Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963

1965-12-02 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:33, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

1

Nr 33

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj

1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 5 november 1965 dagtecknad proposition, nr 173, vilken

hänvisats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl.

Maj :t under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet

förda protokoll föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr

268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Den fullmakt som Kungl. Maj :t f. n. har att vid allvarlig brist på arbetskraft

i byggnadsindustrien förordna att byggnadsarbete av visst slag inom

visst område inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd upphör att gälla

den 31 december 1965. I propositionen föreslås att denna fullmakt skall

avlösas av en något vidgad fullmakt. Enligt denna skall Kungl. Maj :t även

vid annat hinder för byggnadsverksamheten kunna förordna för hela landet

eller del av landet att visst slags byggnadsarbete inte får påbörjas utan

igångsättningstillstånd. Den nya fullmakten föreslås skola gälla till utgången

av år 1967. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 3 avd. Nr 33

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

Lagförslaget

Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268)

om igingsättningstillst&nd för byggnadsarbete

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse)

1

Därest inom--------

Råder inom visst område allvarlig

brist på arbetskraft i byggnadsindustrien,

äger Konungen för viss tid

förordna, att byggnadsarbete av visst

slag, som är att anse såsom mindre

angeläget från allmän synpunkt, icke

må påbörjas inom området utan

igångsättningstillstånd.

(Föreslagen lydelse)

§■

--visst slag.

Råder allvarlig brist på arbetskraft

i byggnadsindustrien eller föreligger

annat avsevärt hinder för

byggnadsverksamheten, äger Konungen

förordna att byggnadsarbete

av visst slag icke må påbörjas utan

igångsättningstillstånd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1966 och gäller till utgången av

år 1967. 1

1 Senaste lydelse av 1 §, gällande t.o.m. den 31 december 1965, se 1964:300.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

3

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner:

a) nr 809 i första kammaren av herr Andersson, Torsten, m. fl. och nr

958 i andra kammaren av herr Eliasson i Sundborn m. fl., i vilka motioner,

som är likalydande, hemställes »att riksdagen vid behandling av propositionen

nr 173 måtte avslå propositionen samt besluta om förlängning till utgången

av år 1966 av lagen den 29 maj 1964 angående ändrad lydelse av 1 §

lagen den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete»;

b) nr 810 i första kammaren av herrar Enarsson och Åkerlund och nr

959 i andra kammaren av herrar Ringaby och Nordgren, i vilka motioner,

som är likalydande, hemställes »att riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts

proposition nr 173 .måtte besluta om förlängd giltighet av den nuvarande

lydelsen av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete till utgången av år 1966»; samt

c) nr 811 i första kammaren av herr Skärman m. fl. och nr 960 i andra

kammaren av herr Wiklund m. fl., i vilka motioner, som är likalydande,

hemställes »att riksdagen med avslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 173

måtte besluta förlänga giltigheten av den nuvarande lydelsen av 1 § lagen

den 31 maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete till utgången

av år 1966».

Beträffande grunderna för motionsyrkandena får utskottet, i den mån

redogörelse ej lämnas nedan, hänvisa till motionerna 11:958, 11:959 och

II: 960.

Inledning

Lagen den 29 maj 1964 (nr 300) angående ändrad lydelse av 1 § lagen

den 31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete,

vilken ger Kungl. Maj :t möjlighet att vid brist på arbetskraft prioritera sådant

byggnadsarbete som är angeläget från allmän synpunkt, upphör att

gälla vid utgången av år 1965. Inom inrikesdepartementet har undersökts

behovet av möjligheter för Kungl. Maj :t att även därefter styra byggnadsverksamheten.

Resultatet redovisas i en inom departementet upprättad, den

22 september 1965 dagtecknad promemoria (stencil In 1965: 6) om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete.

över departementspromemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av

arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, fullmäktige

1* — Rihang till riksdagens protokoll 1965. 9 samt. 3 avd. Nr 33

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

i riksbanken, Svenska stadsförbundet, Svenska landstingsförbundet, Landsorganisationen

i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges

industriförbund och Sveriges grossistförbund (de tre sistnämnda gemensamt),

Hyresgästernas riksförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

(SABO), Svenska riksbyggen, Svenska byggnadsentreprenörföreningen,

Svenska byggnadsindustriförbundet, Svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund

(de tre sistnämnda gemensamt), Svenska byggnadsarbetareförbundet,

Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

Historik och nuvarande ordning

Säsongutj ämning

Utskottet får i denna del hänvisa till propositionen s. 3—6.

Prioritering

Under senare delen av år 1963 visade det sig nödvändigt att vidta särskilda

åtgärder i syfte att dämpa den starkt ökade efterfrågan på arbetskraft för

byggnadsverksamhet. Sålunda utfärdades cirkulär till samtliga statsmyndigheter

angående begränsning av den statliga byggnadsverksamheten. Detta

ledde till att flera statliga byggnadsföretag uppsköts. På motsvarande sätt

förfor även vissa kommuner. De sålunda uppskjutna byggnadsföretagen utgjorde

till övervägande del angelägna projekt. I och med att byggnadsregleringen

upphört att gälla den 30 juni 1963, saknades legala möjligheter att

begränsa enskild byggnadsverksamhet. Säsongutjämningsregleringen enligt

1963 års lag gav nämligen inte möjlighet härtill.

Genom lagen den 29 maj 1964 (nr 300), som trädde i kraft den 18 juni

1964, angående ändrad lydelse av 1 § 1963 års lag infördes möjlighet att

prioritera sådant byggnadsarbete som är angeläget från allmän synpunkt.

I prop. 1964: 95 som låg till grund för denna lagändring (jfr D>U 1964: 30,

rskr 186) redogjordes till en början för den rådande utomordentligt starka

efterfrågan på byggnader och anläggningar av olika slag samt påpekades

att det självfallet är samhällets uppgift att genom positiva åtgärder

söka göra det möjligt att tillgodose alla angelägna byggnadsbehov. Balans

mellan tillgång och efterfrågan borde främst eftersträvas med hjälp

av produktionsstimulerande åtgärder såsom säsongutjämning för att skapa

full sysselsättning för byggarbetskraften, omflyttning av sådan arbetskraft,

utbildning och omskolning för att öka tillgången på byggarbetskraft, rationalisering

för att höja byggnadsindustrins produktionskapacitet samt förbättrad

samhälls- och byggplanering.

Eftersom vissa av dessa åtgärder ger full effekt först på längre sikt ansågs

det oundvikligt att knappheten på resurser i vissa lägen kunde kom
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965 5

ma att tillspetsa situationen så att en överkonjunktur skulle hota inom

byggnadssektorn i vissa delar av landet.

Även 1964 års prioriteringslagstiftning har karaktären av en fullmakt för

Kungl. Maj :t att förordna att byggnadsarbete inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd.

Förutsättningen härför är att det inom visst område råder

allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin. Brist på andra

för byggnadsverksamheten erforderliga resurser, exempelvis kapital, kan

däremot inte föranleda prioritering genom igångsättningstillstånd. Dessa

andra resurser är nämligen, heter det i nyssnämnda proposition, inte så

lokalt bundna som arbetskraften till stor del är. Samtidigt som prioxiteringsfullmakten

trädde i kraft förordnade Kungl. Maj :t, genom kungörelsen den

29 maj 1964 (nr 301) angående ändring i den förut nämnda tillämpningskungörelsen,

att prioriteringsbestämmelserna skulle gälla i huvudsak i de

tre största städerna med kringliggande kommuner. Efter utvidgning genom

ytterligare ändring den 23 april 1965 (nr 89) i tillämpningskungörelsen gäller

prioriteringsbestämmelserna sedan den 6 maj 1965 i Stockholms stad

och län, Uppsala, Södermanlands, Kristianstads, Malmöhus, Hallands och

Västmanlands län samt i Göteborgsområdet och ett stort antal tätortskommunblock

i övriga delar av landet.

De byggnadsobjekt som berörs av ifrågavarande tillståndsprövning är

som nämnts de som är mindre angelägna från allmän synpunkt. Det ankommer

på Kungl. Maj :t att med hänsyn till den rådande situationen på byggnadsmarknaden

och övriga på frågan inverkande omständigheter ange

dessa slag av objekt. De riktlinjer som gäller härvidlag (prop. 1964:95

s. 17) innebär i huvudsak att bostadsbyggandet, industrins anläggningar

samt byggnader för sjukvård, socialvård och undervisningsväsendet anses

angelägna. Sådana byggnadsföretag prioriteras lagtekniskt på det sättet att

de inte berörs av prioriteringsbestämmelserna och att de således får påbörjas

utan annat tillstånd än som kan krävas för säsongutjämning. De slag av

objekt som anses mindre angelägna specificeras i den nämnda tillämpningskungörelsen.

Härigenom medför systemet den administrativa fördelen att

de angelägna projekten — dvs. den största delen av byggnadsvolymen -— i

stort sett lämnas obei''örda av den individuella prioritetsprövningen. Denna

omfattar alltså betydligt färre typer av byggnadsföretag än prövningen för

säsongutjämning. Prioritetsprövningen avser nämligen i nyssnämnda tilllämpningskungörelses

lydelse enligt kungörelsen den 23 april 1965 (nr 89)

följande byggnadsföretag.

1. bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus

samt sådan parkeringsanläggning, som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse;
2.

hus som helt eller till huvudsaklig del inrymmer butiks-, kontors- eller

banklokaler;

3. kommunal förvaltningsbyggnad;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1963

4. byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga eller

andra samlingslokaler eller nöjeslokaler;

5. sporthall eller annan idrottsanläggning;

6. enfamiljshus, om huset genom arbetet erhåller en bostadsyta överstigande

200 kvadratmeter;

7. kommunal gata, väg eller annan samfärdsled som icke behöves för nytt

bostadsområde.

I de områden, där prioriteringsbestämmelserna gäller, prövas frågan om

igångsättningstillstånd för dessa objekt från fall till fall och med hänsynstagande

till de lokala förhållandena. Prövningen ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen

eller, efter dess bemyndigande, länsarbetsnämnden, som i

förekommande fall inhämtar yttrande från vederbörande byggarbetsnämnd.

Enligt föreskrifter som arbetsmarknadsstyrelsen utfärdat skall länsarbetsnämnderna

vidta sådana åtgärder att behovet av arbetskraft till alla aktualiserade

byggnadsprojekt om möjligt tillgodoses. Därvid skall särskilt beaktas

de möjligheter att utnyttja arbetskraften effektivare som föreligger genom

ytterligare säsongutjämning. Möjligheterna att flytta om och utbilda arbetskraft

skall också tillvaratas. I ärende om igångsättningstillstånd skall arbetskraftstillgången

under hela den tid arbetet avses pågå prövas och hänsyn

tas till utvecklingen inom ett större geografiskt område. Är det inte

möjligt att tillgodose efterfrågan på byggnadsarbetare, avslås eller bordläggs

ansökningen om igångsättningstillstånd, beroende på när erforderlig

arbetskraft kan beräknas bli tillgänglig. Ansökan får bifallas bara i den utsträckning

det oprioriterade byggnadsföretaget kan utföras utan att inkräkta

på arbetskraftstillgången för andra slag av byggnadsarbete.

Prioriteringen skiljer sig från säsongutjämningsbestämmelserna däri att

den är tidsbegränsad genom lag. Den åt Kungl. Maj :t givna fullmakten att

— som skett i tillämpningskungörelsen — förordna om krav på igångsättningstillstånd

vid brist på byggarbetskraft upphör nämligen att gälla vid

utgången av år 1965.

Förhållandet mellan säsongutjämnings- och prioriteringsbestämmelserna m. m.

Utskottet hänvisar i denna del till propositionen s. 8—9.

Erfarenheter av prioriteringen åren 1964 och 1965

Utskottet hänvisar till propositionen s. 9—10.

Departementspromemorian och remissyttrandena

Beträffande innehållet i departementspromemorian och de däröver avgivna

remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen s. 11—24.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

7

Departementschefen

Vid lagrådsremisser! anförde föredragande departementschefen, statsrådet

Johansson, följande.

Såsom framgått av den lämnade redogörelsen skall en övergång ske till

frivillig samverkan mellan staten, kommunerna och arbetsmarknadens parter

i syfte att befordra en jämn sysselsättning på byggnadsmarknaden.

Denna ordning är avsedd att genomföras successivt och blir enligt statsmakternas

beslut gällande i hela landet fr. o. m. den 1 juli 1966. För den

händelse detta frivilliga system inte skulle få avsedd effekt har Kungl.

Maj :t enligt 1963 års beredskapslag om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete

möjlighet att förordna om tvångsmässig säsongutjämning. Giltigheten

av denna lag är inte tidsbegränsad.

Vid sidan härav finns i nämnda beredskapslag en bestämmelse som ger

Kungl. Maj :t rätt att förordna om särskild prioritering av angelägna byggnadsföretag

vid allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrien.

Denna bestämmelse upphör att gälla vid utgången av år 1965.

Den förut nämnda departementspromemorian mynnar ut i ett förslag

att bestämmelsen om prioritering skall ersättas av en inte tidsbegränsad

fullmakt för Kungl. Maj :t att vid behov förordna om begränsningar i byggnadsverksamheten.

Förslaget motiveras med att de finans- och penningpolitiska

medlen, som vid övertryck i samhällsekonomin har till huvuduppgift

att dämpa den ekonomiska aktiviteten, från tid till annan kan

behöva kompletteras med selektivt verkande åtgärder i syfte att påverka

byggandets inriktning samt lokalt skärpa den ekonomiska dämpningseffekt

som de generella åtgärderna framkallar.

1 remissyttrandena har delade meningar om förslaget kommit till uttryck.

Remissinstanserna ansluter sig till den uppfattning som utgör förslagets

allmänna utgångspunkt, nämligen att behovet av samhällsekonomisk åtstramning

i första hand skall tillgodoses genom finans- och penningpolitiska

medel. I de tillstyrkande yttrandena godtas vidare den i promemorian

framförda meningen att ett selektivt verkande komplement till dessa medel

är behövligt i trängda lägen. De avstyrkande yttrandena synes grundade

på uppfattningen att de generellt verkande ekonomisk-politiska medlen

är i huvudsak tillräckliga och att valet mellan konkurrerande investeringsalternativ

inom den enskilda sektorn bör avgöras genom marknadskrafternas

fria spel. I vissa av dessa yttranden accepteras emellertid i och för sig

tanken på komplement till de generellt verkande medlen men den i promemorian

föreslagna formen godtas inte. I stället framförs tanken på en

investeringsplanering i nära anslutning till de offentliga investeringsbesluten.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

Den i vissa remissyttranden framförda åsikten att räntabilitetsförhållandena

på marknaden bör fungera som regulator för byggnadsinvesteringarnas

inriktning inom den enskilda sektorn kan jag i och för sig godta.

När det gäller fördelningen av resurserna mellan olika investeringsalternativ

inom det enskilda näringslivet måste självfallet denna huvudprincip

gälla. Syftet att vid behov hålla den samlade investeringsbenägenheten i

denna sektor inom ramen för de resurser som kan ställas till dess förfogande

bör därför i första hand tillgodoses med generellt verkande medel.

Å andra sidan kan lägen uppstå då dessa medel visar sig otillräckliga,

bl. a. därför att de inte kan sättas in med erforderlig snabbhet och differentiering.

Om inga legala möjligheter står till buds att vidta direkta begränsningsåtgärder

inom den enskilda sektorn kan följaktligen statsmakterna

i situationer med övertryck i samhällsekonomin nödgas tillgripa begränsningar

enbart inom den offentliga sektorn. Samhället kan därmed

tvingas hålla tillbaka exempelvis socialt angelägna byggnadsinvesteringar

därför att resurserna i ökad grad tas i anspråk för att tillgodose de byggnadsönskemål,

som framkallas av den fria marknadens förhållanden.

I vissa yttranden har anförts att en investeringsplanering bör träda i

stället för direkta begränsningsåtgärder. Förslaget är inte närmare utfört

i yttrandena, men tanken synes vara att de tillgängliga resurserna skall

fördelas på olika ändamål relativt lång tid innan investeringarna skall äga

rum. Genom en sådan resursfördelning skulle man kunna få en mera realistisk

planering inom de olika investeringssektorerna, och direkta ingripanden

för att i nära anslutning till den tillämnade byggstarten stoppa eller

uppskjuta färdigprojekterade företag skulle inte behövas.

Om en sådan investeringsplanering skall kunna få den eftersträvade effekten

måste dock planeringen leda till att faktiska ramar för investeringsverksamheten

inom olika sektorer skapas. Det skulle sannolikt möta betydande

svårigheter att bestämma sådana ramar för en längre period framåt,

särskilt som eu realistisk ramplanering för investeringsverksamheten måste

beakta även kommande konjunkturvariationer. Framför allt torde det bli

svårt att för industriens del fastställa investeringsramar för en längre

period.

I detta sammanhang vill jag erinra om att staten sedan åtskillig tid tillbaka

låter utföra ekonomiska långtidsutredningar. De beräkningar av investeringarnas

omfattning inom olika sektorer som långtidsutredningarna

innehåller har inte karaktären av ramar, men de kan likväl utgöra en värdefull

vägledning för de instanser inom enskild och offentlig verksamhet

som har ansvaret för planering av den framtida byggnadsvexksamheten.

Jag finner det önskvärt att man så långt möjligt söker nå fram till en

effektiv långtidsplanering. Även om, såsom framhållits i vissa remissyttranden,

de för den frivilliga planeringen skapade byggarbetsnämnderna inte

bar tillkommit för att handha en ren prioriteringsverksamhet, synes det

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

inte otänkbart att de framdeles kan medverka i en långsiktigare planering

av investeringsverksamheten.

Det torde dock inte f. n. finnas konkreta förutsättningar för en långtidsplanering,

som effektivt begränsar investeringsverksamheten och som medger

en styrning av investeringarnas inriktning. Det framstår därför som

nödvändigt att samhället har tillgång till andra medel att vid behov påverka

byggnadsverksamheten.

I vissa remissyttranden har uppmärksamheten fästs vid de ogynnsamma

kostnadskonsekvenser som direkta ingripanden i byggnadsverksamheten

kan framkalla. Jag är medveten om att åtgärder av den föreslagna arten

kan medföra vissa förluster i form av räntor på nedlagda kostnader för planering

och projektering. Såsom framhållits i promemorian är det emellertid

allmänt sett bristen på resurser och inte de administrativa åtgärderna

som föranleder förlusterna. Det är uppenbart att risker för kostnadsstegringar

alltid uppkommer om investeringsverksamheten tenderar att överskrida

ramen för de tillgängliga resurserna. Det förefaller emellertid sannolikt

att investeringsbegränsande åtgärder av den art som avses i promemorian

generellt sett leder till att kostnadsuppgången dämpas i sådana

lägen, även om de kan framkalla ökade kostnader i de enskilda fall som

blir berörda.

När det gäller frågan i vilken form nödvändiga samhälleliga ingripanden

i investeringsverksamheten bör göras delar jag den uppfattning som kommit

till uttryck både i promemorian och remissyttrandena, nämligen att

man i första hand bör lita till de generellt verkande ekonomiska medlen.

Lokalt uppträdande överhettningstendenser på byggnadsmarknaden bör

man därutöver kunna motverka genom arbetsmarknadspolitiska medel såsom

utbildning av bvggarbetskraft och åtgärder i övrigt som främjar arbetskraftens

rörlighet.

Enligt min mening ger emellertid erfarenheten vid handen att de nämnda

medlen inte ensamma kan åstadkomma den i lägen med överefterfrågan på

investeringsresurser önskvärda begränsningen och inriktningen av byggnadsinvesteringarna.

Såsom den lämnade redogörelsen visat blev det nödvändigt

att införa en viss volymreglering år 1964 för att motverka de överhettningstendenser

som då präglade byggnadsmarknaden främst i storstadsområdena

och vissa andra expansiva områden samt för att i någon

mån inrikta användningen av resurserna mot ändamål som tedde sig angelägna

från samhällets synpunkt. Under tiden därefter fram till den 1 oktober

i år har mindre angelägna investeringar på totalt inemot 800 milj. kr. på

detta sätt hållits tillbaka. I promemorian har enligt min mening anförts

övertygande argument för att det även framdeles kan uppkomma situationer,

som gör det nödvändigt att med direkta åtgärder påverka investeringsverksamheten.

Enligt promemorian skall de åtgärder som kan bli aktuella ges sådan

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

form att ingripandena på byggnadsmarknaden får så liten omfattning som

möjligt. Tanken är att åstadkomma en marginell begränsningseffekt,

medan större delen av byggnadsverksamheten lämnas fri.

Såsom anförts i promemorian torde det inte vara nödvändigt eller lämpligt

att i lag ange vilka delar av byggnadsmarknaden som kan komma att

beröras av begränsningsåtgärderna. Frågan härom bör avgöras med hänsyn

till de samhällsekonomiska förutsättningarna vid den tidpunkt då det

blir aktuellt att vidta åtgärderna. Dessa bör med andra ord kunna så smidigt

som möjligt anpassas till det rådande samhällsekonomiska läget, varvid

begränsningarna inte bör ges större räckvidd än som ter sig nödvändigt. I

dagens läge framstår det som angeläget att bereda tillräckligt utrymme

framförallt för industri- och bostadsinvesteringarna.

Den av några remissinstanser framförda synpunkten att, inom de sektorer

som blir föremål för begränsningsåtgärder, välplanerade projekt som

innefattar användning av industriella produktionsmetoder bör erhålla förtur

framför andra kan jag dela i princip. Välplanerade byggnadsföretag med

hög industrialiseringsgrad ger uttryck åt en hushållning med resurserna

som bör understödjas. Vid val mellan i övrigt likvärdiga byggnadsprojekt

bör det bättre planerade ha företräde och företag med hög grad av industrialisering

ges företräde framför byggen som är avsedda att utföras med traditionella

metoder. En allmän förutsättning för sådan prioritering bör emellertid

vara att det framstår som sannolikt att besparingar i den samlade

resursåtgången därmed uppnås.

Mot bakgrunden av vad jag nu anfört vill jag förorda, att riksdagen föreläggs

förslag till lagbestämmelser som gör det möjligt för Kungl. Maj :t att

vid behov förordna om nödvändiga begränsningar i byggnadsverksamheten.

Som föreslagits i promemorian kan beredskapslagstiftningen lämpligen

få formen av ett nytt andra stycke i 1 § 1963 års lag om igångsättningstillstånd

för byggnadsarbete. Kungl. Maj :t bör där ges fullmakt att förordna

att igångsättningstillstånd skall fordras för byggnadsarbete av visst slag.

Förutsättning för förordnandet bör vara antingen allvarlig brist på arbetskraft

inom byggnadsindustrien eller annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten.

Allvarlig brist på byggarbetskraft får anses råda även om bristen hänför

sig endast till viss kategori byggnadsarbetare men arbetskraftstillgången

inom andra delar av byggnadsfacket är tillräcklig.

Med annat avsevärt hinder än brist på arbetskraft avses bl. a. brist på

krediter. Som nämnts i promemorian kan även brist på material uppträda

som en självständig bristfaktor. Även dessa hinder för byggnadsverksamheten

bör kunna medföra tillämpning av den föreslagna beredskapslagstiftningen.

Uttrycken allvarlig brist och avsevärt hinder är avsedda att ange att det

i allmänhet inte är tillräckligt för att fullmakten skall få tas i anspråk att

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

endast något enstaka byggnadsföretag måste uppskjutas till följd av bristande

resurser. Bristläget måste åtminstone vara sådant att konsekvenser

som mera allmänt angår en viss ort eller samhället i dess helhet kan befaras

om inga åtgärder vidtas.

Om Kungl. Maj :t sålunda ges rätt att förordna att byggnadsföretag av

viss art inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd, blir företag som inte

omfattas av förordnandet alltså inte underkastade tillståndsprövning. Huvuddelen

av byggnadsvolymen faller härigenom utanför prövningen. I de

fall prövning fordras skall den ske i fråga om varje särskilt byggnadsprojekt.

Förordnande om krav på igångsättningstillstånd bör såsom föreslagits i

promemorian kunna avse antingen hela landet eller endast vissa områden.

Avgörande får här bli arten och utbredningen av de hinder för byggnadsverksamhet,

som föreligger i den aktuella situationen.

Svenska bankföreningen har i sitt yttrande framhållit att tillståndsgivningen

inte bör få användas som ett lokaliseringspolitiskt medel. En reservant

i Svenska landstingsförbundets styrelse har å andra sidan anfört att

det kan visa sig svårt att förena tillståndsgivningens och lokaliseringspolitikens

syften.

Såsom framgår av lagförslaget är den förut anförda motiveringen för tillståndsgivningen

inte avsedd att tillgodose lokaliseringspolitiska mål.

Emellertid ligger det i sakens natur att en investeringsbegränsande tillståndsgivning

allmänt sett måste få mindre aktualitet i områden, inom vilka

statligt stödd lokalisering kan förekomma, än i andra delar av landet. Det

är därför svårt att se att det skulle behöva uppkomma någon egentlig

konflikt mellan tillståndsgivningen och lokaliseringspolitiken. Jag vill dock

framhålla, att tillståndsgivningen självfallet inte får tillämpas så att den

leder till mindre tillfredsställande geografisk fördelning av bvggnadsobjekten.

Som jag anfört tidigare bör tillståndsgivningen ses som ett komplement

till bl. a. arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att underlätta arbetskraftens

rörlighet.

Jag anser att arbetsmarknadsmyndigheterna som hittills bör handha tilllämpningen.

Det får ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen att ge ledning

och föreskrifter. I detta sammanhang vill jag understryka vad bl. a. LO i sitt

yttrande anfört om centrala överläggningar angående riktlinjer för tillämpningen.

Sådana överläggningar torde med fördel kunna äga rum inom det

s. k. byggrådet, vari representanter för förvaltningen, kommunerna, näringslivet

och arbetsmarknadsparterna deltar. Vid behov kan till byggrådets

överläggningar inbjudas även företrädare för de organ som har ansvaret för

penningpolitik och kreditverksamhet. De centrala överläggningarna torde

kunna ge de tillämpande myndigheterna allmän vägledning i deras verksamhet.

Den nu gällande lagstiftningen om prioritering tillämpas av länsarbets
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

nämnderna. Vid bedömningen av förutsättningarna att ge igångsättningstillstånd

åt oprioriterade projekt har länsarbetsnämnderna samrått med

byggarbetsnämnderna, där sådana inrättats. Som påpekats tidigare bör

detta samarbete fullföljas i framtiden.

Förslaget i promemorian går ut på att fullmakten för Kungl. Maj :t inte

skall ha tidsbegränsad giltighet. I yttranden av Svenska bankföreningen,

Svenska sparbanksföreningen och Svenska landstingsförbundet har däremot

föreslagits att fullmakten skall tidsbegränsas.

Jag finner det sannolikt att behovet av komplement till de generella

finans- och penningpolitiska medlen kommer att kvarstå under relativt lång

tid. Som jag tidigare anfört är det emellertid tänkbart att detta behov framdeles

kan tillgodoses i andra former än dem som nu föreslås. Detta talar för

att den nu föreslagna bestämmelsen ges tidsbegränsad giltighet. Jag föreslår

därför att bestämmelsen skall gälla under två år.

I enlighet med det anförda har inom inrikesdepartementet upprättats förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963 (nr 268)

om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete. Övriga paragrafer i lagen

kan utan vidare gälla även i fråga om tillståndsprövning enligt den nu föreslagna

fullmakten.

Lagrådsgranskningen

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Redogörelse för motionerna

I motionerna 1:811 och 11:960 anförs bl. a att den föreslagna fullmakten

är synnerligen vittgående och svåröverblickbar. Ehuru det i propositionen

uttalas, att fullmakten skall vara ett smidigt och anpassbart instrument,

som kan användas efter variationerna i konjunkturerna, hindrar

ingenting att den utnyttjas fullt ut i en krissituation. Detta skulle enligt motionärernas

mening få samma konsekvenser som ett återinförande av den

gamla byggnadsregleringen. Motionärerna förklarar vidare, att regleringar

är onödiga och skadliga i en välskött ekonomi. Endast i verkliga krislägen

med exceptionell knapphet på resurser kan regleringar vara motiverade.

Motiven för motionärernas skepsis mot regleringar anges vara bl. a. att

sådana hämmar produktionens effektivitet. Motionärerna uttalar i fortsättningen

att det inte är säkert att myndigheternas tillståndsprövning ger

det bästa resultatet från samhällsekonomisk synpunkt och att riskerna

för felaktig resursanvändning blir större vid eu utvidgning av prioriteringssystemet.

Ju mer omfattande och vag en reglering är desto större

blir också den rättsosäkerhet, som följer i regleringens spår. Även riskerna

för förluster i form av nedlagda planeringskostnader växer i det nya systemet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

13

Motionärerna framhåller i det följande, att möjligheter redan finns att

styra offentliga investeringar genom selektiva åtgärder och att en bättre

planering av de offentliga investeringarna bör eftersträvas. Statsmakterna

sägs vidare kunna styra investeringarna genom åtgärder av i huvudsak

produktionsstimulerande natur. Bland sådana åtgärder nämns en bättre

samhälls- och byggplanering, utbildning och omskolning av arbetskraft

samt rationaliseringsbefrämjande åtgärder. Motionärerna riktar vidare uppmärksamheten

på åtgärder för att förbättra och samordna kreditgivningen

för byggnadsändamål. Vidare uttalas att möjligheter bör beredas utländska

byggherrar att i ökad utsträckning konkurrera på den svenska marknaden.

Motionärerna förklarar sig slutligen anse, att 1964 års prioriteringslagstiftning

snarast bör avskaffas. Tillståndsprövningen och andra hinder anses

dock ha skapat ett visst uppdämt investeringstryck, som enligt deras mening

icke kan släppas loss i nuläget. Som ett provisorium föreslås därför

att den nuvarande lagstiftningen förlängs ett år.

De synpunkter, som framförs i motionerna 1:809 och 11:958, sammanfaller

delvis med vad som anförts i det i föregående avsnitt behandlade

motionsparet. Motionärerna anför därutöver bl. a. att den ekonomiska överhettningen

gör sig särskilt gällande i storstadsregionerna, där bristen på

arbetskraft är betydande. Det torde vara nödvändigt med åtgärder, som

ger möjligheter till vissa prioriteringar bland olika byggnadsprojekt inom

dessa regioner. Den eftersträvade balansen på byggarbetsmarknaden bör

emellertid kunna uppnås med den samverkan, som organiseras mellan

länsarbetsnämnder, byggarbetsmarknadens parter och kommunerna. Det

finns enligt vad motionärerna uttalar inte anledning att ändra gällande lagstiftning

innan denna försöksverksamhet med frivillig prioritering fullt ut

prövats och verkat en tid. Motionärerna förklarar i fortsättningen att, då

med »annat avsevärt hinder» avses bl. a. brist på krediter, lagstiftningen

ger en fullmakt att stoppa byggenskap var som helst i landet, då kapitalresurserna

är knappa. Detta tillsammans med borttagandet av begränsningen

»inom visst område» ger Kungl. Maj:t ett lokaliseringspolitiskt instrument

som riksdagen inte bör avhända sig. då följden kan bli en utveckling,

som inte överensstämmer med riksdagens lokaliseringspolitiska intentioner.

I motionerna 1:810 och 11:959 framhålls bl. a. att de generellt verkande

finanspolitiska medlen har berövats en väsentlig del av sin verkningsgrad

i en ekonomi där regleringar, prioritering av krediter till vissa områden,

subventioner o. s. v. förhindrar den att slå igenom. Av samma skäl anses

penningpolitikens effekt bli reducerad inom vidsträckta sektorer, t. ex. i

fråga om bostadsinvesteringarna och de kommunala investeringarna. Motionärerna

uttalar, att ytterligare skäl finns att motsätta sig förslaget.

Den utomordentligt starka kostnadsstegringen inom byggnadsverksamheten

anses sålunda göra det särskilt angeläget att åstadkomma eu snabb ratio
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1963

nalisering av byggnadsverksamheten. Detta kan i första hand ske genom

att bereda byggnadsföretagen tillfälle till en jämnare produktion, en noggrannare

produktionsplanering och en planering i god tid. Då lagförslaget

innebär att projekt kan vägras byggnadstillstånd i mycket nära anslutning

till byggstarten förrycks det berörda företagets hela produktionsplanering.

Insikten om att igångsättningstillstånd måhända inte kan erhållas

till en rad projekt gör det även enligt motionärernas mening mindre angeläget

för företaget att försöka förbättra sin planering. Regleringen skulle

sålunda rycka undan den viktigaste möjligheten att väsentligt bringa ned

byggnadskostnaderna. En annan konsekvens anses vara att arbetskraften

inte kan bindas fastare vid ett visst företag. Härigenom avhänds företagen eu

betydelsefull möjlighet till kostnadsreduceringar.

I samtliga motioner hemställes att riksdagen med avslag å propositionen

måtte besluta om fortsatt giltighet av 1964 års prioriteringslagstiftning till

utgången av år 1966.

Utskottet

Lagen den 30 juni 1943 om tillståndstvång för byggnadsarbete tillkom

som ett led i strävandena att skapa ekonomisk stabilitet i en tid av stor

brist på arbetskraft och byggnadsmaterial. Lagens giltighetstid var begränsad

men förlängdes i olika omgångar och utlöpte först vid utgången av

juni 1963. Under större delen av giltighetstiden var regleringens huvuduppgift

av investeringsbegränsande natur. En annan viktig uppgift för

regleringen var att bidra till en sådan spridning av igångsättningstiderna

för olika byggnadsföretag att säsongarbetslösheten i byggnadsbranschen

motverkades. Fr. o. m. år 1959 användes byggnadsregleringen endast för

sistnämnda syfte. Samma år påbörjades i vissa orter en försöksverksamhet

för att undersöka möjligheterna att främja säsongutjämningen i andra former

än genom igångsättningstillstånd.

Statsmakterna beslutade därefter år 1963 att säsongutjämningen i princip

helt skulle bli en angelägenhet för frivillig samverkan mellan byggarbetsmarknadens

parter under aktiv medverkan av arbetsmarknadsmyndigheterna.

Organ för denna samverkan skulle utgöras av särskilda byggarbetsnämnder.

I de orter, där igångsättningstillstånd inte fordrades tidigare,

d. v. s. de orter, där systemet med frivillig planering försöksvis prövats,

kunde den nya ordningen genast börja tillämpas. I övriga delar av landet

är systemet avsett att genomföras under en övergångstid, som löper ut den

30 juni 1966.

1 samband med 1963 års beslut om den frivilliga planeringen för jämn

sysselsättning och byggnadsregleringens upphävande tillkom lagen den 31

maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete, vilken trädde i

kraft den 1 juli nämnda år. Enligt denna kan Kungl. Maj :t, om de frivilliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1963

15

åtgärderna visat sig inte kunna trygga säsongutjänmingen, förordna att

igångsättningstillstånd skall inhämtas från arbetsmarknadsmyndighet innan

byggnadsarbete påbörjas.

Genom lagen den 29 maj 1964 angående ändrad lydelse av 1 § i 1963

års lag infördes möjlighet att prioritera sådant byggnadsarbete som är

angeläget från allmän synpunkt. Lagen har karaktären av en fullmakt för

Kungl. Maj:t att förordna att byggnadsarbete inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd.

Förutsättningen härför är att det inom visst område

råder allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrien. Prioriteringsbestämmelserna

gäller f. n. i Stockholms stad och län, Uppsala, Södermanlands,

Kristianstads, Malmöhus, Hallands och Västmanlands län samt i

göteborgsområdet och ett stort antal tätortskommunblock i övriga delar av

landet. De slag av objekt som anses mindre angelägna och som således

inte får påbörjas utan igångsättningstillstånd specificeras i en särskild

tillämpningskungörelse. Till dessa hör bl. a. bensinstation, reparationsverkstad

för motorfordon, parkeringshus, hus som helt eller till huvudsaklig

del inrymmer butiks-, kontors- eller banklokaler, kommunal förvaltningsbyggnad

samt byggnad som helt eller till huvudsaklig del inrymmer kyrkliga

eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler. De byggnadsföretag, som

anses angelägna, dvs. i huvudsak bostadsbyggandet, industriens anläggningar

samt byggnader för sjukvård, socialvård och undervisningsväsendet,

berörs inte av prioriteringsbestämmelserna och får alltså påbörjas utan

annat tillstånd än som kan krävas för säsongutjämning. Prövningen av prioriteringsfrågorna

ankommer på arbetsmarknadsstyrelsen eller, efter dess

bemyndigande, länsarbetsnämnden, som i förekommande fall inhämtar

yttrande från vederbörande byggarbetsnämnd. Fullmakten för Kungl. Maj :t

att enligt dessa bestämmelser förordna om krav på igångsättningstillstånd

upphör att gälla vid utgången av år 1965.

I propositionen föreslås att fullmakten förlänges och vidgas så att Kungl.

Maj :t, då allvarlig brist på arbetskraft i byggnadsindustrien råder eller annat

avsevärt hinder för byggnadsverksamheten föreligger, skall kunna förordna

att byggnadsarbete av visst slag'' icke må påbörjas utan igångsättningstillstånd.

Med annat avsevärt hinder än brist på arbetskraft avses huvudsakligen

brist på krediter och material. Förordnande kan meddelas för

hela landet eller del därav. Den nya fullmakten föreslås skola gälla till utgången

av år 1967.

I de i ämnet väckta motionerna hemställes på ovan närmare angivna

skäl, att riksdagen med avslag å propositionen måtte besluta om fortsatt

giltighet av 1964 års prioriteringslagstiftning i oförändrad lydelse till utgången

av år 1966.

Nämnda lagstiftning tillkom i syfte att dämpa den starkt ökade efterfrågan

på arbetskraft för byggnadsverksamhet och skapa erforderlig balans

inom de regioner, där arbetskraftstillgången är otillräcklig. Läget

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

på byggnadsmarknaden kännetecknas alltjämt, särskilt inom storstadsregionerna,

av en stark efterfrågan på arbetskraft. Därjämte råder f.n. eu

betydande knapphet på krediter. Även viss brist på material föreligger. Man

kan således konstatera att resurserna i form av kapital, material och arbetskraft

är otillräckliga i förhållande till investeringskraven. Särskilt besvärande

är bristen på krediter, som skapar stora svårigheter speciellt vad

gäller bostadsbyggandet. Man har anledning räkna med att anspråken på

resurserna även framdeles kommer att ligga på en hög nivå. Det framstår

i detta läge som oundgängligen nödvändigt att vidta åtgärder för att hålla

investeringsbenägenheten inom den ram, som tillgången på kapital och

övriga resurser uppställer, om allvarliga rubbningar i den ekonomiska balansen

skall undvikas. Som departementschefen anfört bör man därvid i

första hand lita till de generellt verkande finans- och penningpolitiska medlen

medan lokalt uppträdande överhettningstendenser därutöver bör kunna

motverkas genom arbetsmarknadspolitiska medel. Utskottet delar uppfattningen

att de nämnda medlen inte ensamma kan åstadkomma den i lägen

med överefterfrågan på investeringsresurser önskvärda begränsningen och

inriktningen av byggnadsinvesteringarna. Om inga möjligheter står till

buds att vidta direkta begränsningsåtgärder inom den enskilda sektorn

kan följden sålunda bli att samhället tvingas hålla tillbaka exempelvis socialt

angelägna byggnadsinvesteringar, därför att resurserna i ökad grad

tas i anspråk för att tillgodose de byggnadsönskemål, som framkallas av

den fria marknadens förhållanden. Såsom anförs i propositionen saknas

f. n. konkreta förutsättningar för en långtidsplanering, som effektivt kan

påverka förhållandena i dessa hänseenden. Utskottet vill i detta sammanhang

understryka, att byggarbetsnämnderna tillkommit som ett organ för

frivillig samverkan mellan byggnads- och anläggningsindustriens parter

då det gäller säsongutjämningen. Nämndernas uppgift är att inom en given

byggnadsvolym, den må vara stor eller liten, verka för att byggarbetskraften

bereds en jämn sysselsättning. Det torde inte vara möjligt eller lämpligt

att överlåta avgörandet av prioritetsfrågor åt dessa nämnder. Den önskvärda

begränsningen och styrningen av investeringarna får därför ske i

andra former. Utskottet anser att en fullt tillfredsställande lösning av hithörande

frågor icke kan uppnås genom en fysisk reglering. Då utskottet

ändå är berett att tillstyrka en sådan sker det mot bakgrunden av att andra

medel för närvarande inte står till buds.

Mot den i propositionen föreslagna regleringen har invänts bl. a. att den

kommer att bidra till att höja bvggnadskostnaderna. Som departementschefen

anfört kan regleringen väl framkalla ökade kostnader i de enskilda

fall som blir berörda, men någon allmän kostnadsuppgång till följd av regleringen

som sådan, vilken avses skola ha endast marginell begränsningseffekt,

torde inte vara att befara. Ytterligare har anförts att lagstiftningen

kan medföra en utveckling, som strider mot riksdagens lokaliseringspoli
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965 17

tiska intentioner. Som departementschefen uttalat är det svårt att se att

det skall behöva uppkomma någon egentlig konflikt mellan regleringen och

lokaliseringspolitiken. Självfallet får tillståndsgivningen inte tillämpas så

att den leder till en mindre tillfredsställande geografisk fördelning av byggnadsobjekten.

Invändningarna mot lagförslaget kan med hänsyn till vad

nu sagts inte anses väga särskilt tungt. Utskottet finner för sin del att det

i den situation, som nu råder, är nödvändigt att ge Kungl. Maj :t fullmakt

att vid behov förordna om erforderliga begränsningar av byggnadsverksamheten.

Denna ståndpunkt kan också sägas ha delvis accepterats i motionerna

i det att däri föreslagits förlängning av 1964 års prioriteringslagstiftning.

Denna ger som ovan framgår inte möjlighet att ingripa i andra fall

än då inom visst område allvarlig brist på arbetskraft i byggnadsindustrien

råder. Enligt utskottets mening är det emellertid ofta inte möjligt att uppnå

den önskvärda begränsningen och inriktningen av byggnadsverksamheten

med mindre ingripande kan ske även då annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten

såsom brist på kapital eller material föreligger. Utskottet

vill härvid framhålla, att kapitaltillgången f. n. ej sällan är den i främsta

rummet begränsande faktorn för byggnadsinvesteringarnas del. På arbetskraftssidan

förekommer t. o. m. viss arbetslöshet. Det kan sålunda inträffa

att på vissa orter tillgången på arbetskraft är god medan samtidigt svår

brist på krediter råder. Om prioritering ej kan ske är risken stor att tillgängligt

kapital i sådana fall används för projekt av lägre angelägenhetsgrad

medan objekt, som bör prioriteras, såsom bostadsbyggandet och industriens

anläggningar, får inskränkas i motsvarande mån. Erfarenheten har

även visat att 1964 års prioriteringslagstiftning ej är ett tillräckligt effektivt

instrument för att skapa erforderlig balans på byggnadsområdet. Utskottet

finner på grund av det sagda att den föreslagna utvidgningen av

fullmakten i förhållande till nämnda lagstiftning är välmotiverad. Även

såvitt avser utformningen av lagförslaget i övrigt saknar utskottet anledning

till erinran.

Utskottet får på grund av vad sålunda anförts hemställa,

att riksdagen med avslag å motionerna I: 809 och II: 958,

I: 810 och II: 959 samt I: 811 och II: 960 måtte bifalla förevarande

proposition, nr 173.

Stockholm den 2 december 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson, Göran Karlsson, Knut

Johansson, Erik Jansson, Åkesson, Sundin, Lidgard* och Torsten Hansson*;

från andra kammaren; herrar Johansson i Torp*, Nyberg, Johansson

i öckerö*, Ekström i Iggesund, Bengtson i Solna, Larsson i Borrby, Hammarberg

och Mossberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Alexanderson, Åkesson, Sundin, Lidgard, Nyberg, Johansson i

öckerö, Bengtson i Solna och Larsson i Borrby, vilka ansett

a) att det avsnitt i utskottets utlåtande, som börjar på s. 15 med »Nämnda

lagstiftning» och slutar på s. 17 med »till erinran» bort ha följande

lydelse:

»Den genom propositionen föreslagna, utvidgade fullmaktslagstiftningen

innebär i flera avseenden vittgående och svåröverskådliga förändringar i

förhållande till vad som gäller för närvarande. Sålunda skall icke endast

arbetskraftsbrist inom byggnadsindustrien utan även annat avsevärt hinder

för byggnadsverksamheten kunna åberopas som motiv för tillståndsprövning.

Förslaget innebär vidare att den nu gällande begränsningen beträffande

tillämpligheten i rum och tid slopas varigenom möjlighet öppnas

för Kungl. Maj :t att förhindra byggnadsverksamhet av visst slag i hela

landet. Den föreslagna lagstiftningen skiljer slutligen inte mellan angelägna

och mindre angelägna projekt.

Frågan om vilka delar av byggnadsmarknaden som kan komma att beröras

av begränsningsåtgärderna bör enligt propositionen avgöras med hänsyn

till de samhällsekonomiska förutsättningarna vid den tidpunkt då det

blir aktuellt att vidta åtgärderna. Det framhålls att dessa bör kunna så

smidigt som möjligt anpassas till det rådande samhällsekonomiska läget.

Den föreslagna lagstiftningen lägger emellertid inte hinder i vägen lör

Kungl. Maj :t att utnyttja fullmakten fullt ut i en krissituation, och förslaget

skulle på så sätt i viss mån innebära en återgång till den tidigare

byggnadsregleringen. Mot bakgrund av riksdagens tidigare uttalanden särskilt

åren 1961 och 1963 i fråga om denna reglering måste starka betänkligheter

anses föreligga mot nu föreslagen utvidgning.

I likhet med ett flertal remissmyndigheter anser utskottet att avsevärda

olägenheter är förenade med propositionsförslaget. Sålunda kan den föreslagna

regleringen medföra att projekt kan vägras igångsättningstillstånd

i omedelbar anslutning till planerade byggstarter och därigenom förrycka

planeringen. Tilltagande krav på kontinuerligt utnyttjande av byggnadsföretagens

personal, maskiner och administration samt snabbare rationali
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

sering fordrar vidgade möjligheter till säkrare niarknadsöverblick. Förslaget

innebär i dessa avseenden enligt utskottets mening allvarliga hinder

för det fortsatta rationaliseringsarbetet och kan rycka undan möjligheten

att nedbringa byggnadskostnaderna. I denna riktning verkar även

det förhållandet att arbetskraften genom den osäkerhet en reglering skapar

inte kan bindas fastare vid ett visst företag. Dessutom kan kostnadsstegringar

uppkomma genom att företagaren inte kan förutse möjligheterna

till byggnadsinvesteringar, eftersom området för tillståndsprövning icke

är begränsat som för närvarande är fallet genom bestämmelser i kungörelse

och fullständiga uppgifter icke heller ges på annat sätt om vilka typer av

byggnader som skall omfattas av regleringen. Oavsett hur en uppdelning

görs kommer emellertid regleringsingripandena alltid att innefatta ett

visst mått av godtycke och därigenom medföra ökad rättsosäkerhet på

området. I departementspromemorian framhålls också att ju mer omfattande

en reglering är desto svårare blir det för de tillämpande myndigheterna

att åstadkomma en rimlig och ändamålsenlig avvägning av resurserna

mellan olika ändamål. Såsom anges i nämnda promemoria medför systemet

dessutom risk för att mycket angelägna byggnadsföretag såsom inom sjukvården

kan komma att sättas i efterhand.

Vidare må framhållas att en huvudprincip inom säsongutjämningen ar

att rekommendationer om lämpliga tider att påbörja byggnadsarbetet skall

lämnas i så god tid att byggherren och byggföretag kan anpassa sin planering.

De föreslagna ingripandena av selektiv natur kan enligt utskottet

försvåra länsarbets- och byggarbetsnämndernas arbete på så sätt att projekt

som placerats in i sysselsättningsplaneringen genom kortsiktiga beslut

rycks ut ur uppgjorda planer.

Genom förslaget kan som nämnts knappa kapitalresurser, även om brist

på arbetskraft icke föreligger, medföra förordnande om att byggnadsarbete

av visst slag icke får påbörjas utan tillstånd. I och med att någon begränsning

till visst område icke föreslås i propositionen ges Kungl. Maj :t

möjlighet att hindra byggenskap var som helst i landet, bara viss brist på

kapital är för handen. Härigenom riskeras en utveckling som inte står i

överensstämmelse med riksdagens lokaliseringspolitiska intentioner och

kraven på näringspolitisk effektivitet.

Såsom framhållits av flera remissmyndigheter bör behovet av samhällsekonomisk

åtstramning i första hand tillgodoses genom finans- och penningpolitiska

medel. Samhället har också genom sadana medel avse^rda

möjligheter att påverka realkapitalbildningen i allmänhet. I sammanhanget

må nämnas att en icke oväsentlig del av investeringarna hänför sig till den

statliga sektorn och regleras till sin omfattning genom statliga beslut. \ idare

är omfattningen av viss annan investeringsverksamhet så gott som

helt beroende av statsbidrag eller statliga subventioner. Slutligen kan statsmakterna

bl. a. genom bostadskreditgivningen utöva ett betydande infly
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 33 år 1965

tande över bostadsbyggandets omfattning. Genom åtgärder av nu berörda

generella natur bör den erforderliga kontrollen över investeringsutvecklingen

normalt utövas. Den eftersträvade balansen mellan tillgång och efterfrågan

på byggnadsmarknaden bör kunna vinnas genom fortsatta åtgärder

på detta område i förening med produktionsstimulerande åtgärder

såsom bättre samhälls- och byggplanering, utbildning och omskolning av

arbetskraft, rationaliseringsbefrämjande åtgärder samt en aktiv lokaliseringspolitik.

Särskilt må här framhållas vikten av en sund kapitalmarknad.

Den förda byggnads- och bebyggelsepolitiken har orsakat den nu rådande

överhettningen på arbetsmarknaden och en sådan brist på bl. a.

arbetskraft inom byggnadsindustrien att, även med de olägenheter som

alltid är förenade med en reglering, en prioritering mellan byggnadsprojekt

kan framstå som ändamålsenlig under en kortare awecklingsperiod.

Med utnyttjande av de generellt verkande penning- och kreditpolitiska medlen

synes icke andra åtgärder böra ifrågakomma än förlängning av nu gällande

prioriteringslagstiftning, som är begränsad till att avse viss tid och

visst område och endast gäller vid brist på arbetskraft. Lagen bör förlängas

till utgången av år 1966.»

b) att utskottet bort hemställa,

»att riksdagen med bifall till motionerna I: 809 och II: 958,

I: 810 och II: 959 samt I: 811 och II: 960 måtte avslå förevarande

proposition, nr 173, samt för sin del besluta att lagen

den 29 maj 1964 angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 31

maj 1963 om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete skall

äga fortsatt giltighet till och med den 31 december 1966.»

ESSELTE AB. STHLM SS

514893

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 5 § kommunallagen den 18 december 1958. a1 i texten