Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

1965-10-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:56, Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

1

Nr 56

Utlåtande i anledning av väckt motion angående uppvärmningen

av bostadslägenheter.

i en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 64,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Jansson yrkat att riksdagen

måtte besluta om ändring av hälsovårdsstadgans § 16 i enlighet med

vad i motionen förordats, samt att vederbörande utskott måtte utarbeta och

för riksdagen framlägga förslag till ändrad lagtext.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Over motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från medicinalstyrelsen. Yttranden har vidare

på utskottets begäran avgivits av Hyresgästernas riksförbund och Sveriges

fastighetsägareförbund.

Gällande bestämmelser m. m.

Den nu gällande hälsovårdsstadgan trädde i kraft den 1 januari 1960.

ii kap. i stadgan innehåller bestämmelser om bostad och i 16 § föreskrives

beträffande boningsrums anordnande, inredning och underhåll bl. a. att

det skall kunna hållas tillfredsställande uppvärmt. Enligt 15 § i stadgan

gäller som allmän föreskrift att byggnad, som innehåller boningsrum, skall

vara så anordnad och inredd samt skall så underhållas och skötas att sa

nitär olägenhet ej uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden.

Det ankommer på kommun att inom sitt område handha hälsovården.

Det kommunala organet, hälsovårdsnämnden, kan meddela föreläggande

och förbud, som finnes erforderliga för efterlevanden av hälsovårdsstadgan,

lokal hälsovårdsordning eller särskild av nämnden meddelad föreskrift.

Beslut av hälsovårdsnämnd kan överklagas hos länsstyrelsen över vars

beslut man slutligen kan besvära sig hos Kungl. Maj:t. Högsta tillsynen över

hälsovården i nu förevarande hänseende utövas av medicinalstyrelsen, som

har att meddela råd och anvisningar rörande den allmänna hälsovården.

Inom medicinalstyrelsen är man f. n. sysselsatt med att utarbeta nya råd

och anvisningar rörande bostäder och bostadsinspektion. Anvisningarna

beräknas föreligga inom loppet av de närmaste månaderna.

] Ilihang till riksdagens protokoll 1065. 9 saml. 2 avd. Xr 56

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

Regeringsrätten hade i två utslag den 17 december 1957 att taga ställning

till frågan om minimitemperatur i bostadslägenheter (RÅ 1957 not.

I 233 och 234). I dessa båda utslag fastställdes att bostadslägenhet skulle

hålla en temperatur av lägst +18° C under dagen och två grader lägre under

natten.

Historik

1919 års hälsovärdsstadga, som föregick den nu gällande, innehöll icke

någon preciserad föreskrift om viss minimitemperatur för bostadslägenhet.

I 8 § stadgades att boningsrum skulle hållas »tillbörligt varmt».

Under förarbetena till den nu gällande lagstiftningen övervägde 1948 års

hålsovårdsstadgekommitté huruvida i hälsovårdsstadgan borde intagas eu

direkt bestämmelse om lämplig värmegrad i boningsrum. 1 sitt betänkande

»Förslag till hälsovärdsstadga m. m.» (SOU 1953:31) uttalade kommittén.

Såsom framgår av det anförda innehåller 1919 års hälsovärdsstadga ingen

bestämmelse om vilken värmegrad, som boningsrum lämpligen bör ha. 1

medicinalstyrelsens råd och anvisningar har emellertid uttalats, att som

lämplig värmegrad torde få anses en temperatur som om dagen håller sig

omkring -f- 18° C, varjämte tillagts, att för natten behöves icke så hög temperatur;

men alltför stora svängningar borde icke förekomma.

Med hänsyn till att viss tveksamhet på sina håll synes ha rått angående

vad som skall anses vara lämplig värmegrad i boningsrum och då denna

fråga är av väsentlig betydelse för ett mycket stort antal människor har

kommittén övervägt, att i förslaget till hälsovärdsstadga intaga en direkt

bestämmelse om att lämplig värmegrad i boningsrum är -f- 18° C. Emellertid

förhåller det sig så, att värmen i ett boningsrum icke uteslutande beror

på uppvärmningen utan även på andra faktorer, såsom luftens fuktighetsgrad

etc. Även andra omständigheter tala mot lämpligheten av att fixera

ett visst gradtal, bl. a. svårigheten att hålla jämn temperatur och det

olika behovet av uppvärmningen under dagen och under natten. Kommittén

har alltså med anledning härav icke funnit lämpligt, att i själva hälsovårdsstadgan

angiva något bestämt gradtal för uppvärmningen, utan hänvisar

i detta fall till medicinalstyrelsens uttalande.

Under remissbehandlingen av kommitténs förslag yrkades från ett par håll

att bestämmelser om minimitemperatur skulle införas i hälsovårdsstadgan.

i proposition nr B 40 år 1958 med förslag till den nu gällande lagstiftningen

anförde föredragande departementschefen i den nu förevarande

frågan.

I och för sig skulle beaktansvärda skäl enligt min mening kunna anföras

för att i hälsovårdsstadgan ange till vilken värmegrad ett boningsrum

under olika tider på dygnet bör hållas uppvärmt. Den hittills gällande ordningen

— som inneburit att uttalanden om lämplig värmegrad intagits i

medicinalstyrelsens råd och anvisningar men ej i hälsovårdsstadgan — har

emellertid såvitt jag har mig bekant inte medfört några mer påtagliga svå
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

3

righeter för de tillämpande myndigheterna, varför jag ansluter mig till hälsovårdsstadgekommitténs

förslag att ej heller i den nya hälsovårdsstadgan

upptaga någon bestämmelse om uppvärmning till viss värmegrad.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr B 19 år 1958 hade andra lagutskottet

intet att erinra mot vad departementschefen sålunda anfört.

Motionen

I motionen anföres bl. a.

En precisering av vad som avses med »tillfredsställande uppvärmt» borde

enligt min mening vara utsagt i hälsovårdsstadgan. Erfarenheterna från den

standard beträffande rumstemperatur som framför allt de allmännyttiga

och kooperativa bostadsföretagen erbjuder de boende borde inskrivas i

stadgan. Exempelvis ca 21—22° C dagstemperatur. Det kan invändas att

parterna på bostadsmarknaden borde kunna avtalsvägen komma till rätta

med besvärligheterna på detta område. Rådande fakta utgör bekräftelse på

att detta uppenbarligen inte varit möjligt att i praktiken uppnå. Den omständigheten

att hälsovårdsstadgan över huvud taget tar ställning till bl. a.

frågan om »tillfredsställande rumsuppvärmning» talar för att detta sker

på ett sådant sätt, att de boende skyddas mot obehag av det slag jag påtalat

i denna motion.

Remissyttrandena

Samtliga remissorgan avstyrker motionärens förslag.

Medicinalstyrelsen förklarar att skäl saknas att frångå principen att

lämplig värmegrad för boningsrum upptages i medicinalstyrelsens anvisningar

istället för i hälsovårdsstadgan. Styrelsen är medveten om angelägenheten

av att råd och anvisningar på området hålls aktuella och utlovar

att de inom kort utkommande anvisningarna kommer att innehålla detaljerade

uppgifter i nu berörda avseende.

Hyresgästernas riksförbund anger att i praxis för närvarande fordras eu

minimitemperatur av + 18° C på dagen och + 1*>° C på natten samt yttrar

vidare härom.

Denna praxis hänför sig till några utslag i regeringsrätten från liden

under och strax efter andra världskriget. Vid denna tidpunkt förelåg heli

andra förutsättningar för landets bränsleförsörjning än för närvarande.

Dessutom har sedan dess bostads- och klädvanor förändrats högst väsentligt.

Den nu angivna minimitemperaturen av +18° C under dagen uppfattas inte

enbart av äldre och personer med nedsatt rörelseförmåga som otillfredsställande

utan även av andra boende. De lättskötta men samtidigt tunnare syntetiska

textilmaterial, som numera användes, gör att en sådan temperatur

blir alltför låg för exempelvis mindre barn, som vid lek sitter eller ligger

på golvet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

Erfarenhetsmässigt vet vi att i nyare fastigheter — framför allt i del

kooperativt och allmännyttigt förvaltade bostadsbeståndet — hålles avsevärt

högre värmestandard och vi finner det angeläget att alla boende ska!!

erhålla eu värmestandard anpassad efter nuvarande förhållanden.

För den skull finner vi det icke nödvändigt att i hälsovårdsstadgans § 16

införes angivelse av minimitemperatur.

Enligt vår uppfattning bör däremot sådan temperaturangivelse införas i

Kungl. Medicinalstyrelsens »Råd och anvisningar beträffande bostäder och

bostadsinspektion» så att i det under utarbetande varande nya förslaget

anges minimitemperatur av + 20° C under dagen och +18° C under natten.

Sveriges fastighetsägareförbund anför bl. a.

Såvitt förbundet har sig bekant, har det i landet ej varit något problem

med uppvärmning av bostadslägenheter, och där hyresgästerna någon gång

framför anmärkningar om denna, avser delta fastigheter, där även i övrigt

förekommit motsättningar mellan parterna om exempelvis den bränsleklausul,

som skall tillämpas eller om andra frågor i fastigheten. 1 allmänhet

brukar därvid hyresgästerna vända sig till hyresgästföreningen på platsen

och förhandlingar inledes då mellan organisationerna på fastighetsmarknaden

och regelmässigt leder detta till en lösning av problemet.

Om det av motionären framförda förslaget vinner beaktande och ett visst

gradtal anges i hälsovårdsstadgan för uppvärmningen av bostadslägenheter,

skulle detta enligt förbundets åsikt säkerligen leda till åtskilliga okynnesanmälningar

till hälsovårdsnämnderna och göra dessa sysselsatta med

problem, som de ej har kapacitet att lösa. Sannolikt skulle då många hyresgäster

göra anmälningar till nämnderna för att få kontroll på att det bestämda

gradtalet hålles i fastigheten. Det kan då förhålla sig på det sättet,

att vid hastigt uppkommande kyla det bestämda gradtalet ej helt uppnås

men att detta mer än väl är fallet då väderleken blir mildare efter kanske

någon dag. Det vanliga torde bli, att hälsovårdsnämnden först flera dagar,

efter det att anmälan inkommit, kan göra en undersökning av värmehållningen

i en lägenhet och därvid är problemet redan ur världen. Man måste

därför räkna med som tämligen givet att ett visst angivet gradtal i hälsovårdsstadgan

för tillhandahållande av värme i bostadslägenheter, kommer

att leda till konflikter och belasta hälsovårdsnämnderna med onödigt arbete.

Motionärerna har antytt, att de allmännyttiga och kooperativa bosladslöretagen

skulle hålla en särskilt hög temperatur i sina bostadslägenheter.

Detta torde ej vara fallet. Däremot har indirekt påståtts, att de privatägda

fastigheterna skulle hålla en temperatur, som ej är tillfredsställande. Enligt

förbundets uppfattning föreligger ej några skillnader i värmehållningen,

vilka kan föras tillbaka på vem som är ägare av en fastighet. I allmänhet

torde det numera förhålla sig så i de flesta fastigheter, att dagstemperaturen

i bostäder är högre, än vad medicinalstyrelsen rekommenderat, och håller

sig därvid ofta vid en medeltemperatur av -f 20° C och detta torde vara mer

än tillräckligt och torde tillfredsställa även sådana hyresgäster, som har

långtgående krav på värme i sina lägenheter.

Förbundet kan sålunda ej finna, att motionären har fog för sitt krav om

en ändring av hälsovårdsstadgan beträffande värmehållningen i bostädei

utan detta bör vid varje tillfälle överlämnas åt praxis att avgöra, liksom hi!- tills varit fallet. Några olägenheter kan ej anses ha uppkommit härigenom.

Vidare bör understrykas, att det ej heller ansetts nödvändigt att i den nu
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

varande hälsovårdsstadgan, som trätt i kraft så sent som år 1960, införa

preciserade bestämmelser angående temperaturen i bostäder. Slutligen bör

framhållas den övervakande uppgift, som medicinalstyrelsen har i detta

hänseende och som måste innebära betryggande garantier för den enskilde

hyresgästen.

Utskottet

I hälsovårdsstadgan föreskrives att boningsrum skall vara anordnat så att

det kan hållas tillfredsställande uppvärmt. Vidare stadgas att byggnad, som

innehåller boningsrum, skall skötas så att sanitär olägenhet ej uppkommer

för dem som uppehåller sig i byggnaden. I rättspraxis har detta för fastigheter

med centralvärmeanläggning ansetts innebära, att bostadslägenhet

skall hålla en minimitemperatur av + 18°C under dagen och två grader

lägre under natten. Det åligger medicinalstyrelsen att meddela närmare råd

och anvisningar för hälsovårdsstadgans efterlevnad i nu nämnt avseende.

I förevarande motion yrkas, att i hälsovårdsstadgan skall intagas en bestämmelse,

som direkt anger minimitemperaturen för bostadslägenhet. Såsom

lämpligt gradtal föreslås 21—22°C under dagen.

Vid tillkomsten av hälsovårdsstadgan övervägdes huruvida i stadgan borde

anges till vilken värmegrad ett boningsrum under olika tider på dygnet

bör hållas uppvärmt. Då det emellertid inte ansågs att den gällande ordningen,

som innebar att uttalanden om lämplig värmegrad intogs i medicinalstyrelsens

råd och anvisningar, medfört några mer påtagliga svårigheter

för de tillämpande myndigheterna, avstod man från att intaga någon detaljföreskrift

i hälsovårdsstadgan.

Medicinalstyrelsen, Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund,

vilka yttrat sig över motionen, har samtliga avstyrkt densamma.

Medicinalstyrelsen kommer att inom kort meddela nya råd och anvisningar

för bostäder och bostadsinspektion.

Inte heller utskottet anser det påkallat att i hälsovårdsstadgan införa detaljerade

bestämmelser om värmegrad för bostadslägenhet. Eftersom flera

faktorer, bl. a. luftens fuktighet, inverkar vid bedömningen av lämpligt

gradtal, synes frågan inte ägnad att regleras lagstiftningsvägen. Dessutom

har det nuvarande systemet att i medicinalstyrelsens råd och anvisningar ge

mera preciserade föreskrifter, såvitt utskottet kan bedöma, fungerat tillfredsställande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion, 11:64, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 oktober 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 56 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Hainrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Edström*, Hubinette och Axel

Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Lundberg, Odhe, fru Ekendahl, herrar

Wiklund*, Fredriksson, Jönsson i Ingemarsgården, Johansson i Skärstad

och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHIM 1965 65003 1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.