vara angeläget att bl. a. för restaurering av Bogesunds
slott ytterligare medel anvisas. I detta sammanhang hänvisar byggnads
-
Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1964
3
styrelsen till vad styrelsen anfört i sina samtidiga utlåtanden över motioner
rörande Läckö slott och citadellet i Landskrona.
Riksantikvarieämbetet framhåller följande.
Den 30 mars 1946 förordnade Kungl. Maj:t med stöd av lagen den 29
mars 1946 om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom, att fideikommissegendomen
Bogesund skulle mot lösen avstås till kronan samt att
domänstyrelsen finge för kronans räkning taga egendomen i besittning.
Genom kungl. brev den 22 april 1949 ställdes slottet jämte parkområde
såsom byggnadsminnesmärke under byggnadsstyrelsens vård och förvaltning.
Frågan om slottets bevarande för framtiden såsom minnesmärke gjordes
enligt beslut år 1950 till föremål för en statlig utredning. Det befanns
därvid att den på 1640-talct ursprungligen uppförda byggnaden ägde sådant
kulturhistoriskt värde att den borde bibehållas i full omfattning, dvs.
även med de på 1860-talet utförda tillbyggnaderna.
Genom att slottsbyggnaden förvaltningsmässigt skildes från egendomen
i övrigt bröts sambandet mellan jorden och skogen å ena sidan och slottet
å den andra och den tidigare ekonomiska grundvalen för byggnadens
existens gick förlorad. Bogesunds slott befann sig då kronan övertog det
i ett stadium av långt framskridet förfall och krafttag skulle ha behövts
för att sätta det på fötter. Statens övertagande av egendomen hälsades av
riksantikvarieämbetet med stor tillfredsställelse, emedan möjlighet tycktes
yppa sig för en framtida bättre vård av byggnaden. De medel soin stått
till byggnadsstyrelsens förfogande för ändamålet har emellertid endast
räckt till för att verkställa de mest trängande reparationerna samt att därefter
ombesörja det löpande underhållet. Behovet av en mera genomgripande
reparation torde nu vara akut. En plan för en dylik genomgripande
iståndsättning och en utredning rörande kostnaderna ter sig angelägen.
F. n. har Bogesunds slott ingen annan praktisk användning än att fungera
som magasin för Nordiska museet. Även om det ur kulturhistorisk synpunkt
ter sig som ett oavvisligt krav att bevara slottet, också om det skulle
komma att stå enbart som ett minnesmärke utan praktisk funktion, vore
det självfallet i och för sig av värde om det kunde erhålla en passande
användning. Frågan härom torde ävenledes kräva en närmare utredning.
Under hänvisning till det anförda tillstyrker riksantikvarieämbetet
bifall till det av motionärerna framförda förslaget. Vid en sådan utredning
anses samråd böra äga rum jämväl med riksantikvarieämbetet.
Länsstyrelsen i Stockholms län, som i ärendet hört länsarkitekten, framhåller
att det skick, vari slottet nu befinner sig, är mycket beklagligt. Dess
läge på det av allmänheten livligt frekventerade Bogesundslandet — och
som än mer användes för fritidsvistelse då Stockholms stad arrenderat
delar därav — och vid en starkt trafikerad turistväg gör det mycket angeläget,
att slottet hålles i gott skick. Och än mer angeläget blir detta, då
slottet tillhör staten. Det måste enligt länsstyrelsen särskilt på utländska
turister göra ett egendomligt intryck att det för sitt välstånd så omtalade
Sverige inte bättre vårdar sig om sina kulturvärden. Länsstyrelsen säger sig
4
Statsutskottets utlåtande nr 177 år 1964
därför livligt tillstyrka, att en utredning av Bogesunds slotts restaurering
och framtida användning snarast kommer till stånd.
Utskottet. I sitt yttrande över förevarande motioner har riksantikvarieämbetet
understrukit behovet av en genomgripande iståndsättning av Bogesunds
slott. Byggnadsstyrelsen, som även ansett slottet ha ett sådant kulturhistoriskt
värde att det bör bevaras för framtiden, har dock framhållit
att det redan tidigare framförda förslaget att iordningställa slottet för
kongress- och hotellverksamhet — på grund av bl.a. brandlagstiftningens
skärpta krav på effektivare evakueringsmöjligheter i samlingslokaler och
hotellbyggnader — numera rimligen icke kan genomföras. Projektet att
efter en eventuell restaurering använda byggnaden som kursgård för en
statlig förvaltningsskola har också av skilda orsaker befunnits helt olämpligt.
Det enda användningsområde för vilket slottet utan synnerligen höga
ombyggnadskostnader kan praktiskt utnyttjas torde enligt styrelsen vara
det nuvarande, d.v.s. som museimagasin.
Utskottet finner det för sin del angeläget att frågan om byggnadens eventuella
bevarande och användning får en mera definitiv lösning. Någon ytterligare
utredning om dess utnyttjande som sammanträdes- eller kongresslokaler
synes därvid icke längre erforderlig. Enligt vad utskottet erfarit
pågår emellertid inom byggnadsstyrelsen viss utredning och planering rörande
bibehållandet av samt lämpliga åtgärder jämte kostnader härför
m.m. såväl i fråga om Bogesunds slott som beträffande övriga under styrelsens
förvaltning stående historiska byggnader och byggnadsminnesmärken
— i anledning varav förslag framdeles torde vara att förvänta antingen
i styrelsens petita eller i särskild ordning. Då i avvaktan på statsmakternas
prövning av sålunda förväntade förslag någon särskild åtgärd från riksdagens
sida enligt utskottets mening i vart fall f.n. icke synes påkallad avstyrkes
de nu föreliggande motionerna.
Utskottet hemställer således,
att motionerna I: 473 och II: 321 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 24 november 1964
På statsutskottets vägnar:
ERNST V. STAXÄNG
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit
från första kammaren: herrar Gillström, Boman, fröken Andersson,
herrar Einar Persson, Ivar Johansson, Bergman, Axel Johannes Andersson,
Virgin, Fritz Persson, fru Wallentheim, herrar Bengtson, Per Jacobsson,
Mårtensson, Bengt Gustavsson och Hjorth; samt
från andra kammaren: herrar Staxäng, Gustafsson i Stockholm, Ståhl,
Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herrar
Eliasson i Sundborn, Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Cassel, Johansson
i Norrköping, Carbell, Blomkvist och Löfroth.
K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM 19(4
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.