Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 610 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager samt nr 285 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.
1965-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 610 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager samt nr 285 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av folkpensionärernas
ställning inom sjukförsäkringen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 610 i första kammaren av herrar Adolfsson
och Lager samt nr 285 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har såvitt nu är i fråga hemställts, ”att
riksdagen måtte besluta
att nu gällande begränsning av ersättningen åt folk- och förtidspensionär för
sjukhusvård till 180 dagar slopas och att till följd härav paragraf 3 i kap. 4
''Särskilda bestämmelser om sjukförsäkring’ helt utgår;
att till vederbörande lagutskott hemställa om härav föranledd ändring och
paragrafnumrering rörande övrig lagtext;
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en skyndsam utredning
rörande i denna motion förordade---ändring av sjukförsäkringslagen
angående förordad vidgning av bestämmelserna om kostnadsfri medicin och
att förslag till sådana lagändringar förelägges 1966 års riksdag”.
Motionerna kommer, såvitt de gäller förtida uttag av folkpension, att behandlas
av utskottet i annat sammanhang.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 285.
Gällande bestämmelser
Sjukvårdsersättning
Huvudreglerna om sjukvårdsersättning återfinns i 2 kap. lagen om allmän
försäkring. Enligt dessa regler har en försäkrad rätt till ersättning för utgifter
för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband därmed
företagna resor.
Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares
utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst med
tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. I utgifter
för läkarvård inräknas kostnader för läkares resa och för läkarintyg, som
erfordras för utfående av sjukpenning. Med läkarvård avses i detta sammanhang
inte vård, som lämnas försäkrad vilken åtnjuter sjukhusvård.
Bortsett från viss tandbehandling i samband med havandeskap utgår ersättning
för tandläkarvård endast för sådan av sjukdom föranledd behandling, som
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 12
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965
anges i en av Kungl. Maj:t fastställd förteckning och som av tandläkare meddelas
vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus. Ersättningen
är maximerad till tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst tre fjärdedelar
av beloppet enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa.
Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som varit erforderlig på grund av
sjukdom eller förlossning, utgår enligt huvudregeln med det belopp som motsvarar
avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus. Härmed avses sjukhus drivet
av landstingskommun eller stad, inom vars område den försäkrade är bosatt.
Har vård beretts genom riksförsäkringsverkets försorg annorstädes än på allmänt
sjukhus, motsvarar ersättningsbeloppet den lägsta för sådan vård utgående
avgiften.
Om en försäkrad är berättigad till ersättning för utgifter för läkarvård, för
annan tandläkarvård än den som utgår till barnaföderskor eller för sjukhusvård,
får han också ersättning för resor till och från läkaren, tandläkaren eller
sjukvårdsinrättningen, såvida ej med hänsyn till resans längd samt den sjukes
tillstånd skäligen kunnat fordras, att han gått eller färdats på annat sätt som
inte krävt särskild kostnad. Närmare bestämmelser om resersättning finns intagna
i sjukreseförordningen.
Sjukpenning
Sjukpenningsförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.
Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad i
sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa och
som har inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvsarbete) om
minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass. Det avgörande
för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall tillhöra är inkomstens
storlek.
Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men vars
inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kronor, skall ändå vara placerad
i sjukpenningklass, om hon är gift och stadigvarande sammanbor med sin
make eller med barn under 16 år till henne eller hennes make eller med någon,
med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn (den s. k. hemmafruförsäkringen).
Sjukpenningplacering enligt denna regel gäller dock icke för tid
efter den månad, varunder kvinnan fyller 67 år. Kvinna som omfattas av hemmafruförsäkringen
skall tillhöra sjukpenningklass nr 1.
För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning med visst
undantag minskas med 5 kronor, dock högst med hälften av sjukpenningens
belopp. Sjukpenning utgår i allmänhet icke under de tre första dagarna av
varje sjukperiod (karenstiden).
Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 5 kronor i klasserna nr 1 och 2
till 28 kronor i klass nr 15.
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965
3
Läkemedelsförmåner
Läkemedelsförmånerna regleras i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående
kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.
Vid sjukdom äger den som omfattas av lagen om allmän försäkring eller
är i allmän eller enskild tjänst här i riket åtnjuta viss rabatt å läkemedel, som
ej tillhandahålles kostnadsfritt. Rabatt lämnas för sådana av läkare ordinerade
läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan är att hänföra till apoteksvara eller
som innehåller gift av första klassen. Det fastställda priset nedsättes därvid
med hälften av det belopp, varmed priset överstiger karensbeloppet tre kronor.
Nedsättningen sker å det apotek där läkemedlet utlämnas. Försäkrad, som lider
av långvarig och allvarlig sjukdom, kan i vissa fall utan kostnad på apotek
erhålla av läkare ordinerade läkemedel.
Samordningen mellan sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen
Förmånerna från sjukförsäkringen och pensioneringen är samordnade enligt
regler i 4 kap. lagen om allmän försäkring. Rätten till ersättning från sjukförsäkringen
är ej begränsad till visst antal dagar utom för dem som åtnjuter
ålderspension eller hel förtidspension från den allmänna försäkringen. En
ålderspensionär har rätt till sjukpenning och ersättning för sjukhusvård för
sammanlagt högst 180 dagar, räknat från ingången av den månad han fyller
67 år eller dessförinnan börjar åtnjuta ålderspension. Den som åtnjuter hel
förtidspension kan ej ha rätt till sjukpenning, men däremot har han rätt till
ersättning för sjukhusvård under en tid av sammanlagt högst 180 dagar. För
den som har partiell förtidspension gäller vanliga regler d. v. s. han är sjukvårdsförsäkrad
för obegränsad tid och kan vara sjukpenningförsäkrad för den
förvärvsinkomst han har.
Historik m. m.
Beträffande de nu aktuella frågornas behandling före år 1964 hänvisas till
andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964.
I direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning anföres, att ännu en del
spörsmål inom sjukförsäkringens område kvarstår och att tiden nu är mogen
för en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen i de delar, där denna inte uppmärksammats
under de senaste årens reformarbete. Härvid framhålles bl. a. att
fördelarna och nackdelarna av en helt avgiftsfri sjukhusvård bör undersökas.
Vidare uttalas i direktiven, att kommittén bör verkställa en bearbetning av
det betänkande angående läkemedelsförmånerna som år 1959 framlades av en
särskild utredning, varvid huvudlinjen liksom tidigare bör vara, att medborgaren
skall beredas skydd mot att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter
för läkemedel, samtidigt som systemet inrymmer möjligheter att hålla totalkostnaderna
för läkemedelsförmånerna på en rimlig nivå. Enligt direktiven står
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965
det utredningen fritt att upptaga sådana spörsmål som aktualiseras under översynen
och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts utredningen.
I sitt nyssnämnda utlåtande, nr 35 år 1964, behandlade andra lagutskottet
motioner med yrkanden om förbättring av folkpensionärernas sjukförsäkringsförmåner,
däribland yrkanden med i sak samma innehåll som de nu aktuella.
Utskottet anförde bl. a.
Frågor om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen har varit föremål
för riksdagens prövning vid flera tillfällen. Motioner i ämnet vid fjolårets
riksdag lämnades i enlighet med andra lagutskottets hemställan utan åtgärd.
I sitt utlåtande i anledning av motionerna påpekade utskottet, att 1961 års sjukförsäkringsutredning
tillkallats för att verkställa en översyn av sjukförsäkringen
och därmed sammankopplade förmåner samt att utredningen enligt sina direktiv
bl. a. skall undersöka fördelarna och nackdelarna av en helt avgiftsfri sjukhusvård
ävensom frågan om hur läkemedelsförmånerna bör utformas. Utskottet
fann det ej lämpligt eller möjligt att till särskild behandling utbryta de problem
som aktualiserats i motionerna.
Utskottet finner ej anledning att frångå sin tidigare redovisade ståndpunkt,
att frågorna om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen ej bör behandlas
i annat sammanhang än i samband med den allmänna översynen av
sjukförsäkringen. Det må här påpekas att de ändrade bestämmelser rörande
sjukförsäkringsförmånerna i stort, som kan bli en följd av den allmänna översynen,
sannolikt kommer att ställa de av motionärerna kritiserade reglerna i ny
belysning. Det synes erforderligt att frågorna om folkpensionärernas ställning
inom sjukförsäkringen omprövas mot bakgrund av det nya läge som sålunda
kan uppkomma. Med hänsyn härtill finner utskottet, att de nu aktuella motionsyrkandena
bör förutsättningslöst behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Det torde ankomma på utredningen att avgöra huruvida det är möjligt
och lämpligt att innan utredningens hela uppdrag fullgjorts framlägga särskilda
förslag i de frågor motionärerna aktualiserat.
Utskottets uttalanden i ämnet synes böra bringas till Kungl. Maj:t kännedom.
Riksdagen biföll utskottets hemställan.
Sjukförsäkringsutredningen har icke avgivit betänkande i dessa frågor.
Utskottet
Bestämmelserna om ersättning för läkarvård och sjukhusvård samt om sjukpenning
återfinns i lagen om allmän försäkring. Sjukförsäkrad erhåller ersättning
för läkarvård med i princip tre fjärdedelar av sina utgifter. För sjukhusvård
utgår enligt huvudregeln ersättning med belopp, som motsvarar avgiften
på allmän sal vid hemortssjukhus. Under den tid sjukhusvård åtnjutes, minskas
emellertid den försäkrades sjukpenning i allmänhet med fem kronor per dag,
dock högst med halva sjukpenningen.
Läkemedelsförmånerna regleras i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta
läkemedel. Enligt förordningen lämnas rabatt å läkemedel som enligt
läkarrecept utlämnas å apotek. Härvid nedsättes det fastställda priset med
hälften av det belopp, varmed priset överstiger karensbeloppet tre kronor.
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965
5
Den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom kan i vissa fall få av läkare
ordinerade läkemedel kostnadsfritt.
I lagen om allmän försäkring finns vissa bestämmelser som samordnar förmånerna
från sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. Således har
ålderspensionär rätt till sjukpenning och ersättning för sjukhusvård för sammanlagt
högst 180 dagar efter det han fyllt 67 år eller dessförinnan uttagit
ålderspension. Den som åtnjuter hel förtidspension kan ej få sjukpenning men
har rätt till ersättning för sjukhusvård under en tid av sammanlagt högst 180
dagar.
I förevarande motioner hemställes, såvitt nu är i fråga, dels att begränsningen
av ersättningstiden för sjukhusvård skall upphävas, dels att de folkpensionärer
som åtnjuter kommunalt bostadstillägg skall få medicin kostnadsfritt.
Frågor om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen har varit föremål
för riksdagens prövning vid flera tillfällen. Motioner i ämnet vid 1963 års
riksdag lämnades i enlighet med andra lagutskottets hemställan utan åtgärd.
I sitt utlåtande i anledning av motionerna påpekade utskottet, att 1961 års
sjukförsäkringsutredning tillkallats för att verkställa en översyn av sjukförsäkringen
och därmed sammankopplade förmåner samt att utredningen enligt
sina direktiv bl. a. skall undersöka fördelarna och nackdelarna av en helt avgiftsfri
sjukhusvård ävensom frågan om hur läkemedelsförmånerna bör utformas.
Utskottet fann det ej lämpligt eller möjligt att till särskild behandling
utbryta de problem som aktualiserats i motionerna.
Även vid fjolårets riksdag hade andra lagutskottet att ta ställning till dessa
spörsmål. Utskottet fann inte anledning att frångå sin ståndpunkt, att frågorna
om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen ej bör behandlas
i annat sammanhang än i samband med den allmänna översynen av sjukförsäkringen.
Utskottet påpekade att de ändrade bestämmelser rörande sjukförsäkringsförmånerna
i stort, som kan bli en följd av den allmänna översynen, sannolikt
kommer att ställa de aktualiserade problemen i ny belysning. Frågorna om
folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen måste, ansåg utskottet,
omprövas mot bakgrund av det nya läge som sålunda kan uppkomma. Med
hänsyn härtill fann utskottet, att de då aktuella motionsyrkandena borde förutsättningslöst
behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning. Huruvida det
är möjligt och lämpligt att, innan utredningens hela uppdrag fullgjorts, framlägga
förslag i de frågor motionärerna aktualiserat skulle, enligt utskottets
mening, ankomma på utredningen att avgöra. Riksdagen gav i skrivelse till
Kungl. Maj :t som sin mening till känna vad utskottet anfört.
Sjukförsäkringsutredningen har ännu icke framlagt betänkande beträffande
de frågor som har betydelse för bedömningen av de i motionerna behandlade
problemen.
Den i förevarande motioner rekommenderade sammankopplingen av rätten
till fri medicin med rätten till kommunalt bostadstillägg skulle enligt utskottets
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965
mening leda till otillfredsställande resultat, eftersom bostadstilläggen utgår
efter skilda grunder och med varierande belopp inom olika kommuner. Utskottet
måste alltså ta avstånd från den av motionärerna föreslagna lösningen. Vad
gäller spörsmålen i övrigt om folkpensionärernas sjukförsäkringsförmåner finner
utskottet ej anledning frångå sin tidigare ståndpunkt.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 610 och II: 285, såvitt de angår
folkpensionärernas sjukförsäkringsförmåner, icke måttte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1965
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson,
fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Hiibinette, Dahlberg och Sörenson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Bengtsson i
Varberg, Johansson i Södertälje, Wiklund*, Gomér*, Ringaby* och fru Skantz.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.