Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tillsynen av arbetar skyddslag stiftning ens efterlevnad vid mindre arbetsplats er. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 231 i första kammaren av herr Mårtensson samt nr 293 i andra kammaren av fru Skantz och herr Svenning.

1965-04-01 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:38, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tillsynen av arbetar skyddslag stiftning ens efterlevnad vid mindre arbetsplats er. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 231 i första kammaren av herr Mårtensson samt nr 293 i andra kammaren av fru Skantz och herr Svenning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1965

1

Nr 38

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående tillsynen av

arbetar skyddslag stiftning ens efterlevnad vid mindre

arbetsplats er.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 231 i första kammaren av herr Mårtensson

samt nr 293 i andra kammaren av fru Skantz och herr Svenning.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag beträffande effektivare tillsyn

av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid de mindre arbetsplatserna”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 293.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsförordningen föreskriver

inhämtat yttrande från arbetarskyddsstyrelsen. Redogörelse för remissyttrandet

lämnas i det följande.

Gällande bestämmelser

Enligt 47 § arbetarskyddslagen utövas tillsynen å efterlevnaden av arbetarskyddslagstiftningen

av arbetarskyddsstyrelsen samt, under dess överinseende

och ledning, av yrkesinspektionens befattningshavare och kommunala tillsynsmän.

Kungl. Maj:t må därjämte förordna, att tillsynen å visst slag av verksamhet

skall utövas av specialinspektör. Kommunal tillsynsman skall enligt 48 §

utses av hälsovårdsnämnd, varvid tillsyningsman för allmänna hälsovården är

pliktig att, om han förordnas härtill, även vara kommunal tillsynsman enligt

arbetarskyddslagen. I nämnda paragraf stadgas därjämte att kommunal tillsynsman

skall av kommunala medel åtnjuta skälig ersättning för uppdraget.

Beträffande de åligganden som ankommer på kommunal tillsynsman finns vissa

bestämmelser i instruktionen för yrkesinspektionen (SFS 1957:646). I 7 § i

nämnda instruktion föreskrives således, att kommunal tillsynsman skall utöva

tillsyn å arbete, som bedrives utan användande av maskinella hjälpmedel eller

ångpannor, kokare eller andra tryckkärl samt vari i regel användes färre än tio

arbetstagare. I samma paragraf föreskrives vidare, att arbetarskyddsstyrelsen

kan besluta om jämkning av gränsen mellan yrkesinspektörs och kommunal

tillsynsmans befogenhet. Med stöd härav har i de föreskrifter rörande den

kommunala tillsynen, som styrelsen utfärdat i december 1951, föreskrivits att

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 avd. Nr 38

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1965

den kommunala tillsynen, utöver de arbeten som angivits i instruktionen, skall

omfatta vissa andra mindre arbetsställen med maskinella hjälpmedel eller

tryckkärl av mera enkel beskaffenhet. Rörande sättet för tillsynens bedrivande

har kommunal tillsynsman att iakttaga de allmänna åligganden för tillsynsorganen,

varom finnes stadgat i 11—15 §§ och 17 § i instruktionen för yrkesinspektionen.

Brister kommunal tillsynsman i fullgörande av sin tjänsteutövning

och kommer detta genom anmälan av yrkesinspektör eller på annat sätt

till hälsovårdsnämndens kännedom, skall enligt 49 § arbetarskyddslagen nämnden

vidtaga erforderliga åtgärder för att åstadkomma rättelse. Samma paragraf

innehåller även ett stadgande, att om hälsovårdsnämnd underlåter att utse

kommunal tillsynsman eller att vidtaga åtgärd som nyss nämnts, länsstyrelsen

äger uppdraga tillsynens utövande åt person, som av länsstyrelsen förordnas

till kommunal tillsynsman. I fall av behov äger länsstyrelsen därvid även bestämma

den ersättning för uppdraget, som skall utgå till tillsynsmannen.

Historik

Föreskrift om användande av kommunala organ eller kommunalvalda

personer för övervakning av arbetarskyddsföreskrifter fanns redan i förordningen

den 18 november 1881 angående minderårigas användande i arbete vid

fabrik, hantverk eller annan hantering (minderårighetsförordningen), vilket får

anses utgöra inledningen till svensk arbetarskyddslagstiftning i egentlig bemärkelse.

I 14 § i nämnda förordning fanns nämligen intagen en bestämmelse

innebärande skyldighet för hälsovårdsnämnd eller, där sådan ej fanns, kommunalnämnd

att själv eller genom personer som nämnden inom eller utom

sig utsåg öva uppsikt över förordningens efterlevnad. Denna upphävdes sedermera

delvis genom lagen den 17 oktober 1900 angående minderårigas och

kvinnors användande i industriellt arbete och efterträddes i sin helhet av 1912

års lag om arbetarskydd, då den kommunala tillsynsinstitutionen tog fastare

form.

I det betänkande med förslag till lag om arbetarskydd som den s. k. yrkesfarekommittén

avgav i december 1909 föreslog kommittén, att tillsynen å efterlevnaden

av lagen och på grund av densamma meddelade föreskrifter skulle

utövas av bl. a. kommunala tillsynsmän och uppdrog samtidigt gränserna för

sådan tillsynsmans övervakning i förhållande till andra tillsynsorgan. De kommunala

tillsynsmännen skulle övervaka sådana arbetsställen som icke kom

under yrkesinspektörernas omedelbara tillsyn eller bergmästarnas eller underinspektörernas

uppsikt, d. v. s. arbetsställen där i regel användes färre än tio

arbetare och där det icke brukades mekanisk drivkraft eller sådan ångpanna,

kokare eller annat kärl under tryck som genom explosion kunde förorsaka

olycksfall. I förslag till en särskild lag angående kommunala tillsynsmän upptogs

bl. a. en bestämmelse av innebörd, att sådana tillsynsmän tillkommande

uppsikt skulle utövas av särskilda därtill av kommunalnämnd eller hälsovårds
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1965

3

nämnd utsedda personer. I yttrande den 22 juni 1911 över kommitténs betänkande

framhöll korrmerskollegium — yrkesinspektionens dåvarande chefsmyndighet

— att det kunde ifrågasättas om särskilda tillsynsmän erfordrades

och föreslog därför, att den kommunala tillsynen, i överensstämmelse med vad

dittills gällt, uppdrogs åt hälsovårds- eller kommunalnämnd. Kungl. Maj:t

följde i propositionen nr 104/1912 med förslag till lag om arbetarskydd i fråga

om kommunala tillsynens organisation kommerskollegii förslag och riksdagen

beslöt i enlighet därmed (1912 års lag om arbetarskydd). Den gränsdragning

kommittén föreslagit beträffande kommunal tillsynsmans tillsynsområde blev

i allt väsentligt lagfäst.

I betänkande år 1925 med förslag till reviderad lag om arbetarskydd (SOU

1925: 34) föreslog socialstyrelsen, att preciseringen av de olika inspektionsorganens

kompetensområden i 1912 års lag skulle utgå och anförtros åt Kungl. Maj:t.

I propositionen nr 40/1931 föreslog Kungl. Maj:t i anledning härav viss justering

av 23 § i lagen, vilket förslag antogs av riksdagen. I anslutning härtill

utfärdades med upphävande av 1912 års instruktioner för yrkesinspektionen och

för yrkesinspektionens kommunala tillsynsorgan en ny instruktion för yrkesinspektionen

(SFS 1931:423). Häri preciserades de arbetsställen, som skulle

övervakas av kommunala tillsynsmän, till att, liksom tidigare varit förhållandet,

i princip omfatta arbetsställen med mindre än tio arbetstagare och utan

maskinella hjälpmedel och tryckkärl.

Frågan om den kommunala tillsynens verksamhet behandlades sedermera

av 1937 års arbetar skyddskommitté. I sitt betänkande (SOU 1937/52) framhöll

kommittén, att den övertygat sig om att den kommunala tillsynen icke fungerade

på ett tillfredsställande sätt. I de flesta landskommuner var den av värde

egentligen endast såsom ett organ till vilket yrkesinspektionens befattningshavare

kunde vända sig för erhållande av vissa upplysningar. Detsamma gällde

beträffande vissa mindre städer. Kommittén ifrågasatte om icke hela den kommunala

tillsynsinstitutionen borde slopas och dess uppgifter överflyttas till

statliga befattningshavare men ansåg sig böra avstå därifrån med hänsyn till

de kostnader som skulle följa därmed. I proposition nr 231/1938 uttalade föredragande

departementschefen, att ehuru en viss förbättring av ifrågavarande

tillsyn torde kunna åstadkommas genom ökad upplysningsverksamhet från de

statliga organens sida, det dock syntes tvivelaktigt om enbart därmed en tillräcklig

kontroll kunde åstadkommas. Närmare ställningstagande ansåg departementschefen

emellertid böra tills vidare anstå.

Frågan om den kommunala tillsynen upptogs därefter av 1938 års arbetarskyddskommitté.

På grundval av en av kommittén år 1942 verkställd undersökning

kunde kommittén i likhet med 1937 års arbetarskyddskommitté konstatera,

att den kommunala tillsynen inom landskommuner och delvis även i

vissa mindre städer och stadsliknandc samhällen blivit av ringa värde. Enär

de arbetsuppgifter som åvilade den kommunala tillsynen var så omfattande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1965

att de icke lämpligen kunde överflyttas på de statliga tillsynsorganen, ansåg

sig kommittén, trots den kommunala tillsynens brister, icke böra föreslå att

den skulle slopas. Kommittén föreslog att den kommunala tillsynen begränsades

till sådana kommuner och samhällen, som hade särskild hälsovårdsnämnd

och där kommunalnämnden alltså icke fungerade som hälsovårdsnämnd. Där

nämnden tillsatt särskild tillsyningsman för allmänna hälsovården, skulle denne

även utöva den kommunala tillsynen enligt arbetarskyddslagen. I övriga kommuner

och samhällen förutsatte kommittén, att tillsynen skulle utövas av yrkesinspektionens

befattningshavare. Vid remiss av kommitténs betänkande ifrågasatte

flera remissinstanser, däribland riksförsäkringsanstalten i egenskap av

yrkesinspektionens dåvarande chefsmyndighet, om icke den kommunala tillsynen

borde slopas och tillsynen överflyttas på den statliga yrkesinspektionen.

Vid behandlingen av kommitténs förslag i proposition nr 184/1948 uttalade

föredragande departementschefen, att tillsynen å de talrika mindre arbetsställen,

där yrkesriskerna var relativt små, av praktiska och ekonomiska skäl

syntes böra vara decentraliserad till kommunala organ, varför den kommunala

tillsynen borde bibehållas. Kommitténs förslag om begränsning till sådana

kommuner och samhällen som hade särskild hälsovårdsnämnd ansågs icke böra

införas bl. a. med hänsyn till att efter den ändring av kommunindelningen som

avsågs träda i tillämpning fr. o. m. år 1950, särskild hälsovårdsnämnd torde

komma att finnas i praktiskt taget alla kommuner. Enär erfarenheten utvisat,

att den kommunala tillsynen fungerat bäst i kommuner, där den anförtrotts

särskild tillsynsman, borde den formen för tillsynens utövande tillämpas över

lag. Hade kommunen antagit tillsyningsman för den allmänna hälsovården borde

denne vara pliktig att åtaga sig tillsynen över arbetarskyddet. I proposition

nr 298/1948 med förslag till nu gällande arbetarskyddslag upptogs i 47 och 48 §§

bestämmelser om den kommunala tillsynen, vilka godkändes av riksdagen.

I ett betänkande angående arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen som

arbetarskyddsutredningen avgav i november 1955 (SOU 1955/41) upptogs till

behandling bl. a. organisationen av den kommunala tillsynen. Utredningen

konstaterade, att denna tillsyn i ett stort antal kommuner var av mycket ringa

effektivitet. Den huvudsakliga anledningen härtill hade utredningen funnit

vara, att specialutbildad fast anställd personal icke anlitats för tillsynens utövande

i många fall, där kommunens storlek och verksamhetens inriktning

bort ge anledning till en sådan anordning. I dessa och andra fall hade vidare

de kommunala tillsynsmännen beviljats en alltför ringa ersättning. Dessa förhållanden

hade medfört, att det ofta varit omöjligt eller svårt att få tillsynen

utförd av personer med sådan utbildning eller erfarenhet som erfordrades.

I viss mån syntes även arbetet ha försvårats av att tillräcklig kontakt icke

funnits mellan de kommunala organen och den statliga yrkesinspektionen. Det

kunde därför anses föreligga skäl för att överväga en minskning av den kommunala

tillsynens arbetsuppgifter eller att till statliga organ överföra den del

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1965

5

av tillsynen som ankom på kommunerna. Emellertid kunde å andra sidan antagas,

att det kommunala intresset för tillsynsverksamheten skulle öka, om

den kommunala tillsynen tilldelades större och intressantare arbetsuppgifter.

Utredningen föreslog därför en ändring i gällande gränsdragningsföreskrifter

på så vis, att under kommunal tillsyn skulle falla alla arbetsställen med mindre

än tio arbetstagare. Undantag skulle emellertid göras för vissa yrkesområden

med generellt större yrkesskaderisk och för arbetsställen inom skilda yrkesområden

i övrigt, där yrkesinspektören med hänsyn till större skaderisk i det

enskilda fallet förordnat om statlig tillsyn. Dessa riktlinjer skulle tillämpas

på sådant sätt, att antalet arbetsställen under kommunal tillsyn ökade med

10 procent. Utredningen föreslog vidare, att all byggnadsverksamhet i princip

skulle ligga under kommunal tillsyn. På grund av skillnaderna mellan kommunerna

i fråga om bl. a. storlek och karaktär och olika yrkesområdens växlande

betydelse för sysselsättningar inom kommunen ansåg utredningen det

olämpligt att uppställa några generella kompetensfordringar för de kommunala

tillsynsmännen. Kommunerna borde dock i större utsträckning söka erhålla

tiilsynsmän med sådan speciell utbildning eller yrkeserfarenhet som kunde vara

av värde vid tillsynens utövande. Utredningen föreslog vidare att vart och ett

av yrkesinspektionsdistrikten utom första distriktet (Stockholms stad) skulle

förstärkas med en inspekterande tjänsteman, vilken skulle ha till uppgift dels

att handha den på den statliga inspektionen fallande tillsynen över arbetarskyddet

inom byggnadsbranschen, dels ock att övervaka och vägleda de kommunala

tillsynsmännen. Utredningen föreslog också, att särskilda medel skulle

anvisas till utbildningskurser för de kommunala tillsynsmännen, vilka kurser

skulle anordnas av yrkesinspektionen.

I sitt utlåtande den 24 januari 1956 över betänkandet föreslog arbetarskyddsstyrelsen,

att den kommunala tillsynen skulle bibehållas i städer och stadsliknande

samhällen men slopas i landskommunerna. Till stöd för detta förslag

framhöll styrelsen, att tillsynen över de mindre arbetsställena syntes vara en

väl så viktig uppgift som tillsynen i övrigt. Lokaler, olika anordningar för

arbetets bedrivande, arbetsmetoder etc. var i regel lika fullgoda ur arbetarskyddssynpunkt

som vid de större arbetsställena. Dessa mindre arbetsställen

inom landskommunerna saknade som regel sakkunnig tillsyn. Nämnvärd ökning

av den kommunala tillsynens effektivitet på landsbygden ansåg styrelsen ej

stå att vinna genom ökning av den statliga utbildningsverksamheten. Yrkesinspektionens

personal ägnade redan mycket tid och arbete åt att leda tillsynsmännen

i deras verksamhet och sammankalla dem till konferenser. En nackdel

därvidlag var också, att innehavarna av sysslan växlade. För att övertaga

den kommunala tillsynen i landskommunerna räknade styrelsen med att yrkesinspektionen

skulle behöva förstärkas med en inspekterande tjänsteman på

varje distrikt utom på det föreslagna första distriktet. De kommuner som sålunda

befriades från skyldigheten att hålla kommunal tillsyn borde i stället

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1965

åläggas skyldighet att lämna bidrag till statsverket för denna avlösning såsom

förekommit inom andra förvaltningsområden. Utredningens förslag till gränsdragning

mellan den statliga och kommunala tillsynen ansåg sig styrelsen icke

kunna förorda. Genom en så generell gräns skulle alltför många ur skyddssynpunkt

komplicerade arbetsställen komma under kommunal tillsyn och de undantag

yrkesinspektörerna skulle behöva göra för enskilda arbetsställen bli talrika.

Däremot hade styrelsen intet att erinra mot att i städer och stadsliknande samhällen,

där byggnadsnämnd hade byggnadstekniskt kunnig personal anställd,

dessa anförtroddes tillsynen över byggnadsarbetsplatser.

I proposition nr 98/1956 förordade föredragande departementschefen, att området

för den kommunala tillsynen inte utökades utan tills vidare bibehölls i

stort sett oförändrat med hänsyn till att denna tillsyns effektivitet ifrågasatts

beträffande ett stort antal kommuner. De syntes dock böra prövas att till kommunerna

efter frivilligt åtagande överföra viss del av tillsynen av byggnadsverksamheten.

Då kritik inte anförts mot det sätt varpå tillsynen sköttes i kommuner

där hälsovårdsnämnden hade heltidsanställd tillsynspersonal, borde

frågan om gränsdragningen mellan den statliga och kommunala tillsynen upptagas

på nytt, om sådan personal anställdes i större utsträckning. För en förbättring

av den statliga tillsynen över arbetarskyddet inom byggnadsbranschen

och för åstadkommande av ett bättre samarbete mellan yrkesinspektionen och

den kommunala tillsynen förordade departementschefen, att för varje distrikt

utom första distriktet inrättades en ny tjänst. Vidare föreslogs att medel skulle

anvisas för anordnande av informationsdagar för de kommunala tillsynsmännen.

Gentemot vad departementschefen anfört hade riksdagen ej något att

invända.

Remissyttrandet

Arbetarskyddsstyrelsen tillstyrker motionärernas utredningskrav.

Styrelsen upplyser, att vid yrkesinspektionen då och då anordnats informationsdagar

för kommunala tillsynsmän, varvid tjänstemännen i distrikten

bl. a. hållit föredrag om den kommunala tillsynens uppgifter och praktiska utövande.

Under senare år har en intensifiering skett och årligen hållits ett tiotal

sådana kurser. Arbetarskyddsstyrelsen anser dessa kurser vara av värde, ehuru

de dock icke bevistats i den omfattning som önskvärt vore. Under sina inspektionsresor

brukar yrkesinspektionens tjänstemän även ta kontakt med de kommunala

tillsynsmännen och överlägga med dem i frågor rörande tjänsten.

De olika förslag till förbättringar av den kommunala tillsynen som framlagts

har, konstaterar styrelsen, inte resulterat i någon ändring i organisationen.

Styrelsen anser det angeläget, att ett fullgott arbetarskydd upprätthålles vare

sig fråga är om stora eller små arbetsställen. Motionärerna finner, anför styrelsen,

att det därvidlag brister i fråga om sådana arbetsplatser, vilkas tillsyn

överlämnats till kommunala organ, och synes ifrågasätta om icke denna tillsyn

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1965

7

bör övertagas av den statliga inspektionen. Frågan härom synes styrelsen böra

närmare övervägas. En betydlig förstärkning av yrkesinspektionen blir emellertid

ovillkorligen följden av en sådan överflyttning. Den kommunala tillsynen

omfattar f. n. i runt tal 86 000 arbetsställen fördelade på ca 1100 tillsynsmän.

Därest vid ett statligt övertagande skulle för dessa arbetsställen upprätthållas

ett inspektionsintervall av 2—3 år, d. v. s. det intervall som för närvarande

gäller beträffande de arbetsställen som tillhör den allmänna yrkesinspektionen,

och varje tjänsteman beräknas kunna inspektera högt räknat 1 000 arbetsställen

per år, skulle enligt styrelsens beräkningar erfordras en utökning av

yrkesinspektionens personal med 30—40 inspekterande tjänstemän förutom

erforderlig kanslipersonal.

Utskottet

Enligt 1949 års arbetarskyddslag ankommer den centrala tillsynen över arbetarskyddet

på arbetarskyddsstyrelsen. Under dess överinseende och ledning

utövas tillsynen lokalt av yrkesinspektionens befattningshavare och av kommunala

tillsynsmän. Det åligger hälsovårdsnämnderna att utse de kommunala

tillsynsmännen. Tillsyningsman för den kommunala hälsovården är skyldig att

även vara kommunal tillsynsman för arbetarskyddet om han förordnas därtill.

Den kommunala tillsynen omfattar dels arbeten som bedrives utan användande

av maskinella hjälpmedel eller tryckkärl och vari i regel sysselsättes färre än

tio arbetstagare, dels vissa arbeten med maskinella hjälpmedel eller tryckkärl

av mera enkel beskaffenhet.

I förevarande motioner yrkas utredning och förslag i syfte att effektivisera

tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid de mindre arbetsplatserna.

Motionärerna anser att det nuvarande systemet med en uppdelning

av tillsynen mellan den allmänna yrkesinspektionen och den kommunala tillsynen

inte fungerat tillfredsställande. I motionerna framhålles vidare att många

kommunala tillsynsmän har sitt uppdrag som bisyssla och att de ofta saknar

erforderlig utbildning och erfarenhet beträffande arbetarskyddsfrågor. Enligt

motionärerna har verkställda undersökningar visat allvarliga brister på arbetsplatser

som omfattas av den kommunala tillsynen.

I remissyttrande över motionerna påpekar arbetarskyddsstyrelsen, att olika

utredningar rörande arbetarskyddets organisation påtalat brister i den kommunala

tillsynen. Då styrelsen anser det angeläget att ett fullgott arbetarskydd

upprätthålles vare sig det är fråga om stora eller små arbetsställen, tillstyrker

styrelsen motionärernas utredningskrav.

Såsom påpekats såväl av motionärerna som av arbetarskyddsstyrelsen har

genom olika utredningar klarlagts, att den kommunala tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens

efterlevnad i vissa avseenden inte fungerar tillfredsställande.

Vad som sålunda framkommit visar enligt utskottets mening att en förbättring

av arbetarskyddet vid de mindre arbetsplatserna är påkallad. Utskottet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 38 år 1965

är emellertid inte berett att nu uttala sig om hur genomgripande åtgärder som

kan anses erforderliga för att avhjälpa de påtalade bristerna. Utskottet förordar

därför att arbetarskyddslagstiftningen i de delar som nu är aktuella blir föremål

för översyn i den ordning Kungl. Maj :t finner lämplig.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 231

och 11:293, i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att

Kungl. Maj:t, efter den utredning som kan anses erforderlig,

framlägger förslag till effektivisering av tillsynen å arbetarskyddslagstiftningens

efterlevnad vid mindre arbetsplatser;

samt

2) att motionerna, i den mån de inte kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 april 1965

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,

herr Lars Larsson, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson, Ottosson*

och fru Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Rimmerfors, fru

Ekendahl, herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell,

herr Ringaby och fru Skantz.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1262! AB Rotopress 1965

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:166 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid mindre arbetsplatser. a1 i texten