Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

1965-05-04 · 27 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:26, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående fortsatt giltighet av lagen den

19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m., m. in.

jämte i ämnet väckta motioner, dels väckta motioner

om avveckling av hyresregleringen och hyreskontrollen,

om bevarande av värdefull äldre stadsbebyggelse,

om motverkande av rivning av icke saneringsmogna

fastigheter, om åtgärder för att underlätta sanering

av äldre byggnadsbestånd samt om kontroll av överlåtelse

av bostadsrätt vid förvärv å exekutiv auktion.

Genom en den 26 mars 1965 dagtecknad proposition, nr 103, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag

till

1) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568)

om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal;

4) lag angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med

särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås fortsatt giltighet för lagstiftningen om hyresreglering

till utgången av år 1966.

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 19G5. 9 samt. 3 avd. Nr 26

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. in.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m.,

vilken enligt lag den 31 maj 1963 (nr 163) gäller till och med den 31 december

1965, skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1966.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1965

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 31 december 1965, må framställning

som sägs i 7 § göras senast den 14 juli 1965 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar låta

hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat hyresgästen

sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1965 lämnat meddelande som sägs i 8 a §

femte stycket om att hyresförhållande skall upphöra efter den 31 december

1965, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 14 juli 1965.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt in. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt m. in., vilken enligt lag den 31 maj 1963

(nr 164) gäller till och med den 31 december 1965, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1966.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 december 1956 (nr 568 ) om rätt

i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal

Härigenom förordnas, att lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken enligt lag den 31 maj 1963 (nr 165)

gäller till och med den 31 december 1965, skall äga fortsatt giltighet till och

med den 31 december 1966.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

3

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 15 maj 1959 (nr 157) med särskilda

bestämmelser om makars gemensamma bostad

Härigenom förordnas, att lagen den 15 maj 1959 med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad, vilken enligt lag den 31 maj 1963

(nr 166) gäller till och med den 31 december 1965, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 31 december 1966.

Motioner

1 samband med propositionen har utskottet behandlat dels i anledning av

densamma väckta motioner, dels vissa till lagutskott hänvisade fristående motioner

enligt följande.

I anledning av propositionen väckta motioner

a) Likalydande motionerna I: 739 av herr Holmberg m. fl. och II: 869 av

herr Magnusson i Borås m. fl., i vilka hemställs,

»1. att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 163 rörande

fortsatt giltighet för lagstiftningen om hyresreglering;

2. besluta om en etappvis skeende avveckling av hyresregleringen och

byreskontrollen i sådan takt att avvecklingen blir genomförd

a) i orter med mindre än 40 000 invånare under loppet av 1966,

b) i övriga orter utom storstadsområdena under loppet av 1967 samt

c) i storstadsområdena under loppet av 1968 och 1969; ävensom

3. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

författningsändringar»;

b) likalydande motionerna I: 740 av herr Jacobsson, Per, och herr Hilding

och II: 870 av herr Ståhl m. fl., i vilka hemställs,

»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 103

måtte besluta i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att en parlamentarisk beredning

tillsättes för en samordnad lösning av bostadsfrågan i hela dess

vidd samt att till denna berednings förfogande ställa den inom kanslihuset

tillsatta expertgruppen jämte andra lämpliga experter».

Beträffande skälen för motionärernas yrkanden hänvisas, i den mån redogörelse

ej lämnas nedan, till motionerna I: 739 och II: 870.

fl Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 3 avd. Nr 26

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Fristående motioner

a) Likalydande motionerna I: 58 av herr Anderson, Carl Albert, och II: 74

av herr Zetterberg, i vilka hemställs,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t påkalla en skyndsam utredning rörande

bevarande av äldre, värdefull stadsbebyggelse»;

b) likalydande motionerna I: 67 av herrar Hilding och Nyman samt II: 90

av herr Gustafsson i Borås, i vilka hemställs,

»att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t begära förslag till sådan ändring av

bosladsrättskontrollagen att ovan påtalade möjlighet att kringgå lagen undanröjes»;
c)

motionen II: 131 av herrar Eliasson i Sundborn och Sjönell, vari hemställs,

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam

utredning samt förslag till innevarande års riksdag rörande åtgärder för

motverkande av rivning av icke saneringsmogna bostadsfastigheter i enlighet

med vad i motionen anförts»;

d) likalydande motionerna I: 330 av herr Virgin m. fl. och II: 3% av herr

Heckscher m. fl., i vilka hemställs,

»A. att riksdagen måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta utreda

och framlägga förslag om erforderliga åtgärder för att stimulera och underlätta

en sanering av äldre byggnadsbestånd genom ombyggnad;

2) besluta om sådan ändring av hyresregleringslagen att fastighetsägare

och hyresgäst erhåller frihet att avtala om sådan hyreshöjning som kan

föranledas av i fastigheten genomförda förbättringsåtgärder;

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till sådana ändringar

i hyreslagstiftningen som erfordras för genomförande av förslaget under

A 2)»;

e) likalydande motionerna I: 331 av herr Virgin m. fl. och II: 397 av herr

Heckscher m. fl., i vilka hemställs,

»1) att riksdagen måtte besluta om en etappvis skeende avveckling av

hyresregleringen och hyreskontrollen i sådan takt att avvecklingen blir genomförd
a)

i orter med mindre än 40 000 invånare under loppet av 1966,

h) i övriga orter utom storstadsområdena under loppet av 1967 samt

c) i storstadsområdena under loppet av 1968 och 1969; ävensom

2) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderliga

författningsändringar».

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Beträffande skälen för motionärernas yrkanden hänvisas, i den mån redogörelse

ej lämnas nedan, till motionerna 1:58, 11:90, 11:131, 11:396 och

11:397.

Gällande bestämmelser

En redogörelse för det huvudsakliga innehållet i de i propositionen behandlade

lagarna lämnas i propositionen på s. 4—7. Med anledning av de

framställda motionsyrkandena må ytterligare anföras följande.

Enligt 54 § 1 mom. tredje stycket byggnadsstadgan den 30 december 1959

(nr 312) fordras byggnadslov för rivning av byggnad, såvida byggnaden är

belägen inom område med stadsplan. Byggnadslov för rivning anses emellertid

i princip ej kunna vägras (jfr Bexelius m. fl. Byggnadslagstiftningen

4:e uppl. s. 443). Vidare kan byggnad enligt lag den 9 december 1960 (nr

690) förklaras för byggnadsminne. I samband därmed skall genom skyddsföreskrifter

anges, i vilka delar byggnaden inte får ändras. Medför skyddsföreskrifter

sådan inskränkning i rätten att nyttja byggnad att ägaren kan

förfoga däröver endast på sätt som står i uppenbart missförhållande till dess

tidigare värde, är han berättigad till ersättning av kronan för liden skada.

Den som i strid mot meddelade skyddsföreskrifter river byggnadsminne kan

straffas med dagsböter. Genom förordnande enligt lagen den 31 maj 1963

(nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete kan bl. a. rätten till

rivning av byggnad göras beroende av sådant tillstånd. Tillståndsprövningen

skall ske under beaktande av vissa förhållanden på byggarbetsmarknaden.

I bostadsrättskontrollagen föreskrivs att överlåtelse av bostadsrätt mot

vederlag för att bli gällande skall godkännas av hyresnämnd. Undantag gäller

dock för förvärv som skett på exekutiv auktion (5 §). överlåtelse av bostadsrätt

får ej godkännas, om ersättning för bostadsrätten skall utgå med

högre belopp än som svarar mot bostadsrättshavarens andel i föreningens behållna

tillgångar, om inte bostadsrätten av särskild anledning har högre

värde (6 §). Det är förbjudet att för överlåtelse av bostadsrätt motta, träffa

förbehåll om eller begära ersättning utöver vad som upptagits i det avtal,

som underställs hyresnämndens prövning, eller att motta högre ersättning

än nämnden godkänt (7 §).

I. Förlängning av hyreslagstiftningens giltighetstid

Hyresrådets framställning och remissyttrandena

1 propositionen lämnas på s. 7—8 en redogörelse för hyresrådets framställ

ning och de däröver avgivna remissyttrandena.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Departementschefen

Sedan år 1956 pågår en successiv avveckling av hyresregleringen. Sålunda

har efter ändringar i hyresregleringslagen från lagens bestämmelser om hyreskontroll

undantagits dels upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt

hus, för vilket utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december

1956 samt icke uppsagts till betalning, dels upplåtelse i första hand av lägenhet

i hus, som förvaltas av landstingskommun, borgerlig primärkommun

eller municipalsamliälle eller av allmännyttigt bostadsföretag eller av företag

som jämställts med kommun eller av annat bostadsföretag, i vilket

landstingskommun eller borgerlig primärkommun äger ett bestämmande

inflytande och som arbetar utan enskilt vinstsyfte, och dels upplåtelse av

bostadslägenhet som förvaltas av staten. Vidare har genom beslut av Kungl.

Maj :t vid olika tillfällen såväl en ytterligare kategorimässig som en regional

avveckling av hyresregleringen skett. Senast har genom beslut den 29 oktober

och den It december 1964 hyresregleringen från och med den 2 mars

1965 upphävts helt i 40 orter. Efter denna avveckling gäller hyresregleringen

i fråga om bostäder i 169 orter. För möblerade rum gäller regleringen

i endast 8 av dessa orter. Regleringen är helt upphävd beträffande garage.

För andra lokaler än garage, d. v. s. huvudsakligen butiks- och kontorslokaler,

är regleringen kvar i endast 16 orter.

Folkmängden i de 169 orter, som fr. o. m. den 2 mars 1965 fortfarande

har hyresreglering för bostäder, kan uppskattas till icke fullt 4,4 milj.,

d. v. s. c:a 58 % av rikets hela folkmängd. Att märka är dock bl. a., att lägenheter

i kommunägda hus i dessa orter är undantagna från varje form

av hyresreglering och att lägenheter i privata hus, som tillkommit under

de senaste åtta åren, i det stora flertalet fall ej är underkastade hyresregleringslagen

utan faller under den hyreskontroll som utövas av den lånebeviljande

myndigheten.

Som framgår av hyresrådets skrivelse tillkallades i maj 1963 sakkunniga

för utredning om förenkling av hyreskontrollen och utformning av besittningsskyddet

för hyresgäst inom ramen för den allmänna hyreslagstiftningen.

Syftet med hyreslagstiftningssakkunnigas uppdrag kan i huvudsak sägas

vara att hyresregleringen i sin nuvarande form skall upphöra att gälla

och att erforderliga lagregler om förhållandet mellan parterna på hyresmarknaden

skall om möjligt samlas i en allmän hyreslag, som förenar principiell

avtalsfrihet på marknaden med ett effektivt besittningsskydd för

hyresgästerna, innefattande möjlighet att ingripa mot oskäliga hyror. I direktiven

för de sakkunniga framhöll jag, att utredningen borde bedrivas

med all den skyndsamhet som omständigheterna medgav. Den utveckling

som ägt rum sedan de sakkunniga tillkallades har givit ökad vikt åt önskemålet

om skyndsamhet i utredningsarbetet. Samtidigt som en förbättrad

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26‘ är 1965 7

jämvikt på bostadsmarknaden har inträtt på åtskilliga mindre och medelstora

orter — varigenom hyresregleringen kunnat avvecklas regionalt —

synes etterfrågeöverskottet ha ökat på bostadsmarknaden i de största och

mest expansiva regionerna. Samtidigt har kostnadsutvecklingen för de under

senare år byggda husen medfört en tendens till skärpt hyressplittring.

Därmed torde också andra med hyresregleringen förenade olägenheter ha

accentuerats. Som exempel härpå kan anföras den bristande rörligheten på

bostadsmarknaden, de orättvisor olika hyresgäster emellan som följer av

hyressplittringen och svårigheterna att åstadkomma en ändamålsenlig fördelning

av bostadsbeståndet. Under den senaste tiden har uppmärksamheten

även riktats mot en annan företeelse, som anses ha samband med hyresregleringen,

nämligen rivningen av hus som inte är saneringsinogna från

teknisk synpunkt.

Hyreslagstiltningssakkunniga beräknar att kunna slutföra sitt uppdrag

under år 1965. Det är min förhoppning att detta skall ske så tidigt, att etter

erforderlig remissbehandling på grundval av detta utredningsarbete förslag

till ny lagstiltning i dessa ämnen skall kunna föreläggas riksdagen under

är 1966. I avbidan härpå bör gällande hyresregleringslagstiftning i enlighet

med hyresrådets hemställan förlängas till och med den 31 december 1966.

Liksom vid föregående förlängningstillfällen torde till den lag som innefattar

bestämmelse om förlängning av hyresregleringslagen böra fogas övergångsbestämmelser

av innebörd, att i vissa fall ansökan om förlängning av

hyresförhållande eller övertagande av hyresrätt, som avser tid efter lagens

hittillsvarande giltighetstid, må göras inom viss kortare tid efter det förlängningslagen

trätt i kraft.

Besittningsskyddslagen liksom även lagen med särskilda bestämmelser

om makars gemensamma bostad bör samtidigt få förlängd giltighet till och

med utgången av år 1966.

Erfarenheterna av den regionala och kategorimässiga avveckling som skett

har, såvitt hittills kunnat bedömas, i stort sett varit goda. Detta innebär

dock ej, att det är möjligt att — såsom föreslagits av fastighetsägareförbundet

— nu utan särskild prövning avveckla hyresregleringen i samtliga städer

med mindre än 40 000 invånare och, såvitt angår butiks- och kontorslokaler,

lörordna om avveckling för hela riket. Den kategorimässiga och

regionala avveckling av hyresregleringen som pågår sedan några år bör

tortgå enligt de av 1961 års riksdag godtagna riktlinjerna. Dessa innebär,

att avvecklingen grundas på ingående utredning angående förhållandena

på respektive orters hyresmarknad. Härvid bör hänsyn tas till vederbörande

kommunala myndighets bedömning. Detta bör emellertid inte hindra att

hyresregleringen på en ort avvecklas mot de kommunala myndigheternas

uttalade önskemål, om det är uppenbart att hyresmarknadsläget inte längre

motiverar dess bibehållande. Riktpunkten bör vara att avvecklingen bedrivs

så skyndsamt som möjligt utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden.

2f llihang till riksdagens protokoll 1965.!) samt. 3 avd. AV Sfi

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Skulle den nya lagstiftning om vilken jag tidigare talat bli försenad och till

följd därav hyresregleringslagens giltighetstid behöva förlängas ytterligare,

kan awecklingsfrågan komma i ett annat läge. Det kan då finnas anledning

att överväga en snabbare regional avveckling eller andra därmed jämförbara

åtgärder.

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran.

II. Ombyggnad och rivning av bostadshus

Inledning

Riksdagen har vid flera tillfällen och senast år 1964 avslagit motionsyrkanden

som syftat till att skapa avtalsfrihet beträffande hyressättningen i

samband med ombyggnadsarbeten. Utskottet hänvisar i denna del till sina av

riksdagen godkända utlåtanden 1961:24, 1963:26 och 1964:18. I sistnämnda

utlåtande anfördes efter en erinran om den tidigare riksdagsbehandlingen

vidare följande.

Riksdagen har därvid godtagit utskottets uppfattning att det å ena sidan

givetvis är önskvärt att åtgärder vidtages för att underlätta en upprustning

av det äldre bostadsbeståndet men att å andra sidan ett genomförande av förslagen

skulle medföra stora olägenheter men blott ringa fördelar. Sålunda

skulle hyresgästens ställning försvagas och ovisshet i många fall uppstå

om gällande grundhyra. Dessa skäl finner utskottet allltjämt bärande. Härtill

kommer att ansvariga myndigheter enligt utskottets mening ägnar moderniseringsverksamheten

stort intresse och att tillämpningen av gällande

bestämmelser om hyressättningen i dylika fall är så generös, att den icke

kan antagas verka hämmande på moderniseringar och förbättringar av äldre

fastigheter, då dessa är sakligt välmotiverade. En rimlig förräntning av det

på sådana arbeten nedlagda kapitalet torde således i regel kunna erhållas

även inom ramen för nuvarande hyresreglering. Om rivning sker av äldre

fastigheter, vilka i och för sig ännu under lång tid kunnat erbjuda godtagbara

bostäder, synes detta ofta kunna bero mindre på tillämpningen av reglerna

om höjning av grundhyra i anledning av förbättringsarbeten än på en

önskan hos ägaren att genom hyrorna i ett nyuppfört hus kunna tillgodogöra

sig ett stegrat tomtvärde. Av direktiven för hyreslagstiftningssakkunniga

framgår vidare att de sakkunnigas uppdrag omfattar en utredning bl. a. av

frågan om en anpassning av hyrorna till lägenhetens bruksvärde samt av

spörsmålet huruvida, i likhet med vad nu enligt 6 § hyresregleringslagen

gäller beträffande möblerade rum, avtalsfrihet beträffande hyran i princip

bör tillskapas med möjlighet för hyresnämnd att nedsätta oskälig hyra.

Utskottet vill anmärka att ett genomförande av motionärernas lagförslag

leder till en hyresreglering av det slag, som sålunda är föremål för de sak
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1065

kunnigas överväganden. Enligt utskottets mening kan det ej komina i fråga

att på detta begränsade område genom en omedelbar lagändring föregripa

utredningens resultat. Vid angivna förhållanden, och då utredningen enligt

direktiven skall bedrivas med all den skyndsamhet som omständigheterna

medger, anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionen

ej är påkallad.

b rågan om eu reglering av rivningsverksamheten med stöd av lagen om

igängsättningstillstånd för byggnadsarbete diskuteras i eu inom inrikesdepartementet

upprättad promemoria, dagteeknad den 13 november 1964. Enligt

promemorian kan en sådan reglering ske efter viss ändring av tillämpningsföreskrifterna

till lagen. Vid tillståndsprövningen, som ankommer på

arbetsmarknadsmyndigheterna, skulle i samråd med hyresnämnderna bedömas,

om rivningshuset är saneringsmoget. Promemorian har remissbehandlats.

Remissyttrandena över departementspromemorian

Stadsförbundet, Svenska byggnadsarbetareförbundet och Svenska riksbyggen

tillstyrker promeinorieförslaget under det att Sveriges fastighetsägareförbund,

Hyresgästernas riksförbund, Svenska byggnadsindustriförbundet,

Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Sveriges allmännyttiga bostadsIvretag

(SABO) avstyrker detsamma. Vissa remissmyndigheter vitsordar

behovet av åtgärder jjå området men föreslår att problemen bör lösas på

annat sätt. Sålunda hävdar bostadsstyrelsen, statens hyresråd och Hyresgästernas

riksförbund att en reglering bör kunna ske inom ramen för hyresregleringslagstiftningen,

medan sistnämnda förbund, byggnadsstyrelsen

och Byggnadsarbetareförbundet även framhållit möjligheten att komma till

rätta med problemen med stöd av byggnadslagstiftningen. Arbetsmarknadsstyrelsen

anser att avvägningen av saneringsverksamhetens omfattning i

lörsta hand är en bostadspolitisk fråga. Om promemorieförslaget skulle

genomföras anser HSB.s riksförbund att byggnadsnämnderna bör anvisas

som samrådsorgan.

För att belysa rivningsverksam hetens omfattning i

fråga om bostäder har bostadsstyrelsen redovisat följande tre tabeller.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1665

Tabell 1. Antalet lägenheter i hus där rivning påbörjats. Åren 1954—1963

1954

1955

1956

1957

1958

1959

1960

1961

1962

1963

Städer ............

2 049

2 311

2 478

2 751

3 777

4 988

6 113

6 345

7 185

7 545

Därav

småhus ........

405

413

505

596

574

822

866

915

1 092

1 195

övriga hus ......

1 644

1 898

1 973

2 155

3 203

4 166

5 247

5 430

6 093

6 350

Stockholms stad

och län ........

494

706

548

486

841

1 033

1 502

1 493

1 913

1 751

Därav

Stockholm......

415

505

440

369

623

768

940

1 142

1 398

1 073

Göteborgs och

Bohus län ......

208

253

213

329

451

298

437

527

753

920

Därav

Göteborg........

139

208

184

265

395

223

323

450

650

764

Malmö............

81

46

14

71

—

427

387

349

310

336

Stor-Stockholm ....

961

1 360

■1 362

1 857

1 492

Göteborgsreg.......

295

375

2470

698

842

1 Med Stor-Stockholm avses fr. o. m. år 1961 även kommunerna i yttre förortszonen.

2 Före år 1961 benämndes området »Stor-Göteborg». Fr. o. m. nämnda år ingår även Marstrands

stad, Hermansby, Kode, Romelanda, Stenungsund och Björketorp i området. Fjärås kommun,

som ingick i Stor-Göteborg, omfattas däremot ej av Göteborgsregionen.

Tabell 2. Antal lägenheter efter rivningshusens ålder. Åren 1961—1963

Kommungrupp

År

Alla lä- genheter

Därav i

småhus

Alla lägenheter fördelade efter byggnadsår

Okänt

Före

1901

1901—

1930

1931—

Städer

1961 ....................

6 345

915

292

4 390

1 582

81

1962 ....................

7 185

1 092

337

4 317

2 303

228

1963 ....................

7 545

1 195

353

4 356

2 584

252

1961—1963 Antal ..........

21 075

3 202

982

13 063

6 469

561

1961—1963 % ..........

100

15

5

62

30

3

Stor-Stockholm

1961 ....................

1 362

109

112

770

419

61

1962 ....................

1 857

171

286

900

518

153

1963 ....................

1 492

146

259

771

332

130

1961 1963 Antal ..........

4 711

426

657

2 441

1 269

344

1961 1963 % ..........

100

9

14

52

27

7

Göteborgsregionen

1961 ....................

470

33

344

121

5

1962 ....................

698

80

_

399

220

79

1963 ....................

842

98

1

500

320

21

1961 1963 Antal ..........

2 020

211

1

1 243

661

105

1961 1963 % ..........

100

10

62

33

5

Malmö

1961 ....................

349

60

61

277

11

1962 ....................

310

40

1

257

47

5

1963 ....................

336

39

_

158

178

—

1961 1963 Antal ..........

995

139

62

692

236

5

1961 1963 % ..........

100

14

6

70

24

—

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Tabell 3. Antal lägenheter i rivningshus efter lägenhetsutrustning. Åren 1961—1963

Kommungrupp

År

Alla

lägen
heter
-

Städer

1961

1962

1963

6 345

7 185

7 545

1961—1963 Antal ____ 21 075

1961—1963 % ____ 100

Stor-Stockholm

1961 .......

1962 .......

1963 .......

1 362

1 857

1 492

1961—1963 Antal ____ 4 711

1961—1963 % ____ 100

Göteborgsregionen

1961 .........

1962 .........

1963 .........

470

698

842

1961—1963 Antal ____ 2 010

1961—1963 % ____ 100

Malmö

1961 ..............

1962 ..............

1963 ..............

1961—1963 Antal ____

1961—1963 % ____

349

310

336

995

100

Därav

med centralvärme och

utan centralvärme och

med wc

och

badrum

med wc

utan

badrum

utan

wc

med wc

och

badrum

med wc

utan

badrum

utan

wc

297

516

288

43

1 039

4 162

388

811

299

89

1 001

4 597

472

925

416

68

1 001

4 663

1 157

2 252

1 003

200

3 041

13 422

5

11

5

1

14

64

94

99

6

14

646

503

200

331

21

30

557

718

167

263

38

4

495

525

461

693

65

48

1 698

1 746

10

15

i

1

36

37

13

5

10

_

_

442

35

63

59

—

2

539

17

21

96

2

19

687

65

89

165

2

21

1 668

3

5

8

0

1

83

9

7

23

2

23

285

3

24

6

—

20

257

23

23

18

—

1

271

35

54

47

2

44

813

4

5

5

0

4

82

Bostadsstyrelsen konstaterar i anslutning till dessa uppgifter alt rivningsverksamheten

successivt ökat, och att den fått en sådan omfattning

att den bör följas med stor uppmärksamhet. I synnerhet gäller detta StorStockholm

där rivningarna mera påtagligt än i andra områden berör modernt

utrustade bostäder. SAIiO anser att man med stöd av förefintligt

statistikmaterial inte kan påstå att rivningsfrekvensen undergått någon

mera uppseendeväckande ökning. Hyresrådet finner rivningsproblemet vara

av begränsad omfattning. Hyresgästernas riksförbund framhåller att uppgifter

om rivning som förekommit i press, radio och TV varit klart vilseledande.

Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar, att någon statistik över antalet

med rivningsarbetet sysselsatta inte finns. Som ett mått på storleksordningen

nämns atl inom Stockholms avtalsområde (staden med angränsande

kommuner i länet) har under de senaste åren uppskattningsvis 100 man

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

varit jämförelsevis kontinuerligt sysselsatta i sådant arbete, inom samma

område uppgår totala antalet betongarbetare till omkring 11 000.

1 frågan om orsaken till rivningarna av bostadshus framhåller

hyresrådet att rivningarna huvudsakligen avser fall, där saneringsskäl

eller trafiktekniska hänsyn gör sig gällande. Hyresrådet finner emellertid

anledning anta att det i Stockholm och andra större städer även förekommer

vissa rivningar av bostadshus, som inte betingas av nämnda skäl. Anledningen

torde i vissa fall vara, att fastighetsägaren vid försäljning av fastigheten

för rivning och nybyggnad kan påräkna en köpeskilling, som är

högre än det kapitaliserade värdet av den avkastning han under gällande

hyresreglering får vid fortsatt förvaltning av egendomen på oförändrade

grunder. Även byggnadsstyrelsen anser att de ekonomiska förutsättningarna

för byggnadsverksamheten för närvarande och på många orter gynnar rivning

och nybyggnad mera än ombyggnad av därför lämpade fastigheter. Hyresgästernas

riksförbund finner ett i promemorian antytt samband mellan

rivning och hyresreglering inte vara utrett. Motivet för rivning av ett relativt

modernt hus kan enligt förbundet utgöras av exempelvis gällande byggnadsbestämmelser.

Genom att nuvarande stadsplan medger en högre byggnadsrätt

än den enligt vilken den tidigare bebyggelsen tillkommit, ger rivning

och nybebyggelse fastighetsägare ett ökat ekonomiskt utbyte alldeles

oberoende av förekomsten av hyresregleringslagstiftningen. Ett annat skäl

kan enligt förbundet sammanhänga med förhoppningar om framtida förväntningsvinster,

grundade på spekulationer i hyresregleringslagens avveckling

inom en nära framtid och vetskapen om att problemet med den

oförtjänta markvärdestegringen ännu inte kunnat lösas.

Flera remissinstanser vitsordar behovet av åtgärder på området.

Byggnadsstyrelsen framhåller att bristen på möjligheter att förhindra

rivning av byggnad medfört att i många fall byggnader, som exempelvis vid

en planläggning förutsatts skola kunna stå kvar och som är i gott skick,

av ekonomiska skäl rivits. Det synes därför befogat att i sådant läge en

särskild tillståndsprövning för rivningsföretag kommer till stånd. Hyresrådet

finner det också angeläget att såvitt möjligt motverka rivningar i det

fall fastighetsägaren under rådande hyresreglering kan påräkna bättre lönsamhet

genom rivning och nybyggnad. Med hänsyn till bostadssituationen

i stockholmsområdet anser bostadsstyrelsen en närmare undersökning av

rivningsverksamheten i området vara påkallad. Styrelsen upplyser samtidigt

att eu sådan undersökning påbörjats i Stockholm genom stadens försorg.

Uppgifter skall härvid framskaffas för de senaste åren om våningsytor,

fördelade på lokaler och bostäder, samt om utrustning, taxerings- och

byggnadsvärden, byggnadsår och rivningens samband med eventuella stadsplanebestämmelser

angående markens användningssätt. Vidare kominer

uppgifter om bostadsyta och om husens användning i övrigt att samman
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1066

ställas för den nybebyggelse som ersatt rivningshusen. Enligt Hyresgästernas

riksförbund finns det skäl för samhället att i nuvarande bostadsmarknadsläge

reagera, om det visar sig att rivning företas av fastigheter inrymmande

relativt moderna lägenheter. Svenska riksbyggen understryker det

angelägna i att främst spekulation i höga markvärden försvåras och att belintliga

arbetskraftsresurser utnyttjas för produktiva ändamål. HSB.s riksförbund

framhåller däremot att det inte finns något säkert belägg för att

rivningen av icke saneringsmogna byggnader har en sådan omfattning, som

ken motivera ytterligare statliga regleringsingripanden.

Såsom ovan antytts råder bland remissinstanserna delade meningar om

vilka åtgärder som lämpligen bör vidtagas för att lösa förevarande problem.

Vad först gäller förslaget i departementspromemorian att skapa möjligheter

att förhindra rivning genom reglering enligt igångsättning

s 1 a g e n så biträds detta förslag endast av Stadsförbundet, Svenska

byggnadsarbetareförbundet och Svenska riksbyggen, sistnämnda organisation

under förutsättning att särskild hänsyn tas vid handläggningen av

lillståndsärenden till sådan saneringsverksamhet som är eftersträvad från

samhällets synpunkt. Stadsförbundet betonar angelägenheten av att inte

också byggnader, som verkligen är saneringsmogna eller som av stadsbyggnadsskäl

bör försvinna, genom den föreslagna prövningen kommer att bibehållas.

Byggnadsarbetareförbundet tillstyrker förslaget med hänsyn till

angelägenheten av snara åtgärder på området men hemställer om en ytterligare

och grundligare översyn av de möjligheter, som står myndigheterna

till buds att på andra vägar skaffa sig befogenheter att såväl förhindra eu

ohämmad rivningsverksamhet av bostäder som övervaka utnyttjandet av

bostadshus och lägenheter.

Med hänsyn till att syftet med lagen om igångsättningstillstånd huvudsakligen

är att under olika delar av året åstadkomma jämn sysselsättning

för byggnadsindustriens arbetskraft anser ett flertal remissinstanser att eu

reglering av rätten att riva bostadshus inte faller inom ramen för denna

lagstiftning. Sådan uppfattning redovisas av arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

hyresrådet, Fastighetsägareförbundet, Byggnadsindustriförbundet

och Byggnadsentreprenörföreningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller att rivningsarbetena totalt sett har

begränsad omfattning och betydelse från arbetsmarknadssynpunkt. Endast

undantagsvis torde läget på arbetsmarknaden vara sådant att man har anledning

att under längre tid vägra igångsättningstillstånd, i varje fall under

vintersäsongen. Under sådana förhållanden synes det enligt arbetsmarknadsstyrelsen

från arbetsmarknadssynpunkt mindre ineningsfyllt att vägra

tillstånd särskilt som de flesta rivningsarbeten kan slutföras inom eu

lid av två till fyra månader och då komma till utförande när överskott på

arbetskraft råder. Härtill kommer att ett sådant tillägg ändå inte skulle

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 196.5

14

förhindra eu utrymning av bostadshus för rivning. I åtskilliga fall får nämligen

länsarbetsnämnderna nu ansökan om tillstånd först när huset är tomt.

Sammanfattningsvis anför styrelsen att rivning av bostadshus hittills endast

i begränsad omfattning krävt byggnadsarbetskraft. Från den synpunkten

har frågan endast ett begränsat samband med de förhållanden

som igångsättningslagen avser att reglera. Styrelsen understryker att arbetsmarknadsorganen

endast bar begränsade möjligheter att bedöma om

en byggnad är saneringsmogen eller ej. Styrelsen förutsätter därför att den

sakliga bedömningen skall göras av vederbörande hyresnämnd. Hyresgästernas

riksförbund anser att läget på bostadsmarknaden i de stora bristområdena

kan komma att vara besvärande för lång tid. Det är sålunda

från bostadspolitiska synpunkter motiverat med möjligheter till ingripanden

helt oberoende av hur arbetskraftssituationen kommer att utveckla sig.

Enligt fastighetsägareförbundet och en minoritet inom hyresrådet synes

emellertid hyresnämndernas ledamöter i allmänhet sakna kompetens för

bedömande av hithörande frågor. Förbundet framhåller vidare att man också

torde kunna utgå ifrån att ledamöter och tjänstemän inom arbetsmarknadsstyrelsen

inte rekryterats med tanke på att de skall ha kompetens att

bedöma sådant som uppenbarligen inte har något att skaffa med styrelsens

verksamhetsområde. Samma uppfattning som förbundet redovisas av Byggnadsindustriförbundet

och Byggnadsentreprenörföreningen. Stadsförbundet

anser alt innan arbetsmarknadsmyndigheten avgör ärendet samråd bör

ske med — förutom hyresnämnd — vederbörande byggnadsnämnd och

fastighetsnämnd eller motsvarande kommunalt organ. Fastighetsägareförbundet

kritiserar departementsförslaget för att däri intet försök gjorts att

närmare analysera kännetecknen för rivnings- och saneringsmognad. För

fackmän inom byggnadsbranschen är det visserligen en ganska allmänt

vedertagen uppfattning att kriterierna på saneringsmognad kan fastställas

på helt objektiva grunder, men frågan kan ändå i det särskilda fallet vara

svår att avgöra. Även om det kan vara tveksamt om en byggnad bör betecknas

som saneringsmogen, kan den enligt förbundet ha uppnått en sådan

ålder att det framstår som nödvändigt att ta ståndpunkt till ganska omfattande

frågor om upprustning. Kritik riktas mot förslaget också av Bygynadsindustriförbundet

och Byggnadsentreprenörföreningen för att de företagsekonomiska

kriterierna inte förutsätts vara utslagsgivande för arbetsmarknads-

och hyresmyndigheternas bedömning. Tillståndsgivningen synes

i stället bli beroende av i första hand en bedömning av fastighetens

tekniska kvalitet i förhållande till bostadsbeståndet i övrigt samt dess sannolika

återstående livslängd. Den väsentligaste faktorn, nämligen fastighetens

ekonomiska livslängd, synes däremot enligt dessa organisationer ej

bli beaktad.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

15

Flera remissinstanser såsom bostadsstyrelsen, hyresrådet och Hyresgästernas

riksförbund ifrågasätter om inte möjligheter finns att komma till

rätta med förevarande problem inom ra m en för lagen o in h yresreglering.

Bostadsstyrelsen erinrar om att det rivningsförbud som

hinns stadgat i 11)17 års hyresregleringslag och som innebar att byggnad

med bostadslägenheter inte fick rivas utan hyresnämnds samtycke. I den år

1942 framlagda departementspromemorian (SOU 1942:14) angående hyresreglering

uttalades atl en fortskridande bostadsbrist kunde komma att

framtvinga ett liknande förbud, ehuru läget 1942 bedömdes sådant alt ett

förbud da inte ansags nödvändigt. Liksom i 1917 års hyresregleringslag

intogs emellertid, anför styrelsen, i nu gällande lag om hyresreglering en

bestämmelse som innebär att bostäder får tas i anspråk för annat ändamål

först sedan hyresnämnd lämnat sitt samtycke härtill. Hyresrådet framhåller

att enligt 7 § hyresregleringslagen hyresnämnd har att pröva framställning

om ogiltigförklaring av uppsägning. Hyresrådet fortsätter.

Därest uppsägningen grundas på att rivning av fastigheten är förestående

kan hyresnämndens prövning även avse frågan om rivningen är befogad

med hänsyn till fastighetens beskaffenhet och bostadsmarknadsläget

i orten. För närvarande torde hyresnämnderna i allmänhet inskränka sig

till att tillse att hyresgäst i fastighet, som skall rivas, beredes tillfälle att

förhyra annan lägenhet, som kan av honom skäligen godtagas. Hyresrådet

är emellertid berett att till hyresnämnderna utfärda anvisningar av innebörd,

att nämnderna vid prövning av giltigheten av uppsägning, som grundas

på förestående rivning av fastighet, även skall beakta huruvida godtagbara

skäl föreligger för rivningen i fråga. Av betydelse för hyresnämndens

bedömning skulle därvid bli det ändamål för vilket rivningen avses

äga rum samt frågan om något tillskott till bostadsmarknaden kan komma

till stånd genom nybyggnad å tomten.

Minoriteten i hyresrådet ställer sig dock avvisande till att hyresnämnderna

vid prövning av uppsägningsmål rörande rivningsfastigheter skulle

låta sin bedömning påverkas av om fastigheten från teknisk eller ekonomisk

synpunkt är saneringsmogen eller om rivningen är önskvärd från

bostadsmarknadssynpun kl.

Hyresgästernas riksförbund framhåller att hyresnämnd enligt hyresregleringslagen

har att vid avgörande av uppsägnings skälighet la hänsyn till

bostadsmarknadsläget på orten. Förbundet säges sig ha bekant, alt hyresnämnder

vägrar att godta uppsägning i fall, där hyresgäst uppsagts i rivningshus,

om detta konstaterats innehålla lägenheter som till kvalitet och

allmän beskaffenhet varit tillfredsställande. Under senare år synes emellertid

denna tidigare fasta praxis ha kommit att urholkas under hänsynstagande

till uppfattningen att sanering icke bör förhindras eller försvåras.

Hyresregleringslagen ger emellertid enligt förbundets uppfattning möjlighet

till eu restriktiv prövning av uppsägningsärenden, vilket i sin tur kan förhindra

att bostadsmarknaden frånhändes fullgoda lägenheter.

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Fastighetsägareförbundet framhåller att valet mellan modernisering och

rivning för nybyggnad till förmån för rivningsalternativet i många fall beror

på hyresregleringslagstiftningen och det sätt på vilket denna lagstiftning

tillämpats. I de mekanismer som reglerar frågan om rivning av byggnader

fungerar hyresregleringen som en avgörande ekonomisk komponent.

Den tekniska sidan av saken regleras av byggnadslagens planinstitut.

Både hyresregleringen och bebyggelseplaneringen behärskas av det allmänna

— hyresregleringen av lagstiftningen och planläggningen av det kommunala

planmonopolet. Förbundet framhåller emellertid att hyresregleringen

sedan år 1956 är under avveckling och att frågan härom behandlas av

hyreslagstiftningssakkunniga. Med ledning av de förslag som kan komma

att framläggas av de sakkunniga borde inom inte alltför lång tid kunna

även i storstadsregionerna införas en ordning, som innebär ett undanröjande

av de allvarligaste olägenheterna i nu förevarande avseenden av

den nuvarande hyresregleringen. Då de i promemorian ifrågasatta åtgärderna

till väsentlig del måste antas ha sin orsak i hyresregleringen som

kan förutsättas komma att upphöra i sin nuvarande utformning, bör man

enligt förbundet inte möta verkningarna av tvångsregleringen i fråga om

hyrorna med nya tvångsåtgärder. Liknande synpunkter framföres av Byggnadsindustriförbundet

och Byggnadsentreprenörföreningen. Också i hyresrådets

yttrande hänvisas till hyreslagstiftningssakkunniga, vilka enligt sina

direktiv har att bl. a. undersöka vilka ändrade regler som kan komma

i fråga för att möjliggöra en erforderlig anpassning av hyrorna till lägenheternas

bruksvärde. Om en sådan anpassning av hyrorna kommer till

stånd torde enligt hyresrådet motivet till rivning av ekonomiska skäl bil

av mindre betydelse. Minoriteten i hyresrådet anser att fråga om omfattningen

av icke önskvärda rivningar bör närmare utredas.

Vissa rehiissinstanser, bl. a. byggnadsstyrelsen, Hyresgästernas riksförbund

och Byggnadsarbetareförbundet ifrågasätter också om inte förevarande

problem skulle kunna lösas med utgångspunkt från byggnadslagstiftningen.

Att tillstånd till rivning inte kan vägras torde enligt byggnadsstyrelsen

på byggnadsnämndshåll betraktas som en brist i byggnadslagstiftningen.

Detta gäller enligt styrelsen framför allt i fråga om sådana byggnader av

kulturhistoriskt eller konstnärligt värde, som inte är skyddade genom särskild

lagstiftning. Enligt Stadsförbundet synes dock byggnadsnämnderna

ha möjlighet att motsätta sig rivning av byggnader som av kulturhistoriska

eller liknande skäl anses böra bevaras.

Byggnadsstyrelsen berör i sitt yttrande även frågan om den bostadsreserv

som uppkommer vid långvarig evakuering av rivningshus. Det är enligt styrelsen

angeläget att en dylik bostadsreserv kan utnyttjas på sådant sätt att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

en beslutad rivning därigenom inte hindras. För att få en lämplig lösning

på denna fråga fordras insatser från samhälleliga organ, fastighetsägare och

berörda organisationer. SABO behandlar i sammanhanget frågan om de administrativa

svårigheter som är förbundna med rivning av bostadshus. Genom

att rivning inte kan igångsättas innan lämpliga ersättningsbostäder erhållits

åt hyresgästerna, blir ett rivningshus icke sällan stående partiellt

obebott under viss tid. Rivning måste därför planeras lång tid i förväg, innan

det nya huset kan påbörjas. En utvidgning av ifrågavarande reglering

synes enligt SABO vara förenad med risk för mellankommande tidsförluster

och ytterligare administrativa besvär. Byggnadsindustriförbundet och

Byggnadsentreprenörföreningen framhåller att gällande regler för besittningsskyddet

medför stora svårigheter att åstadkomma korttidsuthyrning

av dylika evakuerade bostäder.

Åtgärder i anledning av departementspromemorian

I ett den 19 mars 1995 lämnat interpellationssvar (se andra kammarens

protokoll nr 12 s. 159) har chefen för inrikesdepartementet redogjort för de

åtgärder som vidtagits i anledning av departementspromemorian. På grund

av bl. a. hyresrådets ställningstagande ansåg sig departementschefen sålunda

inte höra överväga att föreslå Kungl. Maj :t att vidta den åtgärd som angivits

i promemorian, annat än om de av rådet förebådade anvisningarna

inte ledde till avsett resultat. Från hyresrådets kansli upplystes att en förutsättning

för att rådet skulle utfärda nämnda anvisningar var att rådet fick

besked om att utvidgningen av byggregleringen enligt promemorian inte

kom till stånd. Man ville nämligen undvika att det som regel blev en dubbel

prövning genom olika organ av frågan om det från allmänna samhällssynpunkter

kunde anses föreligga godtagbara skäl för rivning av bostadsfastigliet.

Departementschefen lät därför den 30 december 1964 skriftligen meddela

hyresrådet sin ståndpunkt.

Hyresrådet har i cirkulär den 18 januari 1965 (nr 141) till samtliga hyresnämnder

erinrat om rivningsverksamhetens utveckling. Bl. a. framhålls

att det gjorts gällande att rivning skett av icke endast sådana hus som är

törslitna eller måste avlägsnas av trafiktekniska eller stadsplanemässiga

skäl utan även av byggnader, vilka fortfarande med fördel kunnat nyttjas

för bostadsändamål. Där stor bostadsbrist råder, måste det enligt hyresrådet

med hänsyn till hyresgästernas berättigade intressen att få kvarbo vara

angeläget att söka motverka rivningar av sistnämnda slag. I cirkuläret uttalas

vidare följande.

Hyresrådet vill därför fästa hyresnämndernas uppmärksamhet på önskvärdheten

av att hyresnämnderna vid prövning av giltighet av uppsägning,

som skett i anledning av tilltänkt rivning av byggnad, även beaktar om

uppsägningen i belysning av bl. a. allmänna synpunkter kan anses vara obil
-

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1!)65

lig. Denna prövning kan då ofta leda till att hyresgästens intresse av att få

kvarbo måste vika. Sålunda kan rivning — även av yngre hus — ibland vara

oundgänglig med hänsyn till stadsplanens utformning eller trafiktekniska

förhållanden. I dylika fall måste fastighetsägarens intresse att riva huset

få överväga hyresgästernas intresse att få kvarbo i detsamma. Detsamma

gäller rivning av andra byggnader, som med hänsyn till ålder, underhåll

och utrustning får anses vara saneringsmogna. Det stora flertalet rivningar

torde avse byggnader av sistnämnda slag. Hyresnämnderna torde emellertid

särskilt böra uppmärksamma frågan huruvida byggnad, som skall rivas

utan att tidigare nämnda speciella skäl föreligger, kan anses vara saneringsmogen.

Generella regler för bedömningen av byggnads saneringsmognad

kan inte angivas utan detta får prövas från fall till fall, varvid samråd även

kan ske med vederbörande kommunala myndigheter. Lägenheter utrustade

med centralvärme, varmvatten och wc torde i allmänhet kunna anses fortfarande

brukbara för bostadsändamål. I tveksamma fall torde sakkunnig få

anlitas för teknisk och ekonomisk bedömning av byggnadens saneringsmognad.

— Av betydelse för hyresnämndens bedömning bör även vara huruvida

rivningen med hänsyn till planerad nybyggnad kommer att medföra ett

tillskott eller en förlust i fråga om antalet bostadslägenheter i orten.

Hyresrådet vill anmärka att den prövning som föregår byggnadsnämnds

meddelande av rivningstillstånd avser förutsättningarna för rivning med

hänsyn till gällande stadsplan och beslutade ändringar av densamma. Frågan

om byggnadens saneringsmognad beaktas däremot ej. Det förhållandet

att rivningstillstånd meddelats medför sålunda icke atl hyresnämnden kan

underlåta att beakta de allmänna synpunkter som ovan anförts.

III. Ändring i bostadsrättskontrollagen

Frågans tidigare behandling

I hyresregleringskommitténs betänkande IV om hyresregleringens avveckling

in. m. (SOU 1955: 35 s. 90) har behandlats den kontroll av överlåtelse

av bostadsrätt som avses i 5 § bostadsrättskontrollagen. Enligt kommittén

har det vid olika tillfällen förekommit att köpeskillingen för bostadsrätt,

som sålts exekutivt, vida överstigit den överlåtelsesumma som hyresnämnd

skulle ha godkänt, om det varit fråga om frivillig försäljning. Kommittén

finner att det otvivelaktigt är eu lucka i lagen att kontrollen över bostadsrättsöverlåtelserna

inte fungerar vid exekutiv försäljning. Den omständigheten

att bostadsrättsföreningarna efter en sådan försäljning jämlikt 27 §

andra stycket lagen om bostadsrättsföreningar i vissa fall har rätt att

tvångsinlösa bostadsrätten till ett värde som understiger vad som betalts vid

auktionen anses icke tillräckligt för att hindra spekulanterna alt bjuda

överpris vid sådana auktioner. Föreningarnas ifrågavarande inlösningsrätt

kan nämligen endast göras gällande i det fall att förvärvaren inte antas som

medlem i föreningen, och dennas rätt att vägra medlemskap är begränsad

genom 25 § nämnda lag. Däri stadgas sålunda att den som uppfyller de vill
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

19

kor stadgarna må föreskriva samt skäligen bör tas för god som medlem inte

må avvisas, i allmänhet torde enligt kommittén bostadsrättsföreningarnas

stadgar ej innehålla bestämmelser som ger föreningarna möjligheter att göra

gällande inlösningsrätten gentemot person som förvärvat bostadsrätt på

exekutiv auktion. Kommittén anser sig ej böra uppta frågan om en eventuell

utmätningsfrihet för bostadsrätt. Kommittén säger sig därför i första

hand vara hänvisad till att överväga möjligheterna att genom en utvidgning

av den gällande kontrollen av bostadsrättsöverlåtelserna komma till rätta

med de ifrågavarande missförhållandena. I princip anses en sådan utvidgning

innebära att den utmätta bostadsrätten skall säljas till ett i särskild

ordning fastställt pris. Efter en granskning av förutsättningarna härför

finner kommittén att de möjligheter att hindra erläggande av överpris vid

exekutivt förvärv av bostadsrätt som syns stå till buds är behäftade med

avsevärda olägenheter. Vidare anses exekutiv försäljning av bostadsrätt endast

förekomma i mycket fåtaliga fall. Kommittén finner därför ej skäl föreslå

någon ändring av den ifrågavarande bestämmelsen.

I sammanhanget må nämnas att inom riksdagen vid åtskilliga tillfällen

väckts motioner med yrkande att från hyresregleringslagstiftningen skall

undantas lägenheter som innehas med bostadsrätt. Dessa yrkanden har avslagits

av riksdagen. Utskottet hänvisar i denna del till sina av riksdagen

godkända utlåtanden 1956:28, 1957:20, 1959: 15, 1961:24 och 1962: 13.

Pågående utredning

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 12 januari 1962 har tillkallats

särskilda sakkunniga för att överse bostadsrättslagstiftningen. De sakkunniga,

som antagit benämningen bostadsrättskommittén, kommer enligt vad

utskottet inhämtat att behandla frågan om kontroll av överlåtelse av bostadsrätt

vid exekutiv auktion.

Utskottet

I förevarande proposition föreslås fortsatt giltighet av hgresregleringslagen

och vissa därmed sammanhängande lagar till och med den 31 december

1966.

På sätt närmare framgår av departementschefens anförande har enligt

statsmakternas beslut sedan år 1956 pågått en successiv avveckling av hyresregleringen.

Målet är att upphäva det nuvarande kontrollsystemet och att i

eu allmän hyreslag förena en principiell avtalsfrihet på hyresmarknaden

med ett effektivt besittningsskydd för hyresgästerna, innefattande möjlighet

att ingripa mot oskäliga hyreshöjningar. Dessa frågor utreds av hyreslagstiftningssakkunniga.

Såsom departementschefen framhåller kännetecknas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26'' år 11)65

utvecklingen av att en förbättrad jämvikt på bostadsmarknaden inträtt på

åtskilliga mindre och medelstora orter, varigenom hyresregleringen kunnat

avvecklas regionalt. Samtidigt synes efterfrågeöverskottet ha ökat på bostadsmarknaden

i de största och mest expansiva regionerna, och kostnadsutvecklingen

för de hus som byggts under senare år har medfört en tendens

till skärpt hyressplittring. Därmed torde i enlighet med departementschefens

uppfattning andra med hyresregleringen förenade olägenheter ha accentuerats.

Departementschefen nämner som exempel den bristande rörligheten

på bostadsmarknaden, de orättvisor olika hyresgäster emellan som

följer av hyressplittringen samt svårigheterna att åstadkomma en ändamålsenlig

fördelning av bostadsbeståndet. Under den senaste tiden liar uppmärksamheten

även riktats mot en annan företeelse, som anses ha samband

med hyresregleringen, nämligen rivningen av hus som från teknisk synpunkt

inte är saneringsmogna. Ifrågavarande olägenheter har jämväl påtalats

i flera av de i ärendet behandlade motionerna, vari förslag framläggs

till olika åtgärder som syftar till att åstadkomma förbättrade förhållanden

på området.

Den berörda utvecklingen ger självfallet ökad tyngd åt kravet på en

skyndsam avveckling av hyresregleringen, vilken kommit att bibehållas

längre än någon annan av det andra världskriget påkallad reglering. Det i

motionerna I: 739 och II: 869 framställda yrkandet om avslag på propositionen

innebär emellertid i detta hänseende att det nuvarande kontrollsystemet

i hela landet skall upphöra att gälla vid årets slut. Med hänsyn till att

förslag på grundval av hyreslagstiftningssakkunnigas arbete tidigast kan föreläggas

1966 års riksdag, skulle vid bifall till motionsförslaget hyresmarknaden

således i vart fall under en övergångstid i stor utsträckning lämnas

oreglerad. Utskottet finner för sin del i likhet med hyresrådet och departementschefen

att de ovan berörda lagarnas giltighetstid i avbidan på de sakkunnigas

förslag bör förlängas med ett år. Utskottet avstyrker därför motionärernas

yrkande och tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag.

I nämnda motioner samt i motionerna 1:331 och 11:397 yrkas vidare

fastställande av en i motionerna angiven tidsplan för hyresregleringens avveckling.

Utskottet vill i denna del till en början erinra om att liknande yrkanden

avslagits av 1963 års riksdag. Utskottet anser i likhet med departementschefen

att avvecklingen tills vidare bör fortgå enligt de av 1961 års

riksdag godtagna riktlinjerna, vilka syftar till en så skyndsam avveckling

som är möjlig utan att olägenheter uppstår på hyresmarknaden. Förhållandena

kan möjligtvis på vissa håll vara sådana att en avveckling enligt motionärernas

förslag ej skulle medföra dylika olägenheter. I orter med mera

påtaglig bostadsbrist måste ett dylikt tillvägagångssätt däremot få otillfredsställande

verkningar. Hyresregleringens avveckling bör därför enligt utskottets

mening alltjämt grundas på en ingående utredning angående förhållandena

på de olika orternas hyresmarknad. Utskottet, som understryker vad

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26‘ år ii)65

departementschefen anfört om att hänsyn i regel bör tagas till vederbörande

kommunala myndigheters önskemål, avstyrker således bifall till de nu behandlade

motionsyrkandena. Såsom departementschefen framhåller kan eu

försening av den nya hyreslagstiftningen utgöra anledning att överväga en

snabbare regional avveckling eller andra därmed jämförbara åtgärder. Utskottet

anser det vara av vikt att i ett sådant läge uppmärksamheten inriktas

på att avhjälpa särskilt påtagliga missförhållanden av det slag som berörs

av departementschefen och motionärerna.

I motionerna I: 58 och II: 74, II: 131 samt I: 330 och II: 390 behandlas

riimingsfrågan. Enligt förstnämnda motioner bör riksdagen hos Kungl.

Maj :t påkalla en skyndsam utredning rörande bevarande av värdefull, äldre

stadsbebyggelse. I motionen II: 131 hemställs om skyndsam utredning

samt förslag till innevarande års riksdag rörande åtgärder för motverkande

av rivning av icke saneringsmogna fastigheter. Slutligen hemställs i motionerna

I: 330 och II: 396 att Kungl. Maj :t måtte låta utreda och framlägga

förslag om erforderliga åtgärder för att stimulera och underlätta en sanering

av äldre byggnadsbestånd genom ombyggnad. Därjämte yrkas att riksdagen

måtte besluta om sådan ändring av hyresregleringslagen att avtalsfrihet

skapas beträffande sådan hyreshöjning som kan föranledas av i fastighet

genomförda förbättringsåtgärder. Motionsyrkanden i sist berörda fråga

har vid tidigare tillfällen och senast år 1964 avslagits av riksdagen. Riksdagen

har därvid godtagit utskottets uppfattning att det givetvis är önskvärt

att åtgärder vidtas för att underlätta en upprustning av det äldre bostadsbeståndet

men att den föreslagna avtalsfriheten skulle medföra stora olägenheter

men blott ringa fördelar. Sålunda skulle hyresgästens ställning försvagas

och ovisshet i många fall uppstå om gällande grundhyra. Riksdagen

har vidare biträtt utskottets mening att ansvariga myndigheter ägnar moderniseringsverksamheten

stort intresse och att tillämpningen av gällande

bestämmelser om hyressättningen i dylika fall är så generös, att den ej kan

antas hämma moderniseringar och förbättringar av äldre fastigheter, då

dessa åtgärder är sakligt välmotiverade. I samband därmed har uttalats att

en rimlig förräntning av det på sådana arbeten nedlagda kapitalet i regel

kan erhållas även inom ramen för nuvarande hyresreglering. Om rivning

sker av äldre fastigheter, vilka i och för sig ännu under lång tid kunnat erbjuda

godtagbara bostäder, synes detta i enlighet med riksdagens år 1964

uttalade åsikt ofta kunna bero mindre på tillämpningen av reglerna om höjning

av grundhyra i anledning av förbättringsarbeten än på eu önskan hos

ägaren att genom hyrorna i ett nyuppfört hus kunna tillgodogöra sig ett

stegrat tomtvärde. Hyreslagstiftningssakkunnigas uppdrag omfattar vidare

eu utredning bl. a. av frågan om anpassning av hyrorna till lägenhetens

bruksvärde samt spörsmålet huruvida, i likhet med vad nu enligt 6 § hyresrcgleringslagen

gäller beträffande möblerade rum, avtalsfrihet beträffande

hyran i princip hör tillskapas med möjlighet för hyresnämnd att nedsätta

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1665

oskälig hyra. Ett genomförande av den i motionerna I: 330 och II: 396 föreslagna

lagändringen leder till en hyresreglering av det slag som övervägs av

de sakkunniga. Såsom 1964 års riksdag funnit bör utredningens resultat ej

föregripas genom en sådan ändring, och utskottet avstyrker därför densamma.

Utskottet finner det i likhet med de motionärer som uppmärksammat

rivningsfrågan angeläget att de åtgärder som kan föranledas av obefogad

förtida rivning av bostadshus också vidtas. Av den föregående redogörelsen

framgår emellertid att vissa sådana åtgärder redan vidtagits. Sålunda

har förslag framlagts att inom ramen för lagen om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete reglera rivningsverksamheten. En sådan reglering har

likväl ännu ej genomförts på grund av att hyresrådet i cirkulär till hyresnämnderna

uppmanat dessa att vid prövning av uppsägning för planerad

rivning beakta, huruvida uppsägningen i belysning av bl. a. allmänna synpunkter

kan anses vara obillig. Det skall bl. a. beaktas huruvida rivningen

erfordras med hänsyn till stadsplanens utformning eller trafiktekniska förhållanden

och om fastigheten kan anses saneringsmogen. Ytterligare skall

expropriationsutredningen pröva frågan om expropriation för upplåtelse av

tomträtt inom tätbebyggelse. Det måste också antas att rivningsfrågan såsom

ovan berörts kommer i ett annat läge, när hyreslagstiftningssakkunnigas

förslag framläggs. Vid angivna förhållanden finner utskottet att någon

särskild utredning av de i motionerna behandlade frågorna ej erfordras.

Utskottet avstyrker således bifall till de nu behandlade yrkandena.

I motionerna 1:67 och 11:90 yrkas ändring i bostadsrättskontrollagen.

Denna lag, som är tillämplig i orter där hyresregleringslagen gäller, innehåller

bl. a. en bestämmelse om att överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag för

att bli gällande skall godkännas av hyresnämnd. Undantag föreskrivs beträffande

förvärv av bostadsrätt som skett på exekutiv auktion. Såsom motionärerna

framhåller kan undantagsbestämmelsen utnyttjas för att kringgå

den föreskrivna prisregleringen. I motionerna hemställs om sådan lagändring

att möjligheterna därtill förhindras. Utskottet delar motionärernas

uppfattning om det angelägna i att så sker. Enligt vad utskottet erfarit skall

emellertid det föreliggande spörsmålet prövas av bostadsrättskommittén,

som har i uppdrag att överse bostadsrättslagstiftningen. Med hänsyn härtill

anser utskottet att någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna ej

erfordras.

Slutligen behandlas i motionerna I: 740 och II: 870 frågan om samlad lösning

av de bostadspolitiska frågorna. Såsom framgår bl. a. av årets statsverksproposition

är väsentliga avsnitt av bostadspolitiken under utredning.

Hyrespolitiken övervägs, förutom av liyreslagstiftningssakkunniga, inom

bostadspolitiska kommittén, som utreder de framtida formerna för bostädernas

finansiering. Utredningen syftar bl. a. till att söka skapa förutsättningar

för en bättre hyresparitet i framtiden. Markpolitiska utredningen,

som hösten 1964 lade fram ett betänkande om kommunal markpolitik, fort
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

sätter sitt arbete med att pröva frågan om statens och kyrkans markpolitik.

Av betydelse för den framtida bostadspolitiska verksamheten är också det

arbete som pågår bl. a. inom bostadsbyggnadsutredningen, 1962 års bostadsförmedlingsutredning,

expropriationsutredningen och 1963 års markvärdekommitté.

I motionerna framhålls att en arbetsgrupp tillsatts inom Kungl. Maj :ts

kansli med uppgift att överse och söka samordna de resultat som under den

närmaste tiden kan väntas från de olika bostadspolitiska utredningarna.

Enligt vad utskottet inhämtat ingår i gruppen företrädare för justitie-, finans-

och inrikesdepartementen. Motionärerna hemställer att en parlamentarisk

beredning skall tillsättas för en samordnad lösning av bostadsfrågan

i hela dess vidd samt att till denna berednings förfogande skall ställas den

inom kanslihuset tillsatta expertgruppen jämte andra lämpliga experter.

De pågående bostadspolitiska utredningarna har med något undantag

parlamentarisk sammansättning. Riksdagen har således tillförsäkrats vederbörligt

inflytande på utredningsarbetet. De uppgifter som tillagts den

nämnda arbetsgruppen får vidare anses utgöra ett led i den förberedande

behandling av de bostadspolitiska frågorna som ankommer på Kungl. Maj :t.

Det reformarbete som bedrivs på förevarande vittomfattande område kan

enligt utskottets mening ej heller utan avsevärd tidsutdräkt genom särskild

utredning samordnas i motionernas syfte. Utskottet avstyrker därför bifall

till motionerna.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med avslag å motionerna I: 739 och II:

869, i vad därigenom yrkas avslag på förevarande proposition,

nr 103, måtte antaga de genom propositionen framlagda

lagförslagen;

B. att följande motioner, nämligen

1) I: 58 och II: 74,

2) I: 67 och II: 90,

3) II: 131,

4) I: 331 och II: 397 samt I: 739 och II: 869 i övrigt,

5) I: 330 och II: 396, ävensom

6) I: 740 och II: 870,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson,

Knut Johansson*, Erik Jansson, Nils-Eric Gustafsson, Lidgard och Torsten

Hansson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Nyberg, fru Torbrink,

herrar Grebäck*, Svenning*, Bengtson i Solna, Tobé* och Hammarberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

Vid B. i utskottets hemställan

I. Till punkt 4

av herrar Lidgard och Bengtson i Solna, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 20 med »Utskottet

vill» och slutar med »departementschefen och motionärerna» bort ha följande

lydelse.

Förslaget innebär en planmässig avveckling av det nuvarande kontrollsystemet

enligt en fastställd tidsplan med början under år 1966 och slutligt

genomförande med utgången av år 1969 i storstadsregionerna. Hyresregleringslagen

får sålunda förutsättas erhålla förlängd giltighet under hela

avvecklingsperioden men endast äga tillämplighet å sådana orter, som ännu

inte berörts av avvecklingen. Genom det system för hyresregleringens avveckling

som tillskapades genom 1956 och 1957 års lagstiftningsåtgärder på detta

område har Kungl. Maj :t erhållit möjlighet att besluta om en dylik planmässig

avveckling av hyresregleringen. Enligt utskottet bör dock riksdagen

för sin del uttala, att den anser att hyresregleringens upphörande bör genomföras

enligt den i motionerna angivna tidsplanen. En dylik tidsplan bör icke

förhindra Kungl. Maj:t att besluta om ytterligare regional- eller kategorimässig

avveckling, om förhållandena på hyresmarknaden anses göra en sådan

möjlig.

Skulle förslag på grundval av hyreslagstiftningssakkunniga komma att

under avvecklingsperioden föreläggas riksdagen, synes i sådant sammanhang

böra bedömas huruvida lagstiftningen skall träda i kraft först då avvecklingen

enligt tidsplanen är helt genomförd eller om avvecklingsförfarandet

skall avbrytas till förmån för den nya hyreslagstiftningen.

b) att utskottet vid punkt 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna 1:331 och 11:397 ävensom till

motionerna 1:739 och 11:869, såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t hemställa att Kungl. Maj :t måtte besluta om en etappvis ske
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965 25

ende avveckling av hyresregleringen och hyreskontrollen i sådan takt att avvecklingen

blir genomförd

a) i orter med mindre än 40 000 invånare under loppet av 1966,

b) i övriga orter utom storstadsområdena under loppet av 1967, samt

e)i storstadsområdena under loppet av 1968 och 1969.

II. Till punkt 5

av herrar Lidgard och Bengtson i Solna, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 21 med »Motionsyrkanden

i» och slutar med »au behandlade yrkandena» bort ha följande lydelse.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att till följd av hyresregleringen

åtskilliga bostadsfastigheter nu rivs, vilka vid en fri hyresmarknad skulle

ha upprustats till fullvärdig bostadsstandard. Såväl läget på bostadsmarknaden

som kultur-, miljö- och allmänt ekonomiska synpunkter gör det angeläget

att åtgärder vidtas för att motverka denna utveckling.

Enligt utskottets mening kan det föreliggande problemet ej lösas genom en

reglering av rivningsverksamheten med stöd av lagen om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbeten. Såsom framhållits vid remissbehandlingen av

den i ämnet upprättade departementspromemorian är en reglering från bostadspolitiska

synpunkter oförenlig med denna lags arbetsmarknadspolitiska

syfte. Ej heller är hyresnämndernas nya åliggande att vid prövning av uppsägning

för planerad rivning beakta, om uppsägningen från allmän bostadspolitisk

synpunkt kan anses obillig, förenlig med nämndernas övriga

uppgifter enligt hyresregleringslagstiftningen. De nu nämnda åtgärderna är

enligt utskottets mening ägnade att få samma verkan som långvariga byggnadsförbud,

nämligen en förslumning av enskilda fastigheter och kanske hela

stadsdelar.

Utskottet anser för sin del att ansträngningarna bör inriktas på att främja

en upprustning av det äldre bostadsbeståndet. Reglerna om höjning av

grundhyra i anledning av förbättringsarbeten tillämpas f. n. på ett sätt som

kan befaras hämma en sådan upprustning. Med moderniseringsarbete följer

ofta ett behov av investeringar av ren underhållskaraktär, som utan att

för tillfället vara oundgängligen nödvändiga likväl av ekonomiska skäl bör

genomföras i sammanhanget. Denna kombination av moderniserings- och

underhållsarbeten ställer stora anspråk på fastighetsägarnas likviditet och

medför dessutom att förräntningen på hela det nedlagda kapitalet blir otillfredsställande,

eftersom till grund för hyreshöjning i princip endast läggs

den del av kostnaderna som är hänförlig till moderniseringsarbetena. Olägenheterna

av hyresregleringslagens bestämmelser i detta hänseende blir

enligt utskottets mening alltmer uppenbara. Den i motionerna I: 330 och

II: 396 föreslagna avtalsfriheten bör därför omedelbart genomföras. Detta

kan ske genom ändring i 3 § hyresregleringslagen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

b) att utskottet vid punkt 5 bort hemställa,

1) att riksdagen med bifall såvitt nu är i fråga till motionerna

I: 330 och II: 396 måtte för sin del antaga följande

förslag till

Lag

angående ändrad lydelse av 3 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering

m. m. skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Hyresvärden må --------finnes skäligt.

Var hyran för viss lägenhet d. 1

jan. 1942 avsevärt lägre än hyran för

jämförliga lägenheter eller har lägenhetens

värde avsevärt ökats genom

ombyggnads- eller ändringsarbete

eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

äger nämnden på framställning

av hyresvärden höja grundhyran

till det belopp, som därav föranledes.

Har ombyggnads- eller ändringsarbete

eller åtgärd av därmed

jämförlig betydelse bekostats av hyresgästen,

må grundhyran i anledning

därav höjas endast om särskilda

skäl äro därtill. Betingade lägenheten

d. 1 jan. 1942 en hyra, som i

avsevärd mån översteg hyran för

därmed jämförliga lägenheter, eller

har lägenhetens skick avsevärt försämrats

eller hyresgäst tillkommande

förmåner påtagligt inskränkts,

äger nämnden på framställning av

hyresgästen eller hyressökande nedsätta

grundhyran till skäligt belopp.

Höjning av------parterna avtalat.

Har lägenhetens värde avsevärt

ökats genom ombyggnads- eller ändringsarbete

på hyresvärdens bekostnad

eller föreligger för visst fall annat

skäl av därmed jämförlig betydelse,

må hyresvärden träffa avtal

om högre hyra än den tillåtna grundhyran.

Efter framställning av hyres
-

Var hyran för viss lägenhet d. 1

jan. 1942 avsevärt lägre än hyran för

jämförliga lägenheter, äger nämnden

på framställning av hyresvärden höja

grundhyran till det belopp som

därav föranledes. Har ombyggnadseller

ändringsarbete eller åtgärd av

därmed jämförlig betydelse bekostats

av hyresgästen, må grundhyran

i anledning därav höjas endast om

särskilda skäl äro därtill. Betingade

lägenheten d. 1 jan. 1942 en hyra,

som i avsevärd mån översteg hyran

för därmed jämförliga lägenheter,

eller har lägenhetens skick avsevärt

försämrats eller hyresgäst tillkommande

förmåner påtagligt inskränkts,

äger nämnden på framställning

av hyresgästen eller hyressökande

nedsätta grundhyran till

skäligt belopp.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 26 år 1965

(Nuvarande lydelse)

Hyresvärd må

(Föreslagen lydelse)

gäst eller hyressökande äger dock

nämnden bestämma skälig grundhyra.

är stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1965.

2) att motionerna 1:330 och 11:396 i övrigt icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

III. Till punkt 6

av herrar Alexander son, Lidgard, Nyberg, Bengtson i Solna och Tobé, vilka

ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande som börjar på s. 23 med »De

pågående bostadspolitiska» och slutar med »bifall till motionerna» bort ha

följande lydelse.

En rad olika utredningar sysselsätter sig för närvarande med olika problem

inom bostadspolitikens område. Enligt utskottets mening måste de resultat

som dessa utredningar kommer att framlägga och som framstår som

delfrågor i ett stort problemkomplex överses och samordnas. Utskottet vill

som sin mening uttala att frågor av detta betydelsefulla slag principiellt bör

beredas under parlamentarisk medverkan. I flertalet av de sittande utredningarna

på bostadspolitikens område finns visserligen parlamentarisk representation.

Enligt utskottets uppfattning är det emellertid synnerligen viktigt

att riksdagen får vederbörligt inflytande även över det slutliga samordningsarbetet.

Utskottet tillstyrker sålunda motionerna I: 740 och II: 870.

b) att utskottet vid punkt 6 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 740 och II: 870

måtte i skrivelse till Kungi. Maj:t anhålla att en parlamentarisk

beredning tillsätts för en samordnad lösning av bostadsfrågan

i hela dess vidd samt att erforderlig expertis

ställs till denna berednings förfogande.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 650032

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:265 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj. ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 s. 1 i texten