Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av åldersgränsen för invaliditetstillägg. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 65 i första kammaren av herr Karlsson, Helge, m. fl. samt nr 88 i andra kammaren av herr Karlsson i Olofström m. fl.

1965-03-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:25, Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av åldersgränsen för invaliditetstillägg. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 65 i första kammaren av herr Karlsson, Helge, m. fl. samt nr 88 i andra kammaren av herr Karlsson i Olofström m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av väckta motioner om slopande av åldersgränsen

för invaliditetstillägg.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 65 i första kammaren av herr Karlsson,

Helge, m. fl. samt nr 88 i andra kammaren av herr Karlsson i Olofström m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till ändring av 9 kap. 2 § lagen

om allmän försäkring på så sätt att åldersgränsen för erhållande av invaliditetstillägg

utgår”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen

I: 65.

Gällande bestämmelser m. m.

Invaliditetstillägg är en förmån, som jämlikt lagen om allmän försäkring i

vissa fall kompletterar ålders- eller förtidspension. Sådant tillägg utgår jämlikt

9 kap 2 § i lagen, om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund

härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet

uppkommit innan den försäkrade fyllt 63 år. Tillägget utgår vidare,

om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den försäkrade uppnått

63 års ålder. Invaliditetstillägg utgår slutligen till försäkrad, som uppbär partiell

förtidspension, om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig

nedsättning i kroppsorganens funktion behöver avsevärd fortlöpande

hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel

eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägg utgår

ej till försäkrade, som stadigvarande vårdas på vissa anstalter. Tillägget utgör

för år räknat trettio procent av basbeloppet, som för närvarande är 5 000 kronor.

Invaliditetstillägget i sin nuvarande utformning tillskapades i samband med

lagen om allmän försäkring, som trädde i kraft den 1 januari 1963. Invaliditetstillägg

ersatte de tidigare förmånerna vårdtillägg och blindtillägg. Beträffande

dessa förmåner gällde att vårdbehovet respektive blindheten skulle ha inträtt

före det vederbörande fyllt 60 år. Vårdtillägget infördes vid 1954 års riksdag.

I sitt utlåtande nr 13 anförde andra lagutskottet i fråga om åldersgränsen 60 år,

att utskottet kunde acceptera denna men att en omprövning kunde ifrågakomma

sedan erfarenhet av reformens verkningar vunnits. Utskottet framhöll i

detta sammanhang att spörsmålet om vilka hjälpformer, som borde komma

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 saml. 2 avd. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965

i fråga vid de under högre ålder inträffade hjälplöshetstillstånden, hörde nära

samman med åldrings- och kronikervårdsfrågan över huvud.

I proposition nr 90 till 1962 års riksdag med förslag till lag om allmän försäkring

m. m. anförde föredragande departementschefen beträffande de förmåner

för vilka i propositionen föreslogs benämningen invaliditetstillägg bl. a.

Enligt kommittéförslaget skall för rätt till blindförmånerna krävas, att blindheten

inträtt före det vederbörande fyllt 63 år mot nu 60 år. Motsvarande föreslås

gälla beträffande det för rätt till vårdtillägg och hjälptillägg uppställda

villkoret i fråga om tiden för vårdbehovets uppkomst. Förslaget har i denna

del tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de flesta remissyttrandena. Några

remissorgan har dock ifrågasatt att åldersgränsen bör helt utgå eller höjas till

67 år.

I hittillsvarande lagstiftning har det inte ansetts lämpligt att helt slopa

åldersgränsen. I fråga om de blinda har anförts bl. a., att av dem som blivit

blinda i högre ålder ett ganska betydande antal kan antagas åtnjuta vård på

allmänna inrättningar och därför ej är i behov av blindtillägg. Skulle sadant

tillägg utgå även till dem som vid mycket hög ålder blivit blinda, skulle vidare

vissa tillämpningssvårigheter uppkomma. Beträffande vårdtillägget har åberopats

att behov av hjälp för personlig vård uppkommer förhållandevis ofta i de

högre åldersgrupperna. För egen del finner jag att övervägande skäl talar för

att bibehålla en åldersgräns före vilken blindheten eller vårdbehovet skall ha

yppats. Huruvida åldersgränsen bör sättas vid 63 år eller en annan ålder är en

avvägningsfråga. Jag finner det vara en fördel att gränsen ligger några år

under folkpensionsåldern 67 år, så att inte den omständigheten huruvida blindheten

eller vårdbehovet inträtt kort före eller kort efter pensionsålderns inträde

kan bli avgörande för om tillägg skall utgå under återstoden av den försäkrades

levnad. Kommitténs förslag bör enligt min mening godtagas.

I samband med propositionens behandling i riksdagen väcktes motioner med

yrkande om höjning av åldersgränsen för invaliditetstillägg till 67 år. Andra

lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 27 bl. a.

Ett av skälen för åldersgränsen beträffande ifrågavarande tillägg är uppenbarligen,

att ett lyte av den art som tillägget är avsett att kompensera drabbar

betydligt hårdare, om det uppkommer medan vederbörande är i verksam ålder,

än om det uppstår senare. Vidare är många människor vid hög ålder i fysiskt

avseende nedbrutna, och det kan inte anses påkallat att i samtliga dessa fall

utge särskilda ersättningar från pensioneringen. Med hänsyn till dessa förhållanden

synes en åldersgräns motiverad. Var denna skall ligga kan givetvis vara

föremål för delade meningar. De anförda synpunkterna talar enligt utskottets

mening även för att gränsen inte sättes alltför högt, och utskottet anser därför

att den höjning med tre år som föreslås i propositionen innefattar en rimlig

avvägning. I vart fall bör det inte komma i fråga att sätta gränsen högre för

blinda än för andra invalider. Utskottet avstyrker alltså förevarande motionsyrkanden.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965

3

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring utgår i vissa fall invaliditetstillägg som

komplettering av ålders- eller förtidspension. Den som är ur stånd att reda sig

själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp

av annan är berättigad till invaliditetstillägg, om hjälpbehovet uppkommit före

63 års ålder. Likaså kan blinda erhålla tillägget under förutsättning att blindheten

inträtt före ovannämnda ålder. Slutligen kan försäkrad med partiell förtidspension

få invaliditetstillägg, om den försäkrade utför förvärvsarbete men

på grund av höggradig nedsättning i kroppsorganens funktion behöver avsevärd

fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas betydande merutgift

för färdmedel eller andra hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. I detta sistnämnda

fall gäller inte åldersgränsen 63 år.

I förevarande motioner yrkas att åldersgränsen för erhållande av invaliditetstillägg

måtte slopas. Enligt motionärerna bör invaliditetstillägg utgå oavsett när

vårdbehovet uppstått.

År 1962 i samband med behandlingen av förslaget till lagen om allmän försäkring

hade utskottet att ta ställning till motioner med yrkande om höjning

av åldersgränsen till 67 år. I frågan huruvida det fanns skäl för att över huvud ha

en åldersgräns anförde utskottet, att ett lyte av den art tillägget var avsett att

kompensera drabbade personer i verksam ålder hårdare än andra samt att det

inte kunde anses påkallat att från pensioneringen utgiva ersättning till det

stora antalet människor, som vid hög ålder blev fysiskt nedbrutna. Utskottet uttalade

vidare, att frågan var åldersgränsen borde ligga kunde bli föremål för

delade meningar men att utskottet för sin del ansåg, att åldersgränsen 63 år

innefattade en rimlig avvägning.

Utskottet anser alltjämt att en åldersgräns för utgivande av invaliditetstillägg

bör finnas. Det kan som utskottet tidigare påpekat knappast vara en

angelägenhet för den allmänna pensioneringen att i invaliditetstilläggets form

ersätta de kostnader för hjälp, som många gamla till följd av åldrandet otvivelaktigt

kan bli i behov av. Problemet med vårdkostnader av denna art bör ses i

samband med åldringsvårdsfrågan i stort. Spörsmålet om vilken åldersgräns

som är den lämpligaste kan såsom utskottet tidigare uttalat vara föremål för

delade meningar. Eftersom pensionsförsäkringskommittén behandlar frågor som

berör bl. a. invaliditetstillägg synes motionerna kunna överlämnas till denna

kommitté.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 65

och 11:88, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att motionerna

överlämnas till pensionsförsäkringskommittén,

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar

Kaijser, Lars Larsson, Edström, Erik Filip Petersson och Thorsten Larsson;

från andra kammaren: herrar Odhe, Rimmerfors, fru Ekendahl, herr

Gustavsson i Alvesta, fröken Wetterström, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson

och Ullsten.

AB Rotopress 12564

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.