Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965

1965-03-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:37, Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965

1

Nr 37

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående rätten till

tilläggssjukpenning vid barnsbörd.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft fyra inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna nr 233 i första kammaren av fru Olsson

och herr Carlsson, Eric, och nr 281 i andra kammaren av herrar Börjesson

i Falköping och Gomér, samt

2) de likalydande motionerna nr 506 i första kammaren av fru Hultell

och herr Geijer, Lennart, och nr 633 i andra kammaren av fru Nettelbrandt.

Motionsyrkandena

I motionerna 1:233 och 11:281 hemställes »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställer om utredning av frågan om möjligheterna att medge

förvärvsarbete i begränsad utsträckning i samband med barnsbörd utan

att kvinnan därvid förlorar tilläggssjukpenningen.»

1 motionerna 1:506 och 11:633 hemställes »att riksdagen måtte föranstalta

om en snar översyn av 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring, och att före

en eventuell ändring av bestämmelsen möjlighet ges till en tolkning som

icke obehörigen åsidosätter antingen den enskildes eller samhällets intressen.

»

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

för utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:281 och 11:633.

över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser m. m.

Kvinnlig försäkrad, som är inskriven hos allmän försäkringskassa eller

skulle ha varit inskriven om hon fyllt 16 år, har enligt lagen om allmän

försäkring vid barnsbörd rätt till moderskapspenning. Moderskapspenning

utgör 900 kr. Vid flerbörd tillkommer 450 kr. för varje barn utöver ett. Av

moderskapspenningen kan den försäkrade lyfta 300 kr. före nedkomsten,

dock tidigast 120 dagar före den beräknade tiden därför. Om eu kvinna som

bär rätt till moderskapspenning skulle vara sjuk, är hon avstängd från rätt

Bihany till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 avd. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1965

till grundsjukpenning fr. o. in. förlossningsdagen t. o. in. den tjugonionde

dagen därefter.

Därest en kvinnlig försäkrad i anledning av barnsbörd avhåller sig från

förvärvsarbete, har hon enligt 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring rätt

till tilläggssjukpenning, även om sjukdom inte föreligger. Eu förutsättning

är dock att hon omedelbart före nedkomsten eller den beräknade tidpunkten

därför under minst 270 dagar i följd varit placerad i sjukpenningklass

nr 3 eller högre, d. v. s. haft minst 2 600 kronor i arbetsinkomst, eller skulle

ha varit placerad i sådan sjukpenningklass, om hon fyllt 16 år. Tilläggssjukpenning

som nu sagts utgår tidigast fr. o. in. den sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr. o. m. förlossningsdagen

så länge kvinnan utan avbrott avhåller sig från förvärvsarbete, dock

högst för 180 dagar. Fr. o. m. den trettionde dagen efter förlossningsdagen

utgår tilläggssjukpenning i anledning av barnsbörd endast under förutsättning

att kvinnan har eller på grund av sjukdom är förhindrad att ha barnet

i sin vård. Barntillägg utgår ej till sjukpenning vid barnsbörd.

Regeln i lagen om allmän försäkring om nyblivna mödrars rätt till tillläggssjukpenning

har hämtats från 7 § lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp.

Enligt lagen om moderskapshjälp utgick dock tilläggssjukpenning

endast under 90 dagar. Kravet på att kvinnan skulle utan avbrott avhålla

sig från arbetet avsåg därför endast denna tidsperiod.

I proposition nr 744 till 1954 års riksdag med förslag till lag om moderskapshjälp

anförde föredragande departementschefen bl. a.

Tilläggspenning bör utgå endast för tid, då kvinnan avhåller sig från

förvärvsarbete. Förslaget att denna tidsperiod skall omfatta högst 90 dagar

anser jag böra godtagas. Utredningen har vidare föreslagit, att den ledighet,

som berättigar till tilläggspenning, skall påbörjas tidigast å fyrtiofemte

dagen före den beräknade nedkomsten och senast å förlossningsdagen

samt att ledigheten skall uttagas i ett sammanhang. Med hänsyn till

dels den bestämmelse i arbetarskyddslagen, som tillförsäkrar kvinna sex

veckors ledighet omedelbart före den väntade nedkomsten och som förbjuder

henne att arbeta i vissa yrken under de sex första veckorna efter

förlossningen, och dels innehållet i den av 1952 års internationella arbetskonferens

antagna konventionen nr 103 angående skydd vid havandeskap

och barnsbörd tillstyrker jag förslaget i förstnämnda hänseende. Härigenom

kommer nämligen kvinnan i regel att kunna täcka hela den tid, som avses

i lagen och konventionen, och å andra sidan blir ersättning vanligen

tillförsäkrad henne under den obligatoriska ledighetsperioden av sex veckor

efter nedkomsten hur hon än eljest förlägger sin ledighet. Vad därefter

beträffar förslaget om att ledigheten skall vara sammanhängande

har detta kritiserats i ett par remissyttranden. Jag vill med anledning

härav framhålla, att tilläggspenningens syfte sammanfaller med de berörda

arbetarskyddsbestämmelsernas, i det att kvinnan för sin egen och

för barnets skull skall få en tids vila från sitt dagliga arbete utom hemmet.

Det synes mig mindre välbetänkt att genom dispensmöjligheter i fråga

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1963

3

om rätten till den ekonomiska gottgörelsen göra avkall på detta gemensamma

syfte. För sjukkassorna måste det dessutom bli besvärligt att hålla

reda på under vilka tider kvinnan arbetar eller inte arbetar utom hemmet.

Jag ansluter mig därför till utredningens förslag även i denna del.

Vid 1964 års riksdag framställde fru Nettelbrandt en interpellation till

chefen för socialdepartementet i frågan huruvida han ville medverka till

att de myndigheter som har att tillämpa 3 kap. 13 § lagen om allmän försäkring

får möjlighet att med större iakttagande av vad som prövas skäligt,

bedöma när enligt lagen ett sådant avbrott i förvärvsarbete inträffar, att

vederbörande förlorar rätten till tilläggssjukpenning.

I sitt svar den 14 december 1964 framhöll departementschefen att kravet

på sammanhängande ledighet upprätthållits strikt i rättspraxis. Han yttrade

vidare:

Det är väsentligen två skäl som föranlett lagstiftaren att uppställa kravet

på sammanhängande ledighet. För det första har man ansett att en uppdelning

av havandeskapsledigheten på flera perioder skulle kunna äventyra

moderskapsförsäkringens av arbetarskyddssynpunkter förestavade

syfte att bereda kvinnan en tids ledighet från det dagliga arbetet utom hemmet.

Även för barnets del är det angeläget att kvinnan kan stanna hemma

under den allra första delen av dess levnad. För det andra har regeln ansetts

motiverad av administrativa skäl, främst hänsynen till kontrollmöjligheterna.

Det är inte svårt att påvisa fall, där det kan synas hårt att en kvinna förlorar

rätten till tilläggssjukpenning på grund av att hon tillfälligt återupptar

sitt förvärvsarbete. Gränsfall, där lagtillämpningen kan verka onödigt

hård, uppkommer emellertid vare sig man — såsom sker f. n. — överhuvudtaget

inte medger något avbrott i havandeskapsledigheten eller i stället väljer

att tillåta avbrott på t. ex. högst 7 eller högst 14 dagar. Problemen sammanhänger

inte med att gränsen är snäv utan med att den är fast. Alternativet

till en fast gräns är en ordning, där de tillämpande organen får göra

en fri skälighetsprövning från fall till fall. Fn sådan ordning skulle emellertid

lätt kunna leda till en splittrad och godtycklig rättstillämpning. På

längre sikt skulle det också vara risk för en inte önskvärd uppluckring av

själva principen om sammanhängande ledighet.

Det framskymtar i interpellationcn. att ur den enskildes .synpunkt svårförståeliga

resultat skulle kunna undvikas, om kvinnorna på förhand har

klart för sig, att de kan gå förlustiga betydande försäkringsförmåner genom

att åta sig förvärvsarbete under havandeskapsledigheten. Jag tror detta

är riktigt. Vi har med andra ord här ett exempel på hur angeläget det är att

öka allmänhetens kunskaper om socialförsäkringslagstiftningen.

Fn kvinna, som vill ha ut tilläggssjukpenning vid havandeskap och barnsbörd,

måste avge en försäkran om att hon avhållit sig från förvärvsarbete

under den tid som sjukpenningen avser. På blanketten för sådan försäkran

finns upplysning om lagens innehåll på den hiir punkten. Riksförsäkringsverket

avser att omarbeta blanketten, så att kvinnan får ett mera tydligt

påpekande om att rätten till sjukpenning upphör, om hon återupptar förvärvsarbetet

under 180-dagarsperiodcn, även om det bara sker en enda dag.

Vidare vill jag erinra om att riksdagen nyligen anslagit medel till en informationsbroschyr

om den allmänna försäkringen, som skall gå ut till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr .17 år 1965

alla hushåll. Det bör vara möjligt att i denna broschyr på ett lättfattligt sätt

klargöra sådana praktiskt viktiga frågor som villkoren för att åtnjuta tillläggssjukpenning

i samband med havandeskap och barnsbörd.

Remissyttrande

I remissyttrande över motionerna anför riksförsäkringsverket bl. a.

Att för rätt till tilläggssjukpenning krävs ett avhållande utan avbrott från

förvärvsarbete beror som framgår av det föregående främst på skyddshänsyn.

Emellertid torde det nuvarande kravet på totalt avhållande från arbete

i åtskilliga fall direkt motverka det avsedda syftet. En kvinna, som av en

eller annan orsak — kanske på grund av ovetskap om bestämmelsernas innebörd

-— rent tillfälligt utfört visst förvärvsarbete under tilläggssjukpenningperioden,

går därigenom miste om fortsatt tilläggssjukpenning. Detta

måste medföra ett avsevärt tryck på henne att fortsätta att arbeta för att

kompensera det inträffade inkomstbortfallet.

Såsom av det föregående torde framgå har skyddshänsynen i väsentlig

mån legat bakom utformningen av lagstiftningen i förevarande avseende.

Det torde inte ankomma på riksförsäkringsverket att taga ställning till betydelsen

av dessa hänsyn. Emellertid vill verket, med hänvisning till vad

nyss framhållits rörande tänkbara verkningar av bestämmelsen ur skyddssynpunkt,

inte motsätta sig en utredning. Därest utredning kommer till

stånd, synes den böra anförtros 1961 års sjukförsäkringsutredning. Verket

förutsätter att vid utredningsarbetet beaktas vikten av att reglerna alltjämt

blir administrativt lättillämpliga.

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring får kvinnlig försäkrad, som i samband

med barnsbörd avhåller sig från arbete, ersättning från försäkringen

i form av tilläggssjukpenning. Förutsättning härför är med visst undantag

att kvinnan under minst 270 dagar före nedkomsten eller den beräknade

dagen härför varit placerad i lägst sjukpenningklass 3. Tilläggssjukpenning

utgives under högst 180 dagar, tidigast fr.o.m. sextionde dagen före

den beräknade tidpunkten för nedkomsten och senast fr.o.m. förlossningsdagen.

Sjukpenningen utgår endast så länge kvinnan utan avbrott avhåller

sig från förvärvsarbete.

Förevarande motioner syftar till att kvinna under tid då hon på grund

av barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete skall få utföra sådant arbete

i viss omfattning utan att därigenom förlora rätten till tilläggssjukpenning

för återstående tid av ledigheten. I motionerna framhålles att i rättspraxis

kravet på sammanhängande ledighet upprätthållits strikt med påföljd att

kvinnor, som under endast någon eller några dagar utfört förvärvsarbete,

förlorat rätten till tilläggssjukpenning för samtliga återstående eljest ersättningsgilla

dagar.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965

5

Riksförsäkringsverket har tillstyrkt utredning av det av motionärerna

aktualiserade problemet.

Moderskapsförsäkringens regler om tilläggssjukpenning grundar sig på

ett av socialförsäkringsutredningen år 1954 framlagt betänkande. Vid remissbehandlingen

av betänkandet ifrågasattes lämpligheten av kravet på

att kvinnan utan avbrott skulle avhålla sig från förvärvsarbete. Vid framläggande

av förslaget till moderskapsförsäkring anförde föredragande departementschefen,

att det ur arbetarskyddssynpunkt var viktigt att kvinnan

under en sammanhängande period var befriad från det dagliga arbetet

utanför hemmet. Det betonades vidare att det ur barnets synpunkt var betydelsefullt

att modern fick vårda det under dess första levnadstid. Slutligen

framhöll departementschefen att den föreslagna regeln hade administrativa

fördelar främst med hänsyn till kontrollmöjligheterna.

Utskottet vill understryka vikten av att de skyddssynpunkter, som anlades

vid införandet av reglerna om tilläggssjukpenning för blivande och

nyblivna mödrar, upprätthålles. I princip bör alltså ledighet i samband med

barnsbörd vara sammanhängande. I den mån den nuvarande fasta regeln

skapar irritation och leder till för de försäkrade svårförståeliga resultat,

synes det i stor utsträckning bero på bristande kunskap om regelns innehåll.

Detta förhållande bör kunna avhjälpas genom ökad upplysning, bl. a. i

samband med anmälan till försäkringskassa. Enligt utskottets mening kan

det emellertid vara befogat att undersöka huruvida man — utan att äventyra

skydds- och vårdintressena samt med beaktande av administrativa hänsyn

— kan tillåta en uppmjukning av den nuvarande regeln. Utskottet syftar

här på sådana fall som gäller enstaka kortare avbrott i ledigheten, t. ex.

för att tillgodose tillfälliga behov av arbetskraft. Utredning av de berörda

problemen torde kunna ske inom 1961 års sjukförsäkringsutredning.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till motionerna 1:233 och

11:281 samt i anledning av motionerna 1:506 och 11:633 måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att motionerna överlämnas

till 1961 års sjukförsäkringsutredning, samt

B. att motionerna 1:506 och 11:633, i den mån de icke kan

anses besvarade genom vad utskottet ovan hemställt, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 mars 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 dr 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Hamrin-Thorell*, herrar Eric Carlsson, Lennart Geijer, Hiibinette och

Sörenson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl*.

herrar Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Wiklund*, Gomér

och Edlund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965

660821

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:156 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående rätten till tillägg ssjukpenning vid barnsbörd a1 i texten