Utlåtande i anledning av väckt motion om reparations plikt för ägare av flerfamiljs hyreshus. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens första kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 55, av herr Adolfsson.
1965-02-23 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1965:2, Utlåtande i anledning av väckt motion om reparations plikt för ägare av flerfamiljs hyreshus. Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens första kammare väckt och till lagutskott hänvisad motion, nr 55, av herr Adolfsson.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965
1
Nr 2
Utlåtande i anledning av väckt motion om reparations plikt för
ägare av flerfamiljs hyreshus.
Tredje lagutskottet har behandlat en i riksdagens första kammare väckt
och till lagutskott hänvisad motion, nr 55, av herr Adolfsson.
I motionen föreslås »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa
om att förslag till bestämmelser om laglig reparationsplikt för ägare
av flerfamiljs hyreshus måtte utarbetas och föreläggas riksdagen».
Rörande skälen för motionärens förslag får utskottet, i den mån redogörelse
ej lämnas nedan, hänvisa till motionen.
Gällande bestämmelser om lägenlietsunderhåll
I 3 kap. 9 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom stadgas, att lägenheten
på tillträdesdagen skall tillhandahållas i sådant skick att den enligt
allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det med förhyrningen
avsedda ändamålet. Detta skick betecknas bär nedan som normalt. Bestämmelsen
är emellertid icke tvingande. Om t. ex. lägenheten uthyres i befintligt
skick, måste hyresgästen godtaga lägenheten som den är även om dess
skick skulle vara sämre än normalt. Undantag gäller dock för sådana brister,
som vid avtalets ingående var okända för hyresgästen och icke kunde
med vanlig uppmärksamhet upptäckas. Finnes dylika dolda fel, kan hyresgästen
enligt en tvingande föreskrift fordra att lägenheten i dessa hänseenden
försättes i normalt skick (11 § sista stycket).
Hyresvärdens underhållsskyldighet regleras i 15 §, vari det heter, att hyresvärden
skall hålla lägenheten i sådant skick, som hyresgästen enligt 9 §
äger fordra. Ej heller denna bestämmelse är av tvingande natur. Stadgandet
innebär bl. a. att om hyresgästen är pliktig att vid tillträdet godtaga lägenheten
i sämre än normalt skick, han icke enligt denna paragraf har rätt att
fordra, alt lägenheten under hyrestiden skall hållas i normalt skick.
Enligt It) § skall bestämmelserna i 10—12 §§ tillämpas om under hyrestiden
skada inträffar å lägenheten, för vilken skada hyresgästen ej är ansvarig,
eller om utan hyresgästens vållande hinder eller men i nyttjanderätten
uppstår. Detta innebär bl. a., att hyresgästen under vissa betingelser
kan på värdens bekostnad avhjälpa sådana brister, som han enligt nyss refererade
bestämmelser icke är pliktig att finna sig i, samt att han för tid,
1 Dihang till riksdagens protokoll 1065. 0 samt. 3 avd. Xr 2
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965
varunder lägenheten är i bristfälligt skick, är berättigad till nedsättning i
byrån. Hyresgästen äger jämväl rätt till ersättning för skada, såframt ej
hyresvärden visar att förefintlig brist icke beror på hans försummelse
(§ 11). Bestämmelserna är tvingande utom därutinnan att hyresvärden har
rätt att förbehålla sig oreducerad hyra under den tid då lägenheten repareras
(19 §).
I 43 § stadgas, att om tillämpning av villkor, som upptagits i hyresavtal,
uppenbarligen är stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest otillbörligt,
villkoret må jämkas eller lämnas utan avseende.
Jämlikt en i 3 § hyresregleringslagen intagen bestämmelse äger slutligen
hyresnämnd på framställning av hyresgäst nedsätta grundhyran till skäligt
belopp, därest lägenhetens skick avsevärt försämrats eller hyresgäst tillkommande
förmåner påtagligt inskränkts.
Offentliga utredningar
Hgresregleringskommittén behandlade i sitt betänkande (SOU 1954: 34,i
bl. a. frågan i vad mån genom ändringar i hyresregleringslagen garantier
kunde skapas för att hyran för lägenhet, vars underhåll är eftersatt, icke
kommer att överstiga ett med hänsyn till lägenhetens skick såsom skäligt
bedömt belopp. De utvägar att få till stånd en förbättrad underhållsstandard,
som kommittén fann sig böra närmare granska, var följande: (1)
överenskommelser mellan partsorganisationerna; (2) tillämpning av allmänna
hyreslagens bestämmelser om lägenbetsunderhållet; (3) införande
av någon form av reparationsklausul samt (4) sanktioner i fall av försummat
underhåll. Av dessa utvägar ansåg kommittén endast den sistnämnda
erbjuda möjligheter till lösning av problemet.
Hyreslagskommittén, som i sitt år 1961 avgivna betänkande (SOU 1961:
47) avgivit förslag främst angående frågan om besittningsskydd för hyresgäst,
har enligt vad kommittén uppger i den skrivelse till statsrådet och cheten
för justitiedepartementet varmed betänkandet överlämnades även diskuterat
andra spörsmål av hyresrättslig natur, däribland frågan om förhyrd
lägenhets skick. Kommitténs diskussioner hade emellertid i denna del icke
lett till sådant resultat, att kommittén funnit tillräcklig anledning föreligga
att framlägga något reformförslag härom.
Hyreslagstiftningssakkunniga tillkallades enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
den 26 april 1963 för att utreda frågor om förenkling av hyreskontrollen
och utformning av besittningsskyddet för hyresgäst i den allmänna
hyreslagstiftningen. I direktiven anföres av statsrådet Kling i fråga om avtalsfrihet
på hyresområdet bl. a. följande (1964 års riksdagsberättelse s. 65).
Hyresrådet bär anvisat utvägen att i likhet med vad som nu enligt 6 §
hyresregleringslagen gäller beträffande hyra för möblerat rum låta avtals
-
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965
frihet i princip råda mellan hyresvärd och hyresgäst med möjlighet för hyresnämnd
att nedsätta oskälig hyra. Det bör ankomma på utredningen att
undersöka och bedöma, vilka verkningar på hyresmarknaden en sådan förenklad
regel kan tänkas få i orter där påtaglig lägenhetsbrist föreligger. Av
särskild vikt är frågan om normer för den angivna skälighetsprövningen av
hyran. Kan det befaras, att väsentliga olägenheter uppstår vid ett system
som det skisserade, bör undersökas, vilka regler som eljest kan erfordras
för att åstadkomma ett ändamålsenligt utnyttjande av lägenhetsbeståndet
utan att oskäliga hyreshöjningar inträder. Därvid bör bl. a. övervägas, om
icke vid en mera marknadsmässig anpassning av hyrorna erforderlig jämförlighetsprövning
bör begränsas till hyror för lägenheter, som utnyttjas för
väsentligen samma ändamål. Särskilt bör därvid beaktas, vilken betydelse
föreskrifter i stadsplan m. m. kan ha i detta sammanhang. Det bör även
undersökas, om en friare hyressättning av det slag, som förordats kan avse
blott viss del av en tätort eller vissa grupper av hus. Vidare bör övervägas,
om en hyreskontroll av det skisserade slaget kan tänkas ersätta den med
statslånen förbundna speciella hyreskontrollen.
Den sålunda förordade översynen syftar som framgått till en genomgripande
förenkling av det grundläggande element i hyresregleringen, som bestämmelserna
om hyressättningen utgör. Eu sådan förenkling synes kunna
verka i riktning mot en normalisering av hyresmarknaden.
Såsom framgår av direktiven (s. 64—65) har hyresrådet som en olägenhet
med nuvarande ordning framhållit, att hänsyn vid hyressättningen icke
kan tagas till lägenhetens skick i underhållsavseende. Även departementschefen
anser detta vara en brist i det gällande systemet. I den mån det
visar sig, att den gällande lagstiftningen motverkar en erforderlig anpassning
av hyrorna till lägenheternas bruksvärde, bör de sakkunniga enligt
direktiven undersöka, vilka ändrade regler som kan komma i fråga.
Enligt 1965 års riksdagsberättelse (s. 57) beräknas de sakkunniga slutföra
sitt arbete under år 1965.
Överenskommelser mellan Sveriges fastighetsägareförbund och
Hyresgästernas riksförbund
Mellan Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund
träffades den 6 juni 1957 överenskommelser avseende åren 1957/58—1959/
CO om dels indexmässig beräkning av reparationsposten för hus färdigställda
före visst år och dels viss ordning för organisationernas medverkan
vid lösande av tvistefrågor rörande lägenhetsreparationer. Dessa överenskommelser
bär senast förlängts att gälla t. o. m. ar 1966 med i huvudsak
samma innehåll som tidigare. Numera innefattar överenskommelserna jämväl
kompensation för reparationsposten i hus byggda efter år 1953.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965
Frågans tidigare behandling
Såväl vid 1959 års som 1963 års riksdag behandlades motioner om införande
av lagligt reparationstvång för innehavare av flerfamiljshus hyreshus.
Allmänna beredningsutskottet avstyrkte den vid förstnämnda riksdag
väckta motionen II: 239 i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 18 år
1959 under hänvisning hl. a. till att det lagliga skyddet för hyresgästs rätt
till reparationer förstärkts genom avtal mellan berörda parter och till att
lagstiftningen på hyresområdet var under prövning.
Vid behandlingen av motionerna 1:60 och 11:74, väckta vid 1963 års
riksdag, inhämtade samma utskott yttranden över motionerna från bostadsstyrelsen,
statens hyresråd, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas
riksförbund och Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO).
Bostadsstyrelsen hänvisade därvid till de bestämmelser som gäller enligt allmänna
hyreslagen och lagen om hyresreglering. Styrelsen anförde vidare,
att det skulle innebära en väsentlig förbättring om innehållet i reparationsplikten
kunde angivas mera detaljerat men att det skulle vara svårt att formulera
de lämpliga normerna och, om man kunde göra detta, svårt att infoga
dem i deras rätta sammanhang. Rätta platsen torde vara som klausul
i hyresavtalen. Det framhölls att två utredningar, hyresregleringskommittén
(SOU 1954:34) och hyreslagskommittén (SOU 1961:47), har under
senare år haft frågan uppe utan att komma fram till positivt resultat. Motionärerna
har ej heller enligt bostadsstyrelsen anvisat någon framkomlig
väg. Statens hyresråd hänvisade likaledes till att hyreslagskommittén diskuterat
problemet men icke ansett sig böra framlägga något förslag. Rådet
erinrade vidare om att överenskommelsen mellan riksorganisationerna på
hyresmarknaden förlängts. Erfarenheterna av överenskommelsen torde ha
varit relativt gynsamma och rådet ansåg det finnas anledning antaga, att
frågan om tillbörligt underhåll i de flesta fall kunde lösas genom organisationernas
medverkan. Fastighetsägareförbundet förklarade att den ingångna
överenskommelsen med hyresgästorganisationen fungerat tillfredsställande.
I den mån hyresregleringen avvecklas kommer dessutom, enligt förbundet,
konkurrensen att medföra att frågan om tvångsåtgärder får en alltmer
undanskymd plats. Hyresgästernas riksförbund hänvisade också till
gällande bestämmelser och den ingångna överenskommelsen och ansåg att
en förbättring av lägenhetsunderhållet uppnåtts, även om man alltjämt kan
påträffa fastigheter, i vilka underhållet är otillfredsställande. Förbundet ansåg
det lämpligast, att ytterligare erfarenheter av partsöverenskommelsen
borde vinnas, innan ytterligare åtgärder vidtages. SABO framhöll slutligen,
att motionärerna berörde ett område som ligger utanför dess erfarenhetsfält,
varför SABO saknade påtagligt underlag för ett ställningstagande.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965 5
Utskottet avstyrkte jämväl förevarande motioner i utlåtande nr 10 år
1963, vilket godkändes av riksdagen, och uttalade bl. a. följande.
Frågan om förhyrd lägenhets skick har diskuterats inom hyreslagskommittén
som emellertid icke funnit anledning att i sitt betänkande (SOU
1961:47) framlägga något reformförslag i ämnet. I de av utskottet införskaffade
remissyttrandena över motionerna avstyrkes dessa samstämmigt
med hänvisning huvudsakligen till att frågor om lägenheternas underhåll
som icke vore reglerade i lag lämpligen borde lösas genom förhandlingar
och avtal mellan parternas organisationer. Utskottet vill särskilt framhålla
vad Hyresgästernas riksförbund anfört om att ytterligare erfarenheter av
nu gällande partsöverenskommelse borde avvaktas innan åtgärder av annan
art vidtages.
Utskottet
Gällande hyreslag innehåller vissa föreskrifter om hyresvärds skyldigheter
med avseende å uthyrd lägenhets skick. Om annat ej överenskommits
skall sålunda hyresvärd å tillträdesdagen tillhandahålla uthyrd lägenhet i
sådant skick att den enligt allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar
för det med förhyrningen avsedda ändamålet ävensom under hyrestiden
vidmakthålla detta skick. Om hyresvärd åsidosätter sina skyldigheter i
nämnda avseenden föreligger möjlighet för hyresgäst att efter yrkande hos
domstol komma i åtnjutande av hyresnedsättning eller ock utfå skadestånd.
Hyresgästen har vidare rätt att, om hyresvärden vägrar tillbörliga reparationer,
själv låta utföra dessa på hyresvärdens bekostnad.
Överenskommelser har såsom framgår av det ovanstående träffats mellan
riksorganisationerna på hyresmarknaden angående dels indexmässig beräkning
av reparationsposten för hyreshus och dels viss ordning för organisationernas
medverkan vid lösandet av tvistefrågor rörande lägenhetsreparationer.
I förevarande motion, som tar sikte på de privatägda hyresfastigheterna,
göres gällande att dessa överenskommelser icke utlöst någon
större aktivitet från fastighetsägarnas sida i reparationshänseende. Fortfarande
betraktar hyresgästerna i dessa fastigheter det som utsiktslöst att
erhålla en av fastighetsägarna bekostad reparation. Eftersom det enligt motionären
icke är möjligt att på överenskommelsens väg få klart bekräftat
den från Fastighetsägareförbundet gjorda utfästelsen om viss reparationsskyldighet
för ägare av flerfamiljs hyreshus hemställes om förslag till lagstiftning
härom. Den träffade överenskommelsen på området mellan SABO
och Hyresgästernas riksförbund kan enligt motionären tjäna som förebild.
Såsom framgår av de remissyttranden, som avgavs av statens hyresråd,
Fastighetsägareförbundet och Hyresgästernas riksförbund i anledning av i
ämnet väckta, sedermera avslagna motioner vid 1963 års riksdag, hade erfarenheterna
av berörda överenskommelser på hyresmarknaden för det dåvarande
varit i huvudsak gynnsamma. Enligt utskottets mening torde möj
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 2 år 1965
ligheten att genom framtida överenskommelser uppnå ytterligare skydd för
hyresgästs rätt till reparationer ej vara utesluten. Skydd i förevarande hänseende
åtnjuter hyresgäst dessutom på sätt ovan redovisats genom gällande
bestämmelser i allmänna hyreslagen, vilka bestämmelser är av vikt inte
minst beträffande fastigheter som ej omfattas av sagda överenskommelser.
Frågor om lägenhetsunderhåll är slutligen föremål för utredning inom hyreslagstiftningssakkunniga.
Dessa skall enligt sina direktiv utreda frågan
om avtalsfrihet på hyresmarknaden och därvid bl. a. undersöka vilka ändrade
regler som kan komma i fråga om det visar sig att den gällande lagstiftningen
motverkar en erforderlig anpassning av hyrorna till lägenheternas
bruksvärde. Vid nu angivna förhållanden finner utskottet någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionen ej vara erforderlig.
Utskottet får således hemställa,
att förevarande motion, I: 55, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1965
På tredje lagutskottets vägnar:
ERIK ALEXANDERSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson’, Svante
Kristiansson*, Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, Erik Jansson, Nils-Erie Gustafsson
och Åkesson;
från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,
herrar Grebäck, Persson i Tandö, Svenning, Carlshamre och From.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
MARCUS BOKTR. STHLM I96S 650032
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.