Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införseln av dödade, i Sverige fridlysta djur. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 240 i första kammaren av herr Kristiansson, Axel, och herr Svanström samt nr 298 i andra kammaren .av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson i Alvesta.

1965-03-16 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:11, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införseln av dödade, i Sverige fridlysta djur. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 240 i första kammaren av herr Kristiansson, Axel, och herr Svanström samt nr 298 i andra kammaren .av herrar Johansson i Växjö och Gustavsson i Alvesta.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1965

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående införseln av

dödade, i Sverige fridlysta djur.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 240 i första kammaren av herr Kristiansson,

Axel, och herr Svanström samt nr 298 i andra kammaren .av herrar Johansson

i Växjö och Gustavsson i Alvesta.

I motionerna, som är likalydande, framhålles att i vårt land total fridlysning

genomförts beträffande flera arter av däggdjur och fåglar, vilket skett

i syfte att så långt som möjligt bevara mångfalden i vår fauna. För de här

i riket totalfredade arterna gäller emellertid andra skyddsbestämmelser i

våra grannländer. Motionärerna anser det av vikt att vi icke i vårt land skall

kunna medverka till en ökad decimering i andra länder av varelser som vi

själva vill skydda och bevara inom landets gränser. Enligt motionärerna

fordras f. n. särskilt tillstånd för att till riket införa levande djur av fridlysta

arter, medan däremot döda exemplar eller skinn av sådana fritt får

införas och försäljas inom landet. Motionärerna finner det nu angeläget att

nuvarande lagstiftning kompletteras på så sätt att i landet helt skyddade

djur- och fågelarter icke utan särskilt tillstånd må införas eller från ort till

annan forslas, även om djuret i fråga är dött. Det anses också viktigt att en

bättre samordning av bestämmelserna om fridlysning och av jaktlagstiftningen

sker mellan Sverige och grannländerna.

Med i huvudsak denna motivering hemställes i motionerna »att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning och förslag

rörande införsel och handel med dödade exemplar av djur som i Sverige

är fridlysta».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll hänvisar utskottet till

motionen II: 298.

Gällande rätt in. in.

J aktlagstiftningen

Fridlysningsbestämmelser

Enligt It § jaktstadgan den 3 juni 1988 (nr 279) meddelar Konungen för

varje jaktår bestämmelser angående fridlysning av djurarter. Nu gällande

bestämmelser i ämnet återfinnes i kungörelsen den 21 maj 19(14 (nr 120)

Ilihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 3 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1965

om fridlysning av vissa djurarter under jaktåret 1964/65. I fråga om följande

djurarter är enligt 1 § nämnda kungörelse jakt förbjuden under hela

året, nämligen

vildren, myskoxe, fjällräv, bäver, rördrom, vit stork, svart stork, snatterand,

salskrake, gravand, spetsbergsgås, prutgås, vitkindad gås, kanadagås,

rödhalsad gås, svan, örn (alla slag), glada, brun glada, bivråk, brun kärrhök,

blå kärrhök, stäpphök, mindre kärrhök, fiskgjuse, falk (alla slag),

inoripa, vaktel, trana, ängsknarr (kornknarr), dubbelbeckasin, dvärgbeckasin

(halvenkel beckasin), rödspov, myrspov, skärfläcka, tordmule, sillgrissla,

tobisgrissla, lunnefågel, skogsduva (blåduva), turkduva, uggla (alla

slag), kungsfiskare, blåkråka, härfågel, gröngöling, gråspett, större hackspett,

vitryggig hackspett, mindre hackspett, mellanspett, tretåig hackspett,

göktyta, tofslärka, sommargylling, nötkråka, sidensvans, stenknäck, dvärgmås,

svarttärna, småtärna, skräntärna samt kentsk tärna.

Utan hinder av vad sålunda stadgats får dock dödas vitkindad gås på Gotland

(huvudön), då så erfordras för att förekomma skada på planterade eller

besådda fält, samt kattuggla invid och inom område för viltuppfödning, hönsgård

och därmed jämförlig anläggning, då så erfordras för att förekomma

skada inom anläggningen.

Enligt 24 § 1 mom. jaktstadgan kan domänstyrelsen för vetenskapligt eller

annat nyttigt ändamål i särskilt fall medge undantag från gällande fridlysningsbestämmelser.

Beträffande vissa i 2 § fridlysningskungörelsen upptagna djurarter är

med visst undantag jakt tillåten endast under i stadgandet angivna jakttider.

Enligt 3 § samma kungörelse gäller ingen fridlysning för sparvhök, kråka,

råka, kaja, skata, björktrast (snöskata), nötskrika, pilfink, gråsparv, skarv

(ålkråka), havstrut, gråtrut, sillmås, fiskmås och skrattmås. I fråga om

övriga fågelarter föreskriver 12 § jaktstadgan och 3 § fridlysningskungörelsen

att jakt efter dem är förbjuden under tiden fr. o. in. den 1 mars t. o. in.

den 31 augusti.

I syfte att underlätta kontrollen över fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad

har i jaktstadgan genomförts viss reglering av handeln med vilt och

skinn. Sålunda gäller bl. a. att matnyttigt fågelvilt inte under någon tid av

året i plockat skick får utbjudas till salu, med mindre huvud, hals, ben och

fötter med tillhörande fjäderbeklädnad sitter fast vid kroppen (21 § 2 mom.).

Skinn av björn, lo, bäver, mård eller utter som dödats eller anträffats som

fallvilt inom riket skall förses med visst märke. Sådant märke skall också

anbringas på skinn av angivet slag som införes till riket (21 § 3 mom. första

stycket). Utan att skinn som avses i första stycket är försett med föreskrivet

märke får det ej inom riket beredas eller i annat än färdigt skick utbjudas

till salu, säljas, köpas, emottagas eller från ort till annan forslas (21 § 3

mom. andra stycket). En var näringsidkare, som i sin rörelse mottar matnyttigt

villebråd, skinnbärande inhemska djur, skinn av dylika djur eller

uppstoppade eller för uppstoppning avsedda djur eller bon eller ägg, är Ad
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1965

dare skyldig att föra särskild förteckning över vad sålunda mottagits av

honom. I sådan förteckning skall antecknas dagen för inköpet eller mottagandet,

antalet djur, skinn, bon eller ägg av varje slag samt säljarens eller

avlämnarens namn och hemvist. Avyttras djur, skinn, bo eller ägg till återförsäljare,

skall jämväl dennes namn och hemvist antecknas. Skyldighet

att föra särskild förteckning föreligger ej, om de uppgifter som nu sagts

klart och tydligt framgår av andra handlingar, såsom beredningsjournaler

eller handelsböcker. Dessa handlingar eller särskild förteckning skall för

granskning tillhandahållas polisman (22 §).

Nämnda bestämmelser erhöll sin nuvarande utformning genom författningsändringar

år 1951 (se SFS 1951: 294). Det dessförinnan gällande kontrollsystemet

innebar en betydligt mera långtgående reglering. Det var sålunda

förbjudet att under tid då viss djurart var fridlyst utbjuda till salu,

sälja, köpa, emottaga eller forsla sådant djur. Förbudet gällde även delar

av djur, djurskinn samt ägg och bon av fridlysta fåglar. Vissa generella

undantag gjordes från detta förbud. I fråga om matnyttigt villebråd stadgades,

att handel med samt emottagande och forslande av sådant villebråd

fick äga rum, om villebrådet var försett med fastställt märke, utvisande

att det dödats på lovlig tid eller införts från utrikes ort. Beträffande skinn av

helt fridlysta djur stadgades att sådant skinn icke fick, utan att det försetts

med märke, inom riket beredas eller i annat än färdigt skick utbjudas

till salu, säljas, köpas, emottagas eller forslas. Infördes sådant skinn från

utlandet, skulle det vid införseln förses med införselmärke. Den genomförda

uppmjukningen av kontrollsystemet, som föreslagits av 1949 års jaktutredning,

motiverades av föredragande departementschefen på följande sätt

(prop. 189/1951 s. 68).

Det i jaktstadgan föreskrivna transport- och försäljningsförbudet och

det därmed förknippade märkningstvånget ha under den tid som gått sedan

deras tillkomst upprepade gånger blivit föremål för kritik från flera synpunkter.

Allmän enighet synes råda om att de i sin nuvarande utformning

äro orimligt betungande för myndigheter, näringsidkare och enskilda — eller

åtminstone skulle vara det om de verkligen iakttoges. De sakkunniga remissinstanserna

ha med ytterst få undantag anslutit sig till utredningens

åsikt att märkningstvånget beträffande kött och fågelvilt ej längre bör bibehållas.

Vad åter angår märkningen av skinn ha meningarna bland remissinstanserna

varit mera delade. Från intet häll har dock ifrågasatts annat

än att även bestämmelserna om sådan märkning böra upphävas beträffande

åtskilliga djurarter, önskemål om fortsatt märkningstvång ha, frånsett ett

par enstaka undantagsfall, framställts endast i fråga om bäver, björn, lo,

mård, utter och fjällräv. Just beträffande fjällräven äro emellertid nackdelarna

av det nuvarande systemet särskilt framträdande. Såsom framgått av

det förut anförda produceras nu i pälsdj ursfarmer omkring 25 000 blå- och

viträvsskinn om året, vilka alla måste märkas. Det kan enligt min mening

icke anses rimligt alt bibehålla en sådan ordning. Å andra sidan är det icke

möjligt alt låta märkningstvånget kvarstå för vild fjällräv men slopa det

för farmade djur. Bestämmelserna skulle då förlora praktiskt taget allt vär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1965

de ur kontrollsynpunkt. I fråga om skinn av bäver, björn, lo, mård och

utter föreligga däremot icke några motsvarande svårigheter, även om det

icke bör förbises att märkningen av dylika skinn vållar importörer och tullpersonal

ett icke obetydligt besvär. Denna olägenhet synes mig dock icke vara

större än att den uppväges av det skydd, som genom märkningstvånget

uppnås mot olaga jakt på nu ifrågavarande djurarter, vilkas bevarande

framstår som synnerligen angeläget. För min del finner jag därför övervägande

skäl tala för att märkningsbestämmelser alltjämt skola finnas för

skinn av dessa fem djurarter.-— --I övrigt böra enligt min mening jakt
stadgans

bestämmelser om transport- och försäljningsförbud samt märkning

av villebråd och skinn upphävas.

Vad departementschefen sålunda anfört lämnades av riksdagen utan erinran

(L3U 14/1951 s. 42, rskr 327/1951).

Överträdelser av nämnda fridlysnings- och kontrollföreskrifter omfattas

av ansvarsbestämmelser i jaktstadgan. Jagar, fångar eller dödar någon djur

under tid, då djuret är fridlyst, kan han sålunda dömas för olaga jakt (28 §

1 mom. första stycket). Den som bryter mot de i 21 § 3 mom. uppställda förbuden

kan dömas såsom för olaga jakt (28 § 2 inom.). Den som bryter mot

21 § 2 mom. dömes till dagsböter (28 § 3 mom.). Den som bryter mot 22 §

eller inför oriktig uppgift i förteckning eller annan handling som avses i 22 §

dömes till dagsböter, om inte för gärningen stadgas straff i brottsbalken

(29 § 1 mom.).

195i års riksdag

I motion vid 1954 års riksdag påtalades att fridlysningsbestämmelsernas

utformning icke ledde till fredande av de mera sällsynta arterna, nämligen

i de fall då i landet anträffades något enstaka exemplar av en art, vars förekomst

här icke varit känd vid utfärdandet av bestämmelserna. Såsom exempel

härpå nämnde motionärerna den något år tidigare plötsligt uppträdande

myskoxen, vilken var helt fredlös, intill dess den genom en särskild lagstiftningsåtgärd

blev fridlyst. Vidare erinrades om att det inte sällan ankommer

till landet ett eller annat exemplar av en fågelart, som är ny eller

nästan ny för vår fågelfauna. I motionen föreslogs en principiell omläggning

av ifrågavarande bestämmelser på det sättet, att i lagen införes en allmän

skyddsregel av innebörd att alla däggdjur och fåglar blir fridlysta samt

att från denna regel stadgas undantag för de arter som må jagas.

Motionen behandlades av tredje lagutskottet i utlåtande nr 13/1954. Utskottet

fann den föreslagna principiella omläggningen av fridlysningsbestämmelserna

välgrundad. Särskilt underströks den väsentliga fördelen därmed,

att ett omedelbart skydd erhölls för de nya arter av däggdjur och

fåglar, som kunde inkomma i landet. Utskottet ansåg att frågan borde närmare

utredas. På utskottets hemställan beslöt riksdagen att hos Kungl. Maj :t

anhålla om översyn av fridlysningsbestämmelserna i gällande jaktlagstift
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1965

5

ning (rskr 145). Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1954 överlämnades

skrivelsen till 1949 års jaktutredning.

Nordiska rådet

Vid Nordiska rådets sjätte session år 1958 i Oslo framlades ett medlemsförslag

om samordnade fridlysnings- och jakttider för

vissa slag av vilt (Nordisk råd 6 sesjon 1958 Oslo s. 649 f.). I ärendet

lämnades vissa upplysningar rörande jakttider i de nordiska länderna

(a. a. s. 658 f.). Därav framgår beträffande de här i riket totalfredade djuroch

fågelarterna följande.

Vildren var fridlyst i Finland men fick i Norge jagas på licens under viss

tid i september månad. Fjällräv var helt fredad i Finland och Norge, myskoxe

helt fredad i Norge, bäver helt fredad i Finland och Norge, i Norge med undantag

dock för ett fåtal kommuner.

De hela året fridlysta fågelarterna redovisades sålunda.

Danmark: gök, kanadagås, skärfläcka, strandpipare, korp, vitkindad gås,

alla rovfåglar utom duvhök, ormvråk och sparvhök, rördrom, stork, svan,

tjäderhöna, trana, ugglor, orrhöna, göktyta in. fl.;

Finland: svan, höna och årsunge av ejder, gravand, salskrake, fasanhöna,

vaktel, trana, -stork, häger, sothöna, spovar, snäppor och andra vadare, doppingar,

tordmule, grisslor, trutar, måsar, tärnor, stormfågel, labb, glada,

vråkar, kärrhökar, tornfalk, lärkfalk, aftonfalk, lappuggla, hornuggla, jorduggla,

pärluggla, sparvuggla, råka, kaja, havsörn, kungsörn (utom i IJleåborgs

län), fiskgjuse m. fl.;

Norge: svan, rapphöns, fasaner, havssula, dvärgmås, alla ugglor utom

berguv och fjälluggla, ejder in. fl.

Juridiska utskottet avgav i saken förslag nr 3 (a. a. s. 1659 f.), vari bl. a.

anfördes följande.

Utskottet ansluter sig till den i medlemsförslaget och vissa remissyttranden

— särskilt från naturskyddsorganisationernas sida -— framlagda meningen,

att en samordning av de nordiska ländernas regler beträffande jaktoch

fridlysningstider av vissa slag av vilt vore av stort värde. De invändningar

som framförts från jägarorganisationerna mot förslaget har icke

övertygat utskottet. Fastmer har det därigenom stärkts i sin uppfattning, att

det skulle vara lämpligt att företrädare för de naturvårdande myndigheterna

finge tillfälle att i samråd med intresserade organisationer undersöka de

samordningsåtgärder som kan vara påkallade på ett nordiskt plan i det av

förslagsställarna angivna syftet. Enligt utskottets mening synes detta spörsmål

lämpligen kunna utredas genom regeringarnas försorg.

1 enlighet med utskottets förslag tillställde Nordiska rådet därefter regeringarna

i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige eu rekommendation

(nr 1) av följande lydelse (a. a. s. 1840).

Nordiska rådet rekommenderar regeringarna att — för sådana djurarter

som uppehåller sig i olika nordiska länder vid olika tidpunkter och som är

i behov av skydd — bestämma fridlysnings- och jakttider efter enhetliga

principer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1965

Representanter för regeringarna har enats om att Sverige skall vara koordinerande

land för detta spörsmål (a. a. s. 1841). Rörande frågans vidare

beredning har regeringarna lämnat Nordiska rådet hl. a. följande meddelanden.

År 1959 (se Nordiska rådet 7:e sessionen 1959 s. 1479 f.).

Danmark: En kommission har under året tillsatts med uppgift att överse

jaktlagen med beaktande bl. a. av möjligheterna att koordinera de nordiska

ländernas fridlysningsbestämmelser.

Finland: Till samordnandet av fridlysningstidcrna för olika villebrådsarter

ansluter sig många svåra jakttekniska och villebrådsbiologiska detaljer.

Lantbruksministeriet har vid fastställandet av de årliga jakttiderna anlitat

viltforskningens och jägarorganisationernas experthjälp. Dessa organ har

i sina förslag beaktat också de av nordiska jägarnas samarbetsorgan framförda

önskemålen. Härigenom har bl. a. fångsttiderna för sjöfågel och ripa

redan kunnat ordnas på önskat sätt. På basen av vunna erfarenheter fortsättes

på denna linje.

Norge: Inga särskilda åtgärder har hittills vidtagits för att genomföra rekommendationen.

Sverige: Genom Ivungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1959 har rekommendationen

för övervägande överlämnats till 1949 års jaktutredning. Vid fullgörandet

av sitt uppdrag kommer utredningen att samråda med närmast berörda

myndigheter i de andra nordiska länderna.

År 1961 (se Nordisk råd 9. session 1961 s. 927 f.).

Danmark: Inom den år 1959 tillsatta kommissionen har tillsatts ett arbetsutskott

med uppgift att revidera gällande fridlysningsbestämmelser

m. m. Utskottet förväntas avge förslag till kommissionen i början av år

1961.

Finland: I Finland har tiderna för jakt på höns- och sjöfåglar fastställts

så att de ungefärligen sammanfaller med de tider som gäller på områdena

vid norska och svenska gränsen mot Finland.

Norge: Från norsk sida har inga särskilda åtgärder vidtagits för att genomföra

rekommendationen.

Sverige: 1949 års jaktutredning torde på grund av andra angelägna utredningsuppdrag

först under senare delen av 1961 bli i tillfälle att ingå på

närmare diskussioner med respektive myndigheter i de berörda nordiska

länderna.

År 1962 (se Nordiska rådet 10:e sessionen 1962 s. 1055 f.).

Danmark: Ett av det tillsatta arbetsutskottet uppgjort förslag till nya

fridlysningsbestämmelser övervägs f. n. av kommissionen.

Finland: En ny jaktlag har godkänts av riksdagen men ännu ej stadfästs.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1965

Däri anges generella jakttider för olika viltslag. Oberoende av dessa bestämmelser

fastställs jakttiderna på grund av villebrådsstammens storlek årligen

genom förordning. Lagen bör således betraktas som vägledning. I gränstrakterna

har jaktens begynnelsetidpunkt i möjligaste mån bestämts så, att

den överensstämmer med vad som gäller i grannländerna.

Norge: Initiativ från svensk sida avvaktas.

Sverige: 1949 års jaktutredning skall inom kort framlägga förslag till

vissa ändringar i jaktlagstiftningen, vilkas genomförande anses positivt

komma att påverka effekten av den omläggning av det svenska fridlysningssystemet,

som enligt riksdagens begäran utredningen jämväl har att pröva.

Utredningen har bl. a. därför förlagt fridiysningsfrågorna till en sista fas

av sitt arbete. Utredningen avser att för chefen för jordbruksdepartementet

anmäla, att den fått tillgång till material av sådan omfattning att gemensamma

överläggningar mellan företrädare för de nordiska länderna rörande

de i rekommendation behandlade frågorna lämpligen bör komma till stånd.

Detta beräknas kunna ske under sommaren 1962.

I anledning av nämnda meddelanden avgav Nordiska rådets juridiska niomannakommitté

ett utlåtande (se a. a. s. 1058). Däri konstaterades, att

ännu efter tre år något initiativ till kontakt mellan länderna i saken icke

tagits från det koordinerande landets sida. Det beklagades att därigenom

de ursprungligen gynnsamma möjligheterna att åstadkomma åsyftad samordning

till stor del försuttits. Kommittén hänvisade till att under mellantiden

i Finland en helt ny jaktlag antagits. Enligt kommitténs mening var

det ytterst angeläget att ett initiativ till samarbete mellan vederbörande

organ omedelbart togs, så att icke även möjligheterna att uppnå en samordning

med Danmark med avseende på de nya danska bestämmelserna försummades.

År 1963 (se Nordisk råd 11. sesjon 1963 s. 1063).

Danmark: Kommissionen har ännu ej tagit ställning till det av arbetsutskottet

år 1961 framlagda förslaget till revision av gällande fridlysningsbestämmelser.

Sverige: överläggningar mellan företrädare för de nordiska länderna

rörande de i rekommendationen behandlade frågorna ägde rum i Stockholm

i juli 1962. Förslag till rapport från dessa överläggningar har tillställts deltagarna

i mötet för godkännande. När detta skett, avser den nu pågående

jaktutredningen att inkomma till den svenska regeringen med förslag i

ämnet.

Juridiska utskottet avgav i anledning av bl. a. nu förevarande spörsmål

förslag nr 1 (se a. a. s. 1463 ff.). Utskottet sade sig ha inhämtat att under

överläggningarna enighet uppnåtts om att det vidare arl>etet med genomförandet

av rekommendationen borde anstå i avbidan på resultatet av ett

inlett samarbete rörande viltforskningen i de olika länderna. Utskottet be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1965

klagade att några framsteg ännu ej gjorts och fann det betänkligt, att eu

koordinering av jakt- och fridlysningsbestämmelserna skulle anslå i avvaktan

på undersökningar inom viltforskningen. Sådana undersökningar kunde

nämligen antagas komma att ta lång tid i anspråk. Utskottet hemställde att

arbetet med genomförande av denna då fem år gamla rekommendation måtte

påskyndas; det var utskottets förhoppning att i regeringarnas meddelanden

till en kommande session positiva resultat av arbetet skulle kunna uppvisas.

År 1964 (se Nordiska rådet 12:e sessionen 1964 s. 1609 f.).

Danmark: Den för översyn av den danska jaktlagstiftningen tillsatta kommissionen

har ännu ej avslutat sitt arbete.

Finland: I jakttidsförordningen den 26 juli 1963 har från Finlands sida

de principer tillämpats, vilka hittills berörts vid de överläggningar som ifrågavarande

ministerier fört på grund av rekommendationen.

Norge: Vid de fortsatta överläggningarna har bl. a. konstaterats att principerna

för bestämmande av fridlysnings- och jakttider i de nordiska länderna

redan har mycket gemensamt. Föreliggande olikheter är ej omotiverade.

En fortsatt utveckling i rekommendationens syfte bör bygga på hållbart

sakligt underlag, som bör förebringas genom forskning och fortsatta

överläggningar.

Sverige: Vid en viltbiologisk konferens i Sverige år 1963 med deltagare

från berörda länder föreslogs att en expertkommitté av villbiologer skulle

tillsättas för utarbetande av ett detaljerat forskningsprogram. Svenska regeringen

har med anledning därav utsett företrädare för Sverige i en dylik

kommitté.

Enligt juridiska utskottets förslag nr 10 (a. a. s. 2041 f.) hade utskottet

av den svenske jordbruksministern fått en orientering om sakens nuvarande

läge. Statsrådet Holmqvist sade därvid på tal om arbetet inom expertkommittén

att en vetenskaplig undersökning fick anses erforderlig på längre

sikt för att ge den erforderliga grundvalen för utarbetandet av likartade

fridlysningsbestämmelser. Detta faktum utgjorde likväl icke något hinder

för att redan nu genomföra den koordinering av jakttiderna som åsyftades

med rekommendation nr 1/1958 på vissa punkter. Utskottet hälsade detta

uttalande med tillfredsställelse och fann det mycket önskvärt att regeringarna

nu vidtog erforderliga åtgärder för att genomföra rekommendationen.

Genom Kungl. Maj :ts skrivelse nr 84/1964 lämnades riksdagen redogörelse

för Nordiska rådets tolfte session. I anledning av skrivelsen väcktes en motion,

vari begärdes att riksdagen ville hemställa att Kungl. Maj :t snarast

måtte ta initiativ till en koordinering av de nordiska ländernas jakt- och

fridlysningstider. Skrivelsen i nu aktuell del behandlades jämte motionen

av tredje lagutskottet. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 42/1964

ansåg sig utskottet — med hänsyn till statsrådets ovan redovisade uttalande

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 19€5

kunna förvänta att i enlighet med motionärens önskemål nödiga åtgärder

vidtogs för att denna fråga skulle kunna bringas till en för berörda länder

tillfredsställande lösning. Utskottet fann därför icke någon riksdagens åtgärd

i saken påkallad.

Vid nordiska rådets elfte session år 1963 framlades vidare ett medlemsförslag

om ändrade grunderför djurskydds- och jaktlagstiftningen

(se Nordisk råd 11. sesjon s. 614 f.). Enligt förslaget skulle

rådet rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att lägga den principen

till grund för den nationella djurskydds- och jaktlagstiftningen att

varmblodiga djur ej fick avlivas ändamålslöst. Stödd på juridiska niomannakommitténs

överväganden (a. a. s. 641 f.) fann juridiska utskottet i förslag

nr 1 (a. a. s. 1463 f.) att medleinsförslaget borde begränsas till att avse

jakt- och fridlysningsbestämmelserna och att behandlingen av husdjur således

borde undantas från förslaget. Utskottet framhöll vidare att nuvarande

lagstiftning i Danmark, Island, Norge och Sverige utgår från att vissa djur

skall fridlysas; reglerna härom utgör undantag från en underförstådd allmän

regel om rätt för envar att avliva djur. Eftersom den motsatta, av förslagsställarna

framförda grundsatsen redan genomförts i Finlands nya

jakt- och fridlysningslag, befanns förslaget ej angå Finland. Enligt juridiska

utskottets mening skulle en uppbyggnad av jakt- och fridlysningslagstiftningen

efter medlemsförslagets linjer få en viss betydelse från bevissynpunkt.

Accepterades dessa, skulle det nämligen åligga den som

dödat ett djur att visa alt dödandet hade stöd i de i lagstiftningen gjorda

undantagen från huvudregeln om en allmän fridlysning. Nya djurarter skulle

också komma i åtnjutande av omedelbart skydd. Från dessa utgångspunkter

föreslog juridiska utskottet rådet att antaga en rekommendation

till regeringarna i Danmark, Island, Norge och Sverige om att till grund

för jakt- och fridlysningslagstiftningen lägga den principen att däggdjur

och fåglar är fridlysta, såvida i lagstiftningen ej gjorts uttryckligt undantag

från denna regel. Rådet beslöt en rekommendation, nr 7, i enlighet härmed

(a. a. s. 1614).

Representanter för regeringarna har enats om att Danmark skall vara

koordinerande land för detta spörsmål (a. a. s. 1615). Rörande frågans vidare

beredning lämnade regeringarna år 1964 hl. a. följande meddelanden

(se Nordiska rådet 12:e sessionen 1964 s. 1881 f.).

Danmark: Som koordinerande medlemsland har Danmark anmodat de

övriga av rekommendationen omfattade länderna att uttala sig om gällande

jakt- och fridlysningslagstiftnings förhållande till ifrågavarande princip och

om de överväganden som må ha gjorts för afl åstadkomma erforderlig omläggning

av lagstiftningen i den av Nordiska rådet önskade riktningen. När

svar föreligger från alla länderna, kommer ställning att tas till sakens vidare

behandling.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1965

Island: Den isländska lagstiftningen bygger såvitt angår jakt efter och

fridlysning av fåglar på rekommendationens grundregel. Alla vilda fågelarter

på Island är nämligen fullständigt fredade med undantag för de i lagen

omnämnda. Lagstiftningen om fridlysning av däggdjur är däremot ej

utformad på detta sätt. Delade meningar föreligger om möjligheterna att utforma

även denna lagstiftning enligt rekommendationens principer.

Norge: Den från dansk sida begärda redogörelsen har lämnats. Vidare

har till genomgång och värdering upptagits de problem av såväl saklig som

lagteknisk natur som är förenade med ett eventuellt genomförande av rekommendationens

princip. En sakkunnigutredning skall tillsättas för att

överväga saken i anslutning till en revision av gällande jaktlagstiftning.

Sverige: I Sverige pågår en översyn av bestämmelserna rörande fridlysning

av djur. Därvid beaktas bl. a. den av Nordiska rådet i frågan avgivna

rekommendationen.

Införselbestämmelser m. m.

Rätten att till riket införa levande och döda djur kan i viss omfattning

begränsas. Föreskrifter härom lämnas i kungörelse den 21 november 1958

(nr 551) med vissa bestämmelser till förebyggande av djursjukdomars införande

i riket m. m. (veterinär införselkungörelse). Dessa bestämmelser har

till syfte att förebygga att genom införsel av djur och vissa andra varor djursjukdomar,

som är smittsamma eller kan nedärvas, inkommer i riket eller

här vinner ytterligare spridning. Därjämte åsyftas att hindra för rikets fauna

skadlig inplantering av utländska djurarter. Med djur avses i kungörelsen

bl. a. däggdjur och fåglar. Såsom införsel anses ej sådan förflyttning av

djur från Finland eller Norge som betingas av renskötseln och sker enligt

internationell överenskommelse (1 §). De närmare föreskrifter som erfordras

för tillämpning av kungörelsen meddelas av veterinärstyrelsen (3 §).

I den mån veterinärstyrelsen så prövar nödigt för tillgodoseende av det

i 1 § angivna syftet, äger styrelsen förordna att bl. a. levande och döda djur

samt produkter som härrör från djur ej får införas i riket utan styrelsens

tillstånd (4 §).

Med stöd av nämnda bemyndigande har veterinärstyrelsen utfärdat kungörelse

den 17 februari 1960, nr 6, med förteckning över varuslag som i princip

skall vara underkastade tillståndstvång enligt veterinära införselkungörelsen,

in. in. I förteckningen upptas bl. a. vissa levande husdjur, levande

fjäderfä samt andra levande däggdjur och fåglar ävensom, med vissa undantag,

matnyttiga produkter av olika slags däggdjur och fåglar, döda däggdjur

och fåglar, otjänliga till människoföda, obearbetade hudar och skinn

av klövbärande djur samt oberedda pälsskinn av klövbärande djur, hare

och kanin. Vissa av de nämnda varuslagen omfattas jämväl av bestämmelser

i förordningen den 30 september 1921, nr 581, angående kontroll vid införsel

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 år 1965

11

till riket av köttvaror och djurfett. Åtskilliga undantag från tillståndstvånget

medges, bl. a. för befolkningen vid gränsen mot Finland och Norge samt

för import från länder, som anges i särskild kungörelse.

Veterinär införselkungörelse innehåller vidare bl. a. vissa straffbestämmelser

(19 och 20 §§) samt övervakningsbestämmelser (21 §).

Till belysande av det aktuella spörsmålet återges slutligen vissa av riksdagens

upplysningstjänst anskaffade statistiska uppgifter.

Sveriges import av kött av ren och annat vilt, färskt, kylt eller fryst, 1960—64

1960

1961

1962

Kött av

Kött av

Kött av

Kött av

Kött av

Kött av

ren

annat vilt

ren

annat vilt

ren

annat vilt

ton

tkr

ton

tkr

ton

tkr

ton

tkr

ton

tkr

ton

tkr

Norge...........

8

48

6

38

Danmark........

93

518

83

477

48

296

Finland.........

288

1057

10

81

173

698

255

1014

Sovjet (eur.).....

80

602

102

705

107

815

Polen...........

69

246

41

150

62

213

Nederländerna. . .

8

42

25

131

24

160

Österrike........

43

361

Kina............

2

10

Australien.......

17

34

Summa1

288

1 059

269

1 511

182

746

254

1 471

262

1 053

305

1 893

Import från

1963

19642

Kött av

ren

Kött av

annat vilt

Kött av

ren

Kött av

annat vilt

ton

tkr

ton

tkr

ton

tkr

ton

tkr

Norge..........

42

270

45

340

Danmark.......

24

174

129

1009

Finland ........

438

1819

602

2815

Sovjet (eur.).....

129

757

103

545

Polen...........

23

83

62

395

Nederländerna. . .

32

214

29

192

Österrike.......

25

178

30

398

Kina...........

Australien......

Summa1

480

2 089

236

1 420

648

3 154

355

2 551

1 DS poster av ett värde under 10 000 kronor inte redovisas i länderfördelningen, blir den totala

kvantiteten importerat kött av ren och annat vilt högre än summan av de redovisade varuposterna.

2 Uppgifterna för 1964 är preliminära.

Det bar vidare upplysts att importen av »annat vilt» bl. a. omfattar

från Danmark hare, rådjur och fasan;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr It år 1965

från Sovjet ripa och älg;

från Polen hare och rådjur;

från Nederländerna rådjur, vildand, fasan och rapphöns; samt

från Österrike rådjur.

Utskottet

På sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen har i jaktstadgan

handeln med vilt och skinn i viss utsträckning reglerats. Bl. a. skall vid

import av skinn skinnet förses med märke. Regleringens syfte är att underlätta

kontrollen över fridlysningsbestämmelsernas efterlevnad. Vidare lämnas

i veterinär införselkungörelse bestämmelser som avser att förebygga att

djursjukdomar inkommer i riket och att sådana utländska djurarter inplanteras

som kan vara skadliga för rikets fauna. I detta syfte kan rätten att till

riket införa levande och döda djur samt djurprodukter göras beroende av

veterinärstyrelsens tillstånd.

Enligt gällande fridlysningsbestämmelser är under hela året jakt förbjuden

efter fyra däggdjursarter, nämligen vildren, myskoxe, fjällräv och bäver,

samt drygt 70 fågelarter. Motionärerna anser det vara av vikt att man icke

här i landet medverkar till en ökad decimering utomlands av de sålunda

fridlysta arterna. Enligt motionärerna bör därför lagstiftningen kompletteras

med ett förbud att utan särskilt tillstånd till riket införa och här transportera

döda exemplar av totalfredade djur- och fågelarter. I motionerna

hemställes om skyndsam utredning i ämnet.

I den mån beståndet här i riket av totalfredade djur- och fågelarter påverkas

av tillgången därav i annat land, kan det givetvis te sig befogat att

här vidta åtgärder för att om möjligt motverka en ökad avskjutning av

dessa arter utomlands. Vid bedömande av motionärernas förslag till sådana

åtgärder bör emellertid till en början beaktas att ett sådant samband mellan

de svenska och utländska viltstammarnas storlek främst torde föreligga

inom Norden. Behovet av skydd för ifrågavarande djur- och fågelarter torde

ej heller vara lika stort i alla länder. Det måste också anses sannolikt att

endast ett fåtal av de här totalfredade arterna är så efterfrågade i den allmänna

marknaden att de blir föremål för import. Utskottet finner därför att

generella importrestriktioner av ifrågasatt slag ej är påkallade. Av den inledande

redogörelsen framgår vidare, att på initiativ av Nordiska rådet arbete

pågår med en samordning av de nordiska ländernas jakt- och fridlysningstider.

Erforderlig översyn av de svenska bestämmelserna sker inom

1949 års jaktutredning. Utskottet finner i likhet med motionärerna det vara

angeläget att en sådan samordning kommer till stånd. Därigenom skulle

motionärernas syfte i väsentlig mån tillgodoses. Riksdagen har år 1964 ansett

sig kunna förvänta, att nödiga åtgärder vidtas för att bringa samordningsfrågan

till en för berörda länder tillfredsställande lösning. Med hän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 11 är 1965 13

syn härtill anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna

ej erfordras.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:240 och 11:298, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson*, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, Erik Jansson*, Gunnar Pettersson, Torsten

Hansson* och Axel Kristiansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, Svenning,

fröken Anderson i Lerum, herrar Tobé, Elmstedt och Krönmark*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.