Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående socialhjälp till anhörig vid frihetsberövande åtgärd mot familjeförsörjare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 261 i första kammaren av fru HamrinThorell m. fl. samt nr 280 i andra kammaren av herr Wiklund m. fl.

1965-04-01 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående socialhjälp till anhörig vid frihetsberövande åtgärd mot familjeförsörjare. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 261 i första kammaren av fru HamrinThorell m. fl. samt nr 280 i andra kammaren av herr Wiklund m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1965

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående socialhjälp

till anhörig vid frihetsberövande åtgärd mot familjeförsörjare.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 261 i första kammaren av fru HamrinThorell

m. fl. samt nr 280 i andra kammaren av herr Wiklund m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t ville hemställa att bestämmelser meddelas (vid behov efter

att förslag härom förelagts riksdagen), som vid frihetsberövande åtgärd (anhållande,

häktning, intagning i fångvårdsanstalt för straffs avtjänande, tvångsintagning

i allmän vardanstalt för alkoholmissbrukare — eventuellt även

interimistiskt omhändertagande enligt nykterhetsvårdslagen — eller på mentalsjukhus)

ålägger verkställighetsorganet eller styresmannen för den mottagande

institutionen att — omedelbart och generellt eller endast om detta påkallas av

omständigheterna — rikta vederbörande socialhjälpsorgans uppmärksamhet på

anhörigas hjälpbehov.”

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 280.

Utskottet har i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver inhämtat yttrande

över motionerna från socialstyrelsen.

Gällande bestämmelser m. m.

Rätt till obligatorisk socialhjälp har barn, åldringar och sjuka som saknar

medel till livsuppehälle eller vård eller, i fråga om barn, uppfostran. Socialhjälp

utgår sålunda i många fall till maka och barn då familjeförsörjaren

berövats friheten genom beslut av domstol eller administrativ myndighet. Den

som vill komma i åtnjutande av socialhjälp skall göra framställning därom till

socialnämnden i den kommun han vistas. Oavsett om anmälan skett, åligger

det socialnämnden att vid behov förordna om socialhjälp till person som vistas

i kommunen. Beslut om socialhjälp fattas normalt av socialnämnden, men i

brådskande fall kan nämndens ordförande själv bestämma. Enligt 7 § socialhjälpslagen

skall socialnämnd samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar

och andra, vilkas verksamhet berör nämndens.

I fattigvårdslagen, som 1955 ersattes av socialhjälpslagen, föreskrevs att

polisman, läkare eller barnmorska skulle göra anmälan till fattigvårdsstyrelse

B ihan g till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1965

då behov av ingripande förelåg. En mot detta stadgande svarande bestämmelse

upptogs ej i socialhjälpslagen, då det ansågs att föreskrifter av denna art hörde

hemma i instruktionen för vederbörande befattningshavare. I polisinstruktionen

från år 1964 stadgas att polisen skall samarbeta med myndigheter och

organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Det har vidare

särskilt ålagts polisen att fortlöpande samarbeta med socialvårdsmyndigheterna

och ofördröjligen underrätta sådan myndighet, när polisen får kännedom om

förhållande som bör föranleda åtgärd av myndigheten. I läkarinstruktionen

från år 1963 har endast intagits stadgandet att anmälan skall göras i enlighet

med barnavårdslagens och nykterhetsvårdslagens bestämmelser. Nykterhetsvårdslagen

innehåller en bestämmelse om skyldighet för nykterhetsvårdsmyndigheterna

att samarbeta med socialnämnder, barnavårdsnämnder och andra

myndigheter och organ som utövar social verksamhet.

Socialstyrelsen framhåller i remissyttrande över motionen frihetsberövandets

negativa följder för den omhändertagnes familj och socialnämndernas viktiga

uppgifter i dessa fall. Styrelsen yttrar vidare:

Om den nödlidande av olika anledningar ej själv ansöker om hjälp, är nämnden

beroende av att upplysningar lämnas av berörda myndigheter och samhällsorgan.

Sådan samverkan förekommer i stor utsträckning, vilket dock ej utesluter,

att allvarliga brister kan finnas i fråga om samarbete.

Den växande specialiseringen inom den kommunala socialvården har fört

med sig vissa nackdelar, bl. a. försvårade kommunikationer mellan de sociala

organen. Detta har uppmärksammats i olika sammanhang av såväl kommunerna

och deras organisationer som socialstyrelsen.

De bestämmelser i nykterhetsvårdslagen, som ovan citerats, innebär i princip,

att kontakt med socialnämnderna skall ske, när behov av hjälp från nämnden

påfordras. Detta utesluter ej, att en tvingande bestämmelse skulle medverka

till att riskerna för att någon lämnades utanför hjälpmöjligheterna skulle

elimineras.

En generell anmälningsplikt för de olika verkställighetsorganen skulle dock

i vissa sammanhang kunna få negativa verkningar. Utredning, eller i varje fall

en kontakt med någon anhörig, skulle bli nödvändig. En del anhöriga skulle

kanske se denna kontakt mera som en belastning än som en hjälp, t. ex. anhöriga

till vissa rattfyllerister. Vidare skulle kanske en utredning endast visa,

att förutsättningar för socialhjälp ej fanns, och utredningen därför endast

skapa irritation. Det är tveksamt, om sådana nackdelar uppväges av att man

kan hjälpa dem, som av någon anledning ej själva söker upp socialvårdsmyndigheten.

Socialstyrelsen anser, att det kan vara en tillräcklig åtgärd att Kungl. Maj:t

i en cirkulärskrivelse fäster verkställighetsorganens uppmärksamhet på problemen

i likhet med vad som skett angående den brottsförebyggande verksamheten

(SFS 474/1959). I skrivelsen bör framhållas vikten av att kontakt omedelbart

tages med respektive socialnämnd så snart det kan antagas att hjälpbehov,

ekonomiskt eller av annan art, föreligger.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1965

3

Utskottet

Då en familjeförsörjare berövas friheten genom beslut av domstol eller administrativ

myndighet uppstår ofta behov av ekonomiskt bistånd till de anhöriga.

Sådant bistånd kan erhållas i form av socialhjälp, som lämnas antingen

efter ansökan av den hjälpbehövande eller sedan socialnämnden själv tagit

initiativ. I socialhjälpslagen, nykterhetsvårdslagen, polisinstruktionen och en

del andra författningar finns föreskrifter om samarbete mellan myndigheterna

i avsikt att bereda de behövande hjälp eller vård. Däremot finns ej några föreskrifter

om skyldighet att generellt underrätta socialhjälpsorganen i de fall

familjeförsörjare berövats friheten.

I förevarande motioner yrkas att bestämmelser skall införas om skyldighet

för vederbörande myndighet att vid frihetsberövande av familjeförsörjare rikta

socialvårdsorganens uppmärksamhet på de anhörigas hjälpbehov. Motionärerna

påpekar att en familjeförsörjares intagning på anstalt kan få katastrofala följder

för de anhöriga. Dessa drar sig ofta i det längsta för att kontakta socialhjälpsorganen.

Även om en sådan inställning kan sägas vara föråldrad, framhålles

det vidare i motionerna, är den dock relativt vanlig, särskilt bland

människor som är vana att klara sig själva.

Socialstyrelsen har i remissyttrande betonat att socialnämnderna har viktiga

uppgifter att fylla på det område som beröres i motionerna. Styrelsen ställer

sig emellertid tveksam till införandet av en generell anmälningsplikt för de

olika verkställighetsorganen med hänsyn till att anhöriga i många fall skulle

se en kontakt från socialvårdsmyndigheterna mer som en belastning än som

hjälp. Socialstyrelsen anser för sin del att det skulle vara en tillräcklig åtgärd

om Kungl. Maj:t i en cirkulärskrivelse fäster verkställighetsorganens uppmärksamhet

på problemen. Därvid torde framhållas, att kontakt med socialnämnd

bör tagas så snart det kan antagas att hjälpbehov, ekonomiskt eller av annan

art, föreligger.

De svårigheter som kan uppstå för anhöriga i samband med att familjeförsörjare

berövas friheten är enligt utskottets mening värda att uppmärksammas.

Utskottet anser dock inte att det i motionerna behandlade problemet bör lösas

genom införande av generell skyldighet för myndigheterna att vid frihetsberövande

underrätta socialhjälpsorganen. En sådan ordning skulle nämligen

som socialstyrelsen påpekat i många fall skapa onödig irritation. Enligt utskottets

mening är det emellertid befogat att de genom motionerna aktualiserade

frågorna ägnas ökad uppmärksamhet. Med hänsyn härtill synes det utskottet

lämpligt att Kungl. Maj:t i enlighet med vad socialstyrelsen föreslagit

låter utfärda en cirkulärskrivelse i ämnet. Vad utskottet anfört synes böra

bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner, 1:261

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1965

och II: 280, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening

giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört, samt

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 april 1965

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,

herrar Lars Larsson, Edström*, fru Nilsson, herr Ottosson* och fru

Olsson;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,

fru Ekendahl, herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg, fröken Sandell

och herr Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

12621 AB Rotopress 1965

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:167 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående tillsynen av arbetarskyddslagstiftningens efterlevnad vid mindre arbetsplatser. a1 i texten