Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av åldersgränsen för invaliditetstillägg. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 65 i första kammaren av herr Karlsson, Helge, m. fl. samt nr 88 i andra kammaren av herr Karlsson i Olofström m. fl.
1965-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av åldersgränsen för invaliditetstillägg. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 65 i första kammaren av herr Karlsson, Helge, m. fl. samt nr 88 i andra kammaren av herr Karlsson i Olofström m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965
1
Nr 25
Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av åldersgränsen
för invaliditetstillägg.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 65 i första kammaren av herr Karlsson,
Helge, m. fl. samt nr 88 i andra kammaren av herr Karlsson i Olofström m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till ändring av 9 kap. 2 § lagen
om allmän försäkring på så sätt att åldersgränsen för erhållande av invaliditetstillägg
utgår”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen
I: 65.
Gällande bestämmelser m. m.
Invaliditetstillägg är en förmån, som jämlikt lagen om allmän försäkring i
vissa fall kompletterar ålders- eller förtidspension. Sådant tillägg utgår jämlikt
9 kap 2 § i lagen, om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund
härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet
uppkommit innan den försäkrade fyllt 63 år. Tillägget utgår vidare,
om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått
63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår slutligen till försäkrad, som uppbär partiell
förtidspension, om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig
nedsättning i kroppsorganens funktion behöver avsevärd fortlöpande
hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel
eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägg utgår
ej till försäkrade, som stadigvarande vårdas på vissa anstalter. Tillägget utgör
för år räknat trettio procent av basbeloppet, som för närvarande är 5 000 kronor.
Invaliditetstillägget i sin nuvarande utformning tillskapades i samband med
lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari 1963. Invaliditetstillägg
ersatte de tidigare förmånerna vårdtillägg och blindtillägg. Beträffande
dessa förmåner gällde att vårdbehovet respektive blindheten skulle ha inträtt
före det vederbörande fyllt 60 år. Vårdtillägget infördes vid 1954 års riksdag.
I sitt utlåtande nr 13 anförde andra lagutskottet i fråga om åldersgränsen 60 år,
att utskottet kunde acceptera denna men att en omprövning kunde ifrågakomma
sedan erfarenhet av reformens verkningar vunnits. Utskottet framhöll i
detta sammanhang att spörsmålet om vilka hjälpformer, som borde komma
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 saml. 2 avd. Nr 25
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965
i fråga vid de under högre ålder inträffade hjälplöshetstillstånden, hörde nära
samman med åldrings- och kronikervårdsfrågan över huvud.
I proposition nr 90 till 1962 års riksdag med förslag till lag om allmän försäkring
m. m. anförde föredragande departementschefen beträffande de förmåner
för vilka i propositionen föreslogs benämningen invaliditetstillägg bl. a.
Enligt kommittéförslaget skall för rätt till blindförmånerna krävas, att blindheten
inträtt före det vederbörande fyllt 63 år mot nu 60 år. Motsvarande föreslås
gälla beträffande det för rätt till vårdtillägg och hjälptillägg uppställda
villkoret i fråga om tiden för vårdbehovets uppkomst. Förslaget har i denna
del tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de flesta remissyttrandena. Några
remissorgan har dock ifrågasatt att åldersgränsen bör helt utgå eller höjas till
67 år.
I hittillsvarande lagstiftning har det inte ansetts lämpligt att helt slopa
åldersgränsen. I fråga om de blinda har anförts bl. a., att av dem som blivit
blinda i högre ålder ett ganska betydande antal kan antagas åtnjuta vård på
allmänna inrättningar och därför ej är i behov av blindtillägg. Skulle sadant
tillägg utgå även till dem som vid mycket hög ålder blivit blinda, skulle vidare
vissa tillämpningssvårigheter uppkomma. Beträffande vårdtillägget har åberopats
att behov av hjälp för personlig vård uppkommer förhållandevis ofta i de
högre åldersgrupperna. För egen del finner jag att övervägande skäl talar för
att bibehålla en åldersgräns före vilken blindheten eller vårdbehovet skall ha
yppats. Huruvida åldersgränsen bör sättas vid 63 år eller en annan ålder är en
avvägningsfråga. Jag finner det vara en fördel att gränsen ligger några år
under folkpensionsåldern 67 år, så att inte den omständigheten huruvida blindheten
eller vårdbehovet inträtt kort före eller kort efter pensionsålderns inträde
kan bli avgörande för om tillägg skall utgå under återstoden av den försäkrades
levnad. Kommitténs förslag bör enligt min mening godtagas.
I samband med propositionens behandling i riksdagen väcktes motioner med
yrkande om höjning av åldersgränsen för invaliditetstillägg till 67 år. Andra
lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 bl. a.
Ett av skälen för åldersgränsen beträffande ifrågavarande tillägg är uppenbarligen,
att ett lyte av den art som tillägget är avsett att kompensera drabbar
betydligt hårdare, om det uppkommer medan vederbörande är i verksam ålder,
än om det uppstår senare. Vidare är många människor vid hög ålder i fysiskt
avseende nedbrutna, och det kan inte anses påkallat att i samtliga dessa fall
utge särskilda ersättningar från pensioneringen. Med hänsyn till dessa förhållanden
synes en åldersgräns motiverad. Var denna skall ligga kan givetvis vara
föremål för delade meningar. De anförda synpunkterna talar enligt utskottets
mening även för att gränsen inte sättes alltför högt, och utskottet anser därför
att den höjning med tre år som föreslås i propositionen innefattar en rimlig
avvägning. I vart fall bör det inte komma i fråga att sätta gränsen högre för
blinda än för andra invalider. Utskottet avstyrker alltså förevarande motionsyrkanden.
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965
3
Utskottet
Enligt lagen om allmän försäkring utgår i vissa fall invaliditetstillägg som
komplettering av ålders- eller förtidspension. Den som är ur stånd att reda sig
själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp
av annan är berättigad till invaliditetstillägg, om hjälpbehovet uppkommit före
63 års ålder. Likaså kan blinda erhålla tillägget under förutsättning att blindheten
inträtt före ovannämnda ålder. Slutligen kan försäkrad med partiell förtidspension
få invaliditetstillägg, om den försäkrade utför förvärvsarbete men
på grund av höggradig nedsättning i kroppsorganens funktion behöver avsevärd
fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgift
för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. I detta sistnämnda
fall gäller inte åldersgränsen 63 år.
I förevarande motioner yrkas att åldersgränsen för erhållande av invaliditetstillägg
måtte slopas. Enligt motionärerna bör invaliditetstillägg utgå oavsett när
vårdbehovet uppstått.
År 1962 i samband med behandlingen av förslaget till lagen om allmän försäkring
hade utskottet att ta ställning till motioner med yrkande om höjning
av åldersgränsen till 67 år. I frågan huruvida det fanns skäl för att över huvud ha
en åldersgräns anförde utskottet, att ett lyte av den art tillägget var avsett att
kompensera drabbade personer i verksam ålder hårdare än andra samt att det
inte kunde anses påkallat att från pensioneringen utgiva ersättning till det
stora antalet människor, som vid hög ålder blev fysiskt nedbrutna. Utskottet uttalade
vidare, att frågan var åldersgränsen borde ligga kunde bli föremål för
delade meningar men att utskottet för sin del ansåg, att åldersgränsen 63 år
innefattade en rimlig avvägning.
Utskottet anser alltjämt att en åldersgräns för utgivande av invaliditetstillägg
bör finnas. Det kan som utskottet tidigare påpekat knappast vara en
angelägenhet för den allmänna pensioneringen att i invaliditetstilläggets form
ersätta de kostnader för hjälp, som många gamla till följd av åldrandet otvivelaktigt
kan bli i behov av. Problemet med vårdkostnader av denna art bör ses i
samband med åldringsvårdsfrågan i stort. Spörsmålet om vilken åldersgräns
som är den lämpligaste kan såsom utskottet tidigare uttalat vara föremål för
delade meningar. Eftersom pensionsförsäkringskommittén behandlar frågor som
berör bl. a. invaliditetstillägg synes motionerna kunna överlämnas till denna
kommitté.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 65
och 11:88, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att motionerna
överlämnas till pensionsförsäkringskommittén,
2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar
Kaijser, Lars Larsson, Edström, Erik Filip Petersson och Thorsten Larsson;
från andra kammaren: herrar Odhe, Rimmerfors, fru Ekendahl, herr
Gustavsson i Alvesta, fröken Wetterström, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson
och Ullsten.
AB Rotopress 12564
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.