Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1916

1965-05-06 · 9 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:24, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1916

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1965

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1916 (nr i69).

Genom en den 26 februari 1965 dagtecknad proposition, nr 93, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen

fogat förslag till förordning om ändring i folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den som beretts plats på ålderdomshem skall

få viss valfrihet i fråga om sin kyrkobokföring. Kyrkobokföringen skall sålunda

ske antingen i den församling där ålderdomshemmet ligger eller i

den församling där han var kyrkobokförd innan han kom i åtnjutande av

vård eller tillsyn i ålderdomshem.

Författningstexten

Det vid propositionen fogade förslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Förordning

om ändring i folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas dels att i 14 § folkbokföringsförordningen den 28

juni 1946 skall införas ett nytt moment, betecknat 5 inom.1, av nedan angiven

lydelse, dels att 14 § 6 mom. samma förordning2 skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

1 Förutvarande 14 § 5 mom. upphävt se 1950:41.

J Senaste lydelse, av 14*§ 6 mom. se 1960:36.

1 llihang till riksdagens protokoll 1965. i) samt. il avd. Xr 24

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14

6 mom. Intages någon å sjukvårdsinrättning

eller ålderdomshem

eller å förbättrings-, uppfostrings-,

tvångsarbets- eller straffanstalt,

medför detta ej förändring i avseende

å hans kyrkobokföring, såvida icke

under tiden sådana förhållanden

inträffa, att han på grund därav bort,

därest han ej varit intagen å inrättningen

eller anstalten, annorstädes

kyrkobokföras. I fråga om kyrkobokföring

av den som villkorligt eller

på prov frigivits eller utskrivits

från fångvårdsanstalt skall under

prövotiden så anses som vore han

fortfarande intagen å anstalten.

§•

5 m o m. Den som beretts plats i

ålderdomshem i annan församling

än den, där han rätteligen var eller

bort vara kyrkobokförd när han kom

i åtnjutande av vård eller tillsyn i sådant

hem, äger vara kyrkobokförd i

sistnämnda församling.

Om särskilda skäl föreligga, må

den som beretts plats i ålderdomshem

och är kyrkobokförd i den församling

där ålderdomshemmet är

beläget, utan hinder av bestämmelserna

i 13 § 1 mom. tredje stycket

bokföras på annan fastighet i församlingen.

År den som beretts plats

i ålderdomshem kyrkobokförd i annan

församling, må han bokföras på

den fastighet där han förut var bokförd

eller under rubrik å församlingen

skrivna eller, om särskilda

skäl föreligga, på annan fastighet.

6 mom. Intages någon i sjukvårdsinrättning

eller i ungdomsvårdsskola,

fångvårds- eller arbetsanstalt,

medför detta ej förändring

med avseende på hans kyrkobokföring,

såvida icke under tiden sådana

förhållanden inträffa, att han

på grund därav bort, därest han ej

varit intagen i inrättningen eller anstalten,

annorstädes kyrkobokföras.

I fråga om kyrkobokföring av den

som villkorligt frigivits eller utskrivits

från fångvårds- eller arbetsanstalt

eller som efter dom å ungdomsfängelse

eller internering överförts

till vård utom anstalt skall under

prövotiden eller under vården

utom anstalt så anses som om han

fortfarande vore intagen i anstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1965.

Den som före förordningens ikraftträdande beretts plats i ålderdomshem

äger påkalla att de nya bestämmelserna tillämpas på honom.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2b år 1965

3

Inledning

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anför inledningsvis

bl. a. följande.

I motioner vid 1960 års riksdag påtalades vissa olägenheter som uppkom

genom att pensionärer på ålderdomshem i annan församling än hemförsamlingen

enligt då gällande bestämmelser skulle kyrkobokföras och mantalsskrivas

på ålderdomshemmet. För att avhjälpa dessa olägenheter föreslog

motionärerna, att pensionärerna skulle få behålla sin tidigare kyrkobokförings-

och mantalsskrivningsort. På förslag av L3U 1960:3 (rskr 77)

upptogs därför ålderdomshem bland de i 14 § 6 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469) uppräknade inrättningarna. Intagning på

sådan inrättning medför sålunda ej ändring i kyrkobokföringen. Författningsändringen

(1960: 36) trädde i kraft den 1 juli 1960.

De nya bestämmelserna har emellertid lett till vissa tolkningssvårigheter.

Särskilt tveksamt är om pensionärerna äger valfrihet i fråga om sin kyrkobokföringsort.

På grund härav har i april 1964 inom finansdepartementet upprättats en

promemoria angående folkbokföring av pensionärer på ålderdomshem

(Stencil Fi 1964: 2). I promemorian föreslås viss valfrihet för pensionärerna

i fråga om deras kyrkobokföring.

Efter remiss har yttranden över departementspromemorian avgetts av

kammarrätten, statistiska centralbyrån, länsstyrelserna i Kristianstads,

Kopparbergs och Västerbottens län, kyrkobokföringsinspektörerna i Skara

stifts andra inspektionsområde, Växjö stifts första inspektionsområde och

Karlstads stift samt ordföranden i uppbördsorganisationskommittén.

Innan jag går närmare in på den i promemorian behandlade frågan vill

jag erinra om att 1961 års riksdag funnit en författningsändring motiverad

beträffande ett näraliggande spörsmål, nämligen mantalsskrivning av patienter

i familjevård. Riksdagen ansåg det olämpligt att såsom ofta sker i

praxis mantalsskriva sådana patienter på den ort där familjevårdhemmet

ligger (L3U 1961: 12, rskr 151). Senare har även styrelsen för Nykterhetsvårdens

Anstaltsförbund i skrivelse till Kung]. Maj:t begärt författningsändring

i samma fråga.

För närvarande pågår inom centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

utredning i syfte att modernisera folkbokföringsförordningen. Därvid

avses även bosättningsbegreppet skola överses. Vilka regler som bör gälla

för mantalsskrivning av patienter i hemsjukvård är i hög grad beroende

av utformningen av bosättningsbegreppet. .lag är därför inte beredd att nu

upptaga denna fråga till närmare övervägande.

lj Bilunuj till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. .3 and. Xr 24

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 21 år 1965

Gällande rätt in. m.

En redogörelse för gällande bestämmelser och frågans tidigare behandling

lämnas i propositionen s. 5—8.

Till belysande av de föreslagna ändringarna i 14 § (i mom. folkbokföringsförordningen

må ytterligare anföras följande.

Enligt § 3 mom. 7 förordningen den 6 augusti 1894 (nr 61) angående

mantalsskrivning skulle den som intagits på sjukvårdsinrättning eller förbättrings-

eller uppfostringsanstalt på annan ort ej av sådan anledning

mantalsskrivas där. I § 3 mom. 8 föreskrevs att den som undergick frihetsstraff

eller tvångsarbete skulle mantalsskrivas inom det distrikt i vars

mantalslängd han senast uppförts. Vidare gällde enligt § 3 punkt f) förordningen

den 3 december 1915 (nr 476) angående kyrkoböckers förande, att

intagning på uppfostringsanstalt, sjukvårdsinrättning, förbättrings-, tvångsarbets-

eller straffanstalt utom hemorten inte medförde förändring med

avseende på vederbörandes bokföring. Vissa undantag från nämnda bestämmelser

föreskrevs i författningarna.

I folkbokföringskommitténs betänkande med förslag till omorganisation

av folkbokföringen (SOU 1944: 52) föreslogs ett stadgande av innehåll, såvitt

nu närmast är av intresse, att den som intagits på sjukvårds-, socialvårds-

eller fångvårdsanstalt inte skulle av sådan anledning kyrkobokföras

på anstalten. Enligt föreslagna anvisningar till stadgandet skulle till anstalter

av nämnda slag hänföras t. ex. anstalter för vård av kropps- och

sinnessjuka, anstalter för lytta och vanföra, alkoholisthem, hem för fallandesjuka

och sinnesslöa, anstalter för blinda och dövstumma, barnhem,

skyddshem för vanartade, uppfostringsanstalter för minderåriga förbrytare,

arbetskolonier för lösdrivare och lösgivna fångar, fattigvårdsanstalter, centralfängelser,

straffängelser, kronohäkten, ungdomsanstalter o. s. v. Genomförandet

av de sålunda föreslagna ändringarna ansågs emellertid böra anstå

i avbidan på att frågan om ändrad socialvårdslagstiftning kom under bedömande.

Till följd härav överfördes de äldre bestämmelserna i huvudsak

oförändrade till 14 § 6 mom. folkbokföringsförordningen (jfr prop. 1946:

255 s. 155). Sedermera genomförda reformer på sociallagstiftningens område

har inte medfört ändring i ifrågavarande stadgande. Till anstalter som

där avses är enligt en handbok till folkbokföringsförordningen (Norrman,

Rätt kyrkobokförings- och mantalsskrivningsort, 1953 års upplaga s. 97)

att hänföra alla de anstalter som uppräknas i folkbokföringskommitténs

föreslagna anvisningar med undantag av fattigvårdsanstalt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2t ur 1905

o

De par tements promemorian

Innehållet i departementspromemorian redovisas i propositionen på s.

8—13. Det vid promemorian fogade författningsförslaget har intagits på

s. 22 i propositionen.

Remissyttrandena

Eu sammanställning av de remissyttranden som avgivits över departementspromemorian

återfinns i propositionen s. 13—18.

Departementschefen

Frågan om var en person, som vistas på ålderdomshem utanför den egna

kommunen eller församlingen, bör mantalsskrivas och kyrkobokföras har

diskuterats vid ett flertal tillfällen. Ursprungligen fanns det i 1946 års folkbokföringsförordning

(FBF) inga särbestämmelser beträffande ålderdomshem

och detta ledde till kyrkobokföring och mantalsskrivning på ålderdomshemmet

även om personen tidigare varit skriven i annan kommun.

Detta stod visserligen i överensstämmelse med huvudregeln att man skall

kyrkobokföras där man är bosatt men innebar för många vårdtagare att

man klippte av banden med den gamla hemförsamlingen på ett sätt som

kan ha stor känslomässig betydelse för gamla människor. Främst av humanitära

skäl ansåg 1960 års riksdag att den intagne i stället borde skrivas

i den ort där han var bosatt före intagningen. Med anledning härav infördes

i 14 § 6 mom. FBF det tillägget, att intagning på ålderdomshem inte

skall föranleda ändring av kyrkobokföringen.

Av såväl departementspromemorian som remissyttrandena framgår att

den nya lagstiftningen lett till tolkningssvårigheter. Som jag framhöll i interpellationssvar

vid 1963 års höstriksdag är frågan huruvida pensionär på

ålderdomshem har valfrihet beträffande kyrkobokföringsort en tolkningsfråga.

Den har alltjämt inte prövats av högsta instans i sådana frågor, dvs.

kammarrätten. Lagstiftningens innehåll på denna punkt är alltså fortfarande

oklar. På grund härav har frågan om dessa pensionärers kyrkobokföring

utretts inom finansdepartementet.

I departementspromemorian har nu föreslagits, att pensionär på ålderdomshem

i annan församling skall få valfrihet i fråga om sin kyrkobokföringsort.

Valet har föreslagits stå mellan två församlingar, den där ålderdomshemmet

ligger och den där han var bosatt före intagningen på sådant

hem. Vidare har i promemorian föreslagits att pastor skall få större frihet

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr är W65

att skriva pensionären på viss fastighet eller under rubriken »å församlingen

skrivna».

Vid remissbehandlingen har de i promemorian framlagda förslagen vunnit

så gott som enhällig anslutning. I flertalet yttranden understryks de

humanitära skälen för införandet av valfrihet. Principiella erinringar har

framförts endast av kammarrätten, som finner sådan valfrihet strida mot

en grundprincip inom folkbokföringen, nämligen att man inte skall få disponera

över sin folkbokföring.

Enligt min mening föreligger det ett behov att nu söka åstadkomma en

definitiv lösning av frågan om kyrkobokföringen av dem som vistas på ålderdomshem.

Oavsett om den i promemorian föreslagna valfriheten var avsedd

vid tillkomsten av 1960 års lagstiftning eller icke, får den anses innebära

ett fullföljande av den humanitära linje som onekligen var vägledande

vid 1960 års författningsändring. För egen del anser jag de tidigare angivna

humanitära synpunkterna väga betydligt tyngre än den invändning av principiell

natur som framförts av kammarrätten. När det gäller den principiella

sidan av saken måste man för övrigt beakta att det här rör sig om

en klart avgränsad och speciell personkategori som i regel inte kommer

att ändra sin faktiska bosättningsort. Genom valfriheten kan man vidare

i stort sett undgå de olägenheter i fråga om pensionärernas rösträtt som

påtalades i den tidigare omnämnda interpellationen vid 1963 års riksdag.

Några större olägenheter av praktisk natur anser jag inte kunna uppstå

genom införande av den aktuella valfriheten. Risken för missbruk i

syfte att nå en lägre kommunal utdebitering får anses ringa, eftersom denna

pensionärskategori i stor utsträckning är fri från inkomstskatt. Om man

slår fast att det är en rättighet att välja, kan man inte gärna tala om missbruk

när denna valfrihet utnyttjas på ena eller andra sättet. Det torde för

övrigt vara omöjligt att påvisa att det endast är en lägre utdebitering som

varit den avgörande faktorn vid utnyttjandet av valfriheten. Inte heller bör

man numera behöva räkna med missbruk från kommuns sida genom obehörig

påverkan av pensionärer i valet av kyrkobokföringsort. Jag får därför

tillstyrka att den i promemorian föreslagna valfriheten införes.

Valfriheten bör i enlighet med promemorieförslaget konstrueras som ett

undantag från huvudregeln att bosättningen bestämmer kyrkobokföringen.

Den som inte känner någon samhörighet med den tidigare hemortsförsainlingen,

kanske på grund av endast en kortare tids vistelse där, bör nämligen

vara oförhindrad att låta kvrkobokföra sig på ålderdomshemmet. Den

kyrkobokföring som ägt rum i samband med inflyttningen bör enligt min

mening inte vara bindande för framtiden utan pensionären bör kunna utöva

sin valrätt vid senare tidpunkt om han finner skäl därtill.

Sedan det blivit klart i vilken församling pensionären skall skrivas, aktualiseras

frågan på vilken fastighet i församlingen han skall bokföras.

För närvarande föreligger prövningsrätt för pastor endast om pen
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1965

sionären skrivits i annan församling än där ålderdomshemmet ligger. Denna

prövningsrätt är för övrigt begränsad till ett val mellan kvarskrivning på

gamla fastigheten och överföring till rubriken »å församlingen skrivna». I

promemorian har nu föreslagits en obegränsad valfrihet för pastor vare sig

det är fråga om ålderdomshemsförsamlingen eller den tidigare församlingen.

Denna utvidgning av valfriheten bär kammarrätten funnit alltför

vidsträckt.

Enligt min mening bör pensionären — när ålderdomshemmet ligger i den

gamla kyrkobokföringsorten — i enlighet med huvudregeln skrivas på ålderdomshemmet

om han uttrycker önskemål härom genom att göra flyttningsanmälan.

Önskar han däremot vara skriven på sin gamla fastighet,

bör han inte göra sådan anmälan. Pensionären kan emellertid även begära

att bli kyrkobokförd på annan fastighet inom församlingen. Pastor bör efterkomma

sådana önskemål om pensionären har anknytning till fastigheten

genom nära anhörigs bosättning där el. dyl. I likhet med kammarrätten

anser jag att skrivning under rubriken »å församlingen skrivna» inte bör

förekomma när pensionären är bosatt på ålderdomshem i samma församling.

Ligger ålderdomshemmet i annan församling än pensionärens hemortsförsamling

och har pensionären genom att underlåta att lämna flyttningsbetyg

givit uttryck åt sin önskan att inte byta församling, bör skrivningen

ske på den fastighet pensionären önskar om han har viss anknytning till

denna, t. ex. genom att han äger fastigheten eller tidvis vistas hos barn som

är bosatta på fastigheten eller att han förvarar sina inventarier där.

Vid flyttning från ett utanför hemortsförsamlingen beläget ålderdomshem

till ett annat bör han inte skrivas i den tidigare ålderdomshemsförsamlingen.

När det gäller den tekniska utformningen kan man inte genom

anvisningar av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden införa

den nya valfriheten för pensionärer utan härför krävs ändring i själva

FBF. Enighet råder om att valfrihetsbestämmelsen bör införas under det

vakanta 5 mom. i 14 § FBF. Därvid bör preciseras att den alternativa församlingen

endast är den, där pensionären var bosatt innan han erhöll vård

eller tillsyn i ålderdomshem. Någon anknytning till socialhjälpslagens

terminologi synes inte påkallad, även om det givetvis är fråga om endast

kommunala ålderdomshem. Ä andra sidan bör terminologin avvika från

den i (i inom. FBF med hänsyn till att inflyttning till ålderdomshem är

helt frivillig. Genom uttrycket »beretts plats» utesluts sådana personer som

tillhör ålderdomshemmets personal och som är bosatta på ålderdomshemmet.

Även bestämmelsen om på vilken fastighet kyrkobokföringen skall ske

bör i enlighet med utredningsförslaget införas i 14 § ö inom. FBF. Såsom

kammarrätten påpekat bör dock klargöras att kyrkobokföringen inte skall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 2i år 1965

få ske på vilken fastighet som helst utan endast på viss fastighet beträffande

vilken särskilda skäl föreligger. Sådant särskilt skäl är pensionärens viljeförklaring

och faktiska anknytning till en fastighet eller till församlingen

som sådan. Det får ankomma på centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden

att lämna anvisningar om vad som avses med särskilda skäl.

Genom uttrycket »om särskilda skäl föreligga» vinnes vidare en möjlighet

till överprövning av pastors beslut. Att det här är fråga om pastor i den aktuella

kyrkobokföringsförsamlingen får anses framgå redan av bestämmelsen

i 5 mom. första stycket.

De nu föreslagna bestämmelserna i 5 mom. FBF föranleder en redaktionell

ändring av 6 inom. förordningen. I samband härmed förordas viss modernisering

av sistnämnda författningsrum. Sålunda föreslås bl. a. att uttrycken

förbättrings-, uppfostrings-, tvångsarbets- eller straffanstalt, som

är föråldrade, utbyts mot ungdomsvårdsskola, fångvårds- eller arbetsanstalt.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1965. Beträffande de

pensionärer som redan dessförinnan inflyttat på ålderdomshem och enligt

1960 års lagstiftning kvarskrivits i sin gamla hemförsamling skulle en allmän

överföring till ålderdomshemsförsamlingen medföra alltför stort administrativt

arbete. En sådan ändring av kyrkobokföringen bör ske endast

om pensionären själv begär det. Därmed undviker man tvångsskrivning

och fullföljer principen om valfrihet. Ett uttryckligt stadgande härom bör

införas som övergångsbestämmelse.

Utskottet

Utskottet bär inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag,

såvitt avser 14 § 5 mom. folkbokföringsförordningen. I propositionen

föreslås vidare bl. a. sådan ändring av 14 § 6 mom. samma förordning att

begreppen »förbättrings- och uppfostringsanstalt» utbyts mot »ungdomsvårdsskola».

Sistnämnda begrepp torde emellertid inte omfatta alla de anstalter

på vilka stadgandet f. n. tillämpas. Då Kungl. Maj:ts förslag inte

åsyftar ändrad rättstillämpning, anser utskottet att den sålunda förordade

moderniseringen bör anstå i avvaktan på den översyn av folkbokföringsförordningen

som sker inom centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden.

De ändringar som i övrigt föreslås beträffande 6 mom. bör utan binder

härav nu kunna genomföras.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

alt riksdagen med förklaring att förevarande proposition,

nr 93, icke kunnat oförändrad bifallas måtte för sin del

antaga det genom propositionen framlagda författningsförslaget

med den ändringen att 14 § 6 mom. erhåller följande

såsom utskottets förslag betecknade lydelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 24 år 1965

9

(Kungl. Maj.ts förslag)

Intages någon i sjukvårdsinrättning

eller i ungdomsvårdsskola,

fångvårds- eller arbetsanstalt, inedför

detta ej förändring med avseende

på hans kyrkobokföring, såvida

icke under tiden sådana förhållanden

inträffa, att han på grnnd därav

bort, därest han ej varit intagen

i inrättningen eller anstalten, annorstädes

kyrkobokföras. I fråga om

kyrkobokföring av den som villkorligt

frigivits eller utskrivits från

fångvårds- eller arbetsanstalt eller

som efter dom å ungdomsfängelse

eller internering överförts till vård

utom anstalt skall under prövotiden

eller under vården utom anstalt så

anses som om han fortfarande vore

intagen i anstalten.

Stockholm den 6 maj 1965

(Utskottets förslag)

Intages någon i sjukvårdsinrättning

eller i förbättrings-, uppfostrings-,

fångvårds- eller arbetsanstalt

medför detta ej förändring med avseende

på hans kyrkobokföring, såvida

icke under tiden sådana förhållanden

inträffa, att han på grund

därav bort, därest han ej varit intagen

i inrättningen eller anstalten,

annorstädes kyrkobokföras. I fråga

om kyrkobokföring av den som villkorligt

frigivits eller utskrivits från

fångvårds- eller arbetsanstalt eller

som efter dom å ungdomsfängelse

eller internering överförts till vård

utom anstalt skall under prövotiden

eller under vården utom anstalt så

anses som om han fortfarande vore

intagen i anstalten.

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Ebbe Ohlsson, Knut Johansson,

Åkesson, Herbert Larsson och Wirmark;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, fru Torbrink,

herrar Grebäck, Johansson i öckerö, Svenning, Bengtson i Solna och From.

MARCUS BOKTR. STHIM 1965 6 50032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:270 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändring i folkbokföring sförordningen den 28 juni 1946 a1 i texten