Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett förenklat förfarande vid utgivande av ersättning för läkarvård och tandläkarvård. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 509 i första kammaren av herr Jansson, Paul, m. fl. samt nr 611 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

1965-03-16 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett förenklat förfarande vid utgivande av ersättning för läkarvård och tandläkarvård. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 509 i första kammaren av herr Jansson, Paul, m. fl. samt nr 611 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1965

1

Nr 29

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett förenklat förfarande

vid utgivande av ersättning för läkarvård och

tandläkarvård.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 509 i första kammaren av herr Jansson,

Paul, m. fl. samt nr 611 i andra kammaren av herr Blomkvist m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att frågan om ett förenklat förfarande

vid utgivande av ersättning för läkarvård och tandläkarvård utreds.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 611.

Gällande bestämmelser m. m.

Huvudreglerna om sjukvårdsersättning återfinns i 2 kap. lagen om allmän

försäkring. Enligt dessa regler har en försäkrad rätt till ersättning för utgifter

för läkarvård, viss tandläkarvård samt sjukhusvård ävensom i samband därmed

företagna resor.

Ersättning för utgifter för läkarvård utgår vid sjukdom, som enligt läkares

utsago kräver sådan vård, med tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst med

tre fjärdedelar av beloppet enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa. I utgifter

för läkarvård inräknas kostnader för läkares resa och för läkarintyg, som

erfordras för utfående av sjukpenning. Med läkarvård avses i detta sammanhang

inte vård, som lämnas försäkrad vilken åtnjuter sjukhusvård.

Bortsett från viss tandbehandling i samband med havandeskap utgår ersättning

för tandläkarvård endast för sådan av sjukdom föranledd behandling, som

anges i en av Kungl. Maj:t fastställd förteckning och som av tandläkare meddelas

vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus. Ersättningen

är maximerad till tre fjärdedelar av utgifterna, dock högst tre fjärdedelar

av beloppet enligt en av Kungl. Maj:t fastställd taxa.

Enligt 3 § 5) allmänna läkarinstruktionen är läkare skyldig att på begäran

lämna kvitto på mottagen ersättning för läkarvård, resekostnad och läkarintyg

samt att, då det är fråga om utgift som skall ersättas av allmänna sjukförsäkringen,

vid utfärdande av kvitto noga följa riksförsäkringsverkets formulär

och anvisningar. Motsvarande gäller enligt 3 § 5) allmänna tandläkarinstruktionen

för tandläkare.

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1965

Det ankommer på vederbörande försäkringskassa att på grundval av läkarresp.

tandläkarkvittona pröva de försäkrades ersättningsanspråk och utbetala

dem tillkommande ersättningar. Försäkringskassans beslut kan överklagas hos

riksförsäkringsverket, mot vars beslut talan föres i försäkringsdomstolen.

Enligt direktiven för 1961 års sjukförsäkringsutredning bör utredningen söka

utröna i vad mån administrativa förenklingar står att vinna med avseende på

utgivande av ersättning för läkarvård. Arbetet härmed har just påbörjats.

Historik

Genom proposition nr 312 år 1946 framlades förslag till lag om allmän sjukförsäkring.

Därigenom infördes det nuvarande systemet för läkemedelsrabatteringen.

Härom anförde föredragande departementschefen bl. a.

Förslaget att utbryta läkemedlen ur försäkringen innebär att apoteken skulle

expediera recept, avseende läkemedel för vissa kvalificerade sjukdomar, gratis

och recept å andra läkemedel mot halva kostnaden. Apoteken skulle därefter

äga att av statsmedel återfå sina ifrågavarande utlägg. Jämväl detta förslag

erbjuder betydande administrativa fördelar. De enskilda skulle icke behöva

förskottera kostnaden respektive rabatten och sluppe alltså besväret att återkräva

dessa utlägg av sjukkassan. Och sjukkassorna befriades från bestyret att

taga befattning med sammanlagt omkring 10 miljoner recept om året. I stället

skulle utbetalningen till apoteken handhavas centralt, därvid granskningen av

apotekens räkningar kunde verkställas med anlitande av erforderlig sakkunskap

på ett i allo rationellt och arbetsbesparande sätt. Detta förslag har hälsats

med tillfredsställelse i så gott som samtliga däröver avgivna remissyttranden.

Endast ett par remissinstanser ha rest invändningar av principiell natur emot

förslaget, i det de anmärkt att man, om det genomfördes, skulle förlora den

överblick över den enskildes läkemedelskonsumtion som erhölles hos sjukkassan

och varigenom denna sattes i stånd att ingripa i sadana fall da uppenbart

läkemedelsmissbruk förelåge. Gentemot det sålunda anförda vill jag allenast

anmärka att läkemedelsmissbruk, som skulle kunna föranleda ingripande från

sjukkassornas sida, torde vara relativt sällsynta.

Departementschefen upptog därefter frågan om även läkarvårdsersättningen

skulle kunna förenklas administrativt, vilket spörsmål behandlats av en del

remissorgan. Departementschefen anförde härom bl. a.

Från några håll har ifrågasatts huruvida icke även läkarvårdsersättningen

kunde utbrytas ur ramen för den föreslagna sjukförsäkringen. Vissa skäl tala

onekligen därför. Lösningen av denna fråga synes mig dock böra tills vidare

anstå. I detta sammanhang vill jag erinra om att inom medicinalstyrelsen för

närvarande pågår en utredning rörande den öppna läkarvården och vissa därmed

sammanhängande spörsmål. Först när resultatet av denna utredning föreligger

torde möjlighet finnas att bedöma huruvida nyssnämnda tanke kan

realiseras. Läkarvårdsersättningen torde alltså tills vidare böra omfattas av

försäkringen.

I samma proposition berördes även frågan huruvida försäkringen helt skulle

ersätta kostnaderna för läkarvård. Departementschefen påpekade att de för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1965

3

säkrade dittills haft att själva vidkännas en del av vårdkostnaderna och anförde

därefter bl. a.

Därest försäkringen, såsom jag förordar, grundar sig på den principen, att

försäkringen icke själv skall tillhandahålla läkarvård utan i stället ersätta de

försäkrades utgifter härför, torde det särskilt av kostnadsskäl vara ofrånkomligt,

att de försäkrade själva få vidkännas en del av kostnaden för läkarvården

samt att ersättningen från försäkringen baseras på en maximitaxa.

Utskottet

Inom den allmänna sjukförsäkringen utges ersättning för bl. a. läkarvård.

Av den försäkrades kostnader ersättes tre fjärdedelar, dock högst tre fjärdedelar

av belopp som angives i den av Kungl. Maj:t fastställda återbäringstaxan.

Ersättningen utbetalas till den försäkrade av vederbörande försäkringskassa

på grundval av utfärdat läkarvårdskvitto. Även viss tandläkarvård

ersättes på motsvarande sätt inom försäkringen.

I förevarande motioner begäres att frågan om förenkling av förfarandet vid

utgivande av ersättning för läkarvård och tandläkarvård skall utredas. Motionärerna

rekommenderar en lösning med direkt avräkningsförfarande mellan

läkarna och de allmänna försäkringskassorna.

1961 års sjukförsäkringsutredning har tillkallats för att verkställa översyn av

sjukförsäkringslagen. Enligt utredningsdirektiven har kommittén bl. a. att söka

utröna i vad mån administrativa förenklingar står att vinna med avseende på

utgivande av ersättning för läkarvård. Eftersom detta utredningsuppdrag synes

motsvara motionärernas önskemål, anser utskottet att något riksdagens initiativ

i anledning av motionerna inte är påkallat. Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, I: 509 och II: 611, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist, fru

Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Eric Carlsson, Edström och Hubinette;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors, fru

Ekendahl, fröken Wetterström, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson och

Johansson i Skärstad.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.