Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av reglerna för beviljande av förtidspension.

1965-11-10 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:68, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av reglerna för beviljande av förtidspension.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

1

Nr 68

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av reglerna

för beviljande av förtidspension.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr

290, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Martinsson m. fl.

hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

sådan ändring av 16 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring,

att ett beviljande av förtidspension med därmed följande indragning av

sjukförsäkringsförmåner endast kan ske i de fall då folkpension kan

utgå».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

över motionen har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.

Gällande rätt in. m.

Den allmänna sjukförsäkringen

Den i den allmänna försäkringen ingående sjukförsäkringen medför rätt

till sjukvårdsersättning och till sjukpenning.

Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad

i sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa

och som har en inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat

förvärvsarbete) om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass.

Det avgörande för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall

tillhöra är inkomstens storlek. Har den försäkrade inkomst såväl av anställning

som av annat förvärvsarbete, skall placeringen grundas på inkomsten

av anställning såvitt avser den sjukpenningklass, i vilken den försäkrade

skulle ha placerats med hänsyn enbart till denna inkomst, och i

övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete.

Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner

i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma

att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst

av annat förvärvsarbete). Genom s. k. likställighetsavtal kan ersättning för

1 Ifihanq till riksdagens protokoll 1965. 9 saml. 2 avd. Nr 68

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes

tjänst anses såsom inkomst av anställning. En förutsättning är att sådant

avtal jämväl träffats med avseende på tilläggspensioneringen.

Beräkning av inkomst av förvärvsarbete grundas på uppgifter av den försäkrade

eller dennes arbetsgivare eller på den uppskattning, som vid taxering

gjorts av den försäkrades inkomst.

Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 5 kronor i klasserna nr 1 och

2 till 28 kronor i klass nr 15. Sistnämnda klass omfattar dem vilkas årsinkomst

uppgår till 21 000 kronor eller mera. Av sjukpenningbeloppet i varje

klass utgör 5 kronor grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning.

Sjukpenning utgår endast om sjukdomen förorsakar nedsättning av arbetsförmågan

med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan

utgår hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning. För dag

då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenningen minskas med 5

kronor, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp.

Sjukpenning utgives inte genast utan först efter en viss karenstid. Denna

är i allmänhet tre dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad.

Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut,

räknas dock ingen ny karenstid vid den senare sjukperioden. Sjukpenning

utgår i princip inte för tid innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos

försäkringskassan. Karenstiden om tre dagar kan, vad gäller tilläggssjukpenning

som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,

förlängas till 33 eller 93 dagar efter anmälan av den försäkrade. Försäkrad,

som gjort sådan anmälan, kan övergå till kortare karenstid, om han ej

fyllt 55 år och har god hälsa.

Till sjukpenning kan utgivas barntillägg för den försäkrades eller hans

makes barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor.

Folkpensioneringen

Förtidspension inom folkpensioneringen utgår till försäkrad, som fyllt 16

år, för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan

börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom,

psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst

hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan

inte anses varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd

tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget

är begränsat till viss tid men i övrigt gäller vad som är stadgat om

förtidspension även sjukbidrag.

Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning så,

att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast

ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. År arbetsförmågan

nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår en tredjedel av

hel förtidspension. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt

skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det

lyte, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar

hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom

med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder,

bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Med inkomst

av arbete likställes i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i

hemmet.

Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som åtnjuter förtidspension,

skall pensionen indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.

Det är emellertid endast en väsentlig förbättring av arbetsförmågan, som

medför denna effekt.

Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension, vilken uttages

vid 67 års ålder.

Förtidspension kan i förekommande fall på motsvarande sätt som ålderspension

förhöjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg

och invaliditetstillägg.

Försäkringen för tilläggspension

Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension

och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension

grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför

under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna

inkomst.

Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är

den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han

fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsarbetsinkomsterna indelas

i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med

inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven rörelse,

inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade,

samt ersättning för arbete för annans räkning, allt i den mån

inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning. Inkomst av något

av de nu nämnda slagen, som inte uppgår till 500 kronor för år, medräknas

ej. Till grund för inkomstberäkningen för visst år lägges den försäkrades

taxering till statlig inkomstskatt för året.

Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av

anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger

en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket

utgör 4 000 kronor i f 957 års penningvärde. Basbeloppet avräknas i första

hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande

inkomsten utgör 7,5 gånger det vid årets ingång gällande

basbeloppet, dvs. 30 000 kronor i 1957 års penningvärde. Belopp från vilket

f 1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 68

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

sålunda skall bortses avräknas i första hand å inkomst av annat förvärvsarbete.

För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad,

tillgodoräknas honom pensionspoäng. Dessa utgör den pensionsgrundande

inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån

den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete

tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida

tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid.

Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt

med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension

för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension

dessförinnan börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan

inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid

kan den försäkrade erhålla tilläggspension i form av sjukbidrag, som är

begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande

förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning

kan förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel

av hel pension.

En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen

är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för

tid före det år, då pensionsfallet inträffat.

Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som

den försäkrade skulle bli berättigade till vid 67 års ålder. För beräkningen

gäller särskilda regler.

Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder, utbytes förtidspensionen mot

ålderspension.

Samordningen mellan sjukförsäkringen och pensioneringen

Samordningen mellan sjukpenning och förtidspension bygger på följande

huvudprincip: Försäkrads rätt att uppbära sjukpenning från sjukförsäkringen

upphör eller begränsas från och med månaden näst efter den, under

vilken förtidspension beviljas honom. Med förtidspension avses också

sjukbidrag.

Någon till visst antal dagar begränsad sjukhjälpstid förekommer inte

inom sjukpenningförsäkringen. Ett undantag gäller dock beträffande ålderspensionärer.

Försäkrad med hel förtidspension är utesluten från rätt till sjukpenningförsäkring

från och med månaden efter den, då beslut fattats om hans

pension (3:3). Detta gäller även om han har en viss kvarstående arbetsfönaå^s

och har en arbetsinkomst av sadan storlek som eljest berättigai

till sjukpenningförsäkring.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

Försäkrad med partiell förtidspension kan däremot vara sjukpenningförsäkrad.

Den som beviljats partiell förtidspension har trots sin invaliditet

en viss arbetsförmåga, som han kan utnyttja. Hans sjukpenning är avsedd

att ersätta inkomstbortfall, då den kvarstående arbetsförmågan helt

eller till minst hälften förloras på grund av sjukdom.

Försäkringskassa kan fatta beslut om förtidspension till försäkrad, som

åtnjuter sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård, även om denne inte

sökt sådan pension (16: 1). Genom denna bestämmelse förhindras, att en

försäkrad genom underlåtenhet att söka den förtidspension, vartill han är

berättigad, under obegränsad tid uppbär sjukpenning. Vad här sagts om

försäkrad, som uppbär förtidspension, gäller också utlänning, som inte

kan få sådan pension men skulle ha fått det om han varit svensk medborgare

(4:4).

Regler för utlänningar

Allmänna regler

Utlänning, som är mantalsskriven i Sverige, anses som försäkrad enligt

lagen om allmän försäkring.

Att en utlänning anses som försäkrad innebär inte, att han är berättigad

till försäkringens alla förmåner eller underkastad försäkringens förpliktelser.

Kungl. Maj :t har fått rätt att träffa överenskommelse med främmande

makt angående utsträckt tillämpning av lagen om allmän försäkring eller

om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat (20: 15). Såsom av den

följande redogörelsen framgår har flera sådana konventioner slutits.

S jukförsäkringen

För att en utlänning skall bli inskriven i försäkringskassa kräves inte bara

att han är bosatt i Sverige utan också att han är mantalsskriven här. En

utlänning, som fyller dessa krav, är i fråga om sjukförsäkringen i alla avseenden

likställd med här bosatt svensk medborgare.

Folkpensioneringen

För rätt till svensk folkpensionsförmån krävs i princip att man är svensk

medborgare (5: 1). Kungl. Maj:t har emellertid såsom nämnts fått rätt att

träffa överenskommelse med främmande makt angående utsträckt tillämpning

av lagen om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad

i lagen är stadgat.

Sådana överenskommelser i fråga om folkpensioneringen har träffats med

våra nordiska grannländer Danmark, Finland, Island och Norge (491/56,

ändr. 226/62) ävensom med Schweiz (522/55), Italien (458/57) samt Förenade

Konungariket Storbritannien och Nordirland (154/57; gäller med
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1!)65

borgare i Storbritannien, Nordirland, Kanalöarna och ön Man samt i ett

antal kolonier över hela världen, dock inte i »Dominions» eller i brittiska

protektorat och mandatområden). Vidare har Sverige anslutit sig till en

inom Europarådets ram utarbetad provisorisk överenskommelse om social

trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande

(563/55), vilken såvitt avser rätt till svensk folkpension gäller i förhållande

till nyssnämnda länder utom Finland, Island och Schweiz samt i förhållande

till Belgien, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna

och Förbundsrepubliken Tyskland.

Genom överenskommelserna avses att under vissa förutsättningar skapa

likställighet mellan konventionslandets medborgare och svenska medborgare.

I den nordiska konventionen liksom i konventionerna med Schweiz,

Italien samt Storbritannien och Nordirland har för speciella persongrupper

gjorts undantag från huvudregeln om likställighet. Sådana undantag förekommer

exempelvis i fråga om vissa diplomatiska och konsulära befattningshavare,

personer som utsänts från företag i hemlandet för mera kortvarigt

arbete i Sverige, viss resande personal vid järnvägs- eller trafikföretag,

flygande personal vid lufttrafikföretag och liknande. Även andra än

medborgare omfattas i viss utsträckning av den nordiska konventionen liksom

konventionen med Schweiz skall sålunda pensionssökande, som tidigare

varit medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge respektive i

Schweiz men förlorat medborgarskapet och inte förvärvat medborgarrätt

i annat land, anses som medborgare i sitt gamla hemland. Vidare kan

nämnas att enligt tilläggsprotokoll till europarådsöverenskommelsen, vilket

dock inte ratificerats av Danmark, angivits att överenskommelse som regel

skall gälla även flyktingar. Begreppet flykting definieras i en särskild konvention,

vars tolkning i Sverige åvilar Statens utlänningskommission.

För att någon skall kunna få svensk folkpension med stöd av någon av

konventionerna fordras dels att — bortsett från kravet på medborgarskap

— de för svenska medborgare gällande förutsättningarna för rätt till folkpension

enligt lagen om allmän försäkring föreligger och dels att de särskilda

villkor om vistelsetid här i landet m. in., som stadgas i vederbörande

konvention, är uppfyllda. I det senare hänseendet gäller i huvudsak följande,

i de skilda överenskommelserna delvis olika utformade bestämmelser.

För att likställas med svensk medborgare i fråga om rätten till allmänna

invalidpensionsformer (dvs. förtidspension m. in.) fordras enligt den nordiska

konventionen antingen att vederbörande vistats i Sverige oavbrutet

minst 5 år omedelbart före pensionsansökningen eller, vid kortare tids

oavbruten vistelse här i landet, att vederbörande under denna vistelse minst

ett år varit fysiskt och psykiskt i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.

Schweizisk medborgare, är så länge han är bosatt i Sverige, likställd

med svensk medborgare i fråga om rätten till folkpension i form av för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

tidspension (sjukbidrag), om han antingen varit bosatt här oavbrutet minst

ett år omedelbart före pensionsansökningen och under denna vistelse minst

ett år varit fysiskt och psykiskt i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet

eller varit bosatt här oavbrutet minst 5 år omedelbart före ansökningen.

För likställighet i fråga om rätten till förtidspension (sjukbidrag) fordras

enligt konvention att den brittiske medborgaren vistats i Sverige oavbrutet

minst ett år omedelbart före sin pensionsansökan och att han under

denna vistelse minst ett år varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.

Italiensk medborgare likställes — så länge han är bosatt och mantalsskriven

i Sverige — med svensk medborgare i fråga om rätten till ålderspension

med tillägg från folkpensioneringen under förutsättning att han

efter fyllda 18 år varit bosatt och mantalsskriven i Sverige sammanlagt

minst 15 år, därav minst 5 år i oavbruten följd omedelbart för pensionsansökningen.

Motsvarande likställighet gäller för italiensk medborgare beträffande

rätten till förtidspension (sjukbidrag), om han varit bosatt och

mantalsskriven i Sverige sammanlagt minst 5 år och efter sista ankomsten

hit under minst ett år varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.

Enligt europarådsöverenskommelsen jämställes medborgare i konventionsland

med svensk medborgare i fråga om rätten till folkpensionsförmän

vid ålderdom och invaliditet samt till efterlevande under förutsättning

att pensionssökanden uppehållit sig i Sverige sammanlagt minst 15 år

efter det han fyllt 20 år, därav oavbrutet minst 5 år omedelbart före pensionsansökan.

För rätt till folkpensionsförmån vid invaliditet fordras dessutom

att vederbörande stadigvarande bosatt sig i Sverige innan den sjukdom,

som orsakat nedsättningen av arbetsförmågan, första gången konstaterats

av läkare. Likställande gäller så länge vederbörande fortfarande

är stadigvarande bosatt i Sverige.

Tilläggspensioneringen

Grundförutsättningen för att man skall få pensionsgrundande inkomst

beräknad för sig är att man är försäkrad (11: 1). Försäkrade enligt lagen

är inte bara svenska medborgare utan även utlänningar och statslösa. För

de sistnämnda båda grupperna krävs dock att de är mantalsskrivna här i

landet (1:3).

Historik

1958 års socialförsäkring skommitté anförde i sitt betänkande förtidspensionering

och sjukpenningsförsäkring m. m. (SOU 1961:29):

Vad angår sättet för förtidspensioneringsfrågornas aktualisering må erinras

om att invalidpension (sjukbidrag) enligt FPL för närvarande inte

kan beviljas utan att ansökan därom föreligger. TPL innehåller motsva
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

rande bestämmelser rörande förtidspension. Kommittén anser, att vad

i fråga om ansökningskravet nu gäller inom de båda pensioneringarna i

princip bör gälla även inom den allmänna pensioneringen. Ett par frågor

aktualiseras emellertid i detta sammanhang.

Den ena frågan har samband med kommitténs förslag senare i detta

betänkande, att sjukhjälpstiden i princip göres obegränsad för tid före det

rätten till förtidspension inträder. Eu på så sätt fastställd sjukhjälpstid

skulle kunna innebära, att förtidspensioneringen i vissa fall överflyttades

från pensioneringen till sjukförsäkringen. Detta är givetvis inte meningen.

Genomföres kommitténs ovannämnda förslag synes därför böra stadgas,

att pensionsmyndigheten må bevilja den försäkrade förtidspension utan

hinder av att han inte gjort ansökan därom. Det ligger i sakens natur att

sjukhjälp inte kan ersättas av förtidspension, såvida inte förutsättningarna

för sådan pension är uppfyllda i fråga om såväl nedsättningens grad som

dess varaktighet. Sålunda beviljad pension bör utgå fr. o. in. månaden nästefter

den, under vilken beslut om pension meddelats och samtidigt bör sjukpenning

enligt den dittillsvarande sjukpenningklassen upphöra att utgå.

I proposition nr 90 år 1962, varigenom förslag till lag om allmän försäkring

förelädes riksdagen, uttalade föredragande departementschefen:

Enligt socialförsäkringskommitténs förslag skall det inte längre finnas

någon maximerad sjukhjälpstid för andra än ålderspensionärer

och vissa förtidspensionärer. Kommittén vill dock behålla en begränsning

i sjukhjälpstiden, såtillvida att ersättning för sjukhusvård inte skall utgå

för tid efter det vården pågått 730 dagar i eu följd.

Grundtanken i kommittéförslaget är att sjukhjälp skall utgå till dess

pensionen tar vid. I princip bör det inte uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet

eller dubbelersättningar. Kommittén vill inte bygga s a mordningen

mellan sjukförsäkring och pensionering

på en gränsdragning mellan begreppen sjukdom och invaliditet, eftersom

dessa begrepp inte kan göras entydiga. Riktpunkten för kommittéförslaget

är i stället att sjukpenningen skall reserveras dels för kortvariga sjukdomsfall,

dels för den första tiden vid långvariga fall. Med denna uppläggning

kan det självfallet inte bli den försäkrades ensak att avgöra när pension

skall börja utgå, och kommittén har också föreslagit, att försäkringsorganen

skall ha möjlighet att oberoende av ansökan låta sjukpenningen avlösas

av förtidspension.

En lösning av samordningsproblemen efter kommittéförslagets linjer finner

jag naturlig för ett i grunden enhetligt försäkringssystem, som omfattar

både sjukförsäkring och pensionering. Jag kan dock inte förorda den

av kommittén föreslagna regeln, som begränsar ersättningen för sjukhusvård

till en sammanhängande vårdperiod av 730 dagar. I de förhållandevis

sällsynta fall då någon vårdas på sjukhus mer än två år utan att bli berättigad

till pension talar inte minst sociala skäl för att sjukförsäkringen bör

svara för vårdkostnaden även i fortsättningen.

Som ett betydande framsteg i förhållande till nuvarande regler vill jag

framhålla att med de nya principerna försäkringsorganen för framtiden

kominer att befrias från det lika svåra som ofruktbara arbetet med alt

pröva om flera, varandra närliggande sjukperioder föranletts av samma

sjukdom eller av olika och att tillämpa de regler om sammanläggning av

sjukperioder som är förbundna med den nuvarande ordningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

I några remissyttranden har uttryckts farhågor för att de föreslagna reglerna

skulle kunna komma att tillämpas på ett för den försäkrade oföi delaktigt

sätt. Vad man då tänkt på är sådana fall då den försäkrade har en

förhållandevis hög sjukpenning men ett mera blygsamt pensionsskydd eller

omvänt har rätt till en hög pension men endast en låg sjukpenning. I det

förra fallet skulle den försäkrade ha intresse av att pensioneringen skedde

så sent som möjligt och i det senare fallet av att den skedde så tidigt

som möjligt. Tidpunkten för övergång från sjukförsäkring till pensionering

skulle, anfördes det vidare, kunna bli alltför mycket beroende a\

de olika försäkringsorganens uppfattning eller rent av kunna påverkas av

sådana omständigheter som arbetsbelastningen hos dessa organ. I de nu

berörda yttrandena förordas, att sjukpenning skall ha utgått under en viss

minsta tid innan försäkringsorganet får ta initiativ till utbyte mot förtidspension.

För min del tror jag att man bör söka komma till rätta med de

antydda problemen på annat sält än genom att skapa regler om någon form

av sjukhjälpstid. Dessa skulle i viss mån bli behäftade med samma svagheter

som de nuvarande bestämmelserna om sjukhjälpstid. Det bör ankomma

på riksförsäkringsverket att utfärda anvisningar för en enhetlig tilllämpning

av den av kommittén föreslagna regeln och att övervaka anvisningarnas

efterlevnad. Som en riktpunkt för tillämpningen bör gälla att utbyte

av sjukförsäkringsförmåner mot förtidspension inte skall göras innan

själva läkeprocessen avslutats och ett mera definitivt medicinskt tillstånd

inträtt. Vad särskilt gäller farhågorna för oenhetlig praxis hos försäkringsorganen

må slutligen erinras om att försäkringskassorna, om kommittéförslaget

godtages, enligt en uttrycklig lagbestämmelse kommer att vara

skyldiga att kontinuerligt följa varje särskilt sjukdomsfall för tid efter det

sjukskrivningen varat 90 dagar.

För ålderspensionärer och för dem som åtnjuter hel förtidspension skall

enligt kommittéförslaget gälla särskilda regler om sjukhjälpstid. En ålderspensionär

skall sålunda kunna komma i åtnjutande av'' sjukpenning och

ersättning för sjukhusvård sammanlagt högst 180 dagar, räknat från ingången

av den månad han fyller 67 år eller dessförinnan börjat åtnjuta

ålderspension. Den som har hel förtidspension skall ej kunna vara sjukpenningsförsäkrad,

men däremot skall han under en tid av sammanlagt högst

180 dagar kunna få ersättning för sjukhusvård. För den som har partiell

förtidspension skall gälla vanliga regler, dvs. han skall för obegränsad tid

vara sjukvårdsförsäkrad och han skall också kunna vara sjnkpenningförsäkrad

för den kvarstående förvärvsinkomsten.

Även i denna del kan jag i allt väsentligt biträda kommittéförslaget. Jag

delar således inte den i ett par remissyttranden framförda uppfattningen,

att de särskilda svårigheter, som i vissa fall kan uppkomma när det gäller

att bedöma om eller i vilken grad en tillfällig sjukdom påverkat en förtidspensionärs

arbetsförmåga, är av den art att hemmafruar med två tredjedelar

av hel förtidspension till skillnad från andra försäkrade med partiell

förtidspension bör vara uteslutna från rätt till grundsjukpenning.

Riksdagen instämde i vad departementschefen sålunda anfört.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 08 år 1965

Remissyttrandet

Riksförsäkringsverket, som avstyrkt bifall till motionen, har anfört:

Det skydd en icke svensk medborgare åtnjuter inom den svenska socialförsäkringen

gestaltar sig olika ifråga om olika förmåner. Inom sjukpenningförsäkringen

är sålunda en icke svensk medborgare som blivit mantalsskriven

i riket försäkrad enligt samma regler som gäller för svenska medborgare.

Inom folkpensioneringen krävs däremot i princip svenskt medborgarskap

för att komma i åtnjutande av pensionsförmån. En icke svensk medborgare

är utesluten från rätt till folkpension, försåvitt han icke omfattas

av någon av de konventioner på området som Sverige anslutit sig till. Någon

ändring i berörda avseenden har motionärerna förklarat icke vara

avsedd.

Grundtanken bakom den allmänna försäkringens kontantförmåner vid

sjukdom och invaliditet är att sjukpenning från sjukförsäkringen skall

läcka den försäkrades inkomstbortfall vid kortvariga sjukdomsfall och under

första tiden av mera långvariga sjukdomsfall. Beträffande de sistnämnda

är det meningen att sjukpenningen skall ersättas av förtidspension

eller sjukbidrag.

Före tillkomsten av lagen om allmän försäkring var rätten till sjukpenning

inom sjukförsäkringen begränsad till viss tid (i regel 730 dagar).

Denna begränsning har bortfallit i nu gällande lag. Syftet härmed var att

förebygga att det skulle uppstå luckor i försäkringsskyddet. Sjukpenning

skall såhmda utgå till dess den försäkrade blir frisk eller blir berättigad

till förtidspension (sjukbidrag). Som en konsekvens av denna samordning

mellan sjukförsäkring och pensionering har försäkringskassorna tillerkänts

rätt att enligt 16 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring tillerkänna

försäkrad, som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård,

förtidspension utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.

En sadan befogenhet för kassan erfordras för att icke en försäkrad, som

uppfyller förutsättningarna för att erhålla förtidspension, skall fortsätta

att under obegränsad tid uppbära en ekonomiskt fördelaktigare sjukpenning

och på så vis pa sjukförsäkringen övervältra kostnader som rätteligen

bör ligga på pensioneringen. Emellertid har från riksförsäkringsverkets

sida uttalats att kassorna i regel icke bör aktualisera frågan om utbyte av

sjukpenning mot förtidspension förrän den försäkrade oavbrutet uppburit

sjukpenning i omkring ett år.

För en icke svensk medborgare följer av stadgande i 4 kap. 4 § lagen

om allmän försäkring att man vid bedömande av hans rätt till sjukpenning

skall bedöma, om han skulle ha kommit i åtnjutande av förtidspension

därest han varit svensk medborgare. Är så fallet, skall rätten till sjukpenning

begränsas på samma sätt som gäller i fråga om svensk medborgare

som tillerkännes förtidspension.

Det kan upplysas att man i praxis ansett att försäkringskassorna vid

tillämpningen av 4 kap. 4 § lagen om allmän försäkring bör följa ungefär

samma principer som gäller för aktualiserande av pensionsfrågan enligt

16 kap. 1 § andra stycket, dvs. kassan bör vänta till dess den icke svenske

medborgaren uppburit sjukpenning under omkring ett år innan kassan tar

upp fragan till prövning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

Om icke ett stadgande sådant som det i 4 kap. 4 § lagen om allmän försäkring

funnes, skulle en icke svensk medborgare kunna uppbära sjukpenning

under obegränsad tid och på så vis komma i gynnsammare ställning

än en svensk medborgare, som ju efter ett års sjukskrivning normalt

får vidkännas ett utbyte av sjukpenningen mot en ofta lägre pension. Detta

skulle likaså innebära ett avsteg från den allmänna principen att sjukpenning

endast bör ifrågakomma vid kortvarigare sjukdomsfall och under

första tiden av mera långvariga sjukdomsfall. Huvudregeln att folkpension

icke tillkommer den som icke är svensk medborgare skulle vidare för en

långvarigt sjuk utlänning, som har börjat uppbära sjukpenning, komma

att förlora sin praktiska betydelse.

Utskottet

För att en utlänning skall bli berättigad till sjukpenning fordras, att han

är bosatt och mantalsskriven i Sverige. För rätt till folkpensionsförmån

krävs i princip svenskt medborgarskap. Emellertid har beträffande förtidspension

detta krav genom konventioner med ett flertal europeiska stater ändrats

till viss tids bosättning i Sverige eller viss tids vistelse, under vilken

vederbörande varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet. För rätt till

tilläggspensionsförmåner krävs att utlänning är mantalsskriven i Sverige.

Den allmänna sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen är samordnade

på sätt, att försäkrad med hel förtidspension är utesluten från rätt

till sjukpenningförsäkring från och med månaden efter den, då beslut fattats

om hans pension. Försäkrad med partiell förtidspension kan däremot

vara sjukpenningförsäkrad. För att förhindra att en försäkrad genom underlåtenhet

att söka förtidspension under obegränsad tid uppbär sjukförsäkringsförmån

har försäkringskassa rätt att fatta beslut om förtidspension till

försäkrad som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård, även

om denne inte sökt sådan pension. Vad sålunda sagts om försäkrad som har

rätt till förtidspension gäller också utlänning som inte kan få förtidspension

men skulle ha fått det om han varit svensk medborgare.

I förevarande motion påtalas det förhållandet att utlänning genom försäkringskassas

beslut kan berövas sin rätt till sjukförsäkringsförmåner utan att

erhålla rätt till förtidspension inom folkpensioneringen. Med hänsyn härtill

begäres sådan ändring i lagen om allmän försäkring att kassas beslut om

förtidspension endast skall kunna meddelas i de fall då förtidspension kan

utgå från folkpensioneringen.

Riksförsäkringsverket, som avstyrker bifall till motionen, påpekar att motionärernas

förslag skulle innebära ett avsteg från den allmänna principen

alt sjukpenning endast bör ifrågakomma vid kortvariga sjukdomsfall och

under första tiden vid mera långvariga sjukdomsfall. Vidare skulle huvudregeln

alt folkpension endast tillkommer svensk medborgare förlora sin be
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965

tydelse för utlänning, som varit sjuk en längre tid och som börjat uppbära

sjukpenning.

Utskottet ansluter sig till riksförsäkringsverkets uppfattning, att man icke

skall göra avsteg från den allmänna principen, att sjukpenning endast skall

ifrågakomma vid kortvariga sjukdomsfall och under första tiden vid mera

långvariga sjukdomsfall. Beträffande utlänningar bör man liksom hittills söka

lösa de av motionärerna påtalade problemen genom att medelst konventioner

förbättra deras möjlighet att erhålla förtidspension inom folkpensioneringen.

Med hänsyn härtill får utskottet avstyrka bifall till förevarande motion.

Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motion, II: 290, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 november 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, Lars Larsson,

Eric Carlsson, Edström, Hiibinette och Dahlberg;

från andra kammaren: fröken Sandell, herrar Fredriksson, Gomér,

Jönsson i Ingemarsgården, Jonsson*, fru Skantz, herrar Göransson och

Lothigius*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 0 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.