Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tillämpningen på sjömän av bestämmelserna om obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 227 i första kammaren av herr Geijer, Lennart, och fru Hultell samt nr 283 i andra kammaren av herr Gustafson i Göteborg m. fl.

1965-03-23 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:33, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tillämpningen på sjömän av bestämmelserna om obligatorisk yrkesskadeförsäkring. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 227 i första kammaren av herr Geijer, Lennart, och fru Hultell samt nr 283 i andra kammaren av herr Gustafson i Göteborg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tillämpningen

på sjömän av bestämmelserna om obligatorisk yrkesskadeförsäkring.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 227 i första kammaren av herr Geijer,

Lennart, och fru Hultell samt nr 283 i andra kammaren av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer om förslag till sådan ändring i den obligatoriska

yrkesskadeförsäkringen att densamma generellt kommer att gälla under sjömäns

fritid även under vistelse i land”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen I: 227.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt 3 § yrkesskadeförsäkringslagen är i princip varje arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst försäkrad för yrkesskada. Med yrkesskada förstås enligt

6 § första stycket bl. a. skada i följd av olycksfall i arbetet. Till sådant olycksfall

hänförs enligt 6 § fjärde stycket även olycksfall vid färd till eller från

arbetsstället, om färden föranledes av och står i nära samband med arbetsanställningen.

På grund av reglerna i 11 § om samordning mellan den allmänna

sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen utgår ersättning under de första

90 dagarna efter det skadan inträffade, enligt samma grunder som vid annan

sjukdom, från de allmänna försäkringskassorna. Yrkesskadeförsäkringen äger

rum i riksförsäkringsverket eller — under en övergångstid — i ömsesidigt

socialförsäkringsbolag. Besvär över försäkringsinrättnings beslut prövas av

försäkringsrådet och i sista instans av försäkringsdomstolen. Försäkringen finansieras

genom arbetsgivaravgifter.

Yrkesskadeförsäkringen erbjuder i vissa hänseenden ett vidsträcktare skydd

än annan socialförsäkring. Dels ger yrkesskadeförsäkringen ersättning i vissa

situationer som inte täckes av sjukförsäkring och pensionering, dels utgår

enligt yrkesskadeförsäkringen ersättning för vissa speciella kostnader som

eljest inte ersättes, dels slutligen är vissa ersättningar högre inom yrkesskadeförsäkringen

än motsvarande ersättningar inom annan socialförsäkring.

Fihanfi till riksdagens protokoll 10C,li. 9 samt. 2 avd. Nr SS

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

Vid behandlingen av proposition med förslag till yrkesskadeförsäkringslag

hade andra lagutskottet att ta ställning till motionsyrkanden om utvidgning av

försäkringen till att omfatta även olycksfall utom arbetet. I anslutning därtill

anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 22 år 1954 bl. a.

Att—---utvidga den obligatoriska försäkringen till att omfatta jämväl

olycksfall utom arbetet för att på så sätt komma ifrån gränsdragningssvårigheterna

bör enligt utskottets mening inte komma i fråga. En sådan åtgärd

skulle nämligen innebära ett avsteg från den grundläggande princip, på vilken

lagstiftningen bygger, nämligen att den obligatoriska, av arbetsgivaren helt

bekostade försäkringen endast skall avse skador, som härrör från arbetet.

Skäl kan onekligen anföras till stöd för uppfattningen, att sjömän under

uppehåll i främmande hamn bör vara försäkrade för olycksfall under idrottsövningar

och vissa andra fritidssysselsättningar. Utskottet kan emellertid inte

heller i detta avseende förorda regler, som skulle innebära ett eftergivande av

kravet på orsakssamband mellan inträffade olycksfall och vederbörandes arbete.

Frågan om försäkringsskydd mot olycksfall under fritidssysselsättningar bör

därför enligt utskottets mening för sjömännens del liksom för andra gruppers

vidkommande lösas på frivillighetens väg. Vad nu anförts innebär givetvis inte,

att olycksfall, som drabbar sjömän under fritidssysselsättning, under alla förhållanden

är undantagna från den obligatoriska försäkringen. Omständigheterna

i det enskilda fallet kan nämligen vara sådana, att erforderligt orsakssamband

måste anses föreligga mellan olycksfallet och arbetet, och om så är

förhållandet bör ersättning på grund av den obligatoriska försäkringen givetvis

utgå. Frågan härom torde få bedömas från fall till fall med beaktande av

samtliga föreliggande omständigheter.

I enlighet med den grundsyn som kommit till uttryck i detta uttalande har

ersättning utgivits vid åtskilliga olycksfall som drabbat sjömän under fotbollsmatcher

eller annan fritidssysselsättning, som kommit till stånd genom arbetsgivarens

försorg eller i arbetsgivarens regi eller som anordnats av svenska

flottans välfärdsråd. Eftersom sjömän i allmänhet har sin bostad ombord å

fartyget, är för dem mera sällan aktuell den situation, som i första hand avses

med bestämmelsen om ersättning för s. k. färdolycksfall, nämligen olycksfall

under färd mellan bostaden och arbetsplatsen. Ersättning har dock tillerkänts

sjöman, som medan fartyget låg i hamn under frivakt besökt sitt å hamnorten

belägna hem och skadats under färd mellan hemmet och fartyget. Som skäl för

ersättningsrätt angav försäkringsrådet i detta fall att sjömannen under ledig

tid vid fartygets uppehåll i hans hemhamn måste anses ha bostad i hemmet i

land och att olycksfallet sålunda inträffat under färd från bostaden till arbetsplatsen

samt att färden föranletts av och stått i omedelbart samband med

arbetsanställningen.

I ett genom dom den 3 december 1964 avgjort mål hade försäkringsdomstolen

att ta ställning till frågan om yrkesskadeförsäkringslagens tillämplighet

beträffande olycksfall som drabbat en sjöman under vistelse i land. Klaganden,

som var anställd på ett svenskt fartyg, hade under fartygets vistelse i utländsk

hamn blivit påkörd och skadad av en främmande bilist, när han var på återväg

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

O

till fartyget efter vistelse i land under fritid. Olycksfallet hade inträffat

50 meter utanför hamnområdet. Klaganden hade hävdat uppfattningen, att

olycksfallet fick anses ha skett under färd till arbetet. Försäkringsdomstolen

fann ej skäl bifalla klagandens yrkande om ersättning från yrkesskadeförsäkringen.

En minoritet inom försäkringsdomstolen var av skiljaktig mening och anförde:
Såsom

en allmän fordran för att ett olycksfall enligt lagen om yrkesskadeförsäkring

skall anses berättiga till ersättning uppställes, att olycksfallet skall

stå i orsakssammanhang med den verksamhet, i vilken den skadade var anställd.

Kravet på samband med arbetet förutsättes emellertid inte skola ställas

särskilt högt. Det fordras icke att arbetet i arbetsgivarens tjänst skall ha varit

den närmaste eller huvudsakliga orsaken till skadan. När det gällt att avgöra

om en skada har samband med försäkrads arbete har icke heller rättstillämpningen

varit bunden av en snäv tolkning. En sådan tolkning kan icke heller

föranledas av lagens ordalydelse eller lagmotiven. Praktiskt taget varje händelse

av angiven art, som inträffar på arbetsområdet, godtages som olycksfall

i arbetet. Ersättning har i praxis sålunda medgivits för olycksfall under paus

i arbetet eller på vägen från och till arbetet ävensom vid göromål, föranledda

av det egentliga arbetet såsom omklädning och tvättning. I många fall har

arbetsområdet vidare tagits ganska vidsträckt såsom vid jordbruk och skogsavverkning.

Men även olycksfall utanför arbetsområdet har ej sällan kommit

att betraktas som olycksfall i arbete. Härför förutsättes naturligen, att arbetaren

är stadd i arbetsgivarens ärenden. Från äldre praxis må sålunda nämnas

att olycksfall i arbete ansetts föreligga när en banvakt, som en söndag begivit

sig till ett omkring 3 km från den egentliga arbetsplatsen beläget missionshus

för att deltaga i ett där anordnat sammanträde av privat natur, på återfärden

till den egentliga arbetsplatsen för att fullgöra tågpassning, påkörts och dödats

av ett tåg. Anmärkas må särskilt att banvakten redan före den privata sammankomsten

fullgjort den andra honom den dagen åliggande arbetsuppgiften

att med dressin avpatrullera en viss järnvägssträcka.

Framhållas må vidare att om en arbetstagare utför arbete i arbetsgivarens

intresse, kan enligt lagmotiven arbetet anses utfört för arbetsgivaren, även om

arbetet icke utförts efter anmaning eller överenskommelse med arbetsgivaren.

Uträttande av en enskild angelägenhet under tjänsteresa till lands har icke

heller ansetts utesluta arbetstagaren från ersättning för därunder inträffat

olycksfall. Sålunda har ersättning utgått till en kontorist, som vid affärsresa

under tågs uppehåll vid station inköpte cigarretter för egen räkning och skadades

vid uppstigande å tåget. I fråga särskilt om försäkringsskyddet för sjömän

har från lagstiftarens sida förutsatts att icke ens olycksfall, som drabbade

sjömän under idrottsutövning och vissa andra fritidssysselsättningar under

alla förhållanden voro undantagna från yrkesskadeförsäkringen. Omständigheterna

i det enskilda fallet kunde nämligen enligt nämnda lagutskott vara

sådana, att erforderligt orsakssamband måste anses föreligga mellan olycksfallet

och arbetet, och om så var förhållandet, borde enligt utskottets mening

ersättning på grund av den obligatoriska försäkringen utgå. Redan innan tillkomsten

av yrkesskadeförsäkringslagen, som föreskriver en uppmjukning i

många hänseenden i förhållande till den praxis, med hårfina distinktioner, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

hade utbildat sig vid tillämpningen av äldre lag (jfr första kammarens protokoll

1954: 16 sid. 108 ff. och andra kammarens protokoll 1954: 16 sid. 125 ff.),

har sjöman, som medan fartyget ligger i hamn, under frivakt besöker sitt å

hamnorten belägna hem, ansetts vara berättigad till ersättning för olycksfall

under färderna mellan fartyget och hemmet. Beaktas må också att en sjöman

mer än andra arbetstagare utsättes för olycksfall. På grund av arbetets natur

kan han icke heller påräkna att ha sitt arbete bestämt begränsat till vissa av

dygnets timmar. Och vare sig han är i arbete eller icke är han som regel hänvisad

till att uppehålla sig på den ort fartyget fört honom. Övervägande skäl

borde därför i och för sig tala för att en sjöman som regel skulle omfattas av

försäkringen även under all landpermission. Vid bedömandet av omständigheterna

i nu föreliggande mål behöver emellertid frågan om sjömans försäkringsskydd

mot olycksfall under fritidssysselsättning icke komma under något

betraktande. Vad i målet förekommit ger i stället vid handen att huvudsyftet

med klagandens tidiga återfärd till fartyget måste anses ha varit att uppnå

arbetsplatsen för tillsyn av frysmaskineriet. Klaganden var den som närmast

under maskinchefen hade utbildning att kunna handhava maskineriet. Han

hade vidare av maskinchefen ombetts tillse kylmaskineriet. Med hänsyn till

vad sålunda upptagits och vad i övrigt i målet förekommit måste därför klaganden

anses ha varit stadd i arbetsgivarens ärende i följd varav olycksfallet

är att betrakta som olycksfall i arbete enligt yrkesskadeförsäkringslagen. På

grund härav finna vi rättvist att med ändring av riksförsäkringsverkets beslut

och försäkringsrådets utslag visa målet åter till riksförsäkringsverket för ny

behandling.

Till utveckling av sin mening anförde för säkring sdomstolens majoritet, efter

en redogörelse för andra lagutskottets ovan refererade uttalande och för praxis,

följande:

Beträffande det av minoriteten nämnda avgörandet rörande banvakten må

framhållas, att olycksfallet inträffade då banvakten på trampdressin färdades

på den honom för inspektion tilldelade bansträckan och således inom arbetsområdet.

Vad beträffar förevarande mål framgår av klagandens egna uppgifter att

hans besök i land var föranlett enbart av privata skäl. Hans färdande i land

(när han avlägsnade sig från fartyget, medan han vistades inne i staden och

då han återvände till fartyget) var icke vid något tillfälle ett färdande i arbetsgivarens

uppdrag eller eljest i dennes intresse. Återfärden kan likställas med

en sjömans återvändande till fartyget för att tillträda sin vakt efter privat

besök i land. Olycksfall i arbete enligt 6 § första stycket a) i yrkesskadeförsäkringslagen

föreligger följaktligen icke. Olycksfallet skulle därför kunna

medföra ersättningsrätt endast under förutsättning att fråga var om sådant

färdolycksfall, som avses i 6 § fjärde stycket nämnda lag. Varken för sjömän

eller andra yrkesgrupper med sin bostad å arbetsplatsen har sistnämnda bestämmelse

ansetts tillämplig beträffande olycksfall, som inträffat under färd

i enbart privat intresse från eller till bostaden—arbetsplatsen, även om färden

skett omedelbart efter arbetstidens slut resp. omedelbart före dess början.

Praxis på förevarande område synes oss stå i överensstämmelse med den uppfattning,

som kommit till uttryck under förarbetena till lagstiftningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

5

Slutligen må i detta sammanhang nämnas, att den år 1961 tillkallade yrkesskadeutredningen

har till uppgift att göra en översyn av lagstiftningen om

yrkesskador. Det genom förevarande motioner aktualiserade spörsmålet omnämnes

inte i utredningsdirektiven.

Utskottet

Enligt bestämmelser i yrkesskadeförsäkringslagen är i princip alla arbetstagare

försäkrade för yrkesskada. Till sådan skada räknas bl. a. olycksfall i

arbetet, liksom olycksfall vid färd till eller från arbetsstället, om färden föranledes

av och står i nära samband med arbetsanställningen.

I ett den 3 december 1964 avgjort mål hade försäkringsdomstolen att ta ställning

till frågan om yrkesskadeförsäkringslagens tillämplighet beträffande

olycksfall som drabbat en sjöman under vistelse i land. Den skadade, som var

anställd på ett svenskt fartyg, hade under fartygets vistelse i utländsk hamn

blivit påkörd av en bilist, när han var på återväg till fartyget efter att ha uppehållit

sig i land under fritiden. Sjömannen hävdade att olycksfallet fick anses

ha skett under färd till arbetet, Försäkringsdomstolens majoritet ogillade

emellertid hans yrkande om ersättning från yrkesskadeförsäkringen.

Med hänvisning till detta avgörande yrkas i förevarande motioner sådan

lagändring att yrkesskadeförsäkringen generellt kommer att gälla under sjömäns

fritid även vid vistelse i land.

Det av motionärerna åberopade rättsfallet visar enligt utskottets mening, att

yrkesskadeförsäkringslagen i sin nuvarande utformning kan ge mindre tillfredsställande

resultat i fråga om skador som drabbar sjömän. Orsaken härtill är

synbarligen att lagen inte anpassats efter de speciella bostads- och arbetsförhållandena

för denna yrkesgrupp. Vägande skäl kan anföras för att en sjöman

som regel bör omfattas av försäkringen under all landpermission. Utan en närmare

utredning är det dock inte möjligt att avgöra om det inte skulle leda för

långt att i enlighet med motionärernas förslag utsträcka försäkringen till att

i alla avseenden täcka sjömännens fritid. Hela frågan om yrkesskadeförsäkringens

tillämplighet beträffande sjömän bör därför enligt utskottets mening

utredas, och därvid får bl. a. gränsdragningsproblemen övervägas särskilt. Utredningen

synes lämpligen kunna anförtros yrkesskadeutredningen. Med hänvisning

till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 227

och 11:283, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att

frågan om utvidgning av yrkesskadeförsäkringens tillämpningsområde

beträffande sjömän utredes; samt

2) att motionerna, i den mån de ej kan anses besvarade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

genom vad utskottet ovan hemställt, inte måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Axel Svensson, fru Carlqvist, fru

Hamrin-Thorell, herrar Kaijser, Eric Carlsson*, Lennart Geijer* och Erik Filip

Petersson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fru

Ekendahl, herrar Bengtsson i Varberg, Fredriksson, Edlund, Johansson i Skärstad

och Carlsson i Göteborg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:154 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tillämpningen på sjömän av bestämmelserna om obligatorisk yrkesskadeförsäkring. a1 i texten