Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om parlamentarisk utredning av frågan om sänkt folkpensionsålder».

1965-03-11 · 16 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:24, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om parlamentarisk utredning av frågan om sänkt folkpensionsålder».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1965

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning av

frågan om sänkt pensionsålder m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft nio inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 318 i första kammaren av herr Carlsson,

Eric, m. fl., och nr 385 i andra kammaren av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

om sänkt pensionsålder;

2) de likalydande motionerna nr 508 i första kammaren av herr Jacobsson,

Per m. fl., och nr 613 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl. om

rätt till förtidspension till äldre frånskilda kvinnor;

3) de likalydande motionerna nr 526 i första kammaren av herrar

Skårman och Ernulf, och nr 627 i andra kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgården

m. fl. angående kompensation vid uppskov med ålderspension

inom den allmänna försäkringen m. m.;

4) de likalydande motionerna nr 610 i första kammaren av herrar

Adolfsson och Lager, och nr 285 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.

om viss ändring av reglerna om förtida uttag av folkpension m. m.; samt

5) motionen nr 640 i andra kammaren av herr Westberg om utredning

av frågan om sänkt pensionsålder.

Motionen under 4) har, såvitt avser förbättrad ställning för folkpensionärerna

inom sjukförsäkringen, behandlats av utskottet i annat sammanhang.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:318 och 11:385 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om parlamentarisk utredning av frågan om

sänkt folkpensionsålder».

I motionerna 1:508 och 11:613 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte anhålla att pensionsförsäkringskoinmittén genom

tilläggsdirektiv ges i uppdrag att utreda frågan om ändrade regler för rätt

till förtidspension för äldre frånskilda kvinnor».

I motionerna 1:526 och 11:627 har hemställts, »att riksdagen måtte i skri
-

Hibang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 avd. Nr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1965

velse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av frågan om ökad kompensation

vid uppskov med ålderspension efter 67 års ålder i allmän försäkring

ävensom utsträckning av kompensationen utöver 70 års ålder, samt

frågan om en lindrigare bedömning vid särskilt tunga yrken av villkoren

för förtidspension i allmän försäkring».

I motionerna 1:610 och 11:285 har, såvitt nu är i fråga, hemställts, »att

riksdagen måtte besluta---

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer om en skyndsam

utredning rörande i denna motion förordade ändringar i lag om förtida

uttag av folkpension -— — —

och att förslag till sådana lagändringar förelägges 1966 års riksdag».

I motionen 11:640 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl

Maj :t måtte anhålla om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt utredningskommitté

med uppgift att utreda frågan om sänkt pensionsålder».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 1:318, 11:613 (11:136), 11:627, 11:285 och 11:640.

Gällande bestämmelser

Ålderspension från folkpensioneringen utgår i princip från och med den

månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den försäkrade

kan ålderspensionen utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad

då han uppnår 63 års ålder. Försäkrad, som äger rätt till såväl folkpension

som tilläggspension, har inte rätt till sådant förtida uttag med mindre framställningen

avser båda pensionsandelarna. Pensionsuttaget kan också uppskjutas.

Uttages ålderspensionen i förtid minskas pensionen med 0,6 % för

varje månad som då pensionen börjar uttagas återstår till den månad då den

försäkrade fyller 67 år. Uppskjutes uttaget ökas pensionen på motsvarande

sätt, dock att hänsyn därvid inte tages till tid efter den månad under vilken

den försäkrade fyller 70 år. Bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension

träder i kraft successivt. Under år 1963 kan pensionen uttagas i förtid

av dem som är födda åren 1896 och 1897, under år 1964 av dem som är

födda åren 1897—1899 och under år 1965 av dem som är födda åren 1898—

1901.

Till ålders- eller förtidspension inom folkpensioneringen utgår barntillägg

för varje barn under 16 år till försäkrad eller försäkrads hustru, om den

försäkrade har vårdnaden om eller stadigvarande sammanbor med barnet.

Till ålderspension, som den försäkrade uppbär för tid före 67 år, eller till

pension, som tillkommer gift kvinna, utgår ej barntillägg. Gift kvinna, som

stadigvarande lever åtskild från sin make, kan dock erhålla barntillägg för

barn, som hon stadigvarande sammanbor med eller har vårdnaden om.

Barntillägg utgår ej för barn som är berättigat till barnpension.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1965

3

Hustrutillägg tillkommer hustru till den, som åtnjuter folkpension i form

av ålderspension eller förtidspension, om hustrun fyllt 60 år och själv ej

åtnjuter folkpension samt makarna varit gifta minst fem år. När särskilda

skäl föreligger, kan hustrutillägg utgå, även om hustrun ej fyllt 60 år eller

makarna varit gifta kortare tid än fem år.

En kommun kan fatta beslut om att kommunalt bostadstillägg skall utgivas

i kommunen. Sådant tillägg har införts i praktiskt taget alla kommuner

i riket. Tillägget utgår till den som åtnjuter folkpension i form av

ålderspension, förtidspension eller änkepension och är mantalsskriven inom

kommunen eller till där mantalsskriven hustru som åtnjuter hustrutillägg.

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg får ej utgå till ålderspension,

som åtnjutes för tid före den månad då den pensionsberättigade fyller 67 år.

Rätt till ålderspension inom tilläggspensioneringen föreligger i princip

från och med den månad, under vilken den försäkrade fyller 67 år. Efter

särskild framställning från den försäkrade utgår emellertid ålderspensionen

även för tid dessförinnan, dock tidigast från och med den månad, då

han uppnår 63 års ålder. Pensionen utgör, då den börjar utgå vid 67 års

ålder, 60 procent av ett på visst sätt uträknat belopp. Detta belopp motsvarar

i princip den försäkrades medelinkomst under hans femton bästa inkomstår,

minskad med det s. k. basbeloppet (ett belopp som motsvarar 4 000

kronor i 1957 års penningvärde). Uttages pensionen före 67 års ålder, minskas

den med 0,6 procent för varje månad som den uttages i förväg. Till belysning

av denna regel kan nämnas, att den som börjar uppbära ålderspension

vid 63 års ålder får vidkännas en reducering av pensionsbeloppen till

cirka 71 procent av vad han eljest skulle ha erhållit. Den som börjar uttaga

ålderspension vid 65 år får eu reduktion till cirka 86 procent. — Den som

dröjer med pensionsuttaget till efter 67 års ålder får en motsvarande höjning

av pensionsbeloppen, 0,6 procent för varje uppskovsmånad. I fråga

om sådan höjning skall dock inte hänsyn tagas till månad efter den då den

försäkrade fyllt 70 år. Den som väntar till nämnda ålder med att ta ut sin

ålderspension får denna höjd med cirka 20 procent.

Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggspensioneringen

för tiden före den månad då ålderspension skall utgå föreligger i

princip för den försäkrade, därest hans arbetsförmåga på grund av sjukdom,

psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst hälften

och nedsättningen kan anses varaktig samt, beträffande tilläggspensioneringen,

den försäkrade äger tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid före

det år, varunder pensionsfallet inträffat. Förtidspensionens storlek graderas

efter arbetsförmågans nedsättning.

Makar som är förenade i bestående äktenskap har enligt 5 kap. giftermålsbalken

underhållsskyldighet mot varandra. Vid hemskillnad, men

också i andra fall, kan make av rätten åläggas att utgiva underhållsbidrag

till andra maken. Även vid äktenskapsskillnad äger rätten ålägga make, att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1965

efter förmåga bidraga till andra makens underhåll om denne blir i behov

därav till sitt tillbörliga underhåll.

Beträffande ersättning vid arbetslöshet finns bestämmelser i kungörelsen

angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet den

27 maj 19i9 och i förordningen om erkända arbetslöshetskassor den 74 december

1956.

Historik

Inom folkpensioneringen har alltsedan 1914 gällt en pensionsålder av

67 år.

I proposition nr 55 till 1958 års riksdag med principförslag om förbättrad

pensionering anförde föredragande departementschefen :

Under diskussionen i pensionsfrågan har man i stort sett varit ense om

att den generella pensionsåldern bör vara 67 år. Jag biträder denna mening.

Att man tillämpar en generell pensionsålder av 67 år innebär inte att man

utesluter möjligheten att ge pension dessförinnan åt grupper eller enskilda

som har behov därav. Här blir utformningen av invalidpensioneringen av

särskild betydelse. Vid det fortsatta arbetet med pensionsreformen måste

stor uppmärksamhet ägnas åt frågan i vilken utsträckning man inom ramen

för invalidpensioneringen kan tillgodose önskemålet, att personer inom vissa

arbetsområden, där man relativt tidigt måste lämna arbetet, skall få pension

från det nya pensionssystemet före 67 års ålder.

Med hänsyn till det sagda är det för tidigt att nu ta ställning till frågan

om att möjliggöra uttag av ålderspension före 67 års ålder. Först då invalidoch

familjepensioneringens utformning är klar kan frågan om ett dylikt

förskottsuttag tas upp.

Det bör här tillfogas, att den som redan har förvärvat pensionsrätt från

något pensionssystem från tidigare ålder än 67 år givetvis inte förlorar

denna rätt på grund av den allmänna tilläggspensioneringens införande.

Pensionsberedningen har föreslagit, att folkpensionen skall höjas om

man begär uppskov med att ta ut den, och motsvarande förslag föreligger

beträffande tilläggspensioneringen. Jag finner en anordning av detta slag

väl värd att genomföra. Den närmare utformningen får ske gemensamt för

folkpensioneringen och tilläggspensioneringen.

I propositionen nr 100 till 1959 års riksdag med förslag om allmän

tilläggspensionering uttalade föredragande departementschefen bland annat

följande.

Jag vill förutskicka att den lagstiftning, som utarbetats om tilläggspensioneringen

och som här framlägges, på några punkter inte är avsedd att

vara definitiv i den meningen att man skall låta sig nöja med de bestämmelser

som nu utformats. Efter ytterligare utredning bör man pröva möjligheterna

att vidga rätten till pensioneringens förmåner. Här blir fråga

om i vilken utsträckning man — utöver den form av tidigare uttag av tillläggspension

som behandlas i lagförslaget — kan bereda personer, som

måste dra sig tillbaka från förvärvslivet tidigare än andra, pension före 67

års ålder även i de fall då de inte är invalider i gängse bemärkelse. Vidare

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1965

5

måste invalidpensioneringen bli föremål för ytterligare överväganden. Den

avgränsning som gjorts i lagförslaget rörande kretsen av dem som blir berättigade

till familjepension är inte heller att betrakta som slutlig. De frågor

jag nu berört bör för vidare utredning hänskjutas till 1958 års socialförsäkringskommitté.

I anledning av propositionen väcktes dels motioner vari hemställdes om

sänkning av pensionsåldern för vissa gruvarbetare, dels ock motioner, vari

begärdes sänkning med det snaraste av pensionsåldern för vissa arbetare

samt därefter en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 år för

manliga och 60 år för kvinnliga pensionärer.

Propositionen och motionerna behandlades av särskilda utskottet i dess

utlåtande nr 1 år 1959. I en vid utlåtandet fogad av riksdagen godkänd reservation

uttalades i fråga om pensionsåldern:

Utskottet har med tillfredsställelse hälsat det förslag till en rörlig pensionsålder

som inrymmes i propositionen. Därigenom ges bland annat möjlighet

för dem som drar sig tillbaka från förvärvslivet före 67 års ålder att

komma i åtnjutande av förmåner från tilläggspensioneringen från en tidigare

tidpunkt än vad som markeras av den allmänna pensionsålderns inträde.

Utskottet har emellertid förståelse för de önskemål som framförts —

bland annat i de föreliggande motionerna — om att möjligheter bör förefinnas

för yrkesgrupper som har behov därav att komma i åtnjutande av oreducerad

ålderspension från en tidigare tidpunkt än 67-årsåldern. Departementschefen

har också i propositionen framhållit, att man efter ytterligare

utredning bör pröva möjligheterna att vidga rätten till pensioneringens förmåner

och att det härvid kan bli fråga om i vilken utsträckning man —

utöver den form av tidigare uttag av tilläggspension som behandlas i lagförslaget

— kan bereda personer, som måste dra sig tillbaka från förvärvslivet

tidigare än andra, pension före 67 års ålder även i de fall då de inte

är invalider i gängse bemärkelse. Utskottet ansluter sig till departementschefens

uttalande och tillstyrker motionerna på det sättet, att utskottet förordar

en utredning beträffande möjligheterna för yrkesgrupper med tungt

och hälsofarligt arbete att erhålla oreducerad ålderspension före 67 års

ålder. Däremot finner sig utskottet — av bland annat samhällsekonomiska

skäl — icke kunna förorda en utredning rörande en allmän sänkning av

pensionsåldern på sätt yrkats i motionerna 1:430 och 11:525.

I motioner till 1960 års riksdag yrkades ökad valfrihet beträffande pensionsåldern

inom den allmänna tilläggspensioneringen.

Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 6

år 1960:

Frågan om större möjligheter till individuella variationer i fråga om pensionsåldern

vid ålderspension bär överlämnats till 1958 års socialförsäkringskommitté

att beaktas vid dess fortsattta utredningsarbete. Några åtgärder

därutöver för att tillgodose ovan redovisade önskemål om ändringar i

lagen bör enligt utskottets mening icke vidtagas, innan erfarenheter har

vunnits av dennas tillämpning i praktiken. På grund härav anser sig utskottet

icke kunna biträda förevarande önskemål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 9i år 1965

1958 års socialförsäkringskommitté har i sitt år 1961 avgivna betänkande

(SOU 1961:29) beträffande pensionsåldern bland annat anfört:

Det torde ligga utanför det möjligas gräns att differentiera pensionsåldern

inom den allmänna pensioneringen så att rimliga anspråk på rättvisa

de olika grupperna emellan tillgodoses. Arbetsförhållandena inom ett

och samma yrke varierar starkt från arbetsplats till arbetsplats och förändras

på grund av den tekniska utvecklingen från tid till annan. Arbetstagarna

skiftar vidare sysselsättning under årens lopp och det torde inte

sällan förekomma att en arbetstagare har flera olika sysselsättningar inom

loppet av ett och samma år. Det torde inte heller vara ovanligt att en arbetstagare

vid högre ålder övergår från tyngre till lättare arbeten inom eller

utom yrket. Man kan vidare inte bortse ifrån att de enskilda arbetstagarna

reagerar individuellt mycket olika inför arbetslivets påfrestningar.

De varierande förhållandena inom näringslivet gör att ett behov av pensionsskydd

före 67-årsåldern utöver det som i vissa fall kan erhållas från

förtidspensioneringen eller genom anordningen med förtida pensionsuttag

föreligger för både här nämnda och andra grupper anställda. I dylika fall

erfordras en kompletterande försörjning i en eller annan form för utfyllande

av luckor mellan den generella pensionsåldern och den lägre avgångsålder

som tillämpas eller aktualiseras inom vissa företag eller yrken. Detta

behov kan dock enligt kommitténs mening inte på ett godtagbart sätt tillgodoses

inom den allmänna pensioneringens ram. Utöver vad redan anförts

må nämnas att en anordning med differentierad pensionsålder skulle medföra

behov av invecklade lagbestämmelser och avsevärt tynga pensioneringens

administration. Det skulle bli ytterst komplicerat att utan en fortlöpande

individuell kontroll avgöra, vilka arbetstagare som under sin aktiva tid fullgjort

arbetsinsatser inom yrken med lägre pensionsålder i sådan omfattning,

att rätten till den lägre pensionsåldern vore intjänad. Slutligen kan

framhållas, att det inte är rimligt att i en skattefinansierad pensionering

som folkpensioneringen giva olika yrkesgrupper olika stort pensionsskydd.

Om för vissa grupper skall gälla förmånligare pensionsbestämmelser än för

övriga medborgare, erfordras en särskild finansiering av de bättre pensionerna.

En sådan kan inte ordnas inom ramen för folkpensioneringen och

svårligen inom tilläggspensioneringen.

Kommittén har på grund av vad sålunda anförts kommit till den uppfattningen

att det inte är möjligt att på ett godtagbart sätt inom den allmänna

pensioneringen differentiera pensionsåldern efter yrke eller sysselsättning.

I motioner till 1961 års riksdag hemställdes, att riksdagen måtte besluta

fastställa pensionsåldern inom såväl folkpensioneringen som allmänna tillläggspensioneringen

till 65 år för män och 60 år för kvinnor, samt att i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att, i avvaktan på den slutliga utredningen

av frågan, inför innevarande års riksdag framlägga förslag till provisorisk

lagstiftning i syfte att åstadkomma en sänkning av pensionsåldern till

60 år för de arbetare och andra anställda som uppenbarligen sysslar med

särskilt tungt eller hälsovådligt arbete. I andra motioner yrkades skyndsam

prövning angående sänkning av pensionsåldern.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 56. Utskottet ansåg det icke påkallat med någon riksdagens åt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande, nr 2i år 1965

7

gärd i ämnet med hänsyn till att proposition på grundval av socialförsäkrigskommitténs

betänkande var att vänta till 1962 års vårriksdag.

De gällande reglerna om pensionsålder tillkom genom förslag i proposion

nr 90 år 1962. I fråga om möjligheterna för vissa yrkesgrupper att

erhålla oreducerad ålderspension före 67 år anförde föredragande departementschefen:
Socialförsäkringskommitténs

rekommendation att pensionsbehovet i hithörande

fall i första hand skall tillgodoses genom kompletterande pensionsanordningar

avtalsvägen har inte mött någon gensaga under remissbehandlingen.

För egen del är jag också, mot bakgrunden av vad kommittén anfört

om svårigheterna att inom den allmänna pensioneringen differentiera

pensionsåldern efter yrke och sysselsättning, övertygad om riktigheten av

att avtalsvägen i första hand prövas. Jag vill också erinra om att förbättrade

möjligheter till komplettering av pensionsskyddet skapas genom den

utbyggnad av den frivilliga pensionsförsäkringen hos riksförsäkringsverket,

som närmare behandlas i det följande.

I samband med behandlingen av propositionen hade andra lagutskottet

att ta ställning till ett flertal motionsyrkanden beträffande pensionsåldern.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 anförde utskottet i fråga om

oreducerad pension före 67 år till vissa grupper:

Enligt utskottets uppfattning talar såväl principiella som praktiska skäl

mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som innebär oreducerad

ålderspension före 67 år till vissa grupper. Visserligen kan det föreligga

behov av en lägre pensionsålder bl. a. för dem som är sysselsatta med

tungt och hälsofarligt arbete. Men det kan inte anses tilltalande att tillgodose

dessa behov genom att bl. a. inom tilläggspensioneringen för särskilda

grupper stadga en lägre pensionsålder. Därest inte avgiftsdifferentiering

infördes, skulle nämligen i så fall den merkostnad som skulle föranledas

av den lägre pensionsåldern inom vissa branscher, få bäras av

produktionen i dess helhet. För utskottet ter det sig mera naturligt, att

merkostnaden får belasta ifrågavarande delar av produktionen. En avgiftsdifferentiering

åter skulle otvivelaktigt medföra betydande komplikationer

för administrationen. Härtill kommer det vanskliga problemet att rättvist

utvälja de grupper som skulle vara berättigade till lägre pensionsålder.

Ännu svårare skulle det säkerligen ställa sig att utforma godtagbara och

administrativt användbara bestämmelser om de närmare förutsättningarna

för att de enskilda försäkrade skulle komma i åtnjutande av den särskilda

förmånen. Härvid är särskilt att märka de svårigheter som ligger i det förhållandet

att åtskilliga förvärvsarbetande byter sysselsättning och anställning

ett flertal gånger under sitt liv. De anförda synpunkterna för enligt

utskottets uppfattning otvivelaktigt till den slutsatsen att förevarande fråga

bör lösas utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser avtalsvägen

synes utgöra den lämpligaste lösningen. Av det sagda följer att utskottet

inte kan ansluta sig till det i motionen 11:611 framställda yrkandet

om en sänkning av pensionsåldern för gruvarbetare och med dem jämförliga

grupper utan reducering av pensionsförmånerna. Ej heller kan utskottet

biträda ett i motionerna 1:657 och 11:785 framställt yrkande om en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1965

utredning av förevarande fråga. Enligt utskottets uppfattning är frågan

tillräckligt utredd, såvitt gäller en lösning inom den allmänna pensioneringens

ram. Beträffande frågan om en lösning avtalsvägen — en lösning

som enligt motionärerna bör väljas i första hand — anser utskottet, att

detta är en uppgift för arbetsmarknadens parter, där en statlig utredning

inte synes påkallad.

I motioner till 1963 års riksdag yrkades dels att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan lagändring att gruvarbetare, transportarbetare,

byggnadsarbetare, skogsarbetare och likställda, som uppenbarligen

sysslar med tungt och farligt arbete, erhåller pension vid 65 års ålder,

dels om utredning av frågan om generell sänkning av pensionsåldern.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 28. Utskottet ansåg i förstnämnda hänseende att det ej hade

inträffat något som föranledde till ändrat ställningstagande i förhållande

till vad utskottet i detta avseende anförde i utlåtandet nr 27 vid 1962 års

riksdag. Beträffande det andra spörsmålet ansåg utskottet, att skäl kunde

anföras för att frågan om en lägre pensionsålder skulle övervägas. Enligt

utskottets mening måste häremot vägas angelägenheten av andra förbättringar

för folkpensionärerna. I sammanhanget erinrades vidare om de höjningar

av folkpensionerna fram till 1968 som statmakterna bundit sig för.

Enligt utskottets mening borde det pågående programmet för folkpensionsförbättringar

först genomföras innan frågan om lägre generell pensionsålder

kunde ha någon aktualitet.

I motioner till 196U års riksdag hemställdes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om en snabb utredning och förslag till riksdagen

om en förtidspensionering av skogsarbetare, som uppnått 60 år och

som genom rationaliseringen inom skogsbruket kom att friställas och ej

kunde beredas sysselsättning.

Motionerna avstyrktes av andra lagutskottet i dess av riksdagen godkända

utlåtande nr 7. Utskottet fann ej anledning att frångå sin tidigare uttalade

principiella uppfattning, att frågor av detta slag borde lösas utanför den

allmänna pensionsförsäkringens område. Vidare ansåg utskottet, att de

sysselsättningssvårigheter som uppkom för vissa skogsarbetare i samband

med skogsbrukets fortgående mekanisering syntes i första hand vara ett

arbetsmarknadsproblem, som enligt direktiven till 1960 års arbetsmarknadsutredning

torde komma att behandlas av utredningen.

Under året har 1960 års arbetsmarknadsutredning avlämnat sitt betänkande

Arbetsmarknadspolitik (SOU 1965:9).

Efter genomgång av de arbetsmarknadspolitiska instrument, som står

till arbetsmarknadsorganens förfogande, behandlar utredningen i kapitlen

13-—16 medlens användning för lösandet av de speciella problem, som vissa

grupper arbetssökande kan möta (säsongarbetslösa, vissa kvinnliga arbetssökande,

handikappade samt äldre arbetssökande). Utredningen föreslår

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 År 1965

g

hl. a., att en ensamstående kvinna, soin p. g. a. bristande yrkeskunskap

inte kan erhålla ett ur försörjningssypunkt lämpligt arbete, skall

kunna beviljas utbildning i samma utsträckning, som om hon

varit arbetslös. Slutligen föreslås förmånligare bestämmelser för beviljande

av utbildningsbidrag till hemskild, frånskild eller gift kvinna.

Beträffande de handikappade uttalar utredningen, att arbetsvärdens resurser

behöver kraftigt förstärkas för att tillgodose det föreliggande behovet.

Arbetsprövning bör i ökad utsträckning föregå de arbetsvårdande åtgärderna.

Utredningen föreslår därför, att prövningsavdelningar inrättas i anslutning

till träningsverkstäder på orter med regionsjukhus eller fullt utrustade

centrallasarett. Statsbidrag till etableringskostnader föreslås utgå

som för övriga verkstäder för handikappade och till driften med ett fixerat

belopp för varje prövningsfall. Utredningen föreslår vidare, att försörjningsbidrag

till handikappade i arbetsträning helt skall utgå av statsmedel. En

omfattande utbyggnad av den skyddade sysselsättningen bör ske, bl. a. för

att tillgodose behovet av sysselsättning för utvecklingshämmade. För sysselsättning

av mycket produktionssvag arbetskraft bör statsbidrag utgå med

högre belopp än för annan skyddad sysselsättning. Vad slutligen angår den

äldre arbetskraften anför utredningen, att lokala sysselsättningsnämnder

har i begränsad utsträckning inrättats med uppgift att behandla de problem

som olika gruppers svårplacerade arbetssökande möter. Utredningen föreslår

nu, att en plan skall utarbetas för inrättande av sådana nämnder i samtliga

län och på det antal orter, som kan befinnas lämpligt. Samtidigt föreslås,

att en delegation för den äldre arbetskraften inrättas vid arbetsmarknadsstyrelsen

med uppgift att följa de åtgärder, som vidtas av arbetsmarknadsverket

för att lösa den äldre arbetskraftens sysselsättningsfrågor.

I motioner till 1964 ars riksdag, hemställdes om en allmän sänkning av

pensionsåldern. Andra lagutskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr it år 1964 till vad utskottet anfört i frågan vid 1963 års

riksdag. Dessutom påpekade utskottet att i 1964 års statsverksproposition

aviserats utredning, i avsikt att genomföra standardförbättringar för folkpensionärerna

även efter år 1968. I avvaktan på denna utredning saknades

enligt utskottets mening anledning att ta ställning till frågan om sänkning

av pensionsåldern.

Utskottet

Inom såväl folkpensioneringen som tilläggspensioneringen utgår ålderspension

i princip från och med den månad, varunder den försäkrade fyller

67 år. På framställning av den försäkrade kan ålderspension utgå tidigare,

dock tidigast 1''r.o.m. den månad, då lian uppnår 63 års ålder. Försäkrad,

som äger rätt till såväl folkpension som tilläggspension, har inte rätt till

sådant förtida uttag med mindre framställningen avser båda pensions
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1965

delarna. Uttages ålderpensionen i förtid minskas denna med 0,6 procent

för varje månad som, när pensionen börjar uttagas, återstår till den månad

då den försäkrade fyller 67 år. Bestämmelserna om förtida uttag av ålderspension

inom folkpensioneringen träder i kraft successivt. Under år 1965

kan pensionen uttagas i förtid av dem som är födda åren 1898—1901. Ålderspension

inom folkpensioneringen kan höjas med barntillägg, hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg. Dessa tillägg utgår dock inte vid

förtida uttag av ålderspension, förrän 67 års ålder uppnåtts.

I motionerna 1:318 och 11:385 samt 11:640 hemställes om parlamentarisk

utredning av frågan om sänkt pensionsålder, i förstnämnda motioner

dock endast såvitt gäller folkpensioneringen. I motionerna 1:610 och

11:285 yrkas, såvitt nu är i fråga, att full pension skall utgå från 67 års

ålder även vid förtidsuttag av ålderspension samt att barntillägg, hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg skall kunna utgå jämväl vid förtida

uttag. Även dessa yrkanden får i sak anses innebära krav på sänkning av

pensionsåldern.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28 år 1963 påpekade andra

lagutskottet beträffande frågan om en allmän sänkning av pensionsåldern,

att den generella pensionsåldern varit 67 år alltsedan 1914. Enligt utskottets

mening kunde skäl anföras för att frågan om en lägre pensionsålder

övervägdes. Utskottet ansåg emellertid att häremot måste vägas

angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna. I sammanhanget

framhöll utskottet särskilt de höjningar av folkpensionerna fram

till år 1968, som statsmakterna bundit sig för. Enligt utskottets bedömning

borde det pågående programmet för folkpensionsförbättringar först genomföras

innan frågan om lägre generell pensionsålder kunde ha någon aktualitet.

Även vid 1964 års riksdag hade utskottet att ta ställning till frågan om

en allmän sänkning av pensionsåldern. Utskottet hänvisade därvid till sitt

uttalande år 1963. Dessutom påpekade utskottet att i 1964 års statsverksproposition

aviserats utredning i avsikt att genomföra standardförbättringar

för folkpensionärerna även efter år 1968. I avvaktan på denna

utredning saknades enligt utskottets mening anledning att ta ställning till

frågan om sänkning av pensionsåldern.

Utskottet ansluter sig till vad som sålunda uttalats i denna fråga under

åren 1963 och 1964 och kan därför icke biträda de i denna del upptagna

motionsyrkandena.

Rätt till förtidspension från folkpensioneringen och inom tilläggspensioneringen

föreligger i princip för försäkrad, därest hans arbetsförmåga

på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte

är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Förtidspensionens

storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år tf)65 11

I motionerna 1:526 och 11:627 hemställes om utredning av frågan om

lindrigare villkor för förtidspension för försäkrade med särskilt

tunga yrken.

Vid behandling under åren 1962 och 1963 av fråga om lägre pensionsålder

än 67 år för vissa grupper med tungt och hälsofarligt arbete anförde

utskottet bl.a., att enligt dess uppfattning talade såväl principiella som

praktiska skäl mot en anordning inom den allmänna pensioneringen, som

innebar oreducerad ålderspension före 67 års ålder till vissa grupper.

Visserligen kunde föreligga behov av en lägre pensionsålder bl.a. för dem

som var sysselsatta med tungt och hälsofarligt arbete, men det kunde inte

anses principiellt riktigt att tillgodose dessa behov genom att inom den allmänna

försäkringen stadga en lägre pensionsålder för särskilda grupper.

Därest inte avgiftsdifferentiering infördes, skulle nämligen den merkostnad

som föranleddes av den lägre pensionsåldern få bäras av produktionen

i dess helhet. För utskottet tedde det sig mera naturligt att merkostnaden

fick belasta ifrågavarande delar av produktionen. En avgiftsdifferentering

skulle nämligen medföra betydande komplikationer för

administrationen inom försäkringen. Härtill kom så problemet att rättvist

utvälja de grupper för vilka den lägre pensionsåldern skulle tillämppas.

Ännu svårare skulle det, enligt utskottets mening, ställa sig att utforma

godtagbara och administrativt användbara bestämmelser om de

närmare förutsättningarna för att de enskilda försäkrade skulle komma

i åtnjutande av den särskilda förmånen. Härvid var särskilt att märka de

svårigheter, som låg i det förhållandet att åtskilliga förvärvsarbetande

bytte sysselsättning och anställning ett flertal gånger under sitt liv. De

anförda synpunkterna förde enligt utskottets uppfattning otvivelaktigt

till den slutsatsen att frågan borde lösas utanför den allmänna pensioneringens

ram. Uppgörelser avtalsvägen syntes utskottet utgöra den lämpligaste

lösningen.

Utskottet fann vid behandling under fjolåret av motioner med likartad

innebörd ej anledning att frångå sin tidigare uttalade principiella uppfattning,

att frågor av detta slag borde lösas utanför den allmänna pensionsförsäkringens

område. Vidare ansåg utskottet, att de sysselsättningssvårigheter,

som kunde uppkomma för vissa skogsarbetare, i första hand

var ett arhetsmarknadsproblem, som enligt direktiven till 1960 års arbetsmarknadsutredning

torde kunna behandlas av utredningen.

1960 års arbetsinarknadsutredning har under året framlagt betänkande

med förslag till vissa lösningar av de handikappades, säsongsarbetslösas

och äldre arbetssökandes problem på arbetsmarknadens område.

Utskottet vill erinra om att förtidspensioneringen är väl utbyggd och

ger möjlighet för de pensionsbeviljandc organen alt la hänsyn till omständigheterna

i varje särskilt fall. Bl.a. kan även möjligheten att bereda

den försäkrade arbete vara en omständighet av betydelse. Utskottet är

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1965

emellertid medvetet om att de varierande förhållanden som råder på arbetsmarknaden

medför att hjälpbehov före 67-årsåldern, utöver det som

kan täckas genom förtidspensioneringen eller genom anordningen med

förtida uttag, ofta uppkommer för arbetstagare med tungt och pressande

arbete. Enligt utskottets mening kan samma skäl som åberopats mot

att stadga lägre pensionsålder för vissa grupper arbetstagare i huvudsak

anföras även mot att införa särskilda regler inom förtidspensioneringen

för dessa. Såsom utskottet tidigare uttalat bör dylika problem lösas

utanför den allmänna pensioneringens ram. Uppgörelser avtalsvägen och

arbetsmarknadspolitiska åtgärder synes vara de lämpligaste lösningarna.

Utskottet kan därför icke biträda motionerna i denna del.

I motionerna 1:508 och 11:613 hemställes om utredning av frågan om

ändrade regler för rätt till förtidspension för äldre frånskilda

kvinnor.

Utskottet vill även i detta sammanhang erinra om de pensionsbeviljande

organens möjligheter att beakta samtliga föreliggande omständigheter i

det särskilda fallet vid prövningen av rätten till förtidspension. Det kan

emellertid inte förnekas att det även bland vissa äldre ensamstående kvinnor

föreligger ett hjälpbehov som varken täcks genom förtidspensioneringen

eller genom möjligheterna till förtida uttag. Problemen för dessa

kvinnor är beaktansvärda och särskilt svåra eftersom deras möjligheter

att erhålla lämpliga anställningar på arbetsmarknaden f.n. är begränsade.

Utskottet anser det emellertid inte möjligt att lösa deras ekonomiska problem

inom förtidspensioneringen. Såsom framgår av vad utskottet ovan

anfört är det nämligen principiellt oriktigt att bryta ut vissa kategorier

försäkrade och bevilja dem pensionsförmåner efter andra regler än som

i övrigt gäller. Enligt utskottets mening är det av motionärerna aktualiserade

problemet delvis av arbetsmarknadspolitisk natur. 1960 års arbetsmarknadsutredning

har också i sitt ovannämnda betänkande framlagt

vissa förslag i frågan. Med hänsyn till det anförda kan utskottet icke biträda

dessa motioner.

Uttag av ålderspension kan såväl inom folkpensioneringen som tilläggspensioneringen

uppskjutas till tidpunkt efter 67 år. Uppskjutes uttaget

ökar pensionen med 0,6 procent för varje månad, som när pensionen

börjar utgå förflutit från ingången av den månad varunder den försäkrade

uppnådde 67 års ålder. Härvid tages dock inte hänsyn till tid efter den

månad under vilken den försäkrade fyller 70 år.

I motionerna 1:526 och 11:627 hemställes om utredning av frågorna om

ökad kompensation vid uppskjutet uttag och utsträckning

av kompensationen utöver 70 års ålder. Motionärernas avsikt är att få folk

att i större utsträckning stanna kvar i förvärvslivet efter 67 års ålder.

Den kompensation som utgår till försäkrad, som väntar att ta ut pension

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 är 1965

13

till efter 67 års ålder, utgör icke full ersättning för det uppskjutna uttaget

enligt försäkringsmatematiska principer. Det torde emellertid vara andra

ekonomiska faktorer än kompensationen som föranleder vissa människor

att vänta med pensionsuttaget. En överenskompensation som motionärerna

föreslår skulle, enligt utskottets mening, knappast utgöra någon stimulans

för ytterligare kategorier att kvarstanna i arbete efter uppnådd pensionsålder.

För att nå motionärernas syfte får man söka andra lösningar

än de som föreslagits i motionerna. Utskottet kan därför icke heller i

denna del biträda motionerna.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. 1) att följande motioner, nämligen dels motionerna

1:318 och 11:385, dels motionen 11:640, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd,

2) att motionerna 1:610 och 11:285, såvitt de angår

folkpensionsförmåner vid förtida uttag av folkpension, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. att motionerna 1:526 och 11:627, såvitt de avser förtidspension,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

C. att motionerna 1:508 och 11:613, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd; samt

D. att motionerna 1:526 och 11:627, såvitt de avser uppskjutet

uttag, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist, fru

Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson*, Edström, Hubinette och Thorsten

Larsson;

från andra kammaren: herr Rimmerfors, fru Ekendahl*, herrar Gustavsson

i Alvesta, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Ringaby*,

Jonsson och fru Skantz.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1965

Reservationer

Vid utskottets hemställan under A.

(avser sänkt pensionsålder)

I. av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som hörjar å s. 10 med orden

»I sitt av» och slutar med orden »del upptagna motionsyrkandena» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Starka skäl talar enligt utskottets mening för de i motionerna 1:318 och

11:385 samt 11:640 uttalade kraven på utredning av frågan om sänkt pensionsålder.

Utskottet anser de motiv som motionärerna anfört för en generell

sänkning av pensionsåldern som bärande. Givetvis måste i detta sammanhang

även beaktas angelägenheten av andra förbättringar för folkpensionärerna.

Därvid bör särskilt uppmärksammas att statsmakterna bundit

sig för en viss folkpensionsnivå 1968, och även därefter måste förbättringar

för folkpensionärerna enligt utskottet mening genomföras. De ändringar

som genomförts beträffande möjligheten till förtida uttag av folkpension

och allmän tilläggspension minskar ingalunda kravet på en sänkning av

pensionsåldern. Faktum kvarstår att för den stora allmänheten kan en pensionering

med nuvarande ordning inte ske före 67 års ålder utan att detta

väsentligt reducerar pensionsbeloppen. Då en generell sänkning av pensionsåldern

ur både social synpunkt och allmän rättvisesynpunkt måste anses

vara en av de angelägnaste uppgifterna inom pensionspolitiken tillstyrker

utskottet motionsyrkandena om att frågan om pensionsåldern upptages

till prövning. Såsom framhållits i motionerna bör detta lämpligen ske

genom utredning inom en parlamentariskt sammansatt pensionsberedning.

Utskottet biträder alltså motionerna 1:318 och 11:385 samt 11:640. Däremot

måste utskottet i huvudsak ta avstånd från de tankegångar som ligger bakom

motionerna 1:610 och 11:285, såvitt nu är i fråga.»

b) att utskottet bort hemställa,

»1) att riksdagen med bifall till följande motioner, nämligen

dels motionerna 1:318 och 11:385, dels motionen

11:640, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att frågan

om en sänkt pensionsålder utredes av en parlamentariskt

sammansatt utredning,

2) att motionerna 1:610 och 11:285, såvitt de angår folkpensionsförmåner

vid förtida uttag av folkpension, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd:»

Vid utskottets hemställan under B.

(avser förtidspension vid tunga yrken)

II. av fru Hamrin-Thorell, herrar Edström, Thorsten Larsson, Rimmerfors,

Gustavsson i Alvesta och Jonsson, vilka ansett,

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1965

15

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. It med orden

»Vid behandling under» och slutar med orden »i denna del» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Sedan länge har man på olika håll insett nödvändigheten av att arbetstagare

inom vissa särskilt tunga och slitsamma yrken i vissa fall borde ha möjlighet

att komma i åtnjutande av oreducerad pension före 67 års ålder. Frågan

har bl. a. behandlats av utskottet vid 1962, 1963 och 1964 års riksdagar.

Därvid har utskottet förordat att frågan borde lösas utanför den allmänna

pensioneringens ram, lämpligast genom uppgörelser avtalsvägen.

Utskottet hyser visserligen den uppfattningen att en lösning utanför den

allmänna pensioneringens ram principiellt är att föredraga. Det torde vara

svårt att generellt ge vissa grupper försäkrade rätt till oreducerad pension

vid en lägre ålder än andra grupper på annat sätt än avtalsvägen. I avvaktan

på att frågan för alla kategorier med tunga eller slitsamma yrken når en

fullt tillfredsställande lösning genom uppgörelser avtalsvägen måste man

emellertid enligt utskottets mening genom åtgärder inom ramen för den

allmänna pensioneringen tillgodose de behov på pension vid lägre ålder som

ofta uppkommer beträffande arbetstagare inom vissa särskilt tunga eller

slitsamma yrken. Utskottet finner att ett praktiskt sätt att lösa denna fråga

är att införa lindrigare regler för erhållande av förtidspension för försäkrade

som har särskilt tunga eller slitsamma yrken. Därigenom skulle möjlighet

ges att efter prövning av omständigheterna i det enskilda fallet tilldela

arbetstagare i dessa yrken pension vid lägre ålder. Utskottet biträder

därför det i motionerna 1:526 och II :627 framställda kravet om utredning

av frågan om lindrigare villkor för erhållande av förtidspension för försäkrade

med särskilt tunga yrken.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:526 och 11:627,

såvitt de avser förtidspension, måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla om utredning av frågan om lindrigare villkor

för förtidspension för försäkrade med särskilt tunga

eller slitsamma yrken;»

Vid utskottets hemställan under C.

(avser förtidspension till äldre frånskild kvinna)

III. av fru Hamrin-Thorell;

Vid utskottets hemställan under D.

(avser kompensation vid uppskjutet uttag)

IV. av fru Hamrin-Thorell, herrar Edström, Rimmerfors och Jonsson,

vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 12 med orden

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1965

»Den kompensation som» och slutar med orden »del biträda motionerna»

bort ersättas med text av följande lydelse:

»Den kompensation som utgår till försäkrad, som väntar att ta ut pension

till efter 67 års ålder, utgör icke full ersättning för det uppskjutna

uttaget enligt försäkringsmatematiska principer. Då det synes utskottet angeläget

att på olika sätt stimulera de människor som så kan att fortsätta

att arbeta efter 67 års ålder finner utskottet det angeläget att ersättningen

för det uppskjutna pensionsuttaget bestämmes på ett sådant sätt att den

önskade stimulationseffekten uppnås. Med nuvarande regler motsvarar ersättningen

inte ens den korrektionsfaktor, som uppnås med försäkringsmatematiska

beräkningar och än mindre innebär den någon ''överkompensation’.

Utskottet finner att övertygande skäl talar för att ifrågavarande ersättning

höjes på sätt som i motionerna 1:526 och 11:627 föreslagits och biträder

därför motionerna härvidlag. Utskottet är också av den uppfattningen

att de försäkrade som önskar bör ha tillfälle att uppskjuta pensionsuttaget

även efter 70 års ålder och biträder därför även kravet på omprövning

av den övre gränsen för erhållande av kompensation för uppskjuten

pension.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen, med bifall till motionerna 1:526 och

11:627, såvitt de avser uppskjutet pensionsuttag, måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utredning av frågan

om ökad kompensation vid uppskov med uttag av

ålderspension efter 67 års ålder ävensom utsträckning av

kompensationen utöver 70 års ålder;»

V. av herrar Thorsten Larsson och Gustavsson i Alvesta.

\

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965

660265

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.