Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om reparations plikt för ägare av flerfamiljs hyreshus. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens första kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 55, av herr Adolfsson.

1965-02-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:2, Utlåtande i anledning av väckt motion om reparations plikt för ägare av flerfamiljs hyreshus. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens första kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 55, av herr Adolfsson.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av väckt motion om reparations plikt för

ägare av flerfamiljs hyreshus.

Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens första kammare väckt

och till lagutskott hänvisad motion, nr 55, av herr Adolfsson.

I motionen föreslås »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa

om att förslag till bestämmelser om laglig reparationsplikt för ägare

av flerfamiljs hyreshus måtte utarbetas och föreläggas riksdagen».

Rörande skälen för motionärens förslag får utskottet, i den mån redogörelse

ej lämnas nedan, hänvisa till motionen.

Gällande bestämmelser om lägenlietsunderhåll

I 3 kap. 9 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas, att lägenheten

på tillträdesdagen skall tillhandahållas i sådant skick att den enligt

allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det med förhyrningen

avsedda ändamålet. Detta skick betecknas bär nedan som normalt. Bestämmelsen

är emellertid icke tvingande. Om t. ex. lägenheten uthyres i befintligt

skick, måste hyresgästen godtaga lägenheten som den är även om dess

skick skulle vara sämre än normalt. Undantag gäller dock för sådana brister,

som vid avtalets ingående var okända för hyresgästen och icke kunde

med vanlig uppmärksamhet upptäckas. Finnes dylika dolda fel, kan hyresgästen

enligt en tvingande föreskrift fordra att lägenheten i dessa hänseenden

försättes i normalt skick (11 § sista stycket).

Hyresvärdens underhållsskyldighet regleras i 15 §, vari det heter, att hyresvärden

skall hålla lägenheten i sådant skick, som hyresgästen enligt 9 §

äger fordra. Ej heller denna bestämmelse är av tvingande natur. Stadgandet

innebär bl. a. att om hyresgästen är pliktig att vid tillträdet godtaga lägenheten

i sämre än normalt skick, han icke enligt denna paragraf har rätt att

fordra, alt lägenheten under hyrestiden skall hållas i normalt skick.

Enligt It) § skall bestämmelserna i 10—12 §§ tillämpas om under hyrestiden

skada inträffar å lägenheten, för vilken skada hyresgästen ej är ansvarig,

eller om utan hyresgästens vållande hinder eller men i nyttjanderätten

uppstår. Detta innebär bl. a., att hyresgästen under vissa betingelser

kan på värdens bekostnad avhjälpa sådana brister, som han enligt nyss refererade

bestämmelser icke är pliktig att finna sig i, samt att han för tid,

1 Dihang till riksdagens protokoll 1065. 0 samt. 3 avd. Xr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965

varunder lägenheten är i bristfälligt skick, är berättigad till nedsättning i

byrån. Hyresgästen äger jämväl rätt till ersättning för skada, såframt ej

hyresvärden visar att förefintlig brist icke beror på hans försummelse

(§ 11). Bestämmelserna är tvingande utom därutinnan att hyresvärden har

rätt att förbehålla sig oreducerad hyra under den tid då lägenheten repareras

(19 §).

I 43 § stadgas, att om tillämpning av villkor, som upptagits i hyresavtal,

uppenbarligen är stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest otillbörligt,

villkoret må jämkas eller lämnas utan avseende.

Jämlikt en i 3 § hyresregleringslagen intagen bestämmelse äger slutligen

hyresnämnd på framställning av hyresgäst nedsätta grundhyran till skäligt

belopp, därest lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande

förmåner påtagligt inskränkts.

Offentliga utredningar

Hgresregleringskommittén behandlade i sitt betänkande (SOU 1954: 34,i

bl. a. frågan i vad mån genom ändringar i hyresregleringslagen garantier

kunde skapas för att hyran för lägenhet, vars underhåll är eftersatt, icke

kommer att överstiga ett med hänsyn till lägenhetens skick såsom skäligt

bedömt belopp. De utvägar att få till stånd en förbättrad underhållsstandard,

som kommittén fann sig böra närmare granska, var följande: (1)

överenskommelser mellan partsorganisationerna; (2) tillämpning av allmänna

hyreslagens bestämmelser om lägenbetsunderhållet; (3) införande

av någon form av reparationsklausul samt (4) sanktioner i fall av försummat

underhåll. Av dessa utvägar ansåg kommittén endast den sistnämnda

erbjuda möjligheter till lösning av problemet.

Hyreslagskommittén, som i sitt år 1961 avgivna betänkande (SOU 1961:

47) avgivit förslag främst angående frågan om besittningsskydd för hyresgäst,

har enligt vad kommittén uppger i den skrivelse till statsrådet och cheten

för justitiedepartementet varmed betänkandet överlämnades även diskuterat

andra spörsmål av hyresrättslig natur, däribland frågan om förhyrd

lägenhets skick. Kommitténs diskussioner hade emellertid i denna del icke

lett till sådant resultat, att kommittén funnit tillräcklig anledning föreligga

att framlägga något reformförslag härom.

Hyreslagstiftningssakkunniga tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 26 april 1963 för att utreda frågor om förenkling av hyreskontrollen

och utformning av besittningsskyddet för hyresgäst i den allmänna

hyreslagstiftningen. I direktiven anföres av statsrådet Kling i fråga om avtalsfrihet

på hyresområdet bl. a. följande (1964 års riksdagsberättelse s. 65).

Hyresrådet bär anvisat utvägen att i likhet med vad som nu enligt 6 §

hyresregleringslagen gäller beträffande hyra för möblerat rum låta avtals
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965

frihet i princip råda mellan hyresvärd och hyresgäst med möjlighet för hyresnämnd

att nedsätta oskälig hyra. Det bör ankomma på utredningen att

undersöka och bedöma, vilka verkningar på hyresmarknaden en sådan förenklad

regel kan tänkas få i orter där påtaglig lägenhetsbrist föreligger. Av

särskild vikt är frågan om normer för den angivna skälighetsprövningen av

hyran. Kan det befaras, att väsentliga olägenheter uppstår vid ett system

som det skisserade, bör undersökas, vilka regler som eljest kan erfordras

för att åstadkomma ett ändamålsenligt utnyttjande av lägenhetsbeståndet

utan att oskäliga hyreshöjningar inträder. Därvid bör bl. a. övervägas, om

icke vid en mera marknadsmässig anpassning av hyrorna erforderlig jämförlighetsprövning

bör begränsas till hyror för lägenheter, som utnyttjas för

väsentligen samma ändamål. Särskilt bör därvid beaktas, vilken betydelse

föreskrifter i stadsplan m. m. kan ha i detta sammanhang. Det bör även

undersökas, om en friare hyressättning av det slag, som förordats kan avse

blott viss del av en tätort eller vissa grupper av hus. Vidare bör övervägas,

om en hyreskontroll av det skisserade slaget kan tänkas ersätta den med

statslånen förbundna speciella hyreskontrollen.

Den sålunda förordade översynen syftar som framgått till en genomgripande

förenkling av det grundläggande element i hyresregleringen, som bestämmelserna

om hyressättningen utgör. Eu sådan förenkling synes kunna

verka i riktning mot en normalisering av hyresmarknaden.

Såsom framgår av direktiven (s. 64—65) har hyresrådet som en olägenhet

med nuvarande ordning framhållit, att hänsyn vid hyressättningen icke

kan tagas till lägenhetens skick i underhållsavseende. Även departementschefen

anser detta vara en brist i det gällande systemet. I den mån det

visar sig, att den gällande lagstiftningen motverkar en erforderlig anpassning

av hyrorna till lägenheternas bruksvärde, bör de sakkunniga enligt

direktiven undersöka, vilka ändrade regler som kan komma i fråga.

Enligt 1965 års riksdagsberättelse (s. 57) beräknas de sakkunniga slutföra

sitt arbete under år 1965.

Överenskommelser mellan Sveriges fastighetsägareförbund och

Hyresgästernas riksförbund

Mellan Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund

träffades den 6 juni 1957 överenskommelser avseende åren 1957/58—1959/

CO om dels indexmässig beräkning av reparationsposten för hus färdigställda

före visst år och dels viss ordning för organisationernas medverkan

vid lösande av tvistefrågor rörande lägenhetsreparationer. Dessa överenskommelser

bär senast förlängts att gälla t. o. m. ar 1966 med i huvudsak

samma innehåll som tidigare. Numera innefattar överenskommelserna jämväl

kompensation för reparationsposten i hus byggda efter år 1953.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965

Frågans tidigare behandling

Såväl vid 1959 års som 1963 års riksdag behandlades motioner om införande

av lagligt reparationstvång för innehavare av flerfamiljshus hyreshus.

Allmänna beredningsutskottet avstyrkte den vid förstnämnda riksdag

väckta motionen II: 239 i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 18 år

1959 under hänvisning hl. a. till att det lagliga skyddet för hyresgästs rätt

till reparationer förstärkts genom avtal mellan berörda parter och till att

lagstiftningen på hyresområdet var under prövning.

Vid behandlingen av motionerna 1:60 och 11:74, väckta vid 1963 års

riksdag, inhämtade samma utskott yttranden över motionerna från bostadsstyrelsen,

statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas

riksförbund och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO).

Bostadsstyrelsen hänvisade därvid till de bestämmelser som gäller enligt allmänna

hyreslagen och lagen om hyresreglering. Styrelsen anförde vidare,

att det skulle innebära en väsentlig förbättring om innehållet i reparationsplikten

kunde angivas mera detaljerat men att det skulle vara svårt att formulera

de lämpliga normerna och, om man kunde göra detta, svårt att infoga

dem i deras rätta sammanhang. Rätta platsen torde vara som klausul

i hyresavtalen. Det framhölls att två utredningar, hyresregleringskommittén

(SOU 1954:34) och hyreslagskommittén (SOU 1961:47), har under

senare år haft frågan uppe utan att komma fram till positivt resultat. Motionärerna

har ej heller enligt bostadsstyrelsen anvisat någon framkomlig

väg. Statens hyresråd hänvisade likaledes till att hyreslagskommittén diskuterat

problemet men icke ansett sig böra framlägga något förslag. Rådet

erinrade vidare om att överenskommelsen mellan riksorganisationerna på

hyresmarknaden förlängts. Erfarenheterna av överenskommelsen torde ha

varit relativt gynsamma och rådet ansåg det finnas anledning antaga, att

frågan om tillbörligt underhåll i de flesta fall kunde lösas genom organisationernas

medverkan. Fastighetsägareförbundet förklarade att den ingångna

överenskommelsen med hyresgästorganisationen fungerat tillfredsställande.

I den mån hyresregleringen avvecklas kommer dessutom, enligt förbundet,

konkurrensen att medföra att frågan om tvångsåtgärder får en alltmer

undanskymd plats. Hyresgästernas riksförbund hänvisade också till

gällande bestämmelser och den ingångna överenskommelsen och ansåg att

en förbättring av lägenhetsunderhållet uppnåtts, även om man alltjämt kan

påträffa fastigheter, i vilka underhållet är otillfredsställande. Förbundet ansåg

det lämpligast, att ytterligare erfarenheter av partsöverenskommelsen

borde vinnas, innan ytterligare åtgärder vidtages. SABO framhöll slutligen,

att motionärerna berörde ett område som ligger utanför dess erfarenhetsfält,

varför SABO saknade påtagligt underlag för ett ställningstagande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965 5

Utskottet avstyrkte jämväl förevarande motioner i utlåtande nr 10 år

1963, vilket godkändes av riksdagen, och uttalade bl. a. följande.

Frågan om förhyrd lägenhets skick har diskuterats inom hyreslagskommittén

som emellertid icke funnit anledning att i sitt betänkande (SOU

1961:47) framlägga något reformförslag i ämnet. I de av utskottet införskaffade

remissyttrandena över motionerna avstyrkes dessa samstämmigt

med hänvisning huvudsakligen till att frågor om lägenheternas underhåll

som icke vore reglerade i lag lämpligen borde lösas genom förhandlingar

och avtal mellan parternas organisationer. Utskottet vill särskilt framhålla

vad Hyresgästernas riksförbund anfört om att ytterligare erfarenheter av

nu gällande partsöverenskommelse borde avvaktas innan åtgärder av annan

art vidtages.

Utskottet

Gällande hyreslag innehåller vissa föreskrifter om hyresvärds skyldigheter

med avseende å uthyrd lägenhets skick. Om annat ej överenskommits

skall sålunda hyresvärd å tillträdesdagen tillhandahålla uthyrd lägenhet i

sådant skick att den enligt allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar

för det med förhyrningen avsedda ändamålet ävensom under hyrestiden

vidmakthålla detta skick. Om hyresvärd åsidosätter sina skyldigheter i

nämnda avseenden föreligger möjlighet för hyresgäst att efter yrkande hos

domstol komma i åtnjutande av hyresnedsättning eller ock utfå skadestånd.

Hyresgästen har vidare rätt att, om hyresvärden vägrar tillbörliga reparationer,

själv låta utföra dessa på hyresvärdens bekostnad.

Överenskommelser har såsom framgår av det ovanstående träffats mellan

riksorganisationerna på hyresmarknaden angående dels indexmässig beräkning

av reparationsposten för hyreshus och dels viss ordning för organisationernas

medverkan vid lösandet av tvistefrågor rörande lägenhetsreparationer.

I förevarande motion, som tar sikte på de privatägda hyresfastigheterna,

göres gällande att dessa överenskommelser icke utlöst någon

större aktivitet från fastighetsägarnas sida i reparationshänseende. Fortfarande

betraktar hyresgästerna i dessa fastigheter det som utsiktslöst att

erhålla en av fastighetsägarna bekostad reparation. Eftersom det enligt motionären

icke är möjligt att på överenskommelsens väg få klart bekräftat

den från Fastighetsägareförbundet gjorda utfästelsen om viss reparationsskyldighet

för ägare av flerfamiljs hyreshus hemställes om förslag till lagstiftning

härom. Den träffade överenskommelsen på området mellan SABO

och Hyresgästernas riksförbund kan enligt motionären tjäna som förebild.

Såsom framgår av de remissyttranden, som avgavs av statens hyresråd,

Fastighetsägareförbundet och Hyresgästernas riksförbund i anledning av i

ämnet väckta, sedermera avslagna motioner vid 1963 års riksdag, hade erfarenheterna

av berörda överenskommelser på hyresmarknaden för det dåvarande

varit i huvudsak gynnsamma. Enligt utskottets mening torde möj
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965

ligheten att genom framtida överenskommelser uppnå ytterligare skydd för

hyresgästs rätt till reparationer ej vara utesluten. Skydd i förevarande hänseende

åtnjuter hyresgäst dessutom på sätt ovan redovisats genom gällande

bestämmelser i allmänna hyreslagen, vilka bestämmelser är av vikt inte

minst beträffande fastigheter som ej omfattas av sagda överenskommelser.

Frågor om lägenhetsunderhåll är slutligen föremål för utredning inom hyreslagstiftningssakkunniga.

Dessa skall enligt sina direktiv utreda frågan

om avtalsfrihet på hyresmarknaden och därvid bl. a. undersöka vilka ändrade

regler som kan komma i fråga om det visar sig att den gällande lagstiftningen

motverkar en erforderlig anpassning av hyrorna till lägenheternas

bruksvärde. Vid nu angivna förhållanden finner utskottet någon riksdagens

åtgärd i anledning av motionen ej vara erforderlig.

Utskottet får således hemställa,

att förevarande motion, I: 55, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson’, Svante

Kristiansson*, Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, Erik Jansson, Nils-Erie Gustafsson

och Åkesson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Grebäck, Persson i Tandö, Svenning, Carlshamre och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM I96S 650032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.