Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionerna vid de av staten övertagna enskilda järnvägarna.

1964-04-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1964:50, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionerna vid de av staten övertagna enskilda järnvägarna.

Dokumentets text

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1964

Nr 50

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående pensionerna

vid de av staten övertagna enskilda järnvägarna.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Skärman (I: 123) och den andra inom andra kammaren av herr Antby

(II: 151), har hemställts att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

begära skyndsam utredning samt förslag om likställighet i princip mellan

pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar och motsvarande

pensionärer vid statens järnvägar.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa

till motionen II: 151.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, utlåtanden avgivits av järnvägsstyrelsen och statens personalpensionsverk.

Järnvägsstyrelsen har anfört följande.

I egenskap av delägare i enskilda pensionskassor har i motionerna åsyftade

pensionstagare av respektive kassa eller av järnvägsstyrelsen efter kassans

förstatligande beviljats pensioner enligt bestämmelserna i vederbörande

enskilda kassas stadgar eller reglementen.

Dessa kassapensioner har omreglerats dels enligt föreskrifterna i kungörelsen

den 29 juni 1945, nr 500, angående reglering av pensionsförhållandena

för vissa anställningshavare och pensionärer vid statens järnvägar m. fl.,

dels jämlikt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni 1947, nr 657, angående

omreglerad tjänste- och familjepension m. m. och dels genom Kungl.

Maj :ts brev den 18 mars 1949 med föreskrifter angående omreglering av

pensionsförmånerna för vissa förutvarande anställningshavare vid av staten

övertagna enskilda trafikföretag m. fl. ävensom efterlevande till sådana

anställningshavare.

På de omreglerade pensionerna har beräknats tillägg enligt samma grunder,

som gällt och gäller för statens pensionärer i allmänhet.

Frågan om ytterligare förbättring av pensionerna till de av staten övertagna

trafikföretagens pensionärer, hela gruppen eller del därav, så att i

princip full likställighet med motsvarande pensionärer vid statens järnvägar

skulle kunna ernås, har från olika håll vid flera tillfällen underställts

Kungl. Maj :ts prövning. Ett av de senaste besluten i frågan förelåg den 12

september 1955. Saken har också tagits upp till behandling genom motioner

vid 1952, 1953, 1954, 1956 och 1957 års riksdagar.

Den pensionsreglering enligt Kungl. Maj :ts ovannämnda brev den 18

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Statsutskottets utlåtande nr 50 år t96''i

mars 1949, som jämlikt beslut av 1948 års riksdag genomfördes fr. o. in.

den 1 januari 1949, innebar genomsnittligt en icke oväsentlig pensionsforbättring.

Sedermera har ytterligare förhöjningar — senast fr. o. m. den

1 juli 1962 — tillerkänts icke blott äldre SJ-pensionärer utan även dessa

pensionärskategorier, gentemot vilka enligt bankoutskottets utlåtande nr 56

år 1948 några rättsliga förpliktelser över huvud taget icke åvilade staten.

Den årliga merkostnaden för statens järnvägar, om den i motionerna påvrkade

pensionsregleringen skulle komma till stand, torde numera inte röra

sig om större belopp och skulle helt säkert synas rätt obetydlig i jämförelse

med statens järnvägars totala driftkostnader. Den är dock så till vida oberättigad

som Kungl. Maj :t och riksdagen flerfaldiga gånger efter omsorgsfull

prövning funnit den icke böra ifrågakomma.

Beträffande de i motionerna särskilt nämnda BJ-pensionärerna vill styrelsen

endast framhålla det faktum, att inga förpliktelser för staten att till

dem utgiva hel SJ-pension intagits i den av BJ-kassans representanter den

28 juni 1948 undertecknade överenskommelsen angående kassans förstatligande.

Hade så skett — trots att för sådant ändamål disponibla överskottsmedel

icke fanns vid tidpunkten för kassans förstatligande — skulle dessa

pensionärer erhållit en förmånligare behandling än sina kolleger från andra

förstatligade järnvägar.

Då redan företagna omregleringar i fråga om pensioner till av staten

övertagna enskilda trafikföretags pensionärer medfört eu väsentlig och i

många fall synnerligen kraftig förmånsförbättring, då »den pågående standardhöjningen

i vårt land» icke inverkar förmånligare på rent statliga än

på av f. d. enskilda järnvägsföretag fastställda pensioner och då några nya

omständigheter — utöver det i sak ovidkommande förhållandet att pensionärsantalet

och därmed pensionskostnaderna sjunkit samt pensionärernas

ålder ökat — icke tillkommit, som skulle kunna motivera ett upprivande av

tidigare fattade beslut i ärendet, anser sig järnvägsstyrelsen bestämt böra

avstyrka motionärernas förslag.

Statens personalpensionsverk har anfört följande.

Frågan om en utredning angående pensionerna för de av staten övertagna

enskilda järnvägarnas f. d. anställningshavare har — sasom nämnts i

föreliggande motioner —- upprepade gånger varit föremål för riksdagens

prövning utan att riksdagen funnit skäl bifalla yrkandena härom. Då i förevarande

motioner ej anförts nagra nya omständigheter, som föranleder

ett ändrat ståndpunkttagande, avstyrker pensionsverket bifall till motionärernas

ifrågavarande förslag.

Utskottet. Till en början må erinras om att frågan om åstadkommande

av principiell likställdhet mellan här ifrågavarande pensionärer och motsvarande

pensionärer vid statens järnvägar motionsvägen tidigare framförts

vid sex olika tillfällen, senast vid 1958 års B-riksdag, utan att motionerna

föranlett någon riksdagens åtgärd. När nu frågan ånyo förs på tal i de föreliggande

motionerna vill utskottet understryka — vilket också framhålls

av järnvägsstyrelsen och statens pcrsonalpensionsverk i deras över motionerna

avgivna utlåtanden - att några nya omständigheter som skulle kunna

motivera ett ändrat ståndpunktstagande inte tillkommit sedan riksdagen

senast behandlade denna fråga. Detta kan f. ö. utläsas ur motionerna; nag
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Statsutskottets utlåtande nr 50 år 1964

ra andra skäl än billighetsskäl åberopas sålunda inte till stöd för motionsyrkandet.

Utskottet har tidigare som sin mening uttalat att den år 1948 genomförda

pensionsregleringen — enligt vilken de äldre kassapensionerna

bringades att motsvara 80 procent av pensionerna till motsvarande f. d. statliga

anställningshavare — innebar en godtagbar lösning av pensionsfrågan.

Denna uppfattning vidhåller utskottet alltjämt. Det är att märka att pensionsregleringen,

vilken byggde på ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag,

accepterades av svenska järnvägsmannaförbundet. Utskottet kan inte

biträda motionärernas förslag om att riksdagen hos Kungl. Maj :t skulle

hemställa om skyndsam utredning samt förslag om likställdhet i princip

mellan pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar och motsvarande

pensionärer vid statens järnvägar. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Till belysning av hur pensionsvillkoren gestaltat sig före resp. efter statsövertagandet

av de enskilda järnvägarna får utskottet hänvisa till sina utlåtanden

1953: 194, 1956: 63 samt 1957: 70.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 123 och II: 151 icke må föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1964

På statsutskottets vägnar:

ERNST V. ST AXÄNG

Närvarande: se under utlåtandet nr 52.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.