Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för tillstånd till innehav av radioamatöranläggning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 262 i första kammaren av fru Segerstedt Wiberg samt nr 318 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar.
1965-11-10 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:69, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för tillstånd till innehav av radioamatöranläggning. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 262 i första kammaren av fru Segerstedt Wiberg samt nr 318 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965
1
Nr 69
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade regler för
tillstånd till innehav av radioamatöranläggning.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 262 i första kammaren av fru Segerstedt
Wiberg samt nr 318 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ville anhålla om en revision av gällande regler för
meddelande av tillstånd för innehav av radioamatöranläggning åt medborgare
i våra nordiska grannländer även vid mera tillfälliga besök».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen I: 262.
över motionen har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttranden från chefen för försvarsstaben, telestyrelsen och
rikspolisstyrelsen.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt lagen den 3 maj 1946 om radioanläggningar m. m. fordras tillstånd
av Kungl. Maj :t eller efter Kungl. Maj :ts bemyndigande telestyrelsen för
rätt att här i riket inneha eller nyttja radioanläggning, överträdelse av lagbudet
straffas med böter eller fängelse. Dessutom kan anläggningen bli
förverkad. Enligt kungörelsen den 4 juni 1954 med vissa bestämmelser
rörande radioanläggningar ankommer det på telestyrelsen att meddela
licens för innehav eller nyttjande av bl. a. amatörradioanläggning.
Styrelsen skall vid licensgivningen samråda med chefen för försvarsstaben
samt i förekommande fall med civilförsvarsstyrelsen, lcommerskollegium,
luftfartsstyrelsen och statspolisintendenten. Med amalörradioanläggning
förstås enligt kungörelsen radioanläggning, som användes av
någon, som ägnar sig åt studiet av radiotekniken av enbart personligt
intresse och utan vinningssyfte. För licens utgår en avgift av 20 kronor för
år.
Televerket har i anslutning till de nämnda båda författningarna utfärdat
vissa bestämmelser för amatörradioanläggningar (Televerkets författningssamling
serie B: 53). Enligt dessa bestämmelser beviljas tillstånd att inneha
1 Bihang till riksdagens protokoll 1905. 9 samt. 2 avd. Nr 69
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965
och nyttja amatörradioanläggning endast svensk medborgare, som är känd
tör redbarhet och ordentlighet samt i övrigt prövas lämplig att inneha tillstånd.
Dessutom tordras att vederbörande innehar föreskrivet amatörcertifikat.
Den 29 augusti 1963 hölls ett sammanträde mellan representanter för
telestyrelsen, försvarsstaben och statspolisintendenten varvid man drog
upp de riktlinjer som skulle gälla för utlänningar, vilka i Sverige önskade
bedriva amatörradiotrafik. Man enades om följande normer.
1. Tillstånd skall endast beviljas utlänningar, som är stadigvarande bosatta
i Sverige. I speciella fall kan dock undantag från denna regel beviljas,
t. ex. då det av starka humanitära skäl anses motiverat.
2. Ansökningar från utlänningar, som uppfyller i punkt 1. angivna
fordringar, skall remitteras till statspolisintendenten och till försvarsstabens
inrikesavdelning. (Statspolisen vidaresänder remissen till försvarsstaben.)
3. Ansökningar från utlänningar, som icke uppfyller i punkt 1. angivna
fordringar, skall avslås direkt av telestyrelsen och behöver icke remitteras.
Den 11 maj och den 2 juni i år sammanträdde ånyo representanter för
försvarsstaben, rikspolisstyrelsen och telestyrelsen för att diskutera amatörradiolicensgivning
för utländska medborgare. Enligt uppgifter som lämnats
av telestyrelsen framkom, att rikspolisstyrelsen efter samråd med försvarsstaben
kunde tänka sig att tillfälligt tillstånd skulle kunna utfärdas
lör medborgare i de nordiska länderna under kortare vistelse i Sverige.
Från telestyrelsen har vidare upplysts att man f. n. är sysselsatt med att
undersöka möjligheterna att omarbeta de svenska amatörradiobestämmelserna
varvid man i linje med rikspolisstyrelsens förslag kommer att
pröva frågan om lättnader i fråga om medborgarskapskravet.
Nordiska rådet
I en framställning den 20 februari 1962 till Nordiska rådet hemställde
Föreningen Sveriges sändareamatörer om rådets medverkan att genomföra
en ordning, enligt vilken sändareamatörer fick temporärt tillstånd att under
tillfällig vistelse i grannland där inneha och nyttja en amatörradioanläggning.
Den 23 november 1963 avslog telestyrelsen en ansökan av en finsk
medborgare om tillfälligt tillstånd att inneha och nyttja en amatörradioanläggning
i Sverige. Besvär anfördes hos Kungl. Maj :t över televerkets beslut.
(Fallet relateras nedan i televerkets remissyttrande.) Med hänvisning till
ovanstående anförde Nordiska rådets svenska delegation i skrivelse den 13
december 1963 till Kungl. Maj.t bl. a.
I de nordiska länderna torde finnas totalt ca 8 000 licensierade sändaramatörer,
av vilka många varje år semestrar i något av grannländerna. De
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965
ansöker därvid inte sällan hos semesterlandets telemyndighet om temporärt
tillstånd att medtaga och nyttja den egna amatörstationen. Dylika ansökningar
har brukat avslås i Danmark. Tillstånd har i några fall beviljats
i Norge.
I Finland har tidigare svenska sändaramatörer vid några tillfällen erhållit
temporärt tillstånd av Post- och telegrafverket i Helsingfors. Sedan
1961 har emellertid alla ansökningar om temporärt tillstånd avslagits, enligt
uppgift därför att finländska medborgare icke fått reciprok behandling
i Sverige. Däremot har Finland reciprocitet på detta område med flera
andra länder, bl. a. Väst-Tyskland och Österrike. Det har antagits, att det
tidigare tillmötesgåendet från Finlands sida gentemot svenska sändaramatörer
varit ett försök att uppnå ett reciprokt bemötande från svensk sida.
Kungl. Telestyrelsen har emellertid undantagslöst avslagit alla ansökningar
om tillfälliga tillstånd att inneha och bruka amatörradioanläggning i Sverige
ingivna av icke svenska medborgare, som ej har hemvist i Sverige. Styrelsen
torde därvid stödja sig på ett i samråd med vissa andra myndigheter fattat
principavgörande om att tillstånd endast skall beviljas sådana utlänningar,
vilka är stadigvarande bosatta i Sverige.
Myndigheternas praxis på detta område kan visserligen icke sägas vara
något mera betydelsefullt hinder för en fullt fri internordisk resetrafik,
men det är önskvärt att alla hinder, även smärre sådana, kunna avvecklas.
På andra liknande områden har så kunnat ske genom en mera generös
tillståndsgivning vad gäller nordiska medborgare än beträffande andra utlänningar.
Man torde därför i förevarande situation böra noggrant överväga,
huruvida det verkligen är motiverat att intaga en helt avvisande hållning
till nordiska radioamatörers önskan att även i ett grannland få ägna
sig åt sin hobby. Ett visst tillmötesgående på reciprok bas torde icke vara
omöjligt. Eventuella tänkbara olägenheter torde kunna förekommas genom
eu samverkan mellan telemyndigheterna, för vilka det egna landets
radioamatörer lärer vara kända. Föreningen Sveriges sändareamatörer har
i sin framställning till rådet anvisat vägar, på vilka enligt föreningens mening
de praktiska frågorna skulle kunna lösas.
Delegationen hemställde att Kungl. Maj :t vid behandlingen av besvärsärendet
skulle taga de framförda synpunkterna i beaktande.
Remissyttrandena
Telestyrelsen och rikspolisstyrelsen har ställt sig positiva till en uppmjukning
av reglerna då det gäller tillstånd för radioamatörer från de nordiska
länderna att även vid mer tillfälliga besök utöva sändningsverksamhet i Sverige.
Även chefen för försvarsstaben har förklarat sig beredd att medverka
till en översyn av normerna för tillståndsgivning såvitt angår medborgare i
de nordiska länderna.
Telestyrelsen anför i sitt remissyttrande bl. a.
Frågan om eu eventuell ändring av bestämmelserna i vad avser möjligheterna
för utländsk medborgare att erhålla amatörradiotillstånd här i riket
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965
aktualiserades när eu finsk medborgare den 22 maj 1963 ansökte om tillstånd
att tilltälligt innehava och nyttja sin mobila amatörradioanläggning
i Sverige under en planerad semesterresa den 27 juli—18 augusti 1963. Ansökningen
remitterades av telestyrelsen för yttrande av chefen för försvarsstaben
och statspolisintendenten, vilka meddelade att de icke funnit skäl
att göra avsteg från principen att tillstånd för utlänning att i Sverige inne^aVa
?c^ nyUja radioanläggning icke beviljades. Telestyrelsen avslog framställningen
den 7 augusti 1963.
Vid ett sammanträde den 28 augusti 1963 mellan representanter för försvarsstaben,
statspolisintendenten och telestyrelsen uppdrogs de i motionen
angivna riktlinjerna för tillståndsgivning åt utländska medborgare.
I skrivelse till telestyrelsen den 19 september 1963 upprepade den ovannämnde
sökanden sin framställning, varpå styrelsen — efter förnyat samråd
med försvarsstaben och statspolisintendenten — i skrivelse den 23 november
1963 meddelade att styrelsen icke funnit att några nya skäl framkommit,
som kunnat motivera en ändring av styrelsens tidigare beslut, varför detta
stod fast.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 29 november 1963 anförde sökanden besvär
over telestyrelsens beslut. Ärendet remitterades den 3 december 1963
till styrelsen, varjämte Kungl. Maj :t den 19 december 1963 till styrelsen
överlämnade en till Kungl. Maj :t ställd skrivelse i frågan från Nordiska rådets
s\ enska delegation den 13 december 1963 för att tagas i övervägande
vid avgivande av det infordrade utlåtandet.
Äi ende t översändes av telestyrelsen till chefen för försvarsstaben och
statspolisintendenten för yttrande.
Chefen för försvarsstaben hänvisade i sitt svar den 30 april 1964 till de
normer för beviljande av amatörradiotillstånd för utlänningar vid vistelse
i Sverige, som fastställts den 28 augusti 1963. Med hänsyn till den betydelse
i avseende på mellanfolkliga förbindelser som amatörradiokommunikation
uppenbarligen tillmättes av Nordiska rådet, ville chefen för försvarsstaben
medverka till en översyn r.v dessa normer. Intill dess en dylik översyn kommit
till stånd och eventuellt medfört en mindre restriktiv bedömning förelåg
icke skäl till ändrad bedömning i ifrågavarande fall.
Statspolisintendenten förklarade i skrivelse den 30 april 1964 att statspolisen
icke då var beredd att frånträda sin uppfattning att tillstånd till utländska
medborgare borde beviljas restriktivt och under förutsättning att
utlänning var mera stadigvarande bosatt i riket. Statspolisen ansåg sig icke
böra tillstyrka bifall till de av sökanden anförda besvären.
I utlåtande den 4 augusti 1964 anförde telestyrelsen att styrelsen med
hänsyn till den ståndpunkt som chefen för försvarsstaben och statspolisen
sålunda hade intagit icke ansåg sig då kunna tillstyrka att sökanden meddelades
det önskade tillståndet varför styrelsen hemställde att besvären icke
måtte föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Genom beslut den 9 oktober 1964 fann Kungl. Maj :t besvären icke föranleda
ändring i telestyrelsens beslut.
Hösten 1964 tog telestyrelsen upp frågan om en eventuell revision av reglerna
för meddelande av amatörradiotillstånd åt utländska medborgare.
Styrelsen kallade representanter för försvarsstaben och rikspolisstyrelsen
till ett sammanträde den 8 december 1964 för en diskussion av bland annat
denna fråga. Rikspolisstyrelsen meddelade emellertid att man på grund av
anhopning av arbetsuppgifter i samband med den nya polisorganisationens
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965 5
ikraftträdande önskade få sammanträdet uppskjutet till i början av 1965.
Rikspolisstyrelsen har sedermera meddelat att den beräknade kunna delta
i sammanträdet i slutet av mars eller början av april 1965.
Eftersom reciprocitetsprincipen allt mer synes vinna tillämpning i andra
länder, förefaller det telestyrelsen rimligt att införandet av motsvarande
förfarande upptages till prövning även i Sverige. Enligt nämnda princip
skulle amatörer från länder, som äro villiga att bevilja svenska amatörer
samma förmån, efter ansökan kunna erhålla tillfälligt tillstånd i vårt land.
Telestyrelsen skulle, från de synpunkter styrelsen har att företräda, ej ha
något att erinra mot reciprocitetsprincipens tillämpning med avseende på
de nordiska länderna. Med hänsyn till försvarsstabens och rikspolisstyrelsens
speciella ansvar i den del av frågan, som berör rikets säkerhet, anser
telestyrelsen dock icke att bestämmelserna böra ändras i denna riktning
utan att de båda nämnda myndigheterna lämnat sin tillstyrkan därtill.
Rikspolisstyrelsen anför i sitt yttrande över motionerna.
Amatörradioverksamheten är i de länder där den förekommer reglerad
genom särskilda bestämmelser. I flera fall rör sig dessa dock mer om föreskrifter
av teknisk natur än om krav på sökandens personliga oförvitlighet.
Tillstånd till utlänningar ges också i ett antal länder på i allmänhet reciprok
basis. Enligt inhämtade uppgifter gäller i de nordiska länderna i detta avseende
sammanfattningsvis följande.
1. Finland: Sökande skall ha avlagt vissa prov av teknisk och författningsmässig
natur men särskilda krav på vandel synes ej ställas. Svenska
radioamatörer har tidigare i några fall erhållit temporärt amatörradiotillstånd
men efter år 1961 har dylika tillstånd icke beviljats, enligt uppgift
därför att finska medborgare ej erhållit motsvarande tillstånd i Sverige.
Amatörradiotillstånd för utlänning i Finland synes sålunda numera beviljas
endast under förutsättning att finska radioamatörer erhåller motsvarande
tillstånd i sökandens hemland.
2. Danmark: För erhållande av amatörradiotillstånd krävs att sökande
är dansk medborgare och har avlagt godkända prov av teknisk eller liknande
natur. Några krav beträffande sökandens person i övrigt föreligger
icke. Förslag uppges ha väckts om ändring av bestämmelserna så att tillstånd
skall kunna beviljas även utlänning. För närvarande kan något uttalande
ej göras om förslaget har utsikter att bli genomfört.
3. Norge: Tillstånd beviljas norsk medborgare om »offentlige omsyn ikke
taler imot» och sökande uppfyller uppställda krav i bland annat teknisk
färdighet. Undantag från kravet på norskt medborgarskap har gjorts för
utländska vetenskapliga expeditioner. Norska telegrafverket, som har att
bevilja eller avslå ansökningar om dylika tillstånd, har emellertid anmodats
att avge yttrande till utrikes- och justitiedepartementen angående
väckt förslag, att utländsk radioamatör skall kunna medges tillstånd att
bruka amatörradioanläggning i Norge under förutsättning att sökande i
hemlandet har giltigt certifikat och hemlandets Alemyndighet beviljar motsvarande
tillstånd åt norsk medborgare.
4. Beträffande Island: Några uppgifter om bestämmelserna där föreligger
icke.
Motionärernas uppfattning att det i alla nordiska länder gäller att tillståndsbevis
för amatörradioanläggning utfärdas först efter mycket noggrann
prövning, äger — när fråga är om sökandes personliga vandel — gil
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965
tighet endast beträffande Norge och Sverige. Däremot gäller beträffande sökandes
tekniska eller liknande kunskaper att prövning äger rum i samtliga
nordiska länder. Av ovan redovisade upplysningar från de nordiska länderna
framgår, att vissa strävanden finns för uppmjukning av kravet på
medborgarskap i respektive land. Det är även känt att Nordiska rådet bar
engagerat sig i samma riktning. Från allmänna inellanfolkliga synpunkter
anses det vara önskvärt att i möjligaste mån söka begränsa de restriktioner,
som kan utgöra binder i samlevnaden folken emellan. Mot detta står
varje lands säkerhetsintresse. I förevarande fall ifrågasätter motionärerna
om inte säkerhetssynpunkten tillmäts alltför stor betydelse med hänsyn till
den noggranna provning, som enligt deras mening äger rum innan amatörradiotillstånd
utfärdas. Vidare påpekas att radioamatörernas apparatur är
begränsad till de för amatörradiotrafik upplåtna frekvensbanden, vilka relativt
kontinuerligt avlyssnas av amatörkårens medlemmar, varför det anses
osannolikt att några illegala sändningar skulle äga rum där. Detta är eu
sanning med modifikation. Det förhåller sig nämligen så, att en radioamatör
lillståndsmussigt är bunden att utöva sin radiotrafik inom vissa fastställda
frekvensband. Det är emellertid inget som hindrar vederbörande att
inneha radiosändare, som rent tekniskt medger sändningar även utanför
nyssnämnda frekvensband där han icke observeras av andra radioamatörer
och därför undgår upptäckt av dessa. Här bör även erinras om att radioamatör,
som vill utföra sändning i illegalt syfte, säkerligen tillämpar speciella
trafikmetoder soin ej överensstämma med de för amatörradiotrafik
fastställda. Ytterligare en omständighet av betydelse i sammanhanget är att
med ett erhållet tillstånd automatiskt följer ett visst »legalitetsskydd». En
utlännings förehavanden tilldrar sig ofta uppmärksamhet från allmänhetens
sida och ett misstänkt förhållande, t. ex. att utlänning uppmärksammats
ha intresse för radioapparatur eller antenner, anmäls gärna till polisen. Om
det i sådant fall blir känt att vederbörande innehar amatörradiotillstånd
kommer misstanken om obehörig radioverksamhet att upphöra och vederbörande
kan därefter utföra sändningar av annat slag än amatörsändningar
utan att därigenom väcka en utomståendes misstankar.
Den av motionärerna väckta frågan är sålunda icke så okomplicerad som
det måhända kan synas. Till sist måste det bli en fråga om avvägning mellan
å ena sidan den enskildes intresse att fritt få utöva sin hobbyverksamhet
utanför det egna landets gränser och å andra sidan varje lands naturliga
krav på största möjliga säkerhet mot verksamhet, som kan utnyttjas
för samhällsskadliga syften.
Ehuru ovan antydda risker från säkerhetssynpunkt alltjämt kan bedömas
vara desamma har ändock — som även nämnts i motionen — redan år 1963
medgivits vissa lättnader för utlänning att här i landet erhålla radioamatörtillstånd.
Om sålunda en utlänning varit boende stadigvarande här har
detta möjliggjort för svensk polismyndighet att pröva och bedöma vederbörandes
lämplighet efter samma grunder som i detta avseende gäller för
svenska medborgare. Beträffande tillfälliga besökare föreligger emellertid
icke sådana möjligheter. I sådant fall blir vårt land helt beroende av att
övriga berörda länder vid tillståndsgivning av här avsett slag ställer samma
krav på lämplighet m. in. Detta är som ovan nämnts för närvarande icke
fallet. Om emellertid likartade bestämmelser i detta avseende kan åstadkommas
och vinna tillämpning i samtliga nordiska länder synes möjlighet
öppnas för tillståndsgivning även vid mera tillfälligt besök.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965
Beträffande säkerhetsfrågan anför chefen för försvarsstaben.
Restriktionerna i bestämmelserna för tillståndsgivning har främst tillkommit
av säkerhetsskäl. Erfarenheten har nämligen visat, att amatörradioanläggning
kan nyttjas för illegala sändningar till skada för landets säkerhet.
Visserligen försvåras sådana sändningar genom att tillstånd meddelas
endast för vissa bestämda frekvensband, men för en tekniskt kunnig amatör
torde svårigheter inte föreligga att ändra eller komplettera sin utrustning,
så att sändning av annat slag än amatörradiotrafik möjliggörs. Det
förhåller sig sannolikt även så att en radioamatör, som önskar utföra sändning
i illegalt syfte, använder sig av speciella sändningismetoder, som inte
är överensstämmande med de för amatörsändning fastställda och därför
svårkontrollerade.
Frågan om beviljande av tillstånd för utlänning att bedriva amatörradiotrafik
i vårt land kan i vissa fall vara ganska komplicerad. I varje ärende
måste hänsyn tagas dels till utlänningens intresse att bär fritt få utöva sin
hobbyverksamhet, dels till säkerhetskravet.
Vissa lättnader i tillståndsgivningen har — som ovan nämnts — redan
medgivits för de utlänningar, som varit stadigvarande bosatta i vårt land.
Tillfälliga besökare (semesterfirare o. d.) beviljas dock fortfarande inget
tillstånd.
Med hänsyn till den betydelse i avseende på de mellanfolkliga förbindelser,
som amatörradiokommunikation uppenbarligen tillmätes, bl. a. av
Nordiska rådet, är chefen för försvarsstaben emellertid beredd medverka
till en översyn av normerna för tillståndsgivning rörande nordiska medborgare,
även när fråga är om dessas tillfälliga besök i vårt land.
Utskottet
Tillstånd att här i landet inneha eller nyttja amatörradioanläggning meddelas
av telestyrelsen. Tillstånd ges endast till svenska medborgare eller utlänningar
som är stadigvarande bosatta i Sverige. För tillstånd krävs vidare
att vederbörande har viss teknisk färdighet och är känd för redbarhet och
ordentlighet samt i övrigt prövas lämplig att inneha licens. Utlänningar som
tillfälligt vistas i riket får regelmässigt icke tillstånd att bedriva amatörradio
verksamhet.
Förevarande motioner syftar till att medborgare i de nordiska länderna
skall erhålla möjlighet att bedriva amatörradioverksamhet även vid tillfälliga
besök här i landet. Motionärerna menar att det borde vara möjligt
att på delta område uppnå ömsesidighet mellan de nordiska länderna.
Telestyrelsen har ställt sig positiv till en liberalisering av de nuvarande
bestämmelserna i enlighet med motionärernas förslag. Enligt rikspolisstyrelsen
bör licensgivning även vid tillfälliga besök vara möjlig om likartade
bestämmelser för radioamatörverksamhet kan erhållas i de nordiska länderna.
Chefen för försvarsstaben har förklarat sig beredd att medverka till
en översyn av de aktuella bestämmelserna.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 69 år 1965
Enligt utskottets uppfattning föreligger otvivelaktigt säkerhetsrisker i
samband med amatörradioverksamhet. Under förutsättning att man i de
nordiska länderna uppställer ungefär samma krav för tillstånd att inneha
amatörradioanläggning synes emellertid säkerhetsskälen ej väga tyngre än
att det bör vara möjligt att i allmänhet tillåta medborgare i våra nordiska
grannländer att även vid tillfälliga besök i Sverige inneha och nyttja amatörradioanläggning.
Utskottet anser därför att man bör undersöka möjligheten
att samordna de nordiska ländernas bestämmelser i nu aktuellt avseende.
Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.
Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,
I: 262 och II: 318, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som
sin mening giva till känna vad utskottet anfört; samt
2) att motionerna, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet under 1) hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 10 november 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, Lars Larsson,
Eric Carlsson, Edström, Hubinette och Dahlberg;
från andra kammaren: fröken Sandell, herrar Fredriksson, Gomér,
Jönsson i Ingemarsgården, Jonsson*, fru Skantz, herrar Göransson och
Lothigius*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650031
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:371 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om ändrade regler för tillstånd till innehav av radioamatöranläggning. a1 i texten