Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående köp av skog på rot. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 541 i första kammaren av herr Sundin och nr 646 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset.

1965-03-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1965:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående köp av skog på rot. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 541 i första kammaren av herr Sundin och nr 646 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1965

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående köp av skog

på rot.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 541 i första kammaren av herr Sundin och nr

646 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning och därav föranledda förslag i

fråga om lagstiftningen beträffande köp av skog på rot syftande till en begränsning

av den medgivna maximitiden i enlighet med vad i motionen har

anförts».

Motionärerna framhåller att betydelsen av att olika skogsvårdsåtgärder

kommer till utförande och att de ingåtts vid rätt tidpunkt har blivit alltmera

uppenbar. I första hand är detta en angelägenhet för vederbörande

skogsägare. Motionärerna anför härom följande.

En utstämpling av skog utföres då behov av avverkning föreligger. Är

det då fråga om en gallring innebär ett så långt uppskjutande av avverkningen

som fem år högst betydande produktionsförluster genom försvagad

tillväxt på det kvarstående beståndet, som efter stagnationen reagerar

med tillväxtstegring först efter rätt lång tid. Är det fråga om en slutavverkning

uppstår också förluster. Slutavverkningar förlägges ju ofta till

lågt avkastande och i övrigt otillfredsställande skogsbestånd. En femårig

avverkningstid medför då att ersättandet av dessa otillfredsställande skogsbestånd

med en ny skogsgeneration i onödan fördröjes. Även i de fall det

rör sig om fullt bestockade skogsbestånd är det önskvärt med en kortare

maximitid för avverkningsrätten, eftersom tillväxten som regel sjunker

för varje år och markens produktionsförmåga därmed ej till fullo utnyttjas.

Men även från allmänna synpunkter kan enligt motionärerna erinringar

anföras mot den gällande maximitiden. De aktuella förhållandena i Norrbottens

län anföres som exempel, och motionärerna säger följande.

Inför nyss förliden höst uppmanade skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten

länets skogsägare till ökade skogsuttag. Detta skedde givetvis i första hand

för att så ur skogliga synpunkter bedömdes motiverat. Som ytterligare motivering

förelåg dessutom de omständigheterna att ökade skogsuttag var

önskvärda ur sysselsättningssynpunkt och för att trygga råvaruförsörjningen

för länets skogsindustri. Det kan konstateras att länets skogsägare följde

denna uppmaning, och utstämplingarna blev säkerligen större än vad eljest

skulle blivit fallet. I viss utsträckning har sedan dessa stämplingar försålts

Hihang till riksdagens protokoll 1965. 9 sand 8 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1965

på rot. Därtill kan läggas det konstaterandet att större delen av dessa rotköp

synes ha kvarställts för längre eller kortare tid och i vart fall att de

skogsköpande bolagen endast i ringa utsträckning påbörjat avverkningarna

av desamma.

Vad här relaterats innebär ju både att dessa stämplingar får ligga outnyttjade

i den synnerligen prekära arbetsmarknadssituation som just nu

råder i Norrbottens län och att — i den mån förädling inom länet varit

avsedd — råvarubehovet inom länet för året och kanske flera år framåt

undandrages dessa kvantiteter. Vad länsmyndigheterna försökt ernå med

sitt upprop äventyras på så vis med lagens hjälp av de rotpostköpande bolagen.

Motionärerna framhåller vidare att den tekniska och maskinella utvecklingen

kommit så långt att förfogandetiden om fem år ej kan behövas för

avverkningarnas utförande. Dessutom erinrar motionärerna om att domänverket

ingalunda tillämpar gentemot köparna så liberala bestämmelser som

lagen medger på förevarande område. Domänverket medger nämligen i princip

icke längre avverkningstid än knappt ett år, och utan särskild ersättning

kan ej tillstånd till mer än ett års förlängning erhållas.

Även om den gällande lagbestämmelsen icke utesluter att kortare avverkningstider

än fem år kan överenskommas, synes den medgivna maximitiden

enligt motionärerna vara onödigt lång. Dessa framhåller att, som ovan

belysts, exempel kan anföras på att detta lagrum utnyttjas på ett från skogliga

och samhälleliga synpunkter diskutabelt sätt. En begränsning av maximitiden

till att förslagsvis omfatta två år synes motionärerna vara en anpassning

efter tidens krav och förutsättningar. För att få frågan allsidigt

belyst begränsar sig emellertid motionärerna till att begära en utredning av

frågan och därav föranledda förslag.

Beträffande motionernas fullständiga innehåll får utskottet hänvisa

till motionen 11:646.

Gällande rätt

I 1 kap. 7 § lagen den 1A juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom

stadgas, att vad tidigare i samma kapitel eller eljest i lag finnes i allmänhet

föreskrivet angående nyttjanderätt till fast egendom jämväl skall tilllämpas

i fråga om rättighet, som fastighets ägare åt annan upplåter att å

fastigheten avverka skog eller att där taga torv, ler, grus, sten eller annat,

som icke är att hänföra till fastighetens vanliga avkastning, eller att jaga

eller att fiska. De bestämmelser i nyttjanderättslagen som således skall äga

tillämpning på de uppräknade särskilda rättigheterna innefattar regler om

maximitid för kontrahenternas bundenhet (1 §), om inskrivning till säkerhet

för nyttjanderätts bestånd (2 §) samt om rättsverkningar vid frivillig

överlåtelse, exekutiv försäljning eller återköp enligt lagen om återköpsrätt

till fast egendom av den fastighet, vartill nyttjanderätt upplåtits (3 och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 ar 1955

3

4 §§), vid upplåtelse av nyttjanderätt åt flera (5 §) och vid nyttjanderätts

bortfall på grund av klander eller återköpsrätt, som förbehållits tidigare än

nyttjanderätten uppläts (6 §).

De i 1 § stadgade maximitiderna skall emellertid enligt särskild inskränkande

bestämmelse i 7 § ej gälla, där upplåtelsen avser allenast eller huvudsakligen

rätt att annorledes än till husbehov avverka skog, för vilket fall

föreskrives en längsta tid för rättighetens bestånd av fem år.

För upplåtelse, som sker från kronan, gäller enligt 8 § ej de maximitider

som angivits i 1 och 7 §§. I fråga om kronan tillhöriga skogar under domänstyrelsens

förvaltning gäller i stället en i förordningen den 10 maj 1935 (nr

157) angående grunder för förvaltningen av vissa kronoskogar intagen bestämmelse,

att domänstyrelsen icke utan Kungl. Maj :ts medgivande äger

träffa avtal om upplåtelse av avverkningsrätt för längre tid än fem år.

Det kan här anmärkas, att i lagberedningens år 1960 framlagda förslag

till ny jordabalk in. m. (SOU 1960:24, 25) upptagits beträffande frågan

om maximitiden vid avverkning en bestämmelse (11 kap. 3 § andra stycket),

som överensstämmer med nu gällande regel i nyttjanderättslagen. Bestämmelsen

återfinnes med oförändrad lydelse i det reviderade förslaget till

jordabalk m. m. (SOU 1963:55; 9 kap. 3 § andra stycket). Förslagen till ny

jordabalk är för närvarande föremål för behandling inom Kungl. Maj :ts

kansli.

Frågans tidigare behandling

Kontrakt om avverkningsrätt till skog för längre tid blev vanliga i de

norra länen redan vid trävaruindustriens begynnande uppblomstring under

1840-talet. Genom de s. k. skogsköpcn tillgodosåg industrien sitt behov av

jämn tillförsel av timmer utan att behöva med äganderätt förvärva stora

jordområden. Upplåtelserna skedde ofta för en tid av 50 år, den maximitid

som enligt en förordning år 1844 gällde för nyttjanderätt å landet. Vederlaget

bestämdes i kontrakten stundom till ett engångsbelopp, men hade

emellanåt formen av en årlig prestation i pengar, spannmål eller annat.

Dessa avverkningskontrakt visade sig dock ytterst ogynnsamma från både

nationalekonomisk och social synpunkt. Förvärvaren såg sitt intresse i att

under avverkningstiden utnyttja skogskapitalet i möjligaste mån. Bönderna

avbände sig för en tillfällig förmån den stödskog, som behövdes för jordbruket,

och förutsåg ej den framtida värdestegringen på skogsprodukter. Till

förebyggande av de antydda olägenheterna föreslog 1870 års skogskommitté

att tiden för avverkningsrättens bestånd skulle begränsas till högst 10 år.

Förslaget ledde dock först år 1899 till att eu maximitid av 20 år för avverkningsrätter

fastställdes. Denna bestämmelse, som föranledde avverkningar

i forcerat tempo, visade sig ha ännu fördärvligare följder än 50-årsregeIn,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lar/utskottets utlåtande nr S år 1965

varför maximitiden genom en lag av den 24 juli 1903 inskränktes väsentligt

mera, nämligen till fem år. Sistnämnda regel bibehölls i 1907 års nyttjanderättslag.

Den avser endast rättighet som går ut på avverkning utöver husbehov

(»saluavverkningsrätt»). För husbehovsrätt gäller den vanliga 50-årsgränsen

enligt 1 kap. 1 § nyttjanderättslagen.1)

Riksdagen har tidigare behandlat den i motionerna aktualiserade frågan

om sänkning av maximitiden för upplåtelse av skogsavverkningsrätt, senast

år 1962 samt dessförinnan såväl år 1961 som år 1954. Vid samtliga dessa

tillfällen hemställde tredje lagutskottet i utlåtanden (nr 25/1954, 3/1961

och 8/1962) över de motioner, som väckts i frågan, att desamma ej måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd, och hemställan bifölls av riksdagen. I

det år 1954 avgivna utlåtandet anförde utskottet följande.

Åtskilliga omständigheter talar enligt utskottets mening för lämpligheten

av att tiden mellan försäljning av skog å rot och avverkningen i möjligaste

mån förkortas. Särskilt må framhållas betydelsen av att stämplingar som

företagits i syfte att åstadkomma förbättringar i det skogliga tillståndet

icke kvarstår oavverkade längre än nödvändigt och att avverkningar som

skall åtföljas av skogvårdande åtgärder icke onödigtvis fördröjes. Såsom

framgår av de flesta remissyttrandena har utvecklingen också gått i riktning

mot allt kortare avforslingstider. För södra Sveriges vidkommande hör

det sålunda till undantagen att rotposter står oavverkade längre tid än tre

år efter försäljningen, och även i Norrland avverkas rotposterna i allmänhet

inom denna tid.

Mot den föreslagna tvångsmässiga inskränkningen av giltighetstiden för

upplåtelse av skogsavverkningsrätt kan dock resas allvarliga invändningar.

Drivningstekniska svårigheter, såsom ogynnsam väderlek och rotposternas

svårtillgänglighet, medför stundom att längre upplåtelsetid erfordas. Av

ekonomiska skäl bör det för en del fall finnas möjlighet att koncentrera

utdrivningen av flera säsongers rotpostköp till ett år. exempelvis då mindre

bärkraftiga biflottleder eller huvudbasvägar måste begagnas för transporterna

eller då avverkningen kräver särskilt stora anläggningskostnader. En

annan synpunkt, som av en del remissinstanser lagts till grund för deras

avstyrkande av motionärernas förslag och som enligt utskottets mening

förtjänar beaktande, är att möjligheterna att bereda en fast skogsarbetarstam

jämn och full sysselsättning skulle — åtminstone i Norrland — bli

mindre om den längsta medgivna tiden för beståndet av avverkningsrätt

ytterligare inskränktes. Utbuden av rotposter varierar nämligen med hänsyn

till konjukturerna så avsevärt, att en avverkning i takt därmed skulle

medföra stora svängningar på skogsarbetsmarknaden.

De gjorda övervägandena leder enligt utskottets uppfattning till den slutsatsen,

att det visserligen är önskvärt att tiden för utnyttjandet av avverkningsrätt

blir så kort som möjligt men att fall kan förekomma som gör en

längre upplåtelsetid än tre år befogad, varför den av motionärerna föreslagna

lagändringen icke bör vidtagas. En sådan lagändring synes för övrigt

ej heller erforderlig för att eu önskvärd begränsning av upplåtelsetiden skall

ernås, då en sådan genom de möjligheter som står skogsägarnas organisa
])

Redogörelsen i huvudsak hämtad från Undén: Svensk sakrätt II. 1960 s. 198—199.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets ut tätande nr 8 är 1965 5

tioner till buds torde kunna åstadkommas genom överenskommelse mellan''

de avtalsslutande parterna i varje särskilt fall.

I utlåtandet nr 3 år 1961 anfördes bl. a. följande.

Nackdelar främst ur skogsvårdssynpunkt kan, som motionärerna framhåller,

otvivelaktigt följa med utnyttjande av en femårig avtalstid. Som

framgår av vissa i utskottets utlåtande nr 25/1954 redovisade yttranden och

som utskottet i nämnda utlåtande uttalat torde det emellertid särskilt för

södra Sveriges vidkommande men även i Norrland numera höra till undantagen,

att rotposter får stå oavverkade längre tid än tre år efter försäljning.

Den utveckling mot allt kortare tider för avverkning och drivning utskottet

i sitt tidigare utlåtande ansett sig kunna konstatera synes alltjämt fortskrida.

De påtalade nackdelarna torde därför i mycket liten utsträckning

göra sig gällande.

Ehuru av det ovan sagda kan synas som om ett förkortande av maximitiden

i enlighet med motionärernas hemställan i stort sett skulle sakna

praktisk betydelse, vill utskottet för sin del icke förorda en sådan lagändring.

Som närmare utvecklats i det tidigare utlåtandet torde nämligen i

särskilda fall en längre tid för utdrivning av försåld virkespost vara motiverad.

Möjligheten att i sådana fall bestämma avverkningstiden upp till

fem år bör icke avskäras. Mot missbruk av en sådan möjlighet talar i hög

grad, att skogsägarna numera i ökad utsträckning kan hävda sina intressen

genom organisationer.

I sitt utlåtande nr 8 år 1962 fann utskottet ej skäl frångå de nyss refererade

synpunkterna och hänvisade i utlåtandet till dessa. Yrkandet om utredning

borde enligt utskottet för övrigt avvisas redan därför att frågan aktualiserats

genom lagberedningens år 1960 framlagda förslag till jordabalk och

torde komma att övervägas i anledning härav.

Mot sistnämnda utlåtande reserverade sig herrar Olsson, Ernst, och Jansson

i Benestad, vilka bl. a. ansåg en kortare maximitid angelägen och därför

fann sig böra förorda att spörsmålet vid den fortsatta beredningen av

ärendet inom lagberedningen borde ägnas särskild uppmärksamhet i syfte

att uppnå en avkortning av maximitiden.

Utskottet

I det fall upplåtelse av nyttjanderätt endast eller huvudsakligen avser

rätt att annorledes än till husbehov avverka skog gäller enligt år 1903

tillkommen bestämmelse att längsta tiden för rättighetens bestånd är fem

år. Motionärerna gör gällande att olägenheter från skogsvårdssynpunkt

är förenade med detta stadgande. Om avverkningen uppskjutes så länge

som fem år kan bl. a. uppkomma betydande produktionsförluster genom

försvagad tillväxt på kvarstående bestånd ävensom dröjsmål med ersättandet

av skogsbeståndet med en ny skogsgeneration. Motionärerna framhåller

vidare att den tekniska och maskinella utvecklingen kommit så långt alt

den medgivna tiden ej är erforderlig för avverkningarna. Det erinras också

om att domänverket i princip icke medger längre avverkningstid än ett

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1965

år. Med hänvisning till det anförda samt den i motionerna berörda, prekära

arbetsmarknadssituationen i Norrbottens län anser motionärerna den angivna

maximitiden kunna begränsas till två år. Det anhålles om utredning

i enlighet med det sagda.

Som motionärerna framhåller kan nackdelar vara förenade med ett utnyttjande

av en femårig avtalstid. Främst skogsvårdssynpunkter talar för

lämpligheten att tiden mellan försäljning av skog på rot och avverkning i

möjligaste mån minskas. Såsom riksdagen tidigare uttalat har utvecklingen

också gått i riktning mot allt kortare tider för avverkning och drivning.

Särskilt i södra Sverige men även i Norrland synes det höra till undantagen

att rotposter får stå oavverkade längre tid än tre år efter försäljning. Så

sent som 1962 framhöll riksdagen att denna utveckling alltjämt synes

fortskrida. Fastän det härav kunde synas som om ett förkortande av

maximitiden i stort sett skulle sakna praktisk betydelse, ville dock riksdagen

såväl 1961 som 1962 icke förorda en lagändring. Riksdagen fann

nämligen att en längre tid kunde vara motiverad i särskilda fall, såsom då

drivningstekniska svårigheter föreligger till följd av exempelvis ogynnsam väderlek

och rotposternas svårtillgänglighet eller då det av ekonomiska skäl bör

finnas möjlighet att koncentrera utdrivningen av flera säsongers rotpostköp

till ett år. T sådana fall borde enligt riksdagens mening möjligheterna

att bestämma avverkningstiden upp till fem år icke beskäras. Såsom

framgår av den tidigare redogörelsen, har i lagberedningens förslag till

ny jordabalk upptagits en bestämmelse med samma innehåll som den

nu gällande. Enligt uppgift har förevarande spörsmål icke uppmärksammats

i de över förslaget avgivna remissyttrandena. Jordabalksförslaget

övervägs f. n. inom Kungl. Maj:ts kansli. Med hänsyn till det moderna

skogsbrukets snabba utveckling i olika avseenden, och då riksdagen jämväl

tidigare tillmätt bestämmelsen om maximitid viss betydelse från skogsvårdssynpunkt,

finner utskottet att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

bör fästa uppmärksamheten på det genom motionerna nu åter aktualiserade

spörsmålet.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av motionerna 1:541 och

11:646 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att frågan om

en eventuell förkortning av den för skogsavverkningsrätt gällande

maximitiden måtte, efter den utredning, som kan

befinnas erforderlig, upptagas till prövning i samband med

behandlingen av förslaget till ny jordabalk.

Stockholm den 9 mars 1965

På tredje lagutskottets vägnar:

ERIK ALEXANDERSON

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr S är 1965

7

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Alexanderson’, Svante Kristiansson,

Ebbe Ohlsson, Knut Johansson, Erik Jansson, Åkesson*, Herbert Larsson

och Axel Kristiansson:

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Nyberg, fru

Torbrink*, herrar Grebäck, Nilsson i Svalöv, Persson i Tandö och Johansson

i öckerö*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:79 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående köp av skog på rot. s. 1 i texten