Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översyn av kungörelsen om avlöning m. m. till civilförsvars pliktiga samt angående reseersättning vid tjänstgöring inom civilförsvaret. Andra lagutskottet har till behandling förehaft följande inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner: 1) nr 127 i första kammaren av herrar Isacson och Hubinette samt 2) nr 394 i andra kammaren av herr Werbro.

1965-10-26 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:60, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översyn av kungörelsen om avlöning m. m. till civilförsvars pliktiga samt angående reseersättning vid tjänstgöring inom civilförsvaret. Andra lagutskottet har till behandling förehaft följande inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner: 1) nr 127 i första kammaren av herrar Isacson och Hubinette samt 2) nr 394 i andra kammaren av herr Werbro.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

1

Nr 60

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående översyn av

kungörelsen om avlöning m. m. till civilförsvars pliktiga

samt angående reseersättning vid tjänstgöring inom

civilförsvaret.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft följande inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner:

1) nr 127 i första kammaren av herrar Isacson och Hubinette samt

2) nr 394 i andra kammaren av herr Werbro.

I motionen I: 127 hemställes, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t föreslå att kungörelsen om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga

måtte göras till föremål för en skyndsam översyn».

I motionen II: 394 yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

ge till känna önskvärdheten av att civilförsvarspliktig vid in- och utryckningsresa

till tjänstgöring — utbildning eller övning — vid civilförsvaret

måtte i de fall, där allmänna kommunikationsmedel inte finns att tillgå, vid

resa med egen bil eller annat färdmedel erhålla ersättning enligt bestämmelserna

i allmänna resereglementet».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 127 och II: 394.

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden från civilförsvarsstyrelsen över motionerna 1:127 och 11:394

samt från försvarets civilförvaltning över motionen II: 394. Sveriges civilförsvarsförbund

har jämväl beretts tillfälle att yttra sig över motionerna men

har förklarat sig önska avstå från att göra något uttalande, enär förbundet

inte har några erfarenheter rörande de frågor som avses i motionerna.

Gällande bestämmelser m. m.

Stadganden om de civilförsvarspliktigas ekonomiska och sociala förmåner

återfinns dels i Kungl. kungörelsen den 50 november 1962 om avlöning

m. m. till civilf örs vars pliktiga (i det följande kallad civilförsvarsavlöningskungörelsen)

med däri senare vidtagna ändringar och dels i familjebidragsförordningen.

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 60

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

Bestämmelserna i civilförsvarsavlöningskungörelsen skall i princip tilllämpas

å civilförsvarspliktiga vid fullgörande av civilförsvarsplikt inom det

allmänna civilförsvaret eller verkskyddet. Kungörelsen innehåller till en

början allmänna bestämmelser av bl. a. följande innebörd.

Vid deltagande i övning i omedelbar anslutning till tjänstgöring för utbildning

äger civilförsvarspliktig åtnjuta förmåner såsom om övningen utgjorde

fortsatt utbildning. Vid deltagande i annan övning än nu nämnts

åtnjutes fria resor m. m. samt förplägnad, inkvartering och sjukvård. Förmån

enligt kungörelsen åtnjutes som regel endast för dygn, under vilket

minst sju timmar tas i anspråk för färd, tjänstgöring m. m. Emellertid må

civilförsvarspliktig, som har förvärvsarbete under annan del av dygnet än

sedvanlig arbetstid och som går miste om inkomst av sådant arbete till följd

av civilförsvarstjänstgöring, tillerkännas förmån enligt kungörelsen, även

om förutsättning härför i övrigt inte föreligger. Dessutom skall förmån av

fri resa kunna utgå, även där under något dygn mindre än sju timmar tagits

i anspråk för färd, tjänstgöring m. m.

Reseersättning vid tjänstgöring inom civilförsvaret

Enligt civilförsvarsavlöningskungörelsen skall — med vissa avvikelser —

vad i värnpliktsavlöningskungörelsen stadgas om fria resor för värnpliktiga

äga motsvarande tillämpning beträffande civilförsvarspliktig. Bestämmelserna

har, såvitt nu är av intresse, i huvudsak följande innebörd.

Civilförsvarspliktig är i samband med tjänstgöring berättigad till fria resor

oavsett färdvägens längd. Vid fri resa skall tåg, fartyg, spårvagn, buss

eller annan bil i linjetrafik anlitas. Då särskilda förhållanden därtill föranleder

får även flygplan anlitas. Snälltåg får begagnas, om tågresan i sin helhet

uppgår till minst 200 kilometer. Sovplats får användas, om den sammanlagda

restiden utgör minst 18 timmar. Finns nu angivet färdmedel inte

att tillgå eller medför anlitandet av sådant färdmedel med hänsyn till kommunikationsförhållandena

oskälig tidsutdräkt, får annat färdmedel användas.

Därvid utgår ersättning med 10 öre per kilometer eller det högre belopp

vederbörande visar sig ha utgivit. Om flera rest gemensamt med färdmedel,

tillhörigt någon av dem, utgår till denne särskild gottgörelse för varje medresande

med 5 öre per kilometer. Ersättning utgår i sådant fall inte till

medresande.

Civilförsvarsstyrelsen har år 1963 utfärdat föreskrifter för tillämpningen

av kungörelsen om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga.

I fråga om tolkningen av begreppet »oskälig tidsutdräkt» uttalas i föreskrifterna

följande:

Vad som skall förstås med oskälig tidsutdräkt enligt 9 § 4 mom. värnpliktsavlöningskungörelsen

får bedömas från fall till fall. Allmänt kan sägas,

att om minst 8 timmar inbesparas, detta bör anses utgöra skäl för medgivande

av ersättning jämlikt förevarande mom. Även om restiden icke för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 är 1965

kortas så mycket som 8 timmar, kan under särskilda förhållanden bestämmelsen

anses vara tillämplig. Som exempel på sådana särskilda förhållanden

kan anföras, att civilförsvarspliktig genom senare anträdande resp. tidigare

avslutande av resa hinner utföra viktig personlig uppgift eller slipper

ta ledigt från ordinarie sysselsättning. I det fall anlitande av tåg, fartyg,

spårvagn, buss eller annan bil i linjetrafik medför oskälig tidsutdräkt med

hänsyn till kommunikationsförhållandena, äger civilförsvarspliktig åtnjuta

ersättning endast om kostnaden står i rimlig proportion till därmed inbesparad

tid. Även om anlitande av taxibil medför inbesparing av mer än 8

timmar, men kostnaden för användandet av sådant färdmedel avsevärt överstiger

kostnaden för färd med reguljärt trafikmedel, äger civilförsvarspliktig

inte erhålla i detta mom. avsedd ersättning. Inte heller föreligger oskälig

tidsutdräkt, om färd sker med sådant färdmedel som är allmänt brukligt för

viss ressträcka, även om anlitande av dylikt färdmedel medför att restiden

förlängs mer än 8 timmar, jämfört med utnyttjande av annat färdmedel.

Beträffande ersättning för färd med egen bil uttalas i samma föreskrifter,

att dylik ersättning inte utgår, om tåg etc. funnits att tillgå och anlitande

härav inte skulle ha medfört oskälig tidsutdräkt. Bilersättning kan inte

utgå ens i det fall att utgivande av dylik ersättning skulle ställa sig förmånligare

för statsverket än ersättning för resa med reguljärt trafikmedel. Inte

heller kan ersättning för s. k. fingerad resa utgå.

Allmänna bestämmelser om resekostnadsersättning vid tjänsteresa med

egen bil

Enligt allmänna resereglementet utgår resekostnadsersättning och traktamente

med hänsyn tagen till den väg och det färdsätt, som verkligen använts;

dock må ersättning inte tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp

än som skulle ha utgått, därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg

och det färdsätt, som med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande

av minsta sammanlagda rese- och traktamentskostnad eller eljest

varit lämpligast. Enligt gällande anvisningar till resereglementet skall vid

bestämmandet av vilken väg och vilket färdsätt som i visst fall är de lämpligaste

en avvägning ske mellan de krav, som tjänsteresans ändamål ställer,

rese- och traktamentskostnaderna samt andra omständigheter av betydelse.

Ett snabbare och dyrare färdsätt bör kunna godtagas, om värdet av den

arbetstid, som därigenom sparas — i princip beräknat efter förrätlningsmannens

daglön — uppväger merkostnaden.

Beträffande tjänsteresor, som företas med förrättningsman tillhörigt motorfordon,

äger enligt allmänna resereglementet Kungl. Maj :t eller myndighet,

som Kungl. Maj :t bestämmer, förordna, att resekostnadsersättning skall

utgå även i fall, då förrättningsmannen inte enligt bestämmelserna i resereglementet

är berättigad till ersättning för sådant färdsätt.

I Kungl. kungörelsen den 12 december 1952 ang. resekostnadsersättning

vid tjänsteresa med egen bil in. m. (ändrad senast genom SFS 1965:205)

har meddelats bestämmelser, vilka i fråga om ersättning för tjänsteresa med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

egen bil inom riket skall gälla utöver vad i allmänna resereglementet stadgas.

Enligt kungörelsen skall nu nämnd ersättning i allmänhet beräknas efter de

grunder, som gäller för bil med tjänstevikt under 1 100 kg. Ersättning utgår

med 45 öre per kilometer, där körlängden är högst 500 mil per budgetår,

och med vissa lägre belopp, där körlängden är större än nu sagts. Givetvis

utgår sådan resekostnadsersättning endast då den i allmänna resereglementet

föreskrivna kostnadsjämförelsen utvisar, att användande av egen bil är

mest fördelaktigt.

Penningbidrag, premier och civilförsvarspenning

Gällande bestämmelser om dagavlöning åt civilförsvarspliktiga innebär i

huvudsak följande.

a) Personal i värnpliktsåldern

Penningbidrag utgår med 4 kronor för dag till civilförsvarspliktig, som

icke tillgodoräknats tjänstgöringstid om sammanlagt 304 dagar (däri inräknat

tjänstgöring vid krigsmakten). Till civilförsvarspliktig, som tillgodoräknats

304 dagar, utgår bidrag med 5 kronor 50 öre för dag. Dessa bestämmelser

gäller manskap. Till personal i befälsbefattningar utgår dagersättning

med högre belopp (f. n. högst 17 kronor 50 öre för dag), oberoende av

fullgjord tjänstgöringstid. För den som fullgjort längre sammanlagd tjänstgöring

än 394 dagar (däri inräknat tjänstgöring vid krigsmakten), utgår

därjämte tjänstgöringspremie med 7 kronor 50 öre för dag. Till personal

med skyldighet att genomgå utbildning under en sammanlagd tid av mer än

60 timmar utgår vidare utbildningspremie med 15 kronor för dag som utbildningen

omfattar. Utgår utbildningspremie, kan dock tjänstgöringspremie

icke utgå. Den sammanlagda ersättningen kan följaktligen variera från

lägst 4 kronor för dag till högst (17: 50 + 15: —) 32 kronor 50 öre för dag.

b) Personal över värnpliktsåldern

Civilförsvarspenning utgår för varje tjänstgöringsdag med 0,2 procent av

den civilförsvarspliktiges årsinkomst av förvärvsarbete. Årsinkomsten skall

vid bestämmandet av civilförsvarspenningens storlek antas utgöra det högsta

inkomstbeloppet i den sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring,

som den civilförsvarspliktige med hänsyn till sin inkomst av förvärvsarbete

tillhör eller skall anses tillhöra, dock högst det belopp som utgör nedre gränsen

i högsta sjukpenningklassen och lägst som om han vore placerad i sjukpenningklass

2 om beloppet för dag av civilförsvarspenning, som beräknats

enligt dessa grunder, inte uppgår till helt krontal, skall beloppet avrundas

uppåt till närmaste hela krontal. Civilförsvarspenning kan alltså utgå med

f. n. lägst 6 kronor och högst 42 kronor för dag. Civilförsvarspenning må

dock inte understiga vad den civilförsvarspliktige skulle ha uppburit i pen
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

ningbidrag och tjänstgöringspremie, om tjänstgöringen ägt rum före det

kalenderår, under vilket han fyllt 48 år, d. v. s. medan han var i värnpliktsåldern.

Utbildningspremie utgår efter samma grunder, som angivits under

a) ovan.

Familjebidrag

Formerna för familjebidrag är familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,

sjukbidrag och begravningsbidrag. Familjebidrag tillkommer i princip

civilförsvarspliktiga, som inkallas till tjänstgöring med stöd av 12 §

civilförsvarslagen, i den mån de fullgör tjänstgöring före det kalenderår,

under vilket de fyller 48 år. Bidragsgivningen är behovsprövad, och bidrag

utgår endast under förutsättning att tjänstgöring fullgjorts minst sex dagar

i följd.

Samtliga till civilförsvarspliktiga utgående förmåner utgör — med undantag

av näringsbidrag — icke skattepliktig inkomst.

Motionerna

I motionen 1:127 anförs bl. a.: Civilförsvarsstyrelsens tillämpningsföreskrifter

har tolkats så, att om man kan resa till övnings- eller utbildningsplatsen

med reguljära trafikmedel men sådana trafikmedel icke står till förfogande

för hemresan, kan ersättning för egen bil utgå endast för hemresan.

Möjligt är att i en sådan situation för hemresan använda taxi varvid

ersättning utgår om kvitto företes. Inom stora delar av vårt land blir avstånden

till övnings- och utbildningsplatser ofta rätt betydande. Trafikmedlen

i den reguljära trafiken kommer ofta att kunna användas i en riktning

men inte i den andra, såvida man inte vill ligga över natten på övningsplatsen.

Detta förhållande borde nödvändiggöra en ändring av gällande bestämmelser

så att ett mera rationellt förfarande kan tillämpas, där också

hänsyn bör tas till den tidsförlust som uppstår då reguljära trafikmedel

måste användas. Den ersättning som utgår för förlorad arbetstid är ändå

så blygsam när det gäller civilförsvaret att det är rimligt ta större hänsyn

till restiden. — Regeln att högre ersättning till civilförsvarspliktiga utgår

först efter 394 dagar kommer — i fråga om civilförsvarspliktiga, som inte

uppnått 47 års ålder — i regel att ha den effekten att männen på grund av

tidigare fullgjord värnplikt får den högre ersättningen, medan kvinnorna

sällan har möjligheter att tillgodoräkna sig sådan kvalifikationstid. Det

verkar emellertid orimligt att här göra en jämförelse mellan en värnpliktigs

uppoffringar i den undre värnpliktsåldern och en kvinnas uppoffringar

inom civilförsvaret i t. ex. 40—47-årsåldern.

I motionen II: 394 anmärkes: Med hänsyn till att den ersättning som utgår

vid utnyttjandet av egen bil eller annal färdmedel icke täcker de egna kost
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

naderna för färdmedlets drift, utnyttjas taxibil vid resor i samband med inoch

utryckning till tjänstgöring vid civilförsvaret. Dessa resor ersättes av

statsmedel. Statsverket får därigenom vidkännas avsevärt högre kostnader

än vad som skulle varit fallet om man vid sådana resor erhållit ersättning i

enlighet med bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Historik

Nu gällande system för avlöningsförmåner in. m. för civilförsvarspliktiga

grundar sig på ett år 1960 avgivet betänkande av 195b års värnpliktsavlöningsutredning.

Vid anmälan av propositionen nr 101 år 1962 med förslag angående grunder

för avlöning och andra ersättningar åt civilförsvarspliktiga m. m., anförde

föredragande departementschefen bl. a. följande.

I den nya organisationen för det lokala allmänna civilförsvaret skall i

huvudsak icke inskrivas annan personal än sådan, vars utbildning måste

ske i fredstid. Organisationen skall bl. a. tillföras ett ökat antal värnpliktiga

med uppskov. Totalt beräknas den i det lokala allmänna civilförsvaret

inskrivna personalen skola uppgå till cirka 210 000 personer, varav ungefär

20 000 värnpliktiga med uppskov, 150 000 andra män och 40 000 kvinnor.

Till förstärkning av det lokala allmänna civilförsvaret skall regionala

undsättningskårer inrättas. Dessa avses skola omfatta omkring 10 000

man, så gott som uteslutande värnpliktiga med uppskov. Som befäl skall

placeras bl. a. underofficersutbildade värnpliktiga.

Civilförsvarspliktigs tjänstgöring under tid då civilförsvarsberedskap

ej råder skall liksom tidigare endast avse utbildning och övning. Tiden

härför bestämmes emellertid på annat sätt än förut. Enligt 1944 års civilförsvarslag

var inskriven civilförsvarspliktig skyldig att tjänstgöra högst

60 och annan civilförsvarspliktig högst 30 timmar per kalenderår. Nu gäller,

att inskriven civilförsvarspliktig må tagas i anspråk för utbildning

under högst 30 eller, om han krigsplacerats i högre befälsbefattning eller i

annan befattning, vilken kräver särskilda insikter eller färdigheter, högst

60 dagar, räknat för hela den tid civilförsvarsplikten varar. Envar civilförsvarspliktig

är skyldig att under varje följd av 3 kalenderår deltaga

högst 60 timmar i övning; en del av denna tid må enligt Ivungl. Maj :ts bestämmande

användas för utbildning. I civilförsvaret inskriven värnpliktig

må åläggas att deltaga i utbildning och övning under den längre tid,

som han efter inskrivningen kunnat åläggas att för motsvarande ändamål

tjänstgöra vid krigsmakten. 1960 års utbildningskungörelse upptager sex

utbildningskategorier med en utbildningstid inom den högsta kategorien

å högst 80 dagar och inom den lägsta kategorien högst 35 timmar.

De nu antydda ändringarna i civilförsvarets organisation och verksamhet

innebär bl. a., att utbildningen i ökad utsträckning kommer att försiggå

vid kurser med heldagsundervisning under en längre sammanhängande

följd av dagar. Sådan utbildning — -vid vilken förläggning å civilförsvarsskolorna

i stor omfattning måste ske — kommer företrädesvis att avse

befälspersonalen. Kraven på ett tillfredsställande ekonomiskt stöd åt de

tjänstgörande och deras familjer kommer härvid att göra sig gällande med

större styrka än tidigare. Vidare framstår som önskvärt, att ersättnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1065

7

systemet, för att kunna tillgodose mera skiftande behov, ytterligare differentieras.

De nuvarande reglerna om ersättning åt civilförsvarspersonal

lämpar sig icke för värnpliktiga, som överföres till civilförsvaret. Förmånerna

för dem måste rimligen avvägas med hänsyn till vad som skolat utgå

vid fortsatt tjänstgöring inom krigsmakten. En omarbetning av ersättningsbestämmelserna

för civilförsvaret är följaktligen nödvändig.

1954 års värnpliktsavlöningsutrednings nu framlagda förslag är på det

sätt begränsat, att det närmast åsyftar f redsförhållanden. I överensstämmelse

härmed utgår de förslag, som i det följande överväges, från

att de nya reglerna icke skall gälla i den mån särskilda för beredskapstillstånd

eller krig avsedda bestämmelser skall tillämpas.

Beträffande de nya reglernas utformning är jag helt ense

med utredningen — vars förslag härutinnan godtagits av alla remissinstanser

— att till värnpliktiga med uppskov, vilka tillförts

civilförsvaret och där tjänstgör i stället för och regelmässigt i samma omfattning

som skulle ha skett vid krigsmakten, i princip bör utgå samma

ekonomiska förmåner, som skulle ha tillkommit dem vid värnpliktstjänstgöring.

Särskilda förhållanden inom civilförsvaret kan dock böra föranleda

jämkningar i förhållande till de militära ersättningsreglerna.

Jag delar vidare utredningens och remissinstansernas uppfattning, att

män och kvinnor vid tjänstgöring inom civilförsvaret bör likställas

i ekonomiskt hänseende.

Vad angår de ekonomiska förmåner, vilka skall gälla för civilförsvar

s p 1 i k t i g a som icke är värnpliktiga med uppskov,

synes det naturligt att också för deras del anknyta till de militära bestämmelserna.

Man får därigenom ett enhetligt och redan utprövat ersättningssystem

för samtliga kategorier civilförsvarspliktiga. Den praktiska nyttan

härav vid ersättningsbestämmelsernas tillämpning är påtaglig. Även ur

allmän rättvisesynpunkt är det starkt motiverat, att, i den mån förhållandena

i övrigt är jämförbara, likvärdig tjänstgöring berättigar till lika lön.

Jag vill därför såsom h u v u d p r i n c i p också beträffande ifrågavarande

civilförsvarspliktiga föreslå, att förmånerna bestämmes p å

samma sätt som för de civilförsvaret tillförda värnpliktiga.

Emellertid föreligger skäl för vissa jämkningar i förmånerna för den

civilförsvarspersonal, som icke är överförda värnpliktiga. I det militära

ersättningssystemet ingår icke förmånen av gottgörelse för mistad inkomst.

Vad som nu är stadgat om sådan gottgörelse till deltagare i central utbildningskurs

vid civilförsvaret skulle alltså upphöra att gälla, om de militära

bestämmelserna tillämpades i oförändrat skick. Då de inskrivna civilförsvarspliktiga,

särskilt sådana i befälsbefattningar, i stor utsträckning fullgör

sin tjänstgöring vid en ålder då de nått ett relativt högt inkomstläge,

skulle i åtskilliga fall uppkomma eu avsevärd försämring av förmånerna

i jämförelse med nu rådande förhållanden, samtidigt som tjänstgöringstiden

blivit längre. Det kan befaras, att man under sådana omständigheter

icke skulle kunna hos de civilförsvarspliktiga upprätthålla den positiva

attityd till civilförsvaret, vilken fordras för ett gott utbildningsresultat. Det

är även tänkbart, att personer, som närmar sig utträdet ur värnpliktsåldern,

söker sig till beredskapsuppgifter av annat slag, vilka icke rubbar

deras ekonomiska villkor.

Framhållas må vidare, att det redan på grund av civilförsvarslagens bestämmelser

finnes eu grupp civilförsvarspersonal, som under vissa betingelser

får behålla sin vanliga civila lön, nämligen kommunalanställda vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

tjänstgöring som avses i 20 § civilförsvarslagen. Civilförsvarstjänstgöring

är ej heller i övrigt enligt gällande lagstiftning helt jämställd med värnpliktstjänstgöring.

Bl. a. skall vid inskrivning såvitt möjligt tillses, att

personalbehovet fylles med dem som frivilligt anmäler sig till uttagning,

såframt ej fråga är om personer, vilka på grund av kommunal anställning

eller annan särskild orsak bör uttagas i första hand. Vidare är det

endast en mindre del av samtliga civilförsvarspliktiga som tages i anspråk

genom inskrivning, medan värnplikt fullgöres av flertalet män i värnpliktsåldern.

Slutligen är tjänstgöringen i fred starkt differentierad till

sin längd och icke såsom vid värnplikt i princip densamma för alla tjänstgöringsskyldiga.

Jag har för min del kommit till uppfattningen, att en ersättningsregel bör

införas, vilken på något sätt anknyter till de civilförsvarspliktigas inkomst.

Möjlighet att erhålla på sådant sätt bestämd ersättning bör emellertid enligt

min mening icke generellt tillkomma ifrågavarande civilförsvarspliktiga, utan

ersättning bör utgå först t rån och med det kalenderår då vederbörande fyller

48 år, d. v. s. från och med det år då värnplikten för män upphör. Man får

härigenom en naturlig uppdelning av de civilförsvarspliktiga i två grupper,

nämligen personal i eller under värnpliktsåldern och personal över

denna ålder. För den förstnämnda gruppen skulle — med de mindre modifikationer,

som må påkallas av civilförsvarstjänstgöringens art — värnpliktsavlöningsbestämmelserna

tillämpas i sin helhet; för den senare gruppen

skulle en delvis förmånligare regel gälla. Den bättre ställningen för

den senare gruppen framstår ur tjänstgöringssynpunkt som motiverad med

hänsyn till att männen i densamma regelmässigt fullgjort hel värnpliktstjänstgöring,

i vissa fall även underbefäls- eller underofficersutbildning.

I betraktande av syftet med den förutsatta regeln bör den dock tillämpas

beträffande alla män i angiven ålder oberoende av deras värnpliktsförhållanden.

Samma regel för rätt till ersättning bör gälla för kvinnor i åldern

48 år och däröver.

Vid bedömandet av verkningarna av föreslagen ordning bör beaktas, att

de allra tlesta civilförsvarspliktiga män, som icke är värnpliktiga med uppskov,

inskrives i civilförsvaret först i samband med utträdet ur värnpliktsåldern.

Vad kvinnorna beträffar tages dessa visserligen i allmänhet i anspråk

inom civilförsvaret vid lägre ålder. Kvinnorna tillhör emellertid endast

undantagsvis utbildningskategorierna med de längsta utbildningstiderna.

Vidare blir kvinnorna enligt den nya ordningen berättigade till familjebidrag

vid tjänstgöring före det kalenderår, under vilket de uppnår

48 års ålder. Jag vill dessutom framhålla, att enligt gällande föreskrifter

av civilförsvarsstyrelsen kvinna, som har vårdnaden om barn under 16 år,

icke skall inskrivas i civilförsvaret om hon inte lämnar medgivande därtill.

För att vinna en enkel lösning, vilken anknyter till de civilförsvarspliktigas

inkomstförhållanden, synes mig lämpligt att bestämma en ersättning

per dag, som utgör viss procentsats av den civilförsvarspliktiges årsinkomst,

samt utnyttja tillgängliga uppgifter hos myndigheterna rörande de enskildas

inkomster. Det är avsett att för innevarande års riksdag skall framläggas

proposition med förslag till lag om allmän försäkring. Den allmänna försäkringen

skall omfatta svenska medborgare och utlänningar, som är mantalsskrivna

i riket. Den allmänna försäkringen är avsedd att innefatta bl. a.

sjukförsäkring. Det synes mig naturligt, att man vid utformningen av en

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

regel för ersättning vid civil försvarstjänstgöring på grundval av civilförsvarspliktigs

inkomst använder den nya lagens indelning i sjukpenningklasser

för att fastställa vederbörandes inkomst. Den högsta av dessa klasser

avser en inkomst av förvärvsarbete å 21 000 kronor eller mera. Jagförutsätter

att ifrågavarande ersättning skall vara skattefri och vill erinra

om att förslag angående skattefrihet för vissa förmåner till värnpliktiga

och civilförsvarspliktiga i annat sammanhang framläggs för årets riksdag.

I enlighet med det anförda föreslår jag, att civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern

skall äga uppbära civilförsvarspenning med ett

belopp per dag, som utgör 0,2 % av den högsta inkomsten i den sjukpenningklass,

vari vederbörande är placerad, dock högst å en årsinkomst av

21 000 kronor. För sjukförsäkrad, som inte är placerad i sjukpenningklass,

torde civilförsvarspenningen böra beräknas efter högsta årsinkomsten

i sjukpenningklassen 2. Beloppen torde böra avrundas uppåt till närmast

hela krontal. Förvärvsarbetande, som inte är ansluten till den allmänna

sjukförsäkringen, bör på annat godtagbart sätt styrka sin årsinkomst av

förvärvsarbete. I övrigt bör ersättningen i sådant fall beräknas efter samma

grunder som för sjukförsäkrade.

I det följande kommer jag att förorda, att de civilförsvarspliktiga skall

äga uppbära bl. a. penningbidrag, utbildningspremie, tjänstgöringspremie

och familjebidrag. Den som åtnjuter förmånen av civilförsvarspenning bör

enligt min mening vara berättigad till utbildningspremie men ej till penningbidrag,

tjänstgöringspremie och familjebidrag.

Det nu framlagda förslaget innebär, att civilförsvarspliktig, som förlorar

hela sin normala inkomst av förvärvsarbete — inkomst av tjänst eller annat

förvärvsarbete — genom civilförsvarspenningen i allmänhet erhåller full

kompensation om inkomstbortfallet icke överstiger ett belopp motsvarande

ca 23 000 kronor om året. För den som utöver civilförsvarspenning åtnjuter

utbildningspremie blir motsvarande inkomstläge ca 35 000 kronor.

Civilförsvarspenning bör icke understiga vad som sammanlagt utgår i

penningbidrag och tjänstgöringspremie till personal under 48 år med motsvarande

tjänsteställning och tjänstgöringstid.

Vad härefter angår de olika slagen av förmåner torde vid färd till och

från tjänstgöring in. m. fria resor och traktamenten böra tillkomma

de civilförsvarspliktiga enligt de för värnpliktiga utfärdade bestämmelserna

i tillämpliga delar. I den mån under de förhållanden, för vilka de

nya bestämmelserna är avsedda, tjänstledighet från civilförsvarstjänstgöring

förekommer, torde de tjänstlediga böra ha rätt till fria resor i anledning

av ledighet under samma förutsättningar som värnpliktiga vid tjänstgöring

inom krigsmakten. Bestämmelserna torde härvid böra anknytas till vad i

värnpliktsavlöningskungörelsen föreskrives rörande tjänstledighet under annan

tid än första tjänstgöring och fortsatt tjänstgöring. Enligt civilförsvarets

nuvarande bestämmelser utgår ersättning för resekostnad oberoende

av om färdvägen är kortare eller längre. Någon försämring av denna

förmån genom införande av fordran på viss minsta färdlängd synes icke

böra ske vid övergång till nytt avlöningssystem. Det må framhållas, att

resefrekvensen vid civilförsvarsutbildningen är ganska stor. Detta gäller

särskilt den lokala utbildningen, vilken ofta fullgöres i ett flertal pass och

därigenom kan åsamka deltagare en ej obetydlig total resekostnad, vilken

icke rimligen bör bäras av den civilförsvarspliktige. Den nuvarande regeln

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

torde även i fortsättningen böra ha generell giltighet och alltså tillämpas

jämväl vid resor till kurser om en eller flera heldagar. Den militära ersättningsregeln

skulle alltså i detta hänseende frångås.

Värnpliktsavlöningskungörelsen innehåller, att flygplan må användas då

särskilda förhållanden föranleder detta och enligt bestämmelser, som försvarets

civilförvaltning efter samråd med överbefälhavaren äger utfärda. För

civilförsvarets vidkommande torde motsvarande bestämmelser böra utfärdas

av Kungl. Maj :t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Slutligen må

i fråga om reseförmånerna övervägas att ge värnpliktsavlöningskungörelsens

föreskrifter om inställelse- och tjänstgöringsorders användning såsom färdhandling

motsvarande tillämpning inom civilförsvaret. Det hör även prövas,

huruvida en mot systemet med militär tjänstebiljett svarande ordning

lämpligen kan införas inom civilförsvaret.

Enligt värnpliktsavlöningskungörelsen äger de värnpliktiga under tjänstgöring

erhålla penningbidrag. De indelas därvid allt efter tjänsteställning

och tjänstgöringstid i nio grupper, den lägsta avsedd för meniga

som icke tillgodoräknats tjänstgöringstid om 304 dagar samt den högsta

för kaptener och högre. Detta penningbidragssystem bör göras tillämpligt

även inom civilförsvaret. Anledning att, såsom av en remissmyndighet

föreslagits, bygga ut systemet med en tionde högsta bidragsgrupp

föreligger icke enligt min mening. Jag anser vidare att, i enlighet med grunderna

för det militära systemet, den lägsta bidragsgruppen vid civilförsvaret

i princip bör omfatta alla meniga civilförsvarspliktiga — män och kvinnor

— vilka icke kan tillgodoräkna sig värnplikts- och civilförsvarstjänstgöring

överstigande 304 dagar.

I övrigt torde personalens fördelning på bidragsgrupper böra ske i anslutning

till värnpliktsavlöningskungörelsens gruppering med beaktande av de

civilförsvarspliktigas tjänsteställning och utbildning.

Såsom jag förut anfört anser jag, att penningbidrag icke bör utgå till

civilförsvarspliktig, som uppbär civilförsvarspenning.

De civilförsvarspliktigas ekonomiska och sociala förmåner höjdes år 1963

i anslutning till samtidigt genomförda förbättringar av de värnpliktigas förmåner.

I motionerna I: 671 och II: 808 till 1963 års riksdag föreslogs en översyn

av de förmåner som utgår till civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern.

Motionerna behandlades av statsutskottet, som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 100 år 1963 anförde att, enär bestämmelserna rörande

ersättning till civilförsvarspliktiga infördes så sent som efter beslut av 1962

års riksdag, utskottet inte var berett att förorda en ändring av bestämmelserna.

Emellertid sade utskottet sig förutsätta, att Kungl. Maj :t, därest erfarenheterna

av de nya bestämmelserna skulle ge anledning därtill, skulle

framlägga förslag om de ändringar som kunde vara påkallade.

Remissyttrandena

Ciuilförsvarsstyrelsen tillstyrker det i motionen I: 127 framförda förslaget

om en översyn av bestämmelserna om avlöning m. in. till civilförsvars
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

pliktiga samt uttalar, att en sådan översyn bör innefatta en undersökning

av möjligheterna att med bibehållande av de för bestämmelsernas nuvarande

utformning grundläggande principerna bättre anpassa vissa detalj föreskrifter

till civilförsvarets behov. Styrelsen anför vidare bl. a. följande.

Styrelsen erinrar om att avlöningsbestämmelserna för de civilförsvarspliktiga

ansetts böra utformas i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter

för de värnpliktiga samt att män och kvinnor vid tjänstgöring inom

civilförsvaret skall likställas i ekonomiskt avseende. Särskilda förhållanden

inom civilförsvaret skulle dock kunna föranleda och har även föranlett vissa

jämkningar i förhållande till de militära ersättningsreglerna. Den väsentligaste

avvikelsen torde gälla avlöningsförmånerna till personal över värnpliktsåldern.

För denna har nämligen dessa förmåner anknutits till inkomstförhållandena

i deras civila anställningar. Jämväl vissa andra smärre jämkningar

har gjorts. Styrelsen finner för sin del att de av statsmakterna fastslagna

grundläggande principerna för avlöningsbestämmelsernas utformning

alltjämt är bärande. De särskilda förhållandena inom civilförsvaret

synes emellertid enligt styrelsens mening icke ha tillräckligt beaktats. Detta

gäller bl. a. vissa av de i motionerna påtalade förhållandena.

Civil försvar sstyrelsens [föreskrifter för tillämpningen av kungörelsen om

avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga] är baserad på inom krigsmakten

gällande anvisningar och praxis och — enligt gällande föreskrifter — utfärdade

i samråd med försvarets civilförvaltning. Styrelsen är medveten om

att föreskrifterna i här angivet hänseende i den praktiska tillämpningen

—■ åtminstone inom civilförsvaret — kan ge mindre önskvärda resultat.

De frågeställningar motionärerna tar upp i samband med reseersättningarna

är i huvudsak förknippade med resor i anslutning till den lokala utbildnings-

och övningsverksamheten. Utbildningen bedrivs till övervägande

del som deltidsutbildning, fördelad över ett flertal dagar. Detta medför dagliga

resor till och från platsen för utbildningens bedrivande. Kursdeltagarna

är i regel personer i 40-årsåldern och äldre med i allmänhet egna bilar, som

de eljest regelmässigt använder vid sina förrättningar. Civilförsvarsstyrelsen

finner det förståeligt om de snäva ersättningsreglerna ger upphov till irritation.

Från länsstyrelserna har också i olika sammanhang omvittnats att så

är förhållandet. Kursdeltagarna sägs ofta som protest icke ta ut medgiven

ersättning eller anlita taxibil i stället för egen bil.

Civilförsvarsstyrelsen har från ett antal länsstyrelser begärt uppgifter om

den under viss tidsperiod förekommande totala färdsträckan för resor, där

ersättning för egen bil alternativt taxibil utgått med stöd av förevarande

bestämmelser. Av de lämnade uppgifterna framgår att taxibil anlitats för

ca en tredjedel av denna totala färdsträcka. Av uppgifterna framgår även

att resorna med taxibil i genomsnitt kostat statsverket ca 40 öre per kilometer.

Givetvis kan av de lämnade uppgifterna några slutsatser icke dras

huruvida anlitande av taxibil skett som protest mot ersättningsbestämmelserna

eller om det skett av andra skäl, t. ex. avsaknad av egen bil. Icke heller

kan man dra några säkra slutsatser om huruvida och i vilken män eu

höjning av'' ersättningen för egen bil skulle minska frekvensen av'' resorna

med taxibil.

I december 19015 (ändr. i febr. 1965) utfärdade Kungl. Maj :t vissa bestämmelser

angående ersättning till instruktörer inom det lokala civilförsvaret.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

Enligt dessa bestämmelser utgår till instruktör som använt eget motorfordon

i sådant fall, där transportlägenhet icke ställts till förfogande,

utan kostnadsjämförelse ersättning med 25 öre för kilometer. Jämväl

Övriga deltagare i lokal utbildning och övning har att färdas under i stort

sett likartade förhållanden. Civilförsvarsstyrelsen finner starka skäl tala

för att liknande ersättningsregler skulle gälla även för de civilförsvarspliktiga

vid deltagande i lokal utbildning och övning.

Styrelsen vill i anslutning härtill emellertid anmäla att styrelsen slutit

visst avtal med järnvägsstyrelsen och svenska järnvägsföreningen angående

avgifter m. m. för transport på järnväg för civilförsvaret. Avtalet omfattar

sådana transporter på järnväg i inländsk trafik, som utförs för civilförsvarsstyrelsen,

civilförsvarsskolorna, för överståthållarämbetet och länsstyrelserna

för civilförsvarsändamål samt statens signalskyddsnämnd för civilförsvarspliktiga

elever vid signalskyddsskolan i Uppsala. Enligt detta avtal

utgår vid resa på tjänstehiljett för civilförsvarets räkning 25 % rabatt på

eljest gällande ordinarie avgifter. Styrelsen har i avtalet förbundit sig att

resorna — i den mån bestämmelsen i allmänna resereglementet icke utgör

hinder härför — skall företas på järnväg, såvitt detta låter sig göra utan

väsentliga olägenheter från transportteknisk synpunkt eller med hänsyn till

transporttid. En liberalisering av ersättningsbestämmelserna för resa med

egen bil på sätt styrelsen ovan förordat kan ev. medföra ett upprivande av

detta avtal.

Jämväl andra bestämmelser rörande reseersättning har vållat betydande

irritation bland de civilförsvarspliktiga. Såsom exempel härpå vill styrelsen

omnämna möjligheterna att utnyttja snälltåg och sovvagn. Enligt bestämmelserna

må snälltåg begagnas endast därest tågresan i sin helhet uppgår

till minst 200 kilometer. Sovplats må användas endast i det fall kostnaden

ingår i priset för befordran med fartyg eller den sammanlagda restiden utgör

minst 18 timmar. Sistnämnda bestämmelser träffar särskilt dem som

kallas att genomgå utbildning vid de centrala skolorna.

[Reglerna om dagavlöning åt civilförsvarspliktiga] innebär, i den utsträckning

de anknyter till tjänstgöringstidens längd, att de civilförsvarspliktiga

kvinnorna likaväl som de män, som av eu eller annan anledning icke fullgjort

sin värnpliktstjänstgöring, erhåller eu lägre ersättning än dem som

fullgjort nämnda tjänstgöring. Skillnaden är dock i vad gäller civilförsvarspliktiga,

som ännu icke fullgjort 394 dagar, obetydlig. Större blir skillnaden

för de fall att jämväl tjänstgöringspremie utgår. Längre tjänstgöringstid än

394 dagar torde dock endast undantagsvis uppkomma för civilförsvarspliktiga

i värnpliktsåldern — åtminstone under fredsförhållanden. Utbetalande

av tjänstgöringspremie blir därför i regel icke aktuellt.

Man synes enligt styrelsens mening icke helt kunna bortse från den ökade

försvarsinsats, som viss del av befolkningen genom sin värnpliktstjänstgöring

är underkastad — låt vara att övervägande delen av denna försvarsinsats

sker vid relativt unga år. Några vägande skäl för en ändring av bestämmelserna

i denna del synes följaktligen icke föreligga.

En kategori civilförsvarspliktiga, som civilförsvarsstyrelsen anser blivit

särskilt missgynnade genom de nuvarande ersättningsbestämmelserna, är

emellertid de hushållsarbetande kvinnorna över värnpliktsåldern. Till dessa

utgår — såsom tidigare anförts — dagersättning med utgångspunkt från

deras inkomst av förvärvsarbete. Dessa kvinnor saknar emellertid i regel

dylik inkomst. Följden blir att civilförsvarspenning kommer att utgå med

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

lägsta belopp eller 6 kronor för dag. De tillhör i regel icke heller de kategorier

av civilförsvarspliktiga, till vilka utbildningspremie utgår. Jämfört med

till denna kategori enligt äldre bestämmelser utgående ersättning, 20 kronor

för dag under utbildning, framstår den nuvarande ersättningen såsom diskriminerande

och föga ägnad att uppmuntra till en aktiv försvarsinsats.

Civilförsvarsstyrelsen har genom det anförda velat peka på några av de

bestämmelser, som enligt styrelsens mening bättre borde anpassas till de

inom civilförsvaret rådande förhållandena.

Försvarets civilförvaltning anför i sitt yttrande följande.

Såsom redan Kungl. civilförsvarsstyrelsen erinrat i ett i ärendet 9 mars

1965 avgivet yttrande ha avlöningsbestämmelserna för de civilförsvarspliktiga

utformats i överensstämmelse med motsvarande föreskrifter för de

värnpliktiga. De särskilda förhållandena inom civilförsvaret ha dock föranlett

vissa jämkningar i förhållande till de militära ersättningsreglerna. 1

förevarande sammanhang må bl. a. nämnas, att civilförsvarspliktig är berättigad

till fria resor oavsett färdvägens längd medan värnpliktig åtnjuter

fria resor under förutsättning, att den kortaste färdvägen mellan hemvist

och inställelseplats överstiger 20 km.

För viss personal inom försvaret, för vilken avlöningsbestämmelser utformats

i nära anslutning till bestämmelserna i kungörelsen om värnpliktsavlöning,

ha även meddelats vissa undantagsföreskrifter, som betingats av

olikheterna med de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden. Tid efter annan

ha sålunda av sagda anledning ändringar vidtagits i bestämmelserna

om förmåner åt medlemmar i frivilliga försvarsorganisationer vid viss utbildning

(s. k. lägerutbildning och fritidsutbildning). I Kungl. Maj:ts brev

17 maj 1963 med bestämmelser om frivillig tjänstgöring vid krigsmakten

in. in. (TLA s. 129 ff) föreskrives sålunda (under B. I) följande:

»Vid resa för deltagande i utbildningskurs av lägertyp, som pågår minst

fem dagar, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning

enligt allmänna resereglementet, reseklass C.

Vid övriga resor åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning

enligt allmänna resereglementet, reseklass C, för företagen

färd med tåg, fartyg, spårvagn, buss eller annan bil i linjetrafik. Understiger

färdvägen 150 kilometer eller, beträffande resa inom Jokkmokks

och Kiruna försvarsområden, 250 kilometer äger den som anlitat annat

färdmedel, i den män färdvägen överstiger fem kilometer, erhålla ersättning

härför med 20 öre per kilometer jämte särskild gottgörelse för varje inedresande

enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.»

På samma sätt ha bestämmelserna om resor för hemvärnsmän — från att

senast genom Kungl. Maj:ts kungörelse 5 maj 1960, nr 154, liksom bestämmelserna

för den frivilliga personalen ha anknutit till den nu aktuella föreskriften

i 9 § 4 inom. värnpliktsavlöningskungörelsen — omarbetats och

mera anpassats till tjänstgöringsförhållandena för hemvärnsmän. I 22 §

5 punkten hemvärnskungörelsen, i lydelse enligt kungörelsen 10 maj 1963,

nr 129, ha sålunda intagits bestämmelser motsvarande de nyss för den frivilliga

personalen gällande.

Lika med civilförsvarsstyrelsen anser civilförvaltningen, att den nuvarande

ersättningen till de civilförsvarspliktiga för användande av egen bil

är för låg, då sagda ersättning 10 öre per km ej täcker driftkostnaderna för

bilen. Det av motionären framförda förslaget, att ersättning skulle utgå en
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

ligt Arr, anser civilförvaltningen å andra sidan innebära en väl hög ersättning.

Med tillämpning av i kungörelsen 12 december 1952, nr 780, i lydelse

enligt kungörelsen 1965:205, angivna grunder skulle nämligen härigenom

utgå ersättning med 45 öre per km, vilken ersättning i sig även innesluter

anskaffningskostnaderna för bilen. Det i sagda kungörelse upptagna beloppet

22 öre per km för körlängd av 1 500 mil och därutöver för budgetår, synes

utgöra en lämpligare ersättning, då sagda belopp beräknats motsvara i

huvudsak endast kostnaden för drivmedel. Efter sådan grund synes också

den i det föregående omnämnda, till frivilligpersonal och hemvärnsmän

utgående ersättningen av 20 öre per km ha blivit bestämd. Det i nyssnämnda

kungörelse upptagna beloppet per km för körlängd av 1 500 mil och därutöver,

utgjorde nämligen 20 öre fr. o. m. 1 juli 1962 intill 1 juli 1965.

Civilförvaltningen anser det skäligt att gottgörelse beredes de civilförsvarspliktiga

för resor med eget fordon enligt de angivna för frivillig personal

inom försvaret och hemvärnsmän gällande ersättningsbestämmelserna.

Detta torde kunna ske i den formen, att föreskrifter om ersättning åt civilförsvarspliktig,

som vid resor för deltagande i lokal utbildnings- och övningsverksamhet,

ej kan använda allmänna färdmedel, utfärdas av Kungl.

Maj :t i enlighet med av civilförvaltningen förordade grunder.

Utskottet

Enligt kungörelsen om avlöning m. m. till civil för svar spliktiga är civilförsvarspliktig

i samband med tjänstgöring berättigad till fria resor oavsett

färdvägens längd. Vid fri resa skall i allmänhet tåg, fartyg, spårvagn, buss

eller annan bil i linjetrafik anlitas. Om sådant färdmedel inte finns att tillgå

eller anlitande därav skulle medföra oskälig tidsutdräkt med hänsyn till

kommunikationsförhållandena, får annat färdmedel användas. Därvid utgår

ersättning med 10 öre per kilometer eller det högre belopp vederbörande

visar sig ha utgivit. För tillämpningen av dessa bestämmelser gäller föreskrifter,

utfärdade av civilförsvarsstyrelsen. Bestämmelserna om dagavlöning

åt civilförsvarspliktiga innebär i huvudsak följande. Till personal i

värnpliktsåldern utgår penningbidrag med lägst 4 kronor för tjänstgöringsdag.

Tjänstgöringspremie utgår till den som fullgjort längre sammanlagd

tjänstgöring än 394 dagar. I vissa fall utgår även utbildningspremie. Personal

över värnpliktsåldern uppbär civilförsvarspenning, som för varje

tjänstgöringsdag utgör 0,2 procent av den civilförsvarspliktiges årsinkomst

av förvärvsarbete. Även utbildningspremie kan utgå.

I motionen I: 127 anmärkes till en början att bestämmelserna om reseersättning

åt civilförsvarspliktiga tolkats så, att om man kan resa till övningseller

utbildningsplats med reguljära trafikmedel men sådana trafikmedel

inte står till förfogande för hemresan, kan ersättning för resa med egen bil

utgå endast för hemresan. Eftersom trafikmedlen i den reguljära trafiken

ofta kan användas endast i endera riktningen, borde enligt motionärernas

mening bestämmelserna ändras så, att ett mera rationellt förfarande kan

tillämpas, där också hänsyn tas till den tidsförlust som uppstår, då regul
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

15

jära trafikmedel måste användas. I motionen anmärkes vidare att regeln,

att högre ersättning åt civilförsvarspliktiga, som inte uppnått 47 års ålder,

utgår först efter 394 dagars tjänstgöring, har den effekten att männen på

grund av tidigare fullgjord värnplikt får den högre ersättningen, medan

kvinnorna sällan har möjligheter att tillgodoräkna sig sådan kvalifikationstid.

Enligt motionärernas mening är det inte rimligt att jämföra en värnpliktigs

uppoffringar i den undre värnpliktsåldem med en kvinnas uppoffringar

inom civilförsvaret i 40—47-årsåldern. Med hänvisning till det anförda

hävdar motionärerna att bestämmelserna om avlöning m. m. till

civilförsvarspliktiga bör göras till föremål för en skyndsam översyn.

Även i motionen II: 394 behandlas en fråga som rör civilförsvarspliktigas

resor. I motionen påtalas nämligen de ökade kostnader som uppkommer för

statsverket genom att civilförsvarspliktiga vid resor till och från tjänstgöring

utnyttjar taxibil, när allmänt kommunikationsmedel inte står till förfogande.

Att så sker beror enligt motionären på att kostnaderna för drift av egen bil

inte täcks av den ersättning, som utgår enligt gällande föreskrifter. Motionären

menar därför att bestämmelserna i allmänna resereglementet bör

göras tillämpliga i fråga om de civilförsvarspliktigas resor.

Civilförsvarsstyrelsen tillstyrker det i motionen I: 127 framförda förslaget

om en översyn av bestämmelserna om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga

samt uttalar, att en sådan översyn bör innefatta en undersökning

av möjligheterna att med bibehållande av de för bestämmelsernas nuvarande

utformning grundläggande principerna bättre anpassa vissa detalj föreskrifter

till civilförsvarets behov. Försvarets civilförvaltning anser att skälig

gottgörelse bör beredas de civilförsvarspliktiga för resor med eget fordon

och föreslår, att bestämmelser härom utformas i enlighet med vad som

redan gäller för frivillig personal inom försvaret och för hemvärnsmän.

Utskottet delar den i motionen I: 127 framförda uppfattningen, att en

skyndsam översyn av bestämmelserna om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga

är önskvärd. Vid en sådan översyn torde även den i motionen II: 394

upptagna frågan komma att behandlas. Vad utskottet sålunda anfört synes

böra bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Utskottet får således hemställa,

1) att riksdagen med bifall till motionen I: 127 samt i anledning

av motionen II: 394 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t

såsom sin mening giva till känna vad utskottet anfört; samt

2) att motionen II: 394, i den mån den icke kan anses

besvarad genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 oktober 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRANI)

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 60 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Erik Filip Petersson* och Hiibinette;
från

andra kammaren: herrar Lundberg, Odhe, fröken Sandell, herrar

Wiklund*, Fredriksson, Johansson i Skärstad, Ringaby och Jonsson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AB, STHLM 63

514750

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:350 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående översyn av kungörelsen om avlöning m.m. till civilförsvarspliktiga samt angående reseersättning a1 i texten