Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vattenvård, luftvård och bullerfrågor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 99 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr 129 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. Motionerna har, såvitt angår luftvårdsoch bullerfrågor, behandlats av andra lagutskottet. Motionerna i övrigt har behandlats av jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 16.

1965-11-23 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:77, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vattenvård, luftvård och bullerfrågor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 99 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr 129 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl. Motionerna har, såvitt angår luftvårdsoch bullerfrågor, behandlats av andra lagutskottet. Motionerna i övrigt har behandlats av jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 16.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

1

Nr 77

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vattenvård,

luftvård och bullerfrågor.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta

motioner, nr 99 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr 129

i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

Motionerna har, såvitt angår luftvårds- och bullerfrågor, behandlats av

andra lagutskottet. Motionerna i övrigt har behandlats av jordbruksutskottet

i dess utlåtande nr 16.

I motionerna, vilka är likalydande har, såvitt nu är i fråga, hemställts,

»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära utredning

av luftvårdsförbund; samt att riksdagen måtte besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj :t begära utredning rörande utvidgad lagstiftning mot hälsovådligt

buller».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 129.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttranden från statens luftvårdsnämnd och statens institut

för folkhälsan i fråga om luftvårdsförbund samt från immissionssakltunniga

beträffande bullerfrågor.

Gällande bestämmelser

Regler som kan läggas till grund för åtgärder mot luftförorening och

buller finns på flera olika rättsområden. Viktigast från praktisk synpunkt

är en rad offentligrättsliga bestämmelser, vilkas tillämpning övervakas av

administrativa myndigheter. Vid sidan härav har i domstolspraxis utbildats

regler, som innebär att enskild under vissa förutsättningar kan hos

domstol utverka sig rättsskydd mot luftförorening, buller och andra s. k.

immissioner från fast egendom. Dessa regler, de civilrättsliga reglerna om

immissioner, finns ej inskrivna i lag utan tillhör den oskrivna rätten.

I det följande skall huvudvikten läggas vid de offentligrättsliga reglerna.

Till en början må framhållas, att de effektivaste reglerna om förebyggande

åtgärder mot luftföroreningar och buller torde vara att finna på

planlagstiftningens område, alltså väsentligen i byggnadslagens och byggnadsstadgans

regler om bebyggelseplanering. Begreppen luftförorening och

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 2 avd. Nr 77

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

buller återfinns visserligen icke i dessa författningar, men vid tillämpningen

av reglerna om olika slags planer m. m. spelar hygieniska, ekonomiska

och sociala synpunkter en stor roll — och därmed även önskemålet

att förebygga bullerstörningar och Luftföroreningar.

Byggnadslagstiftningens detaljbestämmelser om byggande och byggnadslov

innehåller regler som tjänar till att förekomma luftförorening och bullerstörningar.

De återfinns i byggnadsstadgans 5 kap., som i första hand

är tillämpligt på byggnader inom vissa planlagda eller eljest reglerade områden

men också gäller större och betydelsefullare byggnader i övrigt, t. ex.

byggnader för industriell rörelse. I 44 § 7 mom. byggnadsstadgan finns bestämmelser

om anordnande av bl. a. eldstäder, rök- och ventilationskanaler,

avlopp och bränsleförråd. Enligt 46 § skall byggnad för stadigvarande

bruk, vari inrymmes bostads- eller arbetsrum, anordnas och inredas så,

att den bereder möjlighet till trevnad och god hygien. Bland vad som därvid

särskilt är att beakta nämns, att byggnaden skall bereda erforderlig

ljudisolering. Vilka krav som skall ställas i fråga om ljudisolering, ventilation

in. m. har ansetts utgöra frågor av så utpräglat teknisk karaktär,

att de ej lämpligen kunnat behandlas i byggnadsstadgan. Byggnadsstyrelsens

anvisningar — BABS — innehåller emellertid åtskilligt härom. Avsikten

är att en ny utgåva av dessa anvisningar skall föreligga under år

1965.

Bestämmelserna om byggnadslov har uppenbarligen stor betydelse därigenom

att de ger byggnadsnämnderna tillfälle till kontroll över att de

hygieniska synpunkterna och trevnadssynpunkterna blir tillgodosedda. Det

förutsätts, att samarbete med hälsovårdsnämnderna skall äga rum i frågor

av detta slag.

I hälsovårdslagstiftningen behandlas buller och luftförorening från den

synpunkten att det i olika sammanhang kan innebära sanitär olägenhet.

Begreppet sanitär olägenhet återkommer på åtskilliga ställen i hälsovårdsstadgan.

Enligt 15 § skall byggnad, som inrymmer boningsrum, vara så

anordnad och inredd och skall så underhållas och skötas, att sanitär olägenhet

ej uppstår för dem som uppehåller sig i byggnaden; och enligt

16 § skall boningsrum bl. a. vara försett med anordningar som medför i

möjligaste mån betryggande skydd mot olägenhet genom ljud och dylikt

från angränsande utrymmen. Motsvarande gäller enligt 24 § i fråga om

hotell, pensionat, resanderum och liknande lokaler. Vid brukande av bostadslägenhet

skall enligt 20 § tillses, att sanitär olägenhet ej åsamkas

närboende genom störande ljud och dylikt. Av särskilt intresse i sammanhanget

är vidare bestämmelserna i 62—64 §§ om anläggning och upplag

för industriell verksamhet in. m. Även inrättningar av detta slag skall

vara så anordnade och skall så underhållas och skötas, att de ej medför

sanitär olägenhet. I 63 § stadgas tillståndstvång för vissa anläggningar och

upplag, som till sin typ visat sig vara särskilt ägnade att medföra olägen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

het för grannskapet; de får inte utan tillstånd av hälsovårdsnämnden anordnas

eller inrättas och ej heller så ändras att därav kan följa ökad sanitär

olägenhet. Vid tillståndsprövningen får hälsovårdsnämnden tillfälle att

bl. a. också beakta luftförorenings- och bullerproblemen. Hälsovårdsstadgan

innehåller slutligen kontrollbestämmelser av innebörd att hälsovårdsnämnden

äger meddela förelägganden och förbud som finnes erforderliga

för efterlevnaden av stadgans regler, eventuellt med föreskrivande av vite.

Det förekommer t. ex. ofta, att hälsovårdsnämnder med tillämpning av

dessa bestämmelser ingriper mot bullerstörningar.

Nära anknytning till hälsovårdslagstiftningen har arbetarskgddslagstiflningen.

Även om hälsovårdsstadgan i och för sig är tillämplig på företag

under denna lagstiftning, är tillsynen över sådana företag väsentligen anförtrodd

åt de särskilda arbetarskyddsorganen. Enligt arbetarskyddslagens

grundläggande principbestämmelse (7 §) är arbetsgivare pliktig att iakttaga

allt som skäligen kan erfordras för att förebygga att hos honom sysselsatt

arbetstagare ådrar sig ohälsa i följd av arbetet eller drabbas av

olycksfall däri. I 10 § stadgas särskilt, att lämpliga anordningar såvitt möjligt

skall vidtas för att hindra att damm, rök, gas eller ånga sprides i en

för arbetstagarna skadlig eller besvärande mängd eller att arbetstagarna

skadas genom att utsättas för buller, skakningar eller annan liknande olägenhet.

Denna bestämmelse kompletteras sedan av mera detaljerade föreskrifter

i 24 och 26 §§ arbetarskyddskungörelsen.

Bullerproblemen angrips också i ordningslagstiftningen. Av viss betydelse

i detta hänseende är redan stadgandet i 6 § allmänna ordningsstadgan.

Där stadgas, att sprängning, fyrverkeri och skjutning med eldvapen

icke får äga rum inom stadsplanelagt område i stad, köping eller vissa

andra samhällen utan att tillstånd därtill lämnats av polismyndighet.

Större praktisk betydelse har emellertid de särskilda föreskrifter om den

allmänna ordningen som meddelas i lokala ordningsstadgor. Normalförslaget

till lokal ordningsstadga upptar i 15 § förbud mot piskning av mattor

och dylikt under särskilt angivna tider, då nattron kan störas. Och enligt

16 § får arbete som förorsakar störande buller såsom stenkrossning, pålning,

nilning och dylikt icke utan polismyndighets tillstånd äga rum på

sålunda angivna tider. Överträdelse av dessa förbud straffas med böter.

Den lokala ordningslagstiftningen kan också innehålla bestämmelser, som

är av betydelse från luftföroreningssynpunkt.

Under förarbetena till allmänna ordningsstadgan uttalades, att sådana

former av störande buller som uppkommer genom användning av radio,

grammofon eller dylikt inför öppet fönster icke torde behöva föranleda

ingripande i andra fall än sådana som utgör förargelseväckande beteende

(se SOU 1954:37 s. 38). I 16 kap. 16 § brottsbalken stadgas nu, att den

som, i annat fall än förut i samma kapitel är sagt, för oljud på allmän

plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

argelse hos allmänheten, skall dömas för förargelseväckande beteende till

böter, högst femhundra kronor. Otvivelaktigt lämnar denna bestämmelse

ganska vidsträckta möjligheter till ingripande mot störande buller. Därjämte

må påpekas att i undantagsfall brottsbalkens bestämmelser kan få

tillämpning på fall av luftförorening. Det är då närmast bestämmelserna

om skadegörelse, allmänfarlig vårdslöshet och spridande av gift som kommer

i fråga.

Enligt 1 § andra stycket naturvårdslagen skall envar visa hänsyn och

varsamhet i sitt umgänge med naturen. Detta stadgande har ansetts inbegripa

även skyldighet att undvika sådant oljud via radioapparater eller

eljest som kan verka störande på andras naturupplevelser eller på djurlivet

(prop. 1964: 148 s. 38). I det utredningsförslag, som låg till grund för

naturvårdslagen, hade intagits ett uttryckligt förbud — dock ej straffbelagt

— mot att uppträda högljutt eller på annat sätt störande i naturen.

Yad man därvid främst hade i åtanke var »de former av störande oljud

som blivit följden av transistorapparater, motorbåtar och andra moderna

företeelser». Lösningen med ett uttryckligt förbud avvisades emellertid

(prop. 1964: 148 s. 100 f). Dä nid erinrades bl. a. om att olämpligt uppträdande

i naturen i vissa fall kan straffas som förargelseväckande beteende

samt att, såvitt avser ordningen inom naturreservat, länsstyrelsen

har möjlighet att meddela straffsanktionerande föreskrifter om vad allmänheten

har att iaktta inom reservatet. Och även inom andra till allmänt

begagnande upplåtna naturområden kan ordningsföreskrifter meddelas —

framhölls det — nämligen med stöd av allmänna ordningsstadgan.

På senare tid har trafiken framträtt som en viktig faktor i fråga om

luftförorening och buller. Detta återspeglas i trafiklagstiftningen. Enligt

58 § vägtrafikförordningen skall förare av motordrivet fordon i görligaste

mån tillse att fordonet icke utsläpper rök eller gas i sådan mängd att olägenhet

uppstår därav. I 3 och 4 §§ vägtrafikförordningen stadgas att bilar

och motorcyklar, om förbränningsmotor används, skall vara försedda med

effektiv ljuddämpare. Detsamma gäller för mopeder, enligt 3 § KF den

5 maj 1960 om mopeder. I 58 § vägtrafikförordningen föreskrives att förare

av motordrivet fordon skall behandla detta så, att det icke åstadkommer

onödigt buller. Vidare må erinras, att lokala trafikföreskrifter enligt 61 §

samma förordning kan innehålla förbud mot trafik eller inskränkning i

trafiken beträffande fordon av visst slag. I fråga om buller har särskilt allvarliga

problem uppkommit genom flygtrafiken. I förevarande sammanhang

skall endast erinras om innehållet i 57 § luftfartskungörelsen. Enligt

detta stadgande åligger det luftfartsstyrelsen att genom föreskrifter om

driften av allmän flygplats såvitt möjligt förebygga, att verksamheten vid

flygplatsen genom buller eller annorledes utövar hälsovådligt eller störande

inflytande på omgivningen. Författningsmaterialet om luftfarten ger för

övrigt också åtskilliga exempel på förbudsnormer, som icke direkt åsyftar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965 5

att motverka flygbuller men som ändå verkar i bullerminskande riktning,

t. ex. bestämmelser om minimihöjd, spärrzoner och luftfartsleder.

Vissa luftföroreningar bär sitt upphov i vattenförorening. Sådana fall

kan angripas med stöd av vattenlagstiftningens regler om vattenförorening

in. m. Prövningen ankommer i så fall regelmässigt på vattendomstol. Av

intresse är att vattendomstolarna fungerar på en gång som tillståndsgivande

administrativa myndigheter och som domstolar i tvister om allmän

och enskild rätt — i båda fallen med ett utpräglat judiciellt förfarande.

De inledningsvis omnämnda civilrättsliga reglerna om immissioner har

huvudsakligen utbildats i de allmänna domstolarnas praxis, med ledning

av uttalanden i lagförarbeten och i den juridiska litteraturen. De former

av rättsskydd som domstol enligt dessa regler kan meddela mot immissioner

är dels förbud, dels åläggande att vidta förebyggande åtgärder, dels

skadestånd. De två förstnämnda sanktionsformerna har samma innebörd

som de åtgärder hälsovårdsnämnd kan tillgripa vid sanitär olägenhet, men

domstol kan tillgripa dem även vid sakskada. Skadestånd kan utdömas endast

av domstol.

Domstolarna har vid sin bedömning av immissionsfall tagit särskilt stort

intryck av de förslag till reglering av grannelagsrätten som lagberedningen

framlagt i sina jordabalksbetänkanden. Det senaste förslaget till jordabalk

innehåller i 3 kap. 2 § följande bestämmelse.

Ej må någon nyttja fast egendom på sådant sätt att granne utsättes för

buller, skakning, rök, gnistor, hetta, köld, stank eller annat dylikt utöver

vad i orten är eller kan påräknas bliva vanligt, med mindre besväret ändock

bör tålas med hänsyn till dess allmänna förekomst under jämförliga förhållanden

eller till dess ringa betydelse.

Dessa grundsatser anses i sina huvuddrag motsvara redan gällande rättsregler,

sådana de kommit till uttryck i praxis. Gränsen för vad granne är

skyldig att tåla — den s. k. toleranspunkten — bestäms alltså av flera olika

omständigheter. I första hand är förhållandena på orten avgörande. Men

en immission som överstiger det ortsvanliga kan vara tillåten, om man

finner att den bör tålas med hänsyn till dess allmänna förekomst under

jämförliga förhållanden. Immissioner, som endast har ringa betydelse, torde

icke föranleda någon åtgärd.

Statens luftvårdsnämnd

Statens luftvårdsnämnd inrättades år 1963. Enligt nämndens, av Kungl.

Maj:t den 29 juni 1964 fastställda instruktion har nämnden till uppgift att

främja och verka för samordning av luftvårdsarbetet i landet. Till fullgörande

av sin uppgift har luftvårdsnämnden särskilt att utreda förekomsten av

luftföroreningar i landet, att följa svensk och utländsk verksamhet på luftvårdsområdet,

att främja sådan forskning som har stor betydelse för nämn
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1!)6ö

dens verksamhet, att i samarbete med myndigheter, kommuner, företag och

organisationer inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning

av olika åtgärder mot luftföroreningar, att bedriva informationsverksamhet

samt lämna råd och upplysningar i luftvårdsfrågor, samt att

i övrigt vidtaga de åtgärder till främjandet av syftet med nämndens verksamhet

som kan befinnas lämpliga. Nämnden består av högst 20 ledamöter,

vilka förordnas av Kungl. Maj :t för en tid av högst fyra år. Av ledamöterna

förordnas en efter förslag av medicinalstyrelsen, två efter förslag

av statens institut för folkhälsan, en efter förslag av försvarets forskningsanstalt,

en efter förslag av Ingeniörsvetenskapsakademien, en efter förslag

av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, en efter förslag av

forskningsrådens samarbetsdelegation samt två efter förslag av styrelsen

för Sveriges industriförbund. I luftvårdsnämnden skall även arbetsgivarnas

och arbetstagarnas intressen vara företrädda. Rättslig sakkunskap bör vara

företrädd inom nämnden.

I proposition nr 97 till årets riksdag framlades förslag om en gemensam

organisation för naturvården, vattenvården och luftvården. De i propositionen

uppdragna riktlinjerna har godkänts av riksdagen (jordbruksutskottets

utlåtande nr 16, riksdagens skrivelse nr 255). Statens vatteninspektion,

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå samt

statens luftvårdsnämnd skall sammanföras med statens naturvårdsnämnd

den 1 juli 1967. Naturvårdsnämnden blir härigenom central myndighet

för hela naturvårdsområdet. Länsingenjörskontoren skall inordnas

i länsstyrelserna vid samma tidpunkt.

Mot bakgrunden av de allt allvarligare störningarna i naturen — inte

minst vatten- och luftföroreningarna — understryks i propositionen att

förutom en ändamålsenlig organisation ökade insatser är nödvändiga för

forskning och tekniskt utvecklingsarbete till direkt gagn för naturvårdsarbetet.

Vidare framhålls att lagstiftningen på vatten- och luftvårdsområdena

bör utformas så att tillräckliga möjligheter finns att tillgodose naturvårdsintressena

i vidsträckt bemärkelse.

Immissionssakkunniga

I beslut den 26 april 1963 bemyndigades chefen för justitiedepartementet

att tillkalla högst sju sakkunniga, immissionssakkunniga, för utredning

angående utformningen av en koncessionslagstiftning beträffande grannskapsstörande

verksamhet. Genom beslut den 9 september 1964 utvidgades

de sakkunnigas uppdrag till att avse en allmän utredning angående utformningen

av en lagstiftning om immissioner.

I tilläggsdirektiven understryks, att en begränsning som kommer att

gälla även det vidgade uppdraget ligger i själva immissionsbegreppet. Även

om detta begrepp icke är fullt utbildat, står dock klart — sägs det — att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965 7

det skall vara fråga om sådana störningar som uppkommer genom användning

av fast egendom. Därav följer, att viktiga sidor av luftföroreningsoch

bullerproblemen faller utanför uppdraget, t. ex. frågor om motorfordons

konstruktion och användning.

Enligt tilläggsdirektiven kommer en huvudfråga för de sakkunniga alltjämt

att vara utformningen av regler om förhandsprövning och koncession.

Bland annat bör de sakkunniga alltjämt beakta flygbullerutredningens

undersökningar och rekommendationer i fråga om flygplatsimmissioner.

Därjämte framhålls, att spörsmålen om hur själva lagstiftningen bör

utformas och om hur man skall kunna åstadkomma en rationell ordning

för prövning av immissionsfrågor har så nära samband med varandra att

de uppenbarligen bör upptas i ett sammanhang samt att svårlösta problem

möter även i det senare hänseendet. Oavsett vilken myndighet som blir

koncessionsmyndighet gäller det bl. a. att åstadkomma en lämplig samordning

mellan denna och ett flertal andra myndigheter, som har intressen

att bevaka.

Tidigare behandling

Beträffande statsmakternas åtgöranden i fråga om luftföroreninga

r hänvisas till andra lagutskottets utlåtande nr 62 år 196''h. I det utlåtandet

behandlade utskottet motioner i vilka hemställdes om utredning i syfte att

få till stånd lagstiftning mot luftföroreningar. Utskottet anförde bl. a.

Efter det att förevarande motioner väckts, har immissionssakkunnigas

uppdrag utökats till att avse en allmän utredning angående utformningen axen

iminissionslagstiftning. Vidare har Kungl. Maj:t den 29 juni i år fastställt

instruktion för luftvårdsnämnden. Enligt instruktionen skall nämnden

bl. a. utreda förekomsten av luftföroreningar i landet, främja forskningen

och följa den utländska verksamheten på luftvårdens område samt samordna

olika åtgärder mot luftföroreningar. Den intensifiering och utvidgning av

luftvårdsarbetet som sålunda kommit till stånd genom Kungl. Maj :ts försorg

torde i stort sett motsvara motionärernas önskemål. Utskottet är också av

den meningen att något riksdagens initiativ i frågan inte erfordras för närvarande.

Bullerproblemen har i skilda sammanhang uppmärksammats.

Vid 1935 års riksdag väcktes en motion angående åtgärder mot hälsofarligt

larm och buller. Andra kammarens andra tillfälliga utskott behandlade motionen

i sitt utlåtande nr 7. Utskottet uttalade att spörsmålets mångsidighet

gjorde det mindre väl ägnat för enhetlig reglering lagstiftningsvägen. Utskottet

hänvisade till de möjligheter till inskridande som den gällande lagstiftningen

erbjöd och pekade på möjligheten att komplettera generella

regler med lokala föreskrifter.

Frågor om trafikbuller har vid flera tillfällen behandlats i riksdagen.

Första kammarens andra tillfälliga utskott behandlade i sitt utlåtande nr 1

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

år 1949 en motion om åtgärder för stävjande av vissa motorcyklisters bullersamma

trafik. Motionen föranledde ingen åtgärd. Den 13 december 1955

besvarade chefen för kommunikationsdepartementet en interpellation angående

störande trafikbuller. Statsrådet hänvisade till att frågan om flygmotorbuller

skulle utredas av en särskild kommitté samt att problemen

kring motorfordonsbuller var föremål för särskild uppmärksamhet. Andra

lagutskottet behandlade i sitt utlåtande nr 8 år 1956 motioner som syftade

till begränsning av trafikbuller. Utskottet hänvisade bl. a. till pågående utredningsarbete

och fann ej skäl att då begära, att Ivungl. Maj :t skulle föranstalta

om ytterligare åtgärder.

Statens institut för folkhälsan överlämnade år 1961 till kommunikationsdepartementet

en utredning som utmynnade i förslag till åtgärder mot trafikbuller.

Vissa av institutets förslag upptogs i proposition nr 155 år 1962

(L3U nr 34 år 1962). År 1961 avgav 1956 års flygbullerutredning sitt betänkande

Flygbuller som samhällsproblem (SOU 1961:25). Även vid årets

riksdag har trafikbullerproblemen aktualiserats. I en interpellation har

frågats huruvida man överväger att föreslå ändringar i nuvarande lagstiftning

så att staten i samband med väganläggningar också kan lämna ersättning

till fastighetsägare som blir utsatta för medicinskt skadliga bullerstörningar.

I sitt den 27 april 1965 lämnade svar på interpellationen erinrade

chefen för justitiedepartementet om de möjligheter till ersättning som erbjuds

genom väg- och expropriationslagstiftningen samt rättsreglerna om

immissioner. I svaret betonades att det allmännas ansvar i första hand

uppenbarligen bör ta sig uttryck i åtgärder för att förebygga olägenheter.

Vidare upplystes om att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen

och byggnadsstyrelsen gemensamt planerar en stort upplagd undersökning

av trafikbullret för att få underlag för normer beträffande tolerabla

avstånd mellan trafikleder och bebyggelse.

Remissyttrandena

Luftvårdsnämnden anser att det för närvarande ej finns skäl att verkställa

utredning om luftvårdsförbund. Nämnden anför härom i sitt remissyttrande.

I motionerna beröres den viktiga frågan om alt åstadkomma ett effektivt

samarbete på det regionala och lokala planet för att åstadkomma en bättre

luftvård. Ett sådant samarbete bör givetvis i första hand äga rum mellan

hälsovårdsorganen och dem som förorenar luften. Men det kan också vara

lämpligt att de som i särskild grad blir utsatta för föroreningarna deltar i

arbetet på att i möjligaste mån minska luftföroreningarna och deras verkningar.

Det samarbete som kan komma i fråga inom luftvården är av mycket skiftande

karaktär. Så har givetvis antalet och arten av de olika föroreningskällorna

inom ett område stor betydelse för de former, i vilka samarbetet skall

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

9

bedrivas. När det gäller tätorter utan någon dominerande föroreningskälla,

bör det vara en viktig kommunal uppgift att organisera ett samarbete mot

föroreningarna. Det kan nämnas, att Stockholms stad tillsatt en kommitté

med detta syfte. Då det föreligger några dominerande föroreningskällor, i

allmänhet industrier, kan det vara lämpligt att organisera ett särskilt samarbete

med avseende å dessa. Inom ramen för detta kan man verkställa tekniska

och medicinska utredningar och överenskomma om lämpliga åtgärder

med avseende å föroreningarna. Samarbetskommittéer, med syfte att belysa

orsakerna till en föroreningssituation, finns bl. a. i Skövde, Göteborg,

Stenungsund och Malmö. Deltagarna i kommittéerna har bestämts med

hänsyn till det praktiska behovet.

Luftvårdsnämnden har sett som eu av sina viktigaste uppgifter att verka

för att lämpligt lokalt samarbete på luftvårdens område kommer till stånd.

Flera av de ovannämnda samarbetsorganen har tillkommit på initiativ av

nämnden eller med dess medverkan. Intresset för luftvårdsfrågorna har

visat sig vara mycket stort både från kommunerna och industrien. Nämnden

har också goda erfarenheter av samarbetsviljan på olika håll.

Det ovannämnda lokala samarbetet torde kunna ge värdefulla erfarenheter

för framtiden. Nämnden har för avsikt att följa det och stödja det så

långt det är möjligt. Skulle nämnden härvid finna att lagstiftningsåtgärder

skulle vara erforderliga för att åstadkomma samverkan, kommer nämnden

att föreslå sådana. Hittillsvarande erfarenheter talar dock för alt det för

närvarande är bäst att fortsätta på frivillighetens väg.

Nämnden vill slutligen erinra om att immissionssakkunniga arbetar med

viktiga frågor rörande luftvården. Enligt vad de sakkunniga meddelat nämnden

överväger de för närvarande att lägga fram förslag, enligt vilket koncessionsplikt

införes för vissa slag av luftförorenande anläggningar. Ett sådant

system förutsätter att kontroll utövas över dem som är koncessionspliktiga.

När de sakkunniga behandlar sistnämnda fråga torde de i motionerna

nämnda samarbetsfrågorna på luftvårdens område komma under

beaktande.

Beträffande den av motionärerna aktualiserade frågan om lagstiftning

mot buller framhåller statens institut för folkhälsan de svårigheter som föreligger

att överföra nuvarande delvis ofullständiga kunskaper om samhällsbilders

skadliga inverkan till rättsligt bindande normer. Institutet anför

vidare.

Redan nu existerar bestämmelser som tillåter hälsovårdande och samhällsplanerande

myndigheter att ingripa mot vissa former av bullerstörningar.

Ett icke obetydligt antal ärenden, där ingripanden mot buller skett med stöd

av sådana bestämmelser, har under årens lopp remitterats till institutet för

utredning eller yttrande. Det är institutets erfarenhet att handläggningen

av nämnda frågor oftare försvårats av ofullständig kunskap om det aktuella

bullrets faktiska skadeverkningar än av myndigheternas bristande möjligheter

att ingripa mot bullret, sedan ställning väl tagits till dess skadliga natur.

Oavsett om eu (iversyn och förbättring av nuvarande lagstiftning till

skydd mot buller kommer till stånd, kan således förväntas, att svårigheterna

att effektivt ingripa mot samhällsbilder kommer att bestå, så länge de medicinska

kunskaperna, vilka måste utgöra eu grund för bullernormer, innehåller

väsentliga luckor. Även om de medicinska kunskaperna beträffande

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1905

bullrets skadliga verkningar relativt snart kan vidgas, måste det också

förutsättas, att sociala och ekonomiska faktorer kommer att spela en stor

roll, när normer skall utformas. Särskilt gäller detta, då bullrets skadeverkningar

från medicinsk synpunkt kan anses mindre allvarliga.

Problematiken rörande samhälleliga normer i bullerbegränsande syfte,

spridning av information om aktuell inhemsk och utländsk bullerforskning

samt utvidgat stöd åt landets egna forskare inom detta område företer i

många avseenden stora likheter med vad som gäller för begränsning av

skadeverkningar till följd av luftföroreningar. Det behov av normer för

buller och luftföroreningar, som redan nu föreligger för att man vid pågående

samhällsplanering skall ge befolkningen skäligt skydd, kan ej heller

tillgodoses med schematiserade regler, som schablonmässigt kan tillämpas i

alla fall. Normer måste från medicinsk synpunkt alltid betraktas som riktlinjer

för kompetent expertis, som har att i varje enskilt fall bedöma den

individuella situationen.

Det är institutets uppfattning, att det av motionärerna åsyftade ökade

skyddet mot olika former av samhällsbuller i första hand skulle kunna tillgodoses

genom inrättande av en statlig nämnd för bullerbekämpning med

instruktion och befogenheter analoga med vad som gäller för statens luftvårdsnämnd,

samt genom ökat stöd åt forskning rörande olika slag av skadeverkning

till följd av buller. I vilken utsträckning behov föreligger av ytterligare

lagstiftning för att begränsa skadeverkningar av samhällsbuller, synes

böra övervägas av den ovan föreslagna nämnden med hänsyn till vilka

alternativa möjligheter att begränsa samhällsbullret, som kan finnas.

linmissionssakkunniga anser, att något riksdagens initiativ i fråga om

utvidgad lagstiftning mot buller inte erfordras för närvarande. De sakkunniga

anför.

Både i Sverige och andra länder, där utvecklingen lett till ökad industrialisering

och urbanisering och till utbyggnad av trafikapparaten, har bullerfrågorna

alltmer kommit att framstå som ett viktigt samhällsproblem och

tilldragit sig intresse från allt större grupper.

Problemet är internationellt och har också i olika sammanhang angripits

på det internationella planet.

Europarådets rådgivande församling utfärdade i början av år 1963 rekommendation

om en »Anti-Noise Campaign». Till grund härför låg en

rapport, som utarbetats inom rådets sociala utskott. Denna rapport innehåller

redogörelser för forskning, lagstiftning och andra åtgärder på bullerområdet

inom vissa av medlemsstaterna, bl. a. Sverige. Rekommendationen

utgår från uppfattningen att det redan finns medel att bekämpa buller och

åsyftar främst att åstadkomma standardiserade mätmetoder, att främja

buller forskning och utbyte av informationer samt att stödja upplysningsverksamhet.

Inom OECD har tillsatts två studiegrupper rörande flygbuller; och inom

ECB utreder en arbetsgrupp frågorna om standardisering av bestämmelser

rörande buller från motorfordon och mätmetoder för sådant buller. I

detta arbete deltar representanter från Sverige. International Organisation

for Standadisation har en särskild akustisk kommitté, som bl. a. undersöker

mätmetodernas problem. Och flera andra internationella organ har tagit

upp bullerfrågor på sitt program.

År 1959 bildades på schweiziskt initiativ International Association against

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år W65

Noise (AICB), med säte i Ziirich och med dotterorganisationer i ett flertal

europeiska länder. Organisationen har bl. a. hållit en stor bnllerkonferens i

Salzburg år 1962.

Schweiz har varit ett föregångsland i fråga om kampen mot buller. År

1957 tillsattes där en statlig expertkommission med uppdrag att verkställa

en samlad utredning av bullerproblemet ur medicinska, tekniska och rättsliga

synpunkter samt att föreslå rättsliga åtgärder till bekämpande av buller.

Kommissionen, som bestod av närmare 60 personer, arbetade på fem

olika avdelningar, bland annat en för motorfordon, järnvägar och fartyg, en

för flygbuller och en för byggnads- och industribuller. År 1963 avgav kommissionen

sitt betänkande, »Lärmbekämpfung in der Schweiz». Kommissionen

fann det icke ändamålsenligt att samla alla statliga bullerbestämmelser

i en »bullerlag» utan förordade i stället att vissa föreslagna nya

regler skulle genomföras på olika områden och därvid såvitt möjligt inarbetas

i den redan bestående lagstiftningen. Vidare föreslogs, att man

skulle inrätta en särskild central myndighet för bullerbekämpande. Betänkandet

innehåller i övrigt mycket grundliga redogörelser för olika sidor av

bullerproblemet.

Immissionssakkunniga anser, liksom motionärerna, att samhällets åtgärder

till motverkande av bullerstörningar bör effektiviseras även i vårt land.

Målet för dessa åtgärder bör icke endast vara att förekomma och bekämpa

vad som kan anses hälsovådligt. Liksom när det gäller luftföroreningarna

bör man inrikta sig på att över huvud tillförsäkra befolkningen god miljö

och goda levnadsförhållanden. De sakkunniga vill i detta avseende hänvisa

till de synpunkter på luftvårdens mål, som anfördes i de sakkunnigas och

luftvårdsnämndens gemensamma utlåtande till andra lagutskottet den 4 maj

1964 (se L2U 1964: 62 s. 10). Även naturvårdsintresset, friluftslivets behov,

kulturella värden och allmänna sociala synpunkter in. in. bör sålunda beaktas

i kampen mot bullret. De direkta ekonomiska skadeverkningarna av

bullerstörningar torde visserligen icke vara så stora som de luftföroreningarna

orsakar. Men de måste likväl anses avsevärda. Man behöver som exempel

endast hänvisa till flygplatsbullret. Också spörsmålet i vilken omfattning

och takt bullersituationen kan förbättras är till slut i icke oväsentlig

mån ett samhällsekonomiskt awägningsproblem.

Emellertid bör icke förbises, att ett omfattande forsknings- och utredningsarbete

rörande buller redan verkställts här i landet och att ytterligare

sådana arbeten pågår eller planeras.

Statens institut för folkhälsan uppgav i ett yttrande den 24 april 1963

över Europarådets förutnämnda rekommendation, att ställningstaganden

till olika bullerproblem utgjort en relativt betydande del av institutets verksamhet

under de senaste åren, och gav exempel på mera omfattande utredningar,

som verkställts i institutets regi. Bl. a. nämndes förslag till åtgärder

mot olägenheter av trafikbuller och eu kartläggning av bullersituationen i

så gott som samtliga svenska industrier med mer än trettio anställda.

Bland forskningsarbeten som f. n. pågår vill immissionssakkunniga särskilt

nämna ett, som är av betydelse för de sakkunnigas egen verksamhet.

Det bedrivs av en arbetsgrupp, vari ingår forskare från skilda områden

inom medicin, samhällsvetenskap och teknik. Ordförande är professorn

Hans Rongc, tillika ledamot i immissionssakkunniga. Arbetet, som hittills

haft karaktären av provundersökningar, syftar främst till att belysa lmllerproblem

genom att kartlägga och värdera bullret. Bl. a. har frågeformulär

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

utsänts till landets samtliga hälsovårdsnämnder. Gruppen bedriver också

forskning rörande mätapparatur och mätmetoder.

Betänkandet »Flygbuller som samhällsproblem» innefattar en utomordentligt

grundlig genomarbetning av de frågor, rubriken anger; och de i betänkandet

framlagda rekommendationerna rörande tekniska och administrativa

åtgärder har i stor utsträckning följts. Flygbullerutredningens förslag

rörande modifikationer av immissionsreglerna övervägs nu av immissionssakkunniga.

Som redan antytts innebär bebyggelseplaneringen viktiga möjligheter att

förebygga bullerstörningar. Numera kräver icke blott industribullret utan

även flygbuller och annat trafikbuller i hög grad samhällsplanerarnas uppmärksamhet.

En arbetsgrupp inom »Den nordiske Komité for Bygningsbestemmelser»

har behandlat dessa problem i ett år 1963 avlämnat principbetänkande,

»Stpj og Byplan». I arbetet har deltagit två svenska representanter.

Avsikten är att arbetsgruppen skall fortsätta med alt utarbeta anvisningar

till praktiskt bruk vid stadsplanering.

Frågor om frizoner och byggnadsfria avstånd utefter vägar, särskilt motorvägar

och andra större trafikleder, torde komma att behandlas av 1960

års vägsakkunniga. Därvid aktualiseras uppenbarligen betydelsen av bullerstörningar

från dessa trafikanläggningar.

Ett annat aktuellt problem på trafikbullrets område är frågan om bullergränser

för motorfordon. Den förut nämnda arbetsgruppen inom ECE har

som utgångspunkt för vidare diskussioner antagit en tabell över tillåtna

övre gränser för buller från sådana fordon. Vid ärendets behandling i kommunikationsdepartementet

har yttranden avgivits av statens institut för

folkhälsan samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som även bifogat yttrande

från Sveriges bilindustri- och bilgrossistförening. Det har därvid, liksom

också i andra sammanhang, kommit till uttryck, att meningarna är

delade om vilka bullergränser som bör tillåtas. Enligt vad som angivits i en

skrivelse till utrikesdepartementet överväger kommunikationsministern att

tillsätta eu speciell expertgrupp med uppgift att allsidigt utreda ämnet med

utgångspunkt från de särskilda förhållanden som råder i vårt land.

Immissionssakkunniga har sig också bekant, alt medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beslutat att hos regeringen

gemensamt hemställa om medel till en stort upplagd undersökning

av trafikbullret — i avsikt att därigenom få underlag för normer beträffande

tolerabla avstånd mellan trafikleder och bebyggelse.

Även i övrigt är ett flertal svenska myndigheter och organisationer sysselsatta

med bullerproblem. I den rapport, som låg till grund för Europarådets

rekommendation, nämns icke mindre än 17 olika svenska instanser

såsom verksamma i kampen mot buller. Sedermera har bildats en särskild

organisation, Riksföreningen Mot Buller (RMB), med huvudsyfte att skapa

en allmän opinion mot skadligt och onödigt störande buller genom att sprida

kännedom om bullerforskningen och bullrets inverkan på människan ur

medicinsk och psykologisk synpunkt. Föreningen är ansluten till AICB.

Till detta kommer nu också immissionssakkunnigas egen verksamhet.

Såsom framhålls i motionerna har de sakkunniga icke att behandla bullerproblemen

i hela deras vidd. Men flera viktiga sidor av dessa problem faller

dock inom de sakkunnigas uppdrag. I remissyttrande över betänkandet »Vattenvårdens

organisation» (SOU 1964: 60) har de sakkunniga nyligen lämnat

en översikt över några grundläggande problem i sitt arbete. Till vad där

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

13

anförts vill de sakkunniga hänvisa. Av yttrandet torde framgå, att de sakkunniga

är benägna att vid lagstiftningsproblemens behandling lägga stor

vikt vid den organisatoriska sidan av saken. Lagstiftningsåtgärder kan icke

i och för sig vara nog. Det har redan tillämpningen av gällande bestämmelser

visat. Minst lika viktigt bör enligt de sakkunnigas mening vara att få

till stånd en central tillsynsmyndighet, vars befogenheter och skyldigheter

omfattar även bullerfrågorna. Bevakningen av samhällets intressen på detta

område är nu alltför splittrad och ineffektiv. Möjligen kommer dessa frågor

alt beröras redan i den proposition, som skall utarbetas på grundval av vattenvårdsbetänkandet

och som är aviserad till innevarande riksdags vårsession.

Att i det läge som här skisserats tillsätta en ny utredning rörande utvidgad

lagstiftning mot hälsovådligt buller kan immissionssakkunniga icke

finna lämpligt. Däremot vill de sakkunniga tillstyrka att bullerforskningen

uppmuntras och stöds. De sakkunniga vill också understryka önskvärdheten

av internationell samverkan på bullerområdet och hänvisar i den delen särskilt

till Europarådets rekommendation. Slutligen vill de sakkunniga framhålla,

att mycket skulle kunna vinnas genom en effektivare tillämpning av

den lagstiftning mot buller som vi redan har i Sverige. Det är en angelägen

uppgift att verka för en utveckling i denna riktning — genom att sprida

upplysning bland allmänheten och lämna vägledning åt lokala organ, särskilt

hälsovårdsnämnder och byggnadsnämnder.

Utskottet

Stadganden som kan läggas till grund för åtgärder mot luftföroreningar

och buller finns på flera olika rättsområden. Här må nämnas byggnadslagen,

byggnadsstadgan, hälsovårdslagstiftningen, trafiklagstiftningen och arbetarskyddslagstiftningen.

Vid sidan härav har i domstolspraxis utbildats

regler rörande s. k. immissioner. Denna praxis innebär att enskild under

vissa förutsättningar hos domstol kan utverka skydd mot bl. a. luftföroreningar

och buller från fast egendom. De med luftföroreningar och buller

av olika slag sammanhängande problemen är föremål för uppmärksamhet

på många håll. År 1963 inrättades ett centralt luftvårdsorgan, statens luftvårdsnämnd,

med uppgift att främja och verka för samordning av luftvårdsarbetet

i landet.

I förevarande motioner påpekas bl. a. de problem som hänger samman

med den ökande frekvensen av luftföroreningar. Motionärerna menar att det

är önskvärt att frågorna behandlas på det lokala planet och begär därför att

spörsmålet om inrättande av luftvårdsförbund skall utredas.

Luftvårdsnämnden har i remissyttrande över motionerna framhållit det

betydelsefulla i att ett regionalt och lokalt samarbete äger rum mellan dem

som förorenar luften, hälsovårdsmyndigheterna och dem som i särskilt hög

grad blir utsalta för föroreningarna. Nämnden har upplyst alt ett sådant

samarbete förekommer i flera kommuner och att nämnden ser som en av

sina viktigaste uppgifter att verka för att lämpligt lokalt samarbete kommer

till stånd. Enligt nämndens åsikt är det för närvarande lämpligast att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

låta det lokala samarbetet fortsätta på frivillighetens väg. Skulle emellertid

lagstiftningsåtgärder vara erforderliga för att åstadkomma samverkan,

kommer nämnden att föreslå sådana.

Utskottet instämmer i uppfattningen att lokalt samarbete är viktigt för

att komma till rätta med de svåra problem luftföroreningarna utgör. Det

föreligger ej hinder mot att detta samarbete, därest det befinnes lämpligt,

sker i sådana former som förordas i motionerna. Mot bakgrunden av luftvårdsnämndens

yttrande anser emellertid utskottet det inte för närvarande

motiverat att särskilt utreda frågan om luftvårdsförbund. Utskottet kan alltså

inte biträda motionerna i denna del.

I motionerna behandlas vidare det problem det tilltagande bullret i samhället

utgör. Motionärerna begär att frågan om utvidgad lagstiftning mot

hälsovådligt buller skall utredas.

Statens institut för folkhälsan och immissionssakkunniga har i yttrande

över motionerna avstyrkt motionärernas begäran. Av yttrandena framgår

emellertid att de åtgärder som från samhällets sida vidtagits i fråga om

forskning och bekämpning av buller är splittrade och ineffektiva. Det kan

därför enligt utskottets mening vara befogat att, såsom statens institut för

folkhälsan och immissionssakkunniga också föreslår, ett centralt organ får

till uppgift att bevaka samhällets intresse på bullerområdet. Ett sådant

organ skulle ha till uppgift att samordna forskning och i övrigt verka för

att effektiva åtgärder vidtages för att bekämpa bullret. Med en sådan ordning

blir det lättare att överblicka vilka åtgärder som bör vidtagas inom

lagstiftning och annorstädes för att komma till rätta med problemen. Vad

utskottet anfört om motionerna i denna del bör bringas till Kungl. Maj :ts

kännedom.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

A) att riksdagen i anledning av förevarande motioner,

I: 99 och II: 129, såvitt angår bullerfrågorna, måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad

utskottet anfört; samt

B) att motionerna, såvitt nu är i fråga, i den mån de icke

besvarats genom vad utskottet under A) hemställt, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 november 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 77 år 1965

15

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru Carlqvist,

fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Erik Filip Petersson, Ottosson*

och Axel Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, Gustavsson

i Alvesta, Bengtsson i Varberg, Ringaby, Jonsson, fru Skantz och herr

Göransson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.