Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för tillstånd till innehav av radioamatöranläggning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 262 i första kammaren av fru Segerstedt Wiberg samt nr 318 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar.

1965-11-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:69, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för tillstånd till innehav av radioamatöranläggning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 262 i första kammaren av fru Segerstedt Wiberg samt nr 318 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965

1

Nr 69

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för

tillstånd till innehav av radioamatöranläggning.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 262 i första kammaren av fru Segerstedt

Wiberg samt nr 318 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ville anhålla om en revision av gällande regler för

meddelande av tillstånd för innehav av radioamatöranläggning åt medborgare

i våra nordiska grannländer även vid mera tillfälliga besök».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 262.

över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från chefen för försvarsstaben, telestyrelsen och

rikspolisstyrelsen.

Gällande bestämmelser m. m.

Enligt lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar m. m. fordras tillstånd

av Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande telestyrelsen för

rätt att här i riket inneha eller nyttja radioanläggning, överträdelse av lagbudet

straffas med böter eller fängelse. Dessutom kan anläggningen bli

förverkad. Enligt kungörelsen den 4 juni 1954 med vissa bestämmelser

rörande radioanläggningar ankommer det på telestyrelsen att meddela

licens för innehav eller nyttjande av bl. a. amatörradioanläggning.

Styrelsen skall vid licensgivningen samråda med chefen för försvarsstaben

samt i förekommande fall med civilförsvarsstyrelsen, lcommerskollegium,

luftfartsstyrelsen och statspolisintendenten. Med amalörradioanläggning

förstås enligt kungörelsen radioanläggning, som användes av

någon, som ägnar sig åt studiet av radiotekniken av enbart personligt

intresse och utan vinningssyfte. För licens utgår en avgift av 20 kronor för

år.

Televerket har i anslutning till de nämnda båda författningarna utfärdat

vissa bestämmelser för amatörradioanläggningar (Televerkets författningssamling

serie B: 53). Enligt dessa bestämmelser beviljas tillstånd att inneha

1 Bihang till riksdagens protokoll 1905. 9 samt. 2 avd. Nr 69

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965

och nyttja amatörradioanläggning endast svensk medborgare, som är känd

tör redbarhet och ordentlighet samt i övrigt prövas lämplig att inneha tillstånd.

Dessutom tordras att vederbörande innehar föreskrivet amatörcertifikat.

Den 29 augusti 1963 hölls ett sammanträde mellan representanter för

telestyrelsen, försvarsstaben och statspolisintendenten varvid man drog

upp de riktlinjer som skulle gälla för utlänningar, vilka i Sverige önskade

bedriva amatörradiotrafik. Man enades om följande normer.

1. Tillstånd skall endast beviljas utlänningar, som är stadigvarande bosatta

i Sverige. I speciella fall kan dock undantag från denna regel beviljas,

t. ex. då det av starka humanitära skäl anses motiverat.

2. Ansökningar från utlänningar, som uppfyller i punkt 1. angivna

fordringar, skall remitteras till statspolisintendenten och till försvarsstabens

inrikesavdelning. (Statspolisen vidaresänder remissen till försvarsstaben.)

3. Ansökningar från utlänningar, som icke uppfyller i punkt 1. angivna

fordringar, skall avslås direkt av telestyrelsen och behöver icke remitteras.

Den 11 maj och den 2 juni i år sammanträdde ånyo representanter för

försvarsstaben, rikspolisstyrelsen och telestyrelsen för att diskutera amatörradiolicensgivning

för utländska medborgare. Enligt uppgifter som lämnats

av telestyrelsen framkom, att rikspolisstyrelsen efter samråd med försvarsstaben

kunde tänka sig att tillfälligt tillstånd skulle kunna utfärdas

lör medborgare i de nordiska länderna under kortare vistelse i Sverige.

Från telestyrelsen har vidare upplysts att man f. n. är sysselsatt med att

undersöka möjligheterna att omarbeta de svenska amatörradiobestämmelserna

varvid man i linje med rikspolisstyrelsens förslag kommer att

pröva frågan om lättnader i fråga om medborgarskapskravet.

Nordiska rådet

I en framställning den 20 februari 1962 till Nordiska rådet hemställde

Föreningen Sveriges sändareamatörer om rådets medverkan att genomföra

en ordning, enligt vilken sändareamatörer fick temporärt tillstånd att under

tillfällig vistelse i grannland där inneha och nyttja en amatörradioanläggning.

Den 23 november 1963 avslog telestyrelsen en ansökan av en finsk

medborgare om tillfälligt tillstånd att inneha och nyttja en amatörradioanläggning

i Sverige. Besvär anfördes hos Kungl. Maj :t över televerkets beslut.

(Fallet relateras nedan i televerkets remissyttrande.) Med hänvisning till

ovanstående anförde Nordiska rådets svenska delegation i skrivelse den 13

december 1963 till Kungl. Maj.t bl. a.

I de nordiska länderna torde finnas totalt ca 8 000 licensierade sändaramatörer,

av vilka många varje år semestrar i något av grannländerna. De

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965

ansöker därvid inte sällan hos semesterlandets telemyndighet om temporärt

tillstånd att medtaga och nyttja den egna amatörstationen. Dylika ansökningar

har brukat avslås i Danmark. Tillstånd har i några fall beviljats

i Norge.

I Finland har tidigare svenska sändaramatörer vid några tillfällen erhållit

temporärt tillstånd av Post- och telegrafverket i Helsingfors. Sedan

1961 har emellertid alla ansökningar om temporärt tillstånd avslagits, enligt

uppgift därför att finländska medborgare icke fått reciprok behandling

i Sverige. Däremot har Finland reciprocitet på detta område med flera

andra länder, bl. a. Väst-Tyskland och Österrike. Det har antagits, att det

tidigare tillmötesgåendet från Finlands sida gentemot svenska sändaramatörer

varit ett försök att uppnå ett reciprokt bemötande från svensk sida.

Kungl. Telestyrelsen har emellertid undantagslöst avslagit alla ansökningar

om tillfälliga tillstånd att inneha och bruka amatörradioanläggning i Sverige

ingivna av icke svenska medborgare, som ej har hemvist i Sverige. Styrelsen

torde därvid stödja sig på ett i samråd med vissa andra myndigheter fattat

principavgörande om att tillstånd endast skall beviljas sådana utlänningar,

vilka är stadigvarande bosatta i Sverige.

Myndigheternas praxis på detta område kan visserligen icke sägas vara

något mera betydelsefullt hinder för en fullt fri internordisk resetrafik,

men det är önskvärt att alla hinder, även smärre sådana, kunna avvecklas.

På andra liknande områden har så kunnat ske genom en mera generös

tillståndsgivning vad gäller nordiska medborgare än beträffande andra utlänningar.

Man torde därför i förevarande situation böra noggrant överväga,

huruvida det verkligen är motiverat att intaga en helt avvisande hållning

till nordiska radioamatörers önskan att även i ett grannland få ägna

sig åt sin hobby. Ett visst tillmötesgående på reciprok bas torde icke vara

omöjligt. Eventuella tänkbara olägenheter torde kunna förekommas genom

eu samverkan mellan telemyndigheterna, för vilka det egna landets

radioamatörer lärer vara kända. Föreningen Sveriges sändareamatörer har

i sin framställning till rådet anvisat vägar, på vilka enligt föreningens mening

de praktiska frågorna skulle kunna lösas.

Delegationen hemställde att Kungl. Maj :t vid behandlingen av besvärsärendet

skulle taga de framförda synpunkterna i beaktande.

Remissyttrandena

Telestyrelsen och rikspolisstyrelsen har ställt sig positiva till en uppmjukning

av reglerna då det gäller tillstånd för radioamatörer från de nordiska

länderna att även vid mer tillfälliga besök utöva sändningsverksamhet i Sverige.

Även chefen för försvarsstaben har förklarat sig beredd att medverka

till en översyn av normerna för tillståndsgivning såvitt angår medborgare i

de nordiska länderna.

Telestyrelsen anför i sitt remissyttrande bl. a.

Frågan om eu eventuell ändring av bestämmelserna i vad avser möjligheterna

för utländsk medborgare att erhålla amatörradiotillstånd här i riket

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965

aktualiserades när eu finsk medborgare den 22 maj 1963 ansökte om tillstånd

att tilltälligt innehava och nyttja sin mobila amatörradioanläggning

i Sverige under en planerad semesterresa den 27 juli—18 augusti 1963. Ansökningen

remitterades av telestyrelsen för yttrande av chefen för försvarsstaben

och statspolisintendenten, vilka meddelade att de icke funnit skäl

att göra avsteg från principen att tillstånd för utlänning att i Sverige inne^aVa

?c^ nyUja radioanläggning icke beviljades. Telestyrelsen avslog framställningen

den 7 augusti 1963.

Vid ett sammanträde den 28 augusti 1963 mellan representanter för försvarsstaben,

statspolisintendenten och telestyrelsen uppdrogs de i motionen

angivna riktlinjerna för tillståndsgivning åt utländska medborgare.

I skrivelse till telestyrelsen den 19 september 1963 upprepade den ovannämnde

sökanden sin framställning, varpå styrelsen — efter förnyat samråd

med försvarsstaben och statspolisintendenten — i skrivelse den 23 november

1963 meddelade att styrelsen icke funnit att några nya skäl framkommit,

som kunnat motivera en ändring av styrelsens tidigare beslut, varför detta

stod fast.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 november 1963 anförde sökanden besvär

over telestyrelsens beslut. Ärendet remitterades den 3 december 1963

till styrelsen, varjämte Kungl. Maj :t den 19 december 1963 till styrelsen

överlämnade en till Kungl. Maj :t ställd skrivelse i frågan från Nordiska rådets

s\ enska delegation den 13 december 1963 för att tagas i övervägande

vid avgivande av det infordrade utlåtandet.

Äi ende t översändes av telestyrelsen till chefen för försvarsstaben och

statspolisintendenten för yttrande.

Chefen för försvarsstaben hänvisade i sitt svar den 30 april 1964 till de

normer för beviljande av amatörradiotillstånd för utlänningar vid vistelse

i Sverige, som fastställts den 28 augusti 1963. Med hänsyn till den betydelse

i avseende på mellanfolkliga förbindelser som amatörradiokommunikation

uppenbarligen tillmättes av Nordiska rådet, ville chefen för försvarsstaben

medverka till en översyn r.v dessa normer. Intill dess en dylik översyn kommit

till stånd och eventuellt medfört en mindre restriktiv bedömning förelåg

icke skäl till ändrad bedömning i ifrågavarande fall.

Statspolisintendenten förklarade i skrivelse den 30 april 1964 att statspolisen

icke då var beredd att frånträda sin uppfattning att tillstånd till utländska

medborgare borde beviljas restriktivt och under förutsättning att

utlänning var mera stadigvarande bosatt i riket. Statspolisen ansåg sig icke

böra tillstyrka bifall till de av sökanden anförda besvären.

I utlåtande den 4 augusti 1964 anförde telestyrelsen att styrelsen med

hänsyn till den ståndpunkt som chefen för försvarsstaben och statspolisen

sålunda hade intagit icke ansåg sig då kunna tillstyrka att sökanden meddelades

det önskade tillståndet varför styrelsen hemställde att besvären icke

måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Genom beslut den 9 oktober 1964 fann Kungl. Maj :t besvären icke föranleda

ändring i telestyrelsens beslut.

Hösten 1964 tog telestyrelsen upp frågan om en eventuell revision av reglerna

för meddelande av amatörradiotillstånd åt utländska medborgare.

Styrelsen kallade representanter för försvarsstaben och rikspolisstyrelsen

till ett sammanträde den 8 december 1964 för en diskussion av bland annat

denna fråga. Rikspolisstyrelsen meddelade emellertid att man på grund av

anhopning av arbetsuppgifter i samband med den nya polisorganisationens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965 5

ikraftträdande önskade få sammanträdet uppskjutet till i början av 1965.

Rikspolisstyrelsen har sedermera meddelat att den beräknade kunna delta

i sammanträdet i slutet av mars eller början av april 1965.

Eftersom reciprocitetsprincipen allt mer synes vinna tillämpning i andra

länder, förefaller det telestyrelsen rimligt att införandet av motsvarande

förfarande upptages till prövning även i Sverige. Enligt nämnda princip

skulle amatörer från länder, som äro villiga att bevilja svenska amatörer

samma förmån, efter ansökan kunna erhålla tillfälligt tillstånd i vårt land.

Telestyrelsen skulle, från de synpunkter styrelsen har att företräda, ej ha

något att erinra mot reciprocitetsprincipens tillämpning med avseende på

de nordiska länderna. Med hänsyn till försvarsstabens och rikspolisstyrelsens

speciella ansvar i den del av frågan, som berör rikets säkerhet, anser

telestyrelsen dock icke att bestämmelserna böra ändras i denna riktning

utan att de båda nämnda myndigheterna lämnat sin tillstyrkan därtill.

Rikspolisstyrelsen anför i sitt yttrande över motionerna.

Amatörradioverksamheten är i de länder där den förekommer reglerad

genom särskilda bestämmelser. I flera fall rör sig dessa dock mer om föreskrifter

av teknisk natur än om krav på sökandens personliga oförvitlighet.

Tillstånd till utlänningar ges också i ett antal länder på i allmänhet reciprok

basis. Enligt inhämtade uppgifter gäller i de nordiska länderna i detta avseende

sammanfattningsvis följande.

1. Finland: Sökande skall ha avlagt vissa prov av teknisk och författningsmässig

natur men särskilda krav på vandel synes ej ställas. Svenska

radioamatörer har tidigare i några fall erhållit temporärt amatörradiotillstånd

men efter år 1961 har dylika tillstånd icke beviljats, enligt uppgift

därför att finska medborgare ej erhållit motsvarande tillstånd i Sverige.

Amatörradiotillstånd för utlänning i Finland synes sålunda numera beviljas

endast under förutsättning att finska radioamatörer erhåller motsvarande

tillstånd i sökandens hemland.

2. Danmark: För erhållande av amatörradiotillstånd krävs att sökande

är dansk medborgare och har avlagt godkända prov av teknisk eller liknande

natur. Några krav beträffande sökandens person i övrigt föreligger

icke. Förslag uppges ha väckts om ändring av bestämmelserna så att tillstånd

skall kunna beviljas även utlänning. För närvarande kan något uttalande

ej göras om förslaget har utsikter att bli genomfört.

3. Norge: Tillstånd beviljas norsk medborgare om »offentlige omsyn ikke

taler imot» och sökande uppfyller uppställda krav i bland annat teknisk

färdighet. Undantag från kravet på norskt medborgarskap har gjorts för

utländska vetenskapliga expeditioner. Norska telegrafverket, som har att

bevilja eller avslå ansökningar om dylika tillstånd, har emellertid anmodats

att avge yttrande till utrikes- och justitiedepartementen angående

väckt förslag, att utländsk radioamatör skall kunna medges tillstånd att

bruka amatörradioanläggning i Norge under förutsättning att sökande i

hemlandet har giltigt certifikat och hemlandets Alemyndighet beviljar motsvarande

tillstånd åt norsk medborgare.

4. Beträffande Island: Några uppgifter om bestämmelserna där föreligger

icke.

Motionärernas uppfattning att det i alla nordiska länder gäller att tillståndsbevis

för amatörradioanläggning utfärdas först efter mycket noggrann

prövning, äger — när fråga är om sökandes personliga vandel — gil
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965

tighet endast beträffande Norge och Sverige. Däremot gäller beträffande sökandes

tekniska eller liknande kunskaper att prövning äger rum i samtliga

nordiska länder. Av ovan redovisade upplysningar från de nordiska länderna

framgår, att vissa strävanden finns för uppmjukning av kravet på

medborgarskap i respektive land. Det är även känt att Nordiska rådet bar

engagerat sig i samma riktning. Från allmänna inellanfolkliga synpunkter

anses det vara önskvärt att i möjligaste mån söka begränsa de restriktioner,

som kan utgöra binder i samlevnaden folken emellan. Mot detta står

varje lands säkerhetsintresse. I förevarande fall ifrågasätter motionärerna

om inte säkerhetssynpunkten tillmäts alltför stor betydelse med hänsyn till

den noggranna provning, som enligt deras mening äger rum innan amatörradiotillstånd

utfärdas. Vidare påpekas att radioamatörernas apparatur är

begränsad till de för amatörradiotrafik upplåtna frekvensbanden, vilka relativt

kontinuerligt avlyssnas av amatörkårens medlemmar, varför det anses

osannolikt att några illegala sändningar skulle äga rum där. Detta är eu

sanning med modifikation. Det förhåller sig nämligen så, att en radioamatör

lillståndsmussigt är bunden att utöva sin radiotrafik inom vissa fastställda

frekvensband. Det är emellertid inget som hindrar vederbörande att

inneha radiosändare, som rent tekniskt medger sändningar även utanför

nyssnämnda frekvensband där han icke observeras av andra radioamatörer

och därför undgår upptäckt av dessa. Här bör även erinras om att radioamatör,

som vill utföra sändning i illegalt syfte, säkerligen tillämpar speciella

trafikmetoder soin ej överensstämma med de för amatörradiotrafik

fastställda. Ytterligare en omständighet av betydelse i sammanhanget är att

med ett erhållet tillstånd automatiskt följer ett visst »legalitetsskydd». En

utlännings förehavanden tilldrar sig ofta uppmärksamhet från allmänhetens

sida och ett misstänkt förhållande, t. ex. att utlänning uppmärksammats

ha intresse för radioapparatur eller antenner, anmäls gärna till polisen. Om

det i sådant fall blir känt att vederbörande innehar amatörradiotillstånd

kommer misstanken om obehörig radioverksamhet att upphöra och vederbörande

kan därefter utföra sändningar av annat slag än amatörsändningar

utan att därigenom väcka en utomståendes misstankar.

Den av motionärerna väckta frågan är sålunda icke så okomplicerad som

det måhända kan synas. Till sist måste det bli en fråga om avvägning mellan

å ena sidan den enskildes intresse att fritt få utöva sin hobbyverksamhet

utanför det egna landets gränser och å andra sidan varje lands naturliga

krav på största möjliga säkerhet mot verksamhet, som kan utnyttjas

för samhällsskadliga syften.

Ehuru ovan antydda risker från säkerhetssynpunkt alltjämt kan bedömas

vara desamma har ändock — som även nämnts i motionen — redan år 1963

medgivits vissa lättnader för utlänning att här i landet erhålla radioamatörtillstånd.

Om sålunda en utlänning varit boende stadigvarande här har

detta möjliggjort för svensk polismyndighet att pröva och bedöma vederbörandes

lämplighet efter samma grunder som i detta avseende gäller för

svenska medborgare. Beträffande tillfälliga besökare föreligger emellertid

icke sådana möjligheter. I sådant fall blir vårt land helt beroende av att

övriga berörda länder vid tillståndsgivning av här avsett slag ställer samma

krav på lämplighet m. in. Detta är som ovan nämnts för närvarande icke

fallet. Om emellertid likartade bestämmelser i detta avseende kan åstadkommas

och vinna tillämpning i samtliga nordiska länder synes möjlighet

öppnas för tillståndsgivning även vid mera tillfälligt besök.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965

Beträffande säkerhetsfrågan anför chefen för försvarsstaben.

Restriktionerna i bestämmelserna för tillståndsgivning har främst tillkommit

av säkerhetsskäl. Erfarenheten har nämligen visat, att amatörradioanläggning

kan nyttjas för illegala sändningar till skada för landets säkerhet.

Visserligen försvåras sådana sändningar genom att tillstånd meddelas

endast för vissa bestämda frekvensband, men för en tekniskt kunnig amatör

torde svårigheter inte föreligga att ändra eller komplettera sin utrustning,

så att sändning av annat slag än amatörradiotrafik möjliggörs. Det

förhåller sig sannolikt även så att en radioamatör, som önskar utföra sändning

i illegalt syfte, använder sig av speciella sändningismetoder, som inte

är överensstämmande med de för amatörsändning fastställda och därför

svårkontrollerade.

Frågan om beviljande av tillstånd för utlänning att bedriva amatörradiotrafik

i vårt land kan i vissa fall vara ganska komplicerad. I varje ärende

måste hänsyn tagas dels till utlänningens intresse att bär fritt få utöva sin

hobbyverksamhet, dels till säkerhetskravet.

Vissa lättnader i tillståndsgivningen har — som ovan nämnts — redan

medgivits för de utlänningar, som varit stadigvarande bosatta i vårt land.

Tillfälliga besökare (semesterfirare o. d.) beviljas dock fortfarande inget

tillstånd.

Med hänsyn till den betydelse i avseende på de mellanfolkliga förbindelser,

som amatörradiokommunikation uppenbarligen tillmätes, bl. a. av

Nordiska rådet, är chefen för försvarsstaben emellertid beredd medverka

till en översyn av normerna för tillståndsgivning rörande nordiska medborgare,

även när fråga är om dessas tillfälliga besök i vårt land.

Utskottet

Tillstånd att här i landet inneha eller nyttja amatörradioanläggning meddelas

av telestyrelsen. Tillstånd ges endast till svenska medborgare eller utlänningar

som är stadigvarande bosatta i Sverige. För tillstånd krävs vidare

att vederbörande har viss teknisk färdighet och är känd för redbarhet och

ordentlighet samt i övrigt prövas lämplig att inneha licens. Utlänningar som

tillfälligt vistas i riket får regelmässigt icke tillstånd att bedriva amatörradio

verksamhet.

Förevarande motioner syftar till att medborgare i de nordiska länderna

skall erhålla möjlighet att bedriva amatörradioverksamhet även vid tillfälliga

besök här i landet. Motionärerna menar att det borde vara möjligt

att på delta område uppnå ömsesidighet mellan de nordiska länderna.

Telestyrelsen har ställt sig positiv till en liberalisering av de nuvarande

bestämmelserna i enlighet med motionärernas förslag. Enligt rikspolisstyrelsen

bör licensgivning även vid tillfälliga besök vara möjlig om likartade

bestämmelser för radioamatörverksamhet kan erhållas i de nordiska länderna.

Chefen för försvarsstaben har förklarat sig beredd att medverka till

en översyn av de aktuella bestämmelserna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965

Enligt utskottets uppfattning föreligger otvivelaktigt säkerhetsrisker i

samband med amatörradioverksamhet. Under förutsättning att man i de

nordiska länderna uppställer ungefär samma krav för tillstånd att inneha

amatörradioanläggning synes emellertid säkerhetsskälen ej väga tyngre än

att det bör vara möjligt att i allmänhet tillåta medborgare i våra nordiska

grannländer att även vid tillfälliga besök i Sverige inneha och nyttja amatörradioanläggning.

Utskottet anser därför att man bör undersöka möjligheten

att samordna de nordiska ländernas bestämmelser i nu aktuellt avseende.

Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

I: 262 och II: 318, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som

sin mening giva till känna vad utskottet anfört; samt

2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 november 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, Lars Larsson,

Eric Carlsson, Edström, Hubinette och Dahlberg;

från andra kammaren: fröken Sandell, herrar Fredriksson, Gomér,

Jönsson i Ingemarsgården, Jonsson*, fru Skantz, herrar Göransson och

Lothigius*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650031

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:371 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrade regler för tillstånd till innehav av radioamatöranläggning. a1 i texten