Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en utredning av en differentiering av invaliditetsersättningarna så att även personer med lägre merutgifter än som motsvarar förmånens storlek kan komma i åtnjutande av ersättning».

1965-03-18 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:32, Skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om en utredning av en differentiering av invaliditetsersättningarna så att även personer med lägre merutgifter än som motsvarar förmånens storlek kan komma i åtnjutande av ersättning».

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

1

Nr 32

Utlåtande i anledning au uäckta motioner om höjning au invaliditetstillägget

m. m.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft sex inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 230 i företa kammaren av herr Larsson,

Herbert, m. fl., och nr 287 i andra kammaren av herr Johansson i Trollhättan

m. fl. om differentiering av invaliditetsersättningarna;

2) de likalydande motionerna nr 515 i första kammaren av herr Lundström

m. fl., och nr 638 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. om höjning

av invaliditetstillägget m. m, enligt lagen om allmän försäkring; samt

3) de likalydande motionerna nr 528 i första kammaren av herr Sundin

m. fl., och nr 620 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl. om höjning av

invaliditetstillägget m. m. enligt lagen om allmän försäkring.

Motionsyrkandena

1 motionerna 1:230 och 11:287 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om en utredning av en differentiering av invaliditetsersättningarna

så att även personer med lägre merutgifter än som motsvarar

förmånens storlek kan komma i åtnjutande av ersättning».

I motionerna 1:515 och 11:638 bär hemställts, »att riksdagen måtte besluta

:

A. 1. att genomföra sådan ändring i 9 kap., 2 och 3 §§ i lagen den 25 maj

1962 (nr 381 om allmän försäkring) att fr. o. m. den 1 juli 1965 invaliditetstillägg

utgår med 50 % av basbeloppet och invaliditetsersättning med 75 %

av basbeloppet,

2. att genomföra sådan ändring i 9 kap. 2 §, 2 stycket i lagen om allmän

försäkring att fr. o. m. den 1 juli 1965 även den som på grund av omskolning,

yrkesutbildning eller eljest till följd av studier är förhindrad ha förvärvsarbete

skall äga rätt till invaliditetstillägg och invaliditetsersättning,

samt

B. att vederbörande utskott utarbetar erforderlig lagtext».

I motionerna 1:528 och 11:620 har hemställts, »att riksdagen för sin del

måtte besluta sådan ändring av lagen om allmän försäkring att med verkan

från den 1 juli 1965 invaliditetstillägg skall utgå med 50 procent av ATP:s

basbelopp, vid nuvarande basbelopp 2 500 kronor, samt invaliditetsersätt
1

Bihany till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 32

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

ning och därmed även särskilt vårdbidrag till handikappade barn med 75

procent av ATP:s basbelopp, vid nuvarande basbelopp 3 750 kronor; samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig ändring

av lagtexter».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:287,11:638 (11:516) och 11:620. ,

Gällande bestämmelser m. m. ,

Reglerna om rätt till folkpension i form av förtidspension återfinnes

i kapitel 7 i lagen om allmän försäkring. Förtidspension utgår till

försäkrad, som fyllt 16 år, för tid före den månad, då han fyller 67 år eller

ålderspension dessförinnan börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga

på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte

är nedsatt med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Med

hänsyn till graden av arbetsförmågans nedsättning utgår antingen hel förtidspension

eller 2/3 eller 1/3 av hel förtidspension. Hel förtidspension utgör

samma belopp som ålderspension, vilken uttages vid 67 års ålder.

Förtidspension kan i förekommande fall på motsvarande sätt som ålderspension

förhöjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg

och invaliditetstillägg.

Invaliditetstillägg utgår enligt 9 kap. 2 § nämnda lag om den

försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på grund härav vid upprepade

tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan samt hjälpbehovet uppkommit

innan den försäkrade fyllde 63 år. Invaliditetstillägg skall alltid utgå

om den försäkrade är blind och blindheten inträtt innan den försäkrade

uppnått 63 års ålder. Dessa två fall motsvarar de fall då enligt tidigare lagstiftning

utgick vårdtillägg respektive blindtillägg. Invaliditetstillägg utgår

slutligen till försäkrad som uppbär partiell förtidspension, om den försäkrade

utför förvärvsarbete men på grund av höggradig nedsättning i

kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av annan person

eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller andra

hjälpmedel för att kunna utföra arbetet. Invaliditetstillägg utgår ej till försäkrade,

som stadigvarande vårdas på vissa anstalter.

Invaliditetstillägget utgör 30 procent av basbeloppet.

Till försäkrad, som inte åtnjuter pension, kan utgå invaliditetsersättning,

om den försäkrade fyllt 16 år. Reglerna härom återfinnas

i 9 kap. 3 § lagen om allmän försäkring. Invaliditetsersättning tillkommer

dels försäkrad som är blind, om blindheten inträdde innan han fyllde 63 år,

dels försäkrad som utför förvärvsarbete, om han på grund av höggradig nedsättning

av kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp avannan

person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

3

andra hjälpmedel för att kunna utföra förvärvsarbetet. Försäkrad, som

stadigvarande vårdas på vissa anstalter, har ej rätt till invaliditetsersättning.

Invaliditetsersättningen utgör 50 procent av basbeloppet.

Vårdbidrag i form av invaliditetsersättning tillkommer försäkrad

som ej fyllt 16 år, därest han på grund av sjukdom, psykisk efterblivenhet,

vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd omfattning är i

behov av särskild tillsyn och vård. Försäkrade, som stadigvarande vårdas på

vissa anstalter, har ej rätt till vårdbidrag.

Vårdbidragets anknytning till invaliditetsersättning innebär att det är

indexreglerat och utgör 50 procent av basbeloppet.

Historik

Enligt tidigare gällande regler utgick invalidpension till den, vars arbetsförmåga

på grund av sjukdom, lyte eller dylikt mera varaktigt gått

helt eller till större delen förlorad före den allmänna pensionsåldern. Invalidpensionen

bestod av grundpension och tilläggspension, vilka förhöjdes

med indextillägg respektive standardtillägg. Grundpensionen utgick utan

inkomstprövning. Tilläggspensionen var däremot inkomstprövad. Blindtilllägg

utgick med 1 200 kronor om året till den som blivit blind före fyllda

60 år. Vårdtillägg utgick med 1 200 kronor om året till pensionsberättigad,

som utan att vara blind var ur stånd att reda sig själv och på grund därav

var i behov av ständig tillsyn och vård, under förutsättning att behovet därav

uppkommit före det han fyllt 60 år. Blindtillägg och vårdtillägg utgick utan

inkomstprövning.

I vissa fall kunde dispens ges från inkomstprövningen så att högst 1 100

kronor om året jämte standardtillägg tillerkändes helt arbetsoförmögen invalidpensionär,

vars make ej åtnjöt folkpension, s. k. hjälplöshetstillägg.

I sitt förslag förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m. anförde

1958 års socialförsäkringskommitté att den hade undersökt möjligheterna

att införa ett nytt tillägg, som skulle kunna utgå i vissa fall, där vårdtillägg

icke kunde ifrågakomma, men där det uppenbarligen förelåg ett

avsevärt behov av mera stadigvarande hjälp. Ett sådant tillägg skulle lämpligen

kunna betecknas hjälptillägg. Svårigheterna att därvid skapa en tillfredsställande

gränsdragning var uppenbara. Skillnaden i förutsättningarna

jämfört med vårdtillägget borde avse intensiteten i hjälp- eller vårdbehovet.

För att begränsa personkretsen måste emellertid hjälpbehovet också i

dessa fall vara relativt kvalificerat. För rätt till vårdtillägg, krävdes dels att

den pensionsberättigade var ur stånd att reda sig själv och dels att han

på grund härav var i behov av ständig tillsyn och vård. Beträffande hjälptillägget

skulle det senare ledet kunna mildras så att vederbörande var i

behov av avsevärd fortlöpande hjälp av annan person. Med en sådan bestämning

skulle hjälptillägg kunna utgå i fall, där hjälpbehovet var rela
2

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 and. Nr 32

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

tivt betydande och där det avsåg dagligen återkommande åtgärder som

hjälp med av- och påklädnad, med att stiga upp eller gå till sängs, att intaga

föda, att förflytta sig etc. Exemplifieringen fick inte betraktas såsom

uttömmande. Det borde ankomma på de pensionsbeviljande organen att,

med beaktande av de sålunda angivna riktlinjerna, i varje särskilt fall avgöra,

om förutsättningar för hjälptillägg förelåg. Att tillämpningen av reglerna

om hjälptillägg måste medföra ett visst merarbete för pensionsmyndigheterna

var uppenbart. Å andra sidan kunde man vid prövning av hithörande

frågor få viss ledning av de erfarenheter som vunnits vid handläggningen

av ärenden om vårdtillägg. Kommittén förordade, att ett tillägg,

kallat hjälptillägg, i enlighet med vad ovan skisserats, infördes vid sidan

om vårdtillägget. Beträffande förutsättningarna för rätt till hjälptillägget

utöver vad ovan anförts borde gälla samma villkor som gällde eller föreslagits

för vårdtillägget. Beträffande storleken av vårdtillägget och hjälptillägget

förordade kommittén, att vårdtillägget bibehölls vid nuvarande belopp

1 200 kr. Hjälptilläggets storlek var en avvägningsfråga. Det borde

emellertid vara något lägre än vårdtillägget. Kommittén förordade, att hjälptillägget

utgick med 800 kr., vilket belopp motsvarade två tredjedelar av

vårdtillägget.

I proposition nr 90 år 1962 anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Nilsson, i nu aktuella frågor:

»Beträffande den av kommittén föreslagna gränsdragningen mellan vårdtillägg

och hjälptillägg har i några remissyttranden anmärkts,

att förutsättningarna för rätt till de olika tilläggen inte angivits tillräckligt

klart. För rätt till vårdtillägg krävs f. n. att den pensionsberättigade är ur

stånd att reda sig själv och på grund härav har behov av ständig tillsyn

och vård. Förslaget om hjälptillägg innebär att kraven på vårdbehovets

intensitet mildras så att det räcker med att pensionären är i behov av avsevärd

fortlöpande hjälp från annan persons sida. Vårdtillägg och hjälptillägg

är båda avsedda för svårt invalidiserade med betydande behov av

vård och bistånd. Skillnaden mellan de båda förmånerna är en fråga om

gradering av stödets storlek i olika fall. Jag kan ge kritiken rätt i att det

mången gång skulle bli svårt att avgöra, huruvida den försäkrade bör ha

det ena eller det andra av de båda föreslagna beloppen 1 200 och 800 kr.

Enligt min mening bör någon sådan gradering av stödets storlek inte förekomma.

Däremot bör det för rätt till vårdtillägg nu gällande kravet i fråga

om vårdbehovets intensitet uppmjukas till huvudsaklig överensstämmelse

med vad kommittén föreslagit för hjälptilläggets vidkommande.

Som jag inledningsvis anförde bör de förmånsformer, som socialförsäkringskommittén

uppdelat på förmåner till blinda, till personer med avsevärda

vårdbehov och till förvärvsarbetande invalider med svåra kroppsliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

5

defekter, så långt möjligt sammanföras och få en enhetlig utformning. En

förmån, benämnd invali ditetstilläg g, bör vara avsedd för dem

som har pension och en annan, kallad invaliditetsersättning,

för invalidiserade i arbetsför ålder, vilkas förvärvsförmåga är sådan att de

inte blir berättigade till förtidspension. För rätt till invaliditetstillägg till

ålders- eller förtidspension bör fordras att den försäkrade är ur stånd att

reda sig själv och på grund härav vid upprepade tillfällen dagligen har behov

av annan persons hjälp. En blind skall alltid anses uppfylla dessa förutsättningar.

Ett ytterligare villkor skall som förut nämnts vara att vårdbehovet

uppkommit eller blindheten inträtt före 63 års ålder. Vidare bör invaliditetstillägg

kunna utgå till partiell förtidspension, därest den försäkrade

lider av höggradig nedsättning i ett eller flera kroppsorgans funktion och

på grund härav behöver fortlöpande hjälp av annan person eller får vidkännas

betydande merutgifter för färdmedel eller andra hjälpmedel för att

kunna utföra förvärvsarbete. Åtnjuter en förvärvsarbetande som nu nämnts

eller en blind inte någon pension alls, skall han ha rätt till invaliditetsersättning.

Invaliditetstillägget bör utgöra 1 200 kr. och invaliditetsersättningen

1 800 kr. om året. Mitt förslag rörande invaliditetsförmånerna medför

något ökade kostnader jämfört med kommittéförslaget, men å andra

sidan torde en inte obetydlig lättnad i det administrativa arbetet ernås.»

I propositionen, genom vilken förslag till lag om allmän försäkring förelädes

riksdagen, föreslogs i huvudsak den nuvarande utformningen av ifrågavarande

förmåner. Invaliditetstillägg skulle utgå med 1 200 kronor och

invaliditetsersättning med 1 800 kronor om året.

Riksdagen godkände förslaget med vissa smärre ändringar.

I motioner vid 1963 års riksdag påtalades att lagstadgandet om invaliditetsersättning

på sina håll tillagts den innebörden, att invaliditetsersättning

endast kan utgå om den försäkrades merutgifter överstiger ersättningens

belopp.

Andra lagutskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

45 till att lagtexten inte uppställer något krav på att den försäkrades merutgifter

skall överstiga ersättningens belopp. Vidare uttalade utskottet, att

man från fält till fall fick bedöma om merutgifterna skulle anses betydande

eller ej. Med hänsyn till att erfarenheterna av reglernas tillämpning var

mycket begränsade och att något avgörande i högre instans ej förelåg, ansåg

utskottet, att något riksdagens uttalande ej var påkallat.

I proposition nr 94 till 1964 års riksdag föreslogs införandet av nu gällande

vårdbidrag till handikappade barn samt indexreglering av invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning.

Andra lagutskottet godtog i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 41

propositionens förslag. I samband med propositionen behandlade utskottet

motioner, som syftade till införande av halva vårdbidrag för de medelsvårt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

handikappade barnen. Utskottet behandlade dessutom motioner med yrkanden

om förhöjda bidrag i vissa fall. I dessa frågor anförde utskottet.

Utskottet anser, att den i motionsparen 1:299 och 11:390 samt 1:703 och

11:856, framställda begäran om utredning och förslag beträffande införande

av halva vårdbidrag bör bli föremål för övervägande. Utskottet anser

nämligen, att man bör undersöka möjligheterna att införa särskilda bidrag

i sådana fall, där fullt vårdbidrag icke kan ifrågakomma, men där det uppenbarligen

föreligger ett starkt behov av hjälp.

I motionerna 1:299 och 11:390 framställes krav på utredning och förslag

beträffande formerna för en eventuell statlig medverkan vid av landsting utgivna

behovsprövade bidrag och i motionerna 1:703 och 11:856 motsvarande

krav angående ett med 50 eller 100 procent förhöjt bidrag. Enligt utskottets

mening bör utredning företagas även beträffande möjligheterna till

en statlig medverkan vid behovsprövade bidrag samt angående införande av

förhöjda bidrag i vissa fall, där kostnaderna till följd av handikapp är avsevärda.

De överväganden som enligt det ovan sagda erfordras synes böra utföras

inom socialpolitiska kommittén.

1 motionerna 1:299 och 11:390 yrkades vidare, att invaliditetstillägget

skulle utgå med 60 procent av basbeloppet och invaliditetsersättningen med

75 procent därav. I motionerna 1:598 och 11:722 hemställdes, att invaliditetstillägget

skulle utgå med 50 procent av basbeloppet. Utskottet ansåg de

i propositionen framlagda förslagen beträffande invaliditetstilläggets och

invaliditetsersättningens storlek väl avvägda. Den ytterligare höjning av

tillägget och ersättningen som föreslogs skulle kunna medföra en återhållsamhet

vid tillämpningen, som utskottet icke ville medverka till. Vidare

kunde uppmärksammas att riksdagen så sent som 1962 uttalat sig för den

anknytning till basbeloppet som föreslogs i propositionen. Utskottet biträdde

alltså propositionens förslag. Med hänsyn till de uppgifter som tillkommer

socialpolitiska kommittén syntes det kunna vara befogat att överlämna

motionerna till kommittén.

Riksdagens skrivelse nr 225 i anledning av utlåtandet har sedermera överlämnats

till pensionsförsäkringskommittén.

I motioner vid 196b års riksdag hemställdes om översyn av gällande bestämmelser

så att en 50-procentig utbetalning kunde äga rum av såväl invaliditetstillägg

som invaliditetsersättning samt att dessa förmåner skulle

kunna utgå till handikappade som har betydande merutgifter för hjälpmedel

även när de bedriver studier med yrkesinriktning eller deltager i

omskolning eller annan yrkesutbildning.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 42 år 196b anförde andra lagutskottet:
»Det

synes utskottet vara befogat att utvidga stödet åt handikappade personer.

Den höjning av invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen som

föreslås i proposition nr 94 vid årets riksdag är ett steg i denna riktning.

Då den föreslagna höjningen emellertid kan få till följd en viss återhållsam
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

7

het vid bidragsgivningen är det angeläget att undersöka, om det utvidgade

stödet bör genomföras genom införande av reducerade invaliditetstillägg och

invaliditetsersättningar i sådana fall då fullt bidrag inte kan utgå. Denna

utredning torde böra företagas inom socialpolitiska kommittén.

Än angelägnare synes vara att införa tillägg och ersättningar till handikappade

som bedriver studier med yrkesinriktning eller deltager i omskolning

eller annan yrkesutbildning. Det torde inte vara riktigt att den som

övergår från förvärvsarbete till studier för att fortbilda sig helt kan gå miste

om invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning. Utredning beträffande erforderliga

författningsändringar kan måhända utföras inom socialpolitiska

kommittén. Härvid torde även uppmärksammas de problem som sammanhänger

med att en del förvärvsarbetande handikappade tidvis bedriver studier.

»

Riksdagens skrivelse nr 226 i anledning av utlåtandet har sedermera överlämnats

till pensionsförsäkringskommittén.

Utskottet

Inom folkpensioneringen utgår under vissa förutsättningar invaliditetstillägg,

invaliditetsersättning eller vårdbidrag. Bestämmelserna härom återfinnes

i 9 kapitlet lagen om allmän försäkring.

Invaliditetstillägg utges till försäkrad som åtnjuter ålderspension eller

hel förtidspension, om den försäkrade är ur stånd att reda sig själv och på

grund härav vid upprepade tillfällen dagligen är i behov av hjälp av annan.

Vidare utgår invaliditetstillägg till försäkrad som uppbär partiell förtidspension,

om den försäkrade utför förvärvsarbete men på grund av höggradig

nedsättning i kroppsorgans funktion behöver avsevärd fortlöpande hjälp av

annan person eller får vidkännas betydande merutgifter för färdmedel eller

andra hjälpmedel för att kunna utföra atbetet. Invaliditetstillägget utgör

30 procent av basbeloppet eller f. n. 1 500 kronor.

Invaliditetsersättning utgår i princip till försäkrad som med hänsyn till

storleken av sin förvärvsinkomst trots sitt handikapp inte kan erhålla förtidspension

och som inte heller i övrigt åtnjuter pension enligt lagen om

allmän försäkring. Förutsättningarna i övrigt motsvarar dem som gäller för

beviljande av invaliditetstillägg till partiell förtidspension. Invaliditetsersättningen

utgör 50 procent av basbeloppet eller f. n. 2 500 kronor.

Vårdbidraget utgår i form av invaliditetsersättning och med samma belopp

som detta till barn under 16 år, som på grund av sjukdom, psykisk

efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i avsevärd

omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård.

I motionerna 1:515 och 11:638 samt 1:528 och 11:620 yrkas bl. a., att invaliditetstillägget

skall utgå med 50 procent av basbeloppet och invaliditets
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

ersättningen med 75 procent av basbeloppet. I motionerna 1:230 och 11:287

hemställes om utredning angående en differentiering av invaliditetsersättningen.

I proposition till fjolårets riksdag föreslogs att invaliditetstillägget skulle

utgå med 30 procent av basbeloppet och invaliditetsersättningen med 50

procent av basbeloppet. Tidigare hade tillägget utgjort 1 200 kronor och ersättningen

2 000 kronor. Vid behandlingen av propositionen hade utskottet

även att ta ställning till motionsyrkanden om ytterligare höjning av förmånernas

belopp. I sitt av riksdagen godkända utlåtande ansåg utskottet att

propositionens förslag beträffande tilläggets och ersättningens storlek var

väl avvägda. Enligt utskottets mening skulle en ytterligare höjning kunna

medföra en icke önskvärd återhållsamhet vid bidragsgivningen. Utskottet

påpekade vidare att riksdagen så sent som 1962 uttalat sig för den anknytning

till basbeloppet som föreslogs i propositionen.

Utskottet uttalade under fjolåret i anledning av motioner, där det begärdes

differentierade invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar, att det

syntes utskottet befogat att utvidga stödet åt handikappade personer. Den

höjning av invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen som föresiogs

var ett steg i denna riktning. Då höjningen kunde få till följd en viss återhållsamhet

vid bidragsgivningen var det enligt utskottets mening angeläget

att undersöka, om man bör införa reducerade invaliditetstillägg och invaliditetsersättningar

i sådana fall då fullt bidrag inte kan utgå.

De sålunda under fjolåret av utskottet behandlade motionerna angående

storleken av invaliditetstillägget och invaliditetsersättningen samt differentierade

tillägg och ersättningar har sedermera överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.

Med hänsyn härtill anser utskottet icke något riksdagens

initiativ påkallat i anledning av de nu aktuella motionsyrkandena.

Utskottet kan därför icke biträda motionerna i de delar varom nu är fråga.

I motionerna 1:515 och 11:638 samt 1:528 och 11:620 yrkas vidare att vårdbidraget

skall utgå med 75 procent av basbeloppet.

Vårdbidraget infördes den 1 juli 1964. Vid behandlingen av propositionen

med förslag härom hade utskottet att ta ställning till motioner, där det yrkades

höjning av bidragets storlek. I sitt av riksdagen godkända utlåtande

biträdde utskottet propositionens förslag, som ansågs väl avvägt. Utskottet

påpekade i detta sammanhang, att alltför höga generella bidrag kunde medföra

en icke önskvärd återhållsamhet vid bidragsgivningen. Däremot borde,

enligt utskottets mening, utredning företagas angående möjligheterna att

införa förhöjda bidrag i vissa fall, där kostnaderna till följd av handikapp

är avsevärda. Dessutom ansåg utskottet att man borde undersöka möjligheterna

att införa särskilda bidrag i sådana fall där fullt vårdbidrag icke

kan ifrågakomma, men där det uppenbarligen föreligger ett starkt behov av

hjälp. Den av utskottet förordade utredningen har anförtrotts pensionsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

9

säkringskommittén. Med hänsyn härtill anser sig utskottet inte kunna biträda

de i denna del upptagna yrkandena.

Slutligen begäres i motionerna 1:515 och 11:638 sådan ändring i lagen

om allmän försäkring, att fr. o. m. den 1 juli 1965 skall kunna utgå invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning till handikappade äyen när de är förhindrade

att ha förvärvsarbete på grund av omskolning, yrkesutbildning

eller eljest till följd av studier.

Motioner med samma begäran var föremål för riksdagens behandling under

fjolåret. I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde utskottet, att

det syntes angeläget att införa tillägg och ersättningar till handikappade

som bedriver studier med yrkesutbildning. Utskottet ansåg det otillfredsställande,

att den som övergår från förvärvsarbete till studier för att fortbilda

sig helt kan gå miste om invaliditetstillägg eller invaliditetsersättning.

Utskottet föreslog utredning och påpekade att härvid borde uppmärksammas

de problem som sammanhänger med att en del förvärvsarbetande handikappade

tidvis bedriver studier.

Även dessa motioner har sedermera överlämnats till pensionsförsäkringskommittén.

Med hänsyn härtill anser utskottet icke heller i denna del något

riksdagens initiativ påkallat. Utskottet kan därför icke biträda de nu aktuella

motionsyrkandena.

Under hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:230 och II :287,

2) motionerna 1:515 och 11:638, samt

3) motionerna 1:528 och 11:620,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

herrar Edström*, Erik Filip Petersson, Dahlberg, Ottosson och fru Olsson*;

från andra kammaren: herrar Rimmerfors*, Gustavsson i Alvesta,

Bengtsson i Varberg, fröken Sandell, herrar Wiklund, Fredriksson*, fru

Svensson* och herr Lothigius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 32 år 1965

Särskilt yttrande

av herrar Edström, Erik Filip Petersson, fru Olsson, herrar Rimmerfors,

Gustavsson i Alvesta och Wiklund, vilka anfört följande:

»I motionerna 1:515 och 11:638 samt 1:528 och 11:620 har föreslagits olika

förbättringar av invaliditetstillägget, invaliditetsersättningen och vårdbidraget.

Vi delar motionärernas uppfattning att det är väsentligt att en reell

förbättring av dessa förmåner kommer till stånd och att invaliditetstillägg

och invaliditetsersättning bör kunna utgå till handikappade som på grund

av studier och annan utbildning är förhindrade att ha förvärvsarbete. Det

utredningsarbete som nu pågår inom pensionsförsäkringskommittén beträffande

dessa spörsmål beräknas vara klart under innevarande år. Vi förutsätter

därför att förslag kommer att föreläggas nästa års riksdag, så att

denna kan fatta ett positivt beslut i frågan.»

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965

650291

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.