Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående maximibeloppet för enskild arbetstagares skadeståndsskyldighet enligt kollektivavtalslagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 128 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta, och nr 168 i andra kammaren av herr Löfgren.

1965-11-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1965:78, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående maximibeloppet för enskild arbetstagares skadeståndsskyldighet enligt kollektivavtalslagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 128 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta, och nr 168 i andra kammaren av herr Löfgren.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 78 år 1965

1

Nr 78

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående maximibeloppet

för enskild arbetstagares skadeståndsskyldighet

enligt kollektivavtalslagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 128 i första kammaren av

herr Jacobsson, Gösta, och nr 168 i andra kammaren av herr Löfgren.

I motionerna, vilka är likalydande har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte hemställa om en förutsättningslös utredning

rörande den s. k. 200-kronors-regeln i kollektivavtalslagen».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen I: 128.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver inhämtat yttrande från arbetsdomstolens ordförande. Yttranden

har vidare på utskottets begäran avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges

akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund

och Statstjänarkartellen.

Gällande bestämmelser

Med kollektivavtal förstås enligt lagen den 22 juni 1928 om kollektivavtal

avtal mellan arbetsgivare eller förening av arbetsgivare, å ena, och

fackförening eller annan liknande förening av arbetare, å andra sidan, om

villkor, som skall lända till efterrättelse för anställning av arbetare, eller

om förhållandet i övrigt mellan arbetsgivare och arbetare.

Åsidosätter arbetsgivare eller arbetare sina förpliktelser enligt kollektivavtal

eller kollektivavtalslagen skall han enligt 8 § i lagen gälda därav

uppkommen skada. Detsamma gäller om förening. Vid bedömande om

och i vad mån skada uppstått skall hänsyn tagas även till intresset i avtalets

upprätthållande och övriga sådana omständigheter av annan än rent

ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till den skadevållandes ringa

skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvistens uppkomst, skadans

storlek eller omständigheterna i övrigt finnes skäligt, må skadeståndets

belopp nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet må

1 Bihang till riksdagens protokoll 11)65. 9 samt. 2 and. Nr 7&

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 78 år 1965

ock äga rum. Slutligen stadgas i 8 § att enskild arbetstagare icke får ådömas

skadestånd till högre belopp än 200 kronor. Bestämmelserna om skadestånd

är inte tvingande. Parterna kan således genom avtal åsidosätta föreskrifterna

i lagen.

Historik

Förslag till lag om kollektivavtal förelädes riksdagen genom proposition

nr 39 år 1928. De i förslaget upptagna reglerna om skadestånd för

åsidosättande av kollektivavtal eller av lagens bestämmelser avvek i viss

utsträckning från de sedermera lagfästa. Sålunda hade bland de omständigheter

som kunde medföra nedsättning av skadeståndets belopp skadans

storlek icke särskilt angivits. Ej heller hade någon maximigräns stadgats för

det skadestånd, som kunde ådömas enskild arbetare. Vidare upptog förslaget

en bestämmelse av innehåll att förening, som jämte medlemmar däri vore

skadeståndsskyldig, kunde förpliktas att till den, som lidit skadan, gälda

även den del av skadeståndet, som belöpte på medlemmarna. I sådant fall

skulle emellertid föreningen äga att av medlemmarna söka åter vad föreningen

erlagt utöver sin andel.

Lagförslaget, som framlades av borgerlig regering, väckte häftig opposition

från arbetarrörelsens sida. För att stilla en del av farhågorna på arbetarhåll

föreslogs under riksdagsbehandlingen vissa modifikationer i skadeståndsreglerna.

Andra lagutskottet, som behandlade propositionen i sitt

utlåtande nr 36 år 1928, föreslog till en början den ändringen i skadeståndsbestämmelserna

att bland de omständigheter, som kunde medföra

nedsättning av skadeståndets belopp, även skadans storlek skulle medtagas.

Vidare framhöll utskottet att ehuru nedsättning av skadeståndets belopp

kunde ske enligt de föreslagna bestämmelserna, utgivandet av skadeståndet

dock kunde vara synnerligen betungande, särskilt för enskilda arbetare,

som ofta befann sig i mindre god ekonomisk ställning. Med hänsyn härtill

syntes det utskottet lämpligt, att en maximigräns stadgades för det skadestånd,

som kunde ådömas enskild arbetare. Hur detta maximum skulle bestämmas

kunde enligt utskottet vara föremål för olika meningar. Utskottet

fann för sin del att gränsen borde sättas vid 200 kronor. Härigenom, uttalade

utskottet, torde skydd beredas arbetarna mot alltför betungande

följder av avtalsbrott men samtidigt vanns möjlighet till utdömande av ett

verksamt skadestånd.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Tvåhundrakronorsregeln har inte upptagits i senare lagstiftning. Den

återfinnes icke i lagen den It september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt,

som eljest har kollektivavtalslagens skadeståndsregler som förebild.

Värdegränsen, 200 kronor, bär fått stå oförändrad trots penningvärdets fall

och reallönernas stegring.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 78 år 1965

Kollektivavtalslagens tillämpningsområde vidgas betydligt från den 1

januari 1966, då ny lagstiftning för statens och kommunernas tjänstemän

träder i kraft. Lön och övriga ekonomiska villkor skall då för dessa regleras

genom kollektivavtal. Lockout och strejk blir erkända som tillåtna

stridsmedel i intressetvist mellan stat och kommun, å ena, samt tjänstemannaorganisation,

å andra sidan. Kollektivavtalslagen blir i princip tilllämplig

vid reglering av rättsförhållandet mellan parterna.

Remissyttrandena

Löntagarorganisationerna LO, TCO, SACO, SR och Statstjänarkartellen

avstyrker motionärernas förslag om förutsättningslös utredning av tvåhundrakronorsregeln,

medan Arbetsgivareföreningen och arbetsdomstolens ordförande

biträder utredningskravet.

Landsorganisationen, i vars yttrande statstjänarkartellen instämt, framhåller

i sitt yttrande att i kollektivavtalsförhållanden de allmänna skadeståndsreglerna

icke passar utan betydande ändringar. Skadeståndsansvaret

kan här icke få samma uppgift som vid rent ekonomiska transaktioner. Beträffande

skadeståndets preventiva effekt yttrar LO att andra faktorer än

den nu aktuella skadeståndsregeln säkerligen är mer avgörande för efterlevnaden

av kollektivavtal. I detta sammanhang erinrar LO om organisationernas

roll och att för dessa ej finns någon maximerad skadeståndspåföljd.

Avslutningsvis framhåller LO att kollektivavtalslagen innehåller

ett komplicerat system av rättsregler, som utgör resultatet av en serie

överväganden av motstående intressen, samt att rycka ut en av dessa regler

ur komplexet för särbehandling framstår som en alltför lättvindig förenkling

av problematiken. LO finner också att de av motionärerna påstådda

nackdelarna med regeln är dåligt underbyggda mot bakgrunden av de faktiska

förhållandena.

Övriga löntagarorganisationer anlägger i stort sett samma synpunkter

som LO. De pekar därutöver särskilt på möjligheten att genom avtal sätta

regeln ur kraft. Statstjänstemannens riksförbund och Tjänstemännens

centralorganisation framhåller dessutom att enskild arbetstagare, som

blir dömd att betala skadestånd, jämväl får betala rättegångskostnader.

Arbetsgivareföreningen yttrar i sitt remissvar.

De av motionärerna anförda skälen för utredning rörande 200-kronorsregeln

synes föreningen riktiga och övertygande. Det torde knappast vare

sig i lag eller avtal finnas någon med denna regel jämförbar bestämmelse

som stått orubbad i snart 40 år. Föreningen kan också vitsorda att 200- kronorsregeln särskilt å senare tid medfört betydande praktiska olägenheter,

olägenheter som i än högre grad skulle göra sig gällande om regeln

förblev orubbad också i framtiden. Den vid lagens tillkomst avsedda skadeståndsmöj

1 igheten har urholkats i hög grad, och det synes oundvikligt att

bestämmelsen, om den lämnas oförändrad, snart förlorar sin mening.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 78 år 1965

I sammanhanget må nämnas, att det icke varit möjligt att genom avtal

på arbetsmarknaden undanröja de påtalade olägenheterna. Vissa undantag

från 200-kronorsregeln har visserligen gjorts. Fortfarande gäller dock att

200-kronorsregeln är tillämplig även vid de allvarligaste brotten från arbetstagares

sida mot väsentliga kollektivavtalsprinciper, exempelvis vid

olovliga strejker.

Lagbestämmelsen har, trots sin formella lydelse, avseende på alla kollektivavtalsbundna

arbetstagare. Den kommer sålunda också att gälla vid den

utvidgning av kollektivavtalssystemet som kommer att genomföras inom

en nära framtid på det statliga området. Även detta är en omständighet som

rimligtvis nödvändiggör en omprövning av 200-kronorsregeln.

Arbetsdomstolens ordförande anför bl. a.

I ett den 17 januari 1964 avgivet remissyttrande över en inom civildepartementet

upprättad promemoria angående de offentliga tjänstemännens

förhandlingsrätt (SOU 1963:51) har jag ifrågasatt, om icke tiden är inne

att överväga ändring av 200-kronorsregeln. Jag framhöll därvid, att förhållandena

sedan år 1928 förändrats avsevärt på grund av penningvärdets

fall och den allmänna standardhöjningen. Vidare erinrade jag om att stora

tjänstemannagrupper i delvis höga inkomstlägen tillförts och — om de

offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden blir reglerade genom

kollektivavtal — ytterligare skulle komma att tillföras kollektivavtalsområdet.

Mot bakgrunden av den antydda utvecklingen framstår numera ett maximalt

skadeståndsbelopp av 200 kronor för enskild arbetstagare som ett

tämligen ringa skadestånd. Möjligheterna att med denna maximering anpassa

skadeståndets storlek efter omständigheterna i det särskilda fallet har

också därigenom blivit snävare än vid 200-kronorsregelns tillkomst. Det

bör emellertid beaktas, att denna regel icke är tvingande. Parterna i ett

kollektivavtal kan därför överenskomma om att vid brott mot avtalet annat

maximibelopp skall gälla eller skadeståndet utan sådan begränsning bestämmas

med hänsyn till omständigheterna vid avtalsbrottet; överenskommelse

av denna innebörd behöver icke framgå uttryckligen av avtalstexten

utan torde stundom kunna härledas ur de förutsättningar under

vilka avtalet slutits.

Utskottet

Arbetsgivare eller arbetstagare som åsidosätter sina förpliktelser enligt

kollektivavtalslagen eller kollektivavtal kan åläggas att utge skadestånd.

Detsamma gäller för förening av arbetsgivare eller arbetstagare. Skadeståndet

kan jämkas eller helt bortfalla med hänsyn till den skadevållandes

ringa skuld, den skadelidandes förhållande i avseende å tvistens uppkomst,

skadans storlek och omständigheterna i övrigt. Enskild arbetstagare får enligt

lagen ej ådömas skadestånd till högre belopp än 200 kronor. Kollektivavtalslagens

skadeståndsregler är dispositiva och kan alltså sättas ur kraft

genom avtal.

I förevarande motioner begäres en förutsättningslös utredning av 200-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 78 år 1965

kronorsregeln. Motionärerna påpekar att regeln varit oförändrad sedan kollektivavtalslagens

tillkomst år 1928 och hävdar, att regeln till följd av penningvärdeförsämringen

i väsentlig grad förlorat sitt reparativa och preventiva

syfte.

Arbetsdomstolens ordförande och SAF har biträtt motionsyrkandet medan

LO, Statstjänarkartellen, TCO, SACO och SR yrkat avslag på detsamma.

Löntagarorganisationerna har genomgående betonat, att kollektivavtalslagens

skadeståndsregler måste ses i sin helhet och att det ej är lämpligt

att rycka loss en bestämmelse i lagen och utreda den särskilt.

Betraktar man 200-kronorsregeln enbart från den utgångspunkten att

regeln varit oförändrad sedan 1928, kan det naturligtvis med hänsyn till

reallönestegring och penningvärdeförändring göras gällande att regeln bör

revideras. Enligt utskottets mening är emellertid ett sådant betraktelsesätt

alltför ensidigt. Några mera påtagliga nackdelar av att regeln varit oförändrad

i över 35 år kan knappast påvisas. Det kan sålunda inte hävdas att

antalet olovliga strejker — det område där regeln torde ha sin huvudsakliga

funktion — under årens lopp ökat trots att regeln varit oförändrad. På

grund härav och med hänsyn till att regeln kan sättas ur kraft genom avtal

— en möjlighet som enligt vad som upplysts inom utskottet utnyttjas i

betydande utsträckning för tjänstemän — anser utskottet inte någon utredning

om revision av 200-kronorsregeln f. n. påkallad. Härtill kommer såsom

arbetstagarorganisationerna påpekat, att det kan ifrågasättas om det

är lämpligt att bryta ut en detalj ur regelsystemet och utreda den särskilt.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 128 och II: 168, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 november 1965

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel Svensson, fru HamrinThoreli,

herrar Lars Larsson, Eric Carlsson*, Lennart Geijer*, Erik Filip

Petersson och Hiibinette;

från a ndra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe*, fru Ekendahl*,

herrar Gustavsson i Alvesta, Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje,

Ringaby och Jonsson.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 78 år 1965

Reservation

av herrar Hubinette och Ringaby vilka ansett,

a) att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar å s. 5 med orden »Arbetsdomstolens

ordförande och» och slutar med orden »regelsystemet och

utreda den särskilt» bort ersättas med text av följande lydelse:

»Som framgår av remissyttrandet från arbetsdomstolens ordförande införde

andra lagutskottet år 1928 vid behandlingen av lagen om kollektivavtal

den s. k. 200-kronorsregeln. I motiveringen anförde utskottet bl. a. att

bestämmelsen skulle vara ett skydd mot alltför betungande följder av avtalsbrott

för arbetstagare och samtidigt ge möjlighet till utdömandet av ett

verksamt skadestånd.

Det torde knappast finnas någon med denna regel jämförbar bestämmelse,

som utan ändring bestått i snart 40 år. Genom penningvärdets fall och den

allmänna standardhöjningen har regeln urholkats, så att skadeståndsmöjligheten

snart helt förlorat sin mening. Det synes inte genom avtal på arbetsmarknaden

ha varit möjligt att undanröja dessa olägenheter. För allvarliga

brott mot viktiga avtalsprinciper, exempelvis olovliga strejker, gäller

fortfarande denna fyrtioåriga bestämmelse om begränsning av skadeståndet

till 200 kronor. Vidare bör erinras om att denna lagbestämmelse har

avseende på alla kollektivavtalsbundna arbetstagare och sålunda kommer

att gälla även de stora grupper, i delvis höga inkomstlägen, som nu genom

riksdagens beslut om de offentliga tjänstemännens anställningsförhållanden,

tillförts kollektivavtalssystemet.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 128

och II: 168, i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om

en förutsättningslös utredning rörande den s. k. 200-kronorsregeln

i kollektivavtalslagen».

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6 5 0 0 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.