Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. in. jämte i ämnet väckt motion.

1965-02-18 · 8 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:6, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. in. jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 dr 1965

1

Nr 6

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. in.

jämte i ämnet väckt motion.

Genom en den 18 december 1964 dagtecknad proposition, nr 7/1965, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och

lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om behörighet att utöva veterinäryrket in. in.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Behörig att utöva veterinäryrket är

a) den som är legitimerad enligt 2 §;

b) den som är av veterinärstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande,

av annan myndighet förordnad att tjänstgöra som veterinär;

c) i den utsträckning, som särskilt anges för varje fall, den som enligt 8 §

innehar begränsad behörighet att utöva veterinäryrket.

2 §•

Legitimation som veterinär meddelas av veterinärstyrelsen.

Den som avlagt veterinärexamen i Sverige eller som avlagt sådan examen

utomlands och genomgått av Konungen föreskriven efterutbildning i Sverige

skall på ansökan erhålla legitimation som veterinär, om ej sådana omständigheter

föreligga som enligt denna lag kunna föranleda återkallelse av legitimation.

Om den som avlagt veterinärexamen utomlands äger framstående skicklighet

och särskild erfarenhet inom veterinäryrket, må han erhålla legitimation

som veterinär utan att ha genomgått efterutbildning.

3 §.

Har legitimerad veterinär genom dom som vunnit laga kraft

dömts till fängelse eller avsatts eller suspenderats från tjänst som veterinär

för brott som han förövat under utövning av veterinäryrket,

1 II i haag till riksdagens protokoll 1\965. 9 samt. 2 avd. Nr 6

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1965

döints till fängelse i minst sex månader för annat brott,

funnits skyldig till medverkan till obehörig utövning av veterinäryrket

eller

funnits skyldig till medverkan till smittfarligt kvacksalveri på djur,

äger veterinärstyrelsen återkalla hans legitimation, om han genom brottet

visat sig icke vara skickad att utöva veterinäryrket.

4 §•

Har legitimerad veterinär visat grov oskicklighet vid utövning av veterinäryrket

eller eljest visat sig uppenbart olämplig som veterinär utan att det

föreligger sådant fall som avses i 3 §, äger veterinärstyrelsen återkalla hans

legitimation.

5 §•

Blir legitimerad veterinär på grund av sinnessjukdom eller annan rubbning

av själsverksamheten ur stånd att nöjaktigt utöva veterinäryrket, skall

veterinärstyrelsen ofördröjligen återkalla hans legitimation, om ej särskilda

skäl föranleda annat.

Föreligger grundad anledning till antagande att veterinärs legitimation

bör återkallas enligt första stycket, äger veterinärstyrelsen efter samråd

med medicinalstyrelsen förordna, att han skall undergå läkarundersökning

i den utsträckning som fordras för att hans förmåga att utöva veterinäryrket

skall kunna bedömas.

Förordnas om läkarundersökning enligt andra stycket, äger veterinärstyrelsen

återkalla legitimationen för tiden till dess ärendet slutligt avgöres.

Vägrar den som skall undersökas att inställa sig till undersökning, skall

polismyndighet på styrelsens begäran lämna erforderlig handräckning.

6 §•

Legitimation för veterinär som Konungen eller veterinärstyrelsen förordnat

till innehavare av veterinärtjänst må icke återkallas så länge veterinären

innehar tjänsten. Legitimationen må dock återkallas för tid då han på grund

av ådömd suspension eller av anledning som avses i 5 § första stycket icke

uppehåller tjänsten.

7 §•

Har veterinärs legitimation återkallats, skall veterinärstyrelsen på hans

begäran åter meddela honom legitimation, när förhållandena medge det.

8 §•

Begränsad behörighet att utöva veterinäryrket meddelas av Konungen eller,

efter Konungens bemyndigande, av veterinärstyrelsen.

För utövning av veterinäryrket inom veterinärdistrikt intill riksgränsen

må begränsad behörighet meddelas att gälla den som vid varje tidpunkt uppehåller

tjänst, motsvarande svensk distriktsveterinärbefattning, i angränsande

veterinärdistrikt i Finland eller Norge.

9 §•

Veterinär, som icke äger särskild skicklighet och erfarenhet inom viss

gren av veterinäryrket, må icke för allmänheten tillkännage att han är specialist

inom den grenen eller eljest äger särskild kunnighet i denna.

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, veterinärstyrelsen fastställer

villkoren för rätt att tillkännage specialitet enligt denna paragraf.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr G år J!)G5

10 §.

Den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket, mot ersättning

undersöker djurs hälsotillstånd eller behandlar djur för sjukdom eller därmed

jämförligt tillstånd genom att vidtaga eller föreskriva åtgärd i förebyggande,

botande eller lindrande syfte må ej under utövning av denna verksamhet

behandla sjukdom på vilken epizootilagen den 12 april 1935 (nr

105) eller förordningen den 26 maj 1961 (nr 309) om bekämpande av salmonellainfektion

hos djur m. m. är helt eller delvis tillämplig.

Om den, som saknar behörighet att utöva veterinäryrket men förvärvat

veterinärtitel eller annan titel vari ordet veterinär ingår, begagnar titeln i

verksamhet som avses i första stycket, åligger det honom att därvid tydligt

utmärka titelns ursprung och beskaffenhet.

I övrigt må ej den som, utan att vara behörig att utöva veterinäryrket,

bedriver i första stycket avsedd verksamhet i samband därmed beteckna

sig veterinär eller begagna titel eller yrkesbeteckning vari denna benämning

ingår eller som ger sken av att han är legitimerad eller på annat sätt

auktoriserad av myndighet eller har specialistkompetens som veterinär.

Veterinär styrelsen må medge undantag från bestämmelserna i denna paragraf.

11 §•

Utövar veterinär, vars legitimation är återkallad eller vars behörighet att

utöva veterinäryrket upphört av annan anledning, likväl veterinäryrket mot

ersättning eller åsidosätter veterinär med begränsad behörighet, när han utövar

veterinäryrket mot ersättning, de föreskrifter om behörigheten som

gälla för honom, dömes för obehörig utövning av veterinäryrket till dagsböter

eller fängelse i högst ett år.

Veterinär, som bryter mot 9 § första stycket, dömes till dagsböter.

12 §.

Den som bryter mot 10 § första stycket, dömes för smittfarligt kvacksalveri

på djur till dagsböter eller fängelse i högst ett år, om gärningen ej är

belagd med straff enligt 11 §. Den omständigheten att han på grund av brist

i utbildning och erfarenhet ej kunnat inse sjukdomens natur befriar honom

ej från ansvar.

Den som bryter mot 10 § andra eller tredje stycket, dömes till dagsböter.

13 §.

Beslut som veterinärstyrelsen meddelar med stöd av denna lag länder till

omedelbar efterrättelse, om annat ej förordnas.

14 §•

Konungen äger meddela närmare bestämmelser för tillämpningen av denna

lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965, då 37 § 1 mom. allmänna veterinärinstruktionen

den 17 november 1933 (nr 616) skall upphöra att gälla.

Hänvisning i lag eller annan författning till bestämmelse i detta moment

skall i stället avse motsvarande bestämmelse i denna lag.

Den som vid lagens ikraftträdande är legitimerad veterinär skall anses som

legitimerad enligt denna lag.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1965

Den som vid lagens ikraftträdande äger behörighet enligt 37 § 1 inom. b j

nyssnämnda instruktion skall anses som legitimerad veterinär enligt denna

lag, om behörigheten ej är begränsad. Veterinärstyrelsen skall på ansökan

utfärda legitimationsbevis för honom. Är behörigheten begränsad, skall den

anses som begränsad behörighet meddelad enligt 8 § första stycket denna

lag.

Motion

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i

anledning av densamma i första kammaren väckt motion nr 611 av herr

Andersson, Birger. I motionen hänvisas till Nordiska rådets rekommendation

nr 19/1958 angående gemensam arbetsmarknad för veterinärer. Motionären

tramhåller vikten av att de i rekommendationen angivna åtgärderna

vidtages och hemställer, att riksdagen vid sin behandling av förevarande

proposition måtte beakta vad i motionen anförts och för sin del besluta

därav föranledd jämkning av lagförslaget.

Beträffande motionens innehåll i övrigt får utskottet, i den mån redogörelse

därtör icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att bestämmelserna i allmänna veterinärinstruktionen

om behörighet att utöva veterinärkonsten ersätts med en lag om behörighet

att utöva veterinäryrket. Lagen innehåller bl. a. regler om förvärv

och förlust av sådan behörighet, om annonsering av specialistkompetens

samt om verksamhet på djurhälso- och djursjukvårdens område vilken utövas

av annan än behörig veterinär.

Härjämte berörs fråga om vissa jämkningar i hälsovårdsstadgan.

Av propositionen redovisas här endast vad föredragande departementschefen,

statsrådet Holmquist, anfört vid lagrådsremissen och vid propositionens

avlåtande samt vad lagrådet uttalat i anledning av det dit remitterade

lagförslaget. Beträffande övriga delar av propositionen får utskottet hänvisa

till densamma.

Departementschefen vid lagrådsremissen

»I likhet med veterinärstyrelsen och flertalet remissorgan anser jag alt

lagbestämmelser om behörighet att utöva veterinäryrket bör utan uppskov

utfärdas i nära överensstämmelse med vad som redan gäller för läkare och

tandläkare. Jag tinner det också vara ett allmänt intresse att behörighetsreglerna

kompletteras med bestämmelser som hindrar kvacksalvare att be
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1965

5

handla djursjukdomar, som är särskilt sinittfarliga för omgivningen, och

att missbruka veterinärtiteln. Sådana bestämmelser torde lämpligen böra

i lagen placeras efter behörighetsreglerna samt utformas i nära anslutning

till 1 § första stycket, 2 § a) och 6—8 §§ lcvacksalvarlagen. Naturligtvis bör

bestämmelserna inte drabba anställd djurskötare som behandlar arbetsgivarens

djur enligt veterinärs ordination. En sådan avgränsning av bestämmelsernas

tillämpningsområde torde motsvara vad som är avsett i fråga om

kvacksalvarlagen (se prop. 1960: 141 s. 187). För att förebygga eventuella

olägenheter av bestämmelserna bör veterinärstyrelsen få befogenhet att dispensera

från dem. Vad veterinärstyrelsens förslag till 1 § innehåller utöver

det nu sagda anser jag mig inte böra biträda. Erforderlig kontroll över användningen

av bedövnings- och läkemedel torde få anordnas med stöd av

annan lagstiftning. Vad angår frågan om undersökning av smittsam sjukdom

vill jag hänvisa till att 2 § a) kvacksalvarlagen avser endast behandling.

Detta motiverades i propositionen (1960: 141 s. 187) med att kvacksalvaren

givetvis först måste undersöka patienten för att kunna efter måttet

av sin förmåga fastställa sjukdomens natur av beliandlingsförbjuden eller

ej.

Frågan om rätten att tillkännage specialitet inom viss gren av veterinäryrket

bör regleras genom tillämpningsföreskrifter som utfärdas av Kungl.

Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, av veterinärstyrelsen. Mål om

specialistbehörighet för veterinär bör —- liksom redan är fallet beträffande

mål om specialistbehörighet för läkare och tandläkare — vid besvär hos

Kungl. Maj:t prövas och avgöras av regeringsrätten.»

Lagrådet

»Enligt del remitterade förslaget skall behörigheten att utöva veterinäryrket

regleras i nära överensstämmelse med vad som redan gäller för läkare

och tandläkare. Bestämmelserna i förslaget ha därför till väsentlig

del utformats med ledning av de åren 1960 och 1963 antagna lagarna om

behörighet att utöva läkaryrket och tandläkaryrket; även 1960 års s. k.

kvacksalvarlag har till viss del tjänat såsom mönster. I åtskilliga fall avvika

emellertid bestämmelserna i förslaget i rent redaktionellt hänseende från

förebilderna i dessa lagar. Då den språkliga utformningen av 1960 och 1963

års lagar är fullt godtagbar och olikheter av denna art i vissa fall kunna

föranleda tvekan om bestämmelsernas innebörd, hemställer lagrådet, att

lagtexten måtte, i den mån saklig överensstämmelse med nämnda lagar är

avsedd, även språkligt avfattas lika med dessa.

Utöver vad som följer av det nu sagda vill lagrådet förorda några jämkningar

av lagtexten.

10 § upptager i såväl första som andra stycket eu tämligen utförlig be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr ti år 1965

skrivning å den verksamhet för behandling av djur som åsyftas med bestämmelserna.

Andra stycket synes kunna förenklas genom att där i stället

hänvisas till den i första stycket avsedda verksamheten och samma hänvisning

bör då även ske i paragrafens tredje stycke (jfr kvacksalvarlagen 2 och

6 §§). Lagrådet förordar att andra stycket ges den lydelsen, att om den,

som saknar behörighet att utöva veterinäryrket men förvärvat veterinärtitel

eller annan titel vari ordet veterinär ingår, begagnar titeln i verksamhet

som sägs i första stycket, det åligger honom att därvid tydligt utmärka titelns

ursprung och beskaffenhet, samt att den i tredje stycket gjorda hänvisningen

får gälla i första stycket avsedd verksamhet. Vidare bör tredje

stycket avfattas så att det klart framgår att även där är fråga om person

som saknar behörighet att utöva veterinäryrket.

Dispensregeln i paragrafens sista stycke bör lämpligen formuleras så att

den avser undantag från bestämmelserna ’i denna paragraf’.

Straffbestämmelserna i // § i det remitterade förslaget synas bli mera

överskådliga om de bestämmelser som hänföra sig till 10 § överföras till eu

särskild paragraf. 11 § skulle i så fall, efter det föreslagna första stycket,

innehålla ett andra stycke med bestämmelse om straff för veterinär som

bryter mot föreskriften i 9 § första stycket.

En följande paragraf, betecknad 12 §, bör under angiven förutsättning

upptaga ett första stycke, motsvarande det remitterade förslaget 11 § andra

stycket, med bestämmelse om straff för smittfarligt kvacksalveri. Första

punkten bör, i stället för det remitterade förslagets uttryck ’i annat fall’,

innehålla en reservation att bestämmelsen ej gäller om gärningen är belagd

med straff enligt 11 §. I ett andra stycke skulle därefter inflyta ett stadgande

om straff för den som bryter mot någon av bestämmelserna i 10 §

andra och tredje styckena.

Därest förslagets straffbestämmelser uppdelas på två paragrafer, komma

12 och 13 §§ i förslaget att betecknas 13 och 14 §§.

I tredje stycket av övergångsbestämmelserna har upptagits föreskrift om

att behörighet enligt 37 § 1 mom. b) allmänna veterinärinstruktionen skall

jämställas med legitimation enligt nya lagen, varvid dock stadgats undanlag

för det fall då fråga är om begränsad behörighet som grundas på tillstånd

av Kungl. Maj :t. Att i undantaget sålunda angiva att det skall vara

fråga om behörighet, som grundas på tillstånd av Kungl. Maj:t, synes med

hänsyn till avfattningen av nämnda bestämmelse i veterinärinstruktionen

överflödigt. Lagrådet vill förorda att i första punkten av ifrågavarande övergångsbestämmelse

inskjutas orden ''såframt behörigheten ej är begränsad’

och att tredje punkten undergår en därtill anpassad jämkning.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1965

7

Departementschefen vid propositionens avlåtande

»I ett av veterinärstyrelsen avgivet förslag till allmän veterinärinstruktion

har begreppet tjänsteveterinär fått en ny innebörd. Därmed skall i allmänhet

avses endast distriktsveterinär och inte, såsom nu, även stadsveterinär.

Uttrycket tjänsteveterinär förekommer bl. a. i 9, 10 och 13 §§ hälsovårdsstadgan

den 19 december 1958 (nr 663). Vid ett genomförande av den nya

terminologin torde dessa paragrafer böra ändras så, att de fortfarande blir

tillämpliga på stadsveterinär. Det torde, om riksdagen inte uttalar annan

mening i samband med behandlingen av förenämnda lagförslag, ankomma

på Kung!. Maj :t att ändra hälsovårdsstadgan enligt vad nu sagts.»

Utskottet

Genom föreliggande förslag sammanföres i en särskild lag — efter

mönster av 1960 års läkarlag och 1963 års tandläkarlag — reglerna om

behörigheten att utöva veterinäryrket. Lagen upptar bl. a. bestämmelser

om förvärv och förlust av sådan behörighet, om annonsering av specialistkompetens

samt om verksamhet på djurhälso- och djursjukvårdens område

vilken utövas av annan än behörig veterinär. Enligt förslaget skall legitimation

som veterinär meddelas bl. a. den som avlagt veterinärexamen i

Sverige eller som avlagt sådan examen utomlands och genomgått av Kungl.

Maj :t föreskriven efterutbildning.

I en i anledning av propositionen väckt motion behandlas frågan om en

gemensam nordisk arbetsmarknad för veterinärer. Motionären hänvisar

till Nordiska rådets rekommendation i ämnet år 1958 och hemställer om

därav påkallade jämkningar av Kungl. Maj :ts förslag. Motionären menar

även att man i förevarande sammanhang bör ge uttryck för sin beredvillighet

alt deltaga i det nordiska samarbetet i frågor rörande veterinärutbildningen

och specialistkompetensen.

Såsom påpekats ovan kan utländsk veterinär erhålla legitimation i Sverige

om han genomgått erforderlig efterutbildning. Härigenom finns möjlighet

alt uppnå eu gemensam nordisk arbetsmarknad för veterinärer efter

hand som skillnaderna mellan utbildningskraven i de nordiska länderna

utjämnas. Någon jämkning i det framlagda lagförslaget synes därför inte

erforderlig. Utbildningsproblemen i samband med en gemensam nordisk

arbetsmarknad har uppmärksammats av ve terinärhögskoleu t redningen, som

i sitt år 1964 avgivna betänkande uttalar, att en utjämning av skillnaderna

i utbildningen inte behöver stöta på större svårigheter. Utredningen framhåller

som önskvärt att åtgärder vidtages för att få eu i stort sett jämbördig

veterinärutbildning inom de nordiska länderna. Utskottet anser sig kunna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 6 år 1965

utgå från att Sverige kommer att ta del i det nordiska samarbetet beträffande

dessa frågor. Med hänsyn härtill finner utskottet inte att något riksdagens

initiativ är påkallat för att främja en gemensam arbetsmarknad för veterinärer.

Utöver vad ovan anförts har det i propositionen framlagda förslaget och

de av departementschefen i anslutning därtill gjorda uttalandena icke givit

utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Utskottet får således hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionen I: 611, måtte bifalla

förevarande proposition, nr 7.

Stockholm den 18 februari 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand*, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Hamrin-Thorell, herr Kaijser, fru Nilsson, herrar Erik Filip Petersson

och Axel Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, fru Ekendahl*,

herrar Fredriksson, Gomér, Sundelin*, Jönsson i Ingemarsgården och

Ringaby.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:69 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition med förslag till lag om behörighet att utöva veterinäryrket m. m. jämte i ämnet väckt motion. a1 i texten