Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965

1965-10-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:58, Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965

1

Nr 58

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående återkallande

av anmälan om undantagande från ATP.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 236 i första kammaren av herr Pettersson,

Karl samt nr 288 i andra kammaren av fru Lindberg och herr Fagerlund.

1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta om sådan ändring av § 7 i It kapitlet allmänna försäkringslagen att

den som återkallar anmälan om undantagande i anledning av övergång från

statlig eller kommunal tjänst och som varit pensionsförsäkrad efter andra

grunder än dem som gäller för ATP skall kunna få återkallandet gällande

månaden efter det anmälan om återkallandet skett».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen II: 288.

Över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring omfattas i princip

samtliga svenska medborgare, som fyllt 16 år, av den allmänna försäkringen.

Den allmänna sjukförsäkringen

Den i den allmänna försäkringen ingående sjukförsäkringen medför rätt

till sjukvårdsersättning och till sjukpenning.

Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad

i sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa

och som har en inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat

förvärvsarbete) om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass.

Det avgörande för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall

tillhöra är inkomstens storlek. Har den försäkrade inkomst såväl av anställning

som av annat förvärvsarbete, skall placeringen grundas på inkomsten

av anställning såvitt avser den sjukpenningklass, i vilken den för
1

Iiihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 58

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965

säkrade skulle ha placerats med hänsyn enbart till denna inkomst, och i

övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete.

Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma

att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst

av annat förvärvsarbete). Genom s. k. likställighetsavtal kan ersättning för

arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes

tjänst anses såsom inkomst av anställning. En förutsättning är att sådant

avtal jämväl träffats med avseende på tilläggspensioneringen.

Beräkning av inkomst av förvärvsarbete grundas på uppgifter av den försäkrade

eller dennes arbetsgivare eller på den uppskattning, som vid taxering

gjorts av den försäkrades inkomst.

Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 5 kronor i klasserna nr 1 och

2 till 28 kronor i klass nr 15. Sistnämnda klass omfattar dem vilkas årsinkomst

uppgår till 21 000 kronor eller mera. Av sjukpenningbeloppet i varje

klass utgör 5 kronor grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning.

Sjukpenning utgår endast om sjukdomen förorsakar nedsättning av arbetsförmågan

med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan

utgår hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning. För dag

då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenningen minskas med 5

kronor, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp.

Sjukpenning utgives inte genast utan först efter en viss karenstid. Denna

är i allmänhet tre dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad.

Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut,

räknas dock ingen ny karenstid vid den senare sjukperioden. Sjukpenning

utgår i princip inte för tid innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos

försäkringskassan. Karenstiden om tre dagar kan, vad gäller tilläggssjukpenning

som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,

förlängas till 33 eller 93 dagar efter anmälan av den försäkrade. Försäkrad,

som gjort sådan anmälan, kan övergå till kortare karenstid, om han ej

fyllt 55 år och har god hälsa.

Till sjukpenning kan utgivas barntillägg för den försäkrades eller hans

makes barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor.

Förhållandet mellan sjukförsäkringen och pensioneringen

Förmånerna från sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen

(dvs. folkpensioneringen och tilläggspensioneringen) är samordnad enligt

principen att det inte bör uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet

eller dubbelersättningar. Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är därför

ej begränsad till visst antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension

eller hel förtidspension från den allmänna försäkringen. Med hänsyn

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 19(15

härtill har föreskrivits att allmän försäkringskassa kan tillerkänna en försäkrad,

som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård, förtidspension

utan hinder av alt han inte gjort ansökan därom.

Försäkringen för tilläggspension

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension

och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension

grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför

under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna

inkomst.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är

den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han

fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsarbetsinkomsten indelas

i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med

inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven rörelse,

inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade,

samt ersättning för arbete för annans räkning, allt i den mån

inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning. Inkomst av något

av de nu nämnda slagen, som inte uppgår till 500 kronor för år, medräknas

ej. Till grund för inkomstberäkningen för visst år lägges den försäkrades

taxering till statlig inkomstskatt för året.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarer summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket

utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Basbeloppet avräknas i första

hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten utgör 7,5 gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet, dvs. 30 000 kronor i 1957 års penningvärde. Belopp från vilket

sålunda skall bortses avräknas i första hand å inkomst av annat förvärvsarbete.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad,

tillgodoräknas honom pensionspoäng. Dessa utgör den pensionsgrundande

inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån

den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete

tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida

tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid.

Ålderspension utgår fr. o. m. den månad, under vilken den försäkrade

fyller 67 år med möjlighet till förtida eller uppskjutet pensionsuttag efter

samma regler som inom folkpensioneringen. Storleken av den ålderspension,

som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 % av produkten av basbeloppet

för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet av den pensionspoäng

som tillgodoräknats den försäkrade, eller om pensionspoäng

tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poäng
lf

liihang till riksdagens protokoll 1065. 0 samt. 2 avd. Nr 58

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965

talen (femtonårsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för

mindre än 30 år, skall dock nämnda produkt minskas med 1/30 för varje

år, som antalet poängår understiger 30 år (trettioårsregeln). I fråga om dem

som är tödda år 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsbestämmelser,

som innebär att personer födda 1914 och senare har möjlighet att förvärva

full pension, medan de som är födda 1896—1913 maximalt kan få så många

tjugondelar av full pension som antalet år fr. o. in. 1960 t. o. in. det då

vederbörande fyller 65 år.

Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt

med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension

för lid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension

dessförinnan börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan

inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid,

kan den försäkrade erhålla tilläggspension i form av sjukbidrag, som är

begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträllande

förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning

kan förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel

av hel pension.

Eu ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen

är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för

tid före det år, då pensionsfallet inträffat.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som

den försäkrade skulle bli berättigad till vid 67 års ålder. För beräkningen

gäller särskilda regler.

Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder, utbytes förtidspensionen mot

ålderspension.

En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under

törutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller

ålderspension från tilläggspensioneringen eller att han skulle ha varit berättigad

till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödfsfallet

varit så nedsatt som kräves för rätt till sådan pension.

Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat

minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.

Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,

oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till

änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten

upphör om änkan gifter om sig.

Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs. den

förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om sådan

pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit, därest

rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Även om

den avlidne åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepension med utgångspunkt

från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknar man

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 11)65

med eu ålderspension av den storlek, som gäller vid uttag från 07 års ålder.

Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar

barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något

pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades nyssberörda

egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn

är änkepensionen 35 % av samma pension.

Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen

är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av

familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat

barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett

barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 % av den avlidnes

egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med

10 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet

fördelas lika mellan barnen.

Undantagande från försäkringarna

En försäkrad har möjlighet att anmäla individuellt undantagande från

försäkringen för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete

än anställning. Bestämmelsen härom återfinnes i 11 kap. 7 § försäkringslagen.

Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande

inkomst för den försäkrade för tid efter ingången av året

näst efter det då anmälan gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av annat

förvärvsarbete. Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade

med verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som

inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat

anmälan om undantagande tår sedan inte ånyo göra dylik anmälan.

Anmälan om undantagande liksom återkallelse skall göras hos allmän försäkringskassa.

Undantagande från försäkringen för tilläggspension får betydelse även

för sjukförsäkringen. Enligt 3 kap. 2 § försäkringslagen skall nämligen

den försäkrade, för tid då sådant undantagande äger giltighet, vara undantagen

även från sjukförsäkringen vad gäller tilläggssjukpenning. Detta

innebär, att den försäkrades sjukpenningklass skall bestämmas med bortseende

från hans inkomst av annat förvärvsarbete än anställning; grundsjukpenningen

påverkas dock ej.

Reglerna om undantagande och återkallande av undantagande inom tilläggspensioneringen

infördes genom lagen den 28 maj 1959 om försäkring

för allmän tilläggspension. Undantagandets betydelse för sjukförsäkringen

infördes genom lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring. Med hänsyn

till att de personer, som med stöd av 1959 års lag anmält undantagande från

tilläggspensioneringen, icke vid sin anmälan kunnat förutse de konsekvenser

delta undantagande skulle komma att få för deras ställning inom sjukförsäkringen,

har i 21 § lagen den 25 maj 1962 ang. införande av lagen om all
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965

män försäkring beretts möjlighet för dessa personer att ta sitt tidigare ställningstagande

under omprövning och eventuellt återkalla sin anmälan. Eu

före utgången av 1962 återkallad anmälan får verkan från den 1 januari

1963. Anmälan som på så sätt återkallats skall inte påverka den försäkrades

rätt att ånyo anmäla undantagande.

För ålderspensionen innebär undantagandet, att om detta föranlett att den

försäkrade för något år inte tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig

mer än en poäng, full ålderspension inte får utgå, även om han har

pensionspoäng för 30 eller flera år. I så fall reduceras vid tillämpning av

30-årsregeln pensionen till det bråktal av full pension, i vilket täljaren utgöres

av talet 30 och nämnaren av talet 30 ökat med ett för varje år undantagandet

haft sagda verkan, dock högst till 50. Vidare blir, om den försäkrade

har mindre än 30 poängår, andelen av full ålderspension mindre än eljest,

om undantagandet haft sådan verkan som nyss sagts. Pensionen reducerades

nämligen därvid till det bråktal av full pension, i vilket täljaren utgöres

av antalet år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade,

och nämnaren av talet 30 ökat med ett för varje år undantagandet haft

sagda verkan, dock högst till 50.

Reglerna om påföljd av undantagande har modifierats för vissa ålderskategorier.

Sålunda har undantagande för dem som är födda under åren

1896—1914 i fråga om ålderspension ingen verkan utöver att de försäkrade

går miste om pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete för den

tid undantagandet gäller. För dem som är födda åren 1915—1923 gäller eu

upptrappningsregel för undantagandets reducerande verkan på ålderspensionen.

Beträffande förtidspension medför undantagande, om detta ägde giltighet

för den försäkrade då pensionsfallet inträffade samt undantagandet också

föranlett, att den försäkrade för något av de fyra närmast föregående åren

gått förlustig mera än en pensionspoäng, den verkan att förtidspensionen

inte får utgå enligt reglerna för beräkningen av antagandepoäng. För sådant

fall skall förtidspensionen i stället utgå med belopp motsvarande den

ålderspension som den försäkrade skulle ha fått, om han uppnått 67 års

ålder vid tiden för pensionsfallet, varvid endast det faktiska pensionspoängsförvärvet

beaktas.

Undantagandet påverkar familjepension efter den försäkrade på motsvarande

sätt som pensionen till honom själv, eftersom familjepensionen beräknas

i relation till den försäkrades förtids- eller ålderspension eller den

förtidspension, vartill han skulle ha varit berättigad, om hans arbetsförmåga

vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som kräves för rätt till sådan pension.

För statstjänstemännens vidkommande fördes under åren 1957—1958

överläggningar om ett nytt pensionssystem. Uppgörelse härom träffades den

26 mars 1958. I denna hade man också löst principerna för samordningen

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1905

mellan det nya pensionssystemet för statstjänstemän (SPR) och det allmänna

pensionssystemet, folkpensioneringen och eventuellt lagfäst tilläggspensionering.

Bestämmelser av likartat slag infördes samma år i de kommunala

pensionsreglementena. Tjänstemännens pensionsförmåner tryggas på

tre vägar, nämligen genom folkpensioneringen, den allmänna tilläggspensioneringen

och de kompletterande pensionsutfästelser, som givits av vederbörande

arbetsgivare. I åtskilliga fall är de pensionsförmåner som utgår enligt

reglementen bättre än de som utgår från den allmänna pensioneringen (folkpensioneringen

och tilläggspensioneringen). Emellertid är det inte så, att

tjänstemännen blir berättigade till såväl de allmänna pensionerna som pensionen

enligt reglementet, utan samtliga dessa förmåner är samordnade.

Samordningen sker i princip enligt den s. k. bruttometoden. Den i reglementen

garanterade pensionsnivån utgör den s. k. bruttonivån. I första hand

fylles denna ut så långt det går med folkpension och allmän tilläggspension.

Vad som fattas för att bruttonivån skall uppnås utgår i form av tjänstepension.

Skulle summan av folkpension och allmän tilläggspension överstiga

bruttonivån, erhåller pensionstagaren givetvis det högre beloppet. Samordningen

reducerar inte de allmänna pensionerna utan endast tjänstepensionen.

I proposition nr 100 år 1959, uttalade föredragande depertementschefen i

specialmotiveringen till § 36 i lagen om försäkring för allmän tilläggspension,

som i huvudsak oförändrat skick ersatts av 11 kapitlets 7 § i lagen om

allmän försäkring:

Av 8 § framgår att en försäkrads pensionsgrundande inkomst för visst år

beräknas på hans inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete

eller i förekommande fall bådadera. Undantagsmöjligheten enligt

denna paragraf är så uppbyggd att vid beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten hänsyn inte skall tagas till inkomst av annat förvärvsarbete, i fall

då den försäkrade gjort anmälan om undantagande. Har den försäkrade endast

inkomst av annat förvärvsarbete än lönarbete fastställes alltså i sådant

fall ingen pensionsgrundande inkomst för honom. Av 9 § följer att pensionspoäng

inte tillgodoräknas den försäkrade för sådant år. Eftersom pensionsgrundande

inkomst inte beräknas skall självfallet inte heller någon pensionsavgift

erläggas. Detta framgår av 34 §. Om den försäkrade har både

inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete, medför anmälan

enligt denna paragraf att man bortser från inkomsten av annat förvärvsarbete

vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Inkomsten av

anställning skall dock alltjämt ligga till grund för beräkningen. Pensionsgrundande

inkomst liksom pensionspoäng fastställes följaktligen om inkomsten

av anställning överstiger basbeloppet.

Anmälan enligt denna paragraf har avseende på all inkomst av annat förvärvsarbete.

Det är sålunda inte möjligt att från försäkringen exempelvis

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 är 1965

undantaga företagarinkomst i vad den härrör från viss förvärvskälla men

lata sådan inkomst från annat håll kvarstå under försäkringen. Inte heller

är det tillåtet att anmäla undantagande för inkomsten av annat förvärvsarbete

intill ett visst belopp. Förutom de administrativa svårigheter, som

skulle vållas om det funnes möjlighet att begränsa undantagandets verkan

på sätt nu antytts, skulle en sådan möjlighet kunna inbjuda till spekulation.

Såsom framgår av bestämmelserna om ålderspension i 12 § är nämligen antalet

år, för vilka pensionspoäng beräknats, av stor betydelse för pensionens

siorlek. Det skulle därför kunna vara frestande för t. ex. eu försäkrad,

som förvärvat vissa poäng såsom anställd men därefter övergår till egen

verksamhet, att visserligen undantaga det väsentliga av sin inkomst från

försäkringen och därmed i stort sett undandraga sig avgiftsskyldighet men

likväl låta så mycket av sin inkomst, som nätt och jämt ger poäng, vara

kvar inom försäkringen och på så vis säkerställa sin rätt till förmånlig pensionsberäkning

inom det allmänna systemet.

Anmälan enligt denna paragraf får giltighet från och med året näst efter

det då den gjordes.

Om någon inte längre vill att undantagande enligt denna paragraf skall

gälla för honom, synes det i regel inte böra förvägras honom att få detsamma

upphävt. Han har därför möjlighet att återkalla gjord anmälan. Återkallelsen

får verkan från och med året efter det att den göres, dock tidigast sedan

anmälan ägt giltighet i fem år. Bestämmelsen om att undantagande inte kan

bringas att upphöra förrän efter viss tid har sin grund i att man vill undvika

förhastade anmälningar om undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen.

Den som gör sådan anmälan bör noga ha övervägt sin situation

på längre sikt. Undantagande bör således som regel grundas på en bedömning

av pensionsbehovet och inte göras annat än där detta av olika skäl är

mindre framträdande eller blir tillgodosett i annan ordning. Någon anledning

för försäkringen att underlätta kortfristiga spekulationer för att undkomma

avgiftskyldighet under något eller några år föreligger självfallet

inte. Även om anmälan enligt denna paragraf således normalt bör ske med

tanke på att den skall gälla permanent, kan naturligtvis ändrade förhållanden

göra det önskvärt för den, för vilken undantagande gäller, att åter

bli fullt omfattad av försäkringen. Då det inte synes lämpligt att medge åleranslutning

till försäkringen efter alltför kort tid, har den minsta tiden

för giltigheten av anmälan enligt denna paragraf bestämts till fem år. Vad

nyss framhållits om att anmälan om undantagande måste förutsätta grundliga

överväganden av den försäkrade rörande hans pensionssituation på

lång sikt låter sig inte förena med att en försäkrad flera gånger går ut och

in i det allmänna systemet. Med hänsyn härtill föreskrives, att den som en

gäng återkallat gjord anmälan inte ånyo får göra sådan anmälan.

Av det föregående torde ha framgått, att undantagande enligt denna paragraf

visserligen medför, att inkomst av annat förvärvsarbete inte blir pen
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 är 1965

9

sionsgrundande så länge ett undantagande äger giltighet, men att den som

gjort anmälan inte fördenskull upphör att vara försäkrad enligt denna lag.

Om vederbörande även har inkomst av anställning, omfattas sålunda inle

denna inkomst av undantagandet, och de pensionspoäng, som tillgodoräknats

honom såväl innan undantagandet fick giltighet som därefter på grundval

av inkomst av anställning, går inte förlorade. Om förutsättningarna därför

enligt bestämmelserna i det föregående är uppfyllda, kan den försäkrade

bli berättigad till pension på grund av nyssnämnda pensionspoäng, och de

finns i varje fall kvar, så att han, om han förvärvar nya poäng — t. ex.

efter återkallelse av anmälan eller på grund av inkomst av anställning —

framdeles kan få nytta av dem.

Det är emellertid inte givet att den pensionsrätt som förvärvats inom

systemet skall förbli opåverkad av att anmälan enligt denna paragraf ägt

rum. Såsom antytts i det föregående är det tvärtom befogat att uppställa vissa

inskränkande regler, bl. a. till skydd mot spekulation. Vad angår ålderspensionen

följer av de s. k. trettio- och femtonårsreglerna i 12 §, att en försäkrad

redan en relativt lång tid före pensionsålderns inträde kan ha uppfyllt

vad som erfordras för att han skall erhålla full pension. Den obligatoriska

försäkringstillhörigheten innebär emellertid för löntagarnas del att pensionsavgift

betalas för de försäkrade till och med 65-årsåldern så länge de kvarstår

i arbete. Det skulle då te sig föga rimligt om en självständig företagare, sedan

han förvärvat så många års pensionspoäng som behövs för full pension,

kunde genom en anmälan enligt denna paragraf bli befriad från vidare avgiftsskyldighet

utan att detta påverkade hans pensionsrätt. I 12 § andra

stycket föreskrives därför att pensionen i dylika fall reduceras på visst sätt.

Remissyttrandet

Riksförsäkringsverket, som avstyrkt bifall till motionerna har uttalat:

I Kungl. Maj:ts proposition nr 100/1959 med förslag till lag om försäkring

för allmän tilläggspension m. m. framhöll departementschefen, att bestämmelsen

om att undantagande inte kan bringas att upphöra förrän efter

viss tid hade sin grund i att man ville undvika förhastade anmälningar om

undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen. Den som gör sådan

anmälan borde noga ha övervägt sin situation på längre sikl. Undantagande

borde således som regel grundas på en bedömning av pensionsbehovet och

inte göras annat än där detta av olika skäl var mindre framträdande eller

blev tillgodosett i annan ordning. Någon anledning för försäkringen att

underlätta kortfristiga spekulationer för att undkomma avgiftsskyldighet

under något eller några år förelåg självfallet inle. Även om anmälan enligt

denna paragraf således normalt borde ske med tanke på att den skall gälla

permanent, kunde naturligtvis ändrade förhållanden göra det önskvärt för

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965

den, för vilken undantagande gäller, att åter bli fullt omfattad av försäkringen.

Då det inte syntes lämpligt att medge återanslutning till försäkringen

efter alltför kort tid, hade den minsta tiden för giltigheten av anmälan

enligt denna paragraf bestämts till fem år.

Vad departementschefen sålunda anfört har enligt riksförsäkringsverkets

mening samma aktualitet nu som vid tilläggspensioneringens genomförande.

Utskottet

Den allmänna försäkringen är i princip obligatorisk med automatisk anslutning.

Försäkrad har emellertid möjlighet att anmäla undantagande från

försäkringen för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete

än anställning. Bestämmelserna härom återfinnes ill kap. 7 § lagen

om allmän försäkring. Anmälan om undantagande får verkan fr. o. in. året

näst efter det då anmälan gjorts och medför att pension inte beräknas på

annan inkomst än sådan som härrör från anställning. Anmälan om undantagande

kan återkallas av den försäkrade med verkan från nästföljande årsskifte,

dock tidigast från det som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet

i fem år. Den som återkallat anmälan om undantagande får sedan inte

ånyo göra dylik anmälan. För t. ex. rörelseidkare och jordbrukare, som

inte har inkomst av anställning, får anmälan om undantagande till följd, att

de inte intjänar någon tilläggspension. Ett undantagande medför också

reducering av eventuell redan intjänad pensionsrätt. Slutligen är att märka

att undantagande från tilläggspensioneringen även medför att den försäkrades

sjukpenningklass skall bestämmas med bortseende från hans inkomst

av annat förvärvsarbete än anställning; grundsjukpenningen påverkas dock

ej
Enligt

gällande bestämmelser omfattas statens och kommunernas tjänstemän

av den allmänna tilläggspensioneringen. Dessa grupper är dessutom

tillförsäkrade — förutom den allmänna pensionen (folkpension och tillläggspension)

— tjänstepension, men förmånerna är i princip samordnade

på så sätt, att tjänstepensionen utgår allenast i den mån den överstiger

den allmänna pensionen.

I förevarande motioner har hemställts om sådan ändring i lagen om

allmän försäkring, att den som återkallar anmälan om undantagande i anledning

av övergång från statlig eller kommunal tjänst och som varit pensionsförsäkrad

efter andra grunder än dem som gäller för ATP, skall kunna

få återkallandet gällande månaden efter det anmälan om återkallandet

skett.

Riksförsäkringsverket har avstyrkt bifall till motionerna med följande

motivering. Bestämmelsen om att undantagande inte kan bringas att upp
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965

höra förrän efter viss tid har sin grund i att man vill undvika förhastade

anmälningar om undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen.

Den som gör sådan anmälan bör noga ha övervägt sin situation på längre

sikt. Undantagande bör således som regel grundas på en bedömning av pensionsbehovet

och inte göras annat än där detta av olika skäl är mindre

framträdande eller blir tillgodosett i annan ordning. Någon anledning för

försäkringen att underlätta kortfristiga spekulationer för att undkomma avgiftsskyldighet

under något eller några år föreligger självfallet inte. Även

om anmälan normalt bör ske med tanke på att den skall gälla permanent,

kan naturligtvis ändrade förhållanden göra det önskvärt för den, för vilken

undantagande gäller, att åter bli fullt omfattad av försäkringen. Då det inte

synes lämpligt att medge återanslutning till försäkringen efter alltför kort

tid, är den minsta tiden för giltigheten av anmälan fem år.

Utskottet, som ansluter sig till de av riksförsäkringsverket anförda synpunkterna,

finner inte skäl för att i enlighet med motionärernas yrkande

införa särskilda bestämmelser inom tilläggspensioneringen för dem som är

anställda i statlig eller kommunal tjänst. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:236 och II: 288, icke måttf

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 oktober 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Edström*, Hiibinette och Axel

Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Lundberg, Odhe, fröken Sandell, herrar

Wiklund*, Fredriksson, Johansson i Skärstad, Ringaby och Jonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.