Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 610 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager samt nr 285 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.

1965-02-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 610 i första kammaren av herrar Adolfsson och Lager samt nr 285 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner om förbättring av folkpensionärernas

ställning inom sjukförsäkringen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 610 i första kammaren av herrar Adolfsson

och Lager samt nr 285 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har såvitt nu är i fråga hemställts, ”att

riksdagen måtte besluta

att nu gällande begränsning av ersättningen åt folk- och förtidspensionär för

sjukhusvård till 180 dagar slopas och att till följd härav paragraf 3 i kap. 4

''Särskilda bestämmelser om sjukförsäkring’ helt utgår;

att till vederbörande lagutskott hemställa om härav föranledd ändring och

paragrafnumrering rörande övrig lagtext;

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en skyndsam utredning

rörande i denna motion förordade---ändring av sjukförsäkringslagen

angående förordad vidgning av bestämmelserna om kostnadsfri medicin och

att förslag till sådana lagändringar förelägges 1966 års riksdag”.

Motionerna kommer, såvitt de gäller förtida uttag av folkpension, att behandlas

av utskottet i annat sammanhang.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 285.

Gällande bestämmelser

Sjukvårdsersättning

Huvudreglerna om sjukvårdsersättning återfinns i 2 kap. lagen om allmän

försäkring. Enligt dessa regler har en försäkrad rätt till ersättning för utgifter

för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband därmed

företagna resor.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares

utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst med

tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. I utgifter

för läkarvård inräknas kostnader för läkares resa och för läkarintyg, som

erfordras för utfående av sjukpenning. Med läkarvård avses i detta sammanhang

inte vård, som lämnas försäkrad vilken åtnjuter sjukhusvård.

Bortsett från viss tandbehandling i samband med havandeskap utgår ersättning

för tandläkarvård endast för sådan av sjukdom föranledd behandling, som

Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965

anges i en av Kungl. Maj:t fastställd förteckning och som av tandläkare meddelas

vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus. Ersättningen

är maximerad till tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst tre fjärdedelar

av beloppet enligt en av Kungl. Maj :t fastställd taxa.

Ersättning för utgifter för sjukhusvård, som varit erforderlig på grund av

sjukdom eller förlossning, utgår enligt huvudregeln med det belopp som motsvarar

avgiften på allmän sal vid hemortssjukhus. Härmed avses sjukhus drivet

av landstingskommun eller stad, inom vars område den försäkrade är bosatt.

Har vård beretts genom riksförsäkringsverkets försorg annorstädes än på allmänt

sjukhus, motsvarar ersättningsbeloppet den lägsta för sådan vård utgående

avgiften.

Om en försäkrad är berättigad till ersättning för utgifter för läkarvård, för

annan tandläkarvård än den som utgår till barnaföderskor eller för sjukhusvård,

får han också ersättning för resor till och från läkaren, tandläkaren eller

sjukvårdsinrättningen, såvida ej med hänsyn till resans längd samt den sjukes

tillstånd skäligen kunnat fordras, att han gått eller färdats på annat sätt som

inte krävt särskild kostnad. Närmare bestämmelser om resersättning finns intagna

i sjukreseförordningen.

Sjukpenning

Sjukpenningsförmånerna regleras i 3 kap. lagen om allmän försäkring.

Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad i

sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa och

som har inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat förvärvsarbete) om

minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass. Det avgörande

för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall tillhöra är inkomstens

storlek.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa men vars

inkomst av förvärvsarbete inte uppgår till 1 800 kronor, skall ändå vara placerad

i sjukpenningklass, om hon är gift och stadigvarande sammanbor med sin

make eller med barn under 16 år till henne eller hennes make eller med någon,

med vilken hon varit gift eller har eller har haft barn (den s. k. hemmafruförsäkringen).

Sjukpenningplacering enligt denna regel gäller dock icke för tid

efter den månad, varunder kvinnan fyller 67 år. Kvinna som omfattas av hemmafruförsäkringen

skall tillhöra sjukpenningklass nr 1.

För dag då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenning med visst

undantag minskas med 5 kronor, dock högst med hälften av sjukpenningens

belopp. Sjukpenning utgår i allmänhet icke under de tre första dagarna av

varje sjukperiod (karenstiden).

Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 5 kronor i klasserna nr 1 och 2

till 28 kronor i klass nr 15.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965

3

Läkemedelsförmåner

Läkemedelsförmånerna regleras i förordningen den 4 juni 1954 (nr 519) angående

kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel.

Vid sjukdom äger den som omfattas av lagen om allmän försäkring eller

är i allmän eller enskild tjänst här i riket åtnjuta viss rabatt å läkemedel, som

ej tillhandahålles kostnadsfritt. Rabatt lämnas för sådana av läkare ordinerade

läkemedel, som enligt apoteksvarustadgan är att hänföra till apoteksvara eller

som innehåller gift av första klassen. Det fastställda priset nedsättes därvid

med hälften av det belopp, varmed priset överstiger karensbeloppet tre kronor.

Nedsättningen sker å det apotek där läkemedlet utlämnas. Försäkrad, som lider

av långvarig och allvarlig sjukdom, kan i vissa fall utan kostnad på apotek

erhålla av läkare ordinerade läkemedel.

Samordningen mellan sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen

Förmånerna från sjukförsäkringen och pensioneringen är samordnade enligt

regler i 4 kap. lagen om allmän försäkring. Rätten till ersättning från sjukförsäkringen

är ej begränsad till visst antal dagar utom för dem som åtnjuter

ålderspension eller hel förtidspension från den allmänna försäkringen. En

ålderspensionär har rätt till sjukpenning och ersättning för sjukhusvård för

sammanlagt högst 180 dagar, räknat från ingången av den månad han fyller

67 år eller dessförinnan börjar åtnjuta ålderspension. Den som åtnjuter hel

förtidspension kan ej ha rätt till sjukpenning, men däremot har han rätt till

ersättning för sjukhusvård under en tid av sammanlagt högst 180 dagar. För

den som har partiell förtidspension gäller vanliga regler d. v. s. han är sjukvårdsförsäkrad

för obegränsad tid och kan vara sjukpenningförsäkrad för den

förvärvsinkomst han har.

Historik m. m.

Beträffande de nu aktuella frågornas behandling före år 1964 hänvisas till

andra lagutskottets utlåtande nr 35 år 1964.

I direktiven till 1961 års sjukförsäkringsutredning anföres, att ännu en del

spörsmål inom sjukförsäkringens område kvarstår och att tiden nu är mogen

för en översyn av sjukförsäkringslagstiftningen i de delar, där denna inte uppmärksammats

under de senaste årens reformarbete. Härvid framhålles bl. a. att

fördelarna och nackdelarna av en helt avgiftsfri sjukhusvård bör undersökas.

Vidare uttalas i direktiven, att kommittén bör verkställa en bearbetning av

det betänkande angående läkemedelsförmånerna som år 1959 framlades av en

särskild utredning, varvid huvudlinjen liksom tidigare bör vara, att medborgaren

skall beredas skydd mot att vid sjukdom betungas med alltför stora utgifter

för läkemedel, samtidigt som systemet inrymmer möjligheter att hålla totalkostnaderna

för läkemedelsförmånerna på en rimlig nivå. Enligt direktiven står

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965

det utredningen fritt att upptaga sådana spörsmål som aktualiseras under översynen

och som faller inom ramen för de uppgifter som tillagts utredningen.

I sitt nyssnämnda utlåtande, nr 35 år 1964, behandlade andra lagutskottet

motioner med yrkanden om förbättring av folkpensionärernas sjukförsäkringsförmåner,

däribland yrkanden med i sak samma innehåll som de nu aktuella.

Utskottet anförde bl. a.

Frågor om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen har varit föremål

för riksdagens prövning vid flera tillfällen. Motioner i ämnet vid fjolårets

riksdag lämnades i enlighet med andra lagutskottets hemställan utan åtgärd.

I sitt utlåtande i anledning av motionerna påpekade utskottet, att 1961 års sjukförsäkringsutredning

tillkallats för att verkställa en översyn av sjukförsäkringen

och därmed sammankopplade förmåner samt att utredningen enligt sina direktiv

bl. a. skall undersöka fördelarna och nackdelarna av en helt avgiftsfri sjukhusvård

ävensom frågan om hur läkemedelsförmånerna bör utformas. Utskottet

fann det ej lämpligt eller möjligt att till särskild behandling utbryta de problem

som aktualiserats i motionerna.

Utskottet finner ej anledning att frångå sin tidigare redovisade ståndpunkt,

att frågorna om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen ej bör behandlas

i annat sammanhang än i samband med den allmänna översynen av

sjukförsäkringen. Det må här påpekas att de ändrade bestämmelser rörande

sjukförsäkringsförmånerna i stort, som kan bli en följd av den allmänna översynen,

sannolikt kommer att ställa de av motionärerna kritiserade reglerna i ny

belysning. Det synes erforderligt att frågorna om folkpensionärernas ställning

inom sjukförsäkringen omprövas mot bakgrund av det nya läge som sålunda

kan uppkomma. Med hänsyn härtill finner utskottet, att de nu aktuella motionsyrkandena

bör förutsättningslöst behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning.

Det torde ankomma på utredningen att avgöra huruvida det är möjligt

och lämpligt att innan utredningens hela uppdrag fullgjorts framlägga särskilda

förslag i de frågor motionärerna aktualiserat.

Utskottets uttalanden i ämnet synes böra bringas till Kungl. Maj:t kännedom.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Sjukförsäkringsutredningen har icke avgivit betänkande i dessa frågor.

Utskottet

Bestämmelserna om ersättning för läkarvård och sjukhusvård samt om sjukpenning

återfinns i lagen om allmän försäkring. Sjukförsäkrad erhåller ersättning

för läkarvård med i princip tre fjärdedelar av sina utgifter. För sjukhusvård

utgår enligt huvudregeln ersättning med belopp, som motsvarar avgiften

på allmän sal vid hemortssjukhus. Under den tid sjukhusvård åtnjutes, minskas

emellertid den försäkrades sjukpenning i allmänhet med fem kronor per dag,

dock högst med halva sjukpenningen.

Läkemedelsförmånerna regleras i förordningen om kostnadsfria eller prisnedsatta

läkemedel. Enligt förordningen lämnas rabatt å läkemedel som enligt

läkarrecept utlämnas å apotek. Härvid nedsättes det fastställda priset med

hälften av det belopp, varmed priset överstiger karensbeloppet tre kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965

5

Den som lider av långvarig och allvarlig sjukdom kan i vissa fall få av läkare

ordinerade läkemedel kostnadsfritt.

I lagen om allmän försäkring finns vissa bestämmelser som samordnar förmånerna

från sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. Således har

ålderspensionär rätt till sjukpenning och ersättning för sjukhusvård för sammanlagt

högst 180 dagar efter det han fyllt 67 år eller dessförinnan uttagit

ålderspension. Den som åtnjuter hel förtidspension kan ej få sjukpenning men

har rätt till ersättning för sjukhusvård under en tid av sammanlagt högst 180

dagar.

I förevarande motioner hemställes, såvitt nu är i fråga, dels att begränsningen

av ersättningstiden för sjukhusvård skall upphävas, dels att de folkpensionärer

som åtnjuter kommunalt bostadstillägg skall få medicin kostnadsfritt.

Frågor om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen har varit föremål

för riksdagens prövning vid flera tillfällen. Motioner i ämnet vid 1963 års

riksdag lämnades i enlighet med andra lagutskottets hemställan utan åtgärd.

I sitt utlåtande i anledning av motionerna påpekade utskottet, att 1961 års

sjukförsäkringsutredning tillkallats för att verkställa en översyn av sjukförsäkringen

och därmed sammankopplade förmåner samt att utredningen enligt

sina direktiv bl. a. skall undersöka fördelarna och nackdelarna av en helt avgiftsfri

sjukhusvård ävensom frågan om hur läkemedelsförmånerna bör utformas.

Utskottet fann det ej lämpligt eller möjligt att till särskild behandling

utbryta de problem som aktualiserats i motionerna.

Även vid fjolårets riksdag hade andra lagutskottet att ta ställning till dessa

spörsmål. Utskottet fann inte anledning att frångå sin ståndpunkt, att frågorna

om folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen ej bör behandlas

i annat sammanhang än i samband med den allmänna översynen av sjukförsäkringen.

Utskottet påpekade att de ändrade bestämmelser rörande sjukförsäkringsförmånerna

i stort, som kan bli en följd av den allmänna översynen, sannolikt

kommer att ställa de aktualiserade problemen i ny belysning. Frågorna om

folkpensionärernas ställning inom sjukförsäkringen måste, ansåg utskottet,

omprövas mot bakgrund av det nya läge som sålunda kan uppkomma. Med

hänsyn härtill fann utskottet, att de då aktuella motionsyrkandena borde förutsättningslöst

behandlas av 1961 års sjukförsäkringsutredning. Huruvida det

är möjligt och lämpligt att, innan utredningens hela uppdrag fullgjorts, framlägga

förslag i de frågor motionärerna aktualiserat skulle, enligt utskottets

mening, ankomma på utredningen att avgöra. Riksdagen gav i skrivelse till

Kungl. Maj :t som sin mening till känna vad utskottet anfört.

Sjukförsäkringsutredningen har ännu icke framlagt betänkande beträffande

de frågor som har betydelse för bedömningen av de i motionerna behandlade

problemen.

Den i förevarande motioner rekommenderade sammankopplingen av rätten

till fri medicin med rätten till kommunalt bostadstillägg skulle enligt utskottets

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 12 år 1965

mening leda till otillfredsställande resultat, eftersom bostadstilläggen utgår

efter skilda grunder och med varierande belopp inom olika kommuner. Utskottet

måste alltså ta avstånd från den av motionärerna föreslagna lösningen. Vad

gäller spörsmålen i övrigt om folkpensionärernas sjukförsäkringsförmåner finner

utskottet ej anledning frångå sin tidigare ståndpunkt.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 610 och II: 285, såvitt de angår

folkpensionärernas sjukförsäkringsförmåner, icke måttte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 februari 1965

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson,

fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Hiibinette, Dahlberg och Sörenson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Bengtsson i

Varberg, Johansson i Södertälje, Wiklund*, Gomér*, Ringaby* och fru Skantz.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.