Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av reglerna för beviljande av förtidspension.
1965-11-10 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:68, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av reglerna för beviljande av förtidspension.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
1
Nr 68
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av reglerna
för beviljande av förtidspension.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
290, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Martinsson m. fl.
hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
sådan ändring av 16 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring,
att ett beviljande av förtidspension med därmed följande indragning av
sjukförsäkringsförmåner endast kan ske i de fall då folkpension kan
utgå».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen.
över motionen har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från riksförsäkringsverket.
Gällande rätt in. m.
Den allmänna sjukförsäkringen
Den i den allmänna försäkringen ingående sjukförsäkringen medför rätt
till sjukvårdsersättning och till sjukpenning.
Den försäkrades rätt till sjukpenning är beroende av att han är placerad
i sjukpenningklass. Varje försäkrad, som är inskriven hos försäkringskassa
och som har en inkomst av förvärvsarbete (anställning eller annat
förvärvsarbete) om minst 1 800 kronor om året, skall vara placerad i sjukpenningklass.
Det avgörande för vilken sjukpenningklass en försäkrad skall
tillhöra är inkomstens storlek. Har den försäkrade inkomst såväl av anställning
som av annat förvärvsarbete, skall placeringen grundas på inkomsten
av anställning såvitt avser den sjukpenningklass, i vilken den försäkrade
skulle ha placerats med hänsyn enbart till denna inkomst, och i
övrigt på inkomsten av annat förvärvsarbete.
Med inkomst av förvärvsarbete avses den inkomst i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller bostad, som försäkrad kan antagas komma
att tills vidare åtnjuta av eget arbete, antingen såsom arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller ock eljest (inkomst
av annat förvärvsarbete). Genom s. k. likställighetsavtal kan ersättning för
1 Ifihanq till riksdagens protokoll 1965. 9 saml. 2 avd. Nr 68
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
arbete som försäkrad utför för annans räkning utan att vara anställd i dennes
tjänst anses såsom inkomst av anställning. En förutsättning är att sådant
avtal jämväl träffats med avseende på tilläggspensioneringen.
Beräkning av inkomst av förvärvsarbete grundas på uppgifter av den försäkrade
eller dennes arbetsgivare eller på den uppskattning, som vid taxering
gjorts av den försäkrades inkomst.
Sjukpenningbeloppen för dag varierar från 5 kronor i klasserna nr 1 och
2 till 28 kronor i klass nr 15. Sistnämnda klass omfattar dem vilkas årsinkomst
uppgår till 21 000 kronor eller mera. Av sjukpenningbeloppet i varje
klass utgör 5 kronor grundsjukpenning och återstoden tilläggssjukpenning.
Sjukpenning utgår endast om sjukdomen förorsakar nedsättning av arbetsförmågan
med minst hälften. Vid fullständig nedsättning av arbetsförmågan
utgår hel sjukpenning. I annat fall utgår halv sjukpenning. För dag
då försäkrad åtnjuter sjukhusvård skall sjukpenningen minskas med 5
kronor, dock med högst hälften av sjukpenningens belopp.
Sjukpenning utgives inte genast utan först efter en viss karenstid. Denna
är i allmänhet tre dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad.
Om en sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut,
räknas dock ingen ny karenstid vid den senare sjukperioden. Sjukpenning
utgår i princip inte för tid innan anmälan om sjukdomsfallet gjorts hos
försäkringskassan. Karenstiden om tre dagar kan, vad gäller tilläggssjukpenning
som svarar mot inkomst av annat förvärvsarbete än anställning,
förlängas till 33 eller 93 dagar efter anmälan av den försäkrade. Försäkrad,
som gjort sådan anmälan, kan övergå till kortare karenstid, om han ej
fyllt 55 år och har god hälsa.
Till sjukpenning kan utgivas barntillägg för den försäkrades eller hans
makes barn under 16 år, med vilket den försäkrade stadigvarande sammanbor.
Folkpensioneringen
Förtidspension inom folkpensioneringen utgår till försäkrad, som fyllt 16
år, för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension dessförinnan
börjar utgå till honom, om hans arbetsförmåga på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte är nedsatt med minst
hälften och nedsättningen kan anses varaktig. Kan nedsättningen av arbetsförmågan
inte anses varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd
tid, har den försäkrade rätt till folkpension i form av sjukbidrag. Sjukbidraget
är begränsat till viss tid men i övrigt gäller vad som är stadgat om
förtidspension även sjukbidrag.
Förtidspensionens storlek graderas efter arbetsförmågans nedsättning så,
att försäkrad, vars arbetsförmåga är nedsatt i sådan grad att intet eller endast
ringa del därav återstår, erhåller hel förtidspension. År arbetsförmågan
nedsatt i mindre grad men likväl med avsevärt mer än hälften, utgår
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
två tredjedelar av hel förtidspension. I övriga fall utgår en tredjedel av
hel förtidspension. Vid bedömande av i vad mån arbetsförmågan är nedsatt
skall beaktas den försäkrades förmåga att vid den sjukdom eller det
lyte, varom är fråga, bereda sig inkomst genom sådant arbete, som motsvarar
hans krafter och färdigheter och som rimligen kan begäras av honom
med hänsyn till hans utbildning och tidigare verksamhet samt ålder,
bosättningsförhållanden och därmed jämförliga omständigheter. Med inkomst
av arbete likställes i skälig omfattning värdet av hushållsarbete i
hemmet.
Om arbetsförmågan förbättras för en försäkrad som åtnjuter förtidspension,
skall pensionen indragas eller minskas med hänsyn till förbättringen.
Det är emellertid endast en väsentlig förbättring av arbetsförmågan, som
medför denna effekt.
Hel förtidspension utgör samma belopp som ålderspension, vilken uttages
vid 67 års ålder.
Förtidspension kan i förekommande fall på motsvarande sätt som ålderspension
förhöjas med barntillägg, hustrutillägg, kommunalt bostadstillägg
och invaliditetstillägg.
Försäkringen för tilläggspension
Försäkringen för tilläggspension avser att bereda ålderspension, förtidspension
och familjepension utöver folkpensionen. Rätten till tilläggspension
grundas på inkomsten av det förvärvsarbete, som den försäkrade utför
under sin aktiva tid, och pensionen är avvägd i förhållande till denna
inkomst.
Den inkomst, som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen, är
den försäkrades inkomst av förvärvsarbete under åren fr. o. m. det då han
fyller 16 år t. o. m. det då han fyller 65 år. Förvärvsarbetsinkomsterna indelas
i inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med
inkomst av annat förvärvsarbete avses inkomst av här i riket bedriven rörelse,
inkomst av här belägen jordbruksfastighet, som brukas av den försäkrade,
samt ersättning för arbete för annans räkning, allt i den mån
inkomsten inte är att hänföra till inkomst av anställning. Inkomst av något
av de nu nämnda slagen, som inte uppgår till 500 kronor för år, medräknas
ej. Till grund för inkomstberäkningen för visst år lägges den försäkrades
taxering till statlig inkomstskatt för året.
Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomst av
anställning och inkomst av annat förvärvsarbete i den mån summan överstiger
en viss minimigräns, det vid årets ingång gällande basbeloppet, vilket
utgör 4 000 kronor i f 957 års penningvärde. Basbeloppet avräknas i första
hand mot inkomst av anställning. Maximigränsen för beräkning av den pensionsgrundande
inkomsten utgör 7,5 gånger det vid årets ingång gällande
basbeloppet, dvs. 30 000 kronor i 1957 års penningvärde. Belopp från vilket
f 1 Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd. Nr 68
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
sålunda skall bortses avräknas i första hand å inkomst av annat förvärvsarbete.
För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställts för en försäkrad,
tillgodoräknas honom pensionspoäng. Dessa utgör den pensionsgrundande
inkomsten delad med basbeloppet vid årets ingång. I den mån
den pensionsgrundande inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete
tillgodoräknas den försäkrade pensionspoäng i regel endast såvida
tilläggspensionsavgift för året till fullo erlagts inom föreskriven tid.
Om den försäkrades arbetsförmåga på grund av bl. a. sjukdom är nedsatt
med minst hälften och nedsättningen kan anses varaktig, utgår förtidspension
för tid före den månad, då han fyller 67 år eller ålderspension
dessförinnan börjar utgå till honom. Är nedsättningen av arbetsförmågan
inte att anse såsom varaktig men kan den antagas bli bestående avsevärd tid
kan den försäkrade erhålla tilläggspension i form av sjukbidrag, som är
begränsat till viss tid men för vilket i övrigt gäller samma regler som beträffande
förtidspension. Beroende på graden av arbetsförmågans nedsättning
kan förtidspensionen vara hel eller utgöra två tredjedelar eller en tredjedel
av hel pension.
En ytterligare förutsättning för rätt till förtidspension från tilläggspensioneringen
är att den försäkrade kan tillgodoräkna sig pensionspoäng för
tid före det år, då pensionsfallet inträffat.
Storleken av hel förtidspension motsvarar i princip den ålderspension, som
den försäkrade skulle bli berättigade till vid 67 års ålder. För beräkningen
gäller särskilda regler.
Då en förtidspensionär uppnår 67 års ålder, utbytes förtidspensionen mot
ålderspension.
Samordningen mellan sjukförsäkringen och pensioneringen
Samordningen mellan sjukpenning och förtidspension bygger på följande
huvudprincip: Försäkrads rätt att uppbära sjukpenning från sjukförsäkringen
upphör eller begränsas från och med månaden näst efter den, under
vilken förtidspension beviljas honom. Med förtidspension avses också
sjukbidrag.
Någon till visst antal dagar begränsad sjukhjälpstid förekommer inte
inom sjukpenningförsäkringen. Ett undantag gäller dock beträffande ålderspensionärer.
Försäkrad med hel förtidspension är utesluten från rätt till sjukpenningförsäkring
från och med månaden efter den, då beslut fattats om hans
pension (3:3). Detta gäller även om han har en viss kvarstående arbetsfönaå^s
och har en arbetsinkomst av sadan storlek som eljest berättigai
till sjukpenningförsäkring.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
Försäkrad med partiell förtidspension kan däremot vara sjukpenningförsäkrad.
Den som beviljats partiell förtidspension har trots sin invaliditet
en viss arbetsförmåga, som han kan utnyttja. Hans sjukpenning är avsedd
att ersätta inkomstbortfall, då den kvarstående arbetsförmågan helt
eller till minst hälften förloras på grund av sjukdom.
Försäkringskassa kan fatta beslut om förtidspension till försäkrad, som
åtnjuter sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård, även om denne inte
sökt sådan pension (16: 1). Genom denna bestämmelse förhindras, att en
försäkrad genom underlåtenhet att söka den förtidspension, vartill han är
berättigad, under obegränsad tid uppbär sjukpenning. Vad här sagts om
försäkrad, som uppbär förtidspension, gäller också utlänning, som inte
kan få sådan pension men skulle ha fått det om han varit svensk medborgare
(4:4).
Regler för utlänningar
Allmänna regler
Utlänning, som är mantalsskriven i Sverige, anses som försäkrad enligt
lagen om allmän försäkring.
Att en utlänning anses som försäkrad innebär inte, att han är berättigad
till försäkringens alla förmåner eller underkastad försäkringens förpliktelser.
Kungl. Maj :t har fått rätt att träffa överenskommelse med främmande
makt angående utsträckt tillämpning av lagen om allmän försäkring eller
om undantag i vissa fall från vad i lagen är stadgat (20: 15). Såsom av den
följande redogörelsen framgår har flera sådana konventioner slutits.
S jukförsäkringen
För att en utlänning skall bli inskriven i försäkringskassa kräves inte bara
att han är bosatt i Sverige utan också att han är mantalsskriven här. En
utlänning, som fyller dessa krav, är i fråga om sjukförsäkringen i alla avseenden
likställd med här bosatt svensk medborgare.
Folkpensioneringen
För rätt till svensk folkpensionsförmån krävs i princip att man är svensk
medborgare (5: 1). Kungl. Maj:t har emellertid såsom nämnts fått rätt att
träffa överenskommelse med främmande makt angående utsträckt tillämpning
av lagen om allmän försäkring eller om undantag i vissa fall från vad
i lagen är stadgat.
Sådana överenskommelser i fråga om folkpensioneringen har träffats med
våra nordiska grannländer Danmark, Finland, Island och Norge (491/56,
ändr. 226/62) ävensom med Schweiz (522/55), Italien (458/57) samt Förenade
Konungariket Storbritannien och Nordirland (154/57; gäller med
-
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1!)65
borgare i Storbritannien, Nordirland, Kanalöarna och ön Man samt i ett
antal kolonier över hela världen, dock inte i »Dominions» eller i brittiska
protektorat och mandatområden). Vidare har Sverige anslutit sig till en
inom Europarådets ram utarbetad provisorisk överenskommelse om social
trygghet vid ålderdom och nedsatt arbetsförmåga samt för efterlevande
(563/55), vilken såvitt avser rätt till svensk folkpension gäller i förhållande
till nyssnämnda länder utom Finland, Island och Schweiz samt i förhållande
till Belgien, Frankrike, Grekland, Irland, Luxemburg, Nederländerna
och Förbundsrepubliken Tyskland.
Genom överenskommelserna avses att under vissa förutsättningar skapa
likställighet mellan konventionslandets medborgare och svenska medborgare.
I den nordiska konventionen liksom i konventionerna med Schweiz,
Italien samt Storbritannien och Nordirland har för speciella persongrupper
gjorts undantag från huvudregeln om likställighet. Sådana undantag förekommer
exempelvis i fråga om vissa diplomatiska och konsulära befattningshavare,
personer som utsänts från företag i hemlandet för mera kortvarigt
arbete i Sverige, viss resande personal vid järnvägs- eller trafikföretag,
flygande personal vid lufttrafikföretag och liknande. Även andra än
medborgare omfattas i viss utsträckning av den nordiska konventionen liksom
konventionen med Schweiz skall sålunda pensionssökande, som tidigare
varit medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge respektive i
Schweiz men förlorat medborgarskapet och inte förvärvat medborgarrätt
i annat land, anses som medborgare i sitt gamla hemland. Vidare kan
nämnas att enligt tilläggsprotokoll till europarådsöverenskommelsen, vilket
dock inte ratificerats av Danmark, angivits att överenskommelse som regel
skall gälla även flyktingar. Begreppet flykting definieras i en särskild konvention,
vars tolkning i Sverige åvilar Statens utlänningskommission.
För att någon skall kunna få svensk folkpension med stöd av någon av
konventionerna fordras dels att — bortsett från kravet på medborgarskap
— de för svenska medborgare gällande förutsättningarna för rätt till folkpension
enligt lagen om allmän försäkring föreligger och dels att de särskilda
villkor om vistelsetid här i landet m. in., som stadgas i vederbörande
konvention, är uppfyllda. I det senare hänseendet gäller i huvudsak följande,
i de skilda överenskommelserna delvis olika utformade bestämmelser.
För att likställas med svensk medborgare i fråga om rätten till allmänna
invalidpensionsformer (dvs. förtidspension m. in.) fordras enligt den nordiska
konventionen antingen att vederbörande vistats i Sverige oavbrutet
minst 5 år omedelbart före pensionsansökningen eller, vid kortare tids
oavbruten vistelse här i landet, att vederbörande under denna vistelse minst
ett år varit fysiskt och psykiskt i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.
Schweizisk medborgare, är så länge han är bosatt i Sverige, likställd
med svensk medborgare i fråga om rätten till folkpension i form av för
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
tidspension (sjukbidrag), om han antingen varit bosatt här oavbrutet minst
ett år omedelbart före pensionsansökningen och under denna vistelse minst
ett år varit fysiskt och psykiskt i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet
eller varit bosatt här oavbrutet minst 5 år omedelbart före ansökningen.
För likställighet i fråga om rätten till förtidspension (sjukbidrag) fordras
enligt konvention att den brittiske medborgaren vistats i Sverige oavbrutet
minst ett år omedelbart före sin pensionsansökan och att han under
denna vistelse minst ett år varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.
Italiensk medborgare likställes — så länge han är bosatt och mantalsskriven
i Sverige — med svensk medborgare i fråga om rätten till ålderspension
med tillägg från folkpensioneringen under förutsättning att han
efter fyllda 18 år varit bosatt och mantalsskriven i Sverige sammanlagt
minst 15 år, därav minst 5 år i oavbruten följd omedelbart för pensionsansökningen.
Motsvarande likställighet gäller för italiensk medborgare beträffande
rätten till förtidspension (sjukbidrag), om han varit bosatt och
mantalsskriven i Sverige sammanlagt minst 5 år och efter sista ankomsten
hit under minst ett år varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet.
Enligt europarådsöverenskommelsen jämställes medborgare i konventionsland
med svensk medborgare i fråga om rätten till folkpensionsförmän
vid ålderdom och invaliditet samt till efterlevande under förutsättning
att pensionssökanden uppehållit sig i Sverige sammanlagt minst 15 år
efter det han fyllt 20 år, därav oavbrutet minst 5 år omedelbart före pensionsansökan.
För rätt till folkpensionsförmån vid invaliditet fordras dessutom
att vederbörande stadigvarande bosatt sig i Sverige innan den sjukdom,
som orsakat nedsättningen av arbetsförmågan, första gången konstaterats
av läkare. Likställande gäller så länge vederbörande fortfarande
är stadigvarande bosatt i Sverige.
Tilläggspensioneringen
Grundförutsättningen för att man skall få pensionsgrundande inkomst
beräknad för sig är att man är försäkrad (11: 1). Försäkrade enligt lagen
är inte bara svenska medborgare utan även utlänningar och statslösa. För
de sistnämnda båda grupperna krävs dock att de är mantalsskrivna här i
landet (1:3).
Historik
1958 års socialförsäkring skommitté anförde i sitt betänkande förtidspensionering
och sjukpenningsförsäkring m. m. (SOU 1961:29):
Vad angår sättet för förtidspensioneringsfrågornas aktualisering må erinras
om att invalidpension (sjukbidrag) enligt FPL för närvarande inte
kan beviljas utan att ansökan därom föreligger. TPL innehåller motsva
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
rande bestämmelser rörande förtidspension. Kommittén anser, att vad
i fråga om ansökningskravet nu gäller inom de båda pensioneringarna i
princip bör gälla även inom den allmänna pensioneringen. Ett par frågor
aktualiseras emellertid i detta sammanhang.
Den ena frågan har samband med kommitténs förslag senare i detta
betänkande, att sjukhjälpstiden i princip göres obegränsad för tid före det
rätten till förtidspension inträder. Eu på så sätt fastställd sjukhjälpstid
skulle kunna innebära, att förtidspensioneringen i vissa fall överflyttades
från pensioneringen till sjukförsäkringen. Detta är givetvis inte meningen.
Genomföres kommitténs ovannämnda förslag synes därför böra stadgas,
att pensionsmyndigheten må bevilja den försäkrade förtidspension utan
hinder av att han inte gjort ansökan därom. Det ligger i sakens natur att
sjukhjälp inte kan ersättas av förtidspension, såvida inte förutsättningarna
för sådan pension är uppfyllda i fråga om såväl nedsättningens grad som
dess varaktighet. Sålunda beviljad pension bör utgå fr. o. in. månaden nästefter
den, under vilken beslut om pension meddelats och samtidigt bör sjukpenning
enligt den dittillsvarande sjukpenningklassen upphöra att utgå.
I proposition nr 90 år 1962, varigenom förslag till lag om allmän försäkring
förelädes riksdagen, uttalade föredragande departementschefen:
Enligt socialförsäkringskommitténs förslag skall det inte längre finnas
någon maximerad sjukhjälpstid för andra än ålderspensionärer
och vissa förtidspensionärer. Kommittén vill dock behålla en begränsning
i sjukhjälpstiden, såtillvida att ersättning för sjukhusvård inte skall utgå
för tid efter det vården pågått 730 dagar i eu följd.
Grundtanken i kommittéförslaget är att sjukhjälp skall utgå till dess
pensionen tar vid. I princip bör det inte uppkomma vare sig luckor i försäkringsskyddet
eller dubbelersättningar. Kommittén vill inte bygga s a mordningen
mellan sjukförsäkring och pensionering
på en gränsdragning mellan begreppen sjukdom och invaliditet, eftersom
dessa begrepp inte kan göras entydiga. Riktpunkten för kommittéförslaget
är i stället att sjukpenningen skall reserveras dels för kortvariga sjukdomsfall,
dels för den första tiden vid långvariga fall. Med denna uppläggning
kan det självfallet inte bli den försäkrades ensak att avgöra när pension
skall börja utgå, och kommittén har också föreslagit, att försäkringsorganen
skall ha möjlighet att oberoende av ansökan låta sjukpenningen avlösas
av förtidspension.
En lösning av samordningsproblemen efter kommittéförslagets linjer finner
jag naturlig för ett i grunden enhetligt försäkringssystem, som omfattar
både sjukförsäkring och pensionering. Jag kan dock inte förorda den
av kommittén föreslagna regeln, som begränsar ersättningen för sjukhusvård
till en sammanhängande vårdperiod av 730 dagar. I de förhållandevis
sällsynta fall då någon vårdas på sjukhus mer än två år utan att bli berättigad
till pension talar inte minst sociala skäl för att sjukförsäkringen bör
svara för vårdkostnaden även i fortsättningen.
Som ett betydande framsteg i förhållande till nuvarande regler vill jag
framhålla att med de nya principerna försäkringsorganen för framtiden
kominer att befrias från det lika svåra som ofruktbara arbetet med alt
pröva om flera, varandra närliggande sjukperioder föranletts av samma
sjukdom eller av olika och att tillämpa de regler om sammanläggning av
sjukperioder som är förbundna med den nuvarande ordningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
I några remissyttranden har uttryckts farhågor för att de föreslagna reglerna
skulle kunna komma att tillämpas på ett för den försäkrade oföi delaktigt
sätt. Vad man då tänkt på är sådana fall då den försäkrade har en
förhållandevis hög sjukpenning men ett mera blygsamt pensionsskydd eller
omvänt har rätt till en hög pension men endast en låg sjukpenning. I det
förra fallet skulle den försäkrade ha intresse av att pensioneringen skedde
så sent som möjligt och i det senare fallet av att den skedde så tidigt
som möjligt. Tidpunkten för övergång från sjukförsäkring till pensionering
skulle, anfördes det vidare, kunna bli alltför mycket beroende a\
de olika försäkringsorganens uppfattning eller rent av kunna påverkas av
sådana omständigheter som arbetsbelastningen hos dessa organ. I de nu
berörda yttrandena förordas, att sjukpenning skall ha utgått under en viss
minsta tid innan försäkringsorganet får ta initiativ till utbyte mot förtidspension.
För min del tror jag att man bör söka komma till rätta med de
antydda problemen på annat sält än genom att skapa regler om någon form
av sjukhjälpstid. Dessa skulle i viss mån bli behäftade med samma svagheter
som de nuvarande bestämmelserna om sjukhjälpstid. Det bör ankomma
på riksförsäkringsverket att utfärda anvisningar för en enhetlig tilllämpning
av den av kommittén föreslagna regeln och att övervaka anvisningarnas
efterlevnad. Som en riktpunkt för tillämpningen bör gälla att utbyte
av sjukförsäkringsförmåner mot förtidspension inte skall göras innan
själva läkeprocessen avslutats och ett mera definitivt medicinskt tillstånd
inträtt. Vad särskilt gäller farhågorna för oenhetlig praxis hos försäkringsorganen
må slutligen erinras om att försäkringskassorna, om kommittéförslaget
godtages, enligt en uttrycklig lagbestämmelse kommer att vara
skyldiga att kontinuerligt följa varje särskilt sjukdomsfall för tid efter det
sjukskrivningen varat 90 dagar.
För ålderspensionärer och för dem som åtnjuter hel förtidspension skall
enligt kommittéförslaget gälla särskilda regler om sjukhjälpstid. En ålderspensionär
skall sålunda kunna komma i åtnjutande av'' sjukpenning och
ersättning för sjukhusvård sammanlagt högst 180 dagar, räknat från ingången
av den månad han fyller 67 år eller dessförinnan börjat åtnjuta
ålderspension. Den som har hel förtidspension skall ej kunna vara sjukpenningsförsäkrad,
men däremot skall han under en tid av sammanlagt högst
180 dagar kunna få ersättning för sjukhusvård. För den som har partiell
förtidspension skall gälla vanliga regler, dvs. han skall för obegränsad tid
vara sjukvårdsförsäkrad och han skall också kunna vara sjnkpenningförsäkrad
för den kvarstående förvärvsinkomsten.
Även i denna del kan jag i allt väsentligt biträda kommittéförslaget. Jag
delar således inte den i ett par remissyttranden framförda uppfattningen,
att de särskilda svårigheter, som i vissa fall kan uppkomma när det gäller
att bedöma om eller i vilken grad en tillfällig sjukdom påverkat en förtidspensionärs
arbetsförmåga, är av den art att hemmafruar med två tredjedelar
av hel förtidspension till skillnad från andra försäkrade med partiell
förtidspension bör vara uteslutna från rätt till grundsjukpenning.
Riksdagen instämde i vad departementschefen sålunda anfört.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 08 år 1965
Remissyttrandet
Riksförsäkringsverket, som avstyrkt bifall till motionen, har anfört:
Det skydd en icke svensk medborgare åtnjuter inom den svenska socialförsäkringen
gestaltar sig olika ifråga om olika förmåner. Inom sjukpenningförsäkringen
är sålunda en icke svensk medborgare som blivit mantalsskriven
i riket försäkrad enligt samma regler som gäller för svenska medborgare.
Inom folkpensioneringen krävs däremot i princip svenskt medborgarskap
för att komma i åtnjutande av pensionsförmån. En icke svensk medborgare
är utesluten från rätt till folkpension, försåvitt han icke omfattas
av någon av de konventioner på området som Sverige anslutit sig till. Någon
ändring i berörda avseenden har motionärerna förklarat icke vara
avsedd.
Grundtanken bakom den allmänna försäkringens kontantförmåner vid
sjukdom och invaliditet är att sjukpenning från sjukförsäkringen skall
läcka den försäkrades inkomstbortfall vid kortvariga sjukdomsfall och under
första tiden av mera långvariga sjukdomsfall. Beträffande de sistnämnda
är det meningen att sjukpenningen skall ersättas av förtidspension
eller sjukbidrag.
Före tillkomsten av lagen om allmän försäkring var rätten till sjukpenning
inom sjukförsäkringen begränsad till viss tid (i regel 730 dagar).
Denna begränsning har bortfallit i nu gällande lag. Syftet härmed var att
förebygga att det skulle uppstå luckor i försäkringsskyddet. Sjukpenning
skall såhmda utgå till dess den försäkrade blir frisk eller blir berättigad
till förtidspension (sjukbidrag). Som en konsekvens av denna samordning
mellan sjukförsäkring och pensionering har försäkringskassorna tillerkänts
rätt att enligt 16 kap. 1 § andra stycket lagen om allmän försäkring tillerkänna
försäkrad, som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård,
förtidspension utan hinder av att han icke gjort ansökan därom.
En sadan befogenhet för kassan erfordras för att icke en försäkrad, som
uppfyller förutsättningarna för att erhålla förtidspension, skall fortsätta
att under obegränsad tid uppbära en ekonomiskt fördelaktigare sjukpenning
och på så vis pa sjukförsäkringen övervältra kostnader som rätteligen
bör ligga på pensioneringen. Emellertid har från riksförsäkringsverkets
sida uttalats att kassorna i regel icke bör aktualisera frågan om utbyte av
sjukpenning mot förtidspension förrän den försäkrade oavbrutet uppburit
sjukpenning i omkring ett år.
För en icke svensk medborgare följer av stadgande i 4 kap. 4 § lagen
om allmän försäkring att man vid bedömande av hans rätt till sjukpenning
skall bedöma, om han skulle ha kommit i åtnjutande av förtidspension
därest han varit svensk medborgare. Är så fallet, skall rätten till sjukpenning
begränsas på samma sätt som gäller i fråga om svensk medborgare
som tillerkännes förtidspension.
Det kan upplysas att man i praxis ansett att försäkringskassorna vid
tillämpningen av 4 kap. 4 § lagen om allmän försäkring bör följa ungefär
samma principer som gäller för aktualiserande av pensionsfrågan enligt
16 kap. 1 § andra stycket, dvs. kassan bör vänta till dess den icke svenske
medborgaren uppburit sjukpenning under omkring ett år innan kassan tar
upp fragan till prövning.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
Om icke ett stadgande sådant som det i 4 kap. 4 § lagen om allmän försäkring
funnes, skulle en icke svensk medborgare kunna uppbära sjukpenning
under obegränsad tid och på så vis komma i gynnsammare ställning
än en svensk medborgare, som ju efter ett års sjukskrivning normalt
får vidkännas ett utbyte av sjukpenningen mot en ofta lägre pension. Detta
skulle likaså innebära ett avsteg från den allmänna principen att sjukpenning
endast bör ifrågakomma vid kortvarigare sjukdomsfall och under
första tiden av mera långvariga sjukdomsfall. Huvudregeln att folkpension
icke tillkommer den som icke är svensk medborgare skulle vidare för en
långvarigt sjuk utlänning, som har börjat uppbära sjukpenning, komma
att förlora sin praktiska betydelse.
Utskottet
För att en utlänning skall bli berättigad till sjukpenning fordras, att han
är bosatt och mantalsskriven i Sverige. För rätt till folkpensionsförmån
krävs i princip svenskt medborgarskap. Emellertid har beträffande förtidspension
detta krav genom konventioner med ett flertal europeiska stater ändrats
till viss tids bosättning i Sverige eller viss tids vistelse, under vilken
vederbörande varit i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet. För rätt till
tilläggspensionsförmåner krävs att utlänning är mantalsskriven i Sverige.
Den allmänna sjukförsäkringen och den allmänna pensioneringen är samordnade
på sätt, att försäkrad med hel förtidspension är utesluten från rätt
till sjukpenningförsäkring från och med månaden efter den, då beslut fattats
om hans pension. Försäkrad med partiell förtidspension kan däremot
vara sjukpenningförsäkrad. För att förhindra att en försäkrad genom underlåtenhet
att söka förtidspension under obegränsad tid uppbär sjukförsäkringsförmån
har försäkringskassa rätt att fatta beslut om förtidspension till
försäkrad som åtnjuter sjukpenning eller ersättning för sjukhusvård, även
om denne inte sökt sådan pension. Vad sålunda sagts om försäkrad som har
rätt till förtidspension gäller också utlänning som inte kan få förtidspension
men skulle ha fått det om han varit svensk medborgare.
I förevarande motion påtalas det förhållandet att utlänning genom försäkringskassas
beslut kan berövas sin rätt till sjukförsäkringsförmåner utan att
erhålla rätt till förtidspension inom folkpensioneringen. Med hänsyn härtill
begäres sådan ändring i lagen om allmän försäkring att kassas beslut om
förtidspension endast skall kunna meddelas i de fall då förtidspension kan
utgå från folkpensioneringen.
Riksförsäkringsverket, som avstyrker bifall till motionen, påpekar att motionärernas
förslag skulle innebära ett avsteg från den allmänna principen
alt sjukpenning endast bör ifrågakomma vid kortvariga sjukdomsfall och
under första tiden vid mera långvariga sjukdomsfall. Vidare skulle huvudregeln
alt folkpension endast tillkommer svensk medborgare förlora sin be
-
12 Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1965
tydelse för utlänning, som varit sjuk en längre tid och som börjat uppbära
sjukpenning.
Utskottet ansluter sig till riksförsäkringsverkets uppfattning, att man icke
skall göra avsteg från den allmänna principen, att sjukpenning endast skall
ifrågakomma vid kortvariga sjukdomsfall och under första tiden vid mera
långvariga sjukdomsfall. Beträffande utlänningar bör man liksom hittills söka
lösa de av motionärerna påtalade problemen genom att medelst konventioner
förbättra deras möjlighet att erhålla förtidspension inom folkpensioneringen.
Med hänsyn härtill får utskottet avstyrka bifall till förevarande motion.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 290, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 november 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, Lars Larsson,
Eric Carlsson, Edström, Hiibinette och Dahlberg;
från andra kammaren: fröken Sandell, herrar Fredriksson, Gomér,
Jönsson i Ingemarsgården, Jonsson*, fru Skantz, herrar Göransson och
Lothigius*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 0 3
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.