Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bostads sanitära utrustning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 38 i första kammaren av herr Mårtensson och fru Carlqvist samt nr 45 i andra kammaren av herr Svenning m. fl.
1965-03-16 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bostads sanitära utrustning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 38 i första kammaren av herr Mårtensson och fru Carlqvist samt nr 45 i andra kammaren av herr Svenning m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1965
1
Nr 27
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående bostads sanitära
utrustning.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 38 i första kammaren av herr
Mårtensson och fru Carlqvist samt nr 45 i andra kammaren av herr Svenning
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att 18 § första stycket
c) hälsovårdsstadgan måtte kompletteras med dels bestämmelse om högsta
antal bostadslägenheter som får ha gemensam klosett, dels förbud för fastighetsägare
att — utom i vissa angivna fall — avstänga för bostadslägenhet
avsedd klosett.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:45.
Gällande bestämmelser m. m.
Hälsovårdsstadgan av år 1958 innehåller de huvudsakliga bestämmelserna
rörande den allmänna hälsovården. I 3 kap. återfinns föreskrifterna rörande
bostäder. Bl. a. stadgas i 15 § att byggnad, som inrymmer boningsrum,
skall vara så anordnad och inredd, att sanitär olägenhet ej uppstår för dem
som vistas i byggnaden. Vidare föreskrives i 18 § första stycket c) att bostadslägenhet
skall vara försedd med egen klosett. Då särskilda förhållanden
föranleder därtill, må enligt stadgandet klosett vara gemensam för flera
bostadslägenheter.
Högsta tillsynen över den allmänna hälsovården, såvitt i detta ärende är
aktuellt, tillkommer medicinalstyrelsen. Regionalt och lokalt ankommer
hälsovårdskontrollen på länsstyrelser resp. hälsovårdsnämnder (1 kap.).
De ytterligare föreskrifter utöver vad hälsovårdsstadgan innehåller som
i fråga om allmän hälsovård kan finnas erforderliga för kommunerna meddelas
i lokala hälsovårdsordningar efter mönster av en av Kungl. Maj:t
fastställd normalhälsovårdsordning (13 kap.). Hälsovårdsnämnd kan meddela
sådana förelägganden eller förbud, som är nödvändiga för efterlevnaden
av hälsovårdsstadgan eller hälsovårdsordning (14 kap.). Beslut härom
kan bl. a. avse föreläggande vid vite att inom viss tid vidtaga åtgärd för undanröjande
av bristfällighet hos byggnad.
Enligt 8 kap. 8 § brottsbalken dömes den som utan tillgrepp olovligen
rubbar annans besittning för egenmäktigt förfarande till böter eller fängelse
Ilihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 avd. Nr 27
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1965
i högst sex månader. I 11 § samma kapitel stadgas bl. a., att vad i 8 g sägs
om egenmäktigt förfarande skall äga tillämpning, om någon obehörigen
skiljer annan från besittning av fastighet eller del därav.
Vidare må här nämnas 191 § utsökningslagen, enligt vilket stadgande
överexekutor omedelbart äger meddela handräckning för att återställa besittningsrubbning.
Härmed avses exempelvis sådant fall, då fastighetsägare
obehörigen avstängt hyresgäst från utrymme i fastigheten, vilket denne har
rätt att nyttja.
Dessa stadganden i brottsbalken och utsökningslagen torde kunna bli
tillämpliga i fall då fastighetsägare utan hyresgästs samtycke och utan att
det erfordras för reparationsändamål avstänger klosett som hyresgästen enligt
hyreskontrakt eller eljest kan anses ha rätt till.
1 proposition nr B U6/1958 med förslag till hälsovårdsstadga anförde
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, i anslutning till 18 §
första stycket bl. a.
Under punkt c) i departementsförslaget har upptagits bestämmelser om
klosett. Dessa bestämmelser motsvarar 8 § 3 mom. andra stycket och 43 §
3 mom. andra stycket gällande hälsovårdsstadga samt 29 § 3 mom. kommittéförslaget.
Frågan om kravet på egen klosett borde göras obligatorisk
för hela landet eller eventuellt endast för stadssamhällena diskuterades redan
1936 vid tillkomsten av nu gällande bestämmelser i ämnet. Härvid
framhölls att detta krav alltid borde upprätthållas då det gällde nybyggnader
men att det av ekonomiska skäl knappast kunde upprätthållas med avseende
på det befintliga bostadsbeståndet, särskilt på landsbygden. Dessa
synpunkter bör enligt min mening vara vägledande för författningsbestämmelserna
i ämnet även i dagens läge. Då, såsom jag flera gånger framhållit,
bostadsbestämmelserna i hälsovårdsstadgan i första hand bör sikta på det
befintliga bostadsbeståndet, synes bestämmelsen om bostadslägenhets förseende
med klosett icke böra ges den kategoriska utformning som hälsovårdsstadgekommittén
föreslagit. Genom sin uttryckliga dispensmöjlighet
torde f. ö. kommittéförslaget i sak nära ansluta sig till gällande bestämmelser
i ämnet. Departementsförslaget anknyter därför formellt mera till motsvarande
föreskrifter i gällande hälsovårdsstadga men vill samtidigt betona,
att det normala numera är att varje bostadslägenhet har egen klosett. Särskilda
förhållanden som föranleder gemensam klosett kan knappast förekomma
vid nybyggnader.
Enligt vad chefen för medicinalstyrelsens hälsouårdsbyrå upplyst, utarbetas
f. n. inom medicinalstyrelsen i samarbete med byggnadsstyrelsen och
bostadsstyrelsen anvisningar till hälsovårdsstadgans bestämmelser om bostäder.
Man hoppas kunna publicera anvisningarna sommaren 1965.
Utskottet
De huvudsakliga bestämmelserna rörande den allmänna hälsovården återfinns
i hälsovårdsstadgan. Häri föreskrives bl. a. att byggnad, som inrymmer
boningsrum, skall vara så anordnad och inredd att sanitär olägenhet inte
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1965
3
uppstår för den som vistas i byggnaden. Vidare stadgas att bostadslägenhet
skall vara försedd med egen klosett. Då särskilda förhållanden föranleder
därtill kan dock klosett vara gemensam för flera lägenheter. Detta undantag
torde äga giltighet endast beträffande det äldre bostadsbeståndet.
Högsta tillsynen över den allmänna hälsovården tillkommer, såvitt nu är
aktuellt, medicinalstyrelsen. Regionalt och lokalt svarar länsstyrelser
respektive hälsovårdsnämnder för hälsovårdskontrollen. Hälsovårdsnämnd
kan meddela sådana förelägganden eller förbud som erfordras för att undanröja
eller förhindra sanitär olägenhet. Således äger hälsovårdsnämnd
vid vite förelägga fastighetsägare att inom viss tid vidtaga åtgärd för undanröjande
av bristfälligheter hos byggnad.
I förevarande motioner yrkas, att hälsovårdsstadgan skall kompletteras
med dels bestämmelse om högsta antal bostadslägenheter som får ha gemensam
klosett, dels förbud för fastighetsägare att, utom i vissa angivna
fall, avstänga för bostadslägenhet avsedd klosett.
Möjligheterna att i äldre bostadsfastigheter inreda klosett är helt naturligt
beroende av såväl byggnadstekniska som ekonomiska förhållanden.
Det synes därför nödvändigt att bedöma varje särskilt fall för sig. Med
hänsyn härtill är det enligt utskottets mening inte lämpligt att i hälsovårdsstadgan
införa en mera detaljerad reglering i förevarande avseende. De
möjligheter som redan nu står hälsovårdsmyndigheterna till buds för att
genom vitesföreläggande åstadkomma bästa möjliga sanitära förhållanden
synes vara till fyllest. Om hälsovårdsnämndernas praxis härvidlag inte skulle
anses tillfredsställande, torde detta kunna avhjälpas genom anvisningar
till hälsovårdsstadgans bestämmelser om bostäder. Enligt vad utskottet erfarit
utarbetas sådana anvisningar för närvarande inom medicinalstyrelsen.
Vad härefter gäller yrkandet om införande i hälsovårdsstadgan av förbud
mot avstängning av klosett vill utskottet hänvisa till brottsbalkens stadganden
om egenmäktigt förfarande. Enligt dessa kan fastighetsägare, som utan
hyresgästens samtycke och utan att så erfordras för tillsyn eller reparation
avstänger av hyresgäst disponerad lokal, straffas för egenmäktigt förfarande.
Dessutom torde hyresgästen efter hänvändelse till överexekutor
kunna erhålla handräckning för att åter få tillgång till den avstängda lokalen.
Något behov av särskilt förbud i hälsovårdsstadgan synes med hänsyn
till dessa bestämmelser inte föreligga.
Av det anförda framgår att utskottet inte anser sig kunna biträda
motionsyrkandena. Utskottet får således hemställa,
att förevarande motioner, 1:38 och 11:45, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 mars 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1965
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Edström och
Hubinette;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,
fru Ekendahl, fröken Wetterström, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson
och Johansson i Skärstad.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965
650248
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.