Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om särskilda lekgator. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 242 i första kammaren av fröken Mattson och nr 297 i andra kammaren av fröken Bergegren m. fl.

1965-04-06 · 10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om särskilda lekgator. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott hänvisade motioner, nr 242 i första kammaren av fröken Mattson och nr 297 i andra kammaren av fröken Bergegren m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 är 1965

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av väckta motioner om särskilda lekgator.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta och till lagutskott

hänvisade motioner, nr 242 i första kammaren av fröken Mattson

och nr 297 i andra kammaren av fröken Bergegren m. fl.

I motionerna, som är likalydande, erinras till en början om att modern

stadsplanering i stor utsträckning tar hänsyn till att det dels skall finnas

trafikleder för bilister fram till bostadsområdena, dels »trafiksäkra» förbindelser

till bl. a. lekområden, skolor och butikscentra. Inte minst med hänsyn

till små barns svårigheter att klara livligt frekventerade trafikstråk, dokumenterad

genom en rad olyckor, är det enligt motionärerna nödvändigt att

det finns gångstråk, där all trafik är förbjuden. Motionärerna framhåller

emellertid att det finns alltför många typer av samhällen och bostadsbebyggelse,

där man inte tagit hänsyn till detta. Barnen kommer från bostaden

eller från lekplatsen i anslutning till fastigheterna direkt ut på en trafikerad

gata, och även om de lärt sig att gatan inte är någon lekplats händer det

tyvärr alltför ofta att de i lekens iver ger sig ut mitt mellan bilarna. Svåra

trafikolyckor kan bli följden av detta, även om bilisterna — som i regel

känner till området och bor i någon av fastigheterna — lärt sig att iaktta

försiktighet. Det kan enligt motionärerna på goda grunder antas, att svårigheterna

att undvika kollisioner och överkörningar blir än större vid övergången

till högertrafik, då bilförarnas uppmärksamhet koncentreras på

nya, ovana trafikförhållanden. Motionärerna fortsätter.

Det kan därför diskuteras om vi inte i Sverige i likhet med Munkebo på

Fyn i Danmark bör ändra stadsplanen och vägtrafikförordningen därhän,

att vi inför direkta »lekgator», där barnen får hålla till med sina lekar och

där trafikregeln är den, att på lekgata bär förare av motorfordon hela ansvaret.

Det experiment som genomförts i varvsstaden Munkebo har slagit synnerligen

väl ut och har väckt internationellt intresse. Matargator leder in

i området, där 3 000 personer, varav 2 000 barn, bor i både hyreshus och

villor. På dessa matargator råder stoppförbud, och längs gatorna finns tio

meter breda obebyggda zoner. Smala återvändsgator, markerade genom

varningsskylten Legegade, markerar sedan att bilisterna måste köra långsamt

och får ta hela ansvaret.

Sedan denna stadsdel byggdes 1959 uppges det att intet barn skadats i

trafiken. Nu har givetvis denna danska stadsdel stora fördelar för ett sådant

system därigenom att den planerades och byggdes på ett område, där det

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand. 5 avd. Nr 19

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965

inte tidigare fanns någon bebyggelse, och där systemet kunde byggas ut med

»trafiksäkra» lekplatser, torg och köpknutar.

Systemet med »lekgator» torde dock kunna användas inom alla typer av

bostadsbebyggelse. Största vinsten torde kunna göras i småhusområden,

där man ofta får uppfattningen att miljön är skyddad, medan den i själva

verket är livsfarlig för barnen på området.

Med stöd av det anförda hemställer motionärerna »att riksdagen måtte

besluta att åt högertrafikkommittén uppdra en utredning om lekgators införande

vid övergången till högertrafik samt att undersöka, vilka ändringar

i trafikförordningen som bör vidtagas för att på föraren av motorfordon

lägga hela ansvaret vid körning på en lekgata».

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet hänvisa till

motionen 1:242.

över motionerna har utskottet på sätt § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat utlåtanden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen

och statens trafiksäkerhetsråd. På begäran av utskottet har yttranden

dämjämte avgetts av Svenska stadsförbundet, Hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsföreningars riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag,

Svenska riksbyggen, Motororganisationernas samarbetsdelegation

(MSD) samt Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF).

Gällande bestämmelser

Byggnadsstadgan. Enligt 12 § 2 mom. byggnadsstadgan skall i stadsplanebestämmelser,

i den mån så erfordras, intas såvitt gäller reglering av planområdets

bebyggande och användning i övrigt stadganden om bl. a. lekplatser.

Vägtrafikförordningen. Fordons hastighet skall jämlikt 46 § 1 mom. anpassas

till vad trafiksäkerheten och behörig hänsyn till omständigheterna i

övrigt kräver. Särskilt åligger det förare av fordon att hålla en med hänsyn

till förhållandena tillräckligt låg hastighet bl. a. då fordonet nalkas barn,

som uppehåller sig på eller invid vägen (j).

Såsom framgår av 64 § 1 mom. skall, där vägtrafikant bör göras uppmärksam

på framförvarande fara, vid allmän väg, gata eller annan allmän

plats anbringas varningsmärke. I 1 § kungörelsen den 7 december 1951 finns

avbildat ett sådant varningsmärke avseende skola, lekplats eller dylikt.

I fråga om enskild väg ankommer det på ägaren av vägen att avgöra om

trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådana må äga

rum (61 § 2 mom.). För någon motordrivet fordon på sådan väg, där fordonet

inte får föras, kan vederbörande straffas med dagsböter (68 § andra

stycket).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965

3

Kungl. Maj.ts instruktion för statens högertrafikkommission (SFS 27/

196i). Statens högertrafikkommission har till uppgift att planlägga och

leda omläggning till högertrafik i enlighet med vad Kungl. Maj :t och riksdagen

därom beslutat. Till fullgörande av sin uppgift har högertrafikkommissionen

bl. a. att i samarbete med myndigheter, verk, företag och organisationer

planlägga och genomföra utbildnings- och upplysningsverksamhet,

som prövas erforderlig med anledning av trafikomläggningen, samt i

övrigt på allt sätt verka för att åtgärder vidtas för att förebygga olyckor i

samband med trafikomläggningen.

Statistiska uppgifter

Av statistisk årsbok för Sverige 1964 framgår bl. a. följande (s. 166).

A. Vid vägtrafikolyckor skadade fotgängare 1954—1963

1954

2 744

1959

3 194

1955

3 015

1960

3 255

1956

3 074

1961

3 298

1957

3 245

1962

3 441

1958

3 206

1963

3 470

B. Vid vägtrafikolyckor år 1962 skadade fotgängare efter ålder

—■ 6 år

510

7—14 år

448

15—17 år

169

18—24 år

257

25—44 år

475

45—64 år

827

65—

728

okänd ålder

27

Summa

3 441

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uppger i sitt remissyttrande att enligt

statistiska centralbyråns preliminära statistik över vägtrafikolyckor under

år 1964 39 barn dödades i förskoleåldern på annat sätt än som passagerare

i motorfordon. Under samma omständigheter skadades ett 100-tal barn allvarligt

under samma tid.

Remissyttrandena

Motionerna avstyrks av väg- och vattenhyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

statens trafiksäkerhetsråd, Stadsförbundet, Svenska riksbyggen,

MSD och NTF. För att skydda barnen i trafiken förordar SABO radikala

hastighetsbegränsningar, i vissa fall förenade med särskilda bestämmelser

om lekgator. Enligt HSB.s riksförbund kan en trafikreglering för att skapa

lekgator vara värt att prövas om inte andra lösningar står till buds.

- Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. .t avd. Nr 19

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965

I fråga om konkurrensen om tillgängliga markområden mellan parkerings-

och lekplatser anför Svenska riksbyggen bl. a. följande.

Bilen har under de senaste åren med ökad framgång konkurrerat med barnen

om de fria markytorna vid husen. Den mycket kraftiga tillväxten av

bilbeståndet har framtvingat normer och anvisningar för antalet parkeringsplatser,

medan barnens behov av riskfria lekytor ej föranlett några

fasta normer. Det är givet att till en god bostadsplanering även hör en tillfredsställande

trafikplanering. Att ignorera motorismens krav innebär att

man åsidosätter en del av bostadskonsumenternas önskemål. Bilismens

krav på bekväma kommunikationsytor och goda parkeringsmöjligheter får

emellertid icke konkurrera med barnens behov av en trygg lekmiljö. Det

måste erbjudas bättre möjligheter att på ett vettigt sätt lösa parkeringsfrågan,

så att inte bara bilarna utan också barnen får rum i bostadsområdet.

Att skapa en lämplig lekmiljö för barnen är enligt Svenska riksbyggen

främst ett s t a d s p 1 a n e p r o b 1 e in. Lekplatsen bör vara ett komplement

till bostadsområdets i stadsplanen skapade friytor och naturområden. Barnens

skiftande lek- och rörelsebehov i uppväxtåren skall ligga till grund

för lekplaneringen. Svenska riksbyggen anför härom följande.

Förskolebarnen leker helst i direkt anslutning till den egna entrén. Under

de första åren har barnen blygsamma krav på lekbetingelser men kräver

en ständig passning. I 4—6-årsåldern ökar aktionsradien till 100—150 m,

kraven på lekbetingelser är fortfarande små. I skolåldern ökar aktionsonv

rådet, barnen är nu inte så bundna vid bostadens närhet. Lekarna blir mera

utrymmeskrävande. Enligt läkare och barnpsykologer kan barn i förskoleåldern

inte skilja på höger och vänster i trafiken eller förstå innebörden

av trafikregler. De allra flesta olyckorna, där barn är inblandade, drabbar

barnen under lek, det rör sig om ca 70 % av barnolyckorna i trafiken. Förskolebarnen

är mest utsatta för trafikolyckor och då främst utrusningsolyckor.

Att barnen bevisligen ofta upphåller sig på parkeringsplatser och

gator innebär icke att dessa är lämpliga lekplatser, utan att lekplatserna vid

huset är olämpligt utformade, utrustade och placerade. För att få bort

barnen från trafikytorna erfordras en god trafikdifferentiering samt en

efter barnens behov anpassad utformning av tomtmarken.

Från flera håll framhålls att man i modern svensk stads- och

trafikplanering söker vid utformandet av nya bostadsområden ta

hänsyn till kravet på barnens säkerhet. Trafiksäkerhetsrådet anför härom

följande.

Principen är härvid att man icke tillåter, att dekande barn blandas med

motorfordon. Detta innebär, att gångtrafiken separeras från körtrafiken, dels

genom ordnande av särskilda gångvägar, dels ockfgenoin förläggande av

entréer, lekplatser, skolor m. in. till trafikfria områden, vilka därigenom

får karaktären av lekgator. Erfarenheten visar, att man på detta sätt uppnår

en mycket hög grad av trafiksäkerhet. I en undersökning, utförd med

medel från trafiksäkerhetsrådets forskningsanslag vid Institutionen för

stadsbyggnad vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg, jämfördes trafiksäkerheten

i två relativt nybyggda bostadsområden. Man fann att olycksfrekvensen

för barnen i det ena området var 2,7 gånger högre än i det andra.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965 5

Det första området hade bostadsgator med genomgångstrafik, entréer mot

gatan samt ett icke sammanhängande gångtrafiksystem, medan det andra

hade ett centralt beläget gångstråk med bl. a. planskilda korsningar.

Vad gäller äldre bostadsområden har man i några fall, enligt

vad trafiksäkerhetsrådet uppger, genom dirigering av genomfartstrafiken

till vissa gator och genom enkelriktning samt avstängning av vissa utfarter

kunnat förbättra trafiksäkerheten. Enbart enkelriktningen har visat sig

minska olycksfrekvensen med 30 å 40 %. Förändringen av tidigare körgator

till gånggator har också genomförts i flera orters centrumområden.

HSB.s riksförbund framhåller att försök på senare tid gjorts inom HSB:s

äldre bostadsområden i syfte att avleda motorfordonstrafik från gårdsplaner

och tomtgator, varigenom trygga uppehållsplatser för barn kunnat erhållas.

Riksförbundet fortsätter.

Sådan trafikreglering har i regel skett med hjälp av den möjlighet vägtrafikförordningen

ger fastighetsägare att förbjuda motorfordonstrafik på

egen mark och att upprätthålla förbudet med stöd av straffsanktion. Även

andra åtgärder i syfte att ge barnen lekutrymmen i äldre bostadsområden

synes tänkbara. Enligt byggnadslagen finns sålunda möjlighet att utfärda

stadsplanebestämmelser om lekplatser på tomtmark; trafikutvecklingen

torde i många fall motivera stadsplaneändringar för att få till stånd större

och bättre utrymmen för lek. Det finns även möjlighet att genom stadsplaneändring

inrätta allmän plats för t.ex. lekändamål; kommunen blir då i vanlig

ordning skyldig att iordningställa platsen men erhåller rätt att utta bidrag

till mark- och anläggningskostnaderna av tomtägarna. Den föreslagna lagstiftningen

om gemensamhetsanläggningar skulle, om den genomförs, förbättra

möjligheterna att anordna lekplatser och motorfordonsfria gårdsplaner

för flera fastigheters behov.

Vad beträffar det i Munkebo i Danmark tillämpade systemet

uppger trafiksäkerhetsrådet att den nya stadsdelen i detta samhälle

är försedd med ett gatunät bestående av 3—4 m breda genomfartsleder,

å vilka parkering är förbjuden. All bebyggelse är indragen från dessa leder

och betjänas av 55—60 c:a 100 meter långa återvändsgator, där motortrafiken

ålägges särskild varsamhet. Polismyndigheten i Munkebo finner denna

planering synnerligen värdefull, och något trafikolycksfall med barn inblandade

har icke inträffat. Byggnadsstyrelsen uppger att lekgatesystemet

också blivit prövat på andra håll, vanligast dock på det sättet att en gata

helt avlysts för körtrafik och i stället upplåtits som lekplats. Så har exempelvis

skett i vissa engelska industristäder, där möjligheterna

att över huvud åstadkomma några andra lekplatser inom de äldre, hårdexploaterade

bostadsdistrikten varit mycket begränsade.

Ett flertal remissinstanter anser det föga tillfredsställande att genom beteckningen

lekgata legalisera gatans användning som I e kp

lats. Stadsförbundet framhåller sålunda att mellan orden lek och gata

ligger det eu motsägelse som inte bör mjukas upp. I synnerhet när det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965

gäller de mindre barnen är det viktigt att de får lära sig att det alltid är

farligt att leka på en gata, och man kan inte räkna med att de skall kunna

skilja den ena gatan från den andra. Det ligger också enligt förbundet en

fara i att kompromissen lekgata kunde få en allt större användning om den

godkänns av myndigheterna, eftersom den kan utnyttjas till att reducera

behovet av friytor i stadsplanen. Trafiksäkerhetsrådet finner ändamålet

med motionerna förfelas på grund av den inte sällan förekommande bristande

respekten för lagar och förordningar hos motorförarna och genom att

de oskyddade grupperna bibringas en falsk säkerhetskänsla, som leder till

försämrad uppmärksamhet. NTF framhåller att i det allmänna trafikupplysningsarbetet

skulle lekgatesystemet medföra svårigheter geuom att det

inte konsekvent skulle kunna hävdas, att en gata inte får användas såsom

lekplats. I vart fall kan det inte vara rimligt att förklara en gata såsom lekgata

om gatan i någon som helst omfattning är avsedd för trafik i större

mängd eller genomfartstrafik. En förutsättning för att kunna tillämpa

systemet torde enligt NTF vara att gatan endast får användas för visst slag

av trafik, t. ex. till ett parkeringsområde till en bostadsfastighet eller för

varutransporter i ringa mängd. Trafikregleringar av sistnämnda slag förekommer

redan, men i huvudsak på områden som är tomtmark, d. v. s. att

betrakta såsom enskild väg. På enskilda vägar kan nämligen vägens ägare

bestämma, vilket slag av trafik som får förekomma på vägen. Även vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, MSD och Svenska riksbyggen

ställer sig kritiska mot en legalisering av en gata som lekplats.

Nyttan av ytterligare skärpta ansvarsbestämmelser

ifrågasätts av Trafiksäkerhetsrådet. Det erinras om att motorfordonsförare

jämlikt 46 § 1 mom. j) vägtrafikförordningen särskilt ålägges att hålla en

med hänsyn till förhållandena tillräckligt låg hastighet, då fordonet nalkas

barn, som uppehåller sig på eller vid vägen. Detta påbud, jämfört med bestämmelserna

i trafikbrottslagen, lämnar enligt rådet i praktiken motorfordonsförare

ringa möjlighet att undgå ansvar vid trafikolycka med barn

inblandade, varhelst en sådan inträffar. NTF och MSD framhåller vidare

att det finns ett särskilt varningsmärke, »Lekande barn», som väghållarna

regelmässigt sätter upp vid bl. a. skolor och större lekplatser. Om sådant

varningsmärke finns uppsatt, torde man så gott som undantagslöst kunna

utgå från att en bilförare som kört på ett barn blir ålagd hela ansvaret. Vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen finner den i motionerna föreslagna övervältringen

av ansvaret enbart på fordonsföraren vara svårgenomförbar och kunna

medföra betänkliga konsekvenser med avseende på bl. a. den distributionstrafik,

som har ett legitimt behov av att använda gatan.

Beträffande bostadsområdena, där förhållandena är sådana att barn kan

förväntas uppehålla sig på eller vid ytor avsedda för fordonstrafik, torde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965

7

det enligt Svenska riksbyggen vara lämpligare från trafiksäkerhetssynpunkt

att införa en hastighetsbegränsning på t. ex. 20 km/tim. än

att anordna lekgator. En sådan ordning kunde t. ex. vara lämplig att tilllämpa

för vissa vägar inom småhusområden, vägar som korsas av gångstråk

från och till lekområden, parker, skolor, affärscentra etc. SABO

framför liknande synpunkter.

Från flera håll betonas angelägenheten av att uppmärksamheten

i större omfattning riktas på hithörande problem

och att åtgärder vidtas för att förbättra rådande förhållanden.

Trafiksäkerhetsrådet anför härom.

Enligt trafiksäkerhetsrådets mening bör barnen tillförsäkras största möjliga

säkerhet under lek och förflyttning, dock att lösandet av denna uppgift

lämpligen bör ske med hänsynstagande jämväl till andra i trafiken oskyddade

grupper såsom fotgängare och cyklister.

Krav på samtliga dessa gruppers säkerhet synes kunna tillgodoses genom

att i nyplanerade områden införa gator, vägar och uppehållsplatser, där

trafiken med motorfordon skulle vara helt förbjuden. Man bör även pröva

möjligheterna att på försök införa gånggator under vissa tider på dygnet i

äldre bostadsområden på motsvarande sätt som skett i centrumområden.

Därigenom kan säkerheten ökas för både barn och andra som uppehåller

sig där.

Vidkommande tidpunkten för de diskuterade åtgärdernas förverkligande

behöver denna enligt trafiksäkerhetsrådet inte sammanfalla med omläggningen

till högertrafik. Genomförandet av sådana åtgärder, varom här är

fråga, synes nämligen böra ske vid varje tillfälle, då möjlighet ges och behov

av åtgärder anses motiverade. Då emellertid i samband med omläggningen

mera omfattande förändringar måste vidtas i ett samhälles gatusystem,

vore det självfallet önskvärt, att detta skedde med samtidigt iakttagande

av förevarande säkerhetsintressen.

Trafiksäkerhetsrådet fortsätter.

De praktiska åtgärder, som skulle behöva vidtagas i samband med en

»trafiksanering», bör studeras från fall till fall, bl. a. hur gånggatan skall

inordnas i gångtrafiksystemet, vilka trafikregleringar som erfordras (hastighetsbegränsningar,

enkelriktningar, fordonsinskränkningar, markeringar

etc.). De må här nämnas, att förslag till vissa rekommendationer för hur

trafiksäkerheten i princip skall beaktas vid såväl utformning av nya bostadsområden

som omplanering av äldre bostadsområden för närvarande

är med stöd av anslag från trafiksäkerhetsrådet under utarbetande av en

arbetsgrupp inom den ovannämnda institutionen vid Chalmers tekniska

högskola. Sådant förslag är att vänta inom den närmaste tiden.

Enligt HSB:s riksförbund synes det vara motiverat att göra eu samlad

inventering av möjliga åtgärder i fråga om planutformning och trafikreglering

för att så långt det går minska riskerna för barntrafikolyckor. En sådan

inventering skulle förslagsvis kunna utföras av väg- och vattenbygg
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965

nadsstyrelsen och byggnadsstyrelsen i samverkan och läggas till grund för

utfärdande av rådgivande anvisningar om inrättande av lekutrymmen för

barn. Dessa myndigheter har i fråga om utfärdande av rådgivande anvisningar

rörande utformningen av parkeringsplatser tidigare bedrivit ett

samarbete av detta slag.

MSD framhåller att omläggningen till högertrafik kommer

att medföra ökade risker, inte minst för barnen, och erinrar om att

högertrafikkommissionen, NTF och därmed samarbetande organ har uppmärksamheten

inriktad på dessa frågor. Härvid synes bl. a. angeläget att i

största möjliga utsträckning tillvarata möjligheterna att skapa trafiktrygga

lekplatser och skolvägar för barnen. Enligt NTF.s mening är det från trafiksäkerhetssynpunkt

inför högertrafikomläggningen angeläget att undersökningar

genomförs om det är möjligt att i större omfattning än som redan

skett genom byggnadstekniska åtgärder eller trafikregleringar skapa

skyddade lekplatser och skolvägar för barnen i alla åldrar. Frågan om i vad

mån man genom trafikföreskrifter och skyltning kan ytterligare betona och

eventuellt skärpa bilistens ansvarighet i förhållande till gångtrafiken kan

enligt Stadsförbundet anses ha ett visst samband med högertrafikomläggningen.

Trafiksäkerhetsfrågorna är emellertid redan under behandling i högertrafikkommissionen,

och någon särskild utredning i detta syfte torde därför

enligt förbundet ej behöva igångsättas.

Utskottet

I motionerna åberopas ett i staden Munkebo på Fyn i Danmark infört

system med lekgator. En ny stadsdel i detta samhälle uppges vara försett

med ett gatunät bestående av 3—4 breda genomfartsleder, på vilka parkering

är förbjuden. All bebyggelse är indragen från dessa leder och betjänas

av ett sextiotal ca 100 meter långa återvändsgator. Enligt motionärerna markeras

dessa gator genom särskild varningsskylt. Bilisterna är skyldiga att

köra långsamt och bär vid olyckshändelser hela ansvaret.

Motionärerna framhåller att man i modern svensk stadsplanering i stor

utsträckning tar hänsyn till kravet på att det skall finnas dels trafikleder

för bilister fram till bostadsområdena, dels från trafiksäkerhetssynpunkt

godtagbara förbindelser till bl. a. lekområden, skolor och butikscentra. Inte

minst med hänsyn till små barns svårigheter att klara livligt frekventerade

trafikstråk är det nödvändigt att det finns gångstråk, där all trafik är förbjuden.

Motionärerna anser emellertid att det finns alltför många bebyggelsetyper,

där man inte tagit hänsyn till detta. Barnen kommer från bostaden

ut på en trafikerad gata, och, även om de lärt sig att gatan inte är

någon lekplats, händer det alltför ofta att de i lekens iver ger sig ut mitt

emellan bilarna med ibland svåra trafikolyckor som följd. Det kan enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965

9

motionärerna på goda grunder antas, att svårigheterna att undvika kollisioner

och överkörningar blir än större vid övergången till högertrafik, då

bilförarnas uppmärksamhet koncentreras på nya ovana trafikförhållanden.

Motionärerna ifrågasätter därför om man inte här i landet borde införa

systemet med lekgator. Detta torde kunna användas inom alla typer av

bostadsbebyggelse, men den största vinsten synes kunna ernås i småhusområden.

Med stöd av bl. a. det anförda hemställs att högertrafikkommissionen

skall få i uppdrag att utreda dels frågan om lekgators införande vid

övergången till högertrafik och dels undersöka vilka ändringar i vägtrafikförordningen

som bör vidtas för att på föraren av motorfordon lägga hela

ansvaret vid körning på dylik gata.

Vid remissbehandlingen har framhållits att man i stads- och trafikplaneringen

söker att vid utformandet av nya bostadsområden beakta kravet

på barnens säkerhet på sådant sätt att utrymmen för motorfordonstrafik

och för lek skiljs åt. Vid stadsplanefastställelser synes kravet i detta hänseende

under senare år ha väsentligt skärpts. Problemet med tillräckliga

och lämpliga utrymmen för lek torde därför i huvudsak gälla äldre bostadsområden

som inte utformats med tanke på nu rådande trafikintensitet. I

sådana bostadsområden har sålunda gator, som från början var avsedda för

lokal trafik, i många fall blivit leder för livlig genomgångstrafik. Då lekplatser

och gårdsutrymmen som kan attrahera barn i olika åldrar ofta saknas,

blir gatan därför det mest lockande alternativet som plats för barnens

lekar. Såsom framgår av utredningen i ärendet har emellertid åtgärder redan

vidtagits på många håll för att beträffande dylika äldre områden förbättra

trafiksäkerheten för barnen. Trafiksäkerhetsrådet uppger sålunda att

genomfartsleder dirigerats till vissa gator, gator enkelriktats och utfarter

avstängts. HSB:s riksförbund framhåller att försök på senare tid gjorts i

syfte att avleda motorfordonstrafik från gårdsplaner och tomtgator, varigenom

trygga uppehållsplatser för barn kunnat erhållas. Sådan trafikreglering

har i regel skett med stöd av vägtrafikförordningens bestämmelse om

att det i fråga om enskild väg ankommer på ägaren av vägen att avgöra

om trafik med motordrivna fordon eller visst eller vissa slag av sådana må

äga rum. Även gällande bestämmelser i byggnadslagstiftningen ger möjlighet

att vid stadsplaneändringar tillgodose behovet av erforderliga lekutrymmcn

såväl på enskild som allmän mark. Fastighetsbildningskommitténs förslag

till vissa gemensamhetsanläggningar kommer vidare, om det genomförs,

att förbättra möjligheterna i förevarande hänseenden såvitt gäller flera fastigheters

behov.

Det övervägande antalet remissinstanser bär avvisat motionärernas förslag

om införande av lekgator främst därför att detta anses innebära en

legalisering av att gatan får användas som lekplats. Stadsförbundet framhåller

sålunda att det mellan orden lek och gata ligger en motsägelse som inte

bör mjukas upp. I synnerhet när det gäller de mindre barnen är det viktigt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1965

att de får lära sig att det alltid är förenat med risker att leka på en gata, och

man kan inte räkna med att de skall kunna skilja den ena gatan från den

andra. Trafiksäkerhetsrådet finner vidare att ändamålet med motionerna

kan förfelas på grund av den inte sällan förekommande bristande respekten

hos fordonsförarna för trafikregler. I det allmänna trafikupplysningsarbetet

skulle enligt NTF lekgatesystemet dessutom kunna medföra svårigheter genom

att det inte konsekvent skulle kunna hävdas, att en gata inte får användas

som lekplats. Vad sålunda anförts mot systemet med lekgator anser

sig utskottet kunna biträda. Såsom framgår av vad tidigare sagts har

därjämte åtgärder, som garanterar skyddade lekplatser för barnen, på

många håll redan vidtagits såväl i den nyare som den äldre bebyggelsen.

I fråga om den föreslagna kategoriska bestämmelsen om att motorfordonsföraren

skall bära hela ansvaret vid färd på lekgata vill utskottet slutligen

framhålla att en sådan regel inte torde ha stöd i den svenska trafiklagstiftningens

grunder och att vägtrafikförordningen f. ö. redan innehåller en

bestämmelse om att föraren har att hålla en med hänsyn till förhållandena

tillräckligt låg hastighet bl. a. då barn uppehåller sig på eller vid vägen.

Ehuru utskottet ansluter sig till motionernas syfte att skydda barnen mot

olyckor i trafiken och att få till stånd erforderliga åtgärder på området,

anser utskottet med hänsyn till det ovan sagda att någon riksdagens åtgärd

i anledning av motionerna inte är påkallad.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motioner, 1:242 och 11:297, icke måtte

föranleda något riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Svante

Kristiansson, Ebbe Ohlsson, Erik Jansson, Nils-Erie Gustafsson, Torsten

Hansson och Ernulf*;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Svenning, Bengtson i Solna, Hammarberg, From och Elmstedt.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri AB Stockholm 1965

660346

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.