Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965
1965-03-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:37, Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965
1
Nr 37
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätten till
tilläggssjukpenning vid barnsbörd.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna nr 233 i första kammaren av fru Olsson
och herr Carlsson, Eric, och nr 281 i andra kammaren av herrar Börjesson
i Falköping och Gomér, samt
2) de likalydande motionerna nr 506 i första kammaren av fru Hultell
och herr Geijer, Lennart, och nr 633 i andra kammaren av fru Nettelbrandt.
Motionsyrkandena
I motionerna 1:233 och 11:281 hemställes »att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställer om utredning av frågan om möjligheterna att medge
förvärvsarbete i begränsad utsträckning i samband med barnsbörd utan
att kvinnan därvid förlorar tilläggssjukpenningen.»
1 motionerna 1:506 och 11:633 hemställes »att riksdagen måtte föranstalta
om en snar översyn av 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring, och att före
en eventuell ändring av bestämmelsen möjlighet ges till en tolkning som
icke obehörigen åsidosätter antingen den enskildes eller samhällets intressen.
»
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden
för utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna 11:281 och 11:633.
över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen
föreskriver, inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.
Gällande bestämmelser m. m.
Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller
skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän
försäkring vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning
utgör 900 kr. Vid flerbörd tillkommer 450 kr. för varje barn utöver ett. Av
moderskapspenningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten,
dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om eu kvinna som
bär rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt
Bihany till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 avd. Nr 37
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1965
till grundsjukpenning fr. o. in. förlossningsdagen t. o. in. den tjugonionde
dagen därefter.
Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från
förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt
till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. Eu förutsättning
är dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten
därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass
nr 3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kronor i arbetsinkomst, eller skulle
ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning
som nu sagts utgår tidigast fr. o. in. den sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen
så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock
högst för 180 dagar. Fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen
utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning
att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet
i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.
Regeln i lagen om allmän försäkring om nyblivna mödrars rätt till tillläggssjukpenning
har hämtats från 7 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp.
Enligt lagen om moderskapshjälp utgick dock tilläggssjukpenning
endast under 90 dagar. Kravet på att kvinnan skulle utan avbrott avhålla
sig från arbetet avsåg därför endast denna tidsperiod.
I proposition nr 744 till 1954 års riksdag med förslag till lag om moderskapshjälp
anförde föredragande departementschefen bl. a.
Tilläggspenning bör utgå endast för tid, då kvinnan avhåller sig från
förvärvsarbete. Förslaget att denna tidsperiod skall omfatta högst 90 dagar
anser jag böra godtagas. Utredningen har vidare föreslagit, att den ledighet,
som berättigar till tilläggspenning, skall påbörjas tidigast å fyrtiofemte
dagen före den beräknade nedkomsten och senast å förlossningsdagen
samt att ledigheten skall uttagas i ett sammanhang. Med hänsyn till
dels den bestämmelse i arbetarskyddslagen, som tillförsäkrar kvinna sex
veckors ledighet omedelbart före den väntade nedkomsten och som förbjuder
henne att arbeta i vissa yrken under de sex första veckorna efter
förlossningen, och dels innehållet i den av 1952 års internationella arbetskonferens
antagna konventionen nr 103 angående skydd vid havandeskap
och barnsbörd tillstyrker jag förslaget i förstnämnda hänseende. Härigenom
kommer nämligen kvinnan i regel att kunna täcka hela den tid, som avses
i lagen och konventionen, och å andra sidan blir ersättning vanligen
tillförsäkrad henne under den obligatoriska ledighetsperioden av sex veckor
efter nedkomsten hur hon än eljest förlägger sin ledighet. Vad därefter
beträffar förslaget om att ledigheten skall vara sammanhängande
har detta kritiserats i ett par remissyttranden. Jag vill med anledning
härav framhålla, att tilläggspenningens syfte sammanfaller med de berörda
arbetarskyddsbestämmelsernas, i det att kvinnan för sin egen och
för barnets skull skall få en tids vila från sitt dagliga arbete utom hemmet.
Det synes mig mindre välbetänkt att genom dispensmöjligheter i fråga
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1963
3
om rätten till den ekonomiska gottgörelsen göra avkall på detta gemensamma
syfte. För sjukkassorna måste det dessutom bli besvärligt att hålla
reda på under vilka tider kvinnan arbetar eller inte arbetar utom hemmet.
Jag ansluter mig därför till utredningens förslag även i denna del.
Vid 1964 års riksdag framställde fru Nettelbrandt en interpellation till
chefen för socialdepartementet i frågan huruvida han ville medverka till
att de myndigheter som har att tillämpa 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring
får möjlighet att med större iakttagande av vad som prövas skäligt,
bedöma när enligt lagen ett sådant avbrott i förvärvsarbete inträffar, att
vederbörande förlorar rätten till tilläggssjukpenning.
I sitt svar den 14 december 1964 framhöll departementschefen att kravet
på sammanhängande ledighet upprätthållits strikt i rättspraxis. Han yttrade
vidare:
Det är väsentligen två skäl som föranlett lagstiftaren att uppställa kravet
på sammanhängande ledighet. För det första har man ansett att en uppdelning
av havandeskapsledigheten på flera perioder skulle kunna äventyra
moderskapsförsäkringens av arbetarskyddssynpunkter förestavade
syfte att bereda kvinnan en tids ledighet från det dagliga arbetet utom hemmet.
Även för barnets del är det angeläget att kvinnan kan stanna hemma
under den allra första delen av dess levnad. För det andra har regeln ansetts
motiverad av administrativa skäl, främst hänsynen till kontrollmöjligheterna.
Det är inte svårt att påvisa fall, där det kan synas hårt att en kvinna förlorar
rätten till tilläggssjukpenning på grund av att hon tillfälligt återupptar
sitt förvärvsarbete. Gränsfall, där lagtillämpningen kan verka onödigt
hård, uppkommer emellertid vare sig man — såsom sker f. n. — överhuvudtaget
inte medger något avbrott i havandeskapsledigheten eller i stället väljer
att tillåta avbrott på t. ex. högst 7 eller högst 14 dagar. Problemen sammanhänger
inte med att gränsen är snäv utan med att den är fast. Alternativet
till en fast gräns är en ordning, där de tillämpande organen får göra
en fri skälighetsprövning från fall till fall. Fn sådan ordning skulle emellertid
lätt kunna leda till en splittrad och godtycklig rättstillämpning. På
längre sikt skulle det också vara risk för en inte önskvärd uppluckring av
själva principen om sammanhängande ledighet.
Det framskymtar i interpellationcn. att ur den enskildes .synpunkt svårförståeliga
resultat skulle kunna undvikas, om kvinnorna på förhand har
klart för sig, att de kan gå förlustiga betydande försäkringsförmåner genom
att åta sig förvärvsarbete under havandeskapsledigheten. Jag tror detta
är riktigt. Vi har med andra ord här ett exempel på hur angeläget det är att
öka allmänhetens kunskaper om socialförsäkringslagstiftningen.
Fn kvinna, som vill ha ut tilläggssjukpenning vid havandeskap och barnsbörd,
måste avge en försäkran om att hon avhållit sig från förvärvsarbete
under den tid som sjukpenningen avser. På blanketten för sådan försäkran
finns upplysning om lagens innehåll på den hiir punkten. Riksförsäkringsverket
avser att omarbeta blanketten, så att kvinnan får ett mera tydligt
påpekande om att rätten till sjukpenning upphör, om hon återupptar förvärvsarbetet
under 180-dagarsperiodcn, även om det bara sker en enda dag.
Vidare vill jag erinra om att riksdagen nyligen anslagit medel till en informationsbroschyr
om den allmänna försäkringen, som skall gå ut till
4
Andra lagutskottets utlåtande nr .17 år 1965
alla hushåll. Det bör vara möjligt att i denna broschyr på ett lättfattligt sätt
klargöra sådana praktiskt viktiga frågor som villkoren för att åtnjuta tillläggssjukpenning
i samband med havandeskap och barnsbörd.
Remissyttrande
I remissyttrande över motionerna anför riksförsäkringsverket bl. a.
Att för rätt till tilläggssjukpenning krävs ett avhållande utan avbrott från
förvärvsarbete beror som framgår av det föregående främst på skyddshänsyn.
Emellertid torde det nuvarande kravet på totalt avhållande från arbete
i åtskilliga fall direkt motverka det avsedda syftet. En kvinna, som av en
eller annan orsak — kanske på grund av ovetskap om bestämmelsernas innebörd
-— rent tillfälligt utfört visst förvärvsarbete under tilläggssjukpenningperioden,
går därigenom miste om fortsatt tilläggssjukpenning. Detta
måste medföra ett avsevärt tryck på henne att fortsätta att arbeta för att
kompensera det inträffade inkomstbortfallet.
Såsom av det föregående torde framgå har skyddshänsynen i väsentlig
mån legat bakom utformningen av lagstiftningen i förevarande avseende.
Det torde inte ankomma på riksförsäkringsverket att taga ställning till betydelsen
av dessa hänsyn. Emellertid vill verket, med hänvisning till vad
nyss framhållits rörande tänkbara verkningar av bestämmelsen ur skyddssynpunkt,
inte motsätta sig en utredning. Därest utredning kommer till
stånd, synes den böra anförtros 1961 års sjukförsäkringsutredning. Verket
förutsätter att vid utredningsarbetet beaktas vikten av att reglerna alltjämt
blir administrativt lättillämpliga.
Utskottet
Enligt lagen om allmän försäkring får kvinnlig försäkrad, som i samband
med barnsbörd avhåller sig från arbete, ersättning från försäkringen
i form av tilläggssjukpenning. Förutsättning härför är med visst undantag
att kvinnan under minst 270 dagar före nedkomsten eller den beräknade
dagen härför varit placerad i lägst sjukpenningklass 3. Tilläggssjukpenning
utgives under högst 180 dagar, tidigast fr.o.m. sextionde dagen före
den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr.o.m. förlossningsdagen.
Sjukpenningen utgår endast så länge kvinnan utan avbrott avhåller
sig från förvärvsarbete.
Förevarande motioner syftar till att kvinna under tid då hon på grund
av barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete skall få utföra sådant arbete
i viss omfattning utan att därigenom förlora rätten till tilläggssjukpenning
för återstående tid av ledigheten. I motionerna framhålles att i rättspraxis
kravet på sammanhängande ledighet upprätthållits strikt med påföljd att
kvinnor, som under endast någon eller några dagar utfört förvärvsarbete,
förlorat rätten till tilläggssjukpenning för samtliga återstående eljest ersättningsgilla
dagar.
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965
5
Riksförsäkringsverket har tillstyrkt utredning av det av motionärerna
aktualiserade problemet.
Moderskapsförsäkringens regler om tilläggssjukpenning grundar sig på
ett av socialförsäkringsutredningen år 1954 framlagt betänkande. Vid remissbehandlingen
av betänkandet ifrågasattes lämpligheten av kravet på
att kvinnan utan avbrott skulle avhålla sig från förvärvsarbete. Vid framläggande
av förslaget till moderskapsförsäkring anförde föredragande departementschefen,
att det ur arbetarskyddssynpunkt var viktigt att kvinnan
under en sammanhängande period var befriad från det dagliga arbetet
utanför hemmet. Det betonades vidare att det ur barnets synpunkt var betydelsefullt
att modern fick vårda det under dess första levnadstid. Slutligen
framhöll departementschefen att den föreslagna regeln hade administrativa
fördelar främst med hänsyn till kontrollmöjligheterna.
Utskottet vill understryka vikten av att de skyddssynpunkter, som anlades
vid införandet av reglerna om tilläggssjukpenning för blivande och
nyblivna mödrar, upprätthålles. I princip bör alltså ledighet i samband med
barnsbörd vara sammanhängande. I den mån den nuvarande fasta regeln
skapar irritation och leder till för de försäkrade svårförståeliga resultat,
synes det i stor utsträckning bero på bristande kunskap om regelns innehåll.
Detta förhållande bör kunna avhjälpas genom ökad upplysning, bl. a. i
samband med anmälan till försäkringskassa. Enligt utskottets mening kan
det emellertid vara befogat att undersöka huruvida man — utan att äventyra
skydds- och vårdintressena samt med beaktande av administrativa hänsyn
— kan tillåta en uppmjukning av den nuvarande regeln. Utskottet syftar
här på sådana fall som gäller enstaka kortare avbrott i ledigheten, t. ex.
för att tillgodose tillfälliga behov av arbetskraft. Utredning av de berörda
problemen torde kunna ske inom 1961 års sjukförsäkringsutredning.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen med bifall till motionerna 1:233 och
11:281 samt i anledning av motionerna 1:506 och 11:633 måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionerna överlämnas
till 1961 års sjukförsäkringsutredning, samt
B. att motionerna 1:506 och 11:633, i den mån de icke kan
anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 25 mars 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Hamrin-Thorell*, herrar Eric Carlsson, Lennart Geijer, Hiibinette och
Sörenson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl*.
herrar Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Wiklund*, Gomér
och Edlund.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965
660821
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:156 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående rätten till tillägg ssjukpenning vid barnsbörd a1 i texten