Utlåtande i anledning av väckt motion om alternativ tjänstgöring för vissa vapenvägrare.
1965-02-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:7, Utlåtande i anledning av väckt motion om alternativ tjänstgöring för vissa vapenvägrare.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckt motion om alternativ tjänstgöring
för vissa vapenvägrare.
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 13,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Börjesson i Falköping m. fl.
anhållit ”att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om sådana
vidgade direktiv till den pågående utredningen rörande vapenvägrarna inom
försvaret att denna även prövar möjligheterna till alternativ tjänstgöring för
dem som helt vägrar att fullgöra tjänst inom totalförsvaret”.
Beträffande de skäl motionärerna anför till stöd för sin anhållan får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen.
Gällande bestämmelser m. m.
Enligt 1 § värnpliktslagen den 30 december 1941 är svensk man värnpliktig
från och med det kalenderår under vilket han fyller aderton år till och med
det under vilket han fyller fyrtiosju.
Befrielse från värnpliktstjänstgöring kan meddelas av Kungl. Maj:t med stöd
av 5 § värnpliktslagen dels i vissa i paragrafen närmare angivna fall, av vilka
intet har avseende å sådana omständigheter, som åberopas av de i motionerna
berörda värnpliktiga, dels eljest då synnerliga skäl till befrielse föreligger.
I 27 § meddelas föreskrifter om de värnpliktigas tjänstgöring m. m., varjämte
beträffande värnpliktiga som hyser samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring
hänvisas till särskild lagstiftning.
För värnpliktig, som är inkallad till tjänstgöring, föreskrives i 32 § skyldighet
att verkställa den tjänsteförrättning, som anvisas honom av vederbörande befälhavare.
I 1 § lagen den 26 mars 1943 om vapenfria värnpliktiga stadgas att värnpliktig,
för vilken bruk av vapen mot annan skulle medföra djup samvetsnöd,
må fullgöra värnpliktstjänstgöring såsom vapenfri värnpliktig. Med den i paragrafen
använda formuleringen föreligger möjlighet till vapenfri tjänst för
sådana värnpliktiga, vilka hyser samvetsbetänkligheter mot bruk av vapen mot
annan. Lagen är i överensstämmelse härmed icke avsedd att äga tillämpning
å dem, som anser sig berättigade att använda vapen för sina egna, sin sekts
eller grupps mål men hyser betänkligheter mot att använda vapen till försvar
för samhället. I rättstillämpningen har lagen emellertid i betydande utsträckning
kommit att tillämpas även på sistnämnda kategori värnpliktiga, bland
vilka företrädesvis medlemmar av sekten ”Jehovas vittnen” befinner sig.
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 2 avd,. Nr 7
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965
Den som erhåller tillstånd att fullgöra värnpliktstjänstgöring såsom vapenfri
värnpliktig skall enligt 2 § i samma lag uttagas till sjukvårdstjänst vid krigsmakten
eller tjänstgöring vid civilförsvaret eller, då omständigheterna sådant
påkallar, till expeditions-, yrkes- och handräckningstjänst eller civilt arbete
vid krigsmakten eller för civilt bruk utom densamma för statens eller kommuns
räkning. Vapenfri värnpliktig skall vara befriad från att övas i vapens bruk
och från att bära vapen eller ammunition.
Enligt 3 § är vapenfri värnpliktig skyldig att för sin utbildning tjänstgöra
en tredjedel längre tid än han skulle ha tjänstgjort, om han icke erhållit tillstånd
till vapenfri tjänst. Tjänstgöringen må i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.
Tillstånd till fullgörande av vapenfri tjänst, så ock beslut om den tjänstgöring,
till vilken den vapenfrie värnpliktige skall uttagas, meddelas enligt 4 §
av Konungen. Möjlighet att erhålla befrielse från vapenfri tjänst föreligger
icke.
Vapenfri värnpliktig är underkastad de straffbestämmelser, som gäller för
övriga krigsmän. Vägran att utföra anvisade uppgifter i civilt arbete, till vilket
den vapenfrie uttagits, medför till följd härav ansvar för tjänstefel enligt
21 kap. 18 § brottsbalken. För sådant brott är straffet disciplinstraff; är felet
grovt är straffet fängelse i högst ett år. Regelmässigt bedömes tjänstefel, bestående
i kategorisk vägran att utföra anvisat arbete, såsom grovt tjänstefel.
Har den vapenfrie värnpliktige uttagits till vapenfri tjänst vid krigsmakten,
föranleder vägran att utföra anbefalld uppgift ansvar för lydnadsbrott enligt
21 kap. 1 § brottsbalken eller, om brottet är att anse som grovt, för grovt lydnadsbrott
jämlikt 2 § samma kapitel. För lydnadsbrott är straffet disciplinstraff
eller fängelse i högst ett år och för grovt lydnadsbrott fängelse i högst fyra år.
Enligt 11 § civilförsvarslagen den 22 april 1960 är varje i riket boende svensk
medborgare från och med det kalenderår, varunder han fyller sexton år, till
och med det kalenderår, varunder han fyller sextiofem år, skyldig att fullgöra
sådan tjänstgöring i civilförsvaret som hans kroppskrafter och hälsotillstånd
medger (civilförsvarsplikt). Förklarar civilförsvarspliktig att bruk av vapen mot
annan skulle för honom medföra djup samvetsnöd och gör han genom intyg av
minst två trovärdiga personer sannolikt, att hans samvetsbetänkligheter är allvarligt
grundade, må enligt 14 § nämnda lag tjänstgöring inom ordnings- och
bevakningstjänsten icke åläggas honom. Ordnings- och bevakningstjänsten är
nämligen den enda tjänstegren inom civilförsvaret, i vilken vapentjänst förekommer.
Det kan anmärkas att huvuddelen av de vapenfria värnpliktiga som
hänvisas till civilförsvaret tilldelas brandtjänsten.
I 9 kap. civilförsvarslagen finnes straffbestämmelser för sådana fall då någon
undandrager sig fullgörandet av sin civilförsvarsplikt. Den som är civilförsvarspliktig
och i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter underlåter att efter
kallelse inställa sig till tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest olovligen undan
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965
3
håller sig därifrån dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år eller, om
brottet begås under högsta civilförsvarsberedskap och är att anse som grovt,
till fängelse i högst två år. Samma straffbestämmelser gäller även för vägran
att under tjänstgöringen i civilförsvaret utföra anbefalld uppgift.
Strävandena att lämna bistånd åt de ekonomiskt mindre utvecklade länderna
har blivit ett betydelsefullt led i det mellanfolkliga samarbetet. För Sveriges
del kan konstateras att intresset för utvecklingsländerna under senare år varit
i ständigt stigande och nått allt vidare befolkningslager. Detta har återspeglats
i inrättandet 1961 av nämnden för internationellt bistånd som ett planeringsoch
samordningsorgan för hithörande frågor och i en ökad statlig bidragsgivning.
Genom anslagshöjningarna har ökade möjligheter skapats för Sverige att
aktivt medverka i strävandena att bistå de fattiga länderna.
I proposition 1962: 100 framlade regeringen de principiella riktlinjerna för
Sveriges bistånd till underutvecklade länder. Dessa godtogs av riksdagen.
Sveriges strävan att bistå de underutvecklade länderna innefattar åtgärder
på olika områden — inom handelspolitiken, genom stöd till enskilda kommersiella
insatser, i form av finansiellt och teknisk-humanitärt bistånd. Åtgärderna
på sistnämnda område avser främst fältprojekt på yrkesutbildningens, familjeplaneringens
och hälsovårdens områden samt utbildning och utsändning av
biståndsexperter. Insatserna utformas så att de så långt möjligt får en kumulativ
effekt.
I direktiven till 1964 års utredning om vapenfria värnpliktiga anför chefen
för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, bl. a.
Jag vill förorda, att förevarande spörsmål upptages till utredning. En dylik
utredning bör i första hand undersöka möjligheterna att vidga området för de
vapenfria värnpliktigas tjänstgöring och framlägga förslag hur utbildningen
för dessa värnpliktiga bör anordnas. Utgångspunkten för utredningen skall
därvid vara, att målet för utbildningen är att de vapenfria värnpliktiga skall
kunna fylla en uppgift inom totalförsvaret. Vid sina överväganden rörande den
förlängda tjänstgöring i förhållande till övriga värnpliktiga, som vapenfria
värnpliktiga skall fullgöra, bör utredningen samråda med 1960 års värnpliktsutredning
och beakta de förslag som denna utredning kan komma att framlägga
om tjänstgöringens längd för skilda värnpliktskategorier och om sättet
för tjänstgöringsskyldighetens uttagande. Utredningen bör vidare pröva frågan
om bestridande av kostnadex-na för de vapenfria värnpliktiga som tages i anspråk
av myndighet utanför krigsmakten. Slutligen bör utredningen ha att
utarbeta förslag till de ändringar i lagen om vapenfria värnpliktiga, vartill
utredningens förslag kan komma att föranleda.
Historik
Rörande behandlingen före år 1964 av frågor om vapenfria värnpliktiga hänvisas
till andra lagutskottets utlåtanden nr 55 är 1963 och nr 61 år 1964. I sistnämnda
utlåtande anförde utskottet i anledning av motioner i ämnet bl. a.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965
I motionerna I: 133 och II: 164 önskas en prövning av möjligheterna att låta
de vapenfria värnpliktiga tjänstgöra inom ett vidare fält än totalförsvaret.
Motionen II: 112 tar upp frågan om behandlingen av de värnpliktiga som vägrar
fullgöra även vapenfri tjänst.
Utskottet anser sig inte kunna ta ställning till lämpligheten av de olika föi''- slag som framföres i motionerna. 1964 års utredning om vapenfria värnpliktiga
har emellertid till uppgift bl. a. att undersöka möjligheterna att vidga området
för de vapenfria värnpliktigas tjänstgöring. Detta arbete kan måhända bidraga
till en lösning av de problem motionärerna aktualiserat. Utskottet förordar
därför att motionerna överlämnas till utredningen.
Utskottets hemställan bifölls av riksdagen, varefter motionerna av Kungl.
Maj:t överlämnades till 1964 års utredning.
Utskottet
Enligt 1943 års lag om vapenfria värnpliktiga kan den, för vilken bruk av
vapen mot annan skulle medföra djup samvetsnöd, erhålla tillstånd att fullgöra
sin värnpliktstjänstgöring såsom vapenfri värnpliktig. Sådan värnpliktig kan
uttagas till sjukvårdstjänst vid krigsmakten eller tjänstgöring vid civilförsvaret.
Tjänstgöringen kan även anordnas såsom civilt arbete utom krigsmakten
för statens eller kommuns räkning. I detta avseende ifrågakommer
främst tjänstgöring vid statens vattenfalls verk och statens järnvägar. Vapenfri
värnpliktig är skyldig att tjänstgöra en tredjedel längre tid än andra värnpliktiga.
Även i fråga om civilförsvarstjänst beaktas den enskildes samvetsbetänkligheter
mot bruk av vapen mot annan. Vapenfri värnpliktig är underkastad
de straffbestämmelser, som gäller för övriga krigsmän. Vägran att utföra
anvisat arbete straffas i allmänhet med fängelse.
Under fjolåret tillsattes en särskild utredning — 1964 års utredning rörande
vapenfria värnpliktiga — för översyn av tjänstgöringsförhållandena för vapenfria
värnpliktiga. Utredningen har i första hand att undersöka möjligheterna
att vidga området för dessa värnpliktigas tjänstgöring och framlägga förslag
hur deras utbildning bör anordnas.
I förevarande motion yrkas en sådan utvidgning av direktiven för 1964 års
utredning, att denna skall kunna pröva möjligheterna till alternativ tjänstgöring
för dem som vägrar att göra tjänst inom totalförsvaret. Motioner med i sak
samma yrkande behandlades även av fjolårets riksdag. På riksdagens begäran
har dessa motioner sedermera överlämnats till utredningen. Med hänsyn härtill
anser utskottet inte att något ytterligare initiativ från riksdagens sida är påkallat.
Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motion, II: 13, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1965
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1965
5
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,
herrar Lars Larsson, Hiibinette, Dahlberg, Sörenson och Axel Kristiansson;
från
andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,
fröken Wetterström, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Johansson
i Skärstad och Carlsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.