Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny organisation av totalförsvarets regionala ledning in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1964-12-01 · 31 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1964:189, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny organisation av totalförsvarets regionala ledning in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196b

1

Nr 189

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ny

organisation av totalförsvarets regionala ledning in. m.

jämte i ämnet väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen, nr 109 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 6 mars 1964, föreslagit

riksdagen att dels godkänna av departementschefen i förenämnda

statsrådsprotokoll angivna riktlinjer för organisation av totalförsvarets

regionala ledning, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsåtgärder

som kan komma att erfordras på grund av omorganisationen

av totalförsvarets regionala ledning.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Birger Andersson m. fl. (I: 725) och den andra inom andra kammaren

av herr förste vice talmannen Malmborg m. fl. (II: 887), i vilka hemställts

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att fredsförläggningsort

för blivande Västra militärområdesstaben skall tills vidare vara

Skövde,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Schött (I: 736) och den andra inom andra kammaren av herr Björkman

(II: 902), i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposition

in- 109 måtte besluta att Gotlands militära försvarsorganisation, under beteckningen

Gotlands militärkommando, skall kvarstå med nuvarande lydnadsförhållanden

och att frågan om en eventuell ändring härav prövas först

sedan organisationen i övrigt genomförts och ytterligare erfarenheter vunnits,

dels en inom första kammaren av herr Schött väckt motion (I: 737), vari

hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte uttala att Kungl.

Maj :t för nästkommande års riksdag framlägger lörslag om inrättande av

dels en tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad A 23 i tredje civilförsvarsområdet,

dels tre tjänster som landskanslister i lönegrad A 19 i första,

andra och tredje civilförsvarsområdena,

dels en inom andra kammaren av herrar Nyberg och Wachtmeister väckt

motion (II: 903), vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av proposition

nr 109 måtte dels ingående överväga frågan om att förlägga militärområdesstaben

i södra militärområdet till Karlskrona, dels ock besluta att cliel

—Bihang till riksdagens protokoll 196b. 6 samt. Nr 189

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1964

fen för Sydkustens örlogsbas ges graden konteramiral även om eu beställning

i lönegrad Bo 4 avses för befattningen,

dels ock eu inom andra kammaren av fröken Sandell och herr Ståhl väckt

motion (II: 904), vari hemställts alt riksdagen måtte i skrivelse till Kungi.

Maj :t begära sådana kompletterande direktiv för den pågående utredningen

rörande civilbefälhavarnas krigsorganisation in. in. att frågan om eu ledande

och inspekterande instans för civilförsvarets beredskap över hela landet

överväges.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionerna I: 725, II: 902, I: 737, II: 903 och II: 904.

Av propositionens innehåll redovisas i det följande vad föredragande departementschefen

anfört. Beträffande övriga delar av propositionen, vilka

innehålla en redogörelse för försvarsledningsutredningens förslag samt däröver

avgivna remissyttranden, torde få hänvisas till denna.

Propositionen

Departementschefen har anfört följande.

»På grundval av försvarsledningsutredningens tidigare betänkanden (SOU

1961:7 och 1961:66) har 1961 och 1962 års riksdagar (prop. 1961:109

och 1962: 108) fattat beslut om vissa ändringar av krigsmaktens och totalförsvarets

högsta ledning i syfte framför allt att få till stånd en bättre samordning

inom dessa områden. Genom försvarsledningsutredningens nu presenterade

slutbetänkande (SOU 1963:65) har underlag framlagts, soni gör

det möjligt att utsträcka omdaningen av totalförsvarets ledningsorgan jämväl

till regional instans.

Försvarsledningsutredningen har ingående studerat nuvarande ansvarsfördelning,

organisation och verksamhet inom totalförsvarets regionala ledning

och därvid funnit, att gällande ordning visserligen har många fördelar

men också är behäftad med vissa — delvis betydande — brister och nackdelar.

1 sistnämnda hänseende framhåller utredningen bl. a. att en deloperation,

avseende försvar mot gräns- eller kustinvasion, inom huvuddelen

av landet kommer att under överbefälhavaren ledas icke av en chef utan

av fyra sidoordnade chefer, nämligen en militärbefälhavare, en marinkominandochef

och två flygeskaderchefer. Utredningen finner det uppenbart,

att svårigheter måste möta för överbefäl havaren att samordna mark-, sjöoch

luftoperativ verksamhet i ett antal deloperationer, samtidigt som han

— under Ivungl. Maj :t — skall leda vår samlade försvarsoperation. I fråga

om ledningen av det civila försvaret konstaterar utredningen, att det för

vissa lägen i stort sett saknas bestämmelser om uppgifter och befogenheter

för civilbefälhavarna, vilket bl. a. medför oklarhet om gränserna mellan

civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas kompetensområden.

Mot bakgrund av sålunda föreliggande svagheter i ledningssystemet har

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196b 3

utredningen föreslagit en särskilt för krigsmaktens del genomgripande omorganisation

av den regionala ledningen.

En utgångspunkt för förslagen har varit, att på den högre regionala nivån

verksamheten inom krigsmakten skall kunna ledas enhetligt av en

militär chef — av utredningen henäinnd militärbefälhavare — och den civila

försvarsverksamheten inriktas och samordnas av en civil chef — civilbefälhavare.

I indelningshänseende medför detta för krigsmaktens del,

att nuvarande uppdelning på militärområden, marinkommandon och eskaderområden

bör ersättas med en för samtliga försvarsgrenar gemensam indelning

i geografiska ansvarsområden. Dessa områden, som utredningen

benämner militärområden, föreslås bli sex till antalet. Därvid förutsättes

att Gotland skall inox-dnas i militärområde på fastlandet. Det civila försvarets

indelning på högre regional nivå bör enligt utredningen vara helt

överensstämmande med krigsmaktens. Gotland, som f. n. står utanför

civilområdesindelningen, föreslås skola ingå i ett civilonu-åde på fastlandet,

och vidare föreslår utredningen att Norrbottens och Västerbottens län

sammanföres till ett nytt civilområde.

Militärbefälhavare skall i krig under överbefälhavax-en utöva den operativa

ledningen inom sitt område. Han skall biträdas av en allsidigt sammansatt

stab. Civilbefälhavare skall liksom hittills ha till huvuduppgift att

samordna den civila försvarsverksamheten inom sitt civilomiåde. Uppgiften

anses kräva, att civilbefälhavaren får möjlighet att meddela bindande

föreskrifter till civila myndigheter inom området. I fråga om krigsorganisationen

framlägger utredningen vissa principer men förutsätter, att organisationen

i detalj skall utformas för krigsmaktens del av överbefälhavaren

och för det civila försvaret av en särskild ai’betsgrupp, allt efter givna

riktlinjer. Civilbefälhavarnas krigsorganisation anses böra förstärkas.

Den föreslagna indelningen i militär- och civilområden avses skola gälla

även i fred. Militärbefälhavare skall i fred ha uppgifter i fråga om operativt

krigsförberedelsearbete, förbandsproduktion och förvaltning. Han skall

liksom i krig biträdas av en allsidigt sammansatt stab, som ersätter nuvarande

militärbefäls-, marinkommando- och flygeskaderstaber och i vilken

de ledande befattningarna tillsättes oberoende av försvarsgren. För vissa

av de uppgifter, som nu åvilar inarinkommandochef, föreslås s. k. örlogsbaser

med stabsorgan skola inrättas. I fråga om personaluppsättningen

innebär förslagen bl. a., att cheferna för tre av militärområdena skall ges

generallöjtnants (viceamirals) ställning och att övriga militärbefälhavare

blir generalmajorer eller konteramiraler. Civilbefälhavarnas uppgifter i fred

förutsättes bli desamma som nu ankommer på dem, men uppgifterna bör

instruktionsmässigt fastställas. Vissa civilbefälhavarkanslier föreslås skola

förstärkas med sammanlagt fyra befattningar, vartill kommer ytterligare

två befattningar för fredskansliet i det nya norrländska civilområdet.

Övergång till ny — provisorisk — fred sorga ni sa tion för krigsmaktens

högre regionala ledning föreslås av utredningen i allt väsentligt skola ske

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196i

fr. o. m. den 1 oktober 1966. Inom det civila försvaret bör enligt utredningen

det nya civilområdet i Norrland och förstärkningen av vissa civilbefälhavares

kanslier tillkomma fr. o. m. den 1 juli 1964, medan övriga ändringar

bör ske samtidigt med att krigsmakten övergår till sin nya ledningsorganisation.

Utredningens ställningstaganden och förslag har i stort sett inte givit anledning

till erinringar från de myndigheter in. fl. som yttrat sig i ärendet.

För egen del finner jag det också klarlagt, att ökad samordning och

fastare ledning måste åstadkommas även i regional instans. Den nuvarande

organisationen är i första hand uppbyggd för att tillgodose ledningskraven

inom varje verksamhetsgren för sig. Det främsta kravet på ledningsorganisationen

måste emellertid vara, att den i krig snabbt och säkert kan bringa

totalförsvarets samlade resurser till största sammanlagda försvarseffekt.

På grund av ett nutida krigs karaktär måste det befaras, att lägen lätt kan

uppstå, då nuvarande organisation inte förmår fylla detta krav. Jag ansluter

mig därför till utredningens uppfattning, att avsaknaden av enhetlig

regional ledning utgör en så betydande svaghet att den inte längre bör

accepteras. Den regionala ledningen i krig bör alltså på både militär och

civil sida utövas av endast en militär respektive civil chef inom varje geografiskt

ansvarsområde. Att sådana regionala chefer och stommen till deras

ledningsorgan måste finnas redan i fred, finner jag självklart.

Efter samråd med chefen för inrikesdepartementet redovisar jag nu mina

synpunkter och ställningstaganden beträffande utredningens förslag. Därvid

anknyter jag i huvudsak till den ordningsföljd jag tillämpat vid min

redogörelse för förslag och remissyttranden.

Som utgångspunkter och riktlinjer har försvarsledningsutredningen

redovisat vissa i det föregående återgivna principiella uttalanden

om totalförsvarets allmänna målsättning, krigsmaktens allmänna och

operativa målsättning, ett framtida krigs karaktär, militärgeografiska och

militärpolitiska förhållanden samt tillgången på kvalificerad ledningspersonal.

Jag anser, att utredningen ingående belyst dessa förhållanden och

spörsmål, och jag kan — i likhet med remissinstanserna — i allt väsentligt

ansluta mig till de uppfattningar, som därvid kommit till uttryck.

Såsom utredningen anfört, har 1963 års riksdag fastställt totalförsvarets

allmänna målsättning (prop. 108, s. 55 f.; SU 113; rskr 265) och därjämte

givit fortsatt giltighet åt den sedan 1948 för krigsmakten gällande

allmänna målsättningen. Jämlikt Kungl. Maj :ts uppdrag har överbefälhavaren

inkommit med förslag till den målsättning för krigsmakten, som enligt

1963 års riksdags beslut skall underställas riksdagen. Förslaget är under

beredning i försvarsdepartementet, och jag ämnar inom kort hemställa

att Kungl. Maj :t förelägger riksdagen förslag i ämnet.

Jag vill understryka utredningens uttalande, att krigsmaktens lednings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196A å

organisation för krig liksom för fred skall formas främst utifrån de krav

som invasionsförsvaret ställer.

I anslutning till utredningens uttalanden om den knappa tillgången på

kvalificerad ledningspersonal för totalförsvaret vill jag också betona, att

våra samlade personalresurser måste utnyttjas så rationellt som möjligt.

Enligt min mening har utredningen iakttagit denna grundsats, när den utformat

sina organisationsförslag.

Vad försvarsledningsutredningen anfört i fråga om kraven på totalförsvarets

regionala ledning anser jag mig i allt väsentligt

kunna biträda. I övrigt vill jag här endast framhålla, att jag i fråga

om grunderna för rikets regionala indelning helt delar utredningens uppfattning,

att ansvarsområdena för samverkande militära och civila chefer

bör vara geografiskt överensstämmande och att de bör bygga på den civiladministrativa

indelningen, såvida inte tungt vägande operativa skäl motiverar

avsteg härifrån. Min syn på dessa frågor och därmed sammanhängande

problem avser jag att utveckla närmare längre fram i samband med

behandlingen av utredningens konkreta indelningsförslag.

Mot utredningens val av huvudalternativ har vid remissbehandlingen

inte gjorts någon erinran. För egen del vill jag anföra, att de

principiella överväganden rörande regionernas storlek, ansvars- och befogenhetsfördelning

samt personaltillgångar, som föregått utredningens val av

huvudalternativ, enligt min uppfattning är välgrundade och realistiska. Detta

gäller i samma grad med avseende på det militära och det civila försvarets

förhållanden. Jag anser det inte råda någon tvekan om att utredningen, när

den på grundval av dessa överväganden tagit det s. k. modifierade sexregionsalternativet

till utgångspunkt för sina förslag, därmed givit dessa en

mera rationell inriktning än vad som skulle ha blivit fallet om något annat

av de föreliggande alternativen valts.

Som benämningar på geografiska ansvarsområden,

chefer och staber inom krigsmakten har utredningen föreslagit »militärområde»,

»militärbefälhavare» och »militärbetälsstab». Utredningen har

också föreslagit, att områdena skall numreras från söder mot norr.

Vissa remissmyndigheter har framställt erinringar mot dessa förslag. Sålunda

anser överbefälhavaren visserligen att cheferna ifråga bör benämnas

militärbefälhavare men föreslår att områdena benämnes militärregioner

och staberna militärregionstaber samt att numreringen av praktiska skäl

göres lika med den som gäller för nuvarande militärområden. Flera andra

remissmyndigheter har intagit samma ståndpunkt i fråga om numreringen

och därvid hänvisat till de praktiska omställningssvårigheter, risker för missförstånd

och onödiga kostnader, som enligt deras mening skulle följa av

ett genomförande av utredningens förslag.

För egen del vill jag framhålla, att det vid valet av benämningar och num
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1964

reringssystem är betydelsefullt att hålla i minnet, att den föreslagna ledningsorganisationen

är en helt ny organisation i förhållande till de regionala

ledningsorganisationer som nu finns. Det är således inte fråga om att

komplettera nuvarande militärbefälsstaber med ett antal beställningshavare

ur nuvarande marinkommando- och flygeskaderstaber, utan förslagen innebär

i princip att samtliga staber på högre regional nivå i nuvarande organisation

indrages och att nya, för hela krigsmakten gemensamma staber

organiseras. Att detta är vad försvarsledningsutredningen avsett, framgår

med all önskvärd tydlighet av dess motiveringar för sina förslag. Jag har

likväl funnit det angeläget att göra dessa principiella uttalanden för att

förebygga missuppfattningar, som möjligen skulle kunna uppkomma vid

ett mera ytligt betraktande av förslagen.

När försvarsledningsutredningen nu föreslagit benämningarna militärområde,

militärbefälhavare och militärbefälsstab, har det skett därför att

dessa benämningar av skäl, som utredningen redovisat, ansetts vara de

systematiskt lämpligaste. Jag anser att utredningens bedömningar i denna

fråga är hållbara och finner det — mot bakgrunden av vad jag nyss anfört

inte böra utgöra något hinder för användningen av ifrågavarande

termer, att de förekommer även i nuvarande organisation. Benämningen

militärområde utvisar, som utredningen anfört, att det är fråga om ett område

som inte kan hänföras till någon särskild försvarsgren, och den är

samtidigt en lämplig motsvarighet till ordet civilområde. Mot benämningen

militärbefälhavare har jag inte heller något att erinra. Däremot anser jag,

att de nya staberna bör benämnas militärområdesstaber i stället för militärbefälsstaber.

Med anledning av att vissa remissmyndigheter föreslagit, att numreringen

av nuvarande militärområden skall »bibehållas», synes det mig böra

understrykas, att den principiella skillnaden mellan militärområden i den

nuvarande och i den föreslagna organisationen talar för att en ny numrering

väljes. Härtill kommer att numreringen av nuvarande militärområden är

osystematisk. Av dessa skäl har jag varit benägen att tillstyrka utredningens

förslag i frågan. Vissa motiv av praktisk natur kan emellertid anföras

för att använda numreringen av de nuvarande militärområdena, med vilka

de-nya i siort sett'' sammanfaller renft geografiskt. Sålunda bygger numreringen

av försvarsområdena på militärområdesnumren, och vissa samband

förefinnes även mellan dessa och beteckningarna på en del förband i krigs*

organisationen. Jag har övervägt dessa förhållanden och därvid funnit, att

en numrering av de nya militärområdena efter deras inbördes läge inte

skulle göra eu omnumrering av försvarsområden m. m. nödvändig. För att

emellertid misstag inte övergångsvis skall behöva inträffa, har jag sökt en

annan lösning, som har samma principiella fördelar som utredningens. Jag

töreslår att militärområdena, i stället för att numreras, benämnes Södra,

Västra och östra militärområdena samt Bergslagens, Nedre Norrlands och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 dr 1964

7

Övre Norrlands militärområden (i förkortning lämpligen milo S, V, Ö, B,

NN och ÖN). Samma system torde därvid böra införas beträffande civilområdena.

I fortsättningen av min framställning använder jag de av mig nu föreslagna

benämningarna.

Jag återkommer så till frågorna rörande rikets regionala indelning

och behandlar därvid krigsmakten och det civila försvaret i ett sammanhang.

Som jag tidigare anfört, ansluter jag mig till de av utredningen

uttalade principerna, att samverkande militära och civila chefer bör ha geografiskt

överensstämmande ansvarsområden och att dessa så långt möjligt

bör bygga på den civil administrativa indelningen.

Utredningen har emellertid funnit, att det inte låter sig göra att överallt

upprätthålla överensstämmelse mellan militärterritoriell och civiladministrativ

indelning, d. v. s. mellan å ena sidan militärområdesindelningen

(med vilken civilområdesindelningen förutsättes sammanfalla) och å andra

sidan länsindelningen. Utredningen framhåller dock uttryckligen, att avkall

på denna princip inte bör göras annat än i undantagsfall och då endast

om övertygande operativa skäl kan åberopas för åtgärden. Sådana skäl har

utredningen funnit föreligga i tre fall. Ett av de län det här gäller är Hallands

län, vars södra del enligt utredningens mening borde hänföras till

Södra militär-(civil-) området. Med hänsyn till länsindelningsutredningens

pågående arbete har utredningen dock i detta fall inte föreslagit att någon

ändring av militär- och civilområdesgräns nu skall göras. De båda övriga

fallen avser Kalmar och Gävleborgs län. Utredningen har här föreslagit en

sådan dragning av gränserna mellan berörda militär- och civilområden,

att delar av de nämnda länen hänföres till östra militär-(civil-)området.

Förslaget anges medföra, att ifrågavarande båda länsstyrelser i sin beredskapsplanläggning

får att samarbeta med vardera två civilbefälhavare.

Mot det nu nämnda förslaget har av några remissinstanser riktats eu

delvis ganska bestämd principiell kritik. Därvid har särskilt pekats på de

svårigheter och olägenheter, som kan antagas uppkomma om man i en

mobiliserings- eller krigssituation överför delar av ett län till ett angränsande.

Med anledning härav vill jag anföra följande. Ehuru det *— liksom

hittills — med all kraft bör eftersträvas att iaktta grundsatsen om överensstämmelse

mellan militärterritoriell och civiladministrativ indelning, skulle

det vara orealistiskt att förutsätta att dessa båda indelningar, för vilka

delvis olikartade faktorer ligger till grund, i alla områden skulle kunna

bringas att överensstämma. Även om det vid den militärterritorieUa indelningen

göres eftergifter i förhållande till vad som från operativa synpunkter

kunde vara önskvärt, nödgas man dock konstatera att det kan finnas fall

då det — exempelvis på grund av militärgeografiska förhållanden — inte

skulle vara försvarbart att driva sammanjämkningen hur långt som helst.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196b

Det må erinras om att redan i nuläget finnes exempel på att avvikelser

befunnits nödvändiga; sålunda ingår en mindre, nordlig del av Kalmar län

i I\ . militärområdet, medan länet i övrigt tillhör I. militärområdet. Frågan

är då, om det i ett dylikt fall är mest önskvärt att militär- och civilområdesgränser

eller civilområdes- och länsgränser sammanfaller. Jag vill för

min del, i likhet med utredningen och vissa remissinstanser, ge företräde

åt kravet på sammanfallande gränser på den högre regionala nivån. Om

man intar denna ståndpunkt, kan ledningen i krig av det delade länet ordnas

på olika sätt. Antingen får ledningen av hela länet i princip kvarligga

hos vederbörande länsstyrelse, som då måste lyda under två civilbefälhavare

beträffande respektive länsdelar, eller också får en av länsdelarna — som

utredningen torde ha avsett — tillföras ett angränsande län. För min del

anser jag den sistnämnda lösningen vara att föredraga.

Med anledning av att vissa remissinstanser så bestämt hävdat, att varje

ändring av den fredsadministrativa indelningen i krig medför betydande

nackdelar, vill jag tillägga följande. Under ett krig kan det på grund av

tiendens åtgärder bli nödvändigt att ändra gränserna för de militära chelernas

ansvarsområden. Om totalförsvaret i en sådan situation skall kunna

samverka till ernående av största försvarseffekt, måste så långt möjligt eu

anpassning ske till dessa ändringar även inom det civila försvaret. Denna

anpassning måste bli lättare att genomföra, om man redan i fredstid kunnat

planlägga för den. I de fall som nu är aktuella talar operativa bedömningar

för att de fredsadministrativa gränserna inte kan bibehållas i krig, och det

svnes mig viktigt att redan i fred förbereda sig härför.

I enlighet med det anförda och under framhållande av att länsindelningsutredningen

— med hänsyn till de åberopade militära skälen — förklarat

sig inte ha något att erinra mot försvarsledningsutredningens förslag om

avgränsning av östra militär-(civil-)området i nu berörda delar tillstyrker

jag dessa förslag. Frågan om att dra en gräns mellan Södra och Västra militär-(civil-)

områdena genom Hallands län bör, såsom försvarsledningsutredningen

förutsatt, anstå i avbidan på resultaten av länsindelningsutredningens

överväganden.

Övriga konkreta indelningsförslag avser Gotland och Övre Norrland. Jag

är helt ense med utredningen och överbefälhavaren i deras bedömande, att

förutsättningar f. n. saknas för en enhetlig allmänoperativ ledning av

Gotlands försvar. Jag delar också, på de grunder utredningen angivit, uppfattningen

att gynnsammare betingelser för Gotlands försvar erhålles, om

ön i operativt hänseende lyder under militärbefälhavaren för östra militärområdet.

Jag tillstyrker således att Gotland, såvitt gäller militärterritoriell

indelning, inordnas i detta militärområde. Därvid förutsätter jag, att avvägningen

av styrkeförhållandena mellan fastlandet och Gotland alltjämt

skall göras enligt order av överbefälhavaren. Till utformningen av ledningsorganisationen

på Gotland avser jag att återkomma i det följande. Då jag

sålunda funnit, att Gotland av operativa skäl bör inordnas i östra militär
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1964

9

området, följer härav, mot bakgrunden av tidigare redovisade principiella

ståndpunkter, att Gotland bör hänföras till motsvarande civilområde, för

att samordningen av den militära och den civila planläggningen skall bli

den bästa. Enligt min mening föreligger emellertid skäl för en sådan åtgärd

även från enbart civila försvarssynpunkter. Jag instämmer i detta hänseende

i vad utredningen anfört och kan alltså inte dela den mening, som

framförts av länsstyrelsen i Gotlands län. Självfallet kan i krig sådana

situationer uppstå, att verksamheten på Gotland helt måste bedrivas med

de resurser som lokalt står till förfogande. Det måste emellertid vara av

betydande vikt för Gotland, att planläggningen i fred ordnas så att den ger

de bästa förutsättningarna för att ön i krig skall kunna tillföras olika civila

resurser av betydelse för försvarsansträngningarna. Detta sker enligt min

mening bäst om Gotland inordnas i ett civilområde.

Försvarsledningsutredningens förslag att Västerbottens och Norrbottens

län skall bilda ett civilområde har tillstyrkts vid remissbehandlingen. Erfarenheterna

under senare år har enligt min mening klart givit vid handen

att en sådan organisation behövs, och jag vill erinra om att en civilbefäl - havarinstans för Övre Norrland i praktiken redan finnes på krigssjukvårdens

område. Behovet av samverkan med det militära försvaret och av samordning

över länsgränserna även av andra civila försvarsuppgifter gör det

nödvändigt, att de två nordligaste länen sammanföres till ett civilområde.

Självfallet bör på sätt länsstyrelsen i Norrbottens län framhållit civilbefälhavarfunktionen

— i detta liksom i andra fall — begränsas till de verksamhetsområden,

där en sådan samordning är nödvändig.

Innan jag lämnar indelningsfrågorna vill jag erinra om vad utredningen

anfört om svårigheterna att åstadkomma gemensamma gränser för militäroch

civilområden, å ena sidan, och särskilda indelningar inom det civila

totalförsvaret, å den andra. Trots dessa svårigheter, som t. ex. kan bottna

i driftekonomiska förhållanden, utgår jag från att totalförsvarets intressen

blir vederbörligen beaktade, när indelningsfrågor kommer under bedömande.

Jag har med tillfredsställelse konstaterat, att flera remissutlåtanden ger

uttryck för eu positiv inställning i denna fråga.

Mot försvarsledningsutredningens synpunkter på militärbefälhavarnas

uppgifter i krig har jag intet att erinra. Jag vill här

endast uttala, att jag fäster stort avseende vid att frågan om den luftoperativa

verksamhetens ledning genom utredningens förslag får en enligt min

mening tillfredsställande lösning.

Såsom utredningen föreslagit, torde det böra uppdragas åt överbefälhavaren

att efter vissa av Kungl. Maj :t givna riktlinjer närmare utforma

krigsmaktens regionala ledningsorganisation i krig.

Vad försvarsledningsutredningen anfört om militärbefälhavarnas

uppgift er i fred kan jag i likhet med remissinstanserna i allt

väsentligt biträda. Det operativa krigsförberedelsearbetet och förbandspro
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(1

Statsutskottets utlåt ande nr 189 år 196 J

dnktionen främst sådana delar därav som hänger nära samman med

ki igsförberedelsearbetet — betraktar jag som militärbefälhavarens primära

uppgifter. Beträffande ledningen av förbandsproduktion, utom mobilisering

och mobiliseringsförberedelser, vill jag emellertid understryka, att ansvar

och befogenheter bl. a. i fråga om utbildning av grundläggande art så långt

möjligt bör decentraliseras till underlydande förbands- och andra chefer,

dock utan att militärbefälhavarens ansvar inför vederbörande försvarsgrenschef

härigenom begränsas. Det operativa krigsförberedelsearbetet jämte icke

decentraliserade delar av förbandsproduktionens ledning kommer nämligen

under alla förhållanden att pålägga militärbefälhavaren en betydande

arbetsbörda, och det är därför av vikt, att han så långt möjligt kan koncentrera

sina arbetsinsatser till de nämnda verksamhetsområdena. Vad jag

nu sagt gäller inte endast militärbefälhavaren personligen utan också hans

stab.

I fråga om förvaltningen har utredningen anfört, att denna är en viktig

stödfunktion till förbandsproduktionen och har en betydelsefull uppgift i

det operativa krigsförberedelsearbetet. En enhetlig regional ledning av

operativt krigsförberedelsearbete och förbandsproduktion kräver därför

enligt utredningens mening enhetlig ledning även av förvaltningen, innebärande

att militärbefälhavaren i princip bör utöva ledningen av och uppsikten

över förvaltningen inom regionen. Jag kan ansluta mig till denna uppfattning.

Med hänsyn till vad jag nyss anfört om den inriktning i stort, som

bör känneteckna militärbefälhavarens verksamhet, är jag dock angelägen om

att tillfoga att hans ledning av förvaltningen bär begränsas till att — inom

ramen för centralt utfärdade föreskrifter — planlägga, reglera och kontrollera

samt utfärda order, direktiv och anvisningar för den verkställande och

utövande förvaltningsverksamheten inom militärområdet. Denna senare

verksamhet bör således — bortsett från vad som avser militärområdesstabens

egen verksamhet — fullgöras vid särskilda från staben fristående förvaltningsorgan

och av militärbefälhavaren underställda chefer för förband

etc.

I likhet med utredningen anser jag, att nuvarande ordning för fortifikation.

%- och byggnadsförvaltningens ledning på regional nivå är behäftad med

vissa brister. Jag har därför denna dag utverkat Ivungl. Maj :ts bemyndigande

att tillkalla en särskild utredningsman för att närmare klarlägga dessa

frågor och vissa därmed sammanhängande problem.

Med anledning av att ett par remissmyndigheter berört frågan om militärbefälhavarnas

uppgifter på personalområdet vill jag här till sist anmäla,

att denna fråga kommer att beaktas i, samband med den utredning rörande

militärområdesstabernas detaljorganisation, till vilken jag återkommer i

det följande.

Jag går nu över till frågan om militärområdesstabernas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 dr 1964

11

fredsorganisation. Som försvarsledningsutredningen framhållit,

medför den knappa tillgången på kvalificerad ledningspersonal, att den nya

organisationen i huvudsak måste byggas upp inom ramen för de personalstyrkor,

som f. n. är avsedda för tjänstgöring i regionala staber. Vissa smärre

tillskott kan måhända påräknas genom den i propositionen 1964: 31 föreslagna

omorganisationen av försvarsgrensstaberna, men de torde i så fall

knappast förslå längre än till att fylla befintliga vakanser i nuvarande regionala

staber. Utredningen har anfört att dessa staber härutöver har vissa

tidigare anmälda personalbehov, som hittills icke blivit tillgodosedda. Det

torde vara uteslutet, att dylika behov skulle kunna täckas med officerare i

aktiv tjänst utan allvarliga återverkningar inom andra delar av krigsmak

ten. Den lämpligaste lösningen av personalfrågan torde därför vara att —

såsom utredningen föreslagit —- genomföra en begränsad ökning av antalet

arvodesbefattningar för pensionsavgångna officerare. Möjligheterna att rekrytera

till sådana befattningar bör kunna bedömas som tämligen goda

med hänsyn till att ett relativt stort antal officerare avgår med pension

inom de närmaste åren.

Vid min bedömning av de olika organisationsalternativen har jag funnit,

att den av utredningen förordade lösningen är klart överlägsen alternativen

med ställföreträdande militärbefälhavare. Genom den valda lösningen, vilken

i de större staberna även innefattar särskilda armé- och flygsektioner

under chefskap av en »arméinspektör» och en »flyginspektör», säkerställes

tillgång till erforderlig fackmässig sakkunskap, samtidigt som goda förutsättningar

erhålles för en effektiv ledning av stabsarbetet. Mot bakgrunden

av nyss berörda personella förutsättningar för en omorganisation av de

regionala staberna anser jag det vidare nödvändigt att varje stab utformas

för de uppgifter, som i nuvarande militärpolitiska läge avses för densamma.

Jag förordar sålunda, att militärområdesstaberna i allt väsentligt organiseras

på sätt som framgår av de till protokollet i detta ärende fogade bilagorna

9—14. Med hänsyn till att denna organisation endast redovisar behovet av

officerare har Kuiigl. Maj :t denna dag på min hemställan uppdragit åt

överbefälhavaren att i samråd med statskontoret inkomma med förslag till

personalorganisation i övrigt. Jag förutsätter att behovet av biträdespersonal

— i vidsträckt mening därvid kommer att visa sig mindre än den

sammanlagda uppsättningen av sådan personal i nuvarande högre regionala

staber.

I fråga om den militära personalens försvarsgrenstillhörighet ansluter jag

mig till uppfattningen, att militärbefälhavare, stabschef och souschef samt

cheferna för sektionerna I och II i princip inte bör vara bundna till särskild

försvarsgren. Enligt min mening borde det emellertid vara möjligt

att tillämpa denna grundsats på ytterligare ett antal befattningar. Det bär

uppdragits åt överbefälhavaren att i samband med förutnämnda utredning

närmare undersöka förutsättningarna härför. Övriga befattningar hör tills

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196\

vidare besättas ur bestämda försvarsgrenar, varvid fördelningen av marinens

befattningar mellan flottan och kustartilleriet bör föreslås av överbefälhavaren.

Jag finner det vidare lämpligt, att militärbefälhavare och stabschef samt

i förekommande fall souschef i princip tillsättes ur olika försvarsgrenar.

Några förslag om inrättande av beställningar för militärbefälhavare och

stabspersonal torde inte nu böra föreläggas riksdagen. Så bör ske först när

underlag erhållits för att framlägga förslag om personaluppsättningen i sin

helhet. Inte heller tar jag nu upp frågor om lönegradsplacering och anställningsformer.

Till dessa frågor liksom till frågan om löneställning för den

militäre chefen på Gotland avser jag att återkomma i sådan tid, att förutsättningar

för en rationell planering av ledningsreformens genomförande

i personellt hänseende beräknas komma att föreligga.

Med hänsyn till svårigheterna att efter övergång till en ny organisation

omedelbart finna den rätta detalj organisationen och de mest rationella

verksamhetsformerna bör den av mig förordade organisationen av militärområdesstaberna

anses som provisorisk och prövas under en övergångstid

av ett par år, innan definitivt beslut fattas rörande stabernas inre organisation.

Som en riktlinje för verksamheten under försöksperioden vill jag i

detta sammanhang ange, att jag betraktar stabernas indelning i sektioner

som ett utgångsvärde. Sektionernas uppdelning på avdelningar bör däremot

prövas under försökstiden; särskilt gäller detta sektion I.

I anslutning till vad jag förut anfört om militärbefälhavarnas uppgifter

inom förvaltningsområdet och till innehållet i vissa remissyttranden vill

jag här i korthet beröra frågan om organisationen för den ledning av förvaltningen,

som militärbefälhavare förutsättes skola utöva. I militärområdesstabens

sektion II bör ingå förvaltningsgrenschefer — i krig tillika ledare

för motsvarande underhållstjänst — under det att huvuddelen av annan

för förvaltningsverksamheten erforderlig personal bör organiseras i särskilda

förvaltningsenheter under militärbefälhavaren. På dessa grundsatser

bygger ett förslag till försöksorganisation av tygtjänstens regionala ledning

inom armén, som nyligen avgivits av armétygförvaltningen. Förslaget avser

i huvudsak, att inom nuvarande I. militärområdet befintliga centralförråd

av tygmateriel och ammunition samt tygverkstäder skall underställas militärbefälhavaren,

att en i dennes stab ingående »militärområdestygmästare»

skall vara chef för den regionala tygledningen samt att nyssnämnda förråd

och arméverkstäder skall samordnas i två organisatoriska enheter under

ledning av en »militärområdesförrådschef» respektive en »militärområdesverkstadsdirektör».

Ärendet är under beredning i försvarsdepartementet

och torde inom kort få anmälas för Kungi. Maj :t. — Vidare har försvarets

intendenturverk i sitt yttrande, med hänvisning till pågående försök inom

vissa militärområden, tillstyrkt en regional intendenturförrådsorganisation

innebärande bl. a. att militärbefälhavaren underställda förråd organisato
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196i 13

riskt sammanföres till en förrådsgrupp, vars chef blir lokal förvaltningsmyndighet.

Sålunda föreliggande förslag ger mig anledning att uttala, att

jag finner det betydelsefullt att även förvaltningstjänstens regionala ledning

prövas genom försök och att erfarenheter såväl av dessa försök som av den

blivande provisoriska organisationen för militärområdesstaberna avvaktas,

innan slutlig ställning tages till den regionala förvaltningsledningens ordnande.

Jag vill också erinra om det inbördes beroende, som föreligger mellan

den centrala och den regionala förvaltningsorganisationen.

De av försvarsledningsutredningen angivna utgångspunkterna för val av

militärområdesstabernas förläggningsorter i fred är

enligt min mening lämpliga. Jag anser också, att utredningen från dessa

utgångspunkter funnit i stort sett godtagbara lösningar av lokaliseringsfrågorna.

Jag är sålunda beredd att såsom förläggningsorter för militärområdesstaberna

i Södra och östra militärområdena samt Bergslagens och

Övre Norrlands militärområden acceptera respektive Kristianstad, Strängnäs,

Karlstad och Boden. I Karlstad krävs inga åtgärder i fråga om stabslokaler,

eftersom staben där kan inrymmas i nuvarande V. militärbefälsstabens

lokaler. Beträffande Kristianstad, Strängnäs och Boden avser jag att föreslå,

att fortifikationsförvaltningen erhåller uppdrag att utarbeta och till Kungl.

Maj :t inkomma med förslag till program för erforderliga byggnadsåtgärder.

Vad beträffar förläggningsort för Västra militärområdesstaben har utredningen

diskuterat Göteborg, Borås, Alingsås och Skövde. Den har förklarat

sig närmast vara benägen att förorda en förläggning till Göteborg

(Nya Varvet) men gjort sitt förord beroende av huruvida överbefälhavaren

komme att bedöma, att staben där kunde upprätthålla en tillräcklig mobiliserings-

och insatsberedskap. Om så inte skulle bli fallet, borde Borås

komma i fråga. Såsom framgått av redogörelsen för yttrandena, har över''

befälhavaren klart förordat Göteborg.

Några civila remissmyndigheter har av olika skäl uttalat sig för en föräggning

till Borås eller Skövde.

För egen del finner jag i likhet med utredningen, att flera betydelsefulla

skäl kan anföras till förmån för Göteborg som stabsort i fred. En väsentlig

del av militärområdesstabens uppgifter är knutna till Västkusten, den del

av militärområdet som är av störst intresse med hänsyn till det operativa

xxigsförbercdelsearbetet och där således terrängrekognosceringar, fältövlingar

och tillämpningsövningar av operativ karaktär främst torde komma

att äga rum. De flesta av de civila myndigheter, med vilka militärbefälhavaren

skall samverka, finnes i Göteborg. Även om dessa fördelar med

hänsyn till kommunikationsväsendets höga kapacitet inte kan tillmätas helt

utslagsgivande betydelse, måste dock valet av lokaliseringsort i första hand

avgöras med utgångspunkt i möjligheterna för staben att på ett rationellt

och tidsbesparande sätt bedriva sin verksamhet. Det förtjänar påpekas, att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 189 är 1901

samverkan mellan totalförsvarsmyndigheter av bl. a. sekretesskäl i betydande

utsträckning behöver ha formen av personliga sammanträffanden.

^ I Göteborg har en militärområdesstab möjlighet att vid förläggning på

Nya Varvet, intill Älvsborgs kustartilleriregemente, få service inom olika

områden samt skydd och biträde vid övergång till krigsorganisation. Förutsättningar

härför finns dock även i Borås och Skövde.

Kostnaderna för anskaffning av stabslokaler har av utredningen uppskattats

till 500 000 kr. på Nya Varvet mot 2 350 000 kr. i Borås. I alternativ

Nya Varvet har emellertid förutsatts att flottans anläggningar inom området

skall flyttas bort och att det därigenom skall bli möjligt att utnyttja befintliga

lokaler för militärområdesstaben.

I

olämplig förläggningsort av beredskapsskäl. Som jag framhållit, har emellertid

överbefälhavaren vid sin prövning av frågan inte ansett dylika skäl

utgöra hinder mot att militärområdesstaben i fred förlägges dit. Jag finner

inte anledning att göra någon annan bedömning i detta hänseende.

Efter noggrant övervägande av de olika alternativens för- och nackdelar

har jag funnit, att de starkaste skälen talar för att välja Göteborg (Nya

Varvet). Detta alternativ erbjuder fördelar för ett effektivt fullgörande av

militärområdesstabens uppgifter inom krigsmakten och totalförsvaret, som

inte är för handen vid lokalisering till någon av övriga ifrågasatta förläggningsorter.

Jag är medveten om att från allmänt lokaliseringspolitiska synpunkter

erinringar kan göras mot att militärområdesstaben förlägges till

ett storstadsområde, men jag har med hänsyn till de tidigare angivna arbetstekniska

fördelarna likväl funnit mig böra förorda att så sker i detta fall.

Jag anser alltså, att Västra militärområdesstaben på sikt bör förläggas

till Göteborg. Hur denna lösning skall konkret utformas, är emellertid beroende

av frågan om utflyttning av flottans anläggningar på Nya Varvet.

For att närmare klarlägga denna fråga har jag jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 31 januari 1964 tillsatt en särskild utredning. I avvaktan

på dess resultat bör den nya staben övergångsvis vara förlagd till Skövde.

Jag avser att föreslå Kungl. Maj :t att uppdraga åt fortifikationsförvaltningen

att undersöka, hur lokalfrågan provisoriskt bör lösas där.

För militärområdesstaben i Nedre Norrlands militärområde räknar jag

med Östersund som förläggningsort. Därest fråga framdeles uppkommer

om en förflyttning till annan ort, får nya överväganden göras med hänsyn

till de förhållanden som då är för handen. Såvitt gäller lokalfrågan, avser

jag att hemställa, att fortifikationsförvaltningen erhåller motsvarande uppdrag

som beträffande Skövde.

Jag övergår härefter till fragan om civilbefälhavarnas uppgifter

och ledningsorganisation i krig. Vad försvarsledningsutredningen

i denna del uttalat och föreslagit har allmänt tillstyrkts

vid remissbehandlingen. För egen del biträder jag också utredningens för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 19(ii 15

slag. Jag finner det angeläget att civilbefälhavarnas befogenheter och uppgifter

i krig blir instruktionsmässigt fastställda liksom att civilbefälhavarnas

krigsorganisation överses mot bakgrunden av senare års erfarenheter

och de synpunkter, som framförts av försvarsledningsutredningen. Arbetet

härmed har inletts. I enlighet med utredningens rekommendation har chefen

för inrikesdepartementet denna dag bemyndigats tillkalla särskilda sakkunniga

för att inom inrikesdepartementet biträda med arbetet. På så sätt

torde de bästa förutsättningarna skapas för bland annat samordningen med

motsvarande förberedelser på den militära sidan. Jag vill anmärka att de

sakkunniga inte enbart skall beakta civilbefälhavarnas uppgifter och organisation

i krig utan även i erforderlig utsträckning uppmärksamma frågan

om ändringar i civilbefälhavarnas fredsinstruktion och om de följdverkningar

beträffande länsstyrelsernas krigsorganisation, som kan bli ett resultat

av den föreslagna nya organisationen av totalförsvarets regionala

ledning.

Vad angår civilbefälhavarnas uppgifter och organisation

i fred har främst försvarsledningsutredningens förslag till förstärkning

av fredsorganisationen uppmärksammats i remissyttrandena. Behovet

av en förstärkning har allmänt vitsordats. Det framlagda förslaget

betecknas i många fall som otillräckligt. För närvarande finnes vid civilbefälhavarekanslierna

10 tjänstemän i lönegraderna Ag 23 och Ae 27. Utredningen

har föreslagit dels att två tjänster i A 23 och A 27 tillskapas för

det nya civilområdet i övre Norrland och dels att vissa nya tjänster inrättas

som förstärkning av befintliga kanslier.

För egen del vill jag understryka, att effekten av en ändamålsenlig militär

ledningsorganisation kan allvarligt försvagas, om de civila försvarsgrenarna

släpar efter. Erfarenheterna under senare år har alltmer bestyrkt

nödvändigheten av en vältrimmad ledningsorganisation på högre regional

nivå, för att de civila försvarsinsatserna i krig skall kunna bli effektiva och

väl samordnade. Det är mot denna bakgrund nödvändigt, att de fredstida

planläggningsresurserna är tillräckligt stora.

I det föregående har jag tillstyrkt att ett civilområde bildas för övre Norrland.

Det är enligt min mening angeläget att så sker så snart som möjligt.

Avsaknaden av ett civilområde har otvivelaktigt varit en stor brist i nuvarande

regionala ledningsorganisation inom totalförsvaret. Det för civilbcfälhavarens

kansli erforderliga personalbehovet för budgetåret 1964/65

torde få tillgodoses genom utnyttjande av tillgängliga medel för tillfällig

personal.

Vad övriga förslag till förstärkning av civilbefälhavarkanslierna angår är

jag för närvarande ej beredd att tillstyrka inrättandet av nya tjänster.

Denna fråga torde få upptagas till prövning vid budgetbehandlingen kommande

höst.

Vad angår rekryteringen av personal till civilbefälhavarnas fredskanslier

opaginerad Kontrollera mot PDF

lfi

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196i

har utredningen understrukit, att ifrågavarande befattningar inte bör vara

sluttjänster, och uttalat att det förefaller naturligt, att de inordnas i den

ordinarie landsstatskarriären. För egen del finner jag det angeläget att lämpliga

karriärgångar skapas för ifrågavarande personal. Planläggningsarbete

av det slag det här gäller ställer stora krav på personalen, och befattningarna

bör bland annat av detta skäl inte betraktas som sluttjänster. Utredningen

har enligt min mening pekat på en naturlig anknytning till den ordinarie

landsstatskarriären. Flertalet befattningshavare vid en länsstyrelse

kommer i sitt fredsmässiga arbete i större eller mindre utsträckning i kontakt

med totalförsvarsfrågor, och det bör därför vara till fördel för både

länsstyrelserna och länsstyrelse^änstemännen, om dessa under viss tid arbetar

med totalförsvarsplanläggning. Tjänstgöringen bör sålunda i merithänseende

anses likvärdig med annan landsstatstjänstgöring. Rekryteringen

bör emellertid inte vara bunden enbart till landsstaten. I likhet med vissa

remissinstanser finner jag det naturligt, att man strävar efter en rekrytering

inom vidaste möjliga sektor av samhället. Jag kan däremot inte biträda

den meningen, att man bör sträva efter att skapa en särskild karriär

för tjänstemän som uteslutande sysslar med försvarsplanläggningen. I krig

kommer all personal att behövas för totalförsvaret. Det skulle mot bakgrunden

härav vara olyckligt om allt fredstida förberedelsearbete lades i

händerna på en mindre grupp specialister. Man kan vidare inte bortse från

risken att sådana specialister fjärmas från det övriga samhällsarbetet och

att därmed den nödvändiga kontakten mellan samhällets fredstida verksamhet

och försvarsförberedelserna går förlorad. Enligt min mening bör man

sträva efter att rekrytera civilbefälhavarnas fredskanslier från så stora delar

av samhället som möjligt — därvid landsstaten naturligen bör intaga en

framskjuten plats — i syfte att åstadkomma ändamålsenliga möjligheter

till utbyte av personal och en anknytning till karriärmöjligheter utanför de

utpräglade beredskapsuppgifterna.

I remissyttrandena har även berörts frågan om civilbefälhavarekansliernas

förläggningsorter. Självfallet är det önskvärt att

inte behöva flytta kansliet i samband med ombyte av civilbefälhavare. Jag

anser det emellertid inte möjligt att göra några bindande uttalanden härom.

Kansliet måste enligt min mening i regel förläggas till den ort, där civilbefälhavaren

finnes, och uppdraget som civilbefälhavare kan i allmänhet

inte knytas till vasst län.

Försvarsledningsutredningen har anfört vissa synpunkter även på frågan

om samordningen mellan det militära och det civila

försvaret. Utredningens uttalanden i denna del kan jag i princip biträda.

Jag är medveten om att den nuvarande organisationen i krig inte ger

några garantier för samordnade beslut i extrema lägen. Det fortlöpande

samarbetet under planläggningsarbetet och de periodiskt återkommande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1964

17

övningarna torde emellertid, som utredningen påpekat, vara betydelsefulla

faktorer i detta sammanhang. På så sätt grundlägges den gemensamma syn

på totalförsvarsproblemen, som torde vara den bästa grunden för en god

samverkan i krig. Med anledning av vissa uttalanden av remissinstanserna

i denna fråga liksom beträffande den militära direktivrätten vill jag framhålla,

att de tidigare omnämnda sakkunniga kommer att uppmärksamma

även dessa problem. De under remissbehandlingen framkomna synpunkterna

kommer därvid att ytterligare prövas.

Av de frågor, som avser ledning i lägre regional instans,

upptar jag först förslaget om inrättande av örlogsbas er. Inom nuvarande

marinkommandostaber fullgöres uppgifter, som är hänförliga till två

skilda ledningsnivåer, och jag finner det därför i likhet med utredningen

nödvändigt att uppgifterna särskiljes och renodlas. Utredningen har löst

denna uppgift så, att till nya ledningsorgan på lägre regional nivå, örlogsbaser,

hänförts främst bas- och underhållstjänst samt mobiliseringsförberedelser

och frivilligutbildning, örlogsbaschefernas uppgifter förutsättes

variera något olika militärområden emellan, i fred dock mindre än i krig.

Den principiella uppläggning utredningen sålunda gjort synes mig vara

rationell.

Från nu redovisade utgångspunkter tillstyrker jag dels att principorganisationen

i fred av örlogsbaserna i Södra, Västra och östra militärområdena,

vilka bör benämnas Sydkustens, Västkustens respektive Ostkustens örlogsbas,

utformas enligt bilagorna 15—17 till protokollet i detta ärende, dels

att på örlogsbaschef ankommande uppgifter i Nedre Norrlands militärområde

i fred skall fullgöras av chefen för Norrlands kustartilleriförsvar med

biträde av ett mindre antal officerare ur flottan. Jag torde i samband härmed

få meddela, att jag avser att inom kort anmäla ett förslag till fredsorganisation

av de förvaltningsorgan, som bör ingå i en blivande Sydkustens

örlogsbas. Förslaget, som utarbetats på grundval av resultatet av statskontorets

undersökningar av stabs- och förvaltningsorganisationen inom nuvarande

marinkommando Syd, torde böra föreläggas riksdagen.

Beträffande förläggningsorterna torde jag få anmäla, att chefen för marinen

i skrivelse den 12 februari 1964 motsatt sig utredningens förslag, att

Ostkustens örlogsbas förlägges till Västerhaninge, och i stället förordat

Stockholm som förläggningsort. Med anledning härav vill jag erinra om att

enligt beslut av 1960 års riksdag (prop. 120; SU 127; rskr 335) staben m. fl.

ledningsorgan vid marinkommando Ost skall förläggas till Västerhaninge

kommun. De motiv, som föranledde detta beslut, måste anses gälla även för

den blivande örlogsbasen. Denna ståndpunkt bär också intagits av överbefälhavaren

i yttrande över marinchefens skrivelse, överbefälhavaren har

vidare framhållit, att inom Västerhaninge kommun kan tänkas olika förläggningsorter,

nämligen Västerhaninge samhälle, Berga-området och Muskö.

2 Rihang till riksdagens protokoll 1964. 6 sand. Nr 189

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196i

Dessa alternativ bedömer överbefälhavaren vara i huvudsak likvärdiga från

beredskapssynpunkt. En förläggning till Västerhaninge samhälle bedömes

preliminärt bli kostsammare, byggnads- och driftmässigt, än de båda övriga

alternativen. Muskö anses lämna större handlingsfrihet vid val av organisationsform

för örlogsbasen än Berga-området, vilket är ett stort utbildningscentrum

och redan nu inrymmer ett flertal administrativa enheter. Överbefälhavaren

förordar således att örlogsbasstaben med förvaltningar förlägges

till Muskö. Jag ansluter mig till överbefälhavarens förslag med framhållande

av att Muskö — där förvaltningar och örlogsvarv kommer att vara

belägna — enligt min uppfattning är den naturliga fredsförläggningsplatsen

för örlogsbasstaben med hänsyn till arten av huvuddelen av de uppgifter,

som i fred skall ankomma på örlogsbasens chef. Kungl. Maj:t har

därför på min hemställan anbefallt fortifikationsförvaltningen att vid uppgörande

av byggnadsprogram för ovan jordsanläggningar på Muskö utgå

från att den blivande Ostkustens örlogsbasstab skall förläggas dit. I detta

sammanhang bör vidare nämnas, att jag inte har något att erinra mot att

en mindre del av staben — såsom utredningen föreslagit — förlägges till

annan ort. Vilken ort som därvid bör komma i fråga synes böra närmare

undersökas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att besluta i lokaliseringsfrågan

liksom i fråga om benämningen av denna stabsdel.

Förläggningen av Västkustens örlogsbas är beroende av den framtida

dispositionen av de marina anläggningarna på Nya Varvets område i Göteborg.

Såsom tidigare nämnts vid behandlingen av frågan om Västra militärområdesstabens

förläggningsort, har jag tillkallat en särskild utredning

för att närmare klarlägga förutsättningarna för en utflyttning av dessa anläggningar.

Beträffande ledningsorganisationen på Gotland delar

jag överbefälhavarens uppfattning, att Gotland efter övergång till den nya

organisationen inte kommer att vara helt jämförbart med övriga försvarsområden.

Jag kan därför tillstyrka att de av överbefälhavaren föreslagna benämningarna

»Gotlands militärkommando» och »Chefen för Gotlands militärkommando»

införes men vill samtidigt understryka, att detta inte innebär

något avsteg från utredningens förslag, att ledningsorganisationen på

ön i fortsättningen skall hänföras till den lägre regionala nivån.

I detta sammanhang vill jag också uttala min principiella anslutning till

utredningens uppfattning, att nuvarande vakanser i personalkårernas stater

inte bör drabba Gotlands militärkommandostab. Hur den erforderliga

förstärkningen lämpligen bör genomföras, torde få uppdragas åt överbefälhavaren

att föreslå. Det bör vidare uppdragas åt honom att pröva Gotlands

kustartilleriförsvars ställning i förhållande till militärkommandochefen

och att till Kungl. Maj :t inge därav betingade förslag.

I fråga om den av försvarsledningsutredningen aktualiserade samma nslagningen

av staberna för Härnösands försvars
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196i

19

område och Norrlands kustartilleriförsvar finner jag

det angeläget, att de preliminära undersökningar som utredningen låtit

göra snarast kompletteras, så att underlag för ett beslut erhålles. Min avsikt

är att föranstalta om ett uppdrag härom till överbefälhavaren.

Vad försvarsområ desorganisationen beträffar, delar jag

utredningens uppfattning att försvarsområdesstabernas personalorganisation

är relativt svag jämfört med andra militära staber. Med tanke på de

fördelar, som en sammanslagning enligt dåvarande statens organisationsnämnds

förslag av stabs- och förvaltningstjänsten vid vissa försvarsområden

och regementen synes kunna medföra — bl. a. i fråga om bättre utnyttjande

av personalen och större elasticitet i organisationen -— avser jag

att vid ett senare tillfälle ta upp frågan om anordnande av försök i denna

riktning.

Beträffande eventuella förändringar i ledningen av den markoperativa

verksamheten på nivån under militärbefälhavare finner jag ingen anledning

att nu göra några närmare uttalanden, eftersom några konkreta förslag i frågan

inte föreligger. Jag vill endast framhålla, att man givetvis bör välja ett

system, som inte medför en dubblering av de blivande militärområdesstabernas

kapacitet för markoperativ ledning eller innebär ett underutnyttjande

av denna.

Jag övergår nu till vissa av försvarsledningsutredningen behandlade särskilda

frågor och får därvid beträffande lönegradsplacering för

försvarsstabschefen hänvisa till vad jag anfört om lönefrågor

m. m. för militärbefälhavare och personal i militärområdesstaber. Detsamma

gäller vissa av överbefälhavaren i hans remissyttrande framlagda

förslag avseende beställningen för chef för attackeskadern.

Utredningens synpunkter på frågan om en för officerare i

högre stabstjänst gemensam personalkår ansluter jag

mig till. Jag räknar med att frågan skall upptagas till närmare prövning,

sedan överbefälhavaren inkommit med förslag.

Jag delar också uppfattningen, att en översyn av insk rivning soch

personalredovisningsväsendet bör komma till stånd.

Det är min avsikt att inom den närmaste tiden hemställa om Kungl. Maj :ts

bemyndigande att tillkalla en särskild utredning för detta ändamål.

Förslaget om inrättande av särskild kassaavdelning vid militärområdesstaber

na har tillstyrkts av flertalet remissmyndigheter

som uttalat sig därom. Statskontoret har emellertid ansett att det med

förslaget avsedda syftet kan tillgodoses genom att staberna tillföres en kassachefsutbildad

befattningshavare, vilken bör ingå i intendenturavdelningen.

Frågan tillhör enligt min mening dem, som bör övervägas i samband med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196i

att detalj organisationen närmare utredes och prövas. Jag förutsätter att

bl. a. försvarets civilförvaltning och statskontoret därvid kommer att medverka.

Vad slutligen angår förslagens genomförande, vill jag understryka

angelägenheten av att den av 1961 och 1962 års riksdagar beslutade

omorganisationen av krigsmaktens och totalförsvarets högsta ledning

så snart sig göra låter fullföljes genom motsvarande organisationsändringar

i regional instans. Erforderliga förberedelser för övergång till ny

regional fredsorganisation för krigsmaktens del bör därför enligt min mening

påbörjas utan dröjsmål och därvid i första hand avse åtgärder för att

anskaffa stabslokaler. Jag vill här erinra om att fortifikationsförvaltningen,

såsom tidigare nämnts, redan erhållit eller kommer att erhålla uppdrag att

utarbeta lokalprogram för samtliga militärområdesstaber -—• utom den i

Bergslagens militärområde, för vilken inga åtgärder nu erfordras — samt

för Ostkustens örlogsbas. Därjämte har — såsom likaledes nämnts i det föregående

— en särskild utredning tillsatts för att klarlägga förutsättningarna

för en utflyttning av örlogsvarv m. m. från Göteborg.

Övergång till ny fredsorganisation för krigsmakten bör — i enlighet med

utredningens förslag — ske den 1 oktober 1966. Som jag tidigare anfört,

bör den nya organisationen under en övergångstid betraktas såsom provisorisk

och definitivt beslut i organisationsfrågan inte fattas, förrän tillräckliga

erfarenheter av de nya verksamhetsformerna hunnit vinnas. För att

underlätta övergången bör militärbefälhavare och stabschefer i den nya

organisationen utnämnas redan under andra halvåret 1965. Nuvarande regionala

chefer, som inte erhåller befattningar i den kommande organisationen

eller eljest inom krigsmakten, torde få föras på övergångsstat. Även

andra särskilda personalanordningar torde kunna visa sig påkallade i samband

med övergången till ny organisation eller för att effektivt driva förberedelserna

härför. Kungl. Maj :t torde därför böra inhämta riksdagens

bemyndigande att besluta om dylika och i övrigt erforderliga övergångsanordningar.

I enlighet med tidigare redovisat förslag bör det uppdragas åt överbefälhavaren

att efter givna riktlinjer utforma ny krigsorganisation för krigsmaktens

högre regionala ledning m. m. överbefälhavaren bör även ha att

föreslå tidpunkt för övergång till denna organisation. Jag vill i detta sammanhang

betona, att övergången måste ske på sådant sätt att väsentliga

beredskapskrav inte eftersättes. Detta torde innebära, att övergången kan

fullbordas först sedan de nya ledningsorganen i fred varit i verksamhet

någon tid. Detta får emellertid inte hindra, att förberedelserna påbörjas

med det snaraste.

Såvitt gäller krigsmakten, vill jag slutligen framhålla, att kostnaderna

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196A

21

för genomförandet av den nya regionala ledningsorganisationen enligt grunderna

för gällande försvarsbeslut bör bestridas inom den fastställda kostnadsramen.

Jag kan således inte biträda överbefälhavarens avvikande uppfattning

på denna punkt.

Föreslagna ändringar i civilområdesindelningen — utom tillkomsten av

det nya civilområdet — bör som utredningen förutsatt genomföras först i

samband med ändringarna i den militärterritoriella indelningen.»

Utskottet

Till följd av det framtida krigets totala karaktär har det inbördes beroendet

mellan försvarets olika delar blivit alltmer utpräglat. Detta har medfört

ökade krav på en mera enhetlig ledning och samordning inom såväl det militära

försvaret som det totala försvaret. De av 1961 och 1962 års riksdagar

fattade besluten om omorganisation av krigsmaktens och totalförsvarets

högsta ledning få ses mot denna bakgrund.

Det i nu föreliggande proposition framlagda förslaget avser att i samma

syfte åstadkomma en omläggning av totalförsvarets ledningsorgan i vad avser

regional instans. Till grund för propositionen ligger ett av 1960 års försvarsledningsutredning

avgivet betänkande i ämnet.

Som utgångspunkter och riktlinjer för sitt förslag har utredningen redovisat

vissa principiella uttalanden om totalförsvarets allmänna målsättning,

krigsmaktens allmänna och operativa målsättning, ett framtida krigs

karaktär, militärgeografiska och militärpolitiska förhållanden samt tillgången

på kvalificerad ledningspersonal. Utredningens i anledning därav

framförda synpunkter äro i stort sett desamma, som legat till grund för

1961 och 1962 års förenämnda riksdagsbeslut. Utskottet har icke något att

erinra mot vad härutinnan anförts. I likhet med departementschefen vill

utskottet understryka, att krigsmaktens ledningsorganisation för krig liksom

för fred skall formas främst utifrån de krav, som invasionsförsvaret

ställer.

Utredningen har vid sin granskning av nuvarande ansvarsfördelning, organisation

och verksamhet inom totalförsvarets regionala ledning funnit

vissa svagheter föreligga i ledningssystemet. Sålunda framhålles hl. a. hurusom

en deloperation inom huvuddelen av landet kommer att under överbefälhavaren

ledas icke av en chef utan av fyra sidoordnade chefer, nämligen

en militärbefälhavare, en marinkommandochef och två flygeskaderchcfer.

För överbefälhavaren uppkomma härigenom svårigheter att samordna

mark-, sjö- och luftoperativ verksamhet i ett antal deloperationer,

samtidigt som han under Kungl. Maj :t skall leda den samlade försvarsoperationen.

Vidare konstateras att det för vissa lägen i stort sett saknas

bestämmelser om uppgifter och befogenheter för civilbefälhavarna, vilket

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1964

bl. a. medfört oklarhet om gränserna mellan civilbefälhavarnas och länsstyrelsernas

kompetensområden.

Mot bakgrunden härav föreslås att totalförsvarets ledning i krig i den

högre regionala instansen utövas enhetligt inom geografiska ansvarsområden,

vilkas gränser äro gemensamma för krigsmakten och det civila försvaret.

Inom varje sådant område skall krigsmaktens verksamhet ledas av en

militär chef, militärbefälhavare, och den civila försvarsverksamheten inriktas

och samordnas av en civil chef, civilbefälhavare. För krigsmaktens

del upphör härigenom nuvarande uppdelning på militärområden, marinkommandon

och eskaderområden och ersättes med en för samtliga försvarsgrenar

gemensam indelning i militärområden. Dessa områden föreslås

bli sex till antalet. Därvid förutsättes att Gotland skall inordnas i militärområde

på fastlandet. Det civila försvarets indelning på högre regional nivå

föreslås skola helt överensstämma med krigsmaktens. Gotland skall enligt

förslaget ingå i ett civilområde på fastlandet. Norrbottens och Västerbottens

län föreslås sammanförda till ett nytt civilområde.

Enligt förslaget skall militärbefälhavare biträdas av en allsidigt sammansatt

militärområdesstab, som ersätter nuvarande militärbefäls-, marinkommando-

och flygeskaderstaber och i vilken de ledande befattningarna

skola tillsättas oberoende av försvarsgren. För vissa av de uppgifter, som

nu åvila marinkommandochef, föreslås s. k. örlogsbaser med stabsorgan

skola inrättas.

Inom det civila försvaret ges civilbefälhavarna i princip samma ledande

ställning som militärbefälhavarna inom det militära försvaret.

Såsom inledningsvis anförts innebär det föreliggande förslaget i princip

ett konsekvent fullföljande av de enhetssträvanden, som kännetecknat 1961

och 1962 års riksdagars beslut beträffande krigsmaktens och totalförsvarets

högsta ledning. Övergången även på det regionala planet till organisation i

försvarsfunktioner är att hälsa med tillfredsställelse.

Vad beträffar valet av huvudalternativ för krigsmaktens regionala ledning

och indelning anser utskottet, att de av utredningen gjorda bedömningar,

som ligga till grund härför, äro i princip hållbara.

Utskottet tillstyrker alltså förslaget, att riket med tillhörande territorialvatten

indelas i sex geografiska ansvarsområden. Vidare tillstyrkes att det

inom varje sådant geografiskt område skall finnas en militär respektive

civil chef. Den militäre chefen bör ha befäl över samtliga inom området

förekommande försvarsstyrkor oavsett dessas försvarsgrenstillhörighet och

med fullt och odelat ansvar för områdets försvar.

Genom eu enhetlig ledning av nu angivet slag i såväl fred som krig ges

förutsättningar för att de disponibla resurserna kunna utnyttjas så att den

samlade effekten av försvarsförberedelserna blir den största möjliga.

Även för den nya organisationen föreslås benämningarna militärområde

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1964

23

och militärbefälhavare. Dessa uttryck ha gammal hävd, och anledning saknas

att frångå desamma. Härvid erhålles också samordning med benämningarna

civilområde och civilbefälhavare. Förslagen i denna del tillstyrkas

alltså. Vad beträffar de nya staberna har utredningen som benämning föreslagit

»militärbefälsstab», under det att överbefälhavaren i anslutning till

sitt förslag om beteckningen region förordat »regionstab». Utskottet anser

i likhet med departementschefen, att benämningen militärområdesstab

är att föredraga. De föreslagna beteckningarna av de nya militärområdena

ge utskottet icke anledning till erinran, då en bättre systematisering härigenom

åstadkommes. Militärområdena böra i enlighet härmed benämnas

Södra, Västra och östra militärområdena samt Bergslagens, Nedre Norrlands

och övre Norrlands militärområden. Utskottet anser riktigt, att samma

system införes beträffande civilområdena. Utskottet använder ifrågavarande

benämningar i det följande.

Vid indelningen i militär- och civilområden har utredningen eftersträvat

att följa de nuvarande länsgränserna. Detta har icke lyckats i tre fall. Sålunda

föreslås att delar av Kalmar och Gävleborgs län hänföras till östra

militär-(civil-)området. Det är uppenbarligen förenat med vissa nackdelar

att på detta sätt uppdela ett län. Några remissinstanser ha också riktat bestämda

erinringar mot denna gränsdragning. Framför allt operativa skäl

synas emellertid ha varit bestämmande för densamma. Länsindelningsutredningen

har på grund härav icke haft något att erinra mot förslaget, Detsamma

tillstyrkes även av utskottet, som dock förutsätter att, om länsindeiningsutredningen

skulle resultera i en ändrad länsindelning, frågan upptages

till förnyad prövning. Det tredje fallet avser Hallands län, genom vilket

enligt utredningens mening en gräns bör dragas mellan Södra och Västra

militär-(civil-)områdena. Utskottet delar utredningens av departementschefen

biträdda uppfattning att med ställningstagande härtill bör anstå i

avbidan på resultatet av länsindelningsutredningens överväganden.

Beträffande militärbefälhavares uppgifter i krig framläggas icke nu några

detaljerade förslag. Mot de allmänna synpunkter, som framförts i propositionen,

har utskottet icke något att erinra.

Militärbefälhavares uppgifter i fred anges vara oj>erativt krigsförberedelsearbete,

förbandsproduktion och förvaltning. Beträffande ledningen av

förbandsproduktionen, utom mobilisering och mobiliseringsförberedelser,

vill utskottet i likhet med departementschefen understryka, utt ansvar och

befogenheter bl. a. i fråga om utbildning av grundläggande art så långt möjligt

bär decentraliseras till underlydande förbands- och andra chefer, dock

utan att militärbefälhavarens ansvar inför vederbörande försvarsgrenschef

härigenom begränsas. Utskottet har icke någon erinran mot förslagen under

detta avsnitt.

1 fråga om regional myndighetens organisation guller för närvarande, att

opaginerad Kontrollera mot PDF

-4 Statsutskottets utlåtande nr 189 år 1964

militärbefälhavaren närmast har till förfogande en fristående ställföreträdande

militärbefälhavare samt en stabschef, som enbart är chef för militärbefälsstaben.

Enligt det föreliggande förslaget skall, såsom av det föregående framgått,

militärbefälhavare biträdas av en allsidigt sammansatt militärområdesstab,

organiserad efter den integrerade verksamhetens omfattning. Denna nya organisation

ersätter nuvarande militärbefäls-, inarinkommando- och flygeskaderstaber,

och samverkan i olika försvarsfunktioner säkerställes genom

att i den nya stabsorganisationen införes kvalificerad armé-, flvg- och

marinexpertis. Denna organisation medför i sin tur, att stabschefen ansetts

böra erhålla en tjänsteställning överordnad dessa befattningshavare, förslagsvis

med generalmajors grad. Härigenom kommer stabschefen att i

praktiken få ställning såsom militärbefälhavarens ställföreträdare, varför

denne befattningshavare i den hittillsvarande organisationen kunnat

utgå. Då dennes verksamhet i huvudsak varit inriktad på utbildningsfrågor

inom armén, har enligt förslaget i den nya organisationen dessa uppgifter

lagts över på chefen för armésektionen. För de tre större militärområdena

har här skisserade stabsorganisation föreslagits bli helt genomförd, medan

den i de tre övriga staberna getts en efter behovet avpassad något mindre

omfattning och med lägst regementsofficer som chef för förenämnda sektion

(motsvarande).

Militärbefälhavarens primära uppgifter i fredstid skola såsom nämnts

omfatta det operativa krigsförberedelsearbetet och förbandsproduktionen.

I sistnämnda avseende skall han inför vederbörande försvarsgrenschef åläggas

samma ansvar som nu. Såsom departementschefen framhållit kommer

det operativa krigsförberedelsearbetet jämte icke decentraliserade delar av

förbandsproduktionens ledning att under alla förhållanden pålägga militärbefälhavaren

en betydande arbetsbörda, varför det är av vikt, att han så

långt möjligt kan koncentrera sina arbetsinsatser till de nämnda verksamhetsområdena.

Mot utredningens förslag beträffande regionalmyndighetens organisation

ha från visst militärt håll gjorts bestämda erinringar. Sålunda ha sex av de

sju nuvarande militärbetälhavarna i yttranden till överbefälhavaren anmält

eu annan uppfattning än den som hävdats i utredningens betänkande och i

propositionen. Sålunda framhålles bl. a. att det föreslagna systemet kommer

att medföra allvarliga konsekvenser främst beträffande utbildningskontrollen

inklusive personalbedömning. Vid flertalet militärområden skulle denna

kontroll — i den mån den icke utföres av militärbefälhavaren — komma att

verkställas av förenämnde sektionschef. Därest militärbefälhavaren icke är

ur armén, kommer sektionschefen i praktiken att verka som högste sakkunnige

i arméutbildningsfrågor och vitsordssättning för armébefäl. Det

har ansetts icke vara rimligt, att en befattningshavare på sektionschefs

tjänstenivå i vissa områden skall svara för dessa väsentliga frågor.

Chefen för armén har i sitt remissyttrande till överbefälhavaren uttalat,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196''v

!25

att det är tveksamt om tillräcklig hänsyn har tagits till de krav, som ett

framtida beredskaps- och utbildningssystem ställer på den regionala ledningen.

Sålunda framhålles att, om fördelarna i ett nytt utbildningssystem

med tätt återkommande särskilda befälsövningar och repetitionsövningar

skola kunna utnyttjas, det vore mycket betydelsefullt, att icke endast militärbefälhavaren

personligen utan också en äldre, erfaren officer av samma

slag som nuvarande ställföreträdaren kunde tillsammans ägna minst samma

tid som nu åt utbildningen (i vidaste bemärkelse) av arméstridskrafterna

och för den territoriella verksamheten. Enligt vad arméchefen vidare framhållit

— liksom flertalet militärbefälhavare — kommer, därest förslaget

följes, den fackmässigt armébetonade utbildningen och övningsverksamheten

icke att kunna ledas på samma sätt som nu inom huvuddelen av militärområdena.

Vidare kommer bedömningen och prövningen av arméns personal

såsom grund för beredningen av befordringsärenden icke heller att

kunna ägnas samma tid och arbetsinsats av lika kvalificerad befattningshavare

som i dagens läge. I krig synas militärbefälhavarnas möjligheter att

personligen leda viktigare markoperativ verksamhet att minska, särskilt

inom I. och IV. milo på grund av det stora antalet direkt underlydande

enheter.

Chefen för marinen har ansett, att enligt det av utredningen förordade

alternativet den fackmässiga handläggningen av mark- och sjöoperativa

ärenden icke ges samma betingelser som i nuvarande organisation.

Utredningens förslag har i allt väsentligt tillstyrkts av överbefälhavaren.

Det synes utskottet betydelsefullt, att regionalmyndighetens inre organisation

får sådan utformning, att de betydande uppgifter, som åläggas militärbefälhavarna,

kunna lösas. Vad beträffar armén, som har den ojämförligt

största utbildningsorganisationen inom krigsmakten, är det angeläget att

en befattningshavare har möjlighet att ägna denna verksamhet betydande

omsorg.

Enligt utskottets mening bör begreppet integration i vidare bemärkelse

även innefatta ett effektivt samspel mellan verksamheten inom stab och

förband ej minst beträffande utbildningen, så att ömsesidiga erfarenheter

från respektive områden på lämpligaste sätt kunna nyttiggöras. I anslutning

härtill förutsätter utskottet, att i regel befattningen som chef för armésektionen

(motsvarande) bestrides av officer med god erfarenhet av trupptjänst

även i förbandschefs ställning.

Uppenbart är att frågan om den närmare sammansättningen av dessa staber

är av svårbedömbar art ej minst med hänsyn till den ringa erfarenhet,

som i nuläget finnes beträffande integrerad verksamhet på denna nivå. Departementschefen

har också framhållit, att den föreslagna nya fredsorganisationen

bör betraktas som provisorisk och att definitivt beslut icke bör

fattas, förrän tillräckliga erfarenheter av de nya verksamhetsformerna hunnit

vinnas. Beträffande stabernas inre organisation räknar departementschefen

med eu prövningstid av ett par år. Förslag om inrättande av beställ
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196b

ningar för denna verksamhet har departementschefen ansett icke i nu förevarande

sammanhang höra föreläggas riksdagen. Ej heller upptagas frågor

rörande lönegradsplacering och anställningsformer.

Utskottet förutsätter, att vad förenämnda militära myndigheter anfört

beträffande militärområdesstabernas sammansättning m. m. kommer att

noga prövas och övervägas, innan definitiv ställning tages till den föreslagna

organisationen. Såsom framgått torde tidsutrymme finnas härför. Utskottet

förutsätter även, att under ifrågavarande provisorium sådana organisationsoch

personalåtgärder icke vidtagas, som på ett bindande sätt omöjliggöra

ett framtida reellt hänsynstagande till och utnyttjande av de erfarenheter,

som en provisoriskt tillämpad principorganisation är avsedd att ge.

Utredningen har föreslagit, att eu viss gradering sker av militärområdena.

Häremot ha från militärt håll gjorts vissa invändningar, särskilt då det gäller

topporganisationen. Utskottet vill erinra om att riksdagen framdeles

kommer att få taga ställning till frågor om lönegradsplacering och anställningsformer.

I fråga om personalens försvarsgrenstillhörighet har utredningen framhållit,

att befattningarna som militärbefälhavare, stabschef och souschef

samt chefer för sektionerna I. och II. böra i princip icke vara bundna till någon

särskild försvarsgren. Den enda förutsättningen bör vara, att befattningshavarna

ha erforderliga kvalifikationer och ha utbildats för sina uppgifter.

För att erforderlig fackkunskap skall kunna säkerställas förutsättes

dock att förstnämnda tre befattningshavare utgå ur olika försvarsgrenar.

Överbefälhavaren har i princip anslutit sig härtill. Chefen för armén har

med särskild hänsyn till allt förberedelsearbete, inklusive förbandsproduktionen,

i fred ansett att den mest kvalificerade bör avses för sådan befattning,

som icke skall vara bunden till särskild försvarsgren. Behovet av expertis

ur samtliga försvarsgrenar kunde enligt arméchefen tillgodoses på annat

sätt inom staben. Arméchefens uppfattning har även hävdats av de militärbefälhavare,

som i sina remissyttranden uttalat sig i frågan. Departementschefen

har följt utredningens förslag.

Liksom då det gällde utformningen av militärområdesstabs organisation

förutsätter utskottet, att även nu berörda spörsmål noga prövas och övervägas

innan slutlig ställning tages.

Vad beträffar den fredstida förläggningen av militäromr&desstaberna

föreslås att Västra militärområdets stab skall förläggas till Göteborg (Nya

Varvet) och allenast övergångsvis, i avvaktan på utredning om flyttning av

Göteborgs örlogsvarv, kvarligga i Skövde. I motionerna 1:725 och 11:887

förordas att Skövde tills vidare bibehålies som förläggningsort. Som ett viktigt

krav på förläggningsort för militärområdesstab har utredningen anfört,

att de allra största tätorterna böra undvikas. Utskottet vill härvid erinra

om att chefen för armén i sitt remissyttrande erinrat om att nuvarande

IV. militärbefäl sstaben förflyttats från Stockholm till Strängnäs främst av

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196i

27

den anledningen, att det var olämpligt att förlägga en så viktig stab i en

storstad med de komplikationer, som konune att uppstå vid samtidig utrymning

och mobilisering. Beträffande nuvarande III. militärbefälsstaben

måste det enligt arméchefen av samma skäl anses vara mycket olämpligt att

förflytta denna från en mindre garnisonsstad till en storstad. Såsom även

departementschefen framhållit kunna från allmänt lokaliseringspolitiska

synpunkter erinringar göras mot att militäronirådesstaben förlägges till ett

storstadsområde. Med hänsyn emellertid till de arbetstekniska fördelarna

har departementschefen dock funnit sig böra förorda, att så sker i detta fall.

Utskottet anser, att denna fråga bör ytterligare utredas för att bättre än vad

hittills skett klarlägga Skövdes förutsättningar som förläggningsort. Det

finnes även skäl att avvakta resultatet av pågående utredning om utflyttning

av flottans anläggningar på Nya Varvet. Utskottet tillstyrker därför

ifrågavarande motioner, vilket innebär att Skövde tills vidare bör vara förläggningsort

för Västra militäronirådesstaben.

Förläggningsort för nuvarande I. militärbefälsstaben är Kristianstad. Departementschefen

föreslår i likhet med utredningen, att Södra militärområdesstaben

förlägges dit. Då denna stad synes bäst uppfylla redovisade

krav på förläggningsort för denna stab och då några vägande skäl icke anförts

för en ändring härutinnan, tillstyrker utskottet departementschefens

förslag. Motionen 11:903, såvitt nu är i fråga, torde därför icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Departementschefens val av förläggningsorter för övriga militärbefälsstaber

har icke givit utskottet anledning till erinran.

Vad beträffar det civila försvarets regionala ledning och indelning har utskottet

i det föregående tillstyrkt, att civilområden och militärområden till

sina gränser överensstämma. Härigenom torde de bästa förutsättningarna

skapas för samverkan mellan det militära och civila försvaret.

På anförda skäl tillstyrker utskottet, att ett civilområde, omfattande

Västerbottens och Norrbottens län, bildas.

Utskottet finner skäl tala för att Gotland inlemmas i ett civilområde.

Därest Gotland i militärt avseende inordnas i Östra militärområdet synes utskottet

riktigt, att motsvarande ändring sker på det civila försvarets område.

Vad beträffar frågan om civilbefälhavarnas uppgifter och ledningsorganisation

i krig kan utskottet ansluta sig till vad utredningen anfört. I likhet

med departementschefen finner utskottet angeläget, att civilbefälhavarnas

befogenheter och uppgifter i krig bli instruktionsmässigt fastställda liksom

att civilbefälhavarnas krigsorganisation överses mot bakgrund av senare

års erfarenheter. Inom inrikesdepartementet har tillkallats särskilda sakkunniga

för arbetet härmed. Därvid kommer också att prövas frågan om

ändringar i civilbefälhavarnas fredsinstruktion och om de följdverkningar

beträffande länsstyrelsernas krigsorganisation, som kunna bli ett resultat

av den föreslagna nya organisationen av totalförsvarets regionala ledning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196''i

I motionen II: 904 har liksom från remisshåll understrukits behovet av

att civilbefälhavarnas befattning med planläggningsfrågor göres mer ledande

och inriktande än vad som är fallet. Detta spörsmål torde, vilket motionärerna

också påpekat, komma att dryftas av förenämnda inom inrikesdepartementet

tillsatta utredning. I motionen föreslås att åt sagda utredning

skall uppdragas att överväga behovet av en lednings- och inspektionsinstans

för civilförsvarets beredskap över hela landet. Härmed torde ha åsyftats en

dylik instans för hela den civila delen av totalförsvaret. Utan att taga ställning

till om behov föreligger av en sådan instans eller om den i motionen

berörda frågan lämpligare kan lösas på annat sätt har utskottet funnit skäl

tala för att spörsmålet om den centrala lednings- och inspektionsverksamheten

på det civila försvarets område närmare utredes i lämpligt sammanhang.

Med hänsyn till att utredningens förslag kommer att påverka civilbefälhavarnas

fredsorganisation har utredningen föreslagit en förstärkning av

därav berörda fredskanslier. Då därjämte enligt utredningen nuvarande

personalorganisation är snäv, åtminstone i de civilområden, som omfatta

ett större antal län, har ytterligare personalförstärkning ansetts påkallad.

Departementschefen framhöll i samband med propositionens avlämnande

i våras, att han då icke var beredd att tillstyrka inrättande av nya tjänster

men att frågan borde upptagas till prövning vid budgetbehandlingen innevarande

höst. Då sådan prövning alltså för närvarande torde pågå och utskottet

har anledning förutsätta, att Kungl. Maj :t låter tillse att fredskanslierna

erhålla personal i sådan omfattning, att de civila försvarsinsatserna

bli effektiva och väl samordnade, torde motionen I: 737 icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet övergår härefter till frågan om ledningen i lägre regional instans.

Enligt föreliggande förslag skall Gotland, som för närvarande i operativt

hänseende direkt lyder under överbefälhavaren, inordnas som en del av

Östra militärområdet. Anledningen härtill har angetts vara, att förutsättningar

för närvarande saknas för en enhetlig allmänoperativ ledning av

Gotlands försvar. Nuvarande VII. militärområdet skulle efter övergång till

ny ledningsorganisation benämnas Gotlands försvarsområde med en generalmajor

som befälhavare. I motionerna I: 736 och II: 902 föreslås att Gotlands

militära försvarsorganisation skall kvarstå med nuvarande lydnadsförhallanden

och att frågan om en eventuell ändring av dessa prövas först

sedan omorganisationen i övrigt genomförts och ytterligare erfarenheter

vunnits.

Departementschefen har med hänsyn till Gotlands särpräglade strategiska

läge föreslagit, att ledningsorganisationen i stället erhåller benämningarna

»Gotlands militärkommando» och »Chefen för Gotlands militärkommando».

I samma syfte och för att motverka olägenheterna av en nedflyttning till

lägre regional nivå ha även i övrigt föreslagits vissa avsteg från de prin
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196b

29

ciper, som gälla för försvarsområden. Sålunda må bl. a. nämnas, att den

markoperativa avvägningen av styrkeförhållandena mellan fastlandet och

Gotland alltjämt skall göras av överbefälhavaren. I fråga om arméns förbandsproduktion

föreslås att militärkommandochefen blir direkt underställd

chefen för armén. Enligt utredningen skall chefen för Gotlands kustartilleriförsvar

vara underställd militärkommandochefen, dock att i fråga

om utbildning — utom övningar av operativ karaktär — samt därmed sammanhängande

personaltjänst kustartilleriförsvarschefen bör lyda direkt

under chefen för marinen. Enligt departementschefen torde frågan, huruvida

Gotlands kustartilleriförsvar i alla avseenden bör underställas marinkommandochefen

närmare prövas av överbefälhavaren. Det förtjänar

vidare erinras om att enligt förslaget en viss personalförstärkning av militärkommandostaben

kommer att ske.

Utskottet har icke något att erinra mot vad propositionen i denna del

innehåller.

Genom bl. a. nu föreslagna åtgärder kommer den regionala ledningsorganisationen

för militärkommandot att förstärkas i förhållande till nuvarande

VII. militärbefälsstaben. Härmed ges ökade förutsättningar att tillgodose de

stora krav, som Gotlands utsatta läge ställer.

Med hänsyn till det anförda är utskottet icke berett tillstyrka det i motionerna

1:736 och 11:902 gjorda yrkandet. Det bör i anledning av detta

vrkande erinras om att överbefälhavaren med stöd av sina befogenheter kan

ställa befälhavaren på Gotland direkt under sitt befäl. Såsom framgått skall

den nya organisationen under en övergångstid betraktas som ett provisorium.

Eventuella ändringar beträffande militärkommandots föreslagna

ställning liksom i fråga om dess slutliga organisation böra bli beroende av

de erfarenheter, som kunna vinnas under provisoriet.

Det föreliggande förslaget till regional ledningsorganisation innebär, att

de uppgifter som ankomma på nuvarande marinkoinmandochefer delas på

två nivåer, högre och lägre instans. För att särskilja dessa uppgifter föreslås

att örlogsbaser organiseras för att fullgöra vissa av de uppgifter, som för

närvarande ankomma på marinkoinmandochefer med ledningsorgan. Dessa

uppgifter avse främst bas- och underhållstjänst samt mobiliseringsförbcredelser

och frivillig utbildning, örlogsbaschefernas uppgifter förutsättas variera

något olika militärområdena emellan. Utskottet har vid sin granskning

av detta förslag icke funnit något vara att invända.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att utskottet i sitt i våras avgivna

av riksdagen godkända utlåtande nr 122 tillstyrkt förslag till 1''redsorganisation

av de förvaltningsorgan, som anges skola ingå i eu blivande

Sydkustens örlogsbas. Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t därvid

endast vidtoge sådana organisations- och personalförändringar, som

bedömdes icke kunna komma att föregripa riksdagens ställningstagande

under hösten till nu föreliggande proposition nr 109.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196A

I motionen 11:903 har yrkats att chefen för Sydkustens örlogsbas ges

giaden konteramiral även om en beställning i lönegrad Bo 4 avses för befattningen.

Utskottet vill erinra om att detta yrkande innefattar en tjänsteställningsfråga,

varom det ankommer på Kungl. Maj:t att fatta beslut. Motionen

i denna del torde därför böra avslås.

Departementschefens val av förläggningsorter för örlogsbaserna tillstyrkes

av utskottet. Detta innebär bl. a. att beträffande Ostkustens örlogsbas,

som enligt utredningen skall förläggas till Västerhaninge och enligt chefen

för marinen till Stockholm, i stället bör få Muskö till förläggningsort. Såsom

departementschefen framhållit är detta den naturliga fredsförläggningsplatsen

för örlogsbasstaben med hänsyn till arten av huvuddelen av

de uppgifter, som i fred skola ankomma på örlogsbasens chef. Härjämte må

erinras om att förvaltningar och varv komma att vara belägna på Muskö.

Utskottet finner i likhet med departementschefen, att kostnaderna för

genomförandet av den nya regionala ledningsorganisationen böra enligt

grunderna för gällande försvarsbeslut bestridas inom den fastställda kostnadsramen.

Vad departementschefen anfört beträffande tidpunkten för övergång till

den nya organisationen liksom i fråga om de övergångsåtgärder, som kunna

komma att erfordras på grund av omorganisationen, tillstyrkes av utskottet.

Kungl. Maj :ts förslag — i de delar de icke närmare berörts av utskottet —

ha icke givit utskottet anledning till särskilt uttalande.

Utskottet hemställer,

I. beträffande förläggningsorter för de blivande militärområdesstaberna
a)

att riksdagen må, med avslag å Kungl. Maj :ts förslag

samt med bifall till motionerna 1:725 och 11:887, besluta

att fredsförläggningsort för blivande Västra militärområdesstaben

skall tills vidare vara Skövde;

b) att motionen II: 903, såvitt nu är i fråga, icke må till

någon riksdagens åtgärd föranleda;

II. att motionerna I: 736 och II: 902 icke må av riksdagen

bifallas;

III. att motionen 1: 737 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

IV. att motionen II: 903, i vad den icke behandlats under

I. b), icke må av riksdagen bifallas;

V. att riksdagen må, beträffande Kungl. Maj:ts förslag i

övrigt,

a) godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för den 6 mars 1964 angivna

riktlinjerna för organisation av totalförsvarets regionala ledning

med beaktande av vad utskottet anfört;

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 189 år 196i

31

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de övergångsåtgärder,

som kunna komma att erfordras på grund av omorganisationen

av totalförsvarets regionala ledning, med beaktande

av vad utskottet anfört;

VI. att riksdagen må, i anledning av motionen II: 904, i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att frågan om en ledande

och inspekterande instans för det civila försvarets beredskap

utredes.

Stockholm den 1 december 1964

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. STAXÄNG

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet har närvarit

från första kammaren: herrar Gillström, Einar Persson, Birger Andersson,

Ivar Johansson, Axel Johannes Andersson, Virgin, Fritz Persson,

fru Wallentheim, herrar Per Jacobsson, Söderberg, Mårtensson, Bengt Gustavsson,

Per Petersson, Harry Carlsson och Harald Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Staxäng, Petterson i Degerfors, Ståhl,

Karlsson i Olofström, Svensson i Stenkyrka, Almgren, fröken Elmén, herr

Mellqvist, fru Lewén-Eliasson, herrar Svensson i Ljungskile, Lassinantti,

Larsson i Hedenäset, Gustafsson i Uddevalla, Bohman och Eskel.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1964:362 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse rörande provisoriska arrangemang för ett världsomspänna a1 i texten