Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965
1965-10-26 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:58, Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965
1
Nr 58
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående återkallande
av anmälan om undantagande från ATP.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 236 i första kammaren av herr Pettersson,
Karl samt nr 288 i andra kammaren av fru Lindberg och herr Fagerlund.
1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
besluta om sådan ändring av § 7 i It kapitlet allmänna försäkringslagen att
den som återkallar anmälan om undantagande i anledning av övergång från
statlig eller kommunal tjänst och som varit pensionsförsäkrad efter andra
grunder än dem som gäller för ATP skall kunna få återkallandet gällande
månaden efter det anmälan om återkallandet skett».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 288.
Över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring omfattas i princip
samtliga svenska medborgare, som fyllt 16 år, av den allmänna försäkringen.
Den allmänna sjukförsäkringen
Den i den allmänna försäkringen ingående sjukförsäkringen medför rätt
till sjukvårdsersättning och till sjukpenning.
Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad
i sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa
och som har en inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat
förvärvsarbete) om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass.
Det avgörande för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall
tillhöra är inkomstens storlek. Har den försäkrade inkomst såväl av anställning
som av annat förvärvsarbete, skall placeringen grundas på inkomsten
av anställning såvitt avser den sjukpenningklass, i vilken den för
1
Iiihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 58
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965
säkrade skulle ha placerats med hänsyn enbart till denna inkomst, och i
övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete.
Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma
att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst
av annat förvärvsarbete). Genom s. k. likställighetsavtal kan ersättning för
arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes
tjänst anses såsom inkomst av anställning. En förutsättning är att sådant
avtal jämväl träffats med avseende på tilläggspensioneringen.
Beräkning av inkomst av förvärvsarbete grundas på uppgifter av den försäkrade
eller dennes arbetsgivare eller på den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 5 kronor i klasserna nr 1 och
2 till 28 kronor i klass nr 15. Sistnämnda klass omfattar dem vilkas årsinkomst
uppgår till 21 000 kronor eller mera. Av sjukpenningbeloppet i varje
klass utgör 5 kronor grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning.
Sjukpenning utgår endast om sjukdomen förorsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan
utgår hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning. För dag
då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenningen minskas med 5
kronor, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp.
Sjukpenning utgives inte genast utan först efter en viss karenstid. Denna
är i allmänhet tre dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad.
Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut,
räknas dock ingen ny karenstid vid den senare sjukperioden. Sjukpenning
utgår i princip inte för tid innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos
försäkringskassan. Karenstiden om tre dagar kan, vad gäller tilläggssjukpenning
som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
förlängas till 33 eller 93 dagar efter anmälan av den försäkrade. Försäkrad,
som gjort sådan anmälan, kan övergå till kortare karenstid, om han ej
fyllt 55 år och har god hälsa.
Till sjukpenning kan utgivas barntillägg för den försäkrades eller hans
makes barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor.
Förhållandet mellan sjukförsäkringen och pensioneringen
Förmånerna från sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen
(dvs. folkpensioneringen och tilläggspensioneringen) är samordnad enligt
principen att det inte bör uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet
eller dubbelersättningar. Rätten till ersättning från sjukförsäkringen är därför
ej begränsad till visst antal dagar utom för dem som åtnjuter ålderspension
eller hel förtidspension från den allmänna försäkringen. Med hänsyn
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 19(15
härtill har föreskrivits att allmän försäkringskassa kan tillerkänna en försäkrad,
som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård, förtidspension
utan hinder av alt han inte gjort ansökan därom.
Försäkringen för tilläggspension
Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension
och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension
grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför
under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna
inkomst.
Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är
den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han
fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsarbetsinkomsten indelas
i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med
inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven rörelse,
inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade,
samt ersättning för arbete för annans räkning, allt i den mån
inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning. Inkomst av något
av de nu nämnda slagen, som inte uppgår till 500 kronor för år, medräknas
ej. Till grund för inkomstberäkningen för visst år lägges den försäkrades
taxering till statlig inkomstskatt för året.
Den pensionsgrundande inkomsten motsvarer summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger
en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket
utgör 4 000 kronor i 1957 års penningvärde. Basbeloppet avräknas i första
hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten utgör 7,5 gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet, dvs. 30 000 kronor i 1957 års penningvärde. Belopp från vilket
sålunda skall bortses avräknas i första hand å inkomst av annat förvärvsarbete.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad,
tillgodoräknas honom pensionspoäng. Dessa utgör den pensionsgrundande
inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån
den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete
tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida
tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid.
Ålderspension utgår fr. o. m. den månad, under vilken den försäkrade
fyller 67 år med möjlighet till förtida eller uppskjutet pensionsuttag efter
samma regler som inom folkpensioneringen. Storleken av den ålderspension,
som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 % av produkten av basbeloppet
för den månad, för vilken pensionen skall utges, och medeltalet av den pensionspoäng
som tillgodoräknats den försäkrade, eller om pensionspoäng
tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet av de 15 högsta poäng
lf
liihang till riksdagens protokoll 1065. 0 samt. 2 avd. Nr 58
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965
talen (femtonårsregeln). Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för
mindre än 30 år, skall dock nämnda produkt minskas med 1/30 för varje
år, som antalet poängår understiger 30 år (trettioårsregeln). I fråga om dem
som är tödda år 1923 eller tidigare gäller särskilda övergångsbestämmelser,
som innebär att personer födda 1914 och senare har möjlighet att förvärva
full pension, medan de som är födda 1896—1913 maximalt kan få så många
tjugondelar av full pension som antalet år fr. o. in. 1960 t. o. in. det då
vederbörande fyller 65 år.
Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt
med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension
för lid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan
inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid,
kan den försäkrade erhålla tilläggspension i form av sjukbidrag, som är
begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträllande
förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning
kan förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel
av hel pension.
Eu ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen
är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för
tid före det år, då pensionsfallet inträffat.
Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som
den försäkrade skulle bli berättigad till vid 67 års ålder. För beräkningen
gäller särskilda regler.
Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder, utbytes förtidspensionen mot
ålderspension.
En försäkrads änka och barn har rätt till familjepension efter honom, under
törutsättning att han vid sin död var berättigad till förtidspension eller
ålderspension från tilläggspensioneringen eller att han skulle ha varit berättigad
till förtidspension, om hans arbetsförmåga vid tiden för dödfsfallet
varit så nedsatt som kräves för rätt till sådan pension.
Änkepension utgår till änka efter den försäkrade, om äktenskapet varat
minst fem år och ingåtts senast den dag, då den försäkrade fyllde 60 år.
Efterlämnar den försäkrade barn som också är barn till änkan, är änkan,
oavsett om barnet är minderårigt eller uppnått vuxen ålder, berättigad till
änkepension även om nyssnämnda förutsättningar inte är uppfyllda. Änkepensionsrätten
upphör om änkan gifter om sig.
Änkepensionen utgör en viss procent av den avlidnes egenpension, dvs. den
förtids- eller ålderspension, som utgick till den avlidne, eller — om sådan
pension ej utgick — den förtidspension, som han skulle ha erhållit, därest
rätt till hel sådan pension inträtt vid tidpunkten för dödsfallet. Även om
den avlidne åtnjöt partiell förtidspension, beräknas änkepension med utgångspunkt
från hel förtidspension. Var han ålderspensionär, räknar man
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 11)65
med eu ålderspension av den storlek, som gäller vid uttag från 07 års ålder.
Änkepensionens storlek är i övrigt beroende av om den försäkrade efterlämnar
barn, som är berättigat till pension efter honom. Finns inte något
pensionsberättigat barn, är änkepensionen 40 % av den försäkrades nyssberörda
egenpension. Efterlämnar den försäkrade pensionsberättigat barn
är änkepensionen 35 % av samma pension.
Barnpension tillkommer försäkrads barn under 19 år. Storleken av barnpensionen
är beroende av huruvida pensionsberättigad änka finns samt av
familjemedlemmarnas antal. Efterlämnar en man änka och ett pensionsberättigat
barn, blir barnets pension 15 % av faderns egenpension. Är ett
barn ensamt pensionsberättigat, blir barnets pension 40 % av den avlidnes
egenpension. Finns flera barn än ett, ökas de nu angivna procenttalen med
10 för varje barn utöver det första, och det sammanlagda barnpensionsbeloppet
fördelas lika mellan barnen.
Undantagande från försäkringarna
En försäkrad har möjlighet att anmäla individuellt undantagande från
försäkringen för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning. Bestämmelsen härom återfinnes i 11 kap. 7 § försäkringslagen.
Har sådant undantagande skett, skall vid beräkning av pensionsgrundande
inkomst för den försäkrade för tid efter ingången av året
näst efter det då anmälan gjordes hänsyn icke tagas till inkomst av annat
förvärvsarbete. Anmälan om undantagande kan återkallas av den försäkrade
med verkan från nästföljande årsskifte, dock tidigast från det som
inträffar sedan undantagandet ägt giltighet i fem år. Den som har återkallat
anmälan om undantagande tår sedan inte ånyo göra dylik anmälan.
Anmälan om undantagande liksom återkallelse skall göras hos allmän försäkringskassa.
Undantagande från försäkringen för tilläggspension får betydelse även
för sjukförsäkringen. Enligt 3 kap. 2 § försäkringslagen skall nämligen
den försäkrade, för tid då sådant undantagande äger giltighet, vara undantagen
även från sjukförsäkringen vad gäller tilläggssjukpenning. Detta
innebär, att den försäkrades sjukpenningklass skall bestämmas med bortseende
från hans inkomst av annat förvärvsarbete än anställning; grundsjukpenningen
påverkas dock ej.
Reglerna om undantagande och återkallande av undantagande inom tilläggspensioneringen
infördes genom lagen den 28 maj 1959 om försäkring
för allmän tilläggspension. Undantagandets betydelse för sjukförsäkringen
infördes genom lagen den 25 maj 1962 om allmän försäkring. Med hänsyn
till att de personer, som med stöd av 1959 års lag anmält undantagande från
tilläggspensioneringen, icke vid sin anmälan kunnat förutse de konsekvenser
delta undantagande skulle komma att få för deras ställning inom sjukförsäkringen,
har i 21 § lagen den 25 maj 1962 ang. införande av lagen om all
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965
män försäkring beretts möjlighet för dessa personer att ta sitt tidigare ställningstagande
under omprövning och eventuellt återkalla sin anmälan. Eu
före utgången av 1962 återkallad anmälan får verkan från den 1 januari
1963. Anmälan som på så sätt återkallats skall inte påverka den försäkrades
rätt att ånyo anmäla undantagande.
För ålderspensionen innebär undantagandet, att om detta föranlett att den
försäkrade för något år inte tillgodoräknats pensionspoäng eller gått förlustig
mer än en poäng, full ålderspension inte får utgå, även om han har
pensionspoäng för 30 eller flera år. I så fall reduceras vid tillämpning av
30-årsregeln pensionen till det bråktal av full pension, i vilket täljaren utgöres
av talet 30 och nämnaren av talet 30 ökat med ett för varje år undantagandet
haft sagda verkan, dock högst till 50. Vidare blir, om den försäkrade
har mindre än 30 poängår, andelen av full ålderspension mindre än eljest,
om undantagandet haft sådan verkan som nyss sagts. Pensionen reducerades
nämligen därvid till det bråktal av full pension, i vilket täljaren utgöres
av antalet år, för vilka pensionspoäng tillgodoräknats den försäkrade,
och nämnaren av talet 30 ökat med ett för varje år undantagandet haft
sagda verkan, dock högst till 50.
Reglerna om påföljd av undantagande har modifierats för vissa ålderskategorier.
Sålunda har undantagande för dem som är födda under åren
1896—1914 i fråga om ålderspension ingen verkan utöver att de försäkrade
går miste om pensionspoäng för inkomst av annat förvärvsarbete för den
tid undantagandet gäller. För dem som är födda åren 1915—1923 gäller eu
upptrappningsregel för undantagandets reducerande verkan på ålderspensionen.
Beträffande förtidspension medför undantagande, om detta ägde giltighet
för den försäkrade då pensionsfallet inträffade samt undantagandet också
föranlett, att den försäkrade för något av de fyra närmast föregående åren
gått förlustig mera än en pensionspoäng, den verkan att förtidspensionen
inte får utgå enligt reglerna för beräkningen av antagandepoäng. För sådant
fall skall förtidspensionen i stället utgå med belopp motsvarande den
ålderspension som den försäkrade skulle ha fått, om han uppnått 67 års
ålder vid tiden för pensionsfallet, varvid endast det faktiska pensionspoängsförvärvet
beaktas.
Undantagandet påverkar familjepension efter den försäkrade på motsvarande
sätt som pensionen till honom själv, eftersom familjepensionen beräknas
i relation till den försäkrades förtids- eller ålderspension eller den
förtidspension, vartill han skulle ha varit berättigad, om hans arbetsförmåga
vid tiden för dödsfallet varit så nedsatt som kräves för rätt till sådan pension.
För statstjänstemännens vidkommande fördes under åren 1957—1958
överläggningar om ett nytt pensionssystem. Uppgörelse härom träffades den
26 mars 1958. I denna hade man också löst principerna för samordningen
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1905
mellan det nya pensionssystemet för statstjänstemän (SPR) och det allmänna
pensionssystemet, folkpensioneringen och eventuellt lagfäst tilläggspensionering.
Bestämmelser av likartat slag infördes samma år i de kommunala
pensionsreglementena. Tjänstemännens pensionsförmåner tryggas på
tre vägar, nämligen genom folkpensioneringen, den allmänna tilläggspensioneringen
och de kompletterande pensionsutfästelser, som givits av vederbörande
arbetsgivare. I åtskilliga fall är de pensionsförmåner som utgår enligt
reglementen bättre än de som utgår från den allmänna pensioneringen (folkpensioneringen
och tilläggspensioneringen). Emellertid är det inte så, att
tjänstemännen blir berättigade till såväl de allmänna pensionerna som pensionen
enligt reglementet, utan samtliga dessa förmåner är samordnade.
Samordningen sker i princip enligt den s. k. bruttometoden. Den i reglementen
garanterade pensionsnivån utgör den s. k. bruttonivån. I första hand
fylles denna ut så långt det går med folkpension och allmän tilläggspension.
Vad som fattas för att bruttonivån skall uppnås utgår i form av tjänstepension.
Skulle summan av folkpension och allmän tilläggspension överstiga
bruttonivån, erhåller pensionstagaren givetvis det högre beloppet. Samordningen
reducerar inte de allmänna pensionerna utan endast tjänstepensionen.
I proposition nr 100 år 1959, uttalade föredragande depertementschefen i
specialmotiveringen till § 36 i lagen om försäkring för allmän tilläggspension,
som i huvudsak oförändrat skick ersatts av 11 kapitlets 7 § i lagen om
allmän försäkring:
Av 8 § framgår att en försäkrads pensionsgrundande inkomst för visst år
beräknas på hans inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete
eller i förekommande fall bådadera. Undantagsmöjligheten enligt
denna paragraf är så uppbyggd att vid beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten hänsyn inte skall tagas till inkomst av annat förvärvsarbete, i fall
då den försäkrade gjort anmälan om undantagande. Har den försäkrade endast
inkomst av annat förvärvsarbete än lönarbete fastställes alltså i sådant
fall ingen pensionsgrundande inkomst för honom. Av 9 § följer att pensionspoäng
inte tillgodoräknas den försäkrade för sådant år. Eftersom pensionsgrundande
inkomst inte beräknas skall självfallet inte heller någon pensionsavgift
erläggas. Detta framgår av 34 §. Om den försäkrade har både
inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete, medför anmälan
enligt denna paragraf att man bortser från inkomsten av annat förvärvsarbete
vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst. Inkomsten av
anställning skall dock alltjämt ligga till grund för beräkningen. Pensionsgrundande
inkomst liksom pensionspoäng fastställes följaktligen om inkomsten
av anställning överstiger basbeloppet.
Anmälan enligt denna paragraf har avseende på all inkomst av annat förvärvsarbete.
Det är sålunda inte möjligt att från försäkringen exempelvis
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 är 1965
undantaga företagarinkomst i vad den härrör från viss förvärvskälla men
lata sådan inkomst från annat håll kvarstå under försäkringen. Inte heller
är det tillåtet att anmäla undantagande för inkomsten av annat förvärvsarbete
intill ett visst belopp. Förutom de administrativa svårigheter, som
skulle vållas om det funnes möjlighet att begränsa undantagandets verkan
på sätt nu antytts, skulle en sådan möjlighet kunna inbjuda till spekulation.
Såsom framgår av bestämmelserna om ålderspension i 12 § är nämligen antalet
år, för vilka pensionspoäng beräknats, av stor betydelse för pensionens
siorlek. Det skulle därför kunna vara frestande för t. ex. eu försäkrad,
som förvärvat vissa poäng såsom anställd men därefter övergår till egen
verksamhet, att visserligen undantaga det väsentliga av sin inkomst från
försäkringen och därmed i stort sett undandraga sig avgiftsskyldighet men
likväl låta så mycket av sin inkomst, som nätt och jämt ger poäng, vara
kvar inom försäkringen och på så vis säkerställa sin rätt till förmånlig pensionsberäkning
inom det allmänna systemet.
Anmälan enligt denna paragraf får giltighet från och med året näst efter
det då den gjordes.
Om någon inte längre vill att undantagande enligt denna paragraf skall
gälla för honom, synes det i regel inte böra förvägras honom att få detsamma
upphävt. Han har därför möjlighet att återkalla gjord anmälan. Återkallelsen
får verkan från och med året efter det att den göres, dock tidigast sedan
anmälan ägt giltighet i fem år. Bestämmelsen om att undantagande inte kan
bringas att upphöra förrän efter viss tid har sin grund i att man vill undvika
förhastade anmälningar om undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen.
Den som gör sådan anmälan bör noga ha övervägt sin situation
på längre sikt. Undantagande bör således som regel grundas på en bedömning
av pensionsbehovet och inte göras annat än där detta av olika skäl är
mindre framträdande eller blir tillgodosett i annan ordning. Någon anledning
för försäkringen att underlätta kortfristiga spekulationer för att undkomma
avgiftskyldighet under något eller några år föreligger självfallet
inte. Även om anmälan enligt denna paragraf således normalt bör ske med
tanke på att den skall gälla permanent, kan naturligtvis ändrade förhållanden
göra det önskvärt för den, för vilken undantagande gäller, att åter
bli fullt omfattad av försäkringen. Då det inte synes lämpligt att medge åleranslutning
till försäkringen efter alltför kort tid, har den minsta tiden
för giltigheten av anmälan enligt denna paragraf bestämts till fem år. Vad
nyss framhållits om att anmälan om undantagande måste förutsätta grundliga
överväganden av den försäkrade rörande hans pensionssituation på
lång sikt låter sig inte förena med att en försäkrad flera gånger går ut och
in i det allmänna systemet. Med hänsyn härtill föreskrives, att den som en
gäng återkallat gjord anmälan inte ånyo får göra sådan anmälan.
Av det föregående torde ha framgått, att undantagande enligt denna paragraf
visserligen medför, att inkomst av annat förvärvsarbete inte blir pen
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 är 1965
9
sionsgrundande så länge ett undantagande äger giltighet, men att den som
gjort anmälan inte fördenskull upphör att vara försäkrad enligt denna lag.
Om vederbörande även har inkomst av anställning, omfattas sålunda inle
denna inkomst av undantagandet, och de pensionspoäng, som tillgodoräknats
honom såväl innan undantagandet fick giltighet som därefter på grundval
av inkomst av anställning, går inte förlorade. Om förutsättningarna därför
enligt bestämmelserna i det föregående är uppfyllda, kan den försäkrade
bli berättigad till pension på grund av nyssnämnda pensionspoäng, och de
finns i varje fall kvar, så att han, om han förvärvar nya poäng — t. ex.
efter återkallelse av anmälan eller på grund av inkomst av anställning —
framdeles kan få nytta av dem.
Det är emellertid inte givet att den pensionsrätt som förvärvats inom
systemet skall förbli opåverkad av att anmälan enligt denna paragraf ägt
rum. Såsom antytts i det föregående är det tvärtom befogat att uppställa vissa
inskränkande regler, bl. a. till skydd mot spekulation. Vad angår ålderspensionen
följer av de s. k. trettio- och femtonårsreglerna i 12 §, att en försäkrad
redan en relativt lång tid före pensionsålderns inträde kan ha uppfyllt
vad som erfordras för att han skall erhålla full pension. Den obligatoriska
försäkringstillhörigheten innebär emellertid för löntagarnas del att pensionsavgift
betalas för de försäkrade till och med 65-årsåldern så länge de kvarstår
i arbete. Det skulle då te sig föga rimligt om en självständig företagare, sedan
han förvärvat så många års pensionspoäng som behövs för full pension,
kunde genom en anmälan enligt denna paragraf bli befriad från vidare avgiftsskyldighet
utan att detta påverkade hans pensionsrätt. I 12 § andra
stycket föreskrives därför att pensionen i dylika fall reduceras på visst sätt.
Remissyttrandet
Riksförsäkringsverket, som avstyrkt bifall till motionerna har uttalat:
I Kungl. Maj:ts proposition nr 100/1959 med förslag till lag om försäkring
för allmän tilläggspension m. m. framhöll departementschefen, att bestämmelsen
om att undantagande inte kan bringas att upphöra förrän efter
viss tid hade sin grund i att man ville undvika förhastade anmälningar om
undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen. Den som gör sådan
anmälan borde noga ha övervägt sin situation på längre sikl. Undantagande
borde således som regel grundas på en bedömning av pensionsbehovet och
inte göras annat än där detta av olika skäl var mindre framträdande eller
blev tillgodosett i annan ordning. Någon anledning för försäkringen att
underlätta kortfristiga spekulationer för att undkomma avgiftsskyldighet
under något eller några år förelåg självfallet inle. Även om anmälan enligt
denna paragraf således normalt borde ske med tanke på att den skall gälla
permanent, kunde naturligtvis ändrade förhållanden göra det önskvärt för
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965
den, för vilken undantagande gäller, att åter bli fullt omfattad av försäkringen.
Då det inte syntes lämpligt att medge återanslutning till försäkringen
efter alltför kort tid, hade den minsta tiden för giltigheten av anmälan
enligt denna paragraf bestämts till fem år.
Vad departementschefen sålunda anfört har enligt riksförsäkringsverkets
mening samma aktualitet nu som vid tilläggspensioneringens genomförande.
Utskottet
Den allmänna försäkringen är i princip obligatorisk med automatisk anslutning.
Försäkrad har emellertid möjlighet att anmäla undantagande från
försäkringen för tilläggspension, såvitt avser inkomst av annat förvärvsarbete
än anställning. Bestämmelserna härom återfinnes ill kap. 7 § lagen
om allmän försäkring. Anmälan om undantagande får verkan fr. o. in. året
näst efter det då anmälan gjorts och medför att pension inte beräknas på
annan inkomst än sådan som härrör från anställning. Anmälan om undantagande
kan återkallas av den försäkrade med verkan från nästföljande årsskifte,
dock tidigast från det som inträffar sedan undantagandet ägt giltighet
i fem år. Den som återkallat anmälan om undantagande får sedan inte
ånyo göra dylik anmälan. För t. ex. rörelseidkare och jordbrukare, som
inte har inkomst av anställning, får anmälan om undantagande till följd, att
de inte intjänar någon tilläggspension. Ett undantagande medför också
reducering av eventuell redan intjänad pensionsrätt. Slutligen är att märka
att undantagande från tilläggspensioneringen även medför att den försäkrades
sjukpenningklass skall bestämmas med bortseende från hans inkomst
av annat förvärvsarbete än anställning; grundsjukpenningen påverkas dock
ej
Enligt
gällande bestämmelser omfattas statens och kommunernas tjänstemän
av den allmänna tilläggspensioneringen. Dessa grupper är dessutom
tillförsäkrade — förutom den allmänna pensionen (folkpension och tillläggspension)
— tjänstepension, men förmånerna är i princip samordnade
på så sätt, att tjänstepensionen utgår allenast i den mån den överstiger
den allmänna pensionen.
I förevarande motioner har hemställts om sådan ändring i lagen om
allmän försäkring, att den som återkallar anmälan om undantagande i anledning
av övergång från statlig eller kommunal tjänst och som varit pensionsförsäkrad
efter andra grunder än dem som gäller för ATP, skall kunna
få återkallandet gällande månaden efter det anmälan om återkallandet
skett.
Riksförsäkringsverket har avstyrkt bifall till motionerna med följande
motivering. Bestämmelsen om att undantagande inte kan bringas att upp
-
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 58 år 1965
höra förrän efter viss tid har sin grund i att man vill undvika förhastade
anmälningar om undantagande från den allmänna tilläggspensioneringen.
Den som gör sådan anmälan bör noga ha övervägt sin situation på längre
sikt. Undantagande bör således som regel grundas på en bedömning av pensionsbehovet
och inte göras annat än där detta av olika skäl är mindre
framträdande eller blir tillgodosett i annan ordning. Någon anledning för
försäkringen att underlätta kortfristiga spekulationer för att undkomma avgiftsskyldighet
under något eller några år föreligger självfallet inte. Även
om anmälan normalt bör ske med tanke på att den skall gälla permanent,
kan naturligtvis ändrade förhållanden göra det önskvärt för den, för vilken
undantagande gäller, att åter bli fullt omfattad av försäkringen. Då det inte
synes lämpligt att medge återanslutning till försäkringen efter alltför kort
tid, är den minsta tiden för giltigheten av anmälan fem år.
Utskottet, som ansluter sig till de av riksförsäkringsverket anförda synpunkterna,
finner inte skäl för att i enlighet med motionärernas yrkande
införa särskilda bestämmelser inom tilläggspensioneringen för dem som är
anställda i statlig eller kommunal tjänst. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, 1:236 och II: 288, icke måttf
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 oktober 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,
fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Edström*, Hiibinette och Axel
Kristiansson;
från andra kammaren: herrar Lundberg, Odhe, fröken Sandell, herrar
Wiklund*, Fredriksson, Johansson i Skärstad, Ringaby och Jonsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650031
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.