Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om skydd för trotjänarpension.

1965-03-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:31, Utlåtande i anledning av väckt motion om skydd för trotjänarpension.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1965

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av väckt motion om skydd för trotjänarpension.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 10,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lager hemställt att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en snabbutredning och förslag

till skydd för trotjänarpensionerna.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser m. ni.

Vid sidan av den allmänna tilläggspensioneringen förekommer inom näringslivet

att anställda erhåller pension som helt eller delvis finansieras av arbetsgivaren.

Sådan pensionering är i allmänhet ordnad antingen genom försäkring

hos Svenska personal-pensionskassan, annat försäkringsföretag eller tjänstepensionskassa,

eller på så sätt att pensionen utbetalas direkt av arbetsgivaren

eller ur en av denne bildad pensionsstiftelse. Jämväl olika blandformer förekommer.

I vissa företag har arbetsgivaren i ett arbetsavtal eller pensionsreglemente

eller på annat sätt utfäst sig att svara för pensioneringen, medan i andra

företag pensioneringen endast sker i enlighet med en mer eller mindre fast

utvecklad praxis.

Pensionsstiftelser kan anordnas antingen — såvitt angår aktiebolag — såsom

bundna stiftelser, vilkas rättsliga ställning närmare regleras i lagen den 18 juni

1937 om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, eller också såsom

fria stiftelser. De fria stiftelsernas rättsliga ställning är i huvudsak icke reglerad

genom lagstiftning.

Stiftelseförmögenheten hos bunden pensionsstiftelse består regelmässigt till

väsentlig del av bokföringsmässiga fordringar hos det aktiebolag som bildat

stiftelsen. Sådan fordran är i begränsad utsträckning förenad med förmånsrätt

enligt 17 kap. 4 § handelsbalken och utgår i övrigt med förmånsrätt jämlikt

11 § samma kapitel. Bunden pensionsstiftelse står under tillsyn av riksförsäkringsanstalten.

Jämväl stiftelseförmögenheten hos fri pensionsstiftelse utgöres i allmänhet

huvudsakligen av bokföringsmässiga fordringar hos stiftelsens bildare. Dylik

fordran saknar helt förmånsrätt. De fria pensionsstiftelserna är i de flesta fall

genom stiftarens föreskrift undantagna från myndighets tillsyn.

B ihan g till riksdagens protokoll 1969. 9 samt. 2 avd. Nr SI

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1965

Enligt kommunalskattelagen må under vissa förutsättningar avdrag vid den

skattemässiga inkomstberäkningen göras för medel, som överförts till pensionsstiftelse.

Genom lagstiftning 1951 har föreskrivits till skillnad mot vad som

tidigare gällde att bindande utfästelser om pension skall föreligga för att avdrag

skall medgivas.

De fria stiftelserna har två huvudformer. Den ena formen kännetecknas av

att stiftelsen själv lämnar utfästelser av pension (utfästelsestiftelse). Vid den

andra typen är det företaget, som lämnar pensionsutfästelser medan stiftelsen

tjänar som säkerhet för utfästelserna och normalt ej träder till utom vid företagets

likvidation eller konkurs (pantstiftelse). Genom 1961 års lag med vissa

bestämmelser om pensionsstiftelse har införts förbud för pensionsstiftelse att

utfästa pension. Vidare har arbetsgivare förbjudits att till ett pensionslöfte

knyta villkoret att pensionen skall utgå endast i den mån pensionsstiftelses

medel förslår därtill. Lagstiftningen har ej givits retroaktiv verkan. Huvudorsaken

till denna lagstiftning är att arbetsgivaren ej bör få skjuta emellan

sig och sin arbetstagare en stiftelse, som lyfter av arbetsgivaren förpliktelser,

vilka sammanhänger med tjänsteavtalet.

Vid bedömning av arbetstagarens rätt till pension torde det vara lämpligt

att skilja mellan fall, då pension börjat utgå, och fall då det är fråga om rätt

till framtida pension. Det har varit vanligt, att arbetsgivaren när arbetstagaren

inträtt i pensionsåldern börjat betala ut pensioner utan att avge någon utfästelse

härom. Man brukar i detta fall tala om sedvanepensioner. Det är oklart

i vad mån en sedvana att betala pensioner kan grunda förpliktelse för arbetsgivaren.

Ett antagande om en sådan förpliktelse ligger nära till hands, om

arbetsgivaren under en tid regelbundet betalat ut pensionsposter till den som

slutat sin tjänst på grund av ålder. Ett notisfall NJA 1931 A 234 må nämnas

i detta sammanhang även om det icke tillåter några slutsatser av allmängiltighet.

Ett bolag dömdes att utge hävdvunna pensioner (gratial) till tidigare bruksarbetare.

Förhållandena kan emellertid vara sådana, att domstolen icke vill antaga

att arbetsgivaren är bunden att fortsätta att utge pension. I NJA 1943 s. 625

ansågs någon pensionsutfästelse icke vara för handen. Ett verkstadsbolag hade

försatts i konkurs. Bolaget hade tidigare genom styrelsebeslut tillerkänt vissa

tjänstemän pensioner att utgå tills vidare. Hovrätten, vars dom på denna punkt

fastställdes av högsta domstolen, underkände de pensionerade tjänstemännens

bevakningar. Domstolen hänvisade bl. a. till att pensionerna angivits skola utgå

tills vidare samt att bolaget under årens lopp såväl minskat som helt indragit

beviljade pensioner.

Rätt för arbetstagaren till framtida pension av sin arbetsgivare torde förutsätta

att arbetstagaren fått löfte härom eller i varje fall att arbetsgivaren

eljest handlat på sådant sätt att arbetstagaren haft grundad anledning att tro

att han varit utlovad pension. Det är vanligt, att löfte ges i den formen att

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1965

3

arbetsgivaren överlämnar ett pensionsbrev till arbetstagaren. Pensionsbrevet

må lämnas när arbetstagaren träder i pension eller redan dessförinnan. Ett

löfte anses också föreligga i de fall att arbetsgivaren utfärdat ett pensionsreglemente

som anger de allmänna grunder efter vilka pension skall utgå.

Föreskrifter om ekonomiska förmåner i reglementet betraktas nämligen som

avtalsinnehåll så snart reglementet kommit till den anställdes kännedom. Ett

löfte om pension kan även inläsas i det förhållandet, att arbetsgivaren hos ett

försäkringsbolag tecknat pensionsförsäkring för den anställde.

Den omständigheten att arbetsgivaren givit ett löfte om pension betyder

inte att arbetstagaren med säkerhet skall komma i åtnjutande av pensionen,

förutsatt att arbetsgivaren har medel att infria sitt löfte. Det har varit vanligt,

att löfte om blivande pension varit betingat av att arbetstagaren stannat i

tjänst hos ai''betsgivaren fram till pensionsålderns inträde. Har arbetsgivaren,

vilket ju är det regelmässiga, fri uppsägningsrätt, är arbetstagarens ställning

särskilt prekär. Det har förekommit, att arbetsgivare alldeles strax före pensionsålderns

inträde sökt att befria sig från den anställde. Det är en öppen

fråga i vad mån en arbetsgivare, som tillerkänt arbetstagaren pension, skall

vara hindrad att uppsäga den anställde strax före pensionsålderns inträde med

verkan, att han befriar sig från skyldighet att utge pension.

Arbetstagaren är i ett gynnsammare läge om han har tillförsäkrats vad man

kallar en oantastbar pension. Principen om oantastbarhet har tillämpats av

Svenska personal-pensionskassan (SPP) redan från 1917, då SPP började sin

verksamhet. En anställd, som avgått i förväg, har ansetts ha rätt till så stor

del av pensionen som motsvarar de premier som uppsamlats för hans räkning

under anställningstiden. Vid anställningens upphörande avbrytes sålunda avgiftsbetalning,

och uppsamlade medel användes för att teckna en avgiftsfri försäkring.

Arbetstagaren får ett s. k. fribrev. Även vid privat pensionering utan

försäkring kan arbetstagaren tänkas få ett likartat fribrev. Arbetsgivaren

betalar en reducerad pension till den som avgått i förväg.

Arbetsgivarna har i stor omfattning gjort sina pensionsutfästelser till arbetarna

beroende av ATP. I SAF:s normalpensionsreglemente för arbetare förekommer

en klausul av innehåll, att utlovad pension må nedsättas med de nya

pensionsförmåner arbetstagaren kan bli berättigad att uppbära.

I proposition nr 55 dr 1958, som innehåller de principer vilka senare lades

till grund för den allmänna tilläggspensioneringen, anförde föredragande departementschefen

bl. a.

Den pensionsrätt, som någon förvärvat i redan existerande pensionssystem,

skall inte förfalla på grund av den nya pensionslagstiftningen. De som omfattas

av dessa system — t. ex. statens och kommunernas anställda eller de SPPförsäkrade

— kan helt naturligt träffa överenskommelser om ändringar i sina

gällande pensionsvillkor på grund av den allmänna tilläggspensioneringen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1965

I åtskilliga fall har arbetsgivare endast ställt i utsikt s. k. trotjänarpensioner

eller ålderdomsunderstöd såsom ett ensidigt åtagande. Någon juridisk förpliktelse

gentemot den anställde torde i regel inte föreligga i dessa fall. Sådana

anordningar är därför alltid otrygga. Jag utgår emellertid ifrån att de arbetsgivare,

som gjort dessa åtaganden mot sina äldre anställda, skall stå fast vid

dem även sedan en allmän tilläggspensionering införts. Uttalanden från arbetsgivarhåll

under pensionsdebatten har övertygat mig om att denna min mening

delas även av arbetsgivarna.

Särskilda utskottet yttrade i sitt utlåtande nr 1 beträffande trotjänarpensioner.

I motionen II: 422 av herr Lundberg har yrkats att riksdagen måtte besluta,

att vid utformningen av detaljbestämmelserna för ett nytt pensionssystem de

i enskild tjänst anställda tillerkännes laglig rätt till trotjänarpensioner o. d.

Utskottet, som inte finner sig kunna tillstyrka motionen, delar departementschefens

uppfattning att arbetsgivare, som åtagit sig att utge trotjänarpensioner

åt sina äldre anställda, torde stå fast därvid även om juridisk förpliktelse ej

föreligger.

Den 21 april 1964 besvarade chefen för socialdepartementet en enkel fråga av

herr Lager huruvida regeringen hade för avsikt att vidta åtgärder för att skydda

trotjänarpensionerna från att bli beskurna av arbetsgivare med hänvisning till

ATP. I svaret anfördes att problemet om samordning av trotjänarpensionerna

med den allmänna tilläggspensioneringen i första hand var en förhandlingsfråga

samt att förhandlingar tagits upp mellan berörda parter. Slutligen uttalades

att skäl för statligt ingripande dittills icke förebragts.

Utskottet

Före den allmänna tilläggspensioneringens tillkomst förekom på arbetsmarknaden

i viss utsträckning pensionering genom arbetsgivarnas försorg. Sådan

pensionering ordnades antingen genom försäkring eller på så sätt att pensionen

utbetalades direkt av arbetsgivaren eller av en av denne bildad pensionsstiftelse.

I princip kvarstår alltjämt dessa pensioner vid sidan om den allmänna pensioneringen.

I åtskilliga av de fali där arbetsgivaren direkt ombesörjer pensioneringen

har inte några bindande pensionsutfästelser givits, utan pensioner utgår

enligt en mer eller mindre fast utformad praxis. Sådana pensioner benämnes

ofta trotjänarpensioner. Arbetstagaren har alltså i dessa fall vanligen inte någon

juridisk rätt till framtida pensioner.

I förevarande motion begäres utredning i syfte att skapa skydd för trotjänarpensioner.

Motionären anför att vissa arbetsgivare avkortar trotjänarpensionerna

med samma belopp som utgår från den allmänna tilläggspensioneringen.

Enligt motionären är detta kränkande för rättskänslan och stridande mot andemeningen

i ATP-systemet.

År 1958 vid behandlingen av det principförslag, som senare lades till grund

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1965

5

för utformningen av den allmänna tilläggspensioneringen, hade särskilda utskottet

att ta ställning till en motion med samma syfte som den nu förevarande.

Utskottet ansåg sig då kunna utgå ifrån att arbetsgivare, som åtagit sig att utge

trotjänarpensioner åt sina äldre anställda, skulle stå fast därvid även om juridisk

förpiktelse ej förelåg. Utskottet avstyrkte därför motionen.

Utskottet är alltjämt av den uppfattningen att lagstiftning i frågan inte kan

tillgripas. De problem som uppstår vid samordning av trotjänarpensionerna

med den allmänna tilläggspensioneringen bör enligt utskottets mening i första

hand lösas genom förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. Enligt vad

utskottet inhämtat har överenskommelser också träffats i olika fall.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 1:10, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar

Edström*, Erik Filip Petersson, Dahlberg, Ottosson och fru Olsson*;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors*, Bengtsson i Varberg, fröken

Sandell, herrar Wiklund, Fredriksson*, Gomér och fru Svensson*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.