Skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om lagförslag som i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen förordats reglerar skolskjutskostnaderna för i samhällsvård omhändertagna och i främmande kommuner utplacerade skolbarn». Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 67.
1965-11-23 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:73, Skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om lagförslag som i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionen förordats reglerar skolskjutskostnaderna för i samhällsvård omhändertagna och i främmande kommuner utplacerade skolbarn». Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 67.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1965
1
Nr 73
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade bestämmelser
angående kostnaderna för skolskjutsar i vissa
fall.
Andra lagutskottet har till behandling förehafl två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 54 i första kammaren av herr Olsson,
Erik, m. fl. samt nr 67 i andra kammaren av herr Trana m. fl.
1 motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om lagförslag som i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i motionen förordats reglerar skolskjutskostnaderna för
i samhällsvård omhändertagna och i främmande kommuner utplacerade
skolbarn».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,
i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 67.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande över motionerna från socialstyrelsen. Därjämte har på utskottets
begäran yttranden avgivits av Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Gällande bestämmelser m. m.
1 2 § barnavårdslagen stadgas, att varje kommun skall sörja för sin barnavård.
I 25 § samma lag anges grunderna för barnavårdsnämnds skyldighet
att vidta tillrättaförande åtgärder, och i 26—29 §§ lämnas anvisningar om
de medel som därvid skall komma i fråga. Enligt 29 § skall, om förebyggande
åtgärder bedöms vara gagnlösa eller om sådana åtgärder vidtagits utan
atl medföra rättelse, den underårige omhändertagas för samhällsvård. Underårig
som omhändertagits kan placeras i fosterhem enligt bestämmelserna
i 46—53 §§ barnavårdslagen. Placering i enskilda fosterhem kan ske även
på platser utanför den omhändertagnes kyrkobokföringskommun.
Skolgången för barn, som omhändertagits för samhällsvård och utplacerats
i fosterhem utanför kyrkobokföringskommunen, regleras i första hand
av bestämmelser i skollagen den 6 juni 1962, som även föreskriver under
vilka förutsättningar kyrkobokföringskommunen skall till den kommun,
där den omhändertagne vistas (vistelsekommunen), utge ersättning för
1 Hilumy till riksdagens protokoll l!)6ö. 0 samt. ‘2 avd. Nr 73
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1965
kostnaderna för den omhändertagnes undervisning. Kostnadsfördelningen
mellan kyrkobokföringskommunen och vistelsekonmiunen är beroende
främst av ifall eleven går i obligatorisk skola eller i ickeobligatorisk skola.
Går eleven i obligatorisk skola (grundskola), följer av 43 § c) och 46 § 1 mom.
skollagen, att vistelsekommunen inte är berättigad till ersättning från kyrkobokföringskommunen
för kostnaderna för undervisningen. I andra fall skall
däremot ersättning utges av den senare kommunen. Ersättningen skall, om
kommunerna ej överenskommer om annat, utgå med belopp, som fastslälles
av vederbörande länsskolnäinnd enligt av Kungl. Maj:l utfärdade anvisningar.
Sådana anvisningar meddelas för varje läsår i kungörelse om vissa ersättningar
vid kommunal samverkan på skolväsendets område (senaste lydelse
enligt SFS 1964: 718). Anvisningarna äger giltighet för hela riket med undantag
av kommunerna i Stockholmsområdet. Enligt anvisningarna skall
ersättning utgå med vissa schablonbelopp per elev och läsår. Beloppen, vilka
till sin storlek är beroende av den undervisningsform eleven deltar i och
därjämte har regional variation, är inte avsedda att omfatta kommunernas
utgifter för skolskjutsar. Skyldighet att anordna skolskjutsar för elever i
icke obligatorisk skola är inte stadgad. Där skjuts likväl anordnas, får kostnaderna
för densamma redovisas och debiteras särskilt.
Till kommuns skolkostnader utgår även statsbidrag. I fråga om kostnaderna
för anordnande av skolskjutsar gäller bestämmelserna i kungörelsen
den 18 juni 1958 om statsbidrag till kostnaderna för skolskjutsar och inackordering
(ändrad senast genom SFS 1964: 455).
Bidraget utgår till kommun, skoldistrikt och kommunalförbund på skolväsendets
område till kostnaderna för anordnande av skolskjutsar och inackordering
för sådana elever i grundskolor, folkskolor och fortsättningsskolor
som har lång eller besvärlig skolväg. Statsbidrag till skolskjutsar utgår
enligt huvudregeln med 80 % av kommunens verkliga kostnad. Skulle länsskolnämnden
finna att skjutsningen kunnat anordnas till lägre kostnad,
skall bidraget utgå med 80 % av den kostnad nämnden prövar skälig. Om
bidraget till skolskjuts skulle bli högre än bidrag till inackordering och antalet
inackorderingsdagar skulle utgöra 1,2 gånger antalet skjutsdagar, får
bidraget till skolskjuts endast vid synnerliga skäl överstiga vad som skulle
utgått som bidrag till inackordering. Vid självskjuts utgår statsbidrag med
SO % av kommunens verkliga kostnad; dock får bidraget inte beräknas efter
högre kostnad per dag som eleven besökt skolan än 50 öre, om skolvägen
är längre än 7 kilometer och 40 öre i annat fall. Statsbidraget till kostnaderna
för inackordering utgör per elev och dag 3: 25 kr. vid inackordering i enskilt
hem och 3 kr. vid inackordering : elevhem.
För budgetåret 1964/65 har kostnaden för bidragsgivningen till skolskjutsar
beräknats till 70 milj. kr. och till inackordering till 1,6 milj. kr.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1965
I 10 kap. barnavårdslagen ges bestämmelser om kommuns rätt till ersättning
för vissa utgifter, som föranletts av att någon omhändertagits för
samhällsvård. Till sådana utgifter hänförs dock inte skolskjutskostnader.
Under vårsessionen 1965 har riksdagen i huvudsak antagit Kungl. Maj.ts
proposition nr 43 angående kommunal skatteutjämning m. m. I propositionen,
som grundats på 1958 års skaiteutjåinningskommittés betänkande
med titeln »Kommunal skatteutjämning in. in.» (SOU 1964:19), föreslogs,
att en bidragsgivning i allmänt skatteutjämnandc syfte till kommunerna
införs fr. o. in. år 1966. I samband därmed slopas de nuvarande skatteersällningarna
till kommunerna i anledning av 1957 och 1961 års ortsavdragsreformer
samt skattelindringsbidraget till synnerligt skattetyngda
kommuner. Det föreslagna bidragssystemet är uppbyggt sä, att bidrag utgår
dels till landskommuner, köpingar, städer, landstingskommuner och
kyrkliga kommunenheter, när skattekraften, dvs. skatteunderlaget per invånare,
i kommunen understiger eu viss nivå (skatteutjämningsbidrag vid
brist på skattekraft), dels till landskommuner, köpingar och släder, när den
sammanlagda utdebiteringen för allmän kommunalskatt i kommunen
överstiger medelutdebiteringen i riket (skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering).
Utöver dessa bidrag kan efter ansökan ett extra skatteutjämningsbidrag
utgå, om synnerliga skäl föreligger.
I propositionen föreslogs vidare att vissa speciella bidrag till kommunerna
skall avlösas, nämligen bidragen till skolmåltider, till anskaffande
av inventarier för skolmåltider, till skolskjutsar och inackordering, till pedagogisk
utrustning, till de kommunala folkbiblioteken, till anordnande samt
om- och tillbyggnad av ålderdomshem ävensom till uppförande eller inrättande
av barnhem och till driften av barnhem. De genom avlösningen disponibla
medlen föreslås skola överföras till det allmänt skatteutjämnande bidragssystemet.
En reform enligt de angivna riktlinjerna kan enligt propositionen för
budgetåret 1965/66 beräknas tillföra kommunerna ett nettotillskott av
drygt 400 milj. kr.
Vid remissbehandlingen av skatteutjämningskommitténs förslag hade
skolöverstyrelsen i fråga om bidragen till skolskjutsar in. in. anfört följande:
Starka skäl talar för att bidragen till skolskjutsar och inackordering avlöses
och kompensation beredes kommunerna genom en motsvarande justering
av det allmänna skatteutjämningsbidragel. Med den starka kommunala
förankring som skolväsendet nu har synes inte vara nödvändigt alt
upprätthålla eu speciell bidragsgivning på detta utgiftsområde. Tvärtom
kan ett bidrag med så hög bidragsandel, varom här är fråga, vara ägnat
att motverka en naturlig inriktning av verksamheten. Skolöverstyrelsen
understryker att det nuvarande skolskjutssystemet visat sina mest negativa
verkningar på det pedagogiska området. Systemet har lett till att kommuner
underlåtit att utnyttja de förbättringar i pedagogiskt avseende som varit
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1f)6ö
möjliga eller utnyttjat dem på ett från pedagogisk synpunkt otillfredsställande
sätt. Skolskjulsorganisationen har med andra ord fått slyra skolarbetet
i klart ogynnsam riktning. Det finns enligt skolöverstyrelsens uppfattning
risk för att denna utveckling fortsätter och förs över i grundskolans
högstadium, där den indirekt kan komma att verka dirigerande på den
enskilde elevens rätt till en fritt vald studieväg.
Föredragande departementschefen uttalade i detta hänseende:
Det nu diskuterade skatteutjämningssystemet skapar såsom såväl kommittén
som flera remissinstanser framhållit möjligheter till en förenklad
bidragsgivning bl. a. genom eu avveckling av speciella bidrag. De av skolöverstyrelsen
anförda skälen för avlösning av bidragen till skolmåltider,
anskaffande av inventarier för skolmåltidsverksamheten, skolskjutsar och
inackordering av skolpliktiga elever finner jag bärande. Det torde inte längre
föreligga utrymme för stimulansbidrag till verksamhetsgrenar av förevarande
art. Några allvarliga ekonomiska konsekvenser för kommunernas ekonomi
torde inte uppkomma genom dessa bidrags avveckling och överförande
till det allmänt skatteutjämnande systemet. Tvärtom kommer medlen
i fråga därigenom i första hand kommuner med sämre ekonomiska förutsättningar
till godo. Genom införande av ett allmänt skatteutjämningssystem
som i första hand garanterar kommunerna ett visst skatteunderlag
undanrycks för övrigt grunden för skatteunderlagsgraderade speciella
bidrag.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 78 över ovannämnda proposition
förklarade statsutskottet sig dela uppfattningen, att ett allmänt
skatteutjämningssystem av föreslagen typ skapar goda förutsättningar för
eu rationalisering av den statliga bidragsgivningen i stort till kommunerna.
Utskottet anslöt sig även till kommitténs uttalande att grundtanken i rationaliseringssträvandena
bör vara att ett bidragssystem skall innehålla
endast speciella bidrag med eu från skatteteknisk synpunkt eller från stimulanssynpunkt
angelägen funktion. Statsbidraget till skolskjutsar var
enligt utskottets mening inte motiverat från någon av de anförda synpunkterna.
Snarare syntes, med den starka kommunala förankring som skolväsendet
nu har, det inte vara nödvändigt att upprätthålla en speciell bidragsgivning
på detta utgiftsområde.
Som förut nämnts föreslogs i propositionen, att extra skatteutjämningsbidrag
skulle kunna beviljas kommun, när synnerliga skäl därtill förelåg.
Sådana bidrag borde dock inte förekomma annat än i undantagsfall. 1
samband med eu diskussion om verkningarna i utdebiteringshänseende av
slopandet av statsbidraget till skolskjutsar och inackordering underströk
departementschefen att extra bidrag kan utgå för att åstadkomma den ytterligare
utjämning av utdebiteringarna i de av indragningen herörda kommunerna
som kan vara motiverad sedan ordinarie bidrag utgåtl.
I motioner, väckta i anslutning till propositionen, uttalades farhågor för
att en indragning av bidraget till skolskjutsar och inackordering skulle medföra
svårigheter för en del kommuner, särskilt i glesbygderna, och hem
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 73 ur 1965 5
ställdes därför, att riksdagen måtte besluta att extra skatteutjämningsbidrag
skall utgå även för att mildra obilliga verkningar av att i första hand bidraget
till skolskjutsar avvecklas. Statsutskottet ansåg i sitt ovannämnda
utlåtande, att eu bidragsgivning i nämnt syfte inte var oförenlig med det
av departementschefen gjorda, nyss återgivna uttalandet, men fann ett
förtydligande på denna punkt vara påkallat. Utskottet föreslog därför, att
riksdagen skulle uttala, att extra skatteutjämningsbidrag bör beviljas för
att undanröja de obilliga verkningar i ekonomiskt hänseende för kommunerna
som kan orsakas av en avlösning av statsbidragen till skolskjutsar
och inackordering. Utskottet förklarade sig därjämte dela den i vissa motioner
framförda uppfattningen att även glesbygdskommunerna bör erhålla
den lättnad i utdebiteringshänseende som är skatteutjämningsreformens
allmänna syfte och att denna verkan inte bör förhindras genom avvecklingen
av statsbidraget till skolskjutsar och inackordering. Emellertid underströk
utskottet, att fråga är om en bidragsgivning, som bör förekomma
endast i undantagsfall, samt att bidragsgivningen till sin omfattning inte
synes böra överstiga det belopp, som f. n. utgår i form av extra bidrag enligt
skattelindringsförordningen, d. v. s. ca 10 milj. kr. per år.
Författningsbestämmelser rörande den allmänt skatteuljämnande bidragsgivningen
återfinns numera i förordningen den 3 juni 1965 om skatteutjämningsbidrag
(SFS 268/1965). Förordningen träder i kraft den 1 januari
1966.
Enligt kungörelse den 15 juni 1965 (SFS 452/1965) skall kungörelsen
den 18 juni 1958 om statsbidrag till kostnaderna för skolskjutsar och inackordering
upphöra att gälla vid utgången av år 1965. I fråga om statsbidrag
enligt den upphävda kungörelsen för tiden juli—december 1965 gäller
särskilda bestämmelser.
Motionerna
Motionärerna anför bl. a. följande.
När för samhällsvård omhändertagna minderåriga skall placeras i enskilda
hem enligt barnavårdslagens bestämmelser, strävar man efter att placera
de minderåriga i en annorlunda miljö, som skänker lugn, trygghet och tillfälle
till en god karaktärsdaning. Denna utplacering i enskilda fosterhem
sker i stor omfattning till platser belägna utanför hemkommunen, ofta
långt från barnets hemort. Det hör därvid icke till ovanligheterna att barnen
kommer till fosterhem belägna i genuin glesbygd. Tvärtom torde delta
eftersträvas av barnavårdsnämnderna för barn som kommit på glid genom
det inodernu tätortssamhällels destruktiva gängbildningar.
Detta förhållande kan under vissa förutsättningar medföra kostsamma
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1965
anordningar för värdkommnnerna, som ju har alt svara för att barnen
erhåller skolundervisning i vanlig ordning. I de fall då fosterhemmen är
så belägna alt sträckningen av befintlig skolskjutslinje måste förlängas eller
helt ny sådan särskilt anordnas, medför detta alltid avsevärda kostnader.
Mänga gånger måste kommunerna trots delta anordna skolskjutsar ulan
statsbidrag dels därför afl inackorderingshem på skolorten icke står att
uppbringa, dels också beroende på att föräldrarna i allmänhet är motståndare
till att lämna ifrån sig barnen.
Dä det gäller skolskjutsar för den egna kommunens barn kan det alltså
vara förståeligt om sådana ibland anordnas och helt bekostas av kommunala
skattemedel.
Däremot kan man starkt ifrågasätta riktigheten av att värdkommunerna
skall ha samma — ja en skärpt —- skyldighet i detta avseende beträffande
de barn i skolåldern, som av annan kommun placerats för samhällsvård i
fosterhem belägna inom kommunen. Skolstyrelserna i värdkommunerna
kan ju knappast inackordera dessa barn på annat håll, emedan ju detta
skulle upphäva överenskommelsen mellan barnens hemkommuners barnavårdsnämnder
och fosterhemmen. Därjämte skulle ju syftet med barnets
samhällsvård kunna komma att spolieras.
Med utgångspunkt från vad ovan anförts borde det vara rimligt, alt värdkommunerna,
i de fall då de åsamkas särskilda skolskjutskostnader för
barn från främmande kommuner, vilka vistats i kommunen för erhållande
av samhällsvård, skall — till den del dessa kostnader icke täckes av statsbidrag
— kunna återkräva bevisligen åsamkade och styrkta kostnader från
barnens hemkommuner.
För att inga oförutsedda kostnader vid sådant förhållande skall belasta
den kommun som beslutar om samhällsvården, bör lämpligen värdkommunens
barnavårdsnämnd, då den skall avgi\a yttrande över fosterhemmets
lämplighet, i anknytning därtill inhämta och vidarebefordra skolstyrelsens
besked om de eventuella extra skolskjutskostnader, som kan komma att
uppstå i anledning av barnets placering i fosterhemmet.
Remissyttrandena
Socialstyrelsen avstyrker bifall till motionerna och uttalar som sin uppfattning
att motionärerna överbetonat det förevarande problemet. Styrelsen
anför vidare bl. a.:
1 motionen anföres det exemplet, att ett barn har åtta kilometers väg till
skolan och att en skolskjuts för detta enda barns skull dagligen måste färdas
en vägsträcka av 4 X 8 kilometer. I praktiken torde det sällan förekomma,
att ett fosterbarn placeras så isolerat, att en skolskjuts skulle behöva
färdas åtta kilometer för att hämta detta enda barn. De socialvårdstjänstemän,
som placerar fosterbarn, brukar vid bedömningen av ett fosterhems
Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1!)(15
7
lämplighet också beakta möjligheterna för barnet till umgänge med jämnåriga.
Placering i ett fosterhem, där möjligheter till kamratkontakt helt
saknas, brukar undvikas. Socialstyrelsen vill också framhålla, att en fosterbarnsplacering
för värdkommunen kan få en effekt helt motsatt den av motionärerna
påtalade. Om nämligen antalet av kommunens egna barn på eu
viss skolskjutssträcka är så ringa, att kostnaderna blir för höga för att statsbidrag
skall kunna utgå, kan placeringen av ett fosterbarn medföra, att kostnaderna
proportionellt nedbringas, så att kommunen kan erhålla statsbidrag
för skolsk jutskostnaderna.
Svenska stadsförbundet påpekar, att utplacering av elever i alltför avlägsna
fosterhem är något som bör undvikas. Förbundet finner det i övrigt
inte erforderligt att låta utforma särskilda regler för bestridande av skolskjutskostnader
för i främmande kommun utplacerade skolbarn.
Svenska kommunförbundet uttalar, att vissa skäl talar för att kommun,
som omhändertagit barn för samhällsvård, skall svara för kostnaderna för
barnets undervisning inom främmande kommun. Emellertid anser förbundet
sig inte vara berett alt utan tdlgång till en kartläggning av problemställningarna
inta en bestämd ståndpunkt i frågan.
Utskottet
Sedan underårig omhändertagits för samhällsvård jämlikt bestämmelserna
i barnavårdslagen, kan den underårige placeras i enskilt fosterhem. Sådan
placering sker även på platser utanför den omhändertagnes kyrkobokföringskommun.
Skolgången för omhändertagna barn, vilka placerats i fosterhem utanför
barnens kyrkobokföringskommun, regleras i skollagen, som även föreskriver
under vilka förutsättningar kyrkobokföringskommun skall till den kommun,
där den omhändertagne vistas, utge ersättning för kostnaderna för den
omhändertagnes undervisning. Går eleven i obligatorisk skola, är vistelsekommunen
inte berättigad till gottgörelse av nämnda art. I andra fall skall
däremot ersättning utges av kyrkobokföringskommunen. Ersättning skall,
där kommunerna inte överenskommer om annat, utgå med vissa av Kungl.
Maj :t bestämda schablonbelopp.
Till kommuns kostnader för anordnande av skolskjutsar utgår t. o. in. innevarande
år särskilt statsbidrag, vilket utgår med högst 80 procent av kommunens
kostnader. Statsbidraget kommer att avlösas i samband med att förordningen
om skatteutjämningsbidrag träder i kraft den 1 januari 1960.
Genom förordningen införs en bidragsgivning till kommunerna i allmänt
skatteutjämnande syfte. Bidrag kan utgå dels vid brist på skattekraft och
dels vid hög utdebitering. Dessutom kan extra skatteutjämningsbidrag utgå,
om synnerliga skäl föreligger, t. ex. för att undanröja de obilliga verkningar
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 73 år 1965
i ekonomiskt hänseende för kommunerna som kan uppstå genom avlösningen
av statsbidragen till skolskjutsar.
I förevarande motioner påkallas lagförslag, som reglerar skolskjutskostnaderna
för skolbarn, som omhändertagits för samhälisvård och utplacerats
i främmande kommuner. Motionärerna finner det rimligt att dessa kommuner,
då de åsamkas särskilda skolskjutskostnader för sådana barn, kan av
barnens kyrkobokföringskommuner få ersättning för nämnda kostnader,
i den män dessa inte täcks av statsbidrag.
Socialstyrelsen avstyrker i remissyttrande bifall till motionerna och uttalar
som sin uppfattning att motionärerna överbetonat det förevarande problemet.
Inte heller Svenska stadsförbundet finner det erforderligt att låta
utforma särskilda regler för bestridande av skolskjutskostnader för i främmande
kommun utplacerade skolbarn. Svenska kommunförbundet slutligen
har i remissvar förklarat sig inte vara berett att utan tillgång till närmare
utredning inta en bestämd ståndpunkt i frågan.
Utskottet vill först peka på att införandet av det allmänt skatteutjäinnande
systemet kommer att förbättra den ekonomiska ställningen för de skattetvngda
kommunerna. Att märka är även att extra skatteutjämningsbidrag
skall kunna utgå till kommuner, som allmänt sett har höga kostnader för
bl. a. skolskjutsar. Mot denna bakgrund finner utskottet det inte motiverat
att — på det begränsade område varom nu är fråga — införa en särskild
reglering. Utskottet får därför hemställa,
att förevarande motioner, I: 54 och II: 67, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 november 1965
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru HamrinThorell,
herrar Lars Larsson, Eric Carlsson,* Lennart Geijer,* Erik Filip
Petersson och Hiibinette;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe,* Gustavsson
i Alvesta, Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, Ringaby, Jonsson
och fru Skantz.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
! •: :■ ■-> i i / I i • .i i! »bli) .. .fl hi h !>
MARCUS BOKTR. STHLM 1365 650031
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.