Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett miljöpolitiskt handlingsprogram.
1965-03-09 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett miljöpolitiskt handlingsprogram.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1965
1
Nr 12
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ett miljöpolitiskt
handlingsprogram.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 585 av fru Olsson och II: 701 av herr Larsson i Borrby hemställes, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att ett miljöpolitiskt
handlingsprogram i enlighet med i motionerna anförda riktlinjer utarbetas
och att förslag som därav föranledes snarast förelägges riksdagen.
I motionerna erinras om att likartade motioner väckts vid de senaste riksdagarna
men att riksdagen avslagit däri gjorda framställningar med hänsyn
till de svårigheter som är förknippade med ifrågavarande problematik.
En sådan argumentation kan icke godtagas. Samhället omvandlas, de tekniska
och ekonomiska förändringarna pågår ständigt, vilket medför okade
påfrestningar för individerna, särskilt på det psykiska planet. Man bör icke
stå overksam inför möjligheterna att skapa en bättre miljö även i psykiskt
avseende.
Det ständiga kravet på den enskilde att anpassa sig till en miljö måste ersättas
av att den tekniska omvandlingen anpassas till den enskildes behov
och förmåga jämväl i psykiskt hänseende. Det måste föras en mentalhygieniskt
orienterad, konsekvent miljöpolitik, som bygger på ett annat innehåll
i begreppet standard än det hittillsvarande. Man måste i olika sammanhang
frångå betraktelsesättet att den miljö och det samhälle, som tillkommit
med utgångspunkt från i huvudsak ekonomiska motiv och mål, är ound/ikligt
eller måste accepteras i fråga om konsekvenserna på det psykiska
planet. Man måste också ständigt ställa frågan om den rådande utformningen
av miljön är ändamålsenlig med hänsyn till människans psykiska trygghet
och trivsel eller om den kan göras mera ändamålsenlig. Liksom en ekonomisk
grundtrygghet är nödvändig för den enskildes frihet och oberoende,
är nämligen ett visst mått psykisk trygghet nödvändig för den enskildes
personliga utveckling och möjlighet att tillvarata sina inneboende förutsättningar.
I motionerna angives vissa områden, som sägs vara av särskild vikt i
sammanhanget. Familjen och dess vård och fostran av barnen har grundläggande
betydelse. Familjekunskap bör därför införas som obligatoriskt
ämne i skolan samt familje- och äktenskapsrådgivningen byggas ut. Barnavårdscentralerna
bör utnyttjas för rådgivning och barnens psykiska hälsa
bör kontrolleras. Ett annat område är arbetslivet. Den tekniska utveck
Bihang
till riksdagens protokoll 1965. 11 sand. Nr 12
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1965
lingen har ökat de psykiska påfrestningarna. Ett statens arbetsvetenskapliga
forskningsråd bör inrättas. Försöksverksamhet med god personalvård bör
bedrivas.
Ett tredje område är det socialpolitiska fältet. Det gäller numera icke så
mycket frågor om ekonomisk hjälp som om rehabiliterings- och återanpassningsåtgärder.
Den ekonomiska stöd- och understödslinjen bör därför ersättas
av en aktiv rehabiliterings- och arbetsvårdslinje. Detta kan underlättas
genom en översyn av socialvårdslagstiftningen. En upprustning av arbetsvärden
är angelägen.
Ett fjärde område är omvårdnaden av pensionärer och äldre i samhället.
En god hemvård för dessa är viktig och från psykisk synpunkt betydelsefull.
Bostadsförhållandena bör förbättras. Äldre personer bör beredas större möjligheter
att kvarstå i arbetet och även i övrigt bör man söka bryta de äldres
isolering, vilket bl. a. kan ske genom att stimulera organisationslivet. Aldersforskningen
bör ökas.
Även på andra områden bör åtgärder av miljöpolitisk art vidtagas. Det
krävs därför ökade insatser bl. a. i fråga om utbildning av olika personalkategorier
och i fråga om social forskning. Ett socialt forskningsinstitut bör
inrättas.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 701.
Utskottet
Det i motionerna upptagna spörsmålet om utarbetande av ett miljöpolitiskt
handlingsprogram har behandlats av utskottet vid 1962, 1963 och 1964
års riksdagar (utskottets utlåtanden nr 55/1962, nr 31/1963 och nr 51/1964).
I de nu föreliggande motionerna har liksom i de tidigare väckta föreslagits
eller angivits riktlinjer för ett mycket stort antal åtgärder och utredningar,
forsknings- och undervisningsverksamhet in. m. berörande familjebildningen
och familjefrågorna i allmänhet, barnuppfostran och barnavård,
skolväsendet, arbetslivet, kvinnans situation i hem- och förvärvsarbete, rehabiliteringsverksamheten
och arbets- och personalvården i övrigt samt åldringsvården
etc. — allt syftande till att åstadkomma en förbättrad mentalhygien
och därigenom bättre betingelser för den anpassning mellan individerna
och samhällsmiljön som motionärerna anser böra eftersträvas.
Utskottet har i sina tidigare ställningstaganden för egen del understrukit
vikten av att mentalhygieniska synpunkter läggs på samhällsåtgärderna
och, framför allt i utlåtandet nr 55/1962, lämnat en rad exempel på vidtagna
eller planerade åtgärder och utredningar av betydelse för de i motionerna
berörda spörsmålen samt anfört att förhållandena i fråga om den mentalhygieniska
omvårdnaden icke vore i alla avseenden tillfredsställande men
att behoven vore i stor utsträckning klarlagda och beaktade vid den pågående
nydaningen på olika områden av samhällslivet.
3
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1965
Vad beträffar förslaget om ett mentalhygieniskt orienterat, miljöpolitiskt
handlingsprogram har utskottet i utlåtandena nr 31/1963 och 51/1964 uttalat
bl. a. följande.
De remissinstanser — medicinalstyrelsen och sociologiska institutionen i
Göteborg — som yttrat sig beträffande frågan om ett miljöpolitiskt handlingsprogram,
har uttryckt tveksamhet beträffande förslaget. Bl. a. framhåller
medicinalstyrelsen att det torde vara svårt att genomföra ett enhetligt
miljöpolitiskt handlingsprogram som kan anammas och tillampas av samhällsplanerarna.
Utskottet delar denna uppfattning och finner det kunna
ifrågasättas om upprättande av ett sådant program verkligen är en framkomlig
väg när det gäller alt bättre tillgodose de mentalhygieniska behoven
i vårt samhälle. Som utskottet framhöll redan vid förra årets riksdag torde
det viktigaste spörsmålet bär i stället vara att åstadkomma förbättrade personella
resurser för olika aktuella arbetsuppgifter och redan kända behov.
Utskottet vill ånyo understryka sin uppfattning om vikten av att mentalhygieniska
aspekter beaktas vid samhällsplaneringen men finner med hänsyn
till vad ovan anförts och mot bakgrunden av riksdagens ställningstagande
vid förra årets behandling av frågor på detta område icke skäl förorda
motionärernas förslag om upprättande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram.
Utskottet liar i samtliga utlåtanden ansett sig icke böra tillstyrka bifall
till motionerna, vilka avslagits av riksdagen.
De skäl som kan anföras emot förslaget om ett miljöpolitiskt handlingsprogram
äger enligt utskottets mening giltighet även i dagens läge. Åtskilliga
av motionärernas intentioner i övrigt synes emellertid kunna förverkligas
inom ramen för det på olika områden pågående eller planerade praktiska
reformarbetet. Det kan allmänt erinras om att på senare tid vissa beslut
av betydelse i detta hänseende fattats och att vissa utredningsförslag är
under prövning. Som exempel på sådan verksamhet kan nämnas de nyligen
genomförda reformerna inom åldringsvården, handikappvården och ungdomsvården
samt inom skolväsendet och i fråga om stödet till barnfamiljerna.
Efter behandlingen av de vid förra årets riksdag väckta motionerna har
exempelvis arbetsmarknadsutredningen avgivit sitt betänkande »Arbetsmarknadspolitik»,
vari bl. a. de i detta sammanhang betydelsefulla spörsmålen
om kvinnorna i arbetslivet och om sysselsättningsproblemen för de handikappade
och för den äldre arbetskraften kommit under prövning. Av intresse
är också att i dagarna eu kommitté tillsatts med uppgift att föra frågan
om samhällets ekonomiska stöd åt barnfamiljerna vidare och att familjeberedningen
tagit upp frågan om utbyggnad av barnstugeverksamheten och
i samband därmed tillförts ytterligare expertis. Inte minst betydelsefullt
synes vara att förslag om ett socialpolitiskt utredningsinstitut uppgivits skola
avlämnas till riksdagen. Ett sådant institut torde jämte den nyligen genomförda
reformeringen av socionomutbildningen samt utbildningen av sjukgymnaster
och arbetsterapeuter innebära just sådana insatser i fråga om utbildning
och social forskning som motionärerna särskilt efterlyst och som
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1965
är av grundläggande betydelse för tillgodoseende av de intressen, för vilka
de här är talesmän.
Utskottet får i enlighet med sin tidigare uttalade uppfattning om vikten
av de spörsmål som upptagits i motionerna understryka angelägenheten av
att de strävanden som pågår på många vitt skilda områden och på vilka
ovan och i utskottets tidigare utlåtanden vissa exempel givits, intensifieras
och fullföljes. Stor uppmärksamhet bör därvid ägnas möjligheterna att genom
samordning av olika socialvårdsorgans insatser och genom uppföljning
av de individuella fallen åstadkomma effektiva lösningar, som tar hänsyn
till den hjälpsökandes hela situation. Med hänsyn till den stora uppmärksamhet
statsmakterna ägnar hithörande frågor anser sig utskottet kunna
förutsätta att dessa synpunkter blir beaktade i arbetet på förevarande
områden. De i motionernas motivering upptagna spörsmålen kan enligt utskottets
mening i stor utsträckning anses besvarade härmed. Med hänsyn
härtill och då utskottet icke kan biträda förslaget om upprättande av ett
miljöpolitiskt handlingsprogram får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna 1:585 och 11:701 i den
mån de icke kan anses besvarade med vad ovan anförts icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 9 mars 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar :
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Enarsson, Hellebladh, Oscar
Carlsson, Hedlund, Nyman, Yngve Persson, fru Hamrin-Thorell, fru Olsson,
herrar Wååg och Blomquist;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Svensson i Kungälv, Haglund, Rimås, Wikner, Larsson i Borrby, Nilsson
i Agnäs, fru Ekroth, herrar Johansson i Växjö och Thylén.
Reservation
av fru Hamrin-Thorell, och fru Olsson, samt herrar Rimås, Larsson i Borrby
och Johansson i Växjö, vilka ansett att utskottet bort anföra och yrka
följande.
I motionerna hemställes om utarbetande av ett miljöpolitiskt handlingsprogram.
Grundtanken i motiveringen för ett miljöpolitiskt handlingsprogram är
att de förbättringar som ägt rum i fråga om ekonomisk trygghet och stan
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1965 5
dard inle motsvaras av liknande förbättringar i fråga om den psykiska tryggheten
och standarden. Enligt motionärerna medför samhällets förändringar,
de tekniska och ekonomiska förändringarna, påfrestningar särskilt eller
huvudsakligen på det psykiska planet. Motionärerna menar att i det pris
som vi får betala för en i många avseenden hög standard uppenbarligen ingår
ett betydande mått av psykiska påfrestningar och stora risker för missanpassning
och bestående lidanden. Detta bör emellertid inte ses som något
oundvikligt eller som en oupplöslig konflikt mellan kravet på ekonomisk
effektivitet och behovet av välfärd i vidare bemärkelse. Enligt motionärernas
mening fordras det en ny allmänpolitisk målsättning som tillgodoser inte
blott behoven av ekonomisk trygghet och standard utan också behoven av
psykisk trygghet och trivsel. Förverkligandet av detta syfte skulle underlättas
av ett miljöpolitiskt handlingsprogram.
Utskottet finner de i motionen berörda spörsmålen vara av vital betydelse
för det framtida samhällets utformning. Såsom motionärerna framhållit är
det av största vikt att söka åstadkomma sådana betingelser som inte medför
att människorna ställs inför psykiska krav som överstiger deras biologiskt
grundade förmåga. Utskottet kan i detta avseende helt instämma med
motionernas syfte.
De remissinstanser, som yttrat sig beträffande frågan om ett miljöpolitiskt
handlingsprogram i anledning av liknande motioner till 1963 års riksdag,
har kraftigt understrukit angelägenheten i att ansträngningarna i
motionernas syfte ökas men också framhållit de svårigheter som är förknippade
med ifrågavarande problematik. Medicinalstyrelsen har framhållit,
alt det torde vara svårt att genomföra ett enhetligt miljöpolitiskt handlingsprogram
som kan anammas av samhällsplanerarna. Sociologiska institutet
i Göteborg har påtalat behovet av eu systematisk och ingående analys vad
gäller både den organisatoriska och den vetenskapliga sidan. Enligt dess
mening kommer man in på behovet av en översyn av den planering som för
närvarande bedrivs inom berörda områden. Beträffande den vetenskapliga
sidan framhåller institutet att det finns anledning att klarare analysera
miljöbegreppet och bl. a. klargöra förhållandet värderingar och sakpremisser.
Utskottet har vid sina överväganden funnit att ett miljöpolitiskt handlingsprogram
verksamt skulle kunna bidra till förbättringar av den psykiska
tryggheten och standarden. Utskottet är medvetet om att delade meningar
om ett sådant programs innehåll och utformning kan råda bl. a. bland olika
samhällsplanerare. Den planering som förekommit på det ekonomiska området
har dock inte genomförts i syfte att till alla delar kunna anammas och
tillämpas av alla berörda utan fastmer haft syftet att ange allmänna riktlinjer
och framhäva betydelsen av systematiska åtgärder på de områden
den omfattat. På förevarande område kan man inte komma fram till den
grad av vetenskaplig exakthet som krävs på vissa andra områden, och det
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1965
kan i anledning härav bli svårare att nå en allmän tillslutning kring ett
handlingsprogram, emedan värderingar nödvändigtvis kan komma att spela
en relativt stor roll. Då emellertid programmet till väsentlig del måste syfta
till ökad forskning och kunskap, till utbildning och upplysningsverksamhet,
utgör enligt utskottets mening dessa omständigheter inget skäl mot programmet
som sådant. Såsom framhållits i motionerna bör den vetenskapliga
forskningens resultat ligga till grund för den miljöpolitiska verksamheten,
och därjämte bör liksom vid utformningen av annan samhällsverksamhet
nödvändiga skiljelinjer dragas mellan värderingar och sakpremisser.
Utskottet är medvetet om att lösningarna på vissa av problemen på det
miljöpolitiska området endast med svårighet kan inskrivas i ett miljöpolitiskt
program. Genom att göra ett program verifierar man emellertid att
man är beredd att lösa frågorna på lång sikt. Man uttalar sig också om riktlinjerna
för lösningen av problemen. I den rådande situationen sker lösningen
av de aktuella problemen på ett slumpartat sätt. Med ett klart upplinjerat
program skulle de organ, som nu har att lösa de problem, som berörs
i motionerna, ha en riktlinje att följa. De otillfredsställande förhållanden
som nu är rådande har till mycket stor del sin grund i den hrist på miljöpolitisk
målsättning som råder inom de organ som har hand om planeringen
av vår miljö. Även om mycket göres inom vissa av de aktuella områdena
finns ingen miljöpolitisk målsättning för arbetet.
Utskottet är också medvetet om att de frågor som upptagits i motionerna
inte kan göra anspråk på att helt täcka området för de miljöpolitiska aktiviteterna.
Även andra områden än de nämnda kan hänföras till miljöpolitik.
Beträffande programmets innehåll kan utskottet ansluta sig till de allmänna
riktlinjer som angivits i motionerna. De avgränsningar som kan befinnas
erforderliga bör utföras så att de viktigaste områdena ur miljöpolitisk
synpunkt kommer att innefattas i programmet. Det torde också bli
lämpligt att i utredningen om ett miljöpolitiskt handlingsprogram behandla
delar av miljöpolitiken som inte finns nämnda i de aktuella motionerna.
Behovet av en kartläggning och systematisering av de åtgärder som kan
genomföras inom en näraliggande framtid bör särskilt uppmärksammas.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra hur arbetet med programmets
utformning skall hedrivas. Härvid torde dock böra uppmärksammas
att verksamheten delvis måste få långsiktig karaktär och att former för
fortlöpande kontakt och bearbetning därför kan behövas.
Under åberopande av det ovan anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: 585 och II: 701 i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
att ett miljöpolitiskt handlingsprogram i enlighet med i
motionerna anförda riktlinjer måtte utarbetas så snart ske
kan och att förslag som därav föranledes skyndsamt förelägges
riksdagen.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.