Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från allmän försäkringskassa för resa vid viss vård och behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herr Lundin m. fl. samt nr 89 i andra kammaren av herr Nilsson i Östersund m. fl.
1965-02-25 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:13, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från allmän försäkringskassa för resa vid viss vård och behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herr Lundin m. fl. samt nr 89 i andra kammaren av herr Nilsson i Östersund m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965
1
Nr 13
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning från allmän
försäkringskassa för resa vid viss vård och behandling.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 66 i första kammaren av herr Lundin
m. fl. samt nr 89 i andra kammaren av herr Nilsson i Östersund m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen måtte
besluta om sådan ändring av lagen om allmän försäkring att reseersättning
skall utgå till patient som hänvisats av läkare för vård eller behandling i anledning
av sjukdom som föreskrives i särskild kungörelse (SFS 1962: 387) med
stöd av 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring samt att uppdraga åt vederbörande
utskott att utforma erforderlig lagtext”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen I: 66.
Gällande bestämmelser
Enligt bestämmelser i 2 kapitlet i lagen om allmän försäkring har försäkrad
vid sjukdom rätt till ersättning för utgifter för läkarvård och sjukhusvård ävensom
i samband därmed företagna resor. Närmare bestämmelser om reseersättning
finns intagna i sjukreseförordningen. Vid läkarvård utgår ersättning
endast i den mån resekostnaden överstiger ett karensbelopp av i regel
fyra kronor. Den är därjämte maximerad enligt särskilda regler. Rätt till ersättning
för resor till och från sjukvårdsinrättning föreligger då försäkrad
åtnjutit sjukhusvård, som på grund av sjukdom varit erforderlig. I princip
ersättes hela resan till sjukvårdsinrättningen men återresan endast i den
mån kostnaden överstiger karensbeloppet fyra kronor.
Enligt en med stöd av 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring utfärdad kungörelse
angående ersättning enligt lagen om allmän försäkring för vissa utgifter
för vård eller behandling i anledning av sjukdom har försäkrad rätt till ersättning
för utgifter för viss behandling och vård, som ej är att hänföra till läkarvård
eller sjukhusvård. Såsom ersättningsgill vård eller behandling räknas
bl. a. sjukgymnastisk behandling, behandling med kortvåg och konvalescentvård.
Resor i samband med sådan vård eller behandling ersätts icke.
Bihang till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr IS
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965
Historik
Frågan om ersättning för resor för sjukvård som meddelas av annan än
läkare har behandlats av sjukreseutredningen i betänkandet ”Sjukreseersättningar”
(SOU 1958: 23). Utredningen ansåg sig böra avstå från att framlägga
förslag om kostnadsersättning för resor i samband med sådan vård som avsågs
i 18 § sjukförsäkringslagen (2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring). Utredningen
hänvisade därvid till att den ifrågasatta utvidgningen av försäkringsskyddet
lämpligen borde övervägas i samband med en mera allmän översyn
av området för sjukförsäkringen och grunderna för försäkringsutgifternas
finansiering.
I propositionen nr 161 till 1959 års riksdag anförde föredragande departementschefen,
att han i likhet med sjukreseutredningen ännu icke fann tiden
vara inne att ta ställning till frågan om gottgörelse för resor vid erhållande av
sjukvård, som meddelades av annan än läkare. Spörsmålet om en eventuell
utvidgning av ersättningsrätten borde anstå till den allmänna översyn av lagen,
som kunde förväntas inom en förhållandevis nära framtid. Departementschefen
påpekade i detta sammanhang dessutom, att de olika slag av vård och behandling
som avses i 2 kap. 6 § lagen om allmän försäkring i reseersättningshänseende
borde bedömas enhetligt samt att en utvidgning av försäkringsskyddet
till att att omfatta ersättning för samtliga dylika resor torde komma att medföra
sådana kostnadsökningar, att åtskilliga lokalsjukkassor skulle tvingas att
icke oväsentligt höja avgiften.
Andra lagutskottet biträdde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 45
uppfattningen, att mera väsentliga utökningar av försäkringsskyddet såvitt
gällde reseersättning icke borde ske i samband med en partiell reform. Enligt
utskottets mening var det emellertid angeläget, att en allmän översyn av sjukförsäkringsbestämmelserna
snarast kom till stånd, varvid bl. a. frågan om vilka
slag av resor som borde omfattas av försäkringsskyddet kunde bli föremål för
förnyat övervägande.
I motioner vid 1961 års riksdag yrkades att reseersättning skulle utgå till
resor i samband med bl. a. sjukgymnastisk behandling. Andra lagutskottet
anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 bl. a., att den berörda
ersättningsfrågan icke borde ses isolerad utan att en utvidgning av ersättningsrätten
borde avvägas mot andra angelägna utvidgningar i ersättningsrätten.
Utskottet uttalade vidare att spörsmålet borde övervägas i samband med en
allmän översyn av sjukförsäkringsbestämmelserna.
Vid 1962 års riksdag väcktes motioner som syftade till att reseersättning
skulle utges från sjukkassa även i de fall då läkare icke medverkat vid utbyte
eller inprovning av ortopediskt hjälpmedel. Andra lagutskottet behandlade
motionerna i utlåtande nr 20. Utskottet erinrade om att chefen för socialdepartementet
i december 1961 tillkallat särskilda sakkunniga för att företa en
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965
3
översyn av sjukförsäkringslagstiftningen och att denna utredning enligt direktiven
skulle behandla bl. a. frågor som rörde ersättning från sjukkassa för
resekostnader. Utskottet fann det vid sådant förhållande lämpligt att det av
motionärerna aktualiserade spörsmålet gjordes till föremål för prövning i samband
därmed. I skrivelse till Kungl. Maj:t gav riksdagen såsom sin mening till
känna vad utskottet anfört.
Vid 1963 års riksdag väcktes ånyo motioner med samma syfte som de vid
1962 års riksdag för vilka ovan redogjorts. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 50 uttalade andra lagutskottet, med hänvisning till frågans behandling
år 1962, att något ytterligare initiativ icke var erforderligt.
I anledning av väckta motioner till 1964 års riksdag hade utskottet att ta
ställning till frågan om ersättning för resor i samband med behandling av
hörselskada. Utskottet ansåg i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 13, att
resultatet av sjukförsäkringsutredningens arbete lämpligen borde avvaktas
innan man tog ställning till motionsyrkandena.
Utskottet
Enligt gällande bestämmelser utgår i vissa fall ersättning för utgifter vid
vård eller behandling i anledning av sjukdom även om vården eller behandlingen
ej är att hänföra till läkarvård, tandläkarvård eller sjukhusvård. Ersättning
utgår sålunda bl. a. för konvalescentvård samt för sjukgymnastik och
annan därmed jämställd behandling, även om behandlingen icke utföres av
läkare. Resor i samband med sådan vård eller behandling ersättes icke i motsats
till resor vid läkarvård eller sjukhusvård.
I förevarande motioner yrkas att reseersättning skall utgå i samband med
ersättningsgill vård och behandling, som utföres av annan än läkare. Motionärerna
påpekar att de sjuka ofta måste avstå från en riktig behandling därför
att resekostnaderna blir för höga. Detta är, menar motionärerna, orsak till att
det inom detta område ofta förekommer osakkunnig behandling.
Frågor om ersättning för resor i samband med olika former av vård och
behandling har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens prövning.
Utskottet har därvid hänvisat till 1961 års sjukförsäkringsutredning, som enligt
sina direktiv bl. a. skall överväga i vilken utsträckning ersättning skall utgå
för de aktuella resorna. Utskottet, som finner de i motionerna framförda synpunkterna
beaktansvärda, anser att resultatet av sjukförsäkringsutredningens
arbete bör avvaktas och att motionerna alltså för närvarande icke bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Utskottet får därför hemställa,
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1965
att förevarande motioner, I: 66 och II: 89, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 februari 1965
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson,
fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Hiibinette, Dahlberg och Sörenson*;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Bengtsson i
Varberg, Johansson i Södertälje, Ringaby*, fru Skantz, herrar Elmstedt och
Ullsten.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
12490 AB Rotopress 1965
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.