Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företräde till bearbetning av stenkolsfyndigheter. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 536 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta och herr Sveningsson samt nr 642 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

1965-03-09 · 12 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:10, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företräde till bearbetning av stenkolsfyndigheter. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 536 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta och herr Sveningsson samt nr 642 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående företräde till

bearbetning av stenkolsfyndigheter.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 536 i första kammaren av herr Jacobsson, Gösta

och herr Sveningsson samt nr 642 i andra kammaren av herr Bohman m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen måtte besluta

vidtaga sådana ändringar i lagen ang. stenkolsfyndigheter in. in. att den

som erhållit koncession för undersökning jämväl erhåller företräde till bearbetningskoncession,

samt att vederbörande utskott måtte utarbeta härför

erforderliga förslag till författningsändringar».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet, i den mån

redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 642.

Gällande regler om rätten till salt-, olje- och gasfyndigheter

Reglerna om eftersökande och bearbetande av saltfyndigheter samt oljeoch

gasfyndigheter finnes intagna i lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter

in. m. Denna lag, vanligen kallad stenkolslagen, avsåg ursprungligen

endast stenkolsfyndigheter (1—5 kap.) men genom senare vid

skilda tillfällen gjorda tillägg har den utvidgats till att omfatta även saltfyndigheter

(6 kap.), olje- och gasfyndigheter (7 kap.), alunskifferfyndigheter

för utvinnande av olja (8 kap.) samt fyndigheter av uranhaltigt material

m. m. (9 kap.). Bestämmelserna om uranfyndigheter upphävdes dock i

samband med uranlagens tillkomst år 1960.

Stenkolslagens 6 kap., som omfattar 49 och 50 §§, tillfogades genom lag

den 7 maj 1917. Närmast dessförinnan hade rätten till saltfyndigheter tillkommit

jordägaren. Genom lag den 5 maj 1933 tillädes under 51—55 §§

i stenkolslagen bestämmelserna i 7 kap. om olje- och gasfyndigheter. Även

sådana fyndigheter hade tidigare tillkommit jordägaren.

De nu gällande bestämmelserna i fråga om saltfyndigheter samt olje- och

gasfyndigheter är utformade på grundval av ett koncessionssystem (49

och 51 §§). För vinnande av rättighet att för tekniskt utvinnande av salt

eftersöka och bearbeta saltfyndighet eller att för utvinnande av olja eller

gas genom borrning eftersöka och bearbeta olje- eller gasfyndighet fordras

sålunda Kungl. Maj:ts tillstånd. Koncession kan enligt en fr. o. in. år 1964

gällande ändring begränsas till att avse endast undersökning av fyndighet

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 5 avd. Nr 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

och, i samband med dylik begränsning, till att gälla under viss tid, som angives

i koncessionen. — Den som innehar koncession avseende olja eller

gas får även tillgodogöra sig kolväte i fast form, som anträffas inom koncessionsområdet.

Förfarandet i fråga om koncession å nu ifrågavarande fyndigheter följer

i stort sett samma regler som gäller för koncession i allmänhet enligt stenkolslagen.

Ansökningen skall inges till länsstyrelsen (2 § stenkolslagen).

Den skall bl. a. innehålla uppgift å det jordområde, varå koncession sökes,

med angivande av fastighet, där området är beläget och den ytvidd i dagen,

som sökanden anser erforderlig för arbete. Ansökningen skall åtföljas av

en karta över området i skala om minst 1: 4 000 eller efter särskilt medgivande

i annan skala, dock minst 1: 20 000. Koncessionsoinrådet må enligt

5 § omfatta högst 1 600 hektar. I koncessionen skall angivas gränserna

för koncessionsområdet, den ytvidd i dagen inom området som må anvisas

sökanden för arbete, den mark för väg till området som sökanden äger

begagna samt den årliga arbetsskyldighet han minst skall fullgöra (8 §).

Söker flera koncession på samma område bestämmer Kungl. Maj :t, oberoende

av tiden då ansökningarna inkommit, vilken av sökandena som får

företräde. Den som upptäckt fyndighet är berättigad att, om annan får koncession,

av denne få skälig gottgörelse (7 §).

Den som fått koncession äger enligt 10 § uteslutande rätt att med de villkor

och inskränkningar lagen innehåller, eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra

sig det mineral inom området som koncessionen avser. Område

för arbete i dagen skall, med iakttagande av vad i koncessionen föreskrivits

om maximiareal för sådant arbete, anvisas av bergmästaren vid särskild förrättning

(12 § 1 inom.). Enligt 13 § är vissa områden fredade. Där får område

för arbete i dagen icke anvisas. Det anvisade området skall vid förrättningen

inläggas på koncessionskartan. Sålunda anvisat område skall

enligt 14 § 1 mom. i allmänhet lösas av koncessionsinnehavaren. Därvid

skall bestämmelserna i expropriationslagen äga motsvarande tillämpning.

Förhöjning av ersättningen skall dock ske med hälften av det belopp som

skall utgå jämlikt grunderna i expropriationslagen. Är området avsett endast

för fyndighetens undersökning medelst borrning och vill koncessionsinnehavaren

icke förfoga däröver under längre tid än högst tre år, är han emellertid

enligt 14 § 2 mom. icke skyldig lösa området. Han skall då i stället,

så länge området användes, till innehavaren av jorden förskottsvis varje

år utgiva ersättning, motsvarande dubbla beloppet av jordens avkastning

utan avdrag för brukningskostnaden. Därjämte skall han, då området icke

begagnas längre, utgiva ersättning för all skada som marken genom arbetet

kan ha tagit för framtiden (14 § 3 mom.). Koncessionsinnehavaren äger

icke rätt att ovan jord taga i besittning eller eljest förfoga över annan del

av koncessionsområdet än som anvisats honom vid bergmästarförrättning

(15 § första stycket). Sker det kan koncessionsinnehavaren ådömas bötes
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

3

straff (20 § 1 inom.). Visar det sig under arbetets gång, att större utrymme

i dagen erfordras än som medgivits i koncessionen, har koncessionsinnehavaren

möjlighet att göra ansökning om ökat utrymme i den ordning som

gäller för erhållande av koncession (15 § andra stycket). Tillskyndas jordägare

eller annan genom arbete som verkställes på grund av koncession

skada eller intrång som ej förutsetts vid inlösen, skall koncessionsinnehavaren

utgiva ersättning därför (18 §). Vid tvist om ersättning som skall utgå

enligt stenkolslagen skall frågan, om den ej gäller jordlösen, prövas av

skiljemän. Vill den som fordrar ersättning hellre genast hänvända sig till

domstol, står detta honom fritt (19 §).

Under jord har koncessionsinnehavaren rätt att driva arbetet på hela

koncessionsområdet, men även för underjordsarbetet finnes vissa fredningsbestämmelser

meddelade (16 §).

I 17 § regleras vissa frågor rörande kollision mellan olika slag av gruvrätter.

Enligt 22 § äger jordägaren, utan att deltaga i kostnaden för arbetet, erhålla

en årlig avgift motsvarande värdet av en sjuttiofemtedel av de mineral,

som koncessionen avser och som vinnes inom koncessionsområdet och

uppfordras i dagen. Koncessionsinnehavaren äger dock att därå avräkna

så stor del som belöper på det honom enligt 12 § anvisade området i dagen.

Finnes flera jordägare inom koncessionsområdet, skall de njuta lott i avgiften

efter som de äger del i jorden.

Vill koncessionsinnehavaren frånträda koncessionen, får han enligt 21 §

göra skriftlig anmälan därom hos länsstyrelsen. Koncessionen upphör då

från den dag sådan anmälan skett.

Konventionen om kontinentalsockeln

Med kontinentalsockeln avses den förhållandevis långsamt sluttande delen

av havsbottnen mellan stranden och början av den s. k. kontinentalsluttningen,

där bottenprofilen övergår i en brantare sluttning ned mot de

stora havsdjupen. Denna övergång torde flerstädes ske på ett djup av omkring

200 meter. Kontinentalsockeln anses innehålla betydande naturtillgångar,

särskilt mineral, olja och naturgas. Möjligheten att exploatera dessa

tillgångar har ökats genom vetenskapens och teknikens snabba framsteg.

Undersökningsarbeten bedrivs också sedan åtskillig tid på kontinentalsockeln

i olika delar av världen. Under senare år har även i fråga om havsområden

utanför Sveriges kuster framträtt intresse för undersökningar rörande

förekomsten av olja och naturgas.

För att få till stånd en reglering av de olika staternas anspråk i fråga om

kontinentalsockeln upptog Förenta Nationernas kommission för internationell

rätt frågan om kontinentalsockeln på sitt arbetsprogram. Efter flera

års förberedelsearbeten antogs vid 1958 års konferens i Geneve om kodifie1*

- Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. tf and. Nr 10

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

ringen av de folkrättsliga reglerna om havet bl. a. en konvention om kontinentalsockeln,

dagtecknad den 29 april 1958. Sedan föreskrivet antal ratifikations-

och anslutningsinstrument deponerats, trädde konventionen i

kraft den 10 juni 1964. Riksdagen har vid 1964 års höstsession godkänt konventionen,

som för Sveriges del träder i kraft den trettionde dagen efter det

att anslutningsinstrument deponerats.

Konventionens innehåll är i huvudsak följande. Med kontinentalsockeln

förstås i konventionen havsbottnen och dess underlag i de områden under

vatten som gränsar till kusterna men är belägna utanför territorialgränsen

intill ett djup av 200 meter eller, därutanför, på sådant vattendjup som

medger tillgodogörande av naturtillgångar inom områdena. Konventionen

omfattar även motsvarande områden runt öar. För Sveriges del blir konventionen

tillämplig överallt utanför den svenska territorialgränsen i de hav

som omger Sverige. I de fall då kontinentalsockeln gränsar till två eller flera,

mittemot varandra liggande staters territorier eller till två angränsande

staters territorier skall sockelns gräns mellan staterna i första hand bestämmas

genom avtal. I brist på avtal gäller som huvudregel, att uppdelningen

skall ske efter en mittlinje mellan baslinjerna för berörda staters territorialvatten,

om staterna ligger mittemot varandra, och efter principen om lika

avstånd från dessa baslinjer, om staterna gränsar till varandra i sidled.

Enligt konventionen utövar strandstaten suveräna rättigheter över kontinentalsockeln,

såvitt avser dennas utforskande och tillgodogörandet av dess

naturtillgångar. Strandstaten äger på kontinentalsockeln uppföra, underhålla

och driva de anläggningar och andra inrättningar som erfordras för

sådan verksamhet samt upprätta säkerhetszoner kring inrättningarna. Dessa

är underkastade strandstatens jurisdiktion men är ej att betrakta som öar.

Strandstatens rättigheter med avseende på kontinentalsockeln får ej inverka

på det ovanförliggande vattnets egenskap av fritt hav. Ej heller får

utforskandet av kontinentalsockeln eller tillgodogörandet av dess naturtillgångar

i vidare mån än som kan anses berättigat lända till intrång i sjöfarten,

fisket eller bevarandet av havets biologiska tillgångar. Även vissa andra

intressen skyddas.

Historik

a) Angående begränsning av koncession till att avse endast undersökning

På grundval av en departementspromemoria den 28 februari 1963 och en

i anledning därav utfärdad proposition nr 176 år 1963 infördes vissa ändringar

i stenkolslagen syftande främst till en förbättring av lagens bestämmelser

om saltfyndigheter samt olje- och gasfyndigheter. En modernisering

av lagen i dessa delar hade befunnits påkallad för att möjliggöra en rationellt

bedriven letning efter de nämnda fyndigheterna. Den föreslagna regleringen

byggde liksom den dessförinnan gällande på ett koncessionssystem. I propositionen

föreslogs hl. a. införande av möjlighet att begränsa koncession

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965 ö

beträffande salt-, olje- och gasfyndigheter till att avse endast undersökning

av dylik fyndighet och, i samband med sådan begränsning, till att gälla under

viss tid. Riksdagen fann icke anledning till erinran mot de genom propositionen

framlagda lagförslagen. Ändringarna trädde i kraft den 1 januari

1964.

I propositionen erinrade departementschefen bl. a. om att Kungl. Maj :t enligt

departementspromemorian icke skulle vara bunden av särskild lagbestämmelse

att till innehavare av bearbetningskoncession för en fyndighet

utse den som innehar koncession avseende eftersökande och undersökning

av samma fyndighet. Departementschefen fortsatte.

Samtidigt har emellertid framhållits i promemorian, att det ligger i sakens

natur att innehavare av koncession som sist nämnts ligger närmast

till att erhålla också bearbetningskoncessionen under förutsättning att han

uppfyller lagens förutsättningar, d. v. s. om han kan utnyttja fyndigheten

till gagn för orten och det allmänna. I ett par remissyttranden har emellertid

som förut nämnts förordats, att man här liksom i flera andra europeiska

länder skulle stimulera prospekteringsverksamheten genom att ge obligatoriskt

företräde för den som tidigare fått koncession avseende eftersökande

och undersökning att utnyttja de resultat som hans undersökning

kan ge. För egen del är jag närmast beredd att biträda den ståndpunkt,

som intagits i departementspromemorian. För en sådan lösning talar, att

man därigenom skulle vinna god överensstämmelse med motsvarande bestämmelse

i uranlagen (se 29 § nämnda lag). Att frånvaron av en föreskrift

i lagen om obligatoriskt företräde skulle hämma prospekteringsviljan synes

mig icke vara att befara. Regeln i 7 § om ersättning åt upptäckare av fyndighet

är ägnad att motverka olägenheter i detta hänseende. I sammanhanget

måste också följande omständigheter beaktas. Även om innehavaren

av en koncession avseende eftersökande och undersökning icke i lagen

uttryckligen tillerkänts företrädesrätt till bearbetningskoncessionen, bör

hans intresse i koncessionsärendet enligt min mening vinna synnerligt beaktande.

Bearbetningskoncessionen bör sålunda som regel tillfalla honom,

om han genomfört eftersöknings- och undersökningsarbetena på ett sätt

som ur det allmännas synvinkel framstår som förtjänstfullt och han tillika

bedömes äga förutsättning att exploatera fyndigheten till gagn för orten

och det allmänna, vari bl. a. torde ligga att han skall ha nödiga resurser för

att utföra det arbete som avses med koncessionen. Självfallet måste det

dock finnas möjlighet att lämna koncessionen till innehavaren av koncession

på ett närbeläget område, om det ur allmän synpunkt är fördelaktigt

att båda koncessionerna innehas av samma person eller företag. Jag vill

dessutom i detta sammanhang betona att jag anser det angeläget att de synpunkter

som skall beaktas i ärende om bearbetningskoncession i möjlig mån

beaktas redan vid prövningen av ansökning om koncession avseende eftersökande

och undersökning. Härigenom vinnes uppenbarligen att sökanden,

sedan hans ansökning beviljats med större säkerhet kan påräkna att komma

i åtnjutande jämväl av bearbetningskoncession, om fråga därom skulle bli

aktuell. Dock måste man uppmärksamma den särställning som intages av

dem vilka bedriver prospekteringsarbete i avsikt icke att själva exploatera

eventuella fynd utan att mot ersättning tillhandahålla annan fynden. I

sådana fall kan det icke gärna komma i fråga alt redan i samband med den

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

första koncessionsprövningen försöka bedöma sökandens kvalifikationer att

få bearbetningskoncession. (Jfr prop. 1960: 160 s. 83.)

b) Angående rätt att utvinna mineral under uattentäckt område

I förenämnda proposition nr 176 år 1963 berördes ett av kammarkollegiet

upptaget spörsmål, som icke behandlats i departementspromemorian,

nämligen frågan om utvinning från vattentäckt område av mineral som

avses i stenkolslagen. Härom anförde kollegiet följande.

För modern teknik erbjuder det inga större svårigheter att utvinna olja

från fyndigheter belägna under grunda havsområden. Då vattnets djup utanför

den del av Skåne, som möjligen är oljeförande, mestadels är tämligen

ringa, kan det därför tänkas att intresse framkommer för oljeborrningar i

detta vattenområde. Det må anmärkas att skeppsredaren A. P. Mpller, Köpenhamn,

och vissa av honom ledda aktiebolag den 8 juli 1962 erhållit koncession

med ensamrätt till stenkols- och oljeutvinning m. m. »överalt i Danmarks

undergrund, så langt dansk hpjhedsret ved bevillingens givelse rcekker,

bortset fra Fser0erne og Grpnland» samt att koncessionsområde torde

innefatta även allt danskt territorialvatten.

Med hänsyn till berörda förhållanden synes vara skäl att något överväga

vad som är svensk rätt i avseende å utvinning från vattentäckt område av

mineral, som avses i stenkolslagen. Då emellertid kammarkollegiet till fullgörande

av lämnat uppdrag (jfr prot. över justitiedep.ärenden den 5 juni

1953) avser att under detta år underställa Kungl. Maj:t förslag till lagstiftning

om allmänt vattenområde, får kollegiet i nu förevarande sammanhang

inskränka sig till några korta anmärkningar.

Ordalagen i de fem ursprungliga kapitlen i stenkolslagen giver ingen anledning

antaga att man vid lagens tillkomst skulle räknat med möjligheten

av att koncessionsområde skulle omfatta mark under havet. I vart fall är

bestämmelserna om område för arbete i dagen — se särskilt 12 § 1 mom. —

sådana att det uppenbarligen förutsättes att dylikt område ej är vattentäckt.

Å andra sidan lägger lagtexten ej bestämt hinder mot att utmål så utlägges,

att det skjuter utanför strandkanten. Gruvdrift i Sverige under vattentäckt

område är ju icke heller en okänd företeelse.

Enligt kammarkollegiets mening möter ej hinder mot att koncessionsområde

så bestämmes att det omfattar även område i havet, som hör till fastighet.

Däremot anser kollegiet önskvärt att koncession enligt stenkolslagen ej

får omfatta allmänt vattenområde förr än den lagstiftning, vartill kollegiet

har att utarbeta förslag, kommit till stånd.

Än mindre önskvärt är enligt kollegiets bedömande att de saltsjöområden,

som vid tillämpning av 1958 års Genévekonvention om den s. k. kontinentalhyllan

skulle i exploateringshänseende ligga under svensk suveränitet, omedelbart

indrages i verksamhet för oljeutvinning. Kollegiets blivande lagförslag

om allmänt vattenområde måste utarbetas mot bakgrunden av den

maritima folkrätt, som kodifierats eller tillskapats genom de fyra konventioner

som antogs i Geneve år 1958. Tills vidare synes från svensk sida icke annat

behöva eller böra komma i fråga än att, därest initiativ till oljeutvinning

inom berörda område framträder, på lämpligt sätt klargöres att vederbörande

har att räkna med att rättsliga hinder mot företagets fullföljande

kan komma att föreligga i tämligen snar framtid.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

Departementschefen framhöll i fråga om rätten till utvinning av mineral

från vattentäckt område att han icke var beredd att för det dåvarande taga

ståndpunkt. Departementschefen anförde att anledning torde finnas att

återkomma därtill bl. a. i samband med behandlingen av det förslag till

lagstiftning om äganderätten till de allmänna vattenområdena, som kollegiet

genom beslut av Kungl. Maj :t den 5 juni 1953 fått i uppdrag att framlägga

(jfr nedan).

Offentliga utredningar

Gruvrätt sutredningen

Sakkunniga, vilka sedermera antagit benämningen gruvrättsutredningen,

tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 28 juni 1963 med uppdrag

att verkställa en allmän översyn av gruvlagstiftningen.

Enligt direktiven (1964 års riksdagsberättelse s. 84 f.) bör med anledning

av de nya förhållanden, som enligt vad närmare redovisas i direktiven inträtt

under de senaste decennierna, övervägas en övergång från inmutningssystemet

till koncessionssystemet eller, möjligen, till en blandform av båda

dessa system. Det framhålles att en omläggning av den allmänna gruvlagstiftningen

kan tänkas böra föranleda, att övrig gruvrättslig lagstiftning

bringas i närmare överensstämmelse med de i direktiven tilltänkta nya stadgandena.

Vad särskilt beträffar stenkolslagen framstår denna enligt direktiven

redan nu som avsevärt föråldrad och därför i behov av en omfattande

översyn. Sedan vidare berörts ifrågasatta, numera år 1964 genomförda

lagändringar i stenkolslagen andrages att ändringarna bör betraktas endast

som en temporär förbättring av reglerna, vidtagna i avvaktan på en

grundligare översyn av hela lagen.

Från direktiven återges slutligen följande i den särskilda frågan om åtskillnad

mellan undersöknings- och bearbetningskoncession.

Finner utredningen att behov föreligger av en ny, på koncessionssystemet

grundad gruvlag, torde utredningen därvid böra överväga, om de principer

för den närmare utformningen av nämnda system som varit vägledande vid

uranlagens tillkomst bör tillämpas också inom den nya lagens område och

en klar åtskillnad alltså göras mellan undersökning av fyndighet och fyndighetens

bearbetning. Utredningen skall emellertid självfallet vara obunden

av uranlagens principer, om dessa icke befinnes lämpliga för den allmänna

gruvlagstiftningen.

Utredningsarbetet beräknas enligt årets riksdagsberättelse (s. 63) pågå

under hela år 1965.

Utredningen rörande undersökning och bearbetning av naturtillgångar på

den svenska kontinentalsockeln

Rubricerade utrednings ledamöter tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 6 november 1964 för att framlägga förslag till lagstiftning

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 dr 1965

rörande undersökning och bearbetning av naturtillgångar på den svenska

kontinentalsockeln in. in. Sedan i direktiven (riksdagsberättelsen år 1965

s. 77) redogörelse lämnats för den ovan berörda konventionen om kontinentalsockeln

anföres bl. a. följande.

Anslutning från svensk sida till konventionen kräver en intern reglering av

villkoren för undersökning och bearbetning av naturtillgångarna inom den

svenska delen av kontinentalsockeln. Om denna fråga bör en särskild utredning

ske.

Nationell lagstiftning i ett flertal andra länder rörande naturtillgångarna

på kontinentalsockeln innehåller, att rätten att tillgodogöra sig tillgångarna

förbehålles staten. Även i vårt land bör en lagstiftning på området utgå från

att staten äger det bestämmande inflytandet över ifrågavarande tillgångar.

Reglerna för undersökning och bearbetning av dessa tillgångar synes böra

bygga på ett koncessionssystem, som ger möjligheter för det allmänna att

tillse att såväl undersökningsarbeten som exploatering bedrives på ett med

hänsyn till landets intressen lämpligt sätt. I fråga om annan än statlig verksamhet

bör det allmännas intresse kunna tillgodoses bl. a. genom rätt för

staten att deltaga i ifrågakommande företag eller att uppbära en rimlig avgift.

I övrigt måste självfallet tillses, att den interna regleringen kommer

i överensstämmelse med konventionen och andra folkrättens regler.

Skulle under utredningsarbetet visa sig föreligga behov av särskild reglering

även för områden som är belägna innanför territorialgränsen, bör utredningen

vara oförhindrad att lägga fram förslag även i denna del. Därvid

bör beaktas förhållandet till gällande gruvlagstiftning, stenkolslagen däri

inbegripen. Av hänsyn till den allmänna översyn av gruvlagstiftningen som

för närvarande pågår genom den år 1963 tillkallade gruvrättsutredningen

bör emellertid utredningsarbetet i denna del begränsas till att avse andra

naturtillgångar än inmutningsbara mineralfyndigheter. Samråd bör äga rum

med gruvrättsutredningen.

Under utredningsarbetet torde uppmärksamhet böra ägnas åt motsvarande

lagstiftningsarbete i övriga nordiska länder.

Den nu förordade utredningen bör bedrivas skyndsamt och om möjligt

slutföras inom sådan tid att en lagstiftning rörande kontinentalsockeln kan

träda i kraft samtidigt med att konventionen om kontinentalsockeln träder i

kraft för Sverige.

Utredningsarbetet beräknas enligt uppgift att bli slutfört under senare

delen av 1965.

Pågående lagstiftningsarbete rörande allmänt vattenområde

Genom beslut av Kungl. Maj :t den 5 juni 1953 har kammarkollegiet,

såsom förut berörts, fått i uppdrag att framlägga förslag till lagstiftning om

allmänt vattenområde.

Enligt uppgift avser kammarkollegiet att under senare delen av detta

år — i nära anslutning till att utredningen om kontinentalsockeln framlägger

sina ovan berörda överväganden — avlämna förslag till lagstiftning

om de allmänna vattenområdena.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

Motionerna

9

I motionerna I: 536 och II: 642 anföres följande i fråga om tillgång och

efterfrågan med avseende å olja.

Under den senaste tioårsperioden har världens behov av olja fördubblats.

Den beräknade konsumtionsökningen under kommande år ger vid

handen att produktionen måste uppvisa ungefär samma ökningstakt som

under den föregående tioårsperioden. För Västeuropas del har utvecklingen

gått än snabbare genom att den år 1963 redovisade konsumtionen av

275 miljoner ton olja innebar en fördubbling på fem år, och konsumtionsprognosen

för den följande femårsperioden tyder på en ytterligare fördubbling.

Det är därför ingen överdrift att påstå att knappast någon industriell

aktivitet förutsätter en liknande expansion som just oljeindustrien. För

att tillgodose detta snabbt växande energibehov krävs det att alla tillgängliga

resurser utnyttjas. Det krävs dessutom alt nya reserver skapas för att

önskemålet om en jämn och säker tillförsel av energi till en rimlig kostnad

skall kunna tillfredsställas.

Västeuropas andel av den totala världsproduktionen av olja och naturgas

har tidigare varit och är fortfarande relativt blygsam. I och med upptäckten

av de stora naturgasfyndigheterna nära Groningen i Nederländerna

har emellertid optimismen om Västeuropas möjligheter till en högre grad

av självförsörjning ökat. De nederländska fyndigheterna har givit anledning

att förmoda att de sedimentära avlagringarna under stora delar av

Nordsjön kan innehålla kolväte. Samma förväntningar kan ställas på havsbottnen

utanför Sveriges västkust och i södra Östersjön, vilken har en likartad

geologisk struktur. Man kan därmed säga att intressesfären för oljeprospektering

nu kommit att innefatta även vår del av världen, och den

gängse inställningen att Västeuropa i detta hänseende icke erbjuder några

möjligheter har allmänt börjat revideras.

Enligt motionärerna bör i första hand utföras en noggrann och omfattande

kartläggning av de västeuropeiska tillgångarna. I nordsjöområdet pågår

redan en omfattande prospekteringsverksamhet och, framhåller motionärerna,

det enda sättet att få bekräftelse på de svenska områdenas reella

värde är att även här lika noggranna geologiska kartläggningar göres.

Sedan motionärerna framhållit att grundläggande förutsättningar för

exploatering av naturtillgångar på kontinentalsockeln såvitt gäller Nordsjön

och Östersjön skapats genom Sveriges anslutning till 1958 års Genevekonvention

om kontinentalsockeln, att enligt nuvarande lagstiftning rörande

olje-, gas- och saltfyndigheter innehavare av undersökningskoncession

icke äger företräde till bearbetningskoncession och att Kungl. Maj :t äger fri

prövningsrätt med avseende å flera sökande, anföres följande.

Prospektering av fyndigheter av denna art kräver stora investeringar,

och det är därför angeläget att enskilt initiativ och enskilda resurser tilIvaratages

för sådan verksamhet. Det måste antagas att undersökningar från

enskilt håll icke kommer till stånd med mindre att den som erhållit undersökningstillstånd

också får företräde att utnyttja de vunna resultaten. En

lagändring som garanterar den som är villig att satsa arbete och pengar på

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

berörda undersökningsverksamhet rätt att utvinna fyndigheterna skulle med

säkerhet leda till en i hög grad behövlig intensifierad prospektering.

Motsvarande lagändringar har även vidtagits i andra länder.

Utskottet

Riksdagen godkände år 1964 en konvention om kontinentalsockeln. Konventionen

träder för Sveriges del i kraft den trettionde dagen efter det att

anslutningsinstrument deponerats. Enligt konventionen utövar strandstaten

suveräna rättigheter över kontinentalsockeln såvitt avser dennas utforskande

och tillgodogörandet av dess naturtillgångar. Strandstaten äger på

kontinentalsockeln uppföra, underhålla och driva de anläggningar och andra

inrättningar som erfordras för sådan verksamhet. Vissa intressen är dock

skyddade.

För att kunna tillgodose det snabbt växande behovet av olja krävs enligt

motionärerna bl. a. en noggrann och omfattande kartläggning av de västeuropeiska,

inklusive de svenska, tillgångarna. Motionärerna framhåller

att utvecklingen dock gått så snabbt att lagstiftningen, inte minst i Sverige,

ej hunnit anpassas därefter. Genom konventionen om kontinentalsockeln

aktualiseras emellertid frågan om koncessionsrätten till fyndigheten. Eftersom

enligt stenkolslagen innehavare av undersökningskoncession icke äger

företräde till bearbetningskoncession såvitt gäller bl. a. oljefyndigheter anser

motionärerna en lagändring på denna punkt motiverad. En sådan ändring,

varigenom den som är villig att satsa arbete och pengar på undersökningsverksamhet

också får rätt att utvinna fyndigheterna, skulle enligt motionärerna

med säkerhet leda till en behövlig intensifierad prospektering. Motionärerna

hemställer om ändring i stenkolslagen i enlighet med det sagda.

Den i den föregående redogörelsen berörda, år 1963 framlagda propositionen

med förslag till ändring i lagen angående stenkolsfyndigheter syftade

främst till en förbättring av lagens bestämmelser om saltfyndigheter samt

olje- och gasfyndigheter. En modernisering av lagen i dessa delar hade befunnits

påkallad för att möjliggöra en rationellt bedriven letning efter de

nämnda fyndigheterna. Den i propositionen föreslagna regleringen byggde

liksom den tidigare på ett koncessionssystem. I propositionen, mot vilken

riksdagen icke fann anledning till erinran, föreslogs möjlighet att begränsa

koncession till att avse endast undersökning av sådan fyndighet. Detta förslag

lämnades genomgående utan erinran vid remissbehandlingen. I ett par

remissyttranden förordades emellertid att man i Sverige liksom i flera andra

europeiska länder skulle stimulera prospekteringsverksamheten genom att

ge obligatoriskt företräde för den, som tidigare fått koncession avseende

eftersökande och undersökning, att utnyttja de resultat som hans undersökning

kan ge. Departementschefen biträdde icke denna ståndpunkt utan anslöt

sig till uppfattningen att Kungl. Maj :t icke skulle vara bunden av en

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965 11

sådan bestämmelse. Departementschefen framhöll dock att, även om innehavaren

av en koncession för eftersökande och undersökning icke uttryckligen

tillerkänts företrädesrätt till bearbetningskoncession, hans intresse

bör i koncessionsärendet vinna synnerligt beaktande. Bearbetningskoncession

bör sålunda som regel tillfalla honom, om han genomfört eftersökningsoch

undersökningsarbetena på ett sätt som ur det allmännas synvinkel framstår

som förtjänstfullt och han tillika bedöms äga förutsättning att exploatera

fyndigheten till gagn för orten och det allmänna. Vad departementschefen

sålunda uttalat tillgodoser enligt utskottets mening i stor utsträckning

syftet med .motionerna.

Frågor om revidering av stenkolslagen är vidare föremål för utredning.

Sålunda skall gruvrättsutredningen, som har att verkställa en allmän översyn

av gruvlagstiftningen, även överse stenkolslagen. Den ovan berörda lagändringen

bör enligt direktiven betraktas endast som en temporär förbättring

av reglerna, vidtagen i avvaktan på en grundligare översyn av hela lagen.

Vidare har sakkunniga tillkallats att framlägga förslag till lagstiftning

rörande undersökning och bearbetning av naturtillgångar på den svenska

kontinentalsockeln. Reglerna för undersökning och bearbetning av dessa tillgångar

bör enligt direktiven för utredningen bygga på ett koncessionssystem,

som ger möjligheter för det allmänna att tillse att såväl undersökningsarbeten

som exploatering bedrives på ett med hänsyn till landets intressen lämpligt

sätt. Skulle under utredningsarbetet visa sig föreligga behov av särskild

reglering även för områden som är belägna innanför territorialgränsen, bör

utredningen enligt sina direktiv vara oförhindrad att lägga fram förslag även

i denna del. Därvid bör beaktas förhållandet till gällande gruvlagstiftning,

stenkolslagen däri inbegripen. Slutligen förtjänar framhållas att kammarkollegiet

genom beslut av Kungl. Maj :t fått i uppdrag att utreda frågor om

lagstiftning rörande äganderätten till de allmänna vattenområdena. Även

denna utredning kan sålunda i vad avser dylika områden komma att beröra

frågor rörande förevarande fyndigheter under vatten. Utskottet, som finner

att de av motionärerna aktualiserade frågorna redan beaktats vid tillkomsten

av nu gällande rättsregler på området, förutsätter att spörsmålen kommer att

ånyo övervägas i samband med det pågående utredningsarbetet. Vid sådant

förhållande anser sig utskottet ej kunna tillstyrka bifall till motionärernas

yrkande om lagändring i angivet hänseende.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:536 och 11:642, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 mars 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, Erik Jansson, Åkesson*, Herbert Larsson

och Axel Kristiansson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink*,

herrar Grebäck, Persson i Tandö, Johansson i öckerö*, fröken Anderson

i Lerum och herr Krönmark.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

f

ESSELTE AB. STHLM 65

514613

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.