Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kompetensfördelningen mellan administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 500 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta, och nr 608 i andra kammaren av herr Lothigius.

1965-03-11 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1965:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kompetensfördelningen mellan administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter. Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 500 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta, och nr 608 i andra kammaren av herr Lothigius.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kompetensfördelningen

mellan administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Första lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 500 i första kammaren av herr Jacobsson,

Gösta, och nr 608 i andra kammaren av herr Lothigius. I motionerna, vilka

är likalydande, hemställes att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa att förvaltningsdomstolskommittén meddelas sådana tilläggsdirektiv

för sitt arbete, att kommittén blir i tillfälle att fritt pröva olika tänkbara

alternativ för fördelning av administrativa mål och ärenden mellan

administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Beträffande skälen för denna hemställan får utskottet hänvisa till motionen

1: 500.

Gällande rätt

Principiellt gäller enligt svensk rätt, att varje avgörande av statlig förvaltningsmyndighet

under Kungl. Maj :t kan överklagas genom besvär vare

sig uttryckligt stadgande av sådan innebörd finnes eller icke. Grundsatsen

är självfallet underkastad åtskilliga inskränkningar. Vid anförande av besvär

fullföljes talan alltid hos högre förvaltningsorgan. Rättelse företages

sålunda vid detta rättsmedels anlitande inom förvaltningen. Besvärsmyndigheterna

kan emellertid vara utformade på olika sätt. Vanligen är de

verksamma i enahanda former som förvaltningsmyndigheterna i allmänhet,

men de kan också arbeta i domstolsliknande former. I senare fallet brukar

besvärsmyndigheterna ofta benämnas förvaltningsdomstolar. Till denna

grupp räknas bl. a. regeringsrätten, kammarrätten, försäkringsdomstolen

och av mera tillfälliga organ statens hyresråd. För varje ärende är anvisad

en bestämd instansordning, och den klagande har icke något val mellan

olika slag av besvärsprövande myndigheter. Många ärenden kan därför

aldrig komma under bedömande av förvaltningsdomstol; andra kan åtminstone

i en instans — regelmässigt den sista — stundom i två prövas av förvaltningsdomstol.

Vanligen har förvaltningsdomstolsvägen anvisats sådana

mål, som plägar innefatta prövning av rättsfrågor, medan övriga mål förbehållits

de vanliga förvaltningsmyndigheterna. Enär talan, därest annat

icke stadgats, i sista hand fullföljes hos Kungl. Maj:t, blir av särskild betydelse

den uppdelning som där sker mellan mål, som skall avgöras i regeringsrätten,

och övriga, som slutligen prövas i vanlig administrativ ord1

7085 65 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 1 avd. Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

ning av Kungl. Maj :t i statsrådet. Besvärsprövningen är densamma, oavsett

om avgörandet tillkommer förvaltningsdomstol eller annan förvaltningsmyndighet,

och avser såväl det överklagade beslutets laglighet som

dess ändamålsenlighet.

Beträffande beslut av kommunal myndighet gäller olika regler. Vissa

beslut — huvudsakligen utanför den egentliga kommunala självstyrelsens

sfär _ kan överklagas genom besvär på samma sätt som statliga myn
digheters

beslut. I övrigt föres emellertid talan genom s. k. kommunalbesvär,

innebärande att endast beslutets laglighet kan bliva föremål för prövning,

i sista instans av förvaltningsdomstol (regeringsrätten).

Utländsk rätt

Beträffande utländsk rätt får utskottet hänvisa till sammansatta konstitutions-

och första lagutskottets utlåtande nr 3 vid 1954 års riksdag (s.

5—7).

En mera omfattande redogörelse för det administrativa rättsskyddets anordning

i främmande länders rätt lämnas i det av besvärssakkunniga 1955

avgivna principbetänkandet Administrativt rättsskydd (SOL 1955. 19, s.

16—36).

Historik

Spörsmålet om vidgade möjligheter till domstolsmässig prövning av frågor

rörande enskild rätt i förvaltningen berördes i en motion till 1949 års

riksdag (I: 160) om utredning angående bättre tillgodoseende av de enskildas

rättsskyddsbehov och i motioner till 1952 års riksdag (1:328 och

II: 432) om åtgärder i syfte att stärka rättssäkerheten och den medborgerliga

friheten. Motionerna föranledde ingen riksdagens åtgärd.

Samma fråga upptogs vid 1953 års riksdag i en den 19 oktober framställd

och den 8 december besvarad interpellation av herr Svensson i Ljungskile.

Vid 1954 års riksdag hemställdes motionsvis (I: 133 och II: 315) om utredning

angående möjlighet att i viss omfattning vid förvaltningsdomstol

eller allmän domstol föra talan mot regeringsbeslut. Vidare syftning hade

vid samma riksdag väckta motioner (I: 135 och II: 175) om utredning a^

intagande i regeringsformen och i andra författningar av stadganden, som

garanterar medborgarna rätt att få rättsenhetligheten av varje förvaltningsavgörande

underkastad domstolsmässig prövning. Sammansatta konstitutions-

och första lagutskottet (nr 3) avvisade tanken på generella regler

om domstolsmässig kontroll i fråga om förvaltningsavgörandenas laglighet.

Riksdagen biföll utskottets hemställan, att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd. I nyssnämnda motioner I: 133 och II: 315 hemställdes

vidare om utredning i syfte att besvärsmål, som nu handlägges av

Kungl. Maj :t i statsrådet, skulle i lämplig omfattning hänskjutas till regeringsrätten

antingen för avgörande eller för sådant utlåtande, som a\ses i

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

3

3 § lagen om regeringsrätten. Samtidigt hemställdes motionsvis (I: 230 och

II: 308) om en allmän översyn av regeringsrättslagen med särskilt beaktande

av bl. a. frågan om besvärsmålens fördelning mellan Kungl. Maj :t i

statsrådet och regeringsrätten. Sedermera meddelade dåvarande chefen för

justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, i prop. nr 205/1954, att inom

justitiedepartementet en undersökning påbörjats rörande de ifrågavarande

kompetensreglerna. Sammansatta konstitutions- och första lagutskottet

(nr 4) yttrade, att resultatet av denna undersökning borde avvaktas, innan

något initiativ från riksdagen kunde ifrågakomma. Utskottet avvisade tanken

på föreskrifter om ökad tillämpning av den i 3 § regeringsrättslagen

föreskrivna ordningen. På utskottets hemställan avslogs nu ifrågavarande

motioner av riksdagen.

Vid 1956 års riksdag hemställdes i motioner (1:332 och 11:268), att

riksdagen måtte anhålla om en generell och förutsättningslös utredning av

frågan om möjligheten till domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen.

Första lagutskottet (nr 20) framhöll, att spörsmålet om hur det

fortsatta utredningsarbetet på det administrativa rättsskyddets vidsträckta

område skulle bedrivas för närvarande låg under Kungl. Maj :ts prövning.

Det syntes utskottet uppenbart att i det läge, vari frågan befann sig, något

uttalande från riksdagens sida icke var påkallat. I vart fall kunde icke

ifrågakomma att riksdagen skulle begära en ny utredning, innan ännu

besvärssakkunnigas utredningsresultat blivit i vederbörlig ordning prövat.

På utskottsmajoritetens hemställan avslogs ifrågavarande motioner av riksdagen.

Vid 1957 års riksdag hemställdes i likalydande motioner (I: 220 och

II: 265) »att riksdagen måtte anhålla om en generell och förutsättningslös

utredning av frågan om möjlighet till domstolsmässig prövning av rättsfrågor

i förvaltningen». I utlåtande över motionerna (nr 12) hemställde en

majoritet inom första lagutskottet -—■ under framhållande bl. a. att sedan

överläggningar ägt rum mellan justitiedepartementet och besvärssakkunniga

angående det fortsatta utredningsarbetets bedrivande arbete på närmare

direktiv härför pågick och att på grund härav något initiativ från riksdagens

sida ej borde ifrågakomma — att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottsmajoritetens

hemställan.

Jämväl vid 1958 års riksdag (I: 27 och II: 32) begärdes, att frågan om

möjlighet till domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen skulle

underkastas en generell och förutsättningslös utredning. I en annan motion

till samma riksdag (II: 344) hemställdes vidare, att en utredning i

samma ämne skulle inriktas bl. a. på en utbyggnad av de administrativa

domstolarna. Sammansatta konstitutions- och första lagutskottet (nr 1)

erinrade om det pågående utredningsarbetet, som avsåg att vidga möjligheten

att få rättsfrågor prövade av regeringsrätten. Redan enligt gällande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

bestämmelser tillkom det regeringsrätten att såsom sista instans pröva ett

stort antal ärenden av olika slag, uppräknade i regeringsrättslagen. Den

undersökning av kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet

och regeringsrätten, som pågick, tog sikte på att överflytta handläggningen

av vissa grupper av ärenden från statsrådet till regeringsrätten. I den mån

så kom att ske, tillgodosågs kravet på domstolsprövning. Det kunde visserligen

invändas, att härigenom icke erhölls en sådan generell möjlighet till

domstolsprövning av rättsfrågor, som åsyftades i motionerna. Det borde

emellertid anmärkas häremot, och det gällde vare sig man avsåg prövning

av allmän domstol eller förvaltningsdomstol, att införandet av ett dylikt

system för prövning av rättsfrågor med nödvändighet var förenat med betydande

svårigheter. Det lät sig väl göra att tala om rättsfrågor, men att finna

en lagteknisk fullgod och för rättstillämpningen tillräckligt vägledande avgränsning

härav i förhållande till andra i målen förekommande frågor

syntes svåröverkomligt. På olika håll bedrevs utredningsarbete, som antingen

direkt syftade till en förstärkning av det administrativa rättsskyddet

eller också ägde nära samband med spörsmålet om rättsskyddsanordningarnas

utformning. Det var utskottets uppfattning, att några mera genomgripande

principiella förändringar i rättsskyddssystemet av det slag motionerna

avsåg icke borde övervägas, med mindre det visade sig omöjligt att

inom ramen för det nuvarande systemet åstadkomma eftersträvade förbättringar.

Utskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd, riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

I motioner (I: 87 och II: 118) till 1959 års riksdag upptogs spörsmålet om

domstolsmässig prövning av dels rättsfrågor i förvaltningen dels ock av

regeringsbeslut till den del dessa innefattade rättsliga avgöranden. På

hemställan av sammansatta konstitutions- och första lagutskottets majoritet

(nr 1), som därvid hänvisade till av riksdagen tidigare intagen principiell

ståndpunkt till frågan och till pågående utredningar, avslogs i motionerna

framställda utredningsyrkanden.

På i huvudsak enahanda grunder avslogs i motioner till 1960 (I: 212 och

11:251) och 1961 (I: 175 och 11:204) års riksdagar framställda yrkanden

om utredning av frågan om domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen.

I motioner (I: 290 och II: 300) till 1962 års riksdag påyrkades att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att Kungl. Maj :t efter företagen

utredning ville förelägga riksdagen en principplan för den administrativa

rättsskipningens allmänna organisation, så utformad att en allmän

rättslig prövning av administrativa beslut blir möjlig. Första lagutskottet

(nr 29) hemställde, under hänvisning till att sakkunniga, förvaltningsdomstolskommittén,

tillkallats för att utreda frågan om den administrativa

rättsskipningens område och organisation, att motionerna icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

hemställan.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

I anförande av chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, till

statsrådsprotokollet den 2 mars 1962 angavs direktiven för förvaltningsdomstolskommittén

(riksdagsberättelsen 1963 I Ju: 47). Av anförandet må

i detta sammanhang följande återgivas.

Sedan gammalt har det administrativa rättsskyddet hos oss ansetts i

allmänhet fylla högt ställda krav. Detta gäller både till den del skyddet

åsyftar att förebygga felaktiga avgöranden och i vad det avser att möjliggöra

rättelse av felaktiga förvaltningsbeslut. Den snabba utveckling, som

på skilda områden av samhällslivet ägt rum under efterkrigstiden, har

emellertid inneburit, att de förvaltande myndigheternas befogenheter efter

hand vidgats och att deras avgöranden i motsvarande mån kommit att spela

en större roll än tidigare. Även om rättssäkerheten inom svensk förvaltning

alltjämt kan sägas på det hela taget icke stå något annat lands efter,

är det naturligt, att denna utveckling aktualiserat frågan om det administrativa

rättsskyddets utformning. Vad som i den offentliga debatten på

senare tid framför allt tilldragit sig intresse inom det synnerligen vittomfattande

ämnesområde, som det administrativa rättsskyddet utgör, är spörsmålet,

hur den domstolsmässiga överprövningen av förvaltande myndigheters

beslut bör vara beskaffad. Enighet har rått om att möjlighet till

domstolskontroll bör föreligga i åtskilliga förvaltningsärenden. Däremot

har meningarna varit delade i frågan hur vidsträckt denna kontroll bör

vara och hur den i organisatoriskt hänseende bör vara uppbyggd. En

meningsriktning har hävdat, att kontrollen å ena sidan bör utsträckas att

i princip omfatta alla administrativa avgöranden och a andra sidan åtminstone

på många områden begränsas till en prövning av avgörandets rättsenlighet.

Företrädare för denna meningsriktning synes tillika ha hyst sympatier

för tanken, att den sålunda beskaffade kontrollen bör anförtros de

allmänna domstolarna. En annan meningsriktning har gjort gällande,

att en så genomgripande omvandling av vårt rättssystem icke är påkallad

av något verkligt behov. Anhängarna av denna ståndpunkt har även hävdat,

att önskvärda förbättringar på ifrågavarande område i stället bör åvägabringas

inom ramen för vårt nuvarande system med en av förvaltningsdomstolar

utövad, i princip allsidig kontroll av vissa slags administrativa avgöranden.

Den senare uppfattningen ligger till grund för de tilläggsdirektiv,

som Kungl. Maj :t den 10 januari 1958 utfärdat för besvärssakkunniga.

Jämväl riksdagen har uttalat sig i samma riktning, senast i anledning av

motioner vid 1961 års riksdag. De motsättningar, som sålunda har kommit

till uttryck i denna fråga, synes emellertid nu vara på väg att utjämnas.

Tidpunkten torde därför vara inne att till närmare utredning upptaga

spörsmålet om den administrativa rättsskipningens omfattning och organisation.

I anförandet log departementschfen därefter upp vissa närmare angivna

frågor som borde bli föremål för övervägande:

Vid denna utredning möter till en början problemet om den administrativa

jurisdiktionens räckvidd. Problemet har både eu kvantitativ och kvalitativ

sida. 1 kvantitativt hänseende gäller problemet vilka grupper av förvaltningsärenden

som bör hänföras till doinstolsmässig kontroll. Det torde

härvid vara klart, alt det icke annat än i rena undantagsfall bör ifrågakomma

att avlyfta den judiciella kontrollen i de förvaltningsärenden, där

sådan kontroll nu är anordnad. Vid utredningen bör ä andra sidan icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

upptagas till övervägande att införa generell möjlighet till domstolsmässig

överprövning av administrativa avgöranden. Vilka ärendegrupper, som bör

vara hänförda till den judiciella kontrollen, får avgöras genom en avvägning

mellan den enskildes rättsskyddsbehov och det allmännas intresse av att

de administrativa organen äger den rörelsefrihet, som fordras för att förvaltningen

skall kunna fungera snabbt, effektivt och ändamålsenligt. Vid

behandlingen av denna fråga kan ledning hämtas i de förslag, som framlagts

> rörande kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj :t i statsrådet

och regeringsrätten (SOU 1959:4). I kvalitativt hänseende gäller problemet,

huruvida den judiciella kontrollen i de därunder inbegripna ärendegrupperna

hör begränsas till förvaltningsavgörandenas rättsenlighet eller —

oortsett från s.k. kommunalbesvär — jämväl avse deras ändamålsenlighet.

Såsom riksdagen vid ställningstagande till motionsledes framförda yrkanden

rörande det administrativa rättsskyddet upprepade gånger understrukit,

möter uppenbara svårigheter att beträffande förvaltningsavgöranden

av statlig natur uppdraga en för rättstillämpningen praktikabel gränslinje

mellan rättstrågor och lämpliglietsfrågor. Det måste också vara förenat

med åtsKilliga praktiska olägenheter att låta skilda sidoordnade myndigheter

ur olika synpunkter överpröva eif och samma beslut. Med hänsyn

härtill torde som ett riktmärke för utredningen böra uppställas, att den

judiciella kontrollen över förvaltning av statlig natur i enlighet med den

hos oss hävdvunna ordningen bör vara allsidig i de ärenden, där den skall

förekomma.

Vad härefter angår den administrativa rättsskipningens organisation

har riksdagen vid llerfaldiga tillfällen som sin uppfattning tillkännagivit,

att några mera genomgripande principiella förändringar av rättsskyddssystemet

icke bör övervägas utan att önskvärda reformer på det administrativa

rättsskyddets område så långt möjligt bör åvägabringas inom det

nuvarande systemets ram. I överensstämmelse härmed bör utredningen

utgå ifrån att någon förskjutning av gränslinjen mellan de allmänna domstolarnas

kompetensområde, å ena, samt de administrativa myndigheternas

och domstolarnas behörighetsområde, å andra sidan, icke'' skall åvägabringas.

Vid 196i års riksdag slutligen framställdes motionsvis (1:432 och II:

521) yrkanden om »sådana ytterligare direktiv till 1963 års förvaltningsdomstolsutredning,

att dess översyn av den administrativa rättsskipningen

även kommer att innefatta det principiella spörsmålet om förvaltningsmålens

avgörande i domstolsform resp. genom politisk myndighet samt

Provning av möjligheterna i övrigt till sådana ändringar i nu rådande

rättsskyddssystem, vilka kan vara ägnade att förbättra den enskildes rättsliga

skydd». Yttranden över motionerna inhämtades från besvärssakkunniga

och förvaltningsdomstolskommitlén. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

(nr 24) anförde första lagutskottet bl. a. följande.

Frågor rörande det administrativa rättsskyddet har vid åtskilliga tillfällen

varit föremål för riksdagens överväganden. Riksdagen har därvid avvisat

tanken på införande av en generell rätt till prövning under domstolsmässiga

former av förvaltningsbeslut och intagit den ståndpunkten, att

önskvärda förbättringar pa ifragavarande område borde åvägabringas inom

ramen för vårt nuvarande system med en av förvaltningsdomstolar

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

utövad, i princip allsidig kontroll av vissa slag av administrativa avgöranden.

Mot bakgrunden av och med utgångspunkt från dessa ställningstaganden

har direktiven till förvaltningsdomstolskominittén, vilken tillkallades i

mars 1962, utformats.

I de nu behandlade motionerna hemställes att nämnda kommitté måtte givas

sådana ytterligare direktiv, att dess översyn av den administrativa rättsskipningen

även kominer att innefatta dels det principiella spörsmålet om

förvaltningsmålens avgörande i domstolsform respektive genom »politisk

myndighet», dels ock prövning av möjligheterna i övrigt till sådana ändringar

i nu rådande rättsskyddssystem, som kan vara ägnade att förbättra

den enskildes rättsskydd. Såvitt utskottet kunnat finna torde motionärerna

ej eftersträva en ordning, efter vilken administrativa avgöranden, av vad

slag det vara må, skall kunna bli föremål för domstolsmässig överprövning,

men väl ett system med avsevärt vidgade möjligheter till en sådan överprövning.

Vad de närmast åsyftar synes vara en avvägning efter principiella

grunder på törevarande område, i första hand vad gäller kompetensfördelningen

mellan Kungl. Maj :t i statsrådet och den högsta förvaltningsdomstolen.

Såsom framgår av de ovan redovisade direktiven skall det ankomma på

förvaltningsdomstolskominittén att utreda vilka ärendegrupper av förvaltningsnatur,

som bör kunna bli föremål för judiciell kontroll. Därvid har

kommittén att göra en avvägning mellan, å ena sidan, den enskildes rättsskyddsbehov

och, å andra sidan, det allmännas intresse av att de administrativa

organen äger den rörelsefrihet, som fordras för att förvaltningen

skall kunna tungera snabbt, effektivt och ändamålsenligt. Vid denna avvägning

skall kommittén utgå från att det i princip ej bör ifrågakomma att avlyfta

den judiciella kontrollen i de förvaltningsärenden, där sådan kontroll

nu är anordnad, samt att det ej bör övervägas att införa generell möjlighet

till domstolsmässig överprövning av administrativa avgöranden. I övrigt

torde enligt utskottets bedömande kommittén, och i det hänseendet synes

kommittén vara av samma mening som utskottet, vara oförhindrad att upptaga

förevarande spörsmål till en allsidig bedömning. Utskottet anser sig

därför icke böra förorda att ytterligare direktiv lämnas för kommitténs arbete

i förevarande del.

Utskottet

Under en följd av år bär det administrativa rättsskyddet varit föremål

för debatt. Därvid har särskilt uppmärksammats frågan i vilken utsträckning

beslut i förvaltningsärenden bör kunna bli föremål för domstolsmässig

prövning. Ä ena sidan har hävdats att det borde finnas generell möjlighet

att få förvaltningsbeslut prövade under domstolsmässiga former. I allmänhet

har förespråkarna härför också ansett att prövning i denna ordning

borde begränsas till beslutens rättsenlighet, medan lämplighctsfrågor

skulle avgöras av de förvaltande myndigheterna. Ä andra sidan har framhållits

att en så långt gående förändring av rådande ordning icke är påkallad.

Fiån detta håll har uttalats att i den mån reformer erfordras de

hör ske inom ramen för den nuvarande ordningen och allenast avse en utvidgning

av kretsen av ärenden, beträffande vilka möjlighet till överprövning

under domstolsmässiga former bör föreligga.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

Riksdagen har då förevarande frågor vid flerfaldiga tillfällen vant före

intagit den sist angivna ståndpunkten. Därvid har särskilt framhållits att

det torde vara förenat med stora svårigheter att på ett ändamålsenligt

sätt göra en uppdelning mellan rättsfrågor å ena sidan och lämplighetsfrågor

å andra sidan. Vidare har andragits, att en ordning enligt vilken

rättsfrågorna skulle kunna bli föremål för särskild prövning är förbunden

med den olägenheten att i vissa fall en dubbel prövning av samma ärende

skulle bli erforderlig. Direktiven för förvaltningsdomstolskommittén, som

har att utreda frågan om den administrativa rättsskipningens område och

organisation, har, såvitt nu är i fråga, utformats i enlighet med riksdagens

ställningstagande.

I förevarande motioner upptages liksom föregående år frågan om kompetensfördelningen

mellan administrativa domstolar och förvaltningsmyndigheter.

Motionärerna hemställer om sådana tilläggsdirektiv för förvaltningsdomstolskommittén

att denna blir i tillfälle att fritt pröva olika tänkbara

alternativ till lösning av detta spörsmål. Såvitt utskottet kunnat finna syftar

emellertid årets motioner längre än motionerna I: 432 och II: 521 till föregående

års riksdag, i det att motionärerna nu synes främst vilja förorda

generell möjlighet till domstolsmässig prövning av administrativa besluts

rättsenlighet. Som redan nämnts har riksdagen förklarat att önskvärda

förbättringar beträffande det administrativa rättsskyddet bör åvägabringas

inom ramen för nuvarande system med en av förvaltningsdomstolar utövad,

i princip allsidig kontroll av vissa slag av administrativa avgöranden. Enligt

utskottets uppfattning synes ej skäl föreligga till ett ändrat ställningstagande

härutinnan. I detta sammanhang må emellertid framhållas att det

synes angeläget ätt förvaltningsärenden med betydande rättsliga inslag i

möjligaste mån kan bli föremål för överprövning under domstolsmässiga

former. Vid prövningen av förevarande ärende torde också böra beaktas att

en vidgning av direktiven för förvaltningsdomstolskommittén i den riktning

motionärerna synes vilja förorda skulle i väsentlig mån ändra förutsättningarna

för kommitténs uppdrag. Härigenom skulle slutförandet av kommitténs

arbete, som nu framskridit förhållandevis långt, kunna komma att

avsevärt fördröjas till men för strävandena att vinna en i och för sig önskvärd

förbättring av det administrativa rättsskyddet. Enligt utskottets mening

synes således motionerna icke böra föranleda något initiativ från

riksdagen och utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1: 500 och II: 608, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1965

På första lagutskottets vägnar:

INGRID GÄRDE WIDEMAR

s. 9 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist*, Ernulf*, fröken Mattson,

herrar Hjorth, Ferdinand Nilsson, Schött, Palm och Lidgard;

från andra kammaren: fru Gärde Widemar, herrar Östrand*, Svensson

i Va, fru Kristensson, fru Löfqvist, fröken Bergegren, fru Lindekvist

och herr Wiklund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Nilsson, Ferdinand.

Särskilt yttrande

av herrar Ernulf, Schött, Lidgard och fru Kristensson.

I förvaltningsdomstolskommitténs uppdrag ingår bl. a. att överse den

nuvarande i regeringsrättslagen intagna katalogen, i vilken de slag av hos

Kungl. Maj'':t fullföljda besvärsmål uppräknas, som skall avgöras av regeringsrätten.

De administrativa besvärsmål, som ej finns upptagna i denna

förteckning, skall sålunda avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet.

Uppdelningen av de till slutinstansen fullföljda administrativa besvärsmålen

har av lagstiftaren företagits i huvudsak med tillämpning av den

grundprincipen att mål, i vilka regelmässigt rättsfrågorna framstår som

särskilt väsentliga, hänföres under regeringsrättens domvärjo, medan åter

mål, i vilka rena lämplighetshänsyn i allmänhet är mest framträdande, kvarstannar

under regeringens prövning. En uppdelning företagen efter denna

grund torde svårligen kunna ske utan subjektiva värderingar. Praktiska

önskemål att sammanhålla vissa målgrupper — oavsett deras karaktär —

leder också till att mål som rätteligen borde höra till den ena gruppen föres

till den andra och omvänt. Sådant kan ej undvikas, även om katalogen göres

aldrig så detaljrik. Redan i sin nuvarande utformning utgör den ett exempel

på en lagstiftningsmetodik som från flera synpunkter är otillfredsställande.

En av förvaltningsdomstolskommitténs huvuduppgifter är att förbereda

en omorganisation av våra förvaltningsdomstolar. Bl. a. siktar kommitténs

arbete till att få till stånd en allmän förvaltningsdomstolsorganisation på

planet närmast under regeringsrätten. För planläggningen av en sådan re
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Första lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965

form är det självfallet nödvändigt att närmare känna till i vilken omfattning

en sådan ny organisation kan komma att tagas i anspråk för olika uppgifter

inom det administrativa rättsskyddet. I vart fall blir det nödvändigt

att för att angiva denna nya domstolsorganisations arbetsområde bruka

andra metoder än dem som nu användes i regeringsrättslagens katalog. Andra

vägar torde här böra prövas. Det synes under sådana omständigheter naturligt

att överväga, huruvida icke en fördelning av de mål, som skall gå till

förvaltningsdomstolarna, och de, som förutsättes skola kvarstanna hos de

rent administrativa myndigheterna, kunde ske efter mera allmänna principer

än vad nu är fallet. Det ligger härvid nära till hands att också upptaga

det ofta förut framförda önskemålet om att låta prövningen av rättsfrågorna

eller vissa grupper av sådana frågor ombesörjas inom ramen av den förvaltningsdomstolsorganisation,

som det åvilar förvaltningsdomstolskommittén

att föreslå. I den mån kommitténs direktiv utgör hinder härför men

kommittén skulle finna att berörda spörsmål bör komma under dess bedömande

torde det få förutsättas att kommittén hos Kungl. Maj :t hemställer

om erforderlig komplettering av direktiven.

K L BECKMANS TRYCKERIER AB . STHLM IMB

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.