Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående det pensionsgrundandc underlaget för ATP. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 226 i första kammaren av herr Geijer, Lennart och fru Hultell samt nr 284 i andra kammaren av herr Gustafson i Göteborg m. fl.

1965-10-26 · 10 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:57, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående det pensionsgrundandc underlaget för ATP. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 226 i första kammaren av herr Geijer, Lennart och fru Hultell samt nr 284 i andra kammaren av herr Gustafson i Göteborg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

1

Nr 57

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående det pensionsgrundandc

underlaget för ATP.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 226 i första kammaren av herr Geijer,

Lennart och fru Hultell samt nr 284 i andra kammaren av herr Gustafson

i Göteborg m. fl. I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om sådan ändring av

lagen om allmän försäkring att ersättning som utgår till arbetstagare som

vederlag för att han avhåller sig från att bedriva konkurrerande verksamhet

skall anses utgöra inkomst av förvärvsarbete».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 226.

Över motionerna har utskottet berett LO, Saco, SAF och TCO tillfälle att

yttra sig.

Gällaude bestämmelser m. m.

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension

och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension

grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför

under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna inkomst.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är

den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han

fyller 16 år t. o. in. det då han fyller 65 år. Inkomster för år under vilket

den försäkrade avlidit eller åtnjutit ålderspension eller förtidspension enligt

lagen om allmän försäkring är dock ej pensionsgrundande. Pensionsgrundande

inkomst beräknas både för svenska medborgare och för här mantalsskrivna

utlänningar.

Förvärvsarbetsinkomsterna indelas i inkomst av anställning och inkomst

av annat förvärvsarbete. Med inkomst av anställning avses den lön i penningar

eller naturaförmåner i form av kost eller bostad som försäkrad åtnjutit

såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, varvid dock bortses

från lön från en och samma arbetsgivare, som under ett år ej uppgått

1 liihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 57

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

till 300 kr. Vidare skall ersättning i penningar eller naturaförmåner av

nyssnämnda slag för arbete, som försäkrad utfört för annans räkning utan

att vara anställd i dennes tjänst, anses såsom inkomst av anställning, om

den försäkrade och den som utgivit ersättningen kommit överens därom

(s. k. likställighetsavtal). Vid beräkning av inkomst av anställning skall

hänsyn inte tagas till lön eller annan ersättning, som försäkrad åtnjutit från

arbetsgivare, vilken är bosatt utom riket eller är utländsk juridisk person,

i annat fall än då den försäkrade sysselsatts vid skötseln av här i riket

belägen fastighet eller i rörelse som bedrives från här beläget fast driftställe.

Ej heller skall medräknas lön eller ersättning från främmande makts

härvarande beskickning eller lönade konsulat eller från arbetsgivare, vilken

tillhör beskickning eller konsulat som nyss nämnts och inte är svensk

medborgare. Lön som enligt vad nu sagts inte är

dock bli det, om den utgått till svensk medborgare och svenska staten eller

utländsk beskickning här i riket eller, där lönen härrör från utländsk juridisk

person, svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande

över den utländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket

godtagen förbindelse har att svara för avgift till försäkringen för tilläggspension

beträffande lönen i fråga.

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven

rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av

den försäkrade, samt ersättning i penningar eller naturaförmåner i form

av kost eller bostad för arbete för annans räkning, allt i den mån inkomsten

inte är att hänföra till inkomst av anställning. Inkomst av något av de nu

nämnda inkomstslagen, vilken inte uppgår till 500 kr. för år, medräknas ej.

Till grund för inkomstberäkningen för visst år lägges den försäkrades

taxering till statlig inkomstskatt för året. Om taxeringen avser beskattningsår,

som ej sammanfaller med kalenderår, skall inkomst under beskattningsåret

anses ha åtnjutits under det kalenderår, som närmast föregått

taxeringsåret. Bestämmelser om pensionsgrundande inkomst finnes, förutom

i lagen om allmän försäkring, i förordningen den 18 december 1959 (nr 551)

angående beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen om allmän

försäkring. Förordningen innehåller bl. a. särskilda regler om beräkningen

av inkomst av anställning för försäkrad, som är bosatt utomlands, och för

sjömän.

I princip korresponderar pensionsrätt och avgiftsskyldighet mot varandra.

Avgift för inkomst av anställning erlägges av arbetsgivaren och avgift

tör inkomst av annat förvärvsarbete av den försäkrade själv.

Om pensionsgrundande inkomst anförde föredragande departementschefen

i proposition nr 100 år 1959:

Att inkomst av fast anställning skall grunda rätt till pension är självklart

och kan också anses ha varit utgångspunkten för alla tidigare förslag

rörande allmän tilläggspensionering. Förevarande lag avser självfallet också

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

att tillgodose önskemålet om pensionsrätt vid sådan anställning. 1 5 § avhandlas

begreppet inkomst av anställning. Härmed avses enligt lagrummet

den lön. som en försäkrad åtnjutit såsom arbetstagare i allmän eller enskild

tjänst. Detta innebär, att förevarande lag i likhet med semesterlagen, lagen

om allmän sjukförsäkring — i vad avser försäkringen för tilläggssjukpen
ning__samt

lagen om yrkesskadeförsäkring bygger på det civilrättsliga

arbelstagarbegreppet. Den praxis som utbildat sig vid tillämpningen av de

nämnda lagarna kommer alltså att bli vägledande också för tilläggspensioneringens

vidkommande. Rörande denna praxis ma här endast nämnas, ait

jordbrukare, i vad de utfört skogskörslor för annans räkning, i enlighet med

uttalanden i förarbetena till vissa av dessa lagar i allmänhet ansetts som

arbetstagare.

Enligt det av allmänna pensionsberedningen år 1957 framlagda förslaget

om författningsreglerad tilläggspensionering skulle den pensionsgrundande

inkomsten bestämmas med utgångspunkt från det skatterättsliga begreppet

inkomst av tjänst, medan avgifterna skulle erläggas av den som civilrättsligt

är att betrakta som arbetsgivare. Denna lösning valdes med tanke särskilt på

de administrativa fördelarna. Sålunda skulle någon ny uppgiftsskyldighel

inte behöva åläggas allmänheten. Registreringen av den pensionsgrundande

inkomsten skidie i de flesta fall kunna ske med ledning direkt av det belopp

som den försäkrades självdeklaration upptog under rubriken inkomst av

tjänst, och kontroll skulle i stor utsträckning vinnas genom de kontrolluppgifter

rörande de anställdas löner in. in., som arbetsgivarna har att avlämna

till ledning vid inkomsttaxeringen. Emellertid innefattar det skaLterättsliga

begreppet inkomst av tjänst åtskilligt mera än inkomst av anställning i

gängse mening. Här må blott erinras om att såsom inkomst av tjänst

enligt 31 § kommunalskattelagen anses jämväl ersättning av stadigvarande

och tillfälliga uppdrag och tillfälliga inkomster av annan icke yrkesmässig

verksamhet. Sålunda räknas exempelvis arvoden som styrelseledamot i bolag

och föreningar, ersättningar för föredrag och tidningsartiklar, vinster vid

vissa pristävlingar o. d. såsom inkomst av tjänst i skatterättslig mening.

Enligt allmänna pensionsberedningens förenämnda förslag skulle inkomster

av den art exemplen anger således kunna grunda pensionsrätt utan att någon

motsvarande avgift erlades. Kostnaden för pensioner på grundval av dylika

inkomster skulle falla på dem som hade anställda i civilrättslig mening och

därigenom i viss mån också drabba dessa anställda. De angivna konsekvenserna

blev föremål för stark kritik under remissbehandlingen av beredningens

förslag, och i propositionen nr 55 till 1958 års A-riksdag uttalades,

att det förelåg skäl till en teknisk omprövning på denna punkt.

Med den nu föreslagna regeln, som anknyter begreppet inkomst av anställning

till det civil rättsliga arbetstagarbegreppet, uppnår man i det väsentliga

överensstämmelse mellan pensionsrätt och avgiftsskyldighet. De administrativa

och andra fördelar, som var förenade med allmänna pensionsberedningens

förslag, torde emellertid i stort sett kunna uppnås även med den

konstruktion som valts i detta lagförslag. Enligt 7 § skall sålunda inkomst

av anställning beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt.

Avsikten är alt formuläret till allmän självdeklaration skall uppställas på

sådant sätt att de inkomster, som är alt hänföra till inkomst av anställning

enligt 5 tj, är lätta att identifiera. Under rubriken »Inkomst av tjänst» torde

sålunda anställningsinkomst böra upptagas i eu särskild punkt. På samma

sätt som enligt allmänna pensionsberedningens förslag erhålles eu kontroll

1-j- liihaiuj till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 and. Yr 57

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

genom de kontrolluppgifter som arbetsgivarna har att avlämna till ledning

vid inkomsttaxeringen. Meningen är att dessa kontrolluppgifter även skall utnyttjas

för beräkningen av arbetsgivarnas avgifter för de anställdas pensionering.

Härigenom kan uppnås så att säga en dubbelkontroll i det att å ena

sidan de anställda inte erhåller pensionsrätt å andra inkomster än dem som

de verkligen uppburit från sina arbetsgivare och att å andra sidan arbetsgivarna

blir påförda avgift för de löner som de utgivit till arbetstagarna.

I detta sammanhang må anmärkas, att vid tillämpningen av denna lag

arbetsgivarens familjemedlemmar i fall där verklig anställning i dennes

tjänst föreligger skall räknas som arbetstagare på samma sätt som andra

anställda. Av 7 § följer, att vederbörande familjemedlem måste taxeras för

löneinkomsten för att denna skall bli pensionsgrundande. Lönen skall alltså

vara avdragsgill hos arbetsgivaren. Vad angår lön till hustru gäller som

bekant snäva begränsningar härvidlag.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall enligt första stycket i denna

paragraf endast medräknas lön i penningar eller naturaförmåner i form au

kost eller bostad. Till lön i penningar torde få hänföras även provision, tanttiem,

vinstandelar, lön under sjukdom och semesterersättning, allt i den mån

de härrör av ett anställningsförhållande, liksom även vikariats- och övertidsersättningar.

Genom begränsningen till lönen avskiljes sådana inkomstdelar,

som normalt är avsedda att täcka särskilda med anställningen förenade utgifter.

Som exempel kan nämnas rese-, traktaments- och andra omkostnadsersättningar.

Det kan visserligen förekomma, att sådana ersättningar

innefattar en förtäckt löneförmån, men av olika skäl, bl. a. svårigheten att

beräkna arbetsgivaravgift för sådana förmåner, synes ersättningar av detta

slag inte böra göras pensionsgrundande.

Endast naturaförmåner i form av kost eller bostad skall som nämnts

inräknas i det belopp, som utgör den försäkrades inkomst av anställning.

Detta innebär, att de praktisk sett viktigaste naturaförmånerna får betydelse

i pensionshänseende. Övriga naturaförmåner kan vara av de mest skilda slag

såsom fri tillgång till bil eller bostadstelefon, fria resor, fri tvätt osv. Dessa

förmåner synes inte vara av den art, att de bör grunda pensionsrätt. Skattskyldighet

föreligger ej för naturaförmåner av alla de slag varom här kan

bli fråga, varför de inte alltid skall deklareras. Man bör även av detta skäl

bortse från förmåner av ifrågavarande slag när det gäller att bestämma de

inkomster, som ger rätt till pension. Det kan anmärkas, att arbetsgivaren

stundom tillhandahåller kost och bostad till nedsatt pris. Förmåner av denna

art är i princip skattepliktiga och skall inräknas i den pensionsgrundande

inkomsten. Vid inkomstskattetaxeringen bortses emellertid i regel från sådana

förmåner när de är av mindre värde. De bör i sådant fall inte hellei

beaktas i pensionshänseende.

Från principen om att inkomst, som åtnjutes av arbetstagare i civilrättslig

mening, skall vara pensionsgrundande som inkomst av anställning bör av

praktiska skäl undantag göras i fråga om vissa smärre anställningsinkomster.

Det kan nämligen många gånger vara vanskligt — inte minst för allmänheten—

att bedöma huruvida en person, som tillfälligtvis utför ett mera kortvarigt

arbete, är att anse som anställd hos den, för vars räkning arbetet utföres.

Här må blott erinras om tillfälligt anlitad hushållshjälp samt hantverkare,

som utför smärre målnings-, snickeri- eller reparationsarbeten. Hittillsvarande

erfarenheter av tillämpningen av det civilrättsliga arbetstagarbe
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

5

greppet, särskilt från yrkesskadeförsäkringen, visar att det i dylika fall ofta

kan erfordras en omfattande utredning i olika hänseenden för att avgöra om

den som utför arbetet är att anse som arbetstagare eller ej. Genom att betrakta

en försäkrads lön från eu arbetsgivare såsom inkomst av anställning

endast om lönen under ett kalenderår uppgått till ett visst minimibelopp,

kan man i många fall undvika de nämnda svårigheterna. Man vinner genom

en sådan gränsdragning också den fördelen att de, som anlitar avlönad

arbetskraft i mycket ringa omfattning, inte behöver erlägga avgifter till försäkringen.

Eftersom avgifterna i dylika fall blir förhållandevis små, kan

kostnaderna för deras debitering och uppbörd ställa sig oproportionerligt

höga. Mot bakgrunden härav har i sista punkten av första stycket föreskrivits

att, om ersättningen till den försäkrade från en och samma arbetsgivare under

ett kalenderår inte uppgår till 300 kr., så skall ersättningen inte räknas

som inkomst av anställning. I sådant fall blir lönen att hänföra till sådan ersättning

för arbete för annans räkning, som i regel blir pensionsgrundande

enligt 6 § första stycket c) såsom inkomst av annat förvärvsarbete.

Hittills har endast behandlats spörsmålen i samband med inkomst av anställning

i civilrättslig mening. Emellertid är det också vanligt att personer

uppbär ersättning för arbete, som de utfört för annans räkning, utan att

det fördenskull föreligger något anställningsförhållande mellan den för vars

räkning arbetet utförts och den som utfört detsamma. Det rör sig här om

vad man skulle kunna kalla ersättning för uppdrag av olika slag. I många

fall står dylika uppdrag anställningen nära. Ett uppdrag kan genom sin

omfattning hindra den som innehar uppdraget att taga anställning och därigenom

förvärva pensionsrätt som anställd. I sådana fall synes det rimligt

att jämställa inkomst av uppdrag med inkomst av anställning. I andra fall

äter har uppdragen karaktär av bisysslor, så att uppdragstagaren erhåller

sin huvudsakliga försörjning av annat arbete. Det kunde månhända synas

riktigast att inte låta dylika biinkomster grunda rätt till pension. Emellertid

säger det sig självt att det skulle ställa sig svårt att dra en objektivt riktig

gräns mellan sådana uppdrag, som är så omfattande att de bör likställas

med anställning, och sådana som skall anses ha karaktär av bisyssla.

Det är inte sällan förenat med svårigheter att dra gränsen mellan rörelse

och uppdrag. Om t. ex. en auktoriserad revisor, som driver en revisionsbyrå,

är revisor i etl bolag, torde inkomsten härav vara att hänföra till eu intäkt

i hans rörelse. Om däremot en lantbrukare har motsvarande revisorssyssla

får ersättningen anses utgöra inkomst av ett tillfälligt uppdrag. Gränsdragningen

mellan inkomst av rörelse och inkomst av uppdrag erbjuder i åtskilliga

fall långt mera invecklade problem än vad det nyss anförda exemplet

antyder. Ofta torde bedömningen av frågan huruvida eu rörelse skall

anses vara bedriven av vederbörande få grundas på den omfattning, i vilken

vederbörande åtager sig »uppdrag» av det slag det här gäller.

Med hänsyn till det anförda framstår det som ändamålsenligt att beträffande

vissa inkomster av uppdragskaraktär tillskapa möjlighet att låta

inkomsten bli pensionsgrundande på samma sätt som anställningsinkomst.

1 den aktuella frågan anförde dessutom föredragande departementschefen

i proposition nr 175 är 195!):

Vid utarbetandet av sina författningsförslag har administrationsnämnden

givetvis haft att rätta sig efter de förutsättningar som finnes uppdragna

i den grundläggande lagstiftningen om försäkring för allmän lilläggspen
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

sion. Det liar alltså inte ingått i nämndens uppdrag att föreslå ändringar

beträffande gränsdragningen kring de pensionsrättsliga begreppen inkomst

av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Några remissorgan —

som haft denna begränsning i nämndens rörelsefrihet klar för sig — har

uttalat önskemål för framtiden om att det skatterättsliga begreppet inkomst

av tjänst och det i TPL förekommande begreppet inkomst av anställning

skall bringas i närmare samstämmighet med varandra. Självfallet innebär

skiljaktigheterna mellan dessa båda begrepp i en hel del fall vissa praktiska

olägenheter både för de försäkrade när de skall uppgöra sin självdeklaration

och för de myndigheter, som skall bestämma den pensionsgrundande

inkomsten. Viktiga skäl, särskilt en strävan att så långt möjligt åvägabringa

överensstämmelse mellan inkomst, som grundar rätt till pension, och

inkomst, som grundlägger avgiftsskyldighet, har dock förelegat för att det

pensionsrättsliga begreppet inkomst av anställning bestämts på sätt som

skett. Icke desto mindre anser jag det vara angeläget att man, om erfarenheterna

av den gällande ordningen ger anledning därtill, undersöker möjligheterna

att föra de skatterättsliga och pensionsrättsliga inkomstbegreppen

närmare varandra.

De av departementschefen gjorda uttalandena i propositionerna 100/59

och 175/59 godtogs av riksdagen.

Rättsfall

Skattepliktig inkomst

1 regeringsrättens årsbok It HO Fi 128 har återgivits ett fall där Reg.R. ansåg

en person skattskyldig för ett belopp av 5 000 kronor som erhållits i samband

med överenskommelse, enligt vilken nämnda person förbundit sig atl

ej utan medgivande i någon form syssla med köp och försäljning av smör.

Pensionsgrundande inkomst

I Tidskrift för allmän försäkring 1963 s. 590 har återgivits ett fall där försäkringsdomstolen

fastslagit, att ersättning, som ett företag årligen utbetalade

till en förutvarande befattningshavare efter anställningens upphörande

och fram till pensionsålderns inträde, inte var att anse som inkomst av förvärvsarbete.

Försäkringsdomstolen har vidare i rättsfallet Tidskrift för allmän försäkring

196i s. 298 betraktat ersättning som ett företag på grund av s. k. konkurrensklausul

under en tid av två år utbetalat till en förutvarande befattningshavare

såsom icke utgörande inkomst av förvärvsarbete vid beräkning

av pensionsgrundande inkomst.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

Remissyttrandena

LO har i yttrande över motionerna anfört:

I prop. 175 år 1959 uttalade socialministern att om erfarenheterna ger anledning

därtill bör man undersöka möjligheterna att föra de skatterättsliga

och pensionsrättsliga inkomstbegreppen närmare varandra. När en sådan

undersökning kommer till stånd finner LO det naturligt att också den fråga

motionärerna aktualiserat prövas.

SACO har anfört:

Tjänstemannaorganisationerna har sedan länge uppmärksammat och motarbetat

förekomsten av s. k. konkurrensklausuler i tjänstemannakontrakt.

Därvid har dock erkänts, att dylika klausuler någon gång kan vara motiverade

av så rimliga arbetsgivarintressen, att anledning saknas att motsätta

sig dem. SACO delar motionärernas uppfattning, att det vederlag, som enligt

kontrakt eller annorledes tillerkännes den arbetstagare, som efter anställningens

upphörande avhåller sig från att bedriva med sin förre arbetsgivare

konkurrerande verksamhet, bör anses som inkomst av förvärvsarbete.

Organisationen tillstyrker alltså förslaget om en ändring av lagen om allmän

försäkring med denna innebörd. Vederlaget bör därvid likställas med inkomst

av anställning.

SAF har uttalat:

Mot bakgrund av att försäkringsdomstolen i dom Dnr 251/1963 förklarat

ersättning på grund av konkurrensklausul icke utgöra inkomst av anställning

eller av annat förvärvsarbete påyrkar motionärerna en sådan ändring

av lagen om allmän försäkring, att ifrågavarande ersättning blir att anse

som inkomst av förvärvsarbete. Motionärerna tar således ej ställning till om

ersättningen skall hänföras till inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete.

Enligt föreningens mening är det uteslutet att betrakta ersättning på

grund av konkurrensklausul som inkomst av anställning. Något anställningsförhållande

mellan utbetalaren och den som uppbär ersättningen föreligger

ju ej. Inte heller torde det vara möjligt att hänföra ersättningen till de

s. k. »överenskommelsefallen», eftersom inget arbete utförts för utbetalarens

räkning.

Föreningen har givetvis i princip ingen erinran mot att sådana åtgärder

vidtas, att ersättning på grund av konkurrensklausul blir att anse som inkomst

av annat förvärvsarbete. Det bör emellertid icke ifrågakomma att ändra

lagen om allmän försäkring enbart för att komma till rätta med denna

detaljfråga. Fn sådan isolerad ändring kan dra med sig konsekvenser som ej är

helt förutsebara utan närmare utredningar. Det synes därför i stället lämpligt

att frågan tas upp, då en allmän översyn kan bli aktuell av It kap. 2 och

3 §§ lagen om allmän försäkring.

TCO, som tillstyrkt bifall till motionerna, har anfört:

Enligt lagen om allmän försäkring beräknas pensionsgrundande inkomst

på inkomst av anställning eller av annat förvärvsarbete. Frågan som motionärerna

har tagit upp gäller om sådan ersättning som en arbetsgivare ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

läster och utbetalar till eu anställd för att denne skall avhålla sig från att

driva konkurrerande verksamhet skall räknas som inkomst av anställning

eller annat förvärvsarbete. Försäkringsdomstolen har förklarat att dylik

ersättning icke är pensionsgrundande inkomst i enlighet med lagens nuvarande

innebörd.

I det av motionärerna åberopade fallet från försäkringsdomstolen utgick

under år 1961 24 259 kronor i ersättning från den gamla arbetsgivaren ( anställningen

hade upphört den 30 september 1960). Inkomsten i ny anställning

under 1961 uppgick endast till 8 700 kronor. Eftersom försäkringsdomstolen

fann att beloppet 24 259 kronor ej utgjorde pensionsgrundande inkomst

återstod endast de 8 700 kronor som efter avdrag av basbeloppet blev

det pensionsgrundande beloppet 4 400 kronor. Fallet illustrerar hur otillfredsställande

nuvarande rättsläge är.

Den som är bunden av en konkurrensklausul är i regel hänvisad att söka

anställning utanför det område där hans yrkesskicklighet är efterfrågad.

Hans »marknadsväde» är ej stort och det är just med hänsyn till det väntade

inkomstbortfallet som arbetsgivarna ger utfästelse om utfyllnadslön.

Med hänsyn härtill synes det rimligt att lagändring göres så att dylik ersättn^n§

jämställes med lön och blir pensionsgrundande.

Utskottet

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen,

är den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. in. det då

han fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärsarbetsinkomsten indelas

i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med

inkomst av anställning avses i princip den lön som den försäkrade erhållit

som arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Dessutom skall ersättning för

arbete, som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes

tjänst, anses som inkomst av anställning om den försäkrade och den

som utgivit ersättningen kommit överens därom (s. k. likställighetsavtal).

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses i princip inkomst av här i riket

bedriven rörelse, inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas

av den försäkrade samt ersättning för arbete för annans räkning, allt i den

mån inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning. Begreppet

inkomst av tjänst i skatterättslig mening omfattar betydligt mer än termen

inkomst av anställning i lagen om allmän försäkring.

I proposition nr 175 år 1959, som innehöll förslag angående administrationen

av försäkringen för allmän tilläggspension, anförde föredragande

departementschefen, att han ansåg det angeläget, att man om erfarenheterna

av den gällande ordningen gav anledning därtill, undersökte möjligheterna

att föra de skatterättsliga och pensionsrättsliga inkomstbegreppen

närmare varandra.

Frågan om vad som skall anses som pensionsgrundande inkomst har behandlats

av försäkringsdomstolen i rättsfallet Tidskrift för allmän försäk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 år 1965

ring 1964 s. 298. Domstolen har därvid ansett, att ersättning som ett företag

på grund av s. k. konkurrensklausul under en tid av två år utbetalat

till en förutvarande befattningshavare inte utgjorde inkomst av förvärvsarbete

vid beräkning av pensionsgrundande inkomst. Motionärerna har under

hänvisning till nämnda rättsfall hemställt, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte begära sådan ändring av lagen om allmän försäkring,

att ersättning som utgår på grund av konkurrensklausul skall anses utgöra

inkomst av förvärvsarbete.

Motionerna tillstyrkes av SACO och TCO. SACO anser att ifrågavarande

ersättning bör likställas med inkomst av anställning och TCO att den bör

jämställas med lön. LO och SAF avstyrker motionerna. LO anser att den

aktualiserade frågan bör prövas, i samband med en allmän utredning angående

möjligheterna att föra de skatterättsliga och pensionsrättsliga inkomstbegreppen

närmare varandra. SAF, som i princip inte bar något att

erinra mot att ifrågavarande ersättning blir att anse som inkomst av annat

förvärvsarbete, finner det lämpligt att frågan tas upp vid en allmän översyn

av reglerna om pensionsgrundande inkomst.

Utskottet vill beträffande den av motionärerna aktualiserade frågan inledningsvis

anmärka, att den förlorar en stor del av sin betydelse när tillläggspensionssystemet

är fullt utbyggt enär man vid beräknande av pensionens

storlek skall ta hänsyn till endast de 15 bästa inkomståren. Vidare

synes någon olägenhet inte uppstå med nuvarande regler i de fall då inkomstnivån

med bortseende från ersättning på grund av konkurrensavtal

är oförändrad före och efter anställningens upphörande. Emellertid anser

utskottet i likhet med motionärerna att det på det aktuella området i vissa

fall kan uppstå mindre tilltalande konsekvenser för de försäkrade. Utskottet,

som i detta sammanhang vill erinra om departementschefens ovan

upptagna uttalande, anser det befogat att man i samband med en utredning

angående möjligheterna att föra de skatterättsliga och pensionsrättsliga

inkomstbegreppen närmare varandra, tar upp det problem som motionärerna

aktualiserat. Vad utskottet anfört synes böra bringas till Kungl.

Maj :ts kännedom.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

I: 226 och II: 284, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom

sin mening giva till känna vad utskottet anfört, samt

2) alt motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 oktober 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 57 är 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, frn HamrinThorell,

herrar Lars Larsson, Edström*, Lennart Geijer, Thorsten Larsson

och Ottosson*;

från andra kammaren: herrar Lundberg, Odhe, fru Ekendahl, herrar

Gustavsson i Alvesta, Wiklund*, Fredriksson, Jönsson i Ingemarsgården

och Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 65003

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:348 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående det pensionsgrundande underlaget för ATP. a1 i texten