Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i byggnadslagen.

1965-11-25 · 18 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:30, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring i byggnadslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändring i byggnadslagen.

Genom en den 1 oktober 1965 dagtecknad proposition, nr 137, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag

till lag om ändring i byggnadslagen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att byggnadslagens inlösenregler utvidgas till

att omfatta även förvärv av begränsade rättigheter för vissa allmänna ändamål.

Förslaget innebär ett förenklat förfarande när det gäller att tillskapa

servitut och nyttjanderätt.

Författningsförslaget

Det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i byggnadslagen

har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändring i byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385)

Härigenom förordnas, dels att 18, 41, 44, 44 a, 45 och 146 §§ byggnadslagen

den 30 juni 19471 och rubriken före 41 § samma lag skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives, dels att i lagen skola införas två nya paragrafer,

betecknade 18 a § och 41 a §, av nedan angiven lydelse.

(''Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

Mark som--—---begär det.

Annan mark------anses säkerställd.

1 Senaste lydelse av 44 och 146 §§ sc 1953: 329 samt av 44 a och 45 §§ se 1963: 218.

1 lliharxj till riksdagens protokoll 1!)G5. !) samt. 3 and. Yr 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1065

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

År marken i stadens ägo, må staden

lösa särskild rätt som besvärar

marken. Inlösen av särskild rött till

mark som avses i andra stycket må

dock ske endast under där angiven

förutsättning.

18 a §■

Innehåller fastställd generalplan

bestämmelse att mark, som e j må lösas

enligt 18 § första stycket, skall

kunna nyttjas för allmän trafikanläggning

eller allmän ledning, skall

på stadens yrkande servitut eller

nyttjanderätt upplåtas i den omfattning

som erfordras för ändamålet.

Kan ägaren till följd av planen

nyttja marken endast på sätt som

står i uppenbart missförhållande

till dess tidigare värde, må han påfordra

att staden förvärvar rättighet

som nu sagts. Staden äger bestämma

om förvärvet skall avse servitut

eller nyttjanderätt.

Om avstående av mark Om avstående av mark m. in.

41 §.

I stadsplan------begär det.

Annan i —-— ----anses säkerställd.

Är marken i stadens ägo, må staden

lösa särskild rätt som besvärar

marken. Inlösen av särskild rätt till

mark som avses i andra stycket må

dock ske endast under där angiven

förutsättning.

il a §.

Innehåller stadsplan bestämmelse

att mark, som ej må lösas enligt il §

första stycket, skall kunna nyttjas

för allmän trafikanläggning eller allmän

ledning, skall på stadens yrkande

servitut eller nyttjanderätt upplåtas

i den omfattning som erfordras

för ändamålet. Kan ägaren till

följd av planen nyttja marken endast

på sätt som står i uppenbart

missförhållande till dess tidigare värde,

må han påfordra att staden för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse)

44 §.

Finnes tätbebyggt område med

hänsyn till den allmänna samfärdseln

eller kravet på ändamålsenlig

bebyggelse vara i behov av genomgripande

ombyggnad, och kan denna

icke lämpligen ske annorledes än

i ett sammanhang, må Konungen,

sedan i anledning av ombyggnaden

fråga väckts om antagande eller ändring

av stadsplan för området, medgiva

staden att lösa den mark inom

området som erfordras för ombyggnaden

ävensom annan inom området

eller i dess omedelbara närhet

belägen mark, för vilken planens genomförande

kan väntas medföra väsentligt

ökat värde.

44

Har fråga------— deras

45 §.

Är, i annat fall än i 44 eller 44 a §

sägs, mark som ingår i byggnadskvarter

icke bebyggd i huvudsaklig

överensstämmelse med stadsplanen

och kan stadsplanens genomförande

ej förväntas äga rum inom skälig

tid utan stadens ingripande, må

Konungen medgiva staden att lösa

marken i den män så erfordras. Kan

syftet vinnas genom att staden allenast

löser å marken uppförd byggnad

för nedrivning, må Konungen

lämna tillstånd därtill.

Tf Mining till riksdagens protokoll

(Föreslagen lydelse)

värvar rättighet som nu sagts. Staden

äger bestämma om förvärvet

skall avse servitut eller nyttjanderätt.

44 §.

Finnes tätbebyggt område med

hänsyn till den allmänna samfärdseln

eller kravet på ändamålsenlig

bebyggelse vara i behov av genomgripande

ombyggnad, och kan denna

icke lämpligen ske annorledes än

i ett sammanhang, må Konungen,

sedan i anledning av ombyggnaden

fråga väckts om antagande eller ändring

av stadsplan för området, medgiva

staden att lösa den mark inom

området som erfordras för ombyggnaden

ävensom annan inom området

eller i dess omedelbara närhet belägen

mark, för vilken planens genomförande

kan väntas medföra väsentligt

ökat värde. Är mark, som erfordras

för ombyggnaden, i stadens ägo,

må i samma ordning medgivas staden

att lösa särskild rätt som besvärar

marken.

genomförande.

Beröres mark i stadens ägo av åtgärder

som avses i första stycket,

må i samma ordning medgivas staden

att lösa särskild rätt som besvärar

marken.

45 §.

Är, i annat fall än i 44 eller 44 a §

sägs, mark som ingår i byggnadskvarter

icke bebyggd i huvudsaklig

överensstämmelse med stadsplanen

och kan stadsplanens genomförande

ej förväntas äga rum inom skälig

tid utan stadens ingripande, må

Konungen medgiva staden att lösa

marken i den mån så erfordras. Kan

syftet vinnas genom att staden allenast

löser å marken uppförd byggnad

för nedrivning, må Konungen

lämna tillstånd därtill. År marken i

stadens ägo, må i samma ordning

9 samt. Nr 30

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

medgivas staden att lösa särskild

rätt som besvärar marken och hindrar

eller försvårar stadsplanens genomförande.

Prövas ansökan--—---eller inteckningsboken.

Finnes i --------- villkorliga fastställelsen.

146 §.

Vad i 137, 138, 144 och 145 §§ är

stadgat beträffande inlösen av mark

skall i tillämpliga delar gälla med

avseende å inlösen av byggnad i fall

som i 45 § första stycket sägs.

146 §.

Vad i 137, 138, 144 och 145 §§ är

stadgat beträffande inlösen av mark

skall i tillämpliga delar gälla med

avseende å inlösen av byggnad i fall

som i 45 § första stycket sägs och

skall, jämte stadgandet i 140 §, äga

motsvarande tillämpning vid inlösen

av särskild rätt eller upplåtelse av

servitut eller nyttjanderätt enligt

denna lag. När särskild rätt inlöses

eller servitut eller nyttjanderätt upplåtes,

skola bestämmelserna i 12 §

första stycket lagen om expropriation

ej tillämpas på mark som ingår

i stadsplan.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966.

Propositionens tillkomst

I propositionen anför departementschefen under rubriken »Inledning»

följande.

I gemensam skrivelse den 13 juni 1958 till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet

hemställde byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen,

1951 års byggnadsutredning, 1954 års fastighetsbildningskommitté och

Svenska stadsförbundet om särskild utredning av vissa frågor inom byggnadslagstiftningen

och angränsande rättsområden. I skrivelsen berördes

bl. a. frågor om utvidgning av byggnadslagens inlösenregler till att avse förvärv

av begränsade rättigheter och om förbud mot utfart till gator med trafik

av genomfartskaraktär. Näringslivets byggnadsdelegation och Sveriges

fastighetsägareförbund anförde därefter i gemensam skrivelse den 28 juli

1958 vissa synpunkter i ämnet och förklarade sig instämma i syftet med

framställningen. Kungl. Maj :t beslöt den 19 december 1958, att skrivelserna

skulle överlämnas till fastighetsbildningskommittén för behandling vid fullgörandet

av dess utredningsuppdrag. Efter övervägande av hithörande frågor

avgav kommittén den 5 december 1963 betänkande i ämnet, benämnt

»Nya medel för plangenomförande» (SOU 1963:78), med förslag till lag

opaginerad Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

om ändring i byggnadslagen in. in. Däri behandlas dels frågan om förvärv

av begränsade rättigheter inom byggnadslagstiftningens ram och dels frågan

om utfartsförbud.

Yttranden över betänkandet har efter remiss avgivits av Svea hovrätt,

hovrätten över Skåne och Blekinge, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Uppsala, Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, bankinspektionen, bostadsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, lantmäteristyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statens hyresråd, statens institut för byggnadsforskning,

expropriationsutredningen, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Konungariket

Sveriges stadshypotekskassa, Svenska bostadskreditkassan, Sveriges

advokatsamfund, Sveriges fastighetsägareförbund, Hyresgästernas riksförbund,

Svenska kommunal-tekniska föreningen, Sveriges lantmätareförening,

Svenska arkitekters riksförbund, Föreningen Sveriges stadsarkitekter,

Svenska teknologföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO),

Svenska riksbyggen, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund u. p. a. (HSB:s riksförbund), Handelskamrarnas nämnd och

Föreningen för samhällsplanering.

Av överståthållarämbetet har överlämnats yttranden från stadskollegiet

och poliskammaren i Stockholm, av länsstyrelsen i Uppsala län yttranden

från länsarkitekten, överlanImätaren, vägförvaltningen samt byggnadsnämnderna

i Uppsala och Enköping, av länsstyrelsen i Malmöhus län yttranden

från länsarkitekten, vägförvaltningen, länsingenjören samt byggnadsnämnderna

i Malmö, Hälsingborg och Lund, i Höörs köping ävensom

i Burlövs, Väsby, Genarps och Bunkeflo kommuner, av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län yttranden från länsarkitekten, överlantmätaren, vägförvaltningen,

länsingenjören, stadskollegiet i Göteborg och drätselkammaren

i Uddevalla samt av lantmäteristyrelsen yttranden från överlantmätarna

i samtliga län utom Blekinge län.

Med ledning av remissyttrandena har de i kommittéförslaget behandlade

frågorna övervägts inom justitiedepartementet. De med utfartsförbud förenade

problemen har nära anknytning till bl. a. frågan om lagstiftning angående

vissa gemensamhetsanläggningar, i vilket ämne fastighetsbildningskommittén

tidigare avgivit förslag (SOU 1963:23). Sistnämnda fråga är

under beredning i departementet och problemen om utfartsförbud torde få

övervägas på nytt i anslutning därtill. Jag anhåller därför att nu få ta upp

den av kommittén behandlade frågan om lagstiftning rörande förvärv av

begränsade rättigheter enligt byggnadslagstiftningen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

Gällande rätt

Utskottet får i denna del hänvisa till redogörelsen i propositionen s. 6—9.

Allmän motivering

Fastighetsbildningskommitténs försl ag

En närmare redogörelse för fastighetsbildningskommitténs förslag lämnas

i propositionen s. 9—15.

Remissyttrandena

Utskottet hänvisar beträffande innehållet i remissyttrandena över fastighetsbildningskommitténs

förslag, såvitt nu är i fråga, till propositionen s.

15—23.

Departementschefen

Allmänt

Den omlattande byggnadsverksamhet som pågår inom städer och andra

tätbebyggda samhällen förutsätter en omsorgsfull planläggning av markens

användning. Behovet av planläggning sträcker sig till allt större områden

och önskemålet om ett rationellt utnyttjande av marken medför krav

på alltmer genomtänkta och detaljerade planer. Utvecklingen kräver också

att gällande planer blir genomförda inom rimlig tid.

Gällande rätt erbjuder flera möjligheter för det allmänna att genomföra

fastställda planer. Av betydelse är främst de allmänna bestämmelserna i

expropriationslagen och inlösenreglerna i byggnadslagen. Mellan dessa båda

lagar råder emellertid viktiga skiljaktigheter i fråga om de ändamål som

kan grunda expropriativt förvärv, om den omfattning i vilken marken kan

tagas i anspråk och om förfarandet vid åtgärdens genomförande. Tvångsförvärv

torde sålunda i princip inte kunna ske med stöd av expropriationslagen

för sådana ändamål som avses i byggnadslagens inlösenregler. Vidare

bär byggnadslagen till skillnad från expropriationslagen ej ansetts medge

förvärv enbart av begränsad rättighet, vare sig fråga är om att stifta sådan

rätt eller att ta i anspråk en redan bestående särskild rätt. Ytterligare kan

framhållas, att vid förvärv av mark till gata, trafikled eller annan allmän

plats enligt byggnadslagen inlösen sker efter expropriationsdomstolens prövning

omedelbart på grundval av fastställd plan, medan tvångsförvärv enligt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

7

expropriationslagen kräver Kungl. Maj :ts medgivande i varje särskilt fall,

innan frågan slutligen prövas av expropriationsdomstol. Upplåtelse av t. ex.

servitut eller nyttjanderätt för allmänt ändamål är till följd härav förenad

med större omgång och tidsutdräkt än inlösen av mark till gata eller annan

allmän plats. I fråga om redan bestående särskild rätt torde nuvarande

ordning innebära, att samhället över huvud ej har möjlighet till inlösen för

ändamål som regleras uteslutande i byggnadslagen.

I syfte att avhjälpa föreliggande brister föreslår fastighetsbildningskommittén,

att byggnadslagens inlösenregler kompletteras med bestämmelser

om självständigt tvångsförvärv av begränsade rättigheter. Utom att byggnadslagen

därigenom kommer i närmare överensstämmelse med expropriationslagen

vinns ett förenklat förfarande genom att rättighetsförvärv i vissa

mera vanligt förekommande situationer kan ske omedelbart på grundval av

fastställd plan. Vid remissbehandlingen har enighet rått om behovet av

sådana bestämmelser och remissinstanserna har i allmänhet också godtagit

den föreslagna regleringens utformning. Även enligt min mening skulle en

lagstiftning i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget väsentligt

underlätta för det allmänna att genomföra fastställda planer och därmed

bidraga till en snabbare bebyggelseutveckling inom våra tätbebyggda

samhällen.

Rörande omfattningen av en reform i föreslagen riktning och behovet av

ett snabbt genomförande har under remissbehandlingen uttalats tvekan

från några håll, främst med hänsyn till regleringens samband med annan

lagstiftning och pågående reformer på angränsande områden. Enligt min

mening kan härvid bortses från reglerna i en kommande ny jordabalk och i

en ny fastighetsbildningslag. På utformningen av dessa regler torde det nu

ifrågavarande förslaget knappast komma att inverka. Ej heller föreligger

något hinder mot förslagets genomförande med hänsyn till den pågående

översynen av expropriationslagen. Förslaget ansluter nämligen i systematiskt

hänseende nära till de nuvarande inlösenreglerna i byggnadslagen och

hänvisar liksom dessa i princip till expropriationslagen i fråga om ersättning,

förfarandet vid expropriationsdomstolen, expropriationens rättsverkningar

osv. Vad byggnadslagen beträffar torde nu ej böra göras något mera

omfattande ingrepp i dess utformning. En reform nu bör därför begränsas

till att tillgodose endast mera oundgängliga behov. Lösningen av övriga problem

torde få anstå till en allmän översyn av byggnadslagstiftningen.

I enlighet med det anförda vill jag förorda en lagstiftning i huvudsaklig

överensstämmelse med vad kommittén föreslår.

Förslaget innebär, att fastställda planer får vidgade rättsverkningar genom

att möjlighet öppnas till tvångsförvärv av begränsade rättigheter. Detta

ställer självfallet ökade krav på planernas utformning och skärper fordringarna

på alt vid fastställelseprövningen enskildas intressen noggrant

vägs mot samhällets. Å andra sidan märks, att fastställda planer redan för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

närvarande innehåller bestämmelser av ifrågavarande karaktär och att de

vidgade rättsverkningar sådana bestämmelser erhåller genom förslaget allmänt

sett är av mindre ingripande art än vad som för närvarande gäller i

fråga om marklösen. Med hänsyn härtill anser jag det ej påkallat att i detta

sammanhang genomföra någon jämkning av bestämmelserna i byggnadslagstiftningen

i syfte att öka tillgången på särskild planläggnings- eller

fastighetsbildningsexpertis inom kommunerna eller att skärpa kravet

på underrättelse till berörda rättsägare om innehållet i upprättade planförslag.

Däremot torde kunna förutsättas, att anvisningar i vederbörlig ordning

utfärdas till ledning vid planförslagens tekniska utformning, så att

planläggningsarbetet på lämpligt sätt kan anpassas till de nya medel för

plangenomförande som förslaget innebär.

I ett par remissyttranden har berörts frågan, om de föreslagna reglerna

bör göras tillämpliga på planer som fastställts redan före den nya lagstiftningens

ikraftträdande. Enligt vad kommittén anför finns redan för närvarande

på sina håll planbestämmelser av den art att de efter genomförande

av kommittéförslaget grundar rätt till tvångsförvärv av begränsad rätt. Det

synes angeläget att även sådana äldre planer omfattas av förslaget. I annat

fall skulle dessa planer behöva förnyas eller kompletteras i en omfattning,

som skulle medföra en onödigt stor belastning av samhällets planläggningsresurser.

Hänsynen till den enskildes rättssäkerhet torde ej utgöra hinder

mot att de nya reglerna får omfatta även planer, som fastställts före reglernas

ikraftträdande. Särskilda övergångsbestämmelser synes ej erforderliga

i denna del.

Jag övergår härefter till att något närmare beröra vissa huvudfrågor i

förslaget.

Stiftande av begränsad rätt inom stadsplan

Frågan om möjligheterna att få till stånd upplåtelse av begränsade rättigheter

för vissa allmänna ändamål gäller främst områden inom stadsplan.

Av betydelse är härvid i första hand anordningar för allmän trafik — t. ex.

tunnlar, arkader och avskurna kvartershörn — och allmänna ledningar

utanför mark, som är avsedd till gator och andra allmänna platser. Sådana

anordningar kräver i regel ej att den berörda marken tages i anspråk helt,

utan ändamålet kan ofta tillgodoses genom upplåtelse av begränsad rättighet.

På frivillig väg kan emellertid sådana upplåtelser ej komma till stånd

i tillräcklig omfattning eller under sådana förhållanden att erforderlig

trygghet erhålls för rättighetens bestånd. Expropriationsvägen erbjuder visserligen

möjligheter att komma till rätta med dessa svårigheter men den

innebär ett mera komplicerat och tidsödande förfarande än som kan anses

erforderligt i de allt talrikare fall då behov av upplåtelse föreligger för ändamål

av nu ifrågavarande art. Jag anser därför i likhet med kommittén

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

9

och remissinstanserna, att byggnadslagens inlösenregler bör kompletteras

med bestämmelser som möjliggör att begränsad rätt kan stiftas omedelbart

på grund av stadsplan. Sådana bestämmelser utgör en naturlig utbyggnad

främst av regeln om inlösen av mark, som är avsedd till gata eller annan

allmän plats. En sådan ordning innebär, att frågan, om marken får tagas i

anspråk mot den enskildes bestridande, prövas i planärendet. Särskilt medgivande

av Kungl. Maj :t erfordras således ej. Häremot torde ej kunna göras

några berättigade invändningar med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet,

eftersom området för samhällets möjligheter till tvångsförvärv ej vidgas

och metoden för prövningen är densamma som vid de mera ingripande

lösningsrätter byggnadslagen för närvarande tillhandahåller. Med hänsyn

härtill synes ej -— såsom föreslås i ett yttrande — böra krävas, att den aktuella

planbestämmelsen fastställts av Kungl. Maj :t. Även bestämmelse som

fastställts av länsstyrelse bör grunda rätt till tvångsförvärv. Å andra sidan

saknas anledning att såsom förordas i ett remissyttrande gå så långt som

till att införa expropriationsrätt efter tillstånd av länsstyrelse utan stöd i

fastställd plan.

Vad angår frågan, vilka allmänna ändamål som bör få tillgodoses genom

de nya reglerna, anser jag i likhet med kommittén och så gott som samtliga

remissinstanser, att reglerna bör begränsas till att omfatta trafik- och ledningsändamål.

Om behov skulle framträda beträffande andra ändamål bör

frågan övervägas på nytt.

Såsom kommittén föreslagit torde reglerna böra avse stiftande av servitut

eller nyttjanderätt men ej rättighet av annat slag. Härigenom vinns önskvärd

överensstämmelse med expropriationslagen, vars principer i allt väsentligt

kan bli till ledning vid tillämpningen. Att såsom ifrågasätts i ett yttrande

tillskapa en begränsad rättighet av speciellt slag, som ej kan hänföras till

någon av de nämnda kategorierna, torde ej böra komma i fråga. En sådan

ordning skulle också medföra krav på betydligt mera utbyggda regler än de

av kommittén föreslagna.

Förslaget bör inskränkas till allmänna ändamål och till förhållandena

inom stadsplan. Den under remissbehandlingen berörda frågan om förbättrade

möjligheter att framdraga ledningar för vattenförsörjning och avlopp

utom stadsplanen bör enligt min mening ej prövas i detta sammanhang.

Utanför lagstiftningsärendets ram faller även enskilda ledningar av hithörande

slag, som ligger inom stadsplan. För mark till sådana ledningar står

servitutsformen till buds.

Mot den av kommittén föreslagna placeringen av de nya reglerna i byggnadslagen

och det sätt på vilket de i övrigt ansluts till gällande bestämmelser

av expropriationsrättsligt innehåll har jag ej funnit anledning till erinran.

Rörande den närmare innebörden vill jag hänvisa till specialmotiveringen.

Jag vill understryka kommitténs uttalanden om att reglerna ej endast tillgodoser

samhällets behov av tvångsregler utan även anvisar en lämplig form

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 196.5

för upplåtelse på frivillig väg. Självfallet måste kravet på planstöd upprätthållas

även i denna situation för att upplåtelsen skall få önskade rättsverkningar.

Övertagande eller utsläckande av särskild rätt inom stadsplan

Kommitténs förslag, att gällande bestämmelser i byggnadslagen om rätt

för stad att inom stadsplan lösa mark skall kompletteras med möjlighet

för staden att fristående förvärva annans särskilda rätt till mark som staden

själv äger, har i allmänhet godtagits av remissorganen. Även jag ansluter

mig till förslaget och förordar således att tilläggsbestämmelser härom

införs i byggnadslagen.

Genom sådana bestämmelser erhålls ökad jämställdhet mellan byggnadslagen

och expropriationslagen i den utsträckning som erfordras för att täcka

de närmast aktuella behoven. I likhet med kommittén finner jag förslaget

böra begränsas till sådana fall där staden själv är ägare till den ifrågavarande

marken. Jag är ej heller beredd att tillmötesgå det i ett par yttranden

framställda önskemålet om motsvarande regler för staden tillhörig mark,

som är avsedd för enskilt bebyggande men enligt stadsplanen samtidigt skall

kunna utnyttjas för allmän trafikanläggning eller ledning. I den män det

ej är möjligt för staden att få till stånd upplåtelse för sådant ändamål som

nyss sagts enligt de föreslagna reglerna om stiftande av servitut eller nyttjanderätt

— i vilket fall den särskilda rätten skulle tvingas vika i den mån

den hindrar utövandet av servituts- eller nyttjanderätten — återstår möjligheten

att tillgripa expropriation av den särskilda rättigheten. Slutligen

synes enighet råda om att den svårlösta frågan om rätt för enskild att inlösa

bestående särskild rätt ej bör upptagas i detta sammanhang.

Vad angår de i ett par yttranden påtalade olägenheterna för hyresgäster

är dessa olägenheter ej av annan art än som redan för närvarande uppkommer

vid expropriation eller vid förvärv av hyresrätt i samband med inlösen

av marken enligt byggnadslagen. Ej heller beträffande formerna för fastställandet

av det allmännas behov att ta i anspråk särskild rätt föreligger i

princip någon skillnad mellan osjälvständigt förvärv av sistnämnda slag och

inlösen enligt det nu aktuella förslaget. Att i förevarande situation ge hyresrätt

företräde framför det allmännas intressen och därmed ge den starkare

skydd här än när det gäller inlösen av marken synes ej böra komma i fråga.

Jag delar således kommitténs uppfattning, att självständig inlösen av särskild

rätt bör kunna omfatta också hyresrätt. Farhågorna för att hyresgästernas

ställning kommer att försämras torde vara betydligt överdrivna. Erfarenheten

visar nämligen, att städerna i fall av hithörande slag så långt

det är möjligt anvisar evakueringslägenheter, och man torde liksom kommittén

kunna räkna med alt de även framdeles i rimlig utsträckning skall

visa tillmötesgående för att undanröja eller mildra uppkommande svårigheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

11

Generalplan och byggnadsplan

De skäl som enligt det föregående talar för utvidgade möjligheter för stad

att genomföra stadsplan är enligt min mening av beskaffenhet att böra leda

till motsvarande utvidgning i fråga om fastställd generalplan.

Sådan plan har redan för närvarande rättsverkningar, som är likartade med

stadsplanens, låt vara att de ej är lika fullt utbyggda som dessa. Jag delar

därför kommitténs mening, som fått stöd av remissorganen med få undantag,

att byggnadslagen bör i fråga om område under fastställd generalplan kompletteras

med en rätt för stad att självständigt lösa särskild rätt för de ändamål

som nu grundar rätt till inlösen av mark samt med regler om upplåtelse

av servitut eller nyttjanderätt motsvarande dem jag förordat beträffande

stadsplan.

När det gäller upplåtelse av begränsad rätt med stöd av byggnadsplan

ger däremot åtskilliga omständigheter anledning till tvekan om lämpligheten

av de av kommittén föreslagna reglerna.

Behovet av förenklade regler torde här vara mindre framträdande och i

varje fall väsentligt svagare än när det gäller generalplan och stadsplan. Det

kan dessutom framhållas, att en kommun som önskar främja t. ex. väghållningen

inom byggnadsplaneområde ofta kan nå detta syfte på annat sätt

än genom tvångsförvärv av begränsad rätt till väg, t. ex. genom att utge frivilliga

bidrag till vägförening, om den ej anser sig böra i stället upprätta

stadsplan.

Syftet med den nu ifrågavarande reformen är att förenkla förfarandet. Att

låta förslaget omfatta även byggnadsplaneområden medför verkningar, som

går utöver detta ändamål. Genom att byggnadsplan till skillnad från stadsplan

i princip ej ålägger kommunen några skyldigheter skulle de föreslagna

bestämmelserna, såsom påpekats i flera remissyttranden, kunna leda till att

en kommun nöjer sig med alt upprätla byggnadsplan för området, även om

stadsplan utgör den riktigaste planformen. Frågan, huruvida en mera allmän

utveckling i sådan riktning är önskvärd, bör emellertid behandlas i samband

med en allmän reform av byggnadslagstiftningen. Även i övrigt möter vissa

svårigheter att inpassa de föreslagna reglerna i byggnadslagstiftningens system.

Beträffande byggnadsplan finns sålunda för närvarande ej någon motsvarighet

till de inlösenregler som gäller stadsplan. En bestämmelse enbart

om upplåtelse av begränsad rätt för allmänt trafik- eller ledningsändamål

skulle därför framträda som en isolerad företeelse och bryta systematiken.

Viss oklarhet skulle därtill uppstå rörande förhållandet mellan kommuns

och vägförenings uppgifter. Vidare må nämnas svårigheten att komma till

rätta med konkurrensen mellan den av kommittén i 115 a § föreslagna

skyldigheten för kommunen att underkasta sig upplåtelse på markägarens

begäran och ersättningsreglerna i 116 § byggnadslagen.

I enlighet med vad jag nu anfört anser jag, alt kommittéförslaget ej bör

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

genomföras såvitt det avser byggnadsplan. Reglerna i lagen om enskilda vägar

och expropriationslagen torde få anses tillfyllest för här aktuella ändamål.

Specialmotivering

18 och 41 §§.

Departementschefen. I vardera av dessa paragrafer föreslås ett nytt tredje

stycke, enligt vilket stad må lösa särskild rätt, vilken besvärar sådan staden

tillhörig mark som, om den tillhört annan, kunnat lösas med äganderätt

enligt första och andra styckena i paragraferna. Beträffande avfattningen

av tredje stycket torde det vara tillfyllest att ange att, om marken

är i stadens ägo, staden må lösa särskild rätt som besvärar marken. Härav

torde med erforderlig tydlighet framgå, att föremål för inlösen är särskild

rätt till mark, som enligt fastställd generalplan eller stadsplan är avsedd

till trafikled, gata eller annan allmän plats, eller också till annan mark, som

ej är avsedd för enskilt bebyggande. Även i fråga om särskild rätt är förutsättningarna

för inlösen olika allteftersom det är fråga om mark enligt

första eller andra stycket. Såvitt gäller mark enligt första stycket är lösningsrätten

ovillkorlig, medan den i fråga om mark enligt andra stycket

är beroende av att markens användning för avsett ändamål ej kan anses

säkerställd ändå.

Under remissbehandlingen har i redaktionellt hänseende anmärkts, att

här avsedda begränsade sakrätter ej besvärar mark men väl fastighet. Enligt

min mening bör dock i överensstämmelse med kommitténs förslag kunna

godtagas att rättighet sägs besvära mark. Uttryckssättet överensstämmer

med språkbruket i byggnadslagen — jfr t. ex. 20 § andra stycket och

kan motiveras med att det här kan vara fråga om områden, som ej ingår i

fastighetsindelningen.

18 a och 41 a §§.

Vad gäller fastighet sbildning skommitténs förslag och remissyttrandena

däröver, såvitt nu är i fråga, får utskottet hänvisa till propositionen s. 30—

35.

Departementschefen. Som jag anfört i det föregående bör reformen begränsas

till att tillgodose endast mera oundgängliga behov. Den av kommittén

diskuterade möjligheten för stad att även ta mark, som är avsedd till

trafikled, gata eller annan allmän plats, i anspråk med begränsad rätt skulle

gå utöver det uppställda förenklingssyftet och leda till svårbedömbara

verkningar. Jag ansluter mig därför till kommitténs förslag, att upplåtelse

enligt förevarande paragrafer ej bör avse mark som kan lösas med ägande
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

rätt för trafikled, gata eller annan allmän plats. Med anledning av vad som

anförts i några remissyttranden vill jag framhålla, att i avbidan på en mera

allmän reform av byggnadslagstiftningen en huvudregel vid planläggning

alltjämt bör vara, att allmänna trafik- och ledningsändamål skall tillgodoses

genom anordnande av gator och därmed jämställda allmänna platser. Vidare

vill jag erinra om de av kommittén berörda möjligheterna för ägare till

kvartersmark att få till stånd avtal om nyttjanderätt eller servitut i staden

tillhörig mark som är avsedd för trafikled, gata eller annan allmän plats.

I fråga om de syften för vilka upplåtelse skall kunna ske ansluter jag

mig som redan framgått till kommitténs ståndpunkt, att reglerna bör begränsas

till allmänna trafik- och ledningsändamål. Med anledning av anmärkningar

i några yttranden mot den lagtekniska utformningen förordar

jag en redaktionell jämkning i denna del, innebärande att ändamålet anges

vara allmän trafikanläggning eller allmän ledning. Uttrycket trafikanläggning

får tolkas främst mot bakgrunden av den begränsning som ligger i att

gator och andra i 18 § första stycket och 41 § första stycket byggnadslagen

avsedda allmänna platser ej kan bli föremål för upplåtelse enligt de föreslagna

bestämmelserna. Att beträffande en trafikanläggning i planen medges

även viss parkering bör ej utesluta, att de föreslagna stadgandena blir

tillämpliga på anläggningen. En anläggning, som är avsedd enbart för parkering,

omfattas däremot ej av uttrycket allmän trafikanläggning.

Beträffande upplåtelsens räckvidd ansluter jag mig till kommitténs mening,

att det är tillräckligt att i lagtexten ange att rättighet skall upplåtas i

den omfattning som erfordras för ändamålet. Den närmare avgränsningen

torde i allmänhet följa av planens bestämmelser, beträffande vilkas utformning

hittillsvarande principer synes böra bestå i stort sett oförändrade.

Mot den av kommittén föreslagna regeln om stadens skyldighet att godtaga,

att upplåtelse med angivna innebörd sker på markägarens begäran,

har några principiella invändningar inte framförts vid remissbehandlingen.

Jag ansluter mig för egen del till den föreslagna grundsatsen, som har flera

motsvarigheter i gällande rätt. Enligt motsvarande stadganden i 21 och 48

§§ byggnadslagen är en förutsättning för stadens lösningsplikt att markens

ägare till följd av planen kan nyttja marken allenast på sätt som står i uppenbart

missförhållande till dess tidigare värde. I likhet med vad som anförs

i några yttranden anser jag det fördelaktigt att använda samma formulering

i förevarande sammanhang och jag förordar därför en ändring av

lagtexten i enlighet därmed. I övrigt finner jag ej anledning till erinran mot

förslagets innehåll. Endast vissa redaktionella jämkningar bör vidtagas.

Med anledning av det i ett par yttranden framförda önskemålet om en anpassning

av reglerna angående markexploatör till de nya bestämmelserna

vill jag anföra, att en sådan utvidgning bör anstå till en mera omfattande

översyn av byggnadslagen. Detsamma gäller den i ett par yttranden berörda

tanken på kompletterande regler motsvarande vad som gäller om gatu
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

marksersättning och gatubyggnadskostnadsbidrag. Ett bibehållande av nuvarande

tillämpningsområde för bestämmelserna härom ligger för övrigt i

linje med syftet att trafik- och ledningsändamål såsom hittills i första hand

bör tillgodoses inom gatunätet.

44, 44 a och 45 §§.

Departementschefen. I dessa paragrafer upptages tilläggsbestämmelser om

lösningsrätt för staden till särskild rätt som besvärar stadens egen mark,

när fråga är om zonexpropriation (44 §), expropriation för sanering av historiskt

eller kulturhistoriskt värdefull bebyggelse (44 a §) eller s. k. tomtexpropriation

(45 §). Som kommittén påpekar har staden enligt nuvarande

lydelse av 44 § rätt att lösa ej endast mark, som erfordras för den genomgripande

ombyggnad som det är fråga om, utan även annan inom det aktuella

området eller i dess omedelbara närhet belägen mark, för vilken planens

genomförande kan väntas medföra väsentligt ökat värde. På liknande

sätt görs i 44 a § en uppdelning mellan mark, som berörs av själva saneringsåtgärden,

och annan inom vederbörande område eller i dess omedelbara

närhet belägen mark, för vars ändamålsenliga utnyttjande åtgärderna

kan väntas bli av väsentlig betydelse. Lösningsrätt föreligger till båda dessa

slag av mark. Kommittén har anfört, att något behov ej torde föreligga av

att tillåta lösningsrätt beträffande särskild rätt till mark som tillhör den

sistnämnda av de båda i vardera paragrafen angivna kategorierna. Endast

sådan mark som berörs av själva åtgärderna bör därför enligt kommittén

omfattas av förslaget.

Mot denna begränsning har länsarkitekten i Malmöhus län anfört, att det

ej genom utredningen klarlagts att den är nödvändig. Han har framhållit

att vid exempelvis zonexpropriation även mark, vilken ligger omedelbart

utanför det område som skall ombyggas, kan besväras av samma rättighet

och att det därför med hänsyn till planeringens successiva genomförande

knappast kan vara rationellt att begränsa lösningsrätten till enbart den

mark vars bebyggelse skall bli föremål för genomgripande ombyggnad.

Den av kommittén föreslagna begränsningen synes mig välbetänkt med

hänsyn till att tvångsförvärv inte bör tillåtas i andra fall än när det avsedda

ändamålet ej kan uppnås på annat sätt. För att det uppställda syftet

skall tillgodoses torde det ej vara erforderligt att ta i anspråk bestående särskild

rätt till mark, som ej omedelbart berörs av saneringsåtgärderna. Begränsningen

har kommit till uttryck i lagtexten genom att i det föreslagna

tillägget till 44 § talas om mark som erfordras för ombyggnaden och i tillägget

till 44 a § om mark som berörs av där avsedda åtgärder.

Förutsättning för inlösen av rättighet i fall som avses i 45 § är enligt förslaget,

att rättigheten hindrar eller försvårar stadsplanens genomförande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

15

146 §.

Beträffande fustighetsbildningskommitténs förslag och remissyttrandena

1 denna del hänvisar utskottet till propositionen s. 38.

Departementschefen. Jag biträder kommitténs förslag att genom hänvisning

i 146 § göra allmänna expropriationsrättsliga och vissa andra regler

tillämpliga på tvångsförvärv av nu ifrågavarande slag inom fastställd generalplan

och stadsplan. Vad beträffar den i ett yttrande berörda frågan om

förhandstillträde äger enligt min mening de skäl som föranlett stadgandet

i 140 § byggnadslagen tillämplighet även på förvärv av begränsad rätt. Även

om det självfallet kan förekomma situationer, då tillämpningen av stadgandet

medför dröjsmål med tillträdet, är denna olägenhet ej av annan karaktär

än den som redan för närvarande kan uppkomma vid inlösen av mark,

t. ex. för gatuändamål. Vad beträffar frågan, om 12 § första stycket expropriationslagen

bör göras tillämpligt i hithörande fall, är det enligt min mening

svårt att göra skillnad mellan dessa situationer och de fall av marklösen

för vilka reglerna till följd av stadgandet i 141 § första stycket byggnadslagen

ej gäller. Detta stadgande motiveras med att planen antages medge

en ändamålsenlig användning av all i planen ingående mark och att sålunda

i regel även vad som efter en expropriation kan återstå av en fastighet

kan få sådan användning att den ej blir onyttig. Dessa skäl torde äga giltighet

även beträffande förvärv av begränsad rätt. Jag anser därför i likhet

med kommittén, att 12 § första stycket expropriationslagen ej bör gälla i

hithörande fall.

Ikraftträdande m. m.

Departementschefen. Jag förordar, att den nya lagstiftningen träder i kraft

den 1 januari 1966.

Rubriken omedelbart före 41 § bör jämkas med hänsyn till att inlösenreglerna

i nämnda och följande paragrafer enligt förslaget gäller ej endast

äganderätt till mark utan även begränsade rättigheter.

Lagrådsbehandlingen in. ni.

Det till lagrådet remitterade förslaget till lag om ändring i byggnadslagen

föranledde följande yttrande av lagrådet.

Enligt förslaget skall till vardera av 13 och il §§ fogas ett nytt tredje

stycke av innebörd att stad må lösa särskild rätt, vilken besvärar sådan

staden tillhörig mark som, om den tillhört annan, kunnat lösas med äganderätt

enligt första eller andra stycket i paragraferna. Härom uttalas i

remissprotokollet, alt även i fråga om särskild rätt förutsättningarna för

inlösen äro olika allteftersom det är fråga om mark enligt första eller

opaginerad Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr SO år 1065

andra stycket, nämligen så till vida att när det gäller mark enligt första

stycket lösningsrätten är ovillkorlig, medan den i fråga om mark enligt

andra stycket är beroende av att markens användning för avsett ändamål

ej kan anses säkerställd ändå. Vad sålunda åsyftas torde böra komma till

tydligare uttryck i lagtexten. Lagrådet förordar därför, att det föreslagna

tredje stycket i paragraferna utökas med en andra punkt av innehåll, att

inlösen av särskild rätt till mark som avses i andra stycket dock må ske

endast under där angiven förutsättning.

Lagförslaget har i anledning av lagrådets yttrande förtydligats i enlighet

med vad lagrådet anfört. Därjämte har vissa redaktionella jämkningar

gjorts i förslaget sedan lagrådsbehandlingen ägt rum.

Utskottet

Såsom framhålls i propositionen erbjuder gällande rätt flera möjligheter

för det allmänna att genomföra fastställda planer. Av betydelse är främst

de allmänna bestämmelserna i expropriationslagen och inlösenreglerna i

byggnadslagen. Av de senare är i detta sammanhang följande bestämmelser

aktuella. Enligt 18 § byggnadslagen äger stad lösa till sig mark, som enligt

fastställd generalplan är avsedd till trafikled eller annan allmän plats. Lösningsrätt

föreligger vidare med stöd av 41 § även till mark, som enligt

stadsplan är avsedd till gata eller annan allmän plats. Stad har dessutom enligt

nämnda paragrafer rätt att lösa i fastställd generalplan eller stadsplan

ingående mark till den del den ej är avsedd till enskilt bebyggande och ej

heller skall användas till trafikled, gata eller allmän plats, om markens användning

ej kan anses säkerställd ändå. Även i fråga om mark, som är avsedd

för enskilt byggande, föreligger rätt för staden att i viss utsträckning

lösa marken. Så kan ske enligt reglerna om s. k. zonexpropriation (44 §)

samt bestämmelserna om expropriation för sanering av historiskt eller kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse (44 a §) och s. k. tomtexpropriation

(45 §).

De nämnda inlösenreglerna är tillämpliga även beträffande köpingar och

vissa andra samhällen.

Mellan expropriationslagen och byggnadslagen råder f. n. viktiga skiljaktigheter

i fråga om möjligheterna att föranstalta om expropriativt förvärv

m. m. Tvångsförvärv torde sålunda i princip inte kunna ske med stöd av expropriationslagen

för sådana ändamål, som avses i byggnadslagens inlösenregler.

De senare anses å sin sida — till skillnad från expropriationslagen

ej medge förvärv enbart av begränsad rättighet, vare sig fråga är om att

stifta sådan rätt eller att ta i anspråk en redan bestående särskild rätt.

I propositionen föreslås, att byggnadslagens inlösenregler utvidgas till att

omfatta även förvärv av begränsade rättigheter för vissa allmänna ändamål.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

Förslaget innebär till eu början, att reglerna om inlösen av mark för gata,

trafikled eller annan allmän plats byggs ut. Sålunda avses att mark som erfordras

för vissa anordningar för allmän trafik — t. ex. tunnlar, arkader

och avskurna kvartershörn ■— och allmänna ledningar utanför mark, som är

avsedd till gator och allmänna platser, skall kunna tagas i anspråk med servituts-

eller nyttjanderätt omedelbart på grund av stadsplan. Rätten att ta

mark i anspråk med stöd av fastställd generalplan föreslås utvidgad på motsvarande

sätt. Vidare avses gällande bestämmelser i byggnadslagen om rätt

för stad att inom stadsplan lösa mark skola kompletteras med möjlighet för

staden att fristående förvärva annans särskilda rätt, t. ex. hyresrätt, till fastighet

som staden själv äger och som sålunda inte blir föremål för lösen. Vad

som är stadgat om bestämmande och erläggande av lösen m. m. beträffande

inlösen av mark föreslås med vissa jämkningar skola äga motsvarande tilllämpning

i de nu ifrågavarande fallen.

Såsom departementschefen anfört kräver utvecklingen — jämsides med

att byggnadsverksamheten ställer allt större krav på planläggningen i olika

hänseenden — att fastställda planer blir genomförda inom rimlig tid. Lagförslaget

åsyftar att öka möjligheterna att genomföra sådana planer genom

att undanröja några av de brister i nuvarande lagstiftning som ansetts vara

särskilt kännbara. Genom förslaget vinns — utom att byggnadslagen kommer

i närmare överensstämmelse med expropriationslagen — ett förenklat

förfarande genom att rättighetsförvärv i vissa mera vanligt förekommande

situationer kan ske omedelbart på grundval av fastställd plan. Mot lagförslagets

syfte och utformning har utskottet ej funnit anledning till erinran.

Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla följande synpunkter.

En huvudregel vid planläggning är f. n. att allmänna trafik- och ledningsändamål

skall tillgodoses genom anordnande av gator och därmed jämställda

allmänna platser. Mark för dessa ändamål skall enligt 18 och 41 §§ byggnadslagen

lösas med äganderätt. Genom den nu aktuella lagstiftningen avses

ej att göra någon ändring i dessa regler. Såsom fastighetsbildningskommittén

anfört skulle vissa fördelar stå att vinna om möjlighet öppnades för

kommuner att ta även mark, som är avsedd till trafikled, gata eller allmän

plats i anspråk med begränsad rätt, medan äganderätten till marken skulle

kvarligga i privat hand. En sådan lösning synes dock kunna leda till verkningar,

som icke kan överblickas i detta sammanhang. Den förefaller emellertid

vara värd att närmare övervägas. Utskottet förutsätter, att frågan blir

föremål för uppmärksamhet i samband med en allmän översyn av byggnadslagstiftningen.

Då fastighet, till vilken annan än kronan innehar särskild rätt, avstås på

grund av expropriation, är även innehavaren av rättigheten skyldig att avstå

sin rätt. Motsvarande gäller vid lösen av mark enligt byggnadslagen. Expropriationslagen

ger även möjlighet att expropriera enbart en redan bestående

rättighet. Av de rättigheter som sålunda kan övertagas eller bringas att

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 30 år 1965

upphöra har framför allt hyresrätterna aktualitet. I samtliga de nämnda

fallen upphör hyresrätten utan annan skyldighet för den exproprierande än

att utge gottgörelse för uppkommande skada. Laglig skyldighet att ställa ersättningslägenhet

till förfogande föreligger sålunda ej. Genom den nu föreslagna

lagändringen vidgas möjligheterna för kommunerna att lösa hyresrätt

något. Det är givet att i nuvarande läge på bostadsmarknaden många

av de hyresgäster, vilka blir berörda av ändringen, kan komma att ställas inför

stora svårigheter då det gäller att anskaffa ny bostad. Såsom departementschefen

anfört synes skäl emellertid ej föreligga att i förevarande situation

ge hyresrätt företräde framför det allmännas intressen och därmed ge

den starkare skydd än när det gäller inlösen av marken. Såvitt utskottet har

sig bekant har kommunerna i de talrika fall, då hyresrätt på grund av nu

gällande regler bringats att upphöra, i allmänhet visat stort tillmötesgående

då det gällt att genom anvisande av annan bostad ge kompensation för hyresrättens

upphörande. Utskottet vill emellertid kraftigt understryka nödvändigheten

av att kommunerna så länge bostadsbrist råder gör allt vad som

står i deras makt för att undanröja eller mildra uppkommande svårigheter.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr

137.

Stockholm den 25 november 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Svante Kristiansson*,

Knut Johansson, Erik Jansson, Åkesson, Lidgard och Torsten Hansson;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, Johansson i öckerö,

Svenning*, Hamrin i Kalmar*, Bengtson i Solna, fru Ekroth, herrar Hammarberg

och Elmstedt*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1965 6500*2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:407 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i byggnadslagen den SO juni 191f7 a1 i texten