Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

1965-04-08 · 36 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 36 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:41, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag angående ändring i lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring, m. m., utom såvitt

avser lag angående ändring i lagen om finansiering av

folkpensioneringen och förslagsanslag till folkpensioner,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 5 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 45, har Kungl.

Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll,

A. föreslagit riksdagen att

dels, jämlikt 87 § regeringsformen, antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän

försäkring,

2) lag om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr

382) angaende införande av lagen om allmän försäkring,

3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774)

med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän

sjukkassa,

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392)

om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2) lag angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 398) om finansiering

av folkpensioneringen,

3) förordning om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen

den 5 juni 1953 (nr 272),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen

föredragande departementschefen hemställt,

B. lämnat riksdagen tillfälle att avge yttrande över de av föredragande

departementschefen angivna grunderna för avvecklingen av de s. k. socialförsäkringsbolagens

verksamhet.

Propositionen har hänvisats till statsutskottet, såvitt avser förslagsanslag

till folkpensioner, samt i övrigt till lagutskott. I vad propositionen hänvisats

till lagutskott behandlas den i detta sammanhang av andra lagutskottet

utom såvitt angår lag angående ändring i lagen om finansiering av folk1

— llihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr il

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

pensioneringen, som kommer att behandlas av utskottet i annat sammanhang.

I samband med propositionen behandlar utskottet följande i ämnet väckta

motioner, nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner:

1) de likalydande motionerna nr 321 i första kammaren av herr Pettersson,

Harald, m. fl., samt nr 388 i andra kammaren av herr Johansson i

öckerö m. fl.,

2) de likalydande motionerna nr 524 i första kammaren av herr Peterson,

Eric Gustaf, m. fl., samt nr 626 i andra kammaren av herr Jonsson m. fl.,

3) de likalydande motionerna nr 531 i första kammaren av herrar Vikberg

och Pettersson, Harald, samt nr 614 i andra kammaren av herrar Elmstedt

och Larsson i Borrby,

4) motionen nr 66 i andra kammaren av herr Sjöholm, samt

5) motionen nr 228 i andra kammaren av herr Holmberg m. fl.

B. i anledning av propositionen väckta motioner:

6) motionen nr 650 i första kammaren av herr Carlsson, Eric, och fru

Olsson,

7) motionen nr 779 i andra kammaren av herr Gustafsson i Skellefteå m. fl.,

8) motionen nr 780 i andra kammaren av herr Hedlund m. fl.

Motionen under 5) såvitt angår normerade bestämmelser för utbetalning

av kommunala bostadstillägg samt statsanslag till kostnaderna för dessa

tillägg samt motionen under 8) såvitt angår yrkandet under 2) kommer att

behandlas av utskottet i annat sammanhang.

De vid propositionen fogade författningsförslagen, som behandlas i detta

sammanhang, är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 2 kap. 7 §, 10 kap. 2 § samt 19 kap. 2 och 6 §§

lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

1 Senaste lydelse av 2 kap. 7 § och 10 kap. 2 § se 1964:156.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 kap.

7 §.

Har kommun genom att anställa

eller eljest träffa avtal med läkare

eller på annat sätt vidtagit åtgärder

för att bereda medellösa eller mindre

bemedlade personer läkarvård, må

Konungen på framställning av kommunen

förordna, att den efter grunder

som fastställas av Konungen

skall vara berättigad att av vederbörande

allmänna försäkringskassa erhålla

ersättning för kostnad för läkarvård,

som sålunda beretts försäkrad.

Sådan ersättning må i varje särskilt

fall utgivas allenast i den mån

ersättning i anledning av vården ej

tillkommit den försäkrade själv samt

må ej överstiga vad som skolat utgivas

till denne, därest han fått vidkännas

motsvarande kostnad.

Allmän försäkringskassa----—

Allmän försäkringskassa---— —

överenskommelse som-----

Om redare--—----

Har kommun genom att anställa

eller eljest träffa avtal med läkare

eller på annat sätt vidtagit åtgärder

för att bereda medellösa eller

mindre bemedlade personer läkarvård,

må allmän försäkringskassa på

framställning av kommunen förordna,

att kommunen efter grunder som

fastställas av Konungen skall vara

berättigad att av kassan erhålla ersättning

för kostnad för läkarvård,

som sålunda beretts försäkrad. Sådan

ersättning må i varje särskilt

fall utgivas allenast i den mån ersättning

i anledning av vården ej tillkommit

den försäkrade själv samt

må ej överstiga vad som skolat utgivas

till denne, därest han fått vidkännas

motsvarande kostnad.

— ifrågavarande kostnader.

— utförda transporter.

av riksförsäkringsverket.

--denna lag.

10 kap.

2 §.

Därest pensionsberättigad under

hel månad är intagen i fångvårdsellcr

tvångsarbetsanstsAt eller är häktad

eller eljest är på statens bekostnad

intagen i anstalt eller ock tillfälligt

vistas utom anstalten, må av

hans å månaden belöpande folkpension

ej utgå högre belopp än som för

år räknat motsvarar femton procent

av basbeloppet. Kan den pensionsberältigade

på grund av sitt tillstånd

uppenbarligen icke tillgodogöra sig

nämnda belopp till sin personliga

Därest pensionsberättigad under

hel månad är intagen i fångvårdsanstalt

eller är häktad eller eljest är

på statens bekostnad intagen i anstalt

eller ock tillfälligt vistas utom

anstalten, må av hans å månaden

belöpande folkpension ej utgå högre

belopp än Konungen bestämmer.

1* Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 41

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr U1 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nytta, må riksförsäkringsverket besluta

om nedsättning av beloppet,

dock till lägst tvåhundra kronor för

år.

Allmän försäkringskassa------skall utgivas.

Åtnjuter barn------— vid nomadskola.

19 kap.

2 §.

Försäkrad, som — —---nedan sägs.

Har den —----av tjänstgöringstiden.

Uppgår den försäkrades till statlig

inkomstskatt taxerade inkomst

vid taxering året näst efter det år

sjukförsäkringsavgiften avser till

minst tvåtusenfyrahundra kronor

och har han icke vid sistnämnda års

utgång upphört att vara inskriven hos

allmän försäkringskassa eller fyllt

sextiosju år eller för december månad

samma år åtnjutit ålderspension

eller förtidspension enligt denna lag,

skall sjukförsäkringsavgiften innefatta

avgift avseende den allmänna

försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.

Vad nu sagts om

försäkrads taxerade inkomst skall i

fråga om försäkrad, som taxeras enligt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser,

avse den sammanlagda

taxerade inkomsten.

Har av gifts pliktig vid taxering till

statlig inkomstskatt erhållit sådant

särskilt avdrag för väsentligen nedsatt

skatteförmåga som avses i 9 §

2 mom. andra stycket förordningen

om statlig inkomstskatt, skall vid

tillämpning av tredje stycket med

taxerad inkomst avses vad som återstår,

sedan den taxerade inkomsten

minskats med nämnda avdrag.

Angående skyldighet------i uppbördsförordningen.

Har vid taxering året näst efter

det år sjukförsäkringsavgiften avser

beräknats till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst för den försäkrade

eller, om han taxeras enligt

för gift skattskyldig gällande bestämmelser,

för någon av de samtaxerade,

skall sjukförsäkringsavgiften innefatta

avgift avseende den allmänna

försäkringskassans utgifter för sjukvårdsersättning.

Sjukförsäkringsavgiften skall icke

innefatta avgift avseende utgifter för

sjukvårdsersättning, om den försäkrade

vid utgången av det år avgiften

avser upphört att vara inskriven hos

allmän försäkringskassa eller fyllt

sextiosju år eller för december månad

samma år åtnjutit ålderspension

eller förtidspension enligt denna lag.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965

5

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 8.

Sjukförsäkringsavgift fastställes

öretal bortfaller.

Avgifterna enligt

År försäkrad--

Avgifterna enligt

--för månad.

inkomst åtnjutits.

för år.

Avgift enligt 2 § tredje stycket må

ej överstiga ett belopp motsvarande

summan av tio kronor och en femtedel

av den försäkrades taxerade

inkomst, i vad denna överstiger tvåtusenfyrahundra

kronor. Taxeras

försäkrade enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, må avgiften

för vardera utgå högst med ett

belopp motsvarande summan av fem

kronor och en femtedel av den försäkrades

taxerade inkomst, i vad

denna överstiger ettusentvåhundra

kronor; och skall därvid hälften av

den sammanlagda taxerade inkomsten

anses belöpa på vardera.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser gälla dock

alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 4-1 år 1965

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående

införande av lagen om allmän försäkring

Härigenom förordnas, att 11 och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 angående

införande av lagen om allmän försäkring1 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

11

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i

stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8

kap. 4 § första stycket lagen om allmän

försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel förtidspension

eller änkepension skall för

år räknat utgöra tvåtusenniohundrafemtio

kronor eller, där den försäkrade

är gift och hans make åtnjuter

folkpension i form av ålderspension

eller förtidspension eller äger rätt

till pension enligt 6 kap. 1 § första

stycket nämnda lag samt fall som

nedan i tredje eller fjärde stycket

sägs ej är för handen, tvåtusentvåhundranittio

kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen

skola för varje mångfald

av tre, varmed pensionspristalet

överstiger etthundra, förhöjas med

ett indextillägg. Varje sådant tillägg

(Föreslagen lydelse)

§.

För tiden intill utgången av juni

1968 skall, såframt ej Konungen med

riksdagen annorlunda förordnar, i

stället för bestämmelserna i 6 kap.

2 § första stycket, 7 kap. 4 § och 8

kap. 4 § första stycket lagen om allmän

försäkring gälla att folkpension

i form av ålderspension, hel förtidspension

eller änkepension skall för

år räknat utgöra tretusenetthundra

kronor eller, där den försäkrade är

gift och hans make åtnjuter folkpension

i form av ålderspension eller förtidspension

eller äger rätt till pension

enligt 6 kap. 1 § första stycket nämnda

lag samt fall som nedan i tredje

eller fjärde stycket sägs ej är för handen,

tvåtusenfyrahundrafem kronor.

De i första stycket angivna pensionsbeloppen

skola för varje mångfald

av tre, varmed pensionspristalet

överstiger etthundra, förhöjas med

ett indextillägg. Varje sådant tillägg

utgör för gift pensionsberättigad som

1 Senaste lydelse av 11 f se 1964:157 och av 16 § se 1963:58.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr Åt år 1965

7

(Nuvarande lydelse)

utgör för gift pensionsberättigad som

i första stycket sägs sextio kronor

och för annan pensionsberättigad

sjuttiofem kronor för år; dock skola

indextillägg, vilka motsvara så många

hela mångfalder av tre som pensionspristalet

för juni 1962 överstiger 100,

utgöra för gift pensionsberättigad

fyrtio kronor och för annan pensionsberättigad

femtio kronor för år.

Därest pensionspristalet, efter att hava

stigit med hel mångfald av tre,

åter nedgår, skola indextillägg utgå

efter oförändrade grunder, så länge

pensionspristalet överstiger närmast

lägre hela mångfald av tre.

Åtnjuter den---------—

Åtnjuta makar--------------

(Föreslagen lydelse)

i första stycket sägs sextiofem kronor

och för annan pensionsberättigad

åttiofem kronor för år; dock skola

indextillägg, vilka motsvara så många

mångfalder av tre som pensionspristalet

136 överstiger 100, utgöra för

gift pensionsberättigad fyrtio kronor

och för annan pensionsberättigad

femtio kronor för år samt indextilllägg,

vilka motsvara så många hela

mångfalder av tre som pensionspristalet

för juni månad 1965 överstiger

136, utgöra för gift pensionsberättigad

sextio kronor och för annan pensionsberättigad

sjuttiofem kronor för

år. Därest pensionspristalet, efter att

hava stigit med hel mångfald av tre,

åter nedgår, skola indextillägg utgå

efter oförändrade grunder, så länge

pensionspristalet överstiger närmast

lägre hela mångfald av tre.

— nämnda lag.

--allmän försäkring.

16 §.

Bestämmelserna i tredje stycket

punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960

(nr 99) angående ändring i lagen

den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

skola alltjämt äga motsvarande

tillämpning. Dock skall beträffande

änkepension efter man,

som avlidit före den 1 juli 1960, i

stället för 8 § första stycket lagen om

folkpensionering i lagrummets lydelse

före nämnda tidpunkt gälla, att

sådan pension minskas med en

tredjedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga

ettusensjuhundra kronor. Vid tilllämpning

i fall som nu sagts av 13 §

Bestämmelserna i tredje stycket

punkterna 1—4 övergångsbestämmelserna

till lagen den 5 maj 1960

(nr 99) angående ändring i lagen den

29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering

skola alltjämt äga motsvarande

tillämpning. Dock skall beträffande

änkepension efter man,

som avlidit före den 1 juli 1960, i

stället för 8 § första stycket lagen

om folkpensionering i lagrummets

lydelse före nämnda tidpunkt gälla,

att sådan pension minskas med en

tredjedel av den pensionsberättigades

årsinkomst i vad den må överstiga

ettusensjuhundra kronor. Vid tilllämpning

i fall som nu sagts av 13 §

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets

(Nuvarande lydelse)

2 mom. sistnämnda lag skall ock

procenttalet 20 utbytas mot 10.

utlåtande nr ål år 1965

(Föreslagen lydelse)

2 mom. sistnämnda lag skall ock

procenttalet 20 utbytas mot 10 samt

beloppet 20 000 kronor utbytas mot

30 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

För den, som åtnjuter folkpension i form av ålderspension eller förtidspension

och vars pension jämlikt 18 § andra stycket lagen angående införande

av lagen om allmän försäkring utgår med högre belopp än som skolat

utgivas med tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring, skall

pensionen höjas med belopp motsvarande dels den pensionsförhöjning som

föranledes av ändringen i 11 § första stycket, dels indextillägg som utlöses

efter den 30 juni 1965.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1965

9

Förslag

till

Lag

om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda

bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa

Härigenom förordnas som följer.

Försäkring enligt lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa* må meddelas även

för tid efter utgången av juni månad 1965, dock längst till utgången av

juni månad 1970.

Den som vid utgången av juni månad 1965 är försäkrad enligt nämnda lag

skall, om han ej begär annat, utan ny anmälan anses försäkrad även för

tiden därefter. 1

1 Senaste lydelse av 1 § se 1960:182 samt av 2, 3 och 5 S§ se 1955:398.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutilllägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension

Härigenom förordnas, att 5 § lagen den 25 maj 1962 om hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg till folkpension skall erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §.

Med årsinkomst-----att utgiva.

Vid uppskattning av förmögenhets

avkastning skall denna höjas med tio

procent av det belopp, varmed förmögenheten

må överstiga för den som är

gift femtontusen kronor och för annan

tjugutusen kronor.

Värdet av—-------

Ifråga om--—--sammanlagda förmögenhet.

Årsinkomst avrundas-----tiotal kronor.

Vid uppskattning av förmögenhets

avkastning skall denna höjas med tio

procent av det belopp, varmed förmögenheten

må överstiga för den

som är gift tjugotvåtusenfemhundra

kronor och för annan trettiotusen

kronor.

av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

11

iifi i t il

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den5 juni 1953 (nr 272)

Härigenom förordnas, att 2 § 4 inom. uppbördsförordningen den 5 juni

19531 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

2

4 mom. Den som är pliktig erlägga

i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift

och som taxerats enligt för gift

skattskyldig gällande bestämmelser

skall, om för den andra maken ej

beräknats någon till statlig inkomstskatt

taxerad inkomst och makarna

blivit för inkomståret mantalsskrivna

såsom tillhörande samma hushåll,

påföras jämväl den andra makens

sjukförsäkringsavgift för inkomståret

och skall den sistnämnda

maken vara fri från betalningsskyldighet

för avgiften.

(Föreslagen lydelse)

§.

4 mom. Den som är pliktig erlägga

i 1 § omförmäld sjukförsäkringsavgift

och som taxerats enligt för

gift skattskyldig gällande bestämmelser

skall, om för den andra maken

ej beräknats någon till statlig inkomstskatt

beskattningsbar inkomst

och makarna blivit för inkomståret

mantalsskrivna såsom tillhörande

samma hushåll, påföras jämväl den

andra makens sjukförsäkringsavgift

för inkomståret och skall den sistnämnda

maken vara fri från betalningsskyldighet

för avgiften.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1966. Äldre bestämmelser

gälla dock alltjämt i fråga om sjukförsäkringsavgift för tid dessförinnan.

1 Senaste lydelse av 2 § 4 inom. se 1954:340.

2*— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sanxl. 2 avd. Nr il

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om den lagändring som erfordras för

genomförande av standardhöjningen av folkpensioner i enlighet med förslag

i statsverkspropositionen. Vid nuvarande antal indextillägg blir fr. o. in.

juli 1965 det årliga pensionsbeloppet — bortsett från kommunalt bostadstillägg

— för en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade

makar tillhopa 6 250 kr.

Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 föreslås höjda till 85 kr.

för ensam pensionär och 130 kr. för två pensionsberättigade makar.

Bestämmelserna om samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen

uppmjukas så att den föreslagna standardhöjningen

skall kunna utgå till ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms

med tillämpning av övergångsbestämmelserna till lagen om allmän

försäkring. Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall också tillkomma

dessa pensionärer.

Reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner föreslås ändrade

så att de s. k. skärpningsfria beloppen fr. o. m. den 1 juli 1965 höjs från

20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 30 000 kr. till 45 000

kr. för makar.

Ändrade grunder föreslås rörande skyldigheten att erlägga avgift avseende

allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner. Sådan skyldighet

skall föreligga, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst

beräknats för den försäkrade själv eller för make med vilken den försäkrade

samtaxerats.

Vidare föreslås förlängning på fem år av den s. k. T-försäkringen.

Propositionen innehåller förslag rörande fonderingen i allmänna sjukförsäkringsfonden.

Förslag framläggs om att överskottsmedel i riksförsäkringsverkets fonder

skall få användas för förhöjning av livräntor på grund av frivillig

yrkesskadeförsäkring.

Slutligen föreslås att riksdagen, med ändring av tidigare ställningstagande,

fattar principiellt beslut om att de s. k. socialförsäkringsbolagen

inte skall få meddela yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1967. Riksdagen

bereds tillfälle att yttra sig rörande huvudgrunderna för avveckling

av bolagens verksamhet.

Av propositionens innehåll redovisas här endast vad föredragande departementschefen

anfört. Beträffande övriga delar av propositionen hänvisas

till denna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr Al år 1965

13

Motionsyrkandena

I motionerna I: 321 och II: 388 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t påkallar åtgärder för en snar lösning av frågorna om

värdesäkring av livräntor på grund av frivilliga försäkringar enligt vrkesskadelagstiftningen».

I motionerna 1: 52A och II: 626 har hemställts,

»A. att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av gällande

lag om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension m. m.,

att gälla fr. o. m. den 1 juli 1965,

1) att avdragsfaktorn vid beräkning av inkomstprövat hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer skall vara en tredjedel av

det belopp som sidoinkomst (extrainkomst vid sidan av folkpension) överstiger

1 200 kr. för gift pensionär och 1 700 kr. för annan pensionär och

att således den nuvarande skärpningen av avdraget till två tredjedelar —

vid sidoinkomster överstigande 1 700 kr. respektive 2 400 kr. — avskaffas;

2) att de avdragsfria förmögenhetsbelopp som tillämpas vid behovsprövningen

av folkpensionsförmåner höjes från nuvarande 15 000 kr. för gift

pensionsberättigad (30 000 kr. för två makar som båda har folkpension)

och 20 000 kr. för ensamstående pensionär till 22 500 kr. för gift pensionär

(45 000 kr. för två makar) och 30 000 kr. för ensamstående pensionär; samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

I motionerna I: 531 och II: 61A har hemställts,

»I. att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring av nuvarande

lagbestämmelser, att gälla från och med den 1 juli 1965

a) att avdragsfaktorn vid beräkning av inkomstprövat hustrutillägg och

kommunalt bostadstillägg för folkpensionärer skall utgöra en tredjedel av

det belopp, vilket som extrainkomst vid sidan av folkpension överstiger 1 200

kronor för gift pensionär och 1 700 kronor för annan pensionär,

b) att de avdragsfria förmögenhetsbelopp som tillämpas vid behovsprövningen

av folkpensionsförmåner höjes från nuvarande 15 000 kronor för

gift pensionär och 20 000 kronor för ensamstående pensionär till 20 000

kronor för gift pensionär och 30 000 kronor för ensamstående pensionär;

samt

II. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

författningstext».

I motionen II: 66 har hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

måtte anhålla om utredning och förslag syftande till att personer som befrias

från erläggandet av inkomstskatt och folkpensionsavgift befrias jämväl

från erläggandet av sjukförsäkringsavgift».

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1965

I motionen II: 228 har, såvitt nu är i fråga, hemställts, »att riksdagen

måtte besluta, att hemställa om förslag till sådan ändring av lagen om

hustrutillägg och kommunala bostadstillägg att reducering av dessa förmåner

med anledning av inkomst utöver folkpensionen sker först vid ett

betydligt större inkomstbelopp än vad som föreskrives i nu gällande bestämmelser».

I motionen I: 650 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta att en höjning

av standardtilläggen, som i proposition nr 45, föreslås för pensionärer

med hel pension, jämväl må utgå med oreducerade belopp till pensionärer

som anmält förtida uttag, samt att vederbörande utskott må utarbeta

erforderlig lagtext».

I motionen II: 779 har hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av prop.

nr 45 måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag till 1966

års riksdag avseende en förbättring av folkpensionerna med beaktande av

vad i motionen anförts».

I motionen II: 780 bar, såvitt nu är i fråga hemställts, »att riksdagen vid

behandlingen av propositionen nr 45 i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla

1) om tillsättande snarast av en parlamentarisk utredning av frågan

om målsättning och metod för standardhöjningar av folkpensionsförmånerna

efter 1968 i enlighet med vad som anförts i motionen; —- — —».

över motionerna I: 321 och II: 388 har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna 11:388, 11:626, 11:614, 11:66, 11:228, 1:650, 11:779 och

II: 780.

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har, i de delar

varom nu är i fråga, anfört:

»I prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) har föreslagits standardhöjning av folkpensionerna

fr. o. m. den 1 juli 1965. Den föreslagna höjningen föranleder ändring

i lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän

försäkring. Även vissa andra ändringar i lagstiftningen om allmän

försäkring bör vidtas.

Vidare påkallas ställningstagande till frågan om försäkring efter den

30 juni 1965 enligt lagen den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa.

De s. k. socialförsäkringsbolagens rätt att efter utgången av år 1965 meddela

försäkring enligt lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring

bör även tas upp till ny prövning.»

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965

Socialforsäkringsbolagen

Departementschefen

»Yrkesskadeförsäkringen handhas av riksförsäkringsverket och nio av

arbetsgivare för ändamålet bildade ömsesidiga s. k. socialförsäkringsbolag.

Vid 1961 års riksdag tog statsmakterna ställning till de organisatoriska

frågorna för sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen. I avvaktan

på en utredning om yrkesskadeförsäkringens närmare utformning begränsades

ställningstagandet i fråga om denna försäkringsgrens administration

till ett principbeslut, som innebar att socialforsäkringsbolagen efter utgången

av år 1965 inte skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Översynen av yrkesskadeförsäkringen har anförtrotts yrkesskadeutredningen,

som också har att behandla problemen i samband med avvecklingen

av socialförsäkringsbolagens verksamhet. Utredningen har anmält

att den inte kan lägga fram förslag om en reviderad yrkesskadelagstiftning

i sådan tid att den nuvarande lagen kan avlösas av en ny vid utgången

av år 1965. En ny lag kan enligt vad utredningen uppger träda i kraft tidigast

den 1 januari 1967. På grund härav utgår utredningen från att tidpunkten

för bolagens avveckling skall framflyttas, så att bolagen får meddela

försäkring enligt den nuvarande yrkesskadeförsäkringslagen under

dess giltighetstid.

I likhet med yrkesskadeutredningen och remissorganen anser jag det

inte lämpligt att vidta någon ändring i försäkringens administration innan

en ny yrkesskadelagstiftning kan träda i kraft. Tidpunkten för genomförandet

av 1961 års principbeslut bör därför framflyttas. Jag bedömer att

den nya lagstiftningen kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1968. Med

hänsyn härtill förordar jag sådan ändring av nämnda principbeslut att

socialforsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1967 skall äga meddela

försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

En ny yrkesskadelagstiftning torde bli tillämplig endast på skador, som

inträffat efter lagstiftningens ikraftträdande, medan de äldre bestämmelserna

i princip får gälla för skador som inträffat dessförinnan. Jag är ense

med utredningen om att detta äldre försäkringsbestånd till den del det

förvaltas av socialforsäkringsbolagen successivt bör överföras på riksförsäkringsverket

under en övergångstid av högst fem år efter den nya lagstiftningens

ikraftträdande. I anslutning till vad Socialförsäkringsbolagens

förening anfört i sitt remissyttrande vill jag framhålla att, om bolagen på

sätt utredningen förutsatt medverkar till rörelsens avveckling, möjlighet

bör finnas att i väsentlig mån tillgodose föreningens önskemål om att avvecklingsperioden

för de olika bolagen inte blir alltför kort. Att fastslå en

generell minimitid på fyra år finner jag inte lämpligt.

Yrkesskadeförsäkringslagen och lagen om försäkringsrörelse innehåller

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr Al år 1965

vissa bestämmelser om ordningen för överförande av socialförsäkringsbolagens

verksamhet på riksförsäkringsverket. I princip bör dessa bestämmelser

komma till användning, men med hänsyn till de särskilda förhållandena i

samband med socialförsäkringsbolagens avveckling torde som utredningen

föreslagit en viss särreglering vara lämplig och erforderlig. Utredningen

förordar i huvudsak följande principer för avvecklingen.

överförandet av bolagens försäkringsbestånd på riksförsäkringsverket

bör i första hand grundas på överenskommelser mellan parterna. En plan

för avvecklingsarbetet bör upprättas senast vid avvecklingsperiodens början.

Sedan i ett visst fall verket och bolaget träffat avtal om villkoren för

överlåtelsen, bör avtalet äga giltighet och kunna verkställas utan att Kungl.

Maj :ts eller försäkringsinspektionens medgivande inhämtas. Avtalet bör

registreras av försäkringsinspektionen och avvecklingen bör ske under inspektionens

överinseende. Med registreringen skall det överlåtande bolaget

vara fritaget från förpliktelser för det överlåtna försäkringsbeståndet. Vissa

allmänna normer för övertagandet bör utarbetas av en nämnd med representanter

för riksförsäkringsverket och bolagen och under medverkan från

inspektionens sida. Beräkningen av livräntebeståndets värde vid överlåtelse

bör baseras på de för bolagen vid tidpunkten för överlåtelsen gällande

grunderna.

Skulle överlåtelseavtal inte kunna komma till stånd, bör meningsskiljaktigheterna

lösas genom ett skiljemannaförfarande, varvid riksförsäkringsverket

och vederbörande bolag utser två skiljemän var och en femte skiljeman

utses av försäkringsinspektionen. Skiljemännens avgörande bör få

samma verkan som ett i frivillig ordning tillkommet överlåtelseavtal.

Den som är delägare i ett socialförsäkringsbolag vid den tidpunkt då bolagen

upphört att vara försäkringsgivare bör anses som delägare även för

tiden därefter så länge bolaget består.

De av utredningen förordade riktlinjerna för avveckling av socialförsäkringsbolagens

verksamhet har praktiskt taget helt godtagits av remissorganen.

Riksförsäkringsverket och försäkringsinspektionen anför dock, att

även normerna för beräkningen av livräntebeståndets värde bör kunna bli

föremål för förhandlingar mellan parterna i den av utredningen föreslagna

ordningen.

För att socialförsäkringsbolagen redan nu skall kunna förbereda sig på

avvecklingen bör statsmakterna ta ställning till principerna för denna. Jag

anser, att yrkesskadeutredningens förslag är väl ägnat att läggas till grund

för avvecklingen av bolagens verksamhet. Rörande beräkningen av livräntebeståndets

värde ansluter jag mig dock till den av de båda ämbetsverken

hävdade uppfattningen. Med denna modifikation biträder jag utredningens

förslag. Jag föreslår, att riksdagen får tillfälle att yttra sig om de

av mig förordade huvudgrunderna för avveckling av bolagens verksamhet.

Förslag till erforderliga lagregler i ämnet ämnar jag lägga fram i samband

med förslag till ny lagstiftning om yrkesskador.»

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1965

17

Folkpensioneringen

Standardhöjning av folkpensioner

Departementschefen

»1 prop. 1965: 1 (bil. 7 s. 23) bär föreslagits en standardhöjning av folkpensionerna

fr. o. m. den 1 juli 1965 med 150 kr. för en ensam pensionär

och 115 kr. för var och en av två pensionsberättigade makar. Med nuvarande

antal indextillägg skulle ålderspensionens årsbelopp därefter bli för

en ensam pensionär 4 000 kr. och för två pensionsberättigade makar tillsammans

6 250 kr. Motsvarande höjningar inträder beträffande förtidspension

och änkepension. De angivna höjningarna avser hel pension. Om

exempelvis en ensam förtidspensionär åtnjuter en tredjedel av hel förtidspension,

blir alltså standardhöjningen för hans del 50 kr. För den som tagit

ut ålderspension före 67 års ålder och med hänsyn härtill har reducerad

pension blir höjningen i motsvarande mån reducerad.

Den föreslagna standardhöjningen kräver ändring av de i 11 § första

stycket lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om allmän

försäkring (ändrad 1963: 58 och 1964: 157) angivna pensionsbeloppen.

Kostnaderna för standardhöjningen kan beräknas till 158 milj. kr. för

budgetåret 1965/66.»

Indextilläggens storlek

Departementschefen

»I lagen om allmän försäkring är folkpensionsbeloppen uttryckta i procent

av basbeloppet, vilket på visst sätt förändras efter ändringar i det allmänna

prisläget. Av tekniska skäl har dock folkpensionernas anknytning

till basbeloppet hittills kunnat genomföras endast i fråga om barnpensioner,

barntillägg, invaliditetstillägg och invaliditetsersättning. Folkpensioneringens

huvudförmåner ålderspension, förtidspension och änkepension

indexregleras i stället på samma sätt som i den före 1963 gällande folkpensioneringslagen

genom anknytning till pensionspristalet.

Pensionspristalet anger förhållandet mellan prisläget varje månad och

prisläget i december 1951 och gäller för tredje månaden efter den som beräkningen

avser. Folkpensionens grundbelopp ökas med ett indextillägg för

varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100. Det senast

fastställda pensionspristalet är 150 och antalet indextillägg 16. Storleken av

varje indextillägg som utlösts före den 1 juli 1962 är 50 kr. för ensam pensionär

och 40 kr. för vardera av två pensionsberättigade makar. De tillägg

som utlösts därefter utgör 75 kr. för en ensam pensionär och 60 kr. för vardera

av två makar. Av nu utgående 16 indextillägg har tolv utlösts före och

fyra efter den 1 juli 1962.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

För att folkpensionärerna skall få full kompensation för kommande prishöjningar

— bl. a. de som föranleds av omsättningsskattens höjning — bör

indextilläggen höjas. Jag förordar, att indextillägg som utlöses efter juni

månad 1965 skall utgöra 8a kr. för ensam pensionär och 65 kr. för vardera

av två pensionsberättigade makar.

Den föreslagna förbättringen av indextilläggen kräver ändring i 11 §

andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän försäkring.

Den merkostnad för varje efter juni månad 1965 tillkommande indextillägg,

som förbättringen medför, kan uppskattas till 10 milj. kr. för år

räknat.»

Samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen

Departementschefen

»Den nu\arande samordningen mellan den allmänna pensioneringen och

yrkesskadeförsäkringen är avsedd som ett provisorium i avbidan på en

definitiv lösning av yrkesskadeförsäkringens ställning inom socialförsäkringen.

Denna fråga utreds av yrkesskadeutredningen. Dess förslag till ny

lagstiftning om yrkesskador kan beräknas bli framlagt i sådan tid att de nya

reglerna kan träda i kraft den 1 januari 1968. Även om det inför en förestående

ny lagstiftning om yrkesskador bör undvikas att ändra samordningsreglerna,

bör årets standardhöjning på samma sätt som fjolårets tillkomma

de ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms med tilllämpning

av 18 § andra stycket lagen angående införande av lagen om allmän

försäkring. Enligt min mening talar skäl för att också de indextillägg,

som utlöses efter juni månad 1965, för de nämnda pensionstagarna undantas

från tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring. Jag förordar att

så sker genom en övergångsbestämmelse till den tidigare förordade ändringen

av lagen angående införande av lagen om allmän försäkring. Det innebär

alltså att de berörda pensionärerna får del av standardhöjningen och

de indextillägg som utlöses efter den 30 juni i år.

Kostnaderna för de föreslagna uppmjukningarna av samordningsbestämmelserna

vad avser standardhöjningen kan beräknas till 2,7 milj. kr. per år.

Årskostnaden för varje indextillägg som tillkommer efter den 30 juni 1965

kan på grund av förslaget beräknas öka med 1,7 milj. kr.»

Inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner

Departementschef en

»Kommunala bostadstillägg, hustrutillägg och änkepensioner i anledning

av dödsfall före den 1 juli 1960 är underkastade inkomstprövning. Denna innebär,

att pensionsförmånen enligt vissa regler minskas med den pensions
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

bei ättigades årsinkomst vid sidan av folkpensionen i den mån denna inkomst

ö\ erstiger visst belopp. Vidare gäller att förmögenhet överstigande för ensam

pensionär 20 000 kr. och för makar tillsammans 30 000 kr. medför höjning

av årsinkomsten med 10 % av det belopp varmed förmögenheten överstiger

nyss nämnda gränsbelopp. En gift pensionsberättigads inkomst och förmögenhet

anses utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst och förmögenhet.

^ id beräkningen av årsinkomsten skall värdet av bostadsförmån eller annan

naturaförmån som regel uppskattas enligt de grunder som tillämpas vid

taxering till statlig inkomstskatt. Härav följer bl. a. att inkomst av en- och

t\åfamilj sfastigheter beräknas till 2,5 % av taxeringsvärdet samt att avdrag

från nämnda inkomst medges för ränta på lånat, i fastigheten nedlagt kapital

och dessutom med 200 kr. om innehavaren är mantalsskriven på fastigheten.

De nuvarande bestämmelserna om förmögenhetsskärpningen har gällt

sedan den 1 juli 1957, dock med den ändringen att skärpningsprocenten

sänktes från 20 till 10 fr. o. m. den 1 januari 1963. Som motivering härför

anfördes att den högre skärpningsprocenten verkade hårt, vilket skulle

framträda särskilt om taxeringsvärdena på egnahemsfastigheter höjdes mera

avsevärt.

För att neutralisera verkningarna av de höjda fastighetstaxeringsvärdena

vid 1957 års allmänna fastighetstaxering beslöt statsmakterna, att de skärpningsfria

beloppen skulle höjas. Med anledning av den nu pågående fastighetstaxeringen

har riksförsäkringsverket haft uppdrag att utreda om en

ny jämkning i gällande bestämmelser rörande inkomstprövningen är motiverad.

Verket föreslår att de skärpningsfria beloppen höjs med 50 % från

20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär och från 15 000 kr. till 22 500

kr. för gift pensionsberättigad, dvs. för makar sammanlagt från 30 000 kr.

till 45 000 kr.

Jag anser det angeläget, att folkpensionärer som har egna hem eller därmed

jämförliga fastigheter inte på grund av en förmögenhetsökning som i

huvudsak är av nominell natur kommer i väsentligt sämre läge i fråga om

rätten till inkomstprövade pensionsförmåner. Sådana konsekvenser av den

pågående fastighetstaxeringen bör undvikas. Det av riksförsäkringsverket

framlagda förslaget, som gillats av remissorganen, anser jag väl avvägt. Jag

förordar att det genomförs. I detta sammanhang bör beaktas att inkomstprövningsreglerna

påverkas av att procentsatsen för beräkning av intäkt av

en- och tvåfainiljsfastigheter sänks från 2,5 till 2. Kungl. Maj :t har den 5

februari 1965 beslutat föreslå riksdagen sådan ändring i skattereglerna. En

ändring i dessa slår automatiskt igenom i reglerna om inkomstprövningen

av folkpensionsförmåner.

Den föreslagna uppmjukningen av skärpningsreglerna är av generell natur

och således likformig för förmögen hetsinnehavare med fastighet och sådana,

vilkas förmögenhet består av exempelvis banktillgodohavanden. För

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965

vissa pensionstagare kommer åtgärden att medföra rätt att efter ansökan

erhålla förhöjning av utgående inkomstprövade pensionsförmåner, varjämte

vissa pensionärer som nu på grund av förmögenhetens storlek är helt uteslutna

från rätt till sådan förmån kommer att efter ansökan bli berättigade

därtill.

Kostnadsökningen på grund av ändringen kan uppskattas till omkring 10

milj. kr. per år, varav huvuddelen faller på kommunerna.»

Folkpension till anstaltsvårdade

Departementschef en

»Av den lämnade redogörelsen framgår att bristande överensstämmelse

f. n. råder mellan de belopp som skall tillhandahållas den pensionsberättigade

för hans personliga behov i de fall då pensionen på grund av anstaltsvistelse

m. m. sätts ned och då pensionen uppbärs av den som svarar för vårdkostnaden.

Vid vård på statens bekostnad utgör beloppet f. n. 750 kr., medan

det vid vård på kommunal eller landstingskommunal anstalt utgör 780 kr.

Det förra beloppet varierar automatiskt vid ändringar i basbeloppet, under

det att ändringar i det senare är beroende på Kungl. Maj :ts beslut. Då reglerna

rörande de belopp, som i de båda fallen bör tillkomma den pensionsberättigade

personligen, bör överensstämma, förordar jag att 10 kap. 2 §

första stycket lagen om allmän försäkring ändras så att Kungl. Maj:t får

fastställa det belopp med vilket pensionen högst får utgå.»

Sjukförsäkringen

Sjukförsäkringsavgifterna m.m.

Departementschefen

»Avgift avseende allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsersättning

tas ut av försäkrade, vilkas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst uppgår

till minst 2 400 kr. Samma taxerade belopp utgör gräns för skyldigheten att

betala folkpensionsavgift. I syfte att nå en bättre anpassning till skatteförmågan,

sådan den tar sig uttryck vid inkomsttaxeringen, har i prop. 1965:

14 föreslagits, att folkpensionsavgiften i stället skall beräknas på grundval

av den beskattningsbara inkomsten. De skäl som anförts för en omläggning

av skyldigheten att erlägga folkpensionsavgift kan också anföras för en motsvarande

omläggning av skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning.

En sådan åtgärd skulle undanröja vissa olägenheter, som är förknippade

med de nuvarande reglerna. På grund av att avgift för sjukvårdsersättning

påförs alla försäkrade, vilkas taxerade inkomst uppgår till minst 2 400 kr.,

blir förhållandevis många påförda sådan avgift även om de har låg inkomst

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1965

21

och nedsatt skatteförmåga. Samtaxerade makar eller en ogift person, änka,

änkling eller frånskild med hemmavarande barn under 18 år får betala avgift

om den taxerade inkomsten ligger mellan 2 400 kr. och 4 500 kr., trots att

statlig och kommunal inkomstskatt inte skall erläggas. Efter ortsavdraget

4 500 kr. blir nämligen den beskattningsbara inkomsten 0. De särskilda bestämmelserna

om extra avdrag för väsentligen nedsatt skatteförmåga är inte

tillämpliga, eftersom den beskattningsbara inkomsten redan är 0. Hade den

taxerade inkomsten i stället varit exempelvis 5 000 kr. eller 6 000 kr. skulle

extra avdrag ha kunnat medges med så stort belopp som erfordras för att

nedbringa den efter ortsavdraget återstående inkomsten till 0 eller alltså med

500 kr. resp. 1 500 kr. Skyldigheten att erlägga avgift för sjukvårdsersättning

skulle dock ha stått kvar. Nu nämnda olägenheter försvinner, om avgiftsskyldighet

inträder först när beskattningsbar inkomst beräknats.

Jag förordar sådan ändring i 19 kap. 2 § tredje stycket lagen om allmän

försäkring, att avgift avseende utgifter för sjukvårdsersättning skall erläggas

av en försäkrad, om till statlig inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats

antingen för honom själv eller för make med vilken han samtaxeras.

Om mannen har beskattningsbar inkomst, utgår alltså avgift för hustrun

även om hon inte har någon inkomst. Reglerna i 19 kap. 2 § fjärde stycket

och 6 § femte stycket lagen om allmän försäkring kan slopas. Samtidigt

bör viss ändring göras i 2 § 4 mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953

(nr 272, ändrad 1954: 340). Det kan framhållas, att ändringen av reglerna

om avgiftsplikten inte berör rätten till sjukvårdsförmåner.

Genom den förordade omläggningen uppkommer ett avgiftsbortfall för de

allmänna försäkringskassorna, som kan uppskattas till omkring 20 milj. kr.

per år. För att kompensera kassorna för detta avgiftsbortfall torde avgiften

behöva höjas med i genomsnitt 5 kr. för varje avgiftspliktig eller 10 kr. för

två makar.

I anslutning till de behandlade reglerna om sjukförsäkringen vill jag föreslå

en lagändring av administrativ innebörd.

Vissa kommuner bereder medellösa eller mindre bemedlade personer läkarvård

utan kostnad eller mot låg avgift. I sådana fall kan kommunerna enligt

bestämmelser i 2 kap. 7 § första stycket lagen om allmän försäkring efter

medgivande av Kungl. Maj :t erhålla ersättning från försäkringskassan för

läkarvårdskostnaden. En stadgad praxis på området har numera utbildats.

Som ett led i strävandena att decentralisera förvaltningen bör befogenheten

att medge kommunerna rätt till ersättning flyttas från Kungl. Maj :t

till de allmänna försäkringskassorna. Jag föreslår att lagrummet ändras

i enlighet härmed. Fastställandet av de grunder efter vilka ersättning skall

utgå bör liksom f. n. ankomma på Kungl. Maj:t.»

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965

Förlängning av den s.k. T-försäkringen

Departementschefen

»Lagen den 17 december 1954 med särskilda bestämmelser om frivillig

sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa — den s. k. T-försäkringen —

tillkom för att övergångsvis bereda dem, som vid utgången av år 1954 var

sjukpenningförsäkrade i erkänd sjukkassa men som inte är sjukpenningförsäkrade

enligt den obligatoriska sjukförsäkringen, tillfälle att genom frivilliga

avgifter försäkra sig för sjukpenning. Denna möjlighet står öppen inte

endast för den, som inte blivit obligatoriskt sjukpenningförsäkrad, utan även

för den vars obligatoriska försäkring upphört. Försäkringen skall avse en

sjukpenning av 1, 2 eller 3 kr. per dag, dock högst det av nämnda belopp,

som med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken den försäkrade vid

utgången av år 1954 var försäkrad i erkänd sjukkassa under de första 90

sjukhjälpsdagarna. Sjukhjälpstiden vid varje sjukdom är högst 90 dagar.

Möjligheten att teckna försäkring enligt 1954 års lag liksom redan tecknade

försäkringar upphör enligt gällande bestämmelser vid utgången av

juni månad 1965. Jag förordar, att möjlighet till T-försäkring skall bestå till

utgången av juni månad 1970. En försäkring, som gäller vid utgången av

juni månad 1965, bör, om inte den försäkrade begär annat, utan särskild

anmälan fortsätta att gälla även därefter dock längst till utgången av juni

månad 1970.»

Vidare bär departementschefen anfört:

Uppräkning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring

»En genomgående princip inom yrkesskadeförsäkringen är att de vid var je

tidpunkt gällande bestämmelserna är tillämpliga på de då inträffade skadorna.

Ersättningarna har på grund härav i allmänhet varit lägre ju längre

tillbaka i tiden skadan legat. Ersättningarna från den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

har dock genom statsmakternas beslut vid flera tillfällen

förhöjts bl. a. med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och

till reallöneutvecklingen. Härigenom har ersättningsnivån mellan äldre och

nyare skadefall i riss mån utjämnats. Till en början skedde detta genom

särskilda tillägg av statsmedel men år 1955 beslöts att förbättringarna

skulle ske genom en omreglering på så sätt att den arbetsförtjänst som låg

till grund för beräkningen av ersättningarna räknades upp. Samtidigt

beslöts att uppräkningen skulle bekostas genom tillägg till arbetsgivarnas

årliga yrkesskadeförsäkringsavgifter. En motsvarande omreglering skedde

år 1956 av vissa ersättningar på grund av den statsunderstödda frivilliga

olycksfallsförsäkringen för fiskare i vad ersättningarna avsåg skador på

grund av olycksfall i arbete. I detta fall bekostas uppräkningen med statsmedel.

Fr. o. m. den 1 januari 1963 vidtogs en ytterligare förhöjning av

vissa äldre livräntor från såväl den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

23

som fiskarförsäkringen, finansierad på samma sätt som 1955 och 1956

års omregleringar.

Någon uppräkning har däremot inte skett av ersättningar på grund av

frivilliga försäkringar enligt lagstiftningen om yrkesskadeförsäkring. Riksförsäkringsverket

har aktualiserat frågan om uppräkning av dessa ersättningar.

Verket framhåller att det för de frivilliga försäkringarnas del

inte är möjligt att bekosta förbättringen av de äldre livräntorna genom

avgiftstillägg från arbetsgivarna. Det är också uteslutet att ta statsmedel

i anspråk för ändamålet. En uppräkning av de ifrågavarande livräntorna

torde vara möjlig endast i den mån överskott på den frivilliga försäkringen

kan disponeras.

Riksförsäkringsverket anser att en uppräkning av livräntorna från den

frivilliga försäkringen f. n. bör begränsas på motsvarande sätt som skedde

vid omregleringen av livräntor från fiskarförsäkringen. Detta innebär att

förbättring inte kommer att utgå för tid efter 67 års ålder. För uppräkning

av invalidlivränta före 67 års ålder bör krävas, att invaliditetsgraden är

minst 30 %. Under förutsättning att uppräkningarna begränsas på nyss

angivet sätt men i övrigt sker med tillämpning av gällande grunder för omreglering

och förhöjning av livräntor från den obligatoriska försäkringen,

kan för riksförsäkringsverkets del antalet berörda livräntor beräknas till

sammanlagt 167. Det årliga förhöjningsbeloppet uppskattas till 257 000 kr.,

varemot svarar ett kapitalvärde av 2 280 000 kr.

Riksförsäkringsverket uppger vidare att verkets yrkesskadeförsäkringsfond

vid 1963 års utgång uppgick till i runt tal 594 milj. kr. Samtidigt beräknades

livränte- och ersättningsreserverna till sammanlagt 517 milj. kr.

Behållningen utöver dessa försäkringstekniska fonder var alltså omkring

77 milj. kr. I sistnämnda belopp ingår en premieutjämnings- och säkerhetsfond

på 73 milj. kr. och ett kursregleringskonto på 4 milj. kr. Av

premieutjämnings- och säkerhetsfonden beräknades 3,4 milj. kr. ha uppkommit

genom frivilliga försäkringar enligt 1954 års yrkesskadeförsäkringslag.

För frivilliga försäkringar enligt 1916 års olycksfallsförsäkringslag

föreligger inte någon separat bokföring, men det anses sannolikt att inte

obetydliga överskottsmedel från dessa försäkringar ingår i yrkesskadeförsäkringsfonden.

Riksförsäkringsverket anför, att uppkomna överskott på de frivilliga

försäkringarna gör det möjligt att räkna upp de ifrågavarande livräntorna

på angivet sätt. För att överskottet skall få disponeras för ändamålet fordras

medgivande av Kungl. Maj :t och riksdagen.

För den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare finns en speciell

fond, i vilken försäkringsformerna för olycksfall under yrkesutövning och

olycksfall utom arbetet redovisas var för sig. För utomarbetsförsäkringen

fanns vid 1963 års utgång en livräntereserv på 0,16 milj. kr. och en säkerhetsfond

på 0,2 milj. kr. Den senare gör det möjligt att räkna upp livräntor

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

från utomarbetsförsäkringen på motsvarande sätt som livräntorna från

inomarbetsförsäk ringen.

Riksförsäkringsverket hemställer, att verket måtte bemyndigas att disponera

till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeoch

fiskarförsäkringsfonderna för ersättningsförhöjningar enligt i det föregående

angivna grunder fr. o. m. den 1 juli 1965.

I likhet med riksförsäkringsverket anser jag det riktigt att från verket

utgående ersättningar på grund av frivilliga försäkringar enligt yrkesskadeförsäkringslagstiftningen

liksom ersättningar för skador utom arbetet på

grund av den särskilda olycksfallsförsäkringen för fiskare förhöjs med anlitande

av tillgängliga överskottsmedel på sätt verket föreslagit. Jag har

erfarit, att socialförsäkringsbolagen f. n. utreder förutsättningarna för motsvarande

höjningar av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring

i bolagen.»

Allmänna sjukförsäkringsfonden

»Enligt 19 kap. 1 § lagen om allmän försäkring skall arbetsgivarna erlägga

avgift till bl. a. sjukförsäkringen. Arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen

utgör enligt 19 kap. 4 § per år 1,5 % av löner upp till 22 000 kr. för år

räknat. Av avgiften skall n/i5 användas till bestridande av utgifterna för

tilläggssjukpenning i vad den svarar mot inkomst av anställning. Beloppet

fördelas mellan försäkringskassorna i förhållande till deras utgifter för

sådan sjukpenning. Kungl. Maj :t äger dock med riksdagen bestämma, att

viss del av beloppet i stället skall ingå till en fond, allmänna sjukförsäkringsfonden,

vilken förvaltas enligt grunder som fastställs i enahanda ordning.

Före den 1 januari 1963 gällde i princip likartade bestämmelser beträffande

arbetsgivarnas bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning enligt lagen

om allmän sjukförsäkring och för tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp.

När arbetsgivarnas bidrag till kostnaderna för tilläggssjukpenning och

tilläggspenning ursprungligen fastställdes beräknades det, att dessa bidrag

skulle komma att svara för ungefär 60 % av kostnaderna för nämnda ändamål.

Detta antagande ligger också till grund för nu gällande finansieringsregler.

Under åren 1955—1958 översteg arbetsgivarbidragen nämnda procenttal.

Det överskjutande beloppet har i enlighet med statsmakternas för

varje särskilt år fattade beslut fonderats i allmänna sjukförsäkringsfonden.

För åren 1959 och 1960 har den för tilläggssjukpenning och tilläggspenning

avsedda delen däremot inte uppgått till beräknade 60 % av utgifterna. För

år 1959 ansågs detta inte erfordra någon åtgärd. För år 1960 återfördes från

fonden det belopp varmed arbetsgivarbidragen för ifrågavarande ändamål

understeg 60 % av utgifterna. Motsvarande återföring gjordes också för år

1961 (prop. 1962: 153, IAU 28, rskr 302).

Riksförsäkringsverket har tagit upp frågan om ytterligare återföring av

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 47 år 1965

medel från allmänna sjukförsäkringsfonden och överföring av medel till

fonden. Verket upplyser, att arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning

och tilläggspenning för år 1962 understiger 60 % av de under nämnda år i

de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för ifrågavarande ändamål

med 3 067 678 kr. För år 1963 överstiger arbetsgivaravgifterna till tilläggssjukpenning,

i vad den svarar mot inkomst av anställning, 60 % av de allmänna

försäkringskassornas utgifter för ifrågavarande ändamål med

18 093 359 kr. Arbetsgivaravgifterna till sådan tilläggssjukpenning för år

1964 har ännu inte kunnat exakt fastställas men preliminärt beräknas de

överstiga nyss nämnda procenttal av utgifterna med omkring 21 milj. kr.

Verket upplyser vidare att allmänna sjukförsäkringsfonden den 30 juni

1964 uppgick till i runt tal 245 milj. kr.

Riksförsäkringsverket framhåller att man nu synes ha vunnit sådan

erfarenhet, att den nämnda 60-procentsregeln kan fastställas att gälla tills

vidare. En generell sådan regel skulle underlätta bl. a. beräkningen av de

egenavgifter som erfordras för tilläggssjukpenningförsäkringen för anställda.

Riksförsäkringsverket föreslår att generella föreskrifter utfärdas om

att till allmänna sjukförsäkringsfonden skall överföras belopp varmed

arbetsgivaravgifterna för visst år till försäkringen för de anställdas tilläggssjukpenning

överstiger 60 % av de under året i de allmänna försäkringskassorna

bokförda utgifterna för sådan sjukpenning samt att från nämnda fond

skall återföras belopp varmed ifrågavarande avgifter för visst år understiger

60 % av angivna utgifter för året. Verket anser att regeln bör ges

tillämpning fr. o. m. 1962.

Allmänna sjukförsäkringsfonden har till syfte att utgöra en reserv vid

tillfälliga påfrestningar på försäkringens finanser. Underskott resp. överskott

av den art som riksförsäkringsverket redogjort för kan regleras genom

att medel överförs till fonden eller återförs från fonden, överväganden pågår

f. n. om de framtida reglerna för socialförsäkringens finansiering. Med

hänsyn härtill bör frågan om överföring av medel till fonden eller återföring

av medel dit behandlas på samma sätt som tidigare. Jag förordar

att från allmänna sjukförsäkringsfonden återförs det belopp varmed arbetsgivarnas

bidrag till utgifterna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning

för år 1962 underskrider 60 % av kassornas utgifter för dessa ändamål

under samma år, vårsäd medlen bör användas som bidrag till ifrågavarande

utgifter. Till samma fond bör överföras de belopp varmed arbetsgivarnas

avgifter för tilläggssjukpenning för anställda för ettvart av åren 1963 och

1964 överstiger 60 % av kassornas utgifter för sådan försäkring under respektive

år.»

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslagen till 1) lag angående ändring i lagen den 25

maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring, 2) lag om ändrad lydelse av 11

och 16 §§ lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av lagen om

allmän försäkring, och 3) lag om fortsatt försäkring enligt lagen den 17 december

1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser om frivillig sjukpenningförsäkring

i allmän sjukkassa, utan erinran.

Utskottet

Propositionen innehåller förslag till lagändringar i samband med en

standardhöjning av folkpensionerna fr. o. m. den 1 juli 1965 samt höjning

av de indextillägg som utlöses efter juni 1965. Vidare föreslås en uppmjukning

av bestämmelserna om samordningen mellan pensioneringen och yrkesskadeförsäkringen

så att den föreslagna standardhöjningen skall kunna

utgå till ålders- och förtidspensionärer, vilkas pension bestäms med tilllämpning

av övergångsbestämmelserna till lagen om allmän försäkring.

Indextillägg som utlöses efter juni månad 1965 skall också tillkomma

dessa pensionärer. Beträffande reglerna om inkomstprövning av folkpensionsförmåner

föreslås en höjning av de s. k. skärpningsfria beloppen

fr. o. in. den 1 juli 1965.

I propositionen föreslås vidare ändrade grunder för beräkningen av

avgift till allmän försäkringskassa avseende utgifter för sjukvårdsförmåner

samt förlängning av den s. 1c. T-försäkringen på ytterligare fem år.

Förslag framlägges rörande fonderingen i allmänna sjukförsäkringsfonden

samt att överskottsmedel i riksförsäkringsverkets fonder skall få

användas för förhöjning av livräntor på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring.

Slutligen föreslås att riksdagen med ändring av tidigare fattat

principbeslut att de s. 1c. socialförsäkringsbolagen inte skall få meddela

yrkesskadeförsäkring efter utgången av år 1965 fastställer tiden till »efter

utgången av år 1967». Riksdagen bereds vidare tillfälle att yttra sig rörande

huvudgrunderna för avveckling av bolagens verksamhet.

Socialförsäkringsbolagen

Yrkesslcadeutredningen har avlämnat en promemoria angående avvecklingen

av de ömsesidiga socialförsäkringsbolagens verksamhet. Utskottet

anser, i likhet med departementschefen, att det förslag som däri framlagts

är väl ägnat att läggas till grund för avvecklingen av bolagens verksamhet.

Beträffande normerna för beräkningen av livräntebeståndets värde

ansluter sig dock utskottet till den av departementschefen hävdade upp
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1965 27

lattningen att dessa, pa sätt han föreslagit, bör kunna bli föremål för förhandling

mellan parterna.

I proposition till 1961 års riksdag föreslogs, att riksdagen skulle fatta

principbeslut innebärande att socialförsäkringsbolagen inte efter utgången

av år 1965 skulle få meddela försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen.

Riksdagen biföll förslaget och uttalade, att socialförsäkringsbolagen

och dess personal genom beslutet i god tid erhöll varsel om de förestående

förändringarna och hade möjlighet att planlägga avvecklingen av rörelsen.

I den nu aktuella propositionen uttalar departementschefen att nv vrkesskadelagstiftning

kan träda i kraft tidigast den 1 januari 1968. Med hänsyn

till att det inte är lämpligt att vidta någon ändring i försäkringens

administration innan en ny yrkesskadelagstiftning kan träda i kraft förordar

departementschefen den ändringen i ovannämnda principbeslut att

socialförsäkringsbolagen inte efter utgången av år 1967 skall äga meddela

försäkring enligt yrkesskadeförsäkringslagen. Den nu föreslagna ordningen

får dessutom anses innebära att socialförsäkringsbolagen erhåller rimlig

tid att planlägga avvecklingen av sin verksamhet. Med hänsyn till det anförda

anser utskottet att tidigare principbeslut bör ändras på sätt departementschefen

föreslagit.

Standardhöjning av folkpensionen

Utskottet biträder propositionen i denna del.

Inom folkpensioneringen utgår ålderspension i princip från och med

den månad, varunder den försäkrade fyller 67 år. På framställning av den

försäkrade kan ålderspension utgå tidigare, dock tidigast fr. o. m. den månad,

då han uppnår 63 års ålder. Uttages ålderspensionen i förtid minskas

denna med 0,6 procent för varje månad som, när pensionen börjar uttagas,

återstår till den månad då den försäkrade fyller 67 år.

I motion 1:650 hemställes, att den höjning av standardtilläggen som

föreslås i propositionen må utgå med oreducerat belopp jämväl till pensionärer

som anmält förtida uttag.

Den reduktion av pensionsbeloppet som sker vid förtida uttag är uträknad

etter försäkringsmatematiska principer. Om standardtilläggen skulle utgå

oreducerade, såsom motionärerna föreslagit, innebär detta att förtida uttag

skulle bli särskilt förmånligt. Utskottet anser för sin del, alt motionen inte

bör föranleda ändring av de regler som gäller för förtida pensionsuttag.

Med hänsyn härtill kan utskottet icke biträda motionen.

1 lagen om allmän försäkring anges folkpensionsförmånerna som procentdelar

av basbeloppet. Denna metod att uttrycka folkpensionernas storlek,

som är avsedd att träda i kraft den I juli 1968, uppfattas i motionen

II: 780 som ett hinder mot standardhöjningar av folkpensionerna efter år

1968. Under åren 1963 och 1964 uttalade andra lagutskottet i anslutning

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Andra lagutskottets utlåtande nr fri år 1965

till motioner av samma innehåll, att det enligt utskottets mening saknades

skäl för denna uppfattning. Utskottet är alltjämt av samma åsikt.

I motionen II: 779 hemställes att förslag skall föreläggas nästa års riksdag

om sådan förbättring av folkpensionerna att bättre relationer kommer

att råda mellan de folkpensionärer som i huvudsak endast har sina folkpensionsförmåner

att leva på och övriga grupper i samhället.

I motionen II: 780 har, såvitt nu är i fråga, vidare begärts tillsättande

snarast möjligt av en parlamentarisk kommitté för att utreda frågan om

målsättning och metod för standardhöjningar av folkpensionsförmånerna

efter år 1968.

Skäl kan anföras för ytterligare förbättring av de ekonomiska villkoren

för de grupper som avses i motion II: 779. Detta sker enligt utskottets mening

i första hand genom de etappvisa höjningarna av folkpensionsförmånerna.

Genom de i förevarande proposition föreslagna standardhöjningarna

och höjda indextillägg, tar man ett steg i denna riktning. Vidare har

årets riksdag vid behandlingen av proposition nr 14 fattat beslut som i

skattehänseende gynnar skattskyldiga med låga inkomster. Det förslag

som framlagts i proposition nr 43 angående kommunal skatteutjämning

hör dessutom ge kommunerna ökade möjligheter att avsevärt höja de

kommunala bostadstilläggen och härigenom förbättra läget för berörda

kategorier. Utskottet förutsätter att kommunerna, för den händelse förslaget

genomföres, kommer att utnyttja dessa möjligheter. Utskottet vill dessutom

erinra om att den hittillsvarande riktpunkten för folkpensionernas

nivå är avsedd att nås först år 1968 genom årliga förbättringar av folkpensionsförmånerna.

I fjolårets statsverksproposition har aviserats, att standardhöjningar

inom folkpensioneringen bör genomföras även efter det

att den för år 1968 angivna målsättningen har nåtts samt att avsikten är

att verkställa utredning av härmed sammanhängande frågor. Utskottet,

som är av samma uppfattning, vill som sin mening uttala att utredningen

bör företagas under parlamentarisk medverkan samt att de i motion II: 779

berörda kategoriernas problem lämpligen bör tas upp i detta sammanhang.

Vad utskottet sålunda anfört bör bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Härigenom anser sig utskottet ha besvarat motionerna II: 779 och II: 780.

Indextilläggets storlek

Utskottet biträder propositionen i denna del.

Pensionspristalet anger förhållandet mellan prisläget varje månad och

prisläget i december 1951 och gäller för tredje månaden efter den som

beräkningen avser. Folkpensionens grundbelopp ökas med ett indextilllägg

för varje mångfald av tre, varmed pensionspristalet överstiger 100.

Det synes utskottet angeläget att de indextillägg som utlöses kommer

pensionärerna till godo så snart som möjligt efter det pensionspristalets

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

29

höjning föranlett utlösningen. För utskottet har emellertid upplysts, att

det med nuvarande tekniska hjälpmedel inte är möjligt att korta ned tiden

för uträkningen av de nya pensionsbeloppen.

Inkomstprövning av vissa folkpensionsförmåner

Hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension minskas

med en tredjedel av den pensionsberättigades årsinkomst i vad den överstiger

för den som är gift 1 200 kr. och för annan 1 700 kr. samt med ytterligare

en tredjedel av inkomsten i vad den överstiger för den som är gift

1 700 kr. och för annan 2 400 kr. Vid inkomstprövning inom folkpensioneringen

gäller vidare att avkastningen av förmögenhet höjes med tio procent

av det belopp varmed förmögenheten överstiger för den som är gift

15 000 kr. och för annan pensionär 20 000 kr.

På uppdrag av Kungl. Maj:t har riksförsäkringsverket undersökt om

den höjning av taxeringsvärdena på fastigheter, som blir en följd av den

pågående allmänna fastighetstaxeringen, motiverar jämkning i reglerna

om inkomstprövning av folkpensionsförmåner. Verket anser att någon

ändring av reglerna om den avdragsfria inkomsten eller avdragsfaktorn

inte bör komma i fråga. Däremot föreslår verket att de skärpningsfria beloppen

höjs från sammanlagt 30 000 kr. till 45 000 kr. för makar och från

20 000 kr. till 30 000 kr. för ensam pensionär. Departementschefen ansluter

sig i förevarande proposition till det av riksförsäkringsverket framlagda

förslaget.

I motionerna 1:524 och 11:626 samt 1:531 och 11:614 yrkas, att den

skärpning av avdragsfaktorn till två tredjedelar av sidoinkomsten, som

föreligger vid sidoinkomster överstigande 1 700 kr. respektive 2 400 kr.,

avskaffas. Motionärerna har motiverat sitt yrkande med att den samlade

marginalbelastningen av inkomstskatt och mistad inkomstprövad förmån

i vissa inkomstskikt kan bli så stor, att den kan antagas motverka pensionärernas

vilja att skaffa sig extraförtjänster. Vidare föreslås i motionerna,

att de inkomstskärpande förmögenhetsbeloppen skall höjas. Det yrkas

i motionerna I: 524 och II: 626 att beloppen skall fastställas till 22 500 kr.

för den som är gift och 30 000 kr. för annan pensionär samt i motionerna

I: 531 och II: 614 att beloppen skall utgöra 20 000 kr. respektive 30 000 kr.

I motionen 11:228 hemställes, såvitt nu är i fråga, att reduceringen på

lnistrutillägget och det kommunala bostadstillägget i anledning av inkomst

utöver folkpensionen sker först vid ett betydligt högre inkomstbelopp än

som nu gäller.

Utskottet biträder propositionen i nu aktuella del. Härigenom är motionsyrkandena

såvitt de gäller de skärpningsfria förmögenhetsbeloppen tillgodosedda

och bör således icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Frågan om avskaffande av skärpningen av avdragsfaktorn till två tredje
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

delar behandlades av andra lagutskottet under år 1963 i anledning av motioner

i anslutning till proposition om höjning av sidoinkomstbeloppet för

den som är gift från 750 respektive 1 050 kr. till 1 200 respektive 1 700

kr. och för annan från 1 000 respektive 1 400 kr. till 1 700 respektive 2 400

kr. Motionärerna hade vid detta tillfälle samma motivering för sitt yrkande

som förekommer i nu aktuella motioner. Utskottet anförde i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, att konsekvenserna av inkomstprövningsreglerna

inte var helt tillfredsställande men att en inkomstprövning med nödvändighet

medförde att i något inkomstskikt marginalbelastningen blev

jämförelsevis stor. Det framhölls vidare att hustrutilläggen och de kommunala

bostadstilläggen tillkommit med tanke på de mest behövande grupperna,

d. v. s. sådana folkpensionärer som icke hade några inkomster alls

utöver folkpensionen eller jämförelsevis begränsade sidoinkomster. För

sådana folkpensionärer innebar propositionens förslag en väsentlig förbättring

i förhållande till vad som tidigare gällde. På grund av dessa omständigheter

samt med hänsyn till att motionärernas förslag innebar eu

avsevärd ökning av inte minst kommunernas kostnader fann sig utskottet

icke kunna biträda motionsyrkandet. Även år 1964 var frågan om slopande

av avdragsfaktorn två tredjedelar på grund av väckta motioner föremål för

riksdagens behandling. Riksdagen intog då samma ståndpunkt som år 1963.

De här berörda frågorna om slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar

och om högre avdragsfria inkomstbelopp har sådant samband med frågan

om standardhöjning av folkpensionerna efter år 1968 att det synes

utskottet lämpligt att de tas upp i sammanhang med den utredning som

ovan nämnts. Detta utskottets uttalande synes böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom. Härigenom anser sig utskottet ha besvarat de i denna

del upptagna motionsyrkandena.

Sjukförsäkringsavgifterna

Sjukförsäkringen finansieras genom ett system av avgifter från de

försäkrade, arbetsgivaravgifter och statsbidrag. De försäkrades egna avgifter

innefattar avgift för sjukvårdsförsäkringen, grundsjukpenning och

i förekommande fall jämväl för sjukpenningförsäkringen. Sjukvårdsförsäkringsavgiften

är i viss mån beroende av den försäkrades taxerade inkomst.

Avgiften skall i princip erläggas av inskrivna i allmän försäkringskassa,

vilkas till statlig inkomstskatt taxerade inkomst vid taxering året

näst efter det år avgiften avser nppgår till minst 2 400 kr. och som ej fvllt

67 år eller vid årets utgång uppbär ålders- eller förtidspension. Avgiften

för försäkring för grundsjukpenning påföres alla, som är försäkrade för

grundsjukpenning. I princip gäller detta den som har en arbetsinkomst

av minst 1 800 kr. Avgiften för försäkring för tilläggssjukpenning skall

erläggas av dem, som är tillförsäkrade sådan förmån. Detta gäller i prin
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965 31

cip den som bär en arbetsinkomst av minst 2 600 kr. Avgiftens storlek beror

främst på den sjukpenningklass, den försäkrade tillhör. Sjukförsäkringsavgifterna

fastställes av riksförsäkringsverket. De skall vara så avvägda,

att de i förening med kassornas övriga tillgängliga medel förslår till infriande

av förfallna utfästelser, förvaltningskostnader och andra utgifter

ävensom till erforderlig fondbildning.

I förevarande proposition föreslås ändrade grunder för skyldigheten att

erlagga avgift för allmän försäkringskassas utgifter för sjukvårdsförmåner.

Sådan skyldighet skall enligt förslaget föreligga endast om till statlig

inkomstskatt beskattningsbar inkomst beräknats för den försäkrade.

Utskottet biträder propositionen i denna del.

I motionen 11:66 har begärts utredning och förslag syftande till, att

personer som befrias från att erlägga inkomstskatt och folkpensionsavgift

skall befrias jämväl från erläggandet av sjukförsäkringsavgift.

Genom propositionens förslag har det i motionen upptagna problemet

lösts beträffande avgifter för sjukvårdsförmåner. Att uppluckra det samband

som råder mellan avgifter och förmåner beträffande grundsjukpenning

och tilläggssjukpenning synes utskottet inte önskvärt. Med hänsyn

härtill är det icke möjligt att befria dem som inte har att erlägga inkomstskatt

jämväl från skyldighet att erlägga avgifter för grundsjukpenning

och tilläggssjukpenning. Motionen 11:66 synes därför icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Uppräkning av livräntor

Utskottet biträder propositionens förslag att riksförsäkringsverket beiättigas

disponera till frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i

yrkesskadeförsäkringsfonden och i fiskarförsäkringsfonden för förhöjningar

fr. o. in. den 1 juli 1965 av livräntor som på grund av frivillig försäkring

utges av verket.

Den uppräkning av livräntorna från den frivilliga yrkesskadeförsäkringen

som blir möjlig med användande av ovannämnda överskottsmedel från

yrkesskadeförsäkringsfonden torde såsom riksförsäkringsverket anfört, inte

komma alt innefatta kompensation till dem som uppnått 67 års ålder. För

uppräkning av invalidlivränta före 67 års ålder torde komma att krävas,

att in\aliditetsgraden är minst 30 %. I övrigt föreslår riksförsäkringsverket

att uppräkningen skall ske med tillämpning av gällande grunder

för omreglering och förhöjning av livräntor från den obligatoriska försäkringen.

överskottsmedlen från fiskarförsäkringsfonden gör det möjligt

att räkna upp livräntor från utomarbetsförsäkringen hänförliga till

olycksfallsförsäkringen för fiskare på motsvarande sätt som livräntor från

inomarbetsförsäkringen. Vidare har för utskottet upplysts att socialförsäkringsbolagen

f. n. utreder förutsättningarna för böjningar av livräntor

på grund av frivillig yrkesskadeförsäkring i bolagen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1965

Enligt utskottets mening har man genom de ovan anförda åtgärderna

utnyttjat de möjligheter som står till buds för att förbättra de aktuella

frivilliga försäkringarna. Med det anförda synes motionärernas önskemål

vara i huvudsak tillgodosedda.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen, såvitt nu är i fråga, framlagda

förslagen och de av departementschefen i anslutning därtill gjorda

uttalandena inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen måtte antaga följande genom förevarande proposition

nr 45 framlagda författningsförslag, nämligen

I. förslaget till lag angående ändring i lagen den 25 maj

1962 (nr 381) om allmän försäkring;

II. förslaget till lag om ändrad lydelse av 11 och 16 § §

lagen den 25 maj 1962 (nr 382) angående införande av

lagen om allmän försäkring;

III. förslaget till lag om fortsatt försäkring enligt lagen

den 17 december 1954 (nr 774) med särskilda bestämmelser

om frivillig sjukpenningförsäkring i allmän sjukkassa;

IV. förslaget till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen

den 25 maj 1962 (nr 392) om hustrutillägg och kommunalt

bostadstillägg till folkpension;

V. förslaget till förordning om ändrad lydelse av 2 § 4

mom. uppbördsförordningen den 5 juni 1953 (nr 272);

B. att riksdagen — med ändring av tidigare ställningstagande — måtte i

enlighet med Kungl. Maj :ts förslag besluta, att bolag, som avses i 1 § lagen

om yrkesskadeförsäkring, icke efter utgången av år 1967 skall äga meddela

försäkring enligt nämnda lag;

C. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva

Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande huvudgrunderna för

avveckling av de s. k. socialförsäkringsbolagens verksamhet;

D. att riksdagen måtte medgiva riksförsäkringsverket att disponera till

frivilliga försäkringar hänförliga överskottsmedel i yrkesskadeförsäkringsfonden

och i fiskarförsäkringsfonden för förhöjning fr. o. m. den 1 juli

1965 av livräntor som på grund av frivillig försäkring utges av verket;

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1965

E. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 45, såvitt gäller

återföring från och överföring till allmänna sjukförsäkringsfonden;

F. I. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen

1) motionen II: 779, samt

2) motionen II; 780, såvitt angår yrkandet under 1)

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj :t till

känna vad utskottet anfört angående framtida folkpensionsförhöjningar;

II. att följande motioner, nämligen

1) motionen II: 779, samt

2) motionen II: 780, såvitt angår yrkandet under 1)

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet under I. hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

G. att följande motioner, nämligen

1) motionen I: 650,

2) motionen II: 66, samt

3) motionerna 1:321 och 11:388

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd;

H. att riksdagen i anledning av följande motioner, nämligen

1) motionerna 1: 524 och II: 626,

2) motionerna 1:531 och 11:614, samt

3) motionen II: 228, såvitt nu är i fråga,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom sin mening giva Kungl. Maj :t till

känna vad utskottet anfört angående slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar

och höjning av inkomstbeloppen;

J. att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:524 och 11:626,

2) motionerna 1:531 och 11:614, samt

3) motionen II: 228, såvitt nu är i fråga,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet under H. hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 april 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson*, fru Carlqvist,

herrar Lars Larsson, Erik Filip Petersson, Hubinette, Kilsmo* och fru

Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Gustavsson

i Alvesta, Bengtsson i Varberg*, Wiklund, Ringaby, Carlsson i Göteborg

och fru Skantz.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid utskottets hemställan under F.

I. av herrar Erik Filip Petersson, Kilsmo, Anderson i Sundsvall och

Wiklund, vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 28 som börjar med orden »Utskottet,

som är» och slutar med orden »II: 779 och II: 780» bort ersättas

med text av följande lydelse:

»Utskottet, som är av samma uppfattning, vill som sin mening uttala att

utredningen bör företagas under parlamentarisk medverkan. De etappvisa

höjningarna av folkpensionerna fram till 1968 utgör emellertid enligt utskottets

mening inte tillräckliga åtgärder för att förbättra förhållandena

för de pensionärer, som har folkpensionsförmånerna som enda eller huvudsaklig

försörjningsmöjlighet. Utskottet delar därför den i motionen II: 779

framförda uppfattningen att frågan om en förbättring för de sämst ställda

pensionärerna bör snabbutredas så att ett förslag kan föreläggas 1966 års

riksdag. Denna utredning bör i första hand överväga att för i motionen

berörda kategorier pensionärer införa ett särskilt pensionstillskott vid sidan

av övriga folkpensionsförmåner. Utskottet tillstyrker sålunda motion II: 779

och föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t med tillkännagivande

av vad utskottet anfört hemställer om utredning och förslag till 1966

års riksdag angående pensionstillskott inom folkpensioneringen till berörda

pensionärer. Genom det sagda anser sig utskottet jämväl ha besvarat motionen

II: 780.»

b) att utskottet bort hemställa,

»I. att riksdagen med bifall till motionen II: 779 och i

anledning av motionen II: 780 såvitt angår yrkandet under

1) måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening

giva Kungl. Maj :t till känna vad utskottet anfört angående

framtida folkpensionshöjningar;

s. 35 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1965 35

II. att motionen II: 780, såvitt angår yrkandet under 1)

i den män den icke kan anses besvarad genom vad utskottet

under I. hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd.»

II. av fru Olsson och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 27 med orden »I lagen

om» och slutar å s. 28 med orden »av samma åsikt» bort ersättas med text

av följande lydelse:

»I lagen om allmän försäkring anges folkpensionsförmånerna som procentdelar

av basbeloppet. I motionen II: 780 påpekas att denna anknytning

till basbeloppet är ett hinder för standardförbättringar av folkpensionerna.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att fixeringen till basbeloppet

möjliggör följsamhet till penningvärdeförändringarna men förhindrar att

pensionärerna får tillfredsställande del av den allmänna standardstegringen.

Utskottet föreslår därför att dess synpunkter beaktas av den parlamentariska

kommitté som skall utreda frågan om målsättning och metod för

standardhöjningar av folkpensionerna efter år 1968.»

III. av fru Olsson och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett,

att det avsnitt i utskottets yttrande å s. 28 som börjar med orden »Vidare

har årets» och slutar med orden »härmed sammanhängande frågor» bort

ersättas med text av följande lydelse:

»Vidare kommer utskottet att i ett annat yttrande behandla förslaget

i motionen II: 780 om införande av ett statligt grundbelopp i det kommunala

bostadstillägget. Genom att göra det statliga grundbeloppet förhållandevis

stort kan man ge de aktuella pensionärsgrupperna en tillfredsställande

pensionering. Därmed kan de sämst ställda pensionärerna erhålla

en standardhöjning redan före 1968. Vad gäller tiden efter 1968 bör såsom

framhållits i motionen II: 780 den i statsverkspropositionen 1964 awiserade

utredningen snarast komma till stånd.»

Vid utskottets hemställan under H.

IV. av herrar Erik Filip Petersson, Kilsmo, Anderson i Sundsvall och

Wiklund, vilka ansett,

att den mening i utskottets yttrande å s. 30 som börjar med orden »De

här berörda» och slutar med orden »som ovan nämnts» bort ersättas med

följande mening:

»De här berörda frågorna om slopande av avdragsfaktorn två tredjedelar

och om högre avdragsfria inkomstbelopp har sådant samband med frågan

om standardhöjning av folkpensionerna att det synes utskottet lämpligt

att de tas upp i sammanhang med den utredning som ovan nämnts.»

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1965

Särskilt yttrande

Vid utskottets hemställan under F.

av herrar Hubinette och Ringaby, vilka anfört följande:

»Vi delar den i motion II: 779 framförda uppfattningen att det är synnerligen

önskvärt med en förbättring av den ekonomiska situationen för

de grupper folkpensionärer som endast eller huvudsakligen har folkpensionen

som inkomstkälla.

Vi har emellertid i reservation till andra lagutskottets utlåtande nr 5

vid årets riksdag angivit efter vilka grunder en sådan förbättring skulle

kunna ske och föreslagit att frågan i hela dess vidd skulle utredas så snabbt

att förslag om åtgärder i angivet syfte skulle kunna framläggas för 1966

års riksdag.»

ESSELTE AB. STHLM 65

S14059

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.