Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående låglöneoch låginkomstgruppernas problem.

1965-03-23 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:17, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående låglöneoch låginkomstgruppernas problem.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående låglöne- och

låginkomstgruppernas problem.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

1: 1A av herr Augustsson m. fl. och II: 19 av herr Franzén i Motala m. fl.

hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om en allsidig och förutsättningslös utredning i syfte att — vid sidan

av fackliga åtgärder — lösa låglönegruppernas problem.

I motionerna framhålles bl. a.: Det kan inte från demokratiska synpunkter

vara godtagbart att vissa grupper arbetare, tjänstemän och jordbrukare

för all framtid skall leva i ett låglöneskikt på ett en gång för alla fastställt

avstånd till andra grupper. Vid sidan av fackföreningsrörelsens arbete

är det nödvändigt att också genom reformpolitikens utformning i större

utsträckning än hittills medverka till att de stötande löneklyftorna i vårt

samhälle fylls igen. önskvärt vore att mera metodiskt än hittills undersöka

vad som kan göras utöver de direkt fackliga insatserna för att få en jämnare

lönestruktur. Det borde inte vara omöjligt att från samhällets sida genom

direkta insatser stimulera till strukturförändringar och ökad takt i rationaliseringen.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 14.

I de likaledes till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna 1:21 av herrar Eric Carlsson och Johan Olsson och 11:26 av

herr Eriksson i Bäclcmora m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om en utredning i fråga om låginkomstgruppernas

problem i enlighet med vad som anförts i motionerna.

Där framhålles bl. a.: Den fria avtalsrätten måste respekteras, men fråga

är om det inte vore på tiden att samhället som sådant ägnade låglönegruppernas

problem ett ökat intresse. Det måste också ligga i samhällets intresse,

att det tillämpas en löne- och inkomstpolitik, som skapar största möjliga

ekonomiska rättvisa mellan skilda yrkesgrupper. En utredning om dessa

problem borde ske på bredast möjliga basis med företrädare för bl. a.

näringslivets och arbetsmarknadens organisationer. En sådan utredning

skulle möjligen kunna enas om positiva riktlinjer, som sedermera kunde

vara av värde för parterna på arbetsmarknaden när de skall lösa frågorna

förhandlingsvägen.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motion II: 26.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

Till allmänna beredningsutskottet har vidare hänvisats likalydande motionerna

1: 255 av herrar Sandin och Axel Kristiansson samt II: 310 av herrar

Elrnstedt och Boo. 1 dessa motioner hemställes att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam och allsidig utredning om låginkomstgruppcrnas

situation i samhället samt om möjligheterna att genom

näringspolitiska, skattepolitiska och socialpolitiska åtgärder bereda

låginkomsttagare, som nu lever under otillräckliga ekonomiska förhållanden,

möjligheter till eu önskvärd standardhöjning.

I motionerna anföres bl. a.: Samhället har givetvis enligt de värderingar,

som torde vara gemensamma för olika meningsriktningar inom vår demokrati,

inte några större möjligheter att inverka på inkomsternas fördelning

genom en direkt inkomstpolitik. Med den frihet på arbetsmarknaden som

vi betraktar som självklar, är det arbetsmarknadsorganisationernas uppgift

att träffa löneavtalen oberoende av statsmakterna. Det inflytande som

statsmakterna har på området får sägas vara begränsat till att för den statliga

lönesektorn eftersträva en minskning av de alltför stora löneskillnaderna.

Väsentligt större möjligheter att medverka till förbättringar för låginkomstgrupperna

måste samhället bedömas ha i näringspolitiken. En förhållandevis

större del av låginkomsttagarna tillhör företagargrupperna. Genom i första

hand hjälp till ökad självförsörjningsförmåga d. v. s. en aktiv näringspolitik,

omfattande främst skattepolitiken och den ekonomiska politiken,

bör det för vårt välfärdssamhälle vara en målsättning att så långt möjligt

hjälpa låginkomstgrupperna fram till ekonomiskt drägligare förhållanden.

Därutöver bör socialpolitiken ges en så smidig utformning att särskild hänsyn

kan tas till de verkliga låginkomstgrupperna.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motion 1:255.

Slutligen har till allmänna beredningsutskottet hänvisats motionerna

I: 575 av herr Boman m. fl. och II: 70i av herr Nihlfors m. fl. I dessa motioner

hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller dels om

en förutsättningslös utredning för att kartlägga och belysa de problem som

har att göra med de befolkningsgrupper som har särskilt låga inkomster

för helt år, dels att Kungl. Maj :t för riksdagen lägger fram de förslag som

kan vara ägnade alt lösa problemen utan att därigenom friheten för arbetsmarknadens

parter att träffa överenskommelser åsidosättes.

I dessa motioner framhålles bl. a.: Trots att stora befolkningsgrupper

fått och får en fortgående standardförbättring, har vårt land ett skikt med

låga inkomsttagare — arbetare, tjänstemän, småföretagare och jordbrukare

— vilkas problem behöver angripas på andra vägar än de som vanligen användes.

Därvid skulle det vara av stort värde om en kartläggning kunde

ske av den stora gruppen inkomsttagare under 10 000 kronor per år som

enligt tillgänglig statistik år 1963 skulle uppgå till 1 271 078 personer eller

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

3

36 procent av samtliga inkomsttagare. Denna kartläggning skulle gälla

exempelvis fördelningen på kön och på olika slag av yrken eller arbeten

inom vissa yrkesområden. En kartläggning av arbetskraftsbehovet på längre

sikt inom statlig verksamhet torde behövas liksom en översyn av nuvarande

personalpolitik. Spörsmål på det socialpolitiska området som berör främst

dem med låga inkomster bör även belysas vid en allmän översyn med angivna

målsättning.

Beträffande motiveringen i övrigt hänvisas till motion II: 704.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

Yttrande över motionerna har inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen,

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Tjänstemännens centralorganisation

(TCO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen

(SAF) och Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF).

De inkomna yttrandena har som bilaga fogats till detta utlåtande.

Utskottet

I motionerna framställda yrkanden syftar dels till åtgärder för att få vidgad

kunskap om storlek och sammansättning av låglöne- och låginkomstgrupperna

i samhället, dels till åtgärder för att lösa dessa befolkningsgruppers

problem.

Behovet av ökat kunskapsunderlag för bedömning av dessa frågor har

framhållits såväl i den allmänna debatten som i de flesta av remissyttrandena

över motionerna. SACO förordar sålunda en statistisk kartläggning

och analys av de låga inkomsttagarnas rent faktiska läge med beaktande

av omständigheter som sociala bidrag, skiftande levnadskostnader i olika

delar av landet, skattefria inkomster, naturaförmåner, skattefusk, försörjningsbörda

etc. TCO anser att den statistik som står till förfogande för bedömning

av omfattning och struktur av låginkomstgrupperna i samhället

icke medger riktiga slutsatser beträffande behovet och utformningen av den

samhälleliga aktiviteten. Organisationen tillstyrker därför de i motionerna

framförda yrkandena om en kartläggning av låginkomstgruppernas sammansättning.

LO vilt inte motsätta sig att en ny låginkomstundersökning

göres för alt följa upp tidigare vunna resultat och framhåller — i samband

med förordande av en utredning med syfte att åstadkomma vissa riktlinjer

för en så rättvisande bedömning som möjligt av olika löntagargrupper —

behovet av en enhetligt redovisad lönestatistik, täckaude om möjligt hela

arbetsmarknaden. SAF anser att de problem som motionärerna önskar få

kartlagda redan får anses belysta i de undersökningar av statistiska centralbyrån

som återgivits i allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem»

(SOU 1964: 25). RLF tillstyrker eu kartläggning av låglöne- och

1* — 11 i han g till riksdagens protokoll 1965. 11 sand. Nr 17

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

låginkomstgruppernas inkomstförhållanden och levnadsstandard samt en

förutsättningslös utredning syftande till att belysa de troliga anledningarna

—- även arbetsmarknadsorganisationernas politik —• till dessa eftersläpningar.

Denna kartläggning och utredning bör enligt förbundets mening

med fördel kunna utföras som en expertstudie med relativt hög vetenskaplig

ambitionsnivå.

I motionerna diskuteras begreppen låginkomst och låglön. Enligt utskottets

mening avses med låglönegrupp löntagare vilkas löneinkomst per tidsenhet

är låg i förhållande till övriga löntagares förtjänst under samma tidsenhet,

medan med låginkomstgrupp avses inkomsttagare — löntagare, företagare

och andra — vilkas inkomst under ett kalenderår av olika anledningar

är låg i förhållande till den allmänna årsinkomstnivån. Utskottet anser att

om en undersökning verkställes, denna bör inriktas på hela den grupp som

här kallas låginkomsttagare.

Under senare år har vissa undersökningar av personer med låga inkomster

företagits genom statistiska centralbyråns utredningsinstitut. Från institutet

har 1960 redovisats eu bearbetning av inkomststatistiken och befolkningsregistret

för år 1958 och vidare 1961 framlagts en intervju- och registerundersökning

av samma material. Dessa undersökningar har åberopats

bl. a. i allmänna skatteberedningens ovannämnda betänkande »Nytt skattesystem»

och av socialpolitiska kommittén i dess förslag »Ett socialpolitiskt

utredningsinstitut» (SOU 1964:59), där kommittén i bilaga 3 redogör fölen

särskild studie av detta undersökningsmaterial. Vidare har statistiska

centralbyråns utredningsinstitut redovisat en bearbetning av nämnda intervjuundersökning

som avses ge en från social synpunkt ändamålsenligare

uppdelning i redovisningsgrupper och en mer komprimerad analys av resultaten

(Statistisk Tidskrift 1964 häfte 6). Inkomstuppgifterna i sistnämnda

undersökning avser kalenderåret 1959.

I den finansplan som bilagts årets statsverksproposition har i bihang

2 (sid. 88—91) lämnats vissa uppgifter om inkomster och inkomstutveckling

under senare år, vilka grundas bl. a. på beräkningar med material från

inkomsttaxeringar som grund.

De slutsatser som kan dragas av ovan angivna undersökningar anses

vara av begränsat värde för analys av låginkomsttagarna och deras problem.

Socialpolitiska kommittén har i sin ovannämnda studie framhållit, att man

inte kan säga att låg skattepliktig inkomst eller låg beskattningsbar inkomst

i och för sig är bevis för låg levnadsnivå. Vill man mäta levnadsnivån måste

även andra metoder användas. Vidare anförs, att man vid beskattning värderar

vissa slag av inkomster lågt eller helt bortser från dem. Genom att vissa

sociala förmåner är skattefria kan en mätning av levnadsnivån möta särskilda,

därav betingade svårigheter.

En undersökning med det syfte motionärerna framhållit bör — oavsett

vilket grundmaterial som anses lämpligt — avse aktuell tid och om möjligt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965 5

genomföras så att fortlöpande resultatredovisning med nytt material som

grund tid efter annan kan lämnas. I fråga om en ny undersökning av låginkomstgrupperna

har i den allmänna debatten framhållits att den bör avse

ej blott de rent statistiska förhållandena utan även ekonomiska, socialpsykologiska

och andra omständigheter i inkomstbildningen för ensamstående

och familjer. För utskottet framträder det som angeläget alt få en fullständigare

och objektiv bild av det faktiska tillståndet men även att i möjligaste

mån få detta tillstånd och dess förändringar förklarade och analyserade.

Med den positiva inställning som framträder i remissyttrandena torde värdefullt

grundmaterial vid en sådan undersökning kunna påräknas även

från arbetsmarknadens och näringslivets organisationer. En fortgående

upprustning av samhällsresurserna i fråga om social forskning — bl. a. redovisade

och föreslagna av socialpolitiska kommittén i ovannämnda betänkande

SOU 1964: 59 — torde även kunna lämna väsentligt ökade möjligheter

att studera och analysera insamlat material. Utskottet finner det

angeläget att initiativ snabbt tages till en sådan undersökning av låginkomsgrupperna

i samhället och att undersökningen bedrives med sådan arbetsteknik

att en allsidig belysning av problemen erhålles. Därvid bör även möjligheter

prövas till en mer enhetligt redovisad lönestatistik, som om möjligt

täcker hela arbetsmarknaden, och till riktlinjer för en så rättvisande bedömning

som möjligt av olika löntagargrupper.

För att snabbt få underlag för positiva åtgärder på detta område anser

utskottet att en undersökning tills vidare bör begränsas till vad ovan angivits.

När en sådan grundläggande analys verkställts och redovisats torde

bättre förutsättningar föreligga att bedöma behovet av och formerna för åtgärder

i de skilda hänseenden — näringspolitiska, skattepolitiska, socialpolitiska

och arbetsmarknadspolitiska — som motionärerna berört.

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 14 och II: 19, de likalydande motionerna I: 21 och II: 26,

de likalydande motionerna I: 255 och II: 310 samt de likalydande

motionerna I: 575 och II: 704 i skrivelse till Ivungl.

Maj:t hemställer om en undersökning i syfte att kartlägga

låginkomstgrupperna och belysa deras problem och att motionerna

i övrigt icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 mars 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 11 år 1965

Närvarande :

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,

Hellebladh, Oscar Carlsson, Svanström, Hedlund, Nyman, Axel Kristiansson,

Helge Karlsson och Blomquist;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Hamrin i

Kalmar, Svensson i Kungälv, Lundmark, Haglund, Wikner, Nilsson i Bästekille,

Larsson i Borrby, Svanberg, Nilsson i Agnäs, Johansson i Växjö och

From.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

7

Bilaga

Arbetsmarknadsstyrelsen anför:

Låginkomstgrupper berörda i motionerna är arbetstagare med låg lön,

personer utsatta för arbetslöshet och undersysselsättning, deltidsarbetande

samt personer som av personliga skäl arbetar endast under delar av året.

Mot denna bakgrund vill arbetsmarknadsstyrelsen fästa uppmärksamheten

på den information som kan erhållas från arbetskraftsundersökningarna.

Genom dessa följs bl. a. fortlöpande utvecklingen av antalet deltidsarbetande.

Antalet personer som vanligen hade deltidsarbete uppgick enligt arbetskraftsundersökningen

från november föregående år till 92 000 män,

348 000 gifta kvinnor och 78 000 ogifta kvinnor. För 29 000 av det sammanlagda

antalet på 518 000 personer angavs bristande arbetstillgång som orsak

till deltidsarbetet.

Den inom vissa delar av landet otillräckliga och odifferentierade efterfrågan

på arbetskraft samt den bristande yrkesutbildningen hos många arbetstagare

är exempel på faktorer som leder till skillnader i inkomstförhållandena

för olika grupper. I dessa avseenden bidrar den förda arbetsmarknadspolitiken

verksamt till en inkomstutjämning. Genom de arbetsmarknadspolitiska

åtgärderna underlättas sålunda den geografiska och yrkesmässiga

rörligheten och skapas ökade sysselsättningsmöjligheter. Inkomstutjämning

sker också via arbetslöshetsförsäkringen och kontanthjälpen. I anslutning

till de i motionerna framförda förslagen får arbetsmarknadsstyrelsen

framhålla, att arbetsmarknadspolitiken och de i denna ingående

medlen nyligen varit föremål för utredning.

Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) anför:

I alla fyra motionerna begärs en utredning av möjligheterna alt förbättra

de låga inkomsttagarnas situation. Problemet angrips från något olika utgångspunkter,

men ett gemensamt drag är att man under framhävande av

sin respekt för den fria avtalsrätten påyrkar statliga ingripanden vid sidan

av de fackliga insatserna. Mest utpräglat kommer motsättningen till uttryck

i motionen II: 26, där av löntagarorganisationerna använda metoder

för fördelning av lönehöjningar kritiseras. SACO vill med kraft framhålla,

att förhandlingsteknikens utformning uteslutande ankommer på arbetsmarknadens

parter.

Genomgående har motionärerna tagit till utgångspunkt uppgifter ur inkomststatistiken

utvisande antalet inkomsttagare under eu viss inkomstgräns.

Det förtjänar därför att upprepas vad ett flertal undersökningar under

senare år har påvisat, nämligen att låginkomstbegreppet ej kan definieras

utifrån nominella inkomstuppgifter, alt de låga inkomsterna i stor utsträckning

är skenbara och att gruppen har en mycket speciell sammansättning.

Statistiska centralbyrån har verkställt undersökningar av personer

som åren 1958 och 1959 hade låga inkomster i syfte att belysa huruvida de

som har eu låg deklarerad inkomst (under 6 000 kr. för ogifta och 10 000 kr.

för gifta) utgör en svag inkomstgrupp i skatte- och socialpolitisk mening.

Av de ogifta låga inkomsttagarna visade sig drygt hälften vara under 25 år,

medan knappt en tredjedel förvärvsarbetade under licla året. Bland både gifta

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

och ogifta med heltidsarbete dominerade i jordbruket verksamma personer.

1958 års levnadskostnadsundersökning visade att de genomsnittliga kostnaderna

för konsumtion och skatter avsevärt översteg den deklarerade inkomsten

på lägre inkomstnivåer. Skillnaden var mest utpräglad för jordbrukarna,

vilket torde kunna förklaras med låga värderingsregler för naturaförmåner

och goda avskrivningsmöjligheter vid beskattningen. Av de icke

heltidsarbetande var det stora flertalet sjuka, studerande eller arbetslösa.

Dessa kategorier uppbär olika former av icke beskattningsbart samhälleligt

stöd, vilket ger dem större köpkraft än vad inkomststatistiken utvisar.

Allmänna skatteberedningen bar i sitt betänkande »Nytt skattesystem»

(SOU 1964:25) utifrån statistiska centralbyråns undersökningar dragit

slutsatsen att det endast i ett relativt litet antal fall förhåller sig så, att personer

med låg deklarerad inkomst också är hänvisade till att leva uteslutande

på denna inkomst. Härigenom reduceras problemet, samtidigt som det

framstår i en ny belysning. SACO har i sitt remissvar över allmänna skatteberedningens

betänkande framhållit, att beskattningen inte är en lämplig

väg att förbättra de låga inkomsttagarnas ekonomiska situation, eftersom

den skattepliktiga inkomsten är ett dåligt uttryck för individens ekonomiska

bärkraft. Dessutom motiverar tendensen mot ökad indirekt beskattning

och progressivitetens ringa skattelindrande effekt för de låga inkomsttagarna

att man förlitar sig till andra åtgärder än de skattemässiga. Som

exempel på dylika åtgärder anför SACO:

»Genom direkta bidrag och genom tillhandahållande av institutionella

resurser ges det effektivaste stödet åt sådana inkomstsvaga grupper som

sjuka, arbetslösa, studerande in. fl. På motsvarande sätt kan stöd ges åt

grupper med särskilt stor försörjningsbörda, i första hand barnfamiljerna.

Ett av utbildningspolitikens resultat är, att allt flera människor genom

en bättre utbildningsnivå kan ge ett större produktivt utbyte genom sina

arbetsinsatser och därigenom också erhålla högre inkomster.

Genom arbetsmarknadspolitiken utjämnas sysselsättningsvariationer. Omskolningen

ger arbetskraften bättre sysselsättningsmöjligheter i ett föränderligt

näringsliv.

Näringslivs politiken måste inriktas på att mindre lönsamma näringar

med lågt Iöne- och inkomstläge ersättes av mera lönsamma näringar, som

gei aibetskraften bättre ersättning. En strukturomdanande näringslivspolitik

bör vara ett av de verksammaste instrumenten för att eliminera låginkomstöar.

Genom lönepolitiken kan löntagare, vars arbete är felaktigt lågt värderat,

erhålla en större andel av det tillgängliga lönestegringsutrvmmet. Möjligheterna

att genomföra detta i den starkt institutionaliserade förhandlingsmekanismen,

där olika grupper bevakar varandra, skulle förbättras genom

en minskning av progressiviteten.»

Enligt SACO:s uppfattning är en utredning avseende åtgärder för atl avhjälpa

låginkomstgruppernas problem inte motiverad i dagens läge. Frågan

hai pa senare tid varit föremal för överväganden i en rad statliga kommittéer,

bl. a. allmänna skatteberedningen, lokaliseringsutredningen och arbetsmarknadsutredningen,

vilka initierat reformer, vars resultat ännu inte

hunnit avläsas.

Däremot ställer sig SACO positiv till att en rent statistisk kartläggning

a\ de låga inkomsttagarnas situation företas. Denna bör lämpligen utföras

av statistiska centralbyrån och utgöra en uppföljning av tidigare undersökningar

på material från 19:>8 och 1959. Under de år som förflutit bär möj
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

ligen förändringar inträffat, som kan påverka bedömningen av låginkomstproblemet.

Den av SACO förordade utredningen skall alltså uteslutande ägna sig åt

att klarlägga och analysera det rent faktiska läget i olika avseenden. Därvid

bör beaktas inverkan ''av omständigheter som sociala bidrag, skiftande levnadskostnader

i olika delar av landet, skattefria inkomster, naturaförmåner,

skattefusk, försörjningsbörda etc. Sedan på detta sätt den verkliga

standarden beräknats, bör orsakerna till en låg standard undersökas. Dessa

kan utgöras av bristande yrkesverksamhet (som i sin tur kan vara orsakad

av flera olika faktorer), dåligt lönsamma sysselsättningsområden etc. Först

sedan denna kartläggning genomförts och redovisats, bör man överväga

huruvida ännu ej prövade åtgärder för att förbättra låginkomstgruppernas

situation kan anses erforderliga.

Tjänstemännens centralorganisation {TCO) anför:

Med utgångspunkt från några enstaka uppgifter hämtade från inkomststatistiken

diskuteras i motionerna behovet av åtgärder på ett flertal av de

områden, som är föremål för samhällelig aktivitet, t. ex. skatte- och socialpolitik,

arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik, struktur- och näringspolitik

samt utbildningspolitik. I motionerna föreslås utredningar för kartläggning

och belysning av låginkomstgruppernas sammansättning, struktur

och problem. Vidare föreslås åtgärder via skilda samhälleliga åtgöranden

för höjning av levnadsstandarden för ifrågavarande grupper. I sammanhanget

framföres också ett förslag att statsmakterna skall bl. a. till arbetsmarknadsorganisationerna

anföra riktlinjer, som kunde vara av värde för

arbetsmarknadens parter, då de förhandlingsvägen har att lösa hithörande

problem.

TCO finner inte anledning att i här förevarande sammanhang ingå på en

diskussion av behovet av åtgärder från samhällets sida på alla de aktivitetsområden,

vilka berörts i motionerna. TCO anser sig kunna begränsa sig

till några allmänna synpunkter på vissa av de problem, som anförts i motionerna.

Till en början vill TCO därvid framhålla att låginkomstgruppernas problem

i motionerna behandlats med utgångspunkt från uppgifter ur inkomststatistiken.

Denna statistik är uppgjord på grundval av de deklarationer

som ligger till grund för inkomstbeskattningen och redovisar därifrån

hämtade uppgifter om nettoinkomsten under visst inkomstår. Senast tillgängliga

uppgifter avser inkomståret 1963. Det ligger i sakens natur att statistiken,

som endast avser deklarerade inkomster, omfattar alla typer av

skattepliktiga inkomster, sålunda även sådana som hänför sig till korttidsoch

deltidsarbete.

På basis av inkomststatistiken avseende år 1958 har statistiska centralbyrån

enligt särskilt uppdrag verkställt vissa specialundersökningar rörande

de grupper, som i inkomststatistiken för 1958 resp. 1959 hatt låga inkomster.

Man bär därvid ntgått från 6 000 kronor per år för ensamstående och 10 000

kronor per år för gifta. Resultatet av utredningarna redovisas i Statistisk

Tidskrift 1960: 11 och 1961: 5. Fn sammanfattande analys har bl. a. redovisats

i SOU 1964: 59, bilaga 3.

Det framgår därav, att gruppen låga inkomsttagare är synnerligen heterogen

till sin natur. Eu betydande del utgöres av personer, som är föremål för

samhälleligt stöd via de allmänna socialförsäkringarna, från vilka de uppbär

förmåner av i regel ej skattepliktigt slag. En annan del utgöres av unga

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

personer, som befinner sig under utbildning och som vid sidan av studierna

haft förvärvsarbete i begränsad omfattning. En förhållandevis liten del avgruppen

låga inkomsttagare utgöres av företagare och anställda, som trots

heltidssysselsättning under inkomståret endast uppnått förhållandevis låga

inkomster. Det är här fråga om företagare och anställda främst inom sådana

näringsgrenar, där produktiviteten uppenbarligen är väsentligt lägre än genomsnittligt.

För företagarna noteras i den speciella undersökningen att

konsumtionens storlek väsentligen överträffar vad som i motsvarande inkomstlägen

gäller för de anställdas vidkommande.

I motionerna diskuteras begreppen låginkomst och låglön i vissa fall som

synonyma begrepp. Vad ovan anförts beträffande resultaten av 1958 års

undersökning ger vid handen att så emellertid icke är fallet. Med låglönegrupp

måste man enligt vedertagen uppfattning avse en grupp av löntagare,

vars löneinkomst per arbetstimme, -vecka eller -månad är låg i förhållande

till inkomsten för övriga löntagare. Även med eu sådan definition kan olika

tolkningar ske. I vissa fall fästes uppenbarligen avseende endast vid lönens

storlek i förhållande till andra grupper men utan avseende till skillnaden

i arbetsuppgifternas svårighet och det sätt på vilket dessa utföres. I andra

iall åter sker jämförelsen med hänsynstagande till förekommande skillnader

i arbetsuppgifter etc. TCO vill begagna tillfället att i detta sammanhang

klargöra hur man inom tjänstemannarörelsen ser på löneavvägningens problematik.

Vid TCO:s kongress 1964 godkändes de synpunkter i detta avseende,

som en inom TCO verksam kommitté framiagt i ett betänkande,

»Lönepolitiken inom tjänstemannarörelsen», som här bifogas. TCO vill

hänvisa till den sammanfattande beskrivning av lönepolitiken i dessa avseenden

inom tjänstemannarörelsen, som återfinns på sid. 42—68.

I betänkandet diskuteras även de olika medel, som man inom tjänstemannarörelsen

tillmäter betydelse för genomförandet av lönepolitiken. Vid sidan

av den aktiva lönepolitiken bör här observeras den stora vikt, som man inom

tjänstemannarörelsen tillmäter arbetsmarknads-, lokaliserings- och utbildningspolitik,

inbegripet vidareutbildning på fördelaktiga villkor, och de

Övriga åtgärder, som är ägnade att öka takten i strukturomdaningen inom

samhället och därmed produktiviteten inom olika delar av näringslivet.

TCO anser att sådan strukturpolitik är den väsentliga framgångslinjen för

att lösa låginkomstproblemet i samhället vid sidan av den del av problematiken,

där man exempelvis via socialförsäkringarna täcker inkomstbortfall

av bestämda orsaker. TCO finner det angeläget, att samhället via en aktiv

näringspolitik .medverkar till att strukturomdaningen i samhället förlöper

i en optimal takt, och organisationen finner det angeläget, att denna rationaliseringspolitik

särskilt inriktas på de områden, där produktiviteten är särskilt

låg och där låginkomstgrupperna är särskilt talrikt företrädda. Detta

gäller bl. a. jordbruket.

Med hänsyn till de rikt differentierade orsakssammanhangen måste enligt

TGO:s mening en lösning av låginkomstgruppernas problem sökas genom

olika metoder. En allomfattande utredning av det slag som föreslagits

i motionerna är därför icke ändamålsenlig. Med hänsyn bl. a. till att arbetsmarknadspolitikens

mål och medel nyligen varit föremål för särskild utredning

i arbetsmarknadsutredningen (SOU 1905:9), att statsmakterna nyligen

fattat beslut om grunderna för lokaliseringspolitiken och att utbildningsväsendet

befinner sig under omdaning, anser TCO det icke befogat att nu

tillsätta särskilda utredningar för att utreda hur låginkomstgruppernas problem

på dessa vägar kan lösas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1!)C>5

1 I

I en av motionerna framföres förslag att en utredning skulle tillsättas,

inom vilken man möjligen kunde enas om riktlinjer, som kunde vara av värde

för parterna på arbetsmarknaden, när dessa skall lösa låginkomstgruppernas

problem förhandlingsvägen. TCO vill avstyrka, att man från statsmakternas

sida skulle komma med riktlinjer för arbetsmarknadsparternas

handlande i dessa avseenden.

TCO anser att den statistik som står till förfogande för bedömning av omfattning

och struktur av låginkomstgrupperna i samhället icke medger meningsfulla

slutsatser beträffande bedömning av behovet och utformningen

av den samhälleliga aktiviteten. TCO vill därför tillstyrka de i motionerna

framförda yrkandena om kartläggning av låginkomstgruppernas sammansättning.

De av statistiska centralbyrån utförda undersökningarna angående

personer med låga inkomster 1958 och 1959 bör kompletteras och byggas

ut på grundval av nyare material. TCO anser det angeläget alt även fortsatta

undersökningar på detta område blir utförda av statistiska centralbyrån.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anför:

Låglöne- respektive låginkomstbegreppet

I motionerna I: 255 och II: 704 påpekas, att en stor del av låginkomsttagarna

utgöres av sjuka, arbetslösa, studerande, militärtjänstgörande jämte

sådana, som under året inträtt på eller lämnat arbetsmarknaden, t. ex. ungdomar

och vissa tillfälligt förvärvsarbetande kvinnor samt pensionärer.

Detta framgår även av en undersökning, som statistiska centralbyrån gjort

av personer, vilka åren 1958 och 1959 hade låga inkomster. Av 772 000 ensamstående

personer — eller cirka 52 % av hela antalet ensamstående i dessa

åldrar — med en sammanräknad nettoinkomst enligt inkomststatistiken

understigande 6 000 kronor hänförde sig cirka 527 000 fall till i huvudsak

grupper, som ovan angetts. Om övriga fall sägs följande i allmänna skatteberedningens

betänkande »Nytt skattesystem»: »Kvarstående ensamstående

inkomsttagare — vilka arbetat under hela året — utgjorde 245 000. Av dessa

hade 35 000 anställning i hushåll el. likn. och lika många tillhörde gruppen

jordbruksarbetare in. fl. En tredje grupp, omfattande 25 000 inkomsttagare,

utgjordes av lärlingar. I fråga om de två första grupperna torde låg

inkomst i många fall ha hängt samman med låg värdering vid taxeringen

av naturaförmåner. Många av dessa inkomsttagare torde dessutom ha haft

anställning i föräldrarnas företag varför deras inkomstförhållanden inte

utan vidare var jämförbara med andra inkomsttagares. Övriga ensamstående,

som arbetat hela året men ändock hade låg inkomst, återfanns till stor

del bland butiks- och kontorsanställda samt inom kategorien egna företagare.

I fråga om de senare kan låg deklarerad inkomst ha sin förklaring i

variationen i årsinkomst mellan olika år och måhända i låg värdering vid

inkomsttaxeringen av naturaförmåner eller i de förmånliga reglerna för avskrivning

å inventarier o. d.»

Av 339 000 gifta par med en sammanräknad nettoinkomst understigande

10 000 kronor hänförde sig 103 000 fall till tidigare angivna orsaker (sjuka

etc.).

Om övriga fall säger skatteheredningen: »Antalet gifta par med låg inkomst,

som haft sysselsättning hela året, uppgick till 170 000. Av dessa hade

inle mindre än 123 000 åtnjutit företagarinkomst. Som ovan framhållits

torde vid taxeringen redovisad låg inkomst för företagarna i många fall

kunna förklaras med variationen i årsinkomst olika år emellan och med att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr It år 1965

naturaförmåner kan ha värderats lågt; även reglerna för lagervärdering

och avskrivning å inventarier kan härvidlag ha spelat en roll.

Sammanfattningsvis torde av undersökningen framgå, att det endast i ett

relativt litet antal fall förhåller sig så, att personer med låg deklarerad inkomst

också är hänvisade till att leva uteslutande på denna inkomst.»

Även om LO är medveten om att gränsen för låginkomstbegreppet enligt den

refererade undersökningen — 6 000 respektive 10 000 kronor — var godtycklig

och kan diskuteras, framgår av undersökningen, att låginkomsttagarnas

problem i ganska stor utsträckning mer är socialpolitiskt snarare än

fackligt-lönepolitiskt betingade och därför bör angripas med de medel, som

socialpolitiken åstadkommit eller kan åstadkomma, t. ex. frågan om ersättningsnivån

vid sjukdom (inräknat de tre karensdagarna), arbetslöshetsförsäkringens

ersättningsnivå etc.

Ovanstående konstaterande får dock, enligt LO:s uppfattning, ej undanskymma

det faktum, att det finns låglönegrupper, vilkas levnadsstandard

kan på ett markant sätt skilja sig från övriga löntagargruppers och därför

ofta kan framstå som omotiverat låg. LO anser, att många av dessa grupper

har ett löneläge, sam är mycket lågt. Även inom avtalsområden — och även

inom företag — finns lågavlönade inom eljest icke lågavlönade områden.

LO anser, att lönespridningen mellan olika grupper f. n. är alltför stor utan

att därför kunna ange var på löneskalan eu grupp hör placeras. För att avgöra

detta bör hänsyn tas till flera faktorer, arbetets svårighetsgrad, förekomsten

av skiftarbete, förmåner av annat slag än löner etc.

I motion II; 704 hävdas, att bristen på arbetskraft kan bero på »besvärliga

arbetsförhållanden, såsom obekväma arbetstider, skifttjänst eller arbetstid

uppsplittrad med lediga s. k. håltimmar, något som ej kompenserats genom

bättre löner». Detta kan naturligtvis vara fallet, sett ur den enskilde löntagarens

synpunkt. I avtalen förekommer dock i regel särskilda tillägg för

t. ex. obekväm arbetstid och skiftarbete. Huruvida dessa tillägg kan anses

motsvara uppoffringen att arbeta skift eller på obekväm arbetstid är en förhandlingsfråga

mellan arbetsmarknadens parter. Däremot utgör — som

LO tidigare anfört — förekomsten av skift och obekväm arbetstid faktorer,

som måste med i bedömningen av om en grupp skall anses vara lågavlönad

eller inte.

I ovannämnda motion påpekas, att strävandena att genomföra den s. k.

likalönsprincipen på den privata sektorn ej haft riktig effekt, beroende på

alt kvinnorna är placerade i sådana arbeten, som klassificerats lågt på inkomstskalan

och därför inte medför samma löneglidning som mera manligt

betonade yrken. I motionen anses, att effektivare åtgärder för utbildning av

de kvinnliga låginkomsttagarna bör göras.

Inom LO:s område har kvinnorna som regel erhållit större faktiska löneökningar

(avtalsmässig ökning jämte löneglidning) än männen. Skall kvinnorna

i fortsättningen tillförsäkras snabbare löneökningar än männen för

att uppnå likställighet i lönehänseende erfordras därför, att kvinnorna i större

utsträckning söker sig till traditionellt manliga yrken och uppmuntras

att söka den yrkesutbildning, som de önskar, oberoende av om yrket i fråga

anses som manligt eller kvinnligt. Samtidigt bör dock påpekas, att kvinnornas

placering i vissa lönegrupper i avtalen ej därför utsäger vilka relationer

mellan olika lönegrupper som är skäliga eller riktiga. Enligt LO:s uppfattning

har »kvinnolöneproblemet» blivit ett bland andra låglöneproblem

och för bedömas som ett sådant vid fackliga avgöranden om framgångslinjer

inför lönerörelserna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

13

I detla avsnitt vill LO till slut bemöta ett påstående i motionen I: 255:

»Dess bättre synes på sistone ett ökat intresse ha framträtt inom arbetsmarknadsorganisationerna

för låglönegruppernas situation.»

Det borde inte vara obekant för motionärerna, att i varje fall för LO-områdets

vidkommande låglönegrupperna i många år varit föremål för ett dominerande

intresse med ingående diskussioner om sättet att söka lösa låglöneproblemen

inom olika avtalsområden. Alt resultatet av olika skäl blivit

otillfredsställande betyder inte att intresset för problemen ej varit stort.

Skatte- och socialpolitiska åtgärder

I motionerna I: 255 och II: 704 pekas på vissa brister i sociallagstiftningen,

bl. a. karensdagarna vid sjukdom. I motionen I: 255 framhålles även,

att de lägre inkomstgrupperna under senare år fått bära en alltför hård

skattebörda.

Det förefaller, som om i motionerna sammanförts problem, som närmast

tillkommer arbetsmarknadsorganisationerna att lösa, och problem, som bör

lösas via t. ex. skattepolitik och socialpolitik.

De skattepolitiska åtgärderna skulle kunna vara dels en skärpt progressivitet

i de högre och en sänkt i de lägre inkomstskikten, dels en skatteutjämning

mellan olika kommuner. LO finner ingen anledning att här ingå

på dessa skattefrågor utan får hänvisa till organisationens yttrande av den

16 november 1964 över allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem»

samt yttrande den 28 oktober samma år över 1958 års skatteutjämningskommittés

betänkande »Kommunal skatteutjämning».

Även när det gäller tänkbara socialpolitiska åtgärder för att förbättra

låginkomsttagarnas ställning kommer motionärerna in på ett mycket vidsträckt

område. LO vill i detta sammanhang endast nämna frågan om karensdagarna

vid sjukdom, vilka är föremål för särskilda överväganden inom

en kommitté tillsatt av bl. a. LO.

Eventuella socialpolitiska åtgärder bör enligt LO:s mening göras till föremål

för överväganden i andra sammanhang än det som motionärerna har

berört.

Arbetsmarknads- och lokalise rings politiska åtgärder

I motionen I: 255 påpekas, att en del av låginkoinstproblematiken sammanhänger

med bristande sysselsättningsmöjligheter inom olika delar av

landet. Motionärerna framhåller, att åtgärderna mot undersysselsättning

hittills mera inriktas på rörlighetsfrämjande åtgärder än på lokaliseringspolitiska

insatser. Motionärerna synes främst vilja förorda en aktiv lokaliseringspolitik.

LO anser att alla möjligheter bör utnyttjas för att söka lösa såväl sysselsättnings-

som låginkomstproblemen. En förutsättning härför är, att tillräckliga

resurser ställs till förfogande för olika rörlighetsfrämjande åtgärder

(häri inbegripes omskolningsverksamheten, som syftar till yrkesmässig

rörlighet). Lokaliseringspolitiken kan även i flera fall vara betydelsefull

även om den inte kan lösa alla sysselsättningsproblem på alla orter. Punktvisa

satsningar på ett mindre antal orter torde även kunna ge goda resultat.

I motionen I: 14 framhålles bl. a. som särskilt betydelsefullt, att samhället

genom direkta insatser stimulerar till strukturförändringar och ökad takt

i rationaliseringen. LO kan helt instämma i dessa synpunkter. På lång sikt

torde detta vara bland de betydelsefullaste åtgärder, som samhället kan

vidta för att indirekt förbättra låglönegruppernas ställning. De resultat,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

som härigenom skulle kunna uppnås, bleve till gagn för hela folkhughållet

genom att möjliggöra rationella, lönsammare produktionsenheter med bättre

lönebetalningsförmåga. Härigenom skulle även de av motionärerna påtalade

riskerna för att låglöneproblemet skulle äventyra den fredliga utvecklingen

på arbetsmarknaden bortfalla.

I detta sammanhang vill LO framhålla vikten av att bostadsbyggandet i

de mest expansiva områdena i landet ges prioritet. Detta är en förutsättning

för ett expansivt näringsliv.

Arbetsmarknadsorganisationernas frihet

Motion II: 26 innehåller olika värdeomdömen om förhandlingsresultaten.

BI. a. berörs — utan att motionärerna kanske är medvetna härom — frågan

om procent- kontra öreslinjen vid förhandlingarna. Denna fråga, som i

flera sammanhang varit föremål för facklig uppmärksamhet, gäller ytterst

takten i de relationsförskjutningar mellan olika grupper, som man vid förhandlingarna

önskar uppnå. LO:s strävan har varit att nå så stark sammankrympning

av lönespännvidden som möjligt, varom bl. a. den vid de senaste

förhandlingarna lanserade metoden bär vittne. Det bör i detta sammanhang

påpekas av LO, att förhandlingarnas slutresultat ytterst beror på två parters

medverkan och där åsikterna i hithörande frågor går starkt isär.

LO vill här starkt betona, att organisationen nu, liksom tidigare, ej önskar

inskränka förhandlingsparternas frihet att få förhandla om anställningsvillkoren.

Sammanfattning och slutsatser

I föreliggande motioner sammanföres en mängd problem av ofta mycket

komplex natur. Det hade varit önskvärt, att motionärerna hade delat upp

problemen i dels önskvärda åtgärder för att lösa i olika avseenden handikappade

gruppers försörjningssvårigheter, dels åtgärder för att skapa förutsättningar

för övriga grupper att nå rimliga resvdtat av arbetsinsatser av

olika slag.

Vad gäller de förstnämnda grupperna av människor synes man med olika

socialpolitiska medel kunna hjälpa dessa till en dräglig standard, som kan

och bör förbättras i takt med samhällsresursernas tillväxt. LO har i olika

sammanhang påyrkat förbättringar i olika avseenden. LO vill inte motsätta

sig att en ny låginkomstundersökning göres för att följa upp tidigare vunna

resultat från den inledningsvis nämnda utredningen. Ytterligare åtgärder

av social- och skattepolitisk art kan därigenom aktualiseras. Sannolikt har

bilden inte förändrats i någon större utsträckning. LO vill här påpeka, alt

»låginkomstgrupp» ej behöver vara detsamma som »låglönegrupp».

LO har inte heller något att invända mot en utredning, som syftar till att

skapa en rationellare struktur på det svenska näringslivet. Syftet bör här

uteslutande vara att skapa rationella, bärkraftiga företag inom för Sverige

lönsamma näringsgrenar. Den förbättrade lönebetalningsförmåga som

bör bli följden, kommer sedan löntagarna till godo vid deras organisationers

förhandlingar med motparterna. I samband med dessa problemställningar

kan det finnas skäl att hänvisa till LO:s utredning »Samordnad näringspolitik».

Vad slutligen gäller i motionerna framförda värderingar och krav på

större lönemässig rättvisa mellan olika löntagargrupper torde dessa krav

ytterst förutsätta någon form av värderingssystem, täckande hela arbetsmarknaden.

LO har inget att erinra mot en utredning med syfte att åstadkomma

vissa riktlinjer för en så rättvisande bedömning som möjligt av

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 11 år 1965

15

olika löntagargrupper. Det är doek inte minst viktigt, att det skapas en enhetligt

redovisad lönestatistik, täckande om möjligt hela arbetsmarknaden.

Statistiken bör redovisa total lön per arbetad tidsenhet, lämpligast per

timme. Först därigenom skulle ett av hindren för rättvisande lönejämförelser

vara undanröjt.

Svenska arbetsgivareföreningen anför:

Enligt motionärernas uppfattning skulle det faktum att ett ansenligt

antal personer tillhör de s. k. låginkomstgrupperna indikera, att stora grupper

i vårt samhälle lever under ekonomiska förhållanden, som icke skulle

kunna betecknas som tillfredsställande. Det torde vara tvivel underkastat

om man av det åberopade materialet kan draga en sådan slutsats. Föreningen

ber att i detta hänseende få hänvisa till redogörelsen på sidorna 71 och

72 i allmänna skatteberedningens betänkande »Nytt skattesystem», SOU

1964: 25. Redogörelsen där avser en av statistiska centralbyrån med material

från 1959 verkställd undersökning som avsåg 772 000 ensamstående

personer med sammanräknad nettoinkomst understigande 6 000 kronor

och 339 000 gifta par med en inkomst understigande 10 000 kronor per år.

Av de ensamstående hade ca 250 000 och av de gifta paren ca 180 000 haft

heltidsarbete hela året. Det visade sig, att i utomordentligt stor utsträckning

orsaken till den låga inkomstuppgiften varit, att de som ingått i undersökningen

endera uppburit icke skattepliktig inkomst, som ej heller

återspeglats i inkomststatistiken, eller att de verkat som egen företagare

eller försäljare, i vilket fall den låga deklarerade inkomsten kunnat förklaras

genom variationen i årsinkomst mellan olika år eller genom regler

av taxeringsteknisk natur. Allmänna skatteberedningen anser undersökningen

ge vid handen »att det endast i ett relativt litet antal fall förhåller

sig så att personer med låg deklarerad inkomst också är hänvisade till att

leva uteslutande på denna inkomst». Motionärernas uttalande, att stora

grupper obestridligen tvingas att leva under ekonomiska förhållanden, som

med nuvarande välfärdssamhälles måttstock icke gärna kan betecknas som

tillfredsställande, får mot bakgrunden av det åberopade avsnittet i allmänna

skatteberedningens betänkande betraktas som väsentligt överdrivet. De

problem som man i motion II: 704 hemställer om att få kartlagda genom

en utredning får således redan anses belysta i ovannämnda undersökning.

I motionerna I: 14 och II: 26 framhålles att samhället borde — vid sidan

om arbetsmarknadsparternas förhandlingar — medverka till att få till

stånd en jämnare lönestruktur i näringslivet. Företrädare för bl. a. näringslivets

och arbetsmarknadens organisationer borde enligt motionärerna

företaga en utredning och enas om riktlinjer, som »kunde vara av

värde för parterna på arbetsmarknaden när de skall lösa frågorna förhandlingsvägen».

Förhandlingarna, underhandskontakterna och samarbetet

mellan arbetsmarknadsorganisationerna ger emellertid just de erforderliga

bedömningarna av dessa förhållanden och problem. Om också

representanter för det vittomfattande begreppet samhället skulle medverka

genom alt ge vissa riktlinjer, skulle man på ett avgörande sätt inskränka

den självständighet för arbetsmarknadsparterna, som av alla anses vara

av fundamentalt värde. Representanterna från de politiska partierna i

stabiliseringsutredningen, vilken framlade sitt betänkande i april 1961,

var också helt överens om, dels att direkta ingripanden i avtalsuppgörelserna

borde undvikas, dels att inflytandet över löneutvecklingen borde

utövas med samma metoder som dittills. Sedan detta betänkande fram
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965

lades liar icke någon förändring inträtt, soni föranleder någon närmare

samordning mellan arbetsmarknadsorganisationernas och samhällets politik.

Det är också uppenbart att endast direkta förhandlingar mellan de

närmast beröida parterna kan ge tillräckliga hållpunkter för en belysning

av frågan vilka löneskillnader som med hänsyn till arbetstagarnas yrkesskicklighet

och arbetsuppgifternas art får anses rimliga.

Såsom motionärerna Kristiansson och Sundin anför i motion I: 255 gäller

utan tvivel, att sådana ensamstående kvinnor, som har barn att försörja,

ofta har ekonomiska svårigheter. Motionärerna synes emellertid vilja hänföra

ensamstående kvinnor i allmänhet till en ekonomiskt missgynnad

grupp, vilket torde vara förhastat. Föreningen delar emellertid motionärernas

uppfattning att invalider och andra grupper av handikappade — i synnerhet

svårt invalidiserade — i ekonomiskt avseende alltjämt är eftersatta.

Föreningen är mycket skeptiskt inställd till de tankegångar som synes

ligga bakom det avslutande uttalandet i motion 1:255, nämligen att samhället

måste »ge socialpolitiken en så smidig utformning, att särskild hänsyn

kan tas till de verkliga låginkomstgrupperna». Inkomstnivån får betraktas

som endast en av flera faktorer, som kan indikera ett behov av

socialpolitiska åtgärder. Att tillmäta denna generell eller avgörande betydelse

är att ge problemet om de sociala hjälpbehoven en alltför enkel

lösning. Man torde vara tvungen att arbeta med en hel rad olika kriterier,

om man syftar till att få till stånd en socialpolitik, som motsvarar det

faktiska hjälpbehovet i samhället.

Motionärernas hemställan om en utredning om åtgärder för att »bereda

låginkomsttagare, som nu lever under otillfredsställande ekonomiska förhållanden,

möjligheter till en önskvärd standardhöjning» synes för övrigt

taga föga hänsyn till att strukturförändringarna i samhället bl. a. just

kommer till uttryck i att lönedifferenser uppstår. Att taga vissa låginkomsttagares

nuvarande situation till utgångspunkt för samhälleliga hjälpåtgärder

i syfte att höja deras standard skulle innebära ett ingrepp i förhållandena

som vore ett hinder för den ekonomiska utvecklingen på lång sikt.

Enligt föreningens uppfattning skulle staten bäst främja låginkomstgruppernas

intressen genom en ekonomisk politik, som mer än hittills tar

hänsyn till den ekonomiska balansen i samhället. Utformningen av den

ekonomiska politiken, vilken indirekt påverkar lönestrukturen, har emellertid

i vissa avseenden utvecklats på ett sätt som från löneutjämningssynpunkt

torde te sig mindre gynnsamt. För det första har det ständigt stigande

kravet på ökat byggande utövat en speciellt stark press uppåt på

lönerna inom hela den sektor som berörs av byggnadsverksamheten. Härigenom

har spännvidden ökat mellan lönerna inom denna sektor och den

genomsnittliga lönen. Utvecklingen av lönerna inom detta för internationell

konkurrens skyddade område har kommit lönerna inom andra sektorer

av näringslivet att framstå som mindre gynnsamma än vad som skulle

varit fallet vid en mer balanserad utveckling. För det andra har statsmakterna

genom beslut om höjda ATP- och sjukförsäkringsavgifter, införande

av ytterligare en semestervecka och höjda direkta skatter tagit i

anspråk en stor del av det reala löneökningsutrymmet. Detta har starkt

begränsat det utrymme som stått till arbetsmarknadsparternas förfogande

för en anpassning av lönestrukturen. För det tredje medför statens

kraftiga utgiftsexpansion och därav betingade höjningar av skattetrycket

i form av indirekta skatter ett påskyndande av prishöjningarna, vilket också

bör beaktas vid bedömningen av låginkomsttagarnas situation.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 17 år 1965 17

Under hänvisning till vad ovan anförts får föreningen avstyrka de i

motionerna framförda förslagen om utredningar.

Riksförbundet Landsbygdens folk (RLF) anför:

Riksförbundet finner för sin del all anledning att instämma i de konstateranden

som görs i nämnda motioner att det i dagens samhälle finns stora

grupper inkomsttagare, vilkas inkomster ligger markant under vad som

kan bedömas som rimligt med hänsyn till det önskvärda i att undvika

alltför stora skillnader i levnadsstandard mellan olika befolkningsgrupper

och yrkeskategorier. Såväl inom tjänstemanna- som arbetarkategorierna

finns utpräglade låglönegrupper. Inom jordbruket kan också i dag en stor

del av lantbruksföretagarna karakteriseras som en utpräglad låginkomstgrupp.

Det finns således skäl att staten genom utformningen av den statliga

politiken inom olika områden underlättar möjligheterna för dem som

tillhör låginkomstgrupper att förbättra sin situation. Staten kan genom

bl. a. skattepolitikens, utbildningspolitikens, arbetsmarknadspolitikens och

socialpolitikens utformning aktivt bidra till en önskvärd lyftning av levnadsstandarden

för många nu på olika sätt eftersatta yrkesverksamma

såväl som icke yrkesverksamma grupper inom samhället.

I en diskussion kring dessa problem är det enligt förbundets mening

väsentligt att observera följande. Den dynamiska samhällsekonomiska utvecklingen

som medfört en successivt stigande levnadsstandard för alla

befolkningsgrupper ger i sig upphov till och kräver vissa inkomstskillnader

mellan olika yrkeskategorier. Målsättningen för en inkomstutjämnande

politik kan därför helt naturligt inte vara en allmän nivellering i

inkomstförhållandena. De åtgärder som kan vidtas utan menliga följder

för det ekonomiska framåtskridandet blir därför enligt förbundets mening

främst av fyra slag. För det första åtgärder av socialpolitisk och liknande

natur utformade som ett direkt stöd till vissa grupper. För det andra åtgärder

som främjar näringslivets utveckling och strukturomdaning vilket

i sin tur underlättar för många grupper att nå en högre inkomststandard.

Dessa åtgärder får naturligtvis inte ges karaktären av tvångsstyrning

eller direkta statliga ingrepp med tanke på den hämmande effekt detta kan

få för det ekonomiska framåtskridandet. För det tredje åtgärder som underlättar

för de enskilda att nå högre inkomster, t. ex. genom förbättrade utbildnings-

eller omskolningsmöjligheter. Samt för det fjärde undanröjande

av de institutionella hinder — traditioner, fördomar, organisatoriska trögheter

o. s. v. — som finns för en lyftning av låginkomstgruppernas inkomstnivå.

Detta kan t. ex. gälla inställningen till kvinnlig arbetskraft,

statens egen lönepolitik vilken kanske borde kunna utformas mer smidigt

med hänsyn till betydande låglönegrupper i statstjänst samt — vilket inte,

som några motionärer tycks anse, kan förbises — arbetsmarknadsorganisationernas

politik.

Förbundet vill mot bakgrund av ovanstående i princip tillstyrka eu kartläggning

av låglöne- och låginkomstgruppernas inkomstförhållanden och

levnadsstandard och en förutsättningslös utredning syftande till att belysa

de troliga anledningarna — även arbetsmarknadsorganisationernas politik

— till dessa eftersläpningar. Denna kartläggning och utredning bör

enligt förbundets mening med fördel kunna utföras som en expertstudie

med relativt hög vetenskaplig ambitionsnivå. Därefter bör tillsättas en utredning

med representanter för bl. a. riksdag och näringslivets organisationer

med uppgift att på basis av det framlagda materialet föreslå åtgärder

inom olika områden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:176 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående låglöneoch låginkomstgruppernas problem. s. 1 i texten