Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående godkännande av en europeisk balk om social trygghet m. m.

1965-05-11 · 22 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 22 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:51, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående godkännande av en europeisk balk om social trygghet m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

1

Nr 51

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj. ts proposition angående godkännande

av en europeisk balk om social trygghet m. m.

Genom en den 12 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 115, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna en europeisk balk om

social trygghet och ett protokoll till densamma i enlighet med vad föredragande

departementschefen hemställt.

Propositionens innehåll

1 propositionen föreslås, att riksdagen godkänner en av Europarådet utarbetad

europeisk balk om social trygghet och ett protokoll till densamma.

Instrumenten har undertecknats av Sverige och åtta andra av Europarådets

medlemsstater.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Aspling, har anfört:

»Initiativet till en europeisk balk om social trygghet togs av Europarådets

rådgivande församling i form av en rekommendation år 1950. Rådets ministerkommitté

uppdrog åt sin expertkommitté för social trygghet att i nära

samarbete med Internationella arbetsbyrån utarbeta ett förslag i ämnet.

Expertkommittén framlade år 1957 efter ett omfattande utredningsarbete

resultatet av sitt arbete, som fått formen av förslag till dels en europeisk

balk om social trygghet dels ett protokoll till denna. Europarådets rådgivande

församling yttrade sig över förslagen till instrument i oktober 1957.

Den 16 april 1964 undertecknades den europeiska balken om social trygghet

och protokollet till densamma i Strasbourg av sex av Europarådets medlemsstater,

nämligen Danmark, Italien, Luxemburg, Norge, Sverige och

Förbundsrepubliken Tyskland. Senare har även Belgien, Nederländerna och

Turkiet undertecknat de bägge instrumenten. Instrumenten innehåller särskilda

regler om ratifikation. För att balken skall träda i kraft fordras att

minst tre länder ratificerat den. Beträffande protokollet gäller samma

regler, dock får protokollet ratificeras endast av länder, som ratificerat

balken.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965, 9 samt. 2 avd. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

Avsikten med balken är främst att för Europarådets medlemsstater föreskriva

en högre standard för social trygghet än den som avses i Internationella

arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 102 av år 1952 angående

minimistandard för social trygghet. Protokollet syftar till social trygghet på

en högre nivå än balken förutser.

Instrumenten torde i engelsk text och svensk översättning få fogas som

bilaga 1 till statsrådsprotokollet i detta ärende. En närmare redogörelse för

instrumentens innehåll samt i vad mån svensk lagstiftning uppfyller de

krav som ställs i dessa instrument har upprättats inom socialdepartementet

och torde få bifogas som bilaga 2.

Balkens huvudsakliga innehåll

Den europeiska balken är uppbyggd efter mönster av ILO:s konvention

nr 102 angående minimistandard för social trygghet (se prop. 1953:73).

Balkens viktigaste delar, dvs. de som innehåller bestämmelser om de olika

förmånsgrenarna, har samma benämningar, nummer och i stora avsnitt

även samma lydelse som motsvarande delar i ILO-konventionen.

De delar som avser förmånsgrenar är

II. Hälso- och sjukvård

III. Kontantförmåner vid sjukdom

IV. Förmåner vid arbetslöshet

V. Förmåner vid ålderdom

VI. Förmåner vid yrkesskada

VII. Familjeförmåner

VIII. Förmåner vid havandeskap och barnsbörd

IX. Förmåner vid invaliditet

X. Förmåner till efterlevande.

Del I av balken innehåller allmänna bestämmelser. I denna del återfinns

bl. a. regler om de förpliktelser ett ratificerande land behöver ikläda sig.

För ratifikation fordras enligt huvudregeln i artikel 2 att minst sex av de

nämnda förmånsgrenarna II—X skall tillämpas. Del II räknas därvid som

två och del V som tre delar. I samband med ratifikation skall anges de av

förmånsgrenarna II—X, beträffande vilka den ratificerande staten godtar

balkens förpliktelser. ILO-konventionen kräver endast att minst tre av de

nio förmånsgrenarna skall tillämpas, dock minst en av delarna IV, V, VI, IX

och X.

Del XI av balken innehåller regler för uträknande av periodiska utbetalningars

storlek. Del XII omfattar vissa gemensamma bestämmelser. I del

XIII återfinns bl. a. föreskrifter om årlig rapportering till Europarådets generalsekreterare

om hur ett ratificerande land uppfyller sina förpliktelser.

Del XIV slutligen innehåller ratifikationsregler.

ILO-konventionens del XII, som föreskriver likabehandling av i landet

bosatta utländska medborgare, saknar motsvarighet i balken. Under utar
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965 3

betandet av instrumentet har dock olika meningar rått om huruvida balken

borde innehålla en sådan bestämmelse.

Protokollets huvudsakliga innehåll

Protokollet till den europeiska balken om social trygghet föreskriver

ändrad lydelse av vissa avsnitt av balken. De avsnitt av balken som inte har

förändrats genom protokollet behåller sin giltighet och kompletterar de

ändrade avsnitten.

Den med protokollet avsedda högre nivån för den sociala tryggheten uttrycks

på flera olika sätt. Den skyddade personkretsen utgör exempelvis enligt

alternativ i delarna II, III, V och VII—X i balken 50 % av alla arbetstagare

eller minst 20 % av alla i landet bosatta, medan motsvarande procenttal

i protokollet är 80 och 30. Enligt ett alternativ i del IV skall skyddet

omfatta minst 50 % av alla arbetstagare och enligt protokollet minst 55 %.

För kontantförmånerna vid sjukdom i del III medges i balken en begränsning

i tiden till 26 veckor vid varje sjukdom och i protokollet till 52 veckor.

Arbetslöshetsförmånerna, som behandlas i del IV, kan enligt balken

tidsbegränsas till 13 veckor under en tolvmånadersperiod och enligt protokollet

till 21 veckor.

I balken lämnas inte några exakta bestämmelser om i vilken grad en patient

eller dennes försörjare kan åläggas att delta i bestridandet av kostnaderna

för hälso- och sjukvårdsförmåner. I protokollet föreskrivs däremot

att den av patienten eller försörjaren erlagda andelen av kostnaden

inte får överstiga vissa procenttal.

De periodiska utbetalningarnas storlek är i såväl balken som protokollet

bestämda till vissa procenttal av en vuxen manlig grovarbetares eller en

yrkesutbildad manlig arbetares lön. Dessa procenttal är i protokollet i allmänhet

fem eller tio enheter högre än i balken.

Slutligen krävs för ratifikation av protokollet enligt huvudregeln i artikel

2 att minst åtta av delarna II—X skall tillämpas. För ratifikation av balken

krävs, som redan nämnts, att ratificerande land åtar sig förpliktelserna enligt

minst sex av dessa delar.

Remissyttranden

Innan balken och protokollet undertecknades för Sveriges del fick vederbörande

fackmyndigheter och arbetsmarknadens parter genom remiss tillfälle

att ange sina synpunkter på instrumentens innehåll och utformning.

Yttranden avgavs år 1963 av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,

Svenska Arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation och Sveriges Akademikers

Centralorganisation.

Socialstyrelsen, riksförsäkringsverket och arbetsmarknadsstyrelsen har

inte gjort några principiella invändningar mot att Sverige ansluter sig till

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1965

balken och protokollet i de delar svensk lagstiftning uppfyller instrumentens

krav.

Svenska Arbetsgivareföreningen yttrar att det skulle vara olämpligt om

Sverige genom att ratificera instrumenten begränsade sin handlingsfrihet

på det socialpolitiska området så att erforderligt utrymme inte skulle finnas

för sådana justeringar av lagstiftningen som kunde befinnas erforderliga

vid en eventuell anslutning till en europeisk stormarknad. Föreningen

finner dock att risken för att en ratificering skulle medföra de antydda nackdelarna

är mycket ringa. Inte desto mindre finns enligt föreningens åsikt

anledning att avvakta hur majoriteten av Europarådets medlemmar — och

i synnerhet de som även är medlemmar av den gemensamma marknaden —

ställer sig i ratifikationsfrågan innan vårt land fattar ståndpunkt.

Landsorganisationen erinrar om att den i sitt yttrande över förslaget

till den europeiska sociala stadgan år 1958 vppat starka betänkligheter mot

regionala konventionsregleringar av i princip samma karaktär och innehåll

som ILO:s universella konventioner. Organisationen uttrycker inför

balken och protokollet samma tveksamhet som tidigare i fråga om den sociala

stadgan. En regional uppsplittring av den internationella lagstiftningen

på ILO-basis kan undergräva den universalitetsprincip som uppbär ILO

och därmed allvarligt försvaga dess auktoritet och verksamhetsmöjligheter.

Landsorganisationen anser vidare att en förutsättning för en särskild

regional reglering under alla förhållanden måste vara att den innebär en

högre standard än motsvarande ILO-reglering. Organisationen har för sin

del svårt att finna att detta är fallet med balken.

Slutligen säger sig Landsorganisationen ha svårt att förstå varför inte

den förebådade revisionen av ILO-konventionen nr 102 kunnat avvaktas

innan arbetet med de europeiska instrumenten slutfördes.

T jänstemännens Centralorganisation påpekar att åtgärder ägnade att harmonisera

den sociala utvecklingen är av värde. Balken och protokollet synes

enligt organisationens mening ligga på en högre standardnivå än ILO:s

konvention nr 102 och bör ha en funktion att fylla vid sidan av ILO-konventionen.

Organisationen betonar, att en gränsdragning mellan olika internationella

instrument för en social harmonisering bör eftersträvas.

Sveriges Akademikers Centralorganisation ifrågasätter om instrumenten

har någon funktion att fylla vid sidan av ILO-konventionen nr 102, den

europeiska sociala stadgan och de samordningssträvanden som äger rum

inom Romfördragets ram. Med tanke även på att ILO-konventionen kommer

att revideras bör enligt organisationens mening en svensk ratificering

av instrumenten inte f. n. äga rum.

Departementschefen

Europarådet har enligt sina stadgar en allmän skyldighet att verka för

sociala och ekonomiska framsteg i medlemsstaterna. Den europeiska bal
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965 5

ken om social trygghet bör ses som ett led i framstegsarbetet och är

främst avsedd att trygga ett socialt minimiskydd åt medlemsstaternas befolkning

på en högre nivå än den som garanteras i lLO:s konvention nr

102 angående minimistandard för social trygghet. Man har dock inte i

balken velat ställa så höga krav på det sociala skyddet att inte alla medlemmar

i Europarådet skulle kunna ratificera instrumentet.

Protokollet till den europeiska balken om social trygghet avser att stimulera

till en högre social nivå än balkens.

Instrumenten har undertecknats av Sverige och åtta andra av Europarådets

medlemsstater.

Vissa arbetsmarknadsorganisationer har ställt sig tveksamma till en

ratifikation av de föreliggande instrumenten. Landsorganisationen har bl. a.

yppat farhågor för att regionala konventioner på ett fält som ligger inom

ILO:s kompetensområde skulle kunna leda till en försvagning av ILO:s

auktoritet. Det kan därför vara skäl att påpeka att såväl balken som protokollet

har utarbetats i nära och gott samarbete med ILO. En svensk ratificering

av instrumenten leder inte till att Sverige binder sig till en viss utformning

av det sociala skyddet i vidare mån än som redan har skett genom

ratifikationen av ILO-konventionen nr 102. Någon revision av konventionen

nr 102 torde inte vara aktuell på de närmaste åren.

Med anledning av vad Svenska Arbetsgivareföreningen anför vill jag erinra

om att EEC-staterna har medverkat vid utarbetandet av instrumenten

och att Belgien, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland har

undertecknat dem.

Det är enligt min mening naturligt och önskvärt att Sverige i sin egenskap

av medlem i Europarådet ansluter sig till instrumenten i den mån svensk

lagstiftning uppfyller de krav som innefattas i dessa.

Balkens olika förmånsgrenar återfinns i delarna II—X. Dessa avsnitt har

samma benämningar, nummer och i stor omfattning samma lydelse som

motsvarande delar av ILO-konventionen nr 102 men innehåller skärpningar

av kraven på en del områden.

Sverige har beträffande ILO-konventionen hittills godtagit de ur delarna

II (hälso- och sjukvård), III (kontantförmåner vid sjukdom), IV (förmåner

vid arbetslöshet), VI (förmåner vid yrkesskada), VII (familjeförmåner)

och VIII (förmåner vid havandeskap och barnsbörd) härrörande

förpliktelserna. Av redogörelsen i bilaga 2 finner jag framgå att Sverige kan

ikläda sig förpliktelserna enligt delarna II, III, IV, VII och VIII i balken. Den

framtida utformningen av den svenska lagstiftningen om yrkesskador är under

utredning. Jag anser därför att Sverige f. n. inte bör godta förpliktelserna

i del VI.

Sverige har inte godtagit ILO-konventionen nr 102 beträffande delarna

V (förmåner vid ålderdom), IX (förmåner vid invaliditeti och X (förmåner

till efterlevande). Det främsta hindret härför har varit bestämmelserna i kon1*

— Bilmng till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 51

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

ventionens artikel 68, som bl. a. föreskriver att i landet bosatta utländska medborgare

skall äga samma rättigheter som landets egna där bosatta medborgare.

Lagen om allmän försäkring uppställer bl. a. krav på svenskt medborgarskap

för rätt till folkpensionsförmåner. Bestämmelserna i konventionens

artikel 68 saknar motsvarighet i balken. Eftersom svensk lagstiftning

uppfyller kraven beträffande den skyddade personkretsens omfattning

och kontantförmånernas storlek, kan Sverige ansluta sig till balken även i

delarna V, IX och X.

Beträffande protokollet till den europeiska balken om social trygghet finner

jag av bilaga 2 framgå att den svenska lagstiftningen uppfyller de högre

krav som ställs i detta utom pa eu punkt. Protokollet stadgar nämligen i delarna

II (hälso- och sjukvård) och VIII (förmåner vid havandeskap och barnsbörd)

att den andel av kostnaderna för läkemedel, som betalas av patienten

själv eller dennes försörj are, inte får överstiga i genomsnitt 25 %. Motsvarande

svenska bestämmelser, som är intagna i förordningen den 4 juni

1954 (nr 519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, är inte

så förmånliga. Sverige bör därför inte godta protokollet i delarna II och VIII.

Av vad jag tidigare har sagt om balkens del VI (förmåner vid yrkesskada)

följer vidare att Sverige f. n. inte bör godta förpliktelserna enligt protokollets

motsvarande del.

För ratifikation av protokollet fordras att den ratificerande staten godtar

förpliktelserna enligt åtta av delarna II—X. Del V räknas i ratifikationsliänseende

som tre delar. Det jag anfört innebär att Sverige kan godta protokollet

i sammanlagt åtta av dessa delar.

Resultatet blir alltså att Sverige enligt min åsikt bör ratificera instrumenten

och därvid godta, såvitt avser balken, förpliktelserna enligt delarna

II_V och VII—X och, såvitt avser protokollet, förpliktelserna enligt de
larna

III—V, VII, IX och X. Vid en senare tidpunkt kan det eventuellt

bli aktuellt att utsträcka de svenska förpliktelserna. Kungl. Maj :t bör äga

besluta att utsträcka Sveriges åtaganden om förutsättningar föreligger därför.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att Kungl.

Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen att godkänna den år 1964

undertecknade europeiska balken om social trygghet och protokollet till

denna samt medge att Sverige därmed godtar de förpliktelser jag i det föregående

angivit.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

7

Bilaga 2

P.M.

angående bestämmelserna i den europeiska balken om social trygghet

och protokollet till densamma

Med den europeiska balken om social trygghet är avsikten att grundlägga

en social trygghet på en högre nivå än den som innefattas i Internationella

arbetsorganisationens konvention nr 102 angående minimistandard för social

trygghet. Med protokollet till balken är syftet att skapa social trygghet

på en högre nivå än den balken garanterar.

Liksom i ILO:s konvention nr 102 uppdelas fältet för den sociala tryggheten

på nio områden numrerade från II till X (del I avser allmänna bestämmelser).

De olika delområdena avser följande slag av förmåner

II. Hälso- och sjukvård

III. Kontantförmåner vid sjukdom

IV. Förmåner vid arbetslöshet

V. Förmåner vid ålderdom

VI. Förmåner vid yrkesskada

VII. Familj ef örmåner

VIII. Förmåner vid havandeskap och barnsbörd

IX. Förmåner vid invaliditet

X. Förmåner till efterlevande.

De olika förmånerna motsvaras i svensk lagstiftning av följande.

Bestämmelserna angående hälso- och sjukvård avser dels förmåner vid

sjukdomstillstånd, dels förmåner vid havandeskap och barnsbörd. Förmånerna

vid sjukdomstillstånd motsvaras i Sverige av sjukvårdsersättningen

inom den allmänna sjukförsäkringen och läkemedelsförmånerna enligt förordningen

om kostnadsfria och prisnedsatta läkemedel. Hälso- och sjukvårdsförmånerna

vid havandeskap och barnsbörd motsvaras i Sverige dels

av de förmåner, som mödrarna åtnjuter från den förebyggande inödra- och

barnavården, dels av ersättningen för förlossningsutgifter.

De kontanta förmånerna vid sjukdom motsvaras av den sjukpenning,

som utgår från den allmänna sjukförsäkringen, och förmånerna vid arbetslöshet

av den dagpenning, som utgår från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen.

Det ekonomiska skyddet vid ålderdom utgörs i Sverige av ålderspensionerna

(inkl. tilläggsförmåner) och vid yrkesskada av de förmåner som utgår

från sjukförsäkringen och yrkesskadeförsäkringen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

Till de familj eförmåner, som uppräknas i balken, kan i Sverige hänföras

flertalet av de samhälleliga stödåtgärderna för barnfamiljerna. Bland dessa

kommer främst de allmänna barnbidragen, som är de mest kostnadskrävande.

I övrigt skall hit räknas tillhandahållna förmåner åt barn eller för

barns räkning av föda, kläder, bostad, ferievistelse eller hemhjälp. Här avsedda

stödåtgärder utgörs i Sverige av fria skolmåltider, familj Bostadsbidrag,

ferieresor för barn och husmödrar, driftbidrag till barnkolonier, semesterhem

och feriebarnsverksamhet, stipendier för underlättande av husmoderssemester

samt social hemhjälp.

Kontantförmånerna vid havandeskap och barnsbörd motsvaras i Sverige

av moderskapspenningen och tilläggssjukpenningen i samband med moderskap

enligt lagen om allmän försäkring.

De kontanta förmåner vid invaliditet, som avses i bestämmelserna, har i

Sverige sin motsvarighet i de förtidspensioner och sjukbidrag (inkl. tilläggsförmåner),

som utgår enligt lagen om allmän försäkring.

Förmåner till efterlevande utgår i Sverige i form av änkepension och

barnpension.

I det följande bortses vid behandlingen av de svenska förmånerna från

försäkringen för tilläggspension.

Enligt balken skall kontrahent uppfylla:

a) standardnormerna för minst sex av delarna II X, varvid del II skall

räknas som två och del V som tre delar;

b) vissa allmänna bestämmelser.

Villkoren under a) skall anses tillgodosedda om:

1) standardnormerna för minst tre av delarna II—X är uppfyllda, däri inbegripen

minst en av delarna IV, V, VI, IX och X; och

2) därjämte bevis lämnats för att den gällande sociala lagstiftningen är

ekvivalent med en av kombinationerna under a), varvid man får ta i

betraktande

i) det förhållandet att vissa grenar som täcks av a) överstiger balkens

standard i fråga om skyddets omfattning eller förmånernas storlek

eller bådadera;

ii) det förhållandet att vissa grenar som täcks av a) överstiger balkens

standard genom att lämna supplementära förmåner som förtecknats

i ett tillägg II till balken;

iii) grenar som inte ingår i balkens standard.

I protokollet ställs något högre krav än i balken på anförda punkter, men

bestämmelserna är eljest likalydande. Standardnormerna skall sålunda vara

uppfyllda under a) för åtta av delarna II—X och under 1) för sex.

I det följande skall undersökas huruvida de olika standardbestämmelserna

i balken och protokollet är uppfyllda i avseende på olika delområden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

Skyddets omfattning

Trygghetssystemet skall inom delområdena II, III, V—X omfatta enligt

balken 50 % och enligt protokollet 80 % av alla arbetstagare eller föreskrivna

kategorier av den förvärvsarbetande befolkningen, utgörande i förra fallet

minst 20 och i det senare minst 30 % av alla i landet bosatta. Inom delområde

IV skall skyddet omfatta föreskrivna kategorier av arbetstagare, utgörande

i förra fallet 50 och i det senare 55 % av samtliga.

Inom de socialförsäkringsgrenar som i Sverige är allmänna och obligatoriska

är villkoren för skyddets omfattning uppfyllda. Detta gäller delområdena

II, III, V—X.

Vad angår området IV är den svenska arbetslöshetsförsäkringen frivillig.

Trots detta har den efter hand fått en mycket stor omfattning och omslöt

den 30 april 1964 1 565 000 medlemmar. Detta medlemsantal utgör 58 %

av samtliga arbetstagare i riket, vilka enligt folkräkningen vid utgången av

1960 uppgick till 2 700 000 (exklusive medhjälpande familjemedlemmar).

Bortser man vid beräkningen av antalet arbetstagare från statliga och kommunala

befattningshavare med ringa behov av arbetslöshetsskydd — till

antalet ungefär 600 000 — uppgår den procentuella andelen arbetslöshetsskyddade

till 74 %.

Sverige uppfyller alltså såväl balkens som protokollets bestämmelser om

skyddets omfattning i fråga om samtliga delområden II—X.

K ualifikations period

Förmånernas åtnjutande får göras beroende av fullgörandet av en kvalifikationsperiod

av anställning, avgiftsbetalning eller vistelse. Vid fall av

yrkesskada krävs dock endast, att vederbörande skall ha varit anställd vid

tidpunkten för olycksfallets inträffande eller sjukdomens ådragande. Beträffande

hälso- och sjukvård samt kortfristiga kontantförmåner föreskrivs,

att den fullgjorda kvalifikationsperioden skall vara av sådan längd som må

anses erforderlig till förekommande av missbruk. I fråga om långfristiga

förmåner kan däremot kvalifikationsperioden förlängas till 15 år vid invaliditet

eller familjeförsörjarens frånfälle och ända till 30 år såvitt avser

förmåner vid ålderdom.

I svensk socialförsäkring stadgas viss kvalifikationsperiod i arbetslöshetsförsäkringen

och i moderskapsförsäkringen. För att erhålla dagpenning i arbetslöshetskassa

måste man ha betalat avgift till kassan under 52 veckor,

varav i regel minst 20 veckor under de senaste 12 månaderna, och för att

få tilläggssjukpenning från moderskapsförsäkringen måste yrkesarbetande

moder före förlossningen ha varit försäkrad för tilläggssjukpenning enligt

lagen om allmän försäkring i minst 270 dagar. Dessa bestämmelser torde få

anses vara i överensstämmelse med vad som stadgas i balken och protokollet.

Beträffande de långfristiga förmånerna vid ålderdom, invaliditet och försörjarens

frånfälle finns i svensk lagstiftning om folkpensionering inga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

stadganden om fullgörande av en kvalifikationsperiod av anställning, avgiftsbetalning

eller vistelse. Balkens och protokollets föreskrifter på denna

punkt är alltså inte tillämpliga på svenska förhållanden.

Frågan om kvalifikationsperiod i sistnämnda fall kan sägas ha den största

betydelsen för utländska medborgare.

När det gäller utlänningar innehåller balken och protokollet (artikel 73)

den föreskriften, att medlemsstaterna skall bemöda sig om att i ett särskilt

instrument reglera de frågor, som rör den sociala tryggheten för dessa, särskilt

med hänsyn till deras likabehandling med det egna landets medborgare

och bevarande av deras förvärvade sociala rättigheter.

Karenstid

När det gäller de kortfristiga kontanta förmånerna vid sjukdom (III)

och arbetslöshet (IV) föreskrivs karenstid i balken på resp. 3 och 7 dagar

samt i protokollet på resp. 3 och 6 dagar. Karenstiden i angivna fall är i

svensk lagstiftning för motsvarande delområden resp. 3 och 5 dagar.

Förmånernas varaktighet

Enligt såväl den europeiska balken om social trygghet som protokollet

till densamma skall de långsiktiga förmånerna vid ålderdom (V), yrkesskada

(VI), invaliditet (IX) och familjeförsörjares död (X) samt familjeförmåner

(VII) utgå under hela den tid riskfallet består.

För de kortfristiga förmånerna uppställs följande gränser:

Antal veckor per 12 månader

balken

protokollet

sjukdom (II—III).....

26

52

arbetslöshet (IV)......

13

21

havandeskap och barns-

börd (VIII).........

12

12

I fråga om de långsiktiga förmånerna uppfyller den svenska lagstiftningen

anförda bestämmelser. Beträffande de kortfristiga förmånerna gäller

följande.

När det gäller hälso- och sjukvårdsförmånerna varierar sjukhjälpstiden i

den svenska lagen om allmän försäkring. Läkarvården är icke tidsbegränsad.

Sjukhusvården ersätts också under obegränsad tid, dock får den som

fyllt 67 år eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension eller hel förtidspension

från den allmänna pensioneringen ersättning endast för 180 dagar.

För andra försäkrade än nämnda kategorier av pensionstagare är sålunda

den i den svenska sjukförsäkringen gällande längsta sjukhjälpstiden på sjukhus

väsentligt längre än den i balken stipulerade om 26 veckor och den i

protokollet föreskrivna om 52 veckor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1965

Kontantförmåner vid sjukdom, sjukpenning, utges numera i Sverige så

länge sjukdomen medför förlust av minst halva arbetsförmågan. Sjukpenningen

upphör dock, om man får hel förtidspension. Den som fyllt 67 år

eller dessförinnan börjat uppbära ålderspension från den allmänna pensioneringen

får inte sjukpenning för mer än sammanlagt 180 dagar. När det

gäller andra än folkpensionärer överstiger sålunda sjukhjälpstiden för sjukpenning

i den svenska sjukförsäkringen väsentligt den som krävs för att

uppfylla bestämmelserna i balken och protokollet. Pensionärerna inbegrips

emellertid inte i denna del av balken, som avser sjukdomsfall medförande

inkomstbortfall.

I de svenska arbetslöshetskassorna är understödstiden längre än de 13

veckor under en 12-månadersperiod, som stipuleras såsom minimum i balken.

Enligt arbetslöshetskasseförordningen är understödstiden i allmänhet minst

100 och högst 150 dagar, men den kan efter särskilt medgivande av tillsynsmyndigheten

förlängas till 200 dagar. Den är i samtliga arbetslöshetskassor

också längre än den som föreskrivs i protokollet (21 veckor).

Vid havandeskap och barnsbörd kan tilläggssjukpenning utgå för högst

180 dagar. Detta är en längre tid än vad som krävs enligt bestämmelserna

i såväl balken som protokollet (12 veckor).

Förmånerna inom hälso- och sjukvård

A) Delarna ll och VIII

Bestämmelserna angående hälso- och sjukvård avser dels förmåner vid

sjukdomstillstånd, dels förmåner vid havandeskap och barnsbörd. Förmånerna

skall minst omfatta:

enligt balken enligt protokollet

a) vid sjukdomstillstånd

1. vård av allmänpraktiserande

läkare, innefattande jämväl hembesök;

2 3

2. specialistvård på sjukhus för där

intagna och för patienter i öppen

vård samt sådan specialistvård, som

må finnas tillgänglig utanför sjukhus;
3.

väsentliga läkemedel, som ordineras

av läkare eller annan legitimerad

utövare av sjukvård;

1. vård av allmänpraktiserande läkare,

innefattande jämväl hembesök,

specialistvård enligt föreskrivna villkor;
2.

sjukhusvård, vård av allmänpraktiserande

läkare eller specialistvård,

i mån av behov, samt sjuksköterskevård

och all annan erforderlig

vård;

3. alla erforderliga apoteksberedda

läkemedel och farmaceutiska specialiteter

som anses såsom väsentliga;
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

enligt balken enligt protokollet

4. vård på sjukhus, om så erford- 4. konserverande tandvård för

ras; skyddade barn;

b) vid havandeskap och barnsbörd samt följderna därav:

1. vård av läkare eller utbildad 1. lika med balken

barnmorska såväl före som vid förlossningen

ävensom eftervård;

2. vård på sjukhus, om så erford- 2. lika med balken

ras.

3. läkemedel.

Förmånstagaren eller den som är ansvarig för hans försörjning kan enligt

såväl balken som protokollet åläggas att delta i bestridandet av kostnaderna

för hälso- och sjukvården. Reglerna härför skall dock vara så utformade att

ekonomiska svårigheter inte uppstår för den enskilde. Några närmare bestämmelser

om den maximala storleken av patientens eller försörjarens

kostnadsandel lämnas inte i balken men däremot i protokollet. I protokollet

föreskrivs att den av patienten eller försörj aren erlagda kostnadsandelen

vid sjukdom inte får överstiga vissa procenttal, nämligen 1) för vård av allmänpraktiserande

läkare och specialist utanför sjukhus: 25 %, 2) för sjukhusvård:

25 % och 3) för läkemedel: 25 % i genomsnitt och 4) för konserverande

tandvård: 33Vs %. Vid havandeskap och barnsbörd samt följderna

därav föreskrivs endast för läkemedel att patientens eller försörjarens andel

inte får överstiga 25 %.

De i balken under artikel 10 mom. 1 a) och i protokollet under samma

artikel mom. 1 a) i)— iii) föreskrivna förmånerna vid sjukdomstillstånd

motsvaras i Sverige av sjukvårdsersättningen inom den allmänna försäkringen

och förmånerna enligt förordningen angående kostnadsfria eller

prisnedsatta läkemedel. Sjukvårdsersättningen tillkommer alla försäkrade

och utgörs av läkarvårdsersättning och ersättning för sjukhusvård samt ersättning

för resor till och från läkare och sjukhus. Med läkarvård jämställs

viss tandläkarvård, om den meddelats vid centraltandpoliklinik, tandläkarhögskola

eller allmänt sjukhus. I protokollet föreskriven tandvård till skyddade

barn motsvaras av skoltandvården och kompletteras av tandvården

inom sjukförsäkringens ram.

I fråga om läkemedel är i Sverige patientens eller försörjarens kostnadsandel

större än den som föreskrivs i protokollet. I övriga fall torde gällande

regler i stort kunna antas motsvara protokollets krav. Vid läkarvård ersätter

försäkringskassan läkarens arvode med 3/4 av de belopp, som upptas i den

av regeringen utfärdade läkarvårdstaxan. Sjukhusvården är kostnadsfri på

allmän sal. Tandvård till skyddade barn är inom skol- och folktandvården

helt kostnadsfri. När det gäller läkemedel erhålls visserligen sådana gratis

vid vissa sjukdomar, men på andra mediciner som läkare förskrivit får

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

13

man rabatt med 50 % av vad som överstiger 3 kr. Patientens eller försörj arens

kostnadsandel uppgår därför i genomsnitt till nära 60 % av hela läkemedelskostnaden.

Förmånerna vid havandeskap och barnsbörd motsvaras i Sverige dels av

de förmåner, som mödrarna åtnjuter från den förebyggande mödra- och

barnavården, dels av ersättningen för förlossningsutgifter enligt lagen om

allmän försäkring.

Det förutsätts, att förmånerna vid havandeskap och barnsbörd är kostnadsfria.

Detta är i Sverige fallet med samtliga med undantag av läkarhjälp

vid hemförlossning. Konventionens krav på denna punkt torde få anses praktiskt

taget uppfyllda för Sveriges del. Hemförlossningar är nämligen ytterligt

sällsynta, f. n. ca 0,3 % av samtliga, och läkarhjälp torde förekomma vid

endast en del av dessa.

Vad beträffar läkemedel i samband med havandeskap och barnsbörd må

nämnas att kostnadsfria skyddsläkemedel, t. ex. vitaminpreparat, och vissa

andra läkemedel för blivande och ammande mödrar ordnas vid behov vid

mödravårdsorgan eller av tjänsteläkare.

B) Del VI

Bestämmelserna angående yrkesskada innehåller en utförlig förteckning

över de olika former av hälso- och sjukvård, som skall tillhandahållas. Förmånerna

utgörs enligt såväl balken som protokollet av följande:

1. såväl sluten som öppen vård av allmänpraktiserande läkare och av

specialist, innefattande jämväl hembesök;

2. tandvård;

3. sjuksköterskevård i hemmet eller på sjukhus;

4. vård på sjukhus, konvalescenthem, sanatorium eller annan sjukvårdsinrättning;
5.

tandproteser o. d., läkemedel jämte övriga medicinska eller kirurgiska

hjälpmedel, däri inbegripna proteser samt underhåll av sådana, ävensom

glasögon;

6. vård som under kontroll av läkare eller tandläkare lämnas av andra

legitimerade utövare av sjukvård.

Vid yrkesskada utgår i Sverige förmåner från sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna.

Dessa förmåner utgörs av i balken och protokollet uppräknade

hälso- och sjukvårdsförmåner.

I Sverige skall den försäkrade under samordningstiden i enlighet med

lagen om allmän försäkring bidra till kostnaderna för läkarvård och medicin,

medan varken balken eller protokollet föreskriver något deltagande i

kostnaderna för ifrågavarande förmåner från den försäkrades sida. Enligt

gällande svensk lagstiftning kan alltså inte garanteras full tillämpning av

bestämmelserna om sjukvårdsförmånerna, när det gäller yrkesskadorna.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

Kontantförmånernas storlek

Kontantförmånerna är fixerade för en standardförmånstagare — i de flesta

fall en man med hustru och två barn — i förhållande till hans lön. Inom

delområden där förmånen är proportionell mot inkomsten sker jämförelsen

med en manlig yrkesarbetares lön och där förmånen är enhetlig med

en vuxen manlig grovarbetares lön. Kontantförmånerna skall, ökade med

beloppet av familjebidrag, vara sådana att de för standardförmånstagaren

uppgår till en fastställd procent av summan av dennes tidigare inkomst och

det familjebidrag, som utgår till en skyddad person med samma försörjningsplikt.

De fastställda procentsatserna för de olika delområdena enligt

balken och protokollet framgår av tab. 1.

Tabell 1. Kontantförmånernas procentuella andel av standardförmånstagarens inkomst

Del

Riskfall

Standardförmånstagare

Procentsats

Balken

Protokollet

III

Sjukdom

Man med hustru och två barn

45

50

IV

Arbetslöshet

» » » » * *

45

50

V

Ålderdom

Man med hustru i pensions-

åldern

40

45

VI

Yrkesskada

Arbetsoförmåga

Man med hustru och två barn

50

50

Total förlust av för-

värvsförmåga

» » » » * »

a) i allmänhet

(a)

50

50

b) om konstant hjälp er-

fordras

(b)

50

66 2/3

Efterlevande

Änka med två barn

40

45

VIII

Havandeskap ochbarnsbörd

Kvinna

45

50

IX

Invaliditet

Man med hustru och två barn

40

50

X

Efterlevande

Änka med två barn

40

45

Om väsentliga förändringar inträffar i inkomstnivån på grund av förändringar

i levnadskostnaderna, skall beloppen av löpande periodiska utbetalningar

avseende invaliditet, försörj arens död, ålderdom samt yrkesskada

göras till föremål för översyn.

I fråga om de olika former av familjeförmåner som åtnjuts av försörjare

med barn gäller särskilda regler. Sammanlagda värdet av de olika formerna

av familjeförmåner, som utgår till skyddade personer, skall uppgå enligt

balken till 1,5 och enligt protokollet till 2,0 % av en vuxen manlig grovarbetares

lön, multiplicerad med hela antalet barn till alla i landet bosatta.

Den yrkesutbildade manlige kroppsarbetare, vars lön skall användas såsom

beräkningsgrund för minimiförmånema i en del av fallen, skall utgöras

antingen av hopsättare eller svarvare inom industri för tillverkning av andra

maskiner än elektriska sådana eller av person, som kan anses typisk för

yrkesutbildad arbetskraft. Den manlige grovarbetare, vars lön skall utgöra

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965 15

beräkningsgrund i övriga fall, skall utgöras av person, som kan anses typisk

för inte yrkesutbildad arbetskraft inom industri för tillverkning av andra

maskiner än elektriska sådana.

Beträffande tillämpningen av dessa bestämmelser på svenska förhållanden

kan anföras följande.

Minimiförmånernas storlek vid sjukdom, yrkesskada samt vid havandeskap

och barnsbörd bör för Sveriges del fixeras för en »standardförmånstagare»

i förhållande till en manlig yrkesarbetares lön (förmånen är proportionell

till inkomsten). Som typisk för yrkesutbildad arbetskraft betraktas

hopsättare eller svarvare inom verkstadsindustrin, som för Sveriges del

utgör den största näringsgrenen på det industriella området. För denne arbetare

uppgick den genomsnittliga timlönen (inkl. semesterlön och helgdagsersättning

men exkl. övertidsersättning) under fjärde kvartalet 1963

till 8:81 kr. enligt Sveriges Verkstadsförenings statistik. Sedan dess har

denna lön stigit och torde f. n. uppgå till ca 9 kr. Om denna tidlön

multipliceras med det normala antalet arbetstimmar per år (2 100), erhålls

en årslön på 18 900 kr.

Beträffande förmånerna vid arbetslöshet, ålderdom och invaliditet samt

förmånerna till efterlevande tillämpas en vuxen manlig grovarbetares lön

(förmånerna utgår med ett fast belopp). Minimiförmånerna har i detta fall

fixerats i förhållande till en vuxen manlig tempo- och grovarbetare inom

verkstadsindustrin. För denna arbetare uppgick timlönen inkl. semesterlön

och helgdagsersättning under fjärde kvartalet 1963 till 7: 77 kr. Den torde

sedan dess ha stigit till ca 7: 95 kr., vilket ger en årslön på ca 16 700 kr.

Vid beräkningarna skall inkomsterna liksom vederbörande förmån i förekommande

fall ökas med föreskrivna periodiskt utbetalade familj ef örmåner,

vilka utgår till varje skyddad person med samma försörjningsplikt som

standardförmånstagaren. För Sveriges del torde i detta sammanhang endast

de allmänna barnbidragen komma i betraktande. Dessa uppgår f. n. till 700

kr. per barn och år.

I tab. 2 lämnas en redovisning av standardförmånstagarens inkomster och

förmåner samt förmånernas procentuella andel av inkomsterna inom delområdena

III, VI och VIII. Beräkningarna ger vid handen, att de svenska

kontantförmånerna vid sjukdom och yrkesskada överstiger såväl de i balken

som i protokollet stipulerade. Kontantförmånerna vid havandeskap och

barnsbörd är något större än de i balken föreskrivna men lägre än de i protokollet

stadgade.

När det gäller del IV, förmånerna vid arbetslöshet, grundas beräkningarna

på den inom metallindustriarbetarförbundets arbetslöshetskassa fr. o. in.

1 september 1964 gällande dagpenningen. Denna var för ca 86 % av medlemmarna

35 kr. och för övriga 15 % 25 kr. De senare utgörs till huvudsaklig del

av medlemskategorier med lägre lön än standardlönen, nämligen lärlingar,

ungdomar under 19 år, kvinnor och deltidsarbetare, vilka inte inkluderas i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

Tabell 2. Beräkningar av de svenska kontantförmånernas andel av standardförmänstagarens

inkomst beträffande delområdena III, VI och VIII

Del III. Kontantförmåner vid sjukdom

1. Inkomster

Dagsinkomst kr. 9,00 • 2100 :365.................................. 51,78

Allmänt barnbidrag för 2 barn kr. 1400 :365........................ 3»84

Summa inkomster kr. 55,62

2. Förmåner

Sjukpenning................

Barntillägg för 2 barn.......

Allmänt barnbidrag för 2 barn

3. Förmåner i % av inkomster

.................. 25,00

.................. 1,00

.................. 3,84

Summa förmåner kr. 29,84

53,6

Del VI. Förmåner vid yrkesskada

a. Sjukdom (förmåner enl. III ovan)

b. Invaliditet (generellt)

1. Inkomster

Årsinkomst kr. 9,00 • 2100...................................... 18 900

Allmänt barnbidrag för 2 barn.................................. 1100

Summa inkomster kr. 20 300

2. Förmåner

Årlig egenlivränta vid 100 % invaliditet

Allmänt barnbidrag för 2 barn........

11000

1 400

Summa förmåner kr. 12 400

3. Förmåner i % av inkomster

61,1

c. Invaliditet (behov av konstant hjälp)

1. Inkomster (se under b)

2. Förmåner

Årlig egenlivränta vid 100 % invaliditet

Vårdbidrag per år...................

Allmänt barnbidrag för 2 barn........

3. Förmåner i % av inkomster. .

d. Förlust av försörj are

1. Inkomster (se under b)

2. Förmåner

Änkelivränta...............

Barnlivränta för 2 barn.......

Allmänt barnbidrag för 2 barn

3. Förmåner i % av inkomster.

11 000

1 800

1 400

Summa förmåner kr. 14 200

70,0

5 000

5 000

1400

Summa förmåner kr. 11400

56,2

Del VIII. Förmåner vid havandeskap och barnsbörd

1. Inkomster

Dagsinkomst kr. 9,00 • 2 100 :365..

2. Förmåner

Moderskapspenning..............

Tilläggss j ukpenning..............

.................. 51,78

.................. 5,00

.................. 20,00

Summa förmåner kr. 25,00

3. Förmåner i % av inkomster

48,3

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

balkens och protokollets bestämmelser. Beräkningarna har därför grundats

på det högre dagpenningbeloppet 35 kr. som vuxna manliga yrkesarbetare

försäkrat sig för.

Del IV. Förmåner vid arbetslöshet

1. Inkomster

Dagsinkomst kr 7,95 • 2 100 :300.................................... 55,67

Allmänt barnbidrag för 2 barn 1 400 :300 ............................ ^,67

Summa inkomster kr. 60,34

2. Förmåner

Dagpenning................

Barntillägg.................

Allmänt barnbidrag för 2 barn

35,00

4,00

4,67

Summa förmåner kr. 43,67

3. Förmåner i % av inkomster

72,4

Såsom framgår av tabellen är såväl balkens som protokollets krav om förmånernas

storlek uppfyllda för metallindustriarbetarförbundets kassa.

Balkens och protokollets villkor i fråga om förmånernas storlek vid arbetslöshet

är emellertid i huvudsak uppfyllda även för de försäkrade i andra arbetslöshetskassor.

Detta kan visas på följande sätt. Det lägsta förmånsbeloppet

till en person åtnjutande samma lön som standardhjälptagaren blir

enligt bestämmelserna i balken 27: 15 kr. (= 0,45-60,34) och i protokollet

30:17 kr. (= 0,50-60,34). Däri ingår familjetillägg (4 kr.) och allmänna

barnbidrag (4:67 kr.), varför lägsta dagpenningen utgör i förra fallet

18: 48 kr. och i de senare 21: 50 kr. Antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna,

som var försäkrade till en dagpenning om högst 21: 50 kr. utgjorde

5,6 % av samtliga försäkrade. Dessa utgjordes huvudsakligen av medlemskategorier

med lägre lön än standardlönen, varför balkens och protokollets

bestämmelser om förmånernas storlek kan anses uppfyllda i fråga om

den svenska arbetslöshetsförsäkringen.

Förmånerna vid ålderdom (V) och invaliditet (IX) samt till efterlevande

(X) enligt lagen om allmän försäkring beräknas som förut nämnts utan

hänsyn till den allmänna tilläggspensioneringen.

Ålderspensionen utgörs av dels allmän ålderspension, som är oberoende

av egen inkomst och förmögenhet, dels bostadstillägg, som är beroende av

inkomstens storlek och vars belopp fastställs av kommunerna.

Den allmänna ålderspensionen per år utgör fr. o. in. den 1 november 1964

för två gifta pensionsberättigade båda med ålderspension tillsammans

6 020 kr.

Kommunalt bostadstillägg har införts i alla rikets kommuner. Tillägget

utgår enligt de grunder kommunen själv bestämmer. För tillägget äger kommunen

inte föreskriva andra regler för avdrag på grund av inkomst eller

för inkomstens beräkning än dem som förekommer i lagen om hustrutillägg

och kommunalt bostadstillägg till folkpension. Det inkomstbelopp som ej

minskar de inkomstprövade pensionsförmånerna utgör för man och hustru

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

sammanlagt 2 400 kr. Skulle inkomsten överstiga 2 400 kr., minskas de

inkomstprövade förmånerna med y3 av inkomst som ligger mellan 2 400

och 3 400 kr. och med % av inkomst därutöver. Mera avsevärd förmögenhet

inverkar också reducerande på pensionen. Inemot 45 % av samtliga makar

med ålderspension åtnjuter bostadstillägg. I ca 90 % av landets kommuner

utgörs bostadstillägget av ett generellt tillägg oberoende av pensionstagarens

bostadskostnad. Tilläggets storlek varierar starkt mellan de olika kommunerna.

Fördelningen av rikets 1 006 kommuner efter den maximala storleken

av de bostadstillägg, som sammanlagt utgår till två makar framgår av

följande tablå.

Bostadstillägg

kronor

Antal

kommuner

under— 400

95

400— 499

316

500— 599

63

600— 699

221

700— 799

39

800— 899

72

900— 999

37

1 000—1 199

46

Bostadstillägg

kronor

Antal

kommuner

1 200—1 399

32

1 400—1 599

39

1 600—1 799

14

1 800—1 999

11

2 000—2 499

19

2 500—

2

Samtliga

1 006

Bestämmelserna i artikel 67 c) skall emellertid enligt punkt d) i samma

artikel anses uppfyllda, om det sammanlagda beloppet av utgivna förmåner

med minst 30 % överstiger det sammanlagda förmånsbelopp, som skulle

ernås genom tillämpning av bestämmelserna i artikel 66 på minst 20 % av

befolkningen. Tillämpas detta på de svenska ålderspensionerna erhålls följande

resultat. Antalet manliga ålderspensionärer, vilkas hustrur åtnjuter

folkpension, uppgick — enligt uppgifter från riksförsäkringsverket — vid

1963 års ingång i runt tal till 128 000 och totala årsbeloppet av deras sammanlagda

folkpensioner, inkl. index-, standard- och bostadstillägg, utgjorde

715,7 milj. kr. För 20 % av dessa ålderspensionärer skulle, om ålderspensionen

motsvarande 40 resp. 45 % av en grovarbetares lön, dvs. 6 680

resp. 7 715 kr., sammanlagda pensionsbeloppen uppgå till 171,0 resp. 197,5

milj. kr. De faktiska kostnaderna för ålderspensionerna till ifrågavarande

kategori av pensionstagare uppgår sålunda till belopp som är 3 å 4 gånger

större än dem, som stipulerats i artikel 67 d). Sverige får därför anses uppfylla

de föreskrivna villkoren beträffande ålderspensionens storlek i såväl

balken som protokollet.

Vid invaliditet utgår förtidspension. Hel sådan pension utgör fr. o. m.

november 1964 3 850 kr. per år. Härutöver utgår kommunalt bostadstillägg,

som är beroende av inkomstens storlek och vars belopp fastställs av kommunerna.

Det inkomstbelopp, som ej minskar de inkomstprövade bostadstilläggen,

utgör för gift pensionsberättigad 1 200 kr. överstiger inkomsten detta be
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

lopp minskas bostadstillägget med y3 av inkomst som ligger mellan 1 200

och 1 700 kr. och med % av inkomst över 1 700 kr. Den pensionsberättigades

inkomst beräknas därvid utgöra hälften av makarnas sammanlagda inkomst.

Fördelas kommunerna efter den maximala storleken av de bostadstillägg,

som utgår till gift pensionsberättigad, vars make ej uppbär folkpensionsförmån,

får man följande sammanställning.

Bostadstillägg

kronor

Antal

kommuner

700— 799

49

800— 899

48

1 000—1 499

73

1 500—1 999

34

2 000—

7

Summa

1 006

Bostadstillägg

kronor

Antal

kommuner

100—199

42

200—299

41

300—399

348

400—499

200

500—599

53

600—699

in

Till förtidspensionär kan utgå barntillägg, som fr. o. m. den 1 november

1964 utgör maximalt 1 250 kr. per barn och år. Dessutom utgår allmänt

barnbidrag med 700 kr. per barn och år.

Enligt artikel 67 c), jämförd med artikel 66, skall förmånerna jämte

familjeförmåner minst uppgå enligt balken till 40 % och enligt protokollet

till 50 % av en grovarbetares lön jämte familjeförmåner, dvs. för Sveriges

del 7 240 kr. [= 0,40 (16 700 + 1 400) ] resp. 9 050 kr. [= 0,50 (16 700 +

1 400)].

De oavkortade förmånerna, bortsett från bostadstillägg, uppgår för standardförmånstagaren

till följande belopp fr. o. m. november 1964.

Kronor

Hel förtidspension..................... 3 850

Barntillägg (2 barn).................... 2 500

Allmänt barnbidrag (2 barn)............ 1 400

Summa 7 750

Den i balken föreskrivna minimistandarden i fråga om förtidspensionerna

är sålunda uppfylld utan att bostadstilläggen medräknats. Däremot uppnås

inte protokollets standard med mindre än att pensionstagarna erhåller ett

bostadstillägg på minst 1 300 kr. Bostadstillägg av sådan omfattning utgår

emellertid endast i ett fåtal kommuner.

Bestämmelserna i artikel 67 c) skall emellertid enligt punkt d) i samma

artikel anses uppfyllda på samma villkor som tidigare refererats beträffande

ålderspensionerna. Tillämpas dessa på förtidspensionerna i enlighet

med protokollet kommer man till följande resultat. Antalet manliga förtidspensionärer

vilkas hustrur inte har folkpension uppgick vid 1963 års ingång

till ca 16 700 och totala beloppet av deras förtidspensioner till omkring 61,1

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

milj. kr. För 20 % av dessa förtidspensionärer skulle, om förtidspensionen

motsvarade 50 % av en grovarbetares lön, dvs. 9 050 kr., sammanlagda pensionsbeloppet

uppgå till 30,2 milj. kr. De faktiska kostnaderna för förtidspensionerna

till ifrågavarande kategori av pensionstagare uppgår sålunda till

ett mer än dubbelt så stort belopp som det i artikel 67 d) stipulerade. Sverige

uppfyller sålunda även de i protokollet föreskrivna villkoren beträffande

invalidpensionens storlek.

Vad som gäller för förtidspensionerna har också giltighet för efterlevandepensionerna.

De oavkortade förmånerna (exkl. bostadstillägg) till änka med

två barn är lika stora som förmånerna till en förtidspensionär med två

barn, som åtnjuter hel förtidspension, nämligen 7 750 kr. per år. Detta belopp

överstiger det belopp som minst skall utgå enligt balken, nämligen

7 240 kr. [= 0,40 (16 700 -|- 1 400)]. Däremot uppnås inte minimistandarden

enligt protokollet, vilken är 8 145 kr. [= 0,45 (16 700 + 1 400)], med mindre

än att bostadstillägg utgår med minst 395 kr. Detta är emellertid inte fallet

i samtliga kommuner.

Bestämmelserna i artikel 67 c) skall emellertid enligt punkt d) i samma

artikel anses uppfyllda på samma villkor som beträffande förtidspensionerna.

Tillämpas dessa på änkepensionerna i enlighet med protokollet

kommer man till följande resultat. Antalet änkepensionärer uppgick vid

1963 års ingång till 75 300 och totala beloppet av deras pensioner till 240,7

milj. kr. För 20 % av dessa änkor skulle, om änkepensionen motsvarade

45 % av en grovarbetares lön, dvs. 8145 kr., sammanlagda pensionsbeloppet

uppgå till 122,7 milj. kr. De faktiska kostnaderna för enbart änkepensionerna

till ifrågavarande kategori av pensionstagare uppgår sålunda

till ett nära dubbelt så stort belopp som det i artikel 67 d) för änka och

barn stipulerade. Sverige uppfyller sålunda även de i protokollet föreskrivna

villkoren beträffande änkepensionens storlek.

För familjeförmånerna (VII) uppgår de totala kostnaderna till 1 329,3

milj. kr.

Det minimibelopp vartill familjeförmånerna enligt bestämmelserna skall

uppgå efter svenska förhållanden utgör, om man bygger på lönen för en

grovarbetare inom verkstadsindustrin (16 700 kr. per år) och ett barnantal

i riket av 1 730 000, inalles enligt balken till 433,4 milj. kr. och enligt protokollet

till 577,8 milj. kr. I båda fallen överstiger de svenska kostnaderna de

i balken och protokollet föreskrivna. Sverige uppfyller alltså bestämmelserna

i båda fallen.

Förmånerna vid ålderdom och invaliditet samt förmånerna till efterlevande

är indexreglerade i svensk lagstiftning. Bestämmelserna i balken

och protokollet om dessa förmåners värdebeständighet är sålunda uppfyllda

i fråga om dessa delområden. Beträffande förmånerna vid yrkesskada,

som också enligt bestämmelser i balken och protokollet skall anpassas

efter ändrade levnadskostnader, förekommer enligt den svenska

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 51 år 1965

yrkesskadeförsäkringslagen inte någon automatisk anknytning till levnadskostnadsindex.

Anpassning efter ändrade levnadskostnader torde emellertid

i fortsättningen liksom hittills komma att ske genom lagändringar.

Sverige torde därför även beträffande yrkesskadeförmånerna få anses uppfylla

bestämmelserna på denna punkt.

Kostnadsfördelningen

Kostnaderna för förmåner, som utgår vid tillämpning av balken resp.

protokollet, ävensom förvaltningskostnader, skall bestridas kollektivt

genom försäkringsavgifter eller beskattning eller bådadera, dock att

därigenom inte alltför tunga bördor får påläggas ekonomiskt svaga befolkningsskikt.

Det sammanlagda beloppet av de försäkringsavgifter, som

bestrids av skyddade arbetstagare, får inte överstiga 50 % av vad som åtgår

för skyddet av arbetstagarna samt deras hustrur och barn. För att bestämma

om detta villkor är uppfyllt, får alla enligt balken tillhandahållna förmåner

sammanräknas med undantag dock för familjeförmåner samt förmåner vid

yrkesskada, därest de sistnämnda utgör en särskild social trygghetsgren.

I Sverige är principerna för finansieringen mycket olika för de socialförsäkringsgrenar

som avses i balken. Inom sjukförsäkringen finansieras något

mindre än hälften av kostnaderna och inom arbetslöshetsförsäkringen

drygt två femtedelar genom de försäkrades avgifter. Kostnaderna för folkpensioneringen

bestrids till drygt en tredjedel av folkpensionsavgifter.

För folkpensioneringen, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen

tillsammans uppgår de försäkrades avgifter till drygt två femtedelar av de

sammanräknade utgifterna. De i balken och protokollet angivna villkoren

i avseende på kostnadsfördelningen är sålunda uppfyllda för Sveriges del.

Sammanfattning

Undersökningen ger alltså vid handen att i det svenska socialförsäkringssystemet

uppfylls i allmänhet de standardnormer, som i olika avseenden

uppställts i den europeiska balken om social trygghet för olika socialförsäkringsgrenar.

Sverige bör kunna ratificera balken i avseende på delarna

II—V och VII—X. Protokollet till den europeiska balken om social trygghet

kan Sverige också ratificera, eftersom standardnormerna uppfylls i fråga

om åtta av dess delområden, nämligen III—V, VII, IX och X (del V räknas

som tre delar).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr Öl år 1965

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag

och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 115.

Stockholm den 11 maj 1965

På andra lagutskottets vägnar:

JOHN R. ANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell,

herr Lars Larsson, fru Nilsson*, herrar Hubinette, Kilsmo och fru

Olsson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall*, Rimmerfors,

fröken Sandell, herr Gomér, fru Svensson, herrar Ringaby, Carlsson i Göteborg

och Göransson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB. STHLM <3

814098

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:284 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande av en europeisk balk om social trygghet m. m. a1 i texten