Utlåtande i anledning av väckta motioner om hemmafruars rätt till gratisår inom tilläggspensioneringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Virgin m. fl. samt nr 276 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl.
1965-02-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1965:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner om hemmafruars rätt till gratisår inom tilläggspensioneringen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Virgin m. fl. samt nr 276 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1965
1
Nr 8
Utlåtande i anledning av väckta motioner om hemmafruars rätt till
gratisår inom tilläggspensioneringen.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Virgin
m. fl. samt nr 276 i andra kammaren av herr Heckscher m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att nämnda motioner vad beträffar frågan om
pensionsrätt till följd av barnavård måtte överlämnas till pensionsförsäkringskommittén
att beaktas vid fullgörandet av kommitténs uppdrag”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
motionen II: 276 (II: 313).
Gällande bestämmelser m. m.
Lagen om försäkring för allmän tilläggspension trädde i kraft den 1 januari
1960. Reglerna om tilläggspensioneringen finnes numera i lagen om allmän försäkring.
Tilläggspensioner började utgivas år 1963.
Tillsammans med folkpensioneringen skall tilläggspensioneringen tillförsäkra
alla förvärvsarbetande rätt till ålders-, invalid- och familj eskydd avvägt i förhållande
till den tidigare arbetsinkomsten.
Rätt till tilläggspension kan förvärvas av svensk medborgare och av här
mantalsskriven utlänning. Tilläggspension grundas på arbetsinkomst, som förvärvas
i åldern 16—65 år, i vad den årliga arbetsinkomsten ligger mellan 4 000
och 30 000 kronor räknat i 1957 års penningvärde. Den pensionsgrundande inkomsten
beräknas på grundval av taxeringen till statlig inkomstskatt.
I likhet med folkpensionen skall tilläggspensionen vara värdebeständig. Även
de nämnda inkomstgränserna skall följa ändringar i prisnivån.
Ålderspension, som börjar utgå vid 67 års ålder, utgör 60 °/o av den genomsnittliga
pensionsgrundande inkomsten under de 15 bästa åren. För full ålderspension
fordras i inledningsskedet 20 pensionsgrundande år, vilket krav successivt
höjes till att avse 30 år. Jämte folkpensionen kommer full ålderspension
från tilläggspensioneringen att i stort sett motsvara två tredjedelar av hela
arbetsinkomsten. Tilläggspensioneringens ålderspension kan uttagas från 63
års ålder, varvid pensionen minskas på visst sätt. Den som väntar med att ta
ut pensionen till efter 67 år får å andra sidan en viss höjning av pensionen.
Biliang till riksdagens protokoll 1065. 9 samt. 2 avd. Nr 8
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1965
Förtidspension lämnas till den, vilkens arbetsförmåga på grund av invaliditet
är nedsatt med minst hälften. Vid förlust av arbetsförmågan utgår hel förtidspension
med samma belopp som vederbörande skulle erhålla i ålderspension
från 67 års ålder.
Familj epensionen utgöres av änkepension och barnpension. Änkepension utgår
förutsatt att äktenskapet ingåtts senast då mannen fyllde 60 år och att det
varat i minst fem år. Har makarna gemensamma barn, utgår dock änkepension
oavsett om dessa förutsättningar föreligger eller ej. Barnpension utgår då den
avlidne efterlämnar barn under 19 år. Tilläggspensioneringens familjepension
motsvarar en viss del av den tilläggspension, som den avlidne uppbar eller
skulle ha erhållit om han blivit invalid, nämligen för en efterlevande (änka
eller barn) 40 %>, för två efterlevande (änka och ett barn eller två barn) 50 %
o.s.v. För fem eller flera efterlevande utgår 80 °/o av den avlidnes tilläggspension.
I likhet med folkpensioneringen finansieras tilläggspensioneringen enligt ett
fördelningssystem, dock endast med avgifter och således utan tillskott av skattemedel;
inom tilläggspensioneringen uppbygges vidare en betydande fond, allmänna
pensionsfonden. På inkomst av anställning erlägges kollektiv arbetsgivaravgift.
På inkomst av annat förvärvsarbete erlägges egenavgift, vilken
benämnes tilläggspensionsavgift. Samma uttagsprocent tillämpas för arbetsgivaravgift
och tilläggspensionsavgift.
Rätt till tilläggspension har börjat intjänas och avgifter erlagts från och med
år 1960.
Såsom framgår av det sagda grundas rätt till pension på inkomst av förvärvsarbete.
Värdet av en husmoders arbete i hemmet grundar alltså icke rätt till
pension. Pensionsutredningen anförde i denna fråga i sitt år 1950 avgivna betänkande
(SOU 1950: 33) bland annat:
Trots att vissa skäl kunna anföras till förmån för en hustrupension av här
angiven art, är utredningen icke beredd att för närvarande förorda införandet
av en dylik pension med hänsyn till den fördyring av försäkringen detta skulle
medföra. Utredningen vill emellertid betona att det i detta fall icke är fråga
om ett principiellt avståndstagande. Här rör det sig endast om en avvägning
på kostnadsplanet utan betydelse för det tekniska systemet som sådant. Utredningen
vill därför sluta behandlingen av frågan om husmödrars pensionering
med en rekommendation till dem, som av olika anledningar komma att taga
ställning till utredningens förslag, att uppmärksamma detta spörsmål.
I motioner till 1961 års riksdag yrkades att frågan om självständig pensionsrätt
för hemarbetande husmödrar skulle utredas. Motionerna avslogs i
enlighet med vad andra lagutskottet i utlåtande nr 56 hemställt. Utskottet
anförde:
Såsom motionärerna påpekat är frågan svårlöst och inrymmer ett flertal
problem. Först må framhållas svårigheten att såväl i allmänhet som i det
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1965
3
enskilda fallet göra en rättvisande uppskattning i penningar av värdet av husmödrars
arbete i hemmet. Såsom grund för pensionsberäkningen synes en sådan
uppskattning nödvändig. Vidare bör understrykas, att en eventuell pension till
husmödrar liksom annan ATP-pension i princip måste vara avsedd att ersätta
inkomstbortfallet när den försäkrade drar sig tillbaka från arbetslivet. Att inom
ett obligatoriskt pensionssystem bestämma generell pensionsålder för hemarbetande
husmödrar, även om variationer inom vissa gränser skulle kunna tänkas,
synes svårligen kunna ske. Härtill kommer problemet med avgifterna för
en sådan pensionering. Dessa skulle komma att drabba familjens kontantinkomster,
d.v.s. regelmässigt makens arbetsförtjänst bland annat under den tid
då i många fall familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran är
stora. Att obligatoriskt ålägga sådan avgiftsbetalning synes varken lämpligt
eller genomförbart. För de flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste
det framstå som mera angeläget att kunna disponera större del av mannens
arbetsförtjänster under den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten
utöver de förmåner som familjen är tillförsäkrad genom folkpensioneringen och
mannens ATP-pension.
Även om skäl kan anföras för motionärernas yrkande finner sig utskottet på
grund av det anförda icke kunna biträda motionsyrkandet. I sammanhanget
vill utskottet erinra om att möjlighet att genom frivillig försäkring åvägabringa
självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar finnes såväl genom pensionsstyrelsens
frivilliga försäkring som genom enskild pensionsförsäkring.
Även 1962 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till frågan
om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Ett av önskemålen i
motionerna var att det måtte beredas möjlighet för husmödrar att tillgodoräkna
sig pensionspoäng för tid, då de lämnat sitt förvärvsarbete för att taga vård om
sina minderåriga barn. Dessa gratispoäng skulle medföra rätt till såväl förtidspension
som ålderspension.
Andra lagutskottet, som beträffande gratispoäng till dem som bedriver studier
eller annan utbildning eller undergår värnpliktstjänstgöring uttalade att
detta innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen grundläggande
principen om förvärvsinkomst såsom förutsättning för pension, anförde i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 27 angående ovannämnda önskemål:
I stort sett samma betänkligheter som anförts mot förslaget om gratispoäng
för dem som på grund av studier m. m. gått förlustiga pensionspoäng eller fått
låg sådan kan anföras mot en liknande anordning för husmödrar. Det bör vidare
framhållas, att det för rätt till hel ålderspension krävs endast 30 pensionsgrundande
år. Tack vare denna regel påverkas i allmänhet inte pensionens
storlek för en husmoder, som något eller några år avhåller sig från förvärvsarbete.
Utskottet finner därför inte skäl biträda förevarande önskemål.
Ett annat önskemål var att en självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen
skulle tilläggas hemarbetande husmödrar. I denna del instämde andra
lagutskottet i vad som uttalats i ovannämnda utlåtande nr 56 år 1961.
Även 1963 års riksdag hade i anledning av motioner att ta ställning till frågan
om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar. Härvid anslöt
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1965
man sig till vad som uttalats vid behandling av frågan åren 1961 och 1962.
Vid 1964 års riksdag väcktes motioner, där det hemställdes om prövning inom
pensionsförsäkringskommittén av möjligheterna att låta kvinna med minderårigt
barn intjäna pensionsår utan att ha någon inkomst. Under hänvisning till
att vad utskottet anfört under åren 1961—1963 angående en självständig pensionsrätt
för hemarbetande husmödrar i stort sett gällde även förslaget om
gratisår, avstyrkte andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
57 år 1964 motionerna.
Utskottet
Andra lagutskottet prövade under åren 1961—1963 frågan att tillskapa en
självständig pensionsrätt inom tilläggspensioneringen för hemarbetande husmödrar.
I sina av riksdagen godkända utlåtanden i ämnet framhöll utskottet,
att frågan var svårlöst och inrymde ett flertal problem. Här var främst att
märka svårigheten att såväl i allmänhet som i det enskilda fallet göra en rättvisande
uppskattning i penningar av värdet av husmödrars arbete i hemmet,
en uppskattning som föreföll erforderlig som grund för pensionsberäkningen.
Vidare underströks att en eventuell pension till husmödrar, liksom annan tillläggspension,
i princip måste vara avsedd att ersätta det inkomstbortfall som
uppstår då den försäkrade drar sig tillbaka från arbetslivet. Att inom ett obligatoriskt
pensionssystem bestämma en generell pensionsålder för hemarbetande
husmödrar syntes, även om variationer inom vissa gränser skulle kunna tänkas,
svårligen kunna ske. Härtill kom problemet med avgifterna för en sådan pensionering.
Dessa skulle komma att få bestridas av familjens kontantinkomster,
d. v. s. regelmässigt av mannens arbetsförtjänst bland annat under den tid då
i många fall familjens kostnader för barnens underhåll och uppfostran var
stora. Att obligatoriskt ålägga sådan avgiftsbetalning syntes varken lämpligt
eller genomförbart. För de flesta familjer, i synnerhet barnfamiljerna, måste
framstå som mera angeläget att kunna disponera större delen av mannens
arbetsförtjänster under den aktiva åldern än att bygga på ålderstryggheten
utöver de förmåner som är tillförsäkrade familjen genom folkpensioneringen
och mannens tilläggspension. Även om skäl kunde anföras för motionärernas
yrkande, fann sig utskottet på grund av det anförda icke kunna biträda
motionsyrkandet. I sammanhanget ville utskottet erinra om möjligheten att
genom frivillig försäkring såväl i den frivilliga statliga pensionsförsäkringen
som hos annan försäkringsinrättning åvägabringa självständig pensionsrätt för
hemarbetande husmödrar.
Vid 1962 års riksdag prövades därjämte frågan om att bereda möjlighet för
husmödrar att tillgodoräkna sig pensionspoäng för tid då de lämnat sitt förvärvsarbete
för att taga vård om sina minderåriga barn. Utskottet anförde i
denna del, att införande av gratispoäng innebar ett avsteg från den inom tilläggspensioneringen
grundläggande principen om förvärvsinkomst som förut
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1965
5
sättning för pension. Vidare framhölls att det för rätt till hel ålderspension
krävdes endast 30 pensionsgrundande år. Tack vare denna regel påverkades i
allmänhet inte pensionens storlek för en husmoder som något eller några år
avhöll sig från förvärvsarbete. Med hänsyn till det anförda fann utskottet icke
skäl biträda önskemålet om gratispoäng.
Även i de nu aktuella motionerna upptages frågan om de hemarbetande kvinnornas
pensionsrätt. Denna skulle, menar motionärerna, bringas närmare en
lösning om kvinna med minderårigt barn i hemmet fick möjlighet att intjäna
pensionsår på grund av vårdnaden om dessa. Det hemställes i motionerna att
utredning av frågan bör företagas inom pensionsförsäkringskommittén.
Under fjolåret avstyrkte andra lagutskottet motionsyrkande av samma innebörd
som det förevarande under motivering att vad utskottet tidigare uttalat
om självständig pensionsrätt för hemarbetande husmödrar i huvudsak gällde
jämväl detta förslag.
Enligt utskottets mening är de hemarbetande kvinnornas ställning i pensionssystemet
icke tillfredsställande. En lösning, som ger dessa kvinnor möjlighet till
en pensionsförstärkning, skulle öka deras trygghet på ålderdomen och alltså
innebära en betydelsefull social vinning. Utskottet är icke berett att nu ta
ställning till vilken lösning som är den lämpligaste. Frågan bör därför bli
föremål för en förutsättningslös utredning. Denna bör lämpligen verkställas av
pensionsförsäkringskommittén. Utskottets uttalande synes böra bringas till
Kungl. Maj:ts kännedom. Utskottet får därför hemställa,
1) att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 225
och 11:276, måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t såsom sin mening
giva Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört, samt
2) att förevarande motioner, I: 225 och II: 276, i den mån de
icke kan anses besvarade genom vad utskottet under 1) hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1965
På andra lagutskottets vägnar:
JOHN R. ANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel Svensson, fru Carlqvist, fru HamrinThorell*,
herrar Lars Larsson, Erik Filip Petersson*, Htibinette, Dahlberg och
Axel Kristiansson;
från andra kammaren: herrar Anderson i Sundsvall, Odhe, Rimmerfors,
fröken Wetterström, fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Gomér och
Carlsson i Göteborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1965
Reservation
av herr Axel Svensson, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Dahlberg, Odhe,
fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje och Carlsson i Göteborg, vilka
ansett,
a) att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar å s. 5 med orden ”Enligt
utskottets mening” och slutar med orden ”till Kungl. Maj:ts kännedom” bort
ersättas med text av följande lydelse:
”Utskottet kan icke finna att sedan fjolåret inträffat något som kan leda till
en ändrad bedömning av förevarande frågor.”
b) att utskottet bort hemställa,
”att förevarande motioner, I: 225 och II: 276, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.”
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.