Utlåtande i anledning av väckt motion om bevarande av det kulturhistoriska värdet hos äldre bebyggelse som används för fritidsändamål.
1965-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:18, Utlåtande i anledning av väckt motion om bevarande av det kulturhistoriska värdet hos äldre bebyggelse som används för fritidsändamål.
Dokumentets text
Nr 18—20
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1965
1
Nr 18
Utlåtande i anledning av väckt motion om bevarande av det kulturhistoriska
värdet hos äldre bebyggelse som används
för fritidsändamål.
I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion II: 47 av herr Börjesson i Falköping m. fl. hemställes, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller, att statens naturvårdsnämnd
och den statliga fritidsutredningen måtte erhålla i uppdrag att föreslå lämpliga
åtgärder i syfte att så långt som det är möjligt bevara det kulturhistoriska
värdet hos den äldre bebyggelsen på landsbygden som efter hand tas i
anspråk för fritidsändamål.
I motionen anföres, att man uppmärksammat vikten av att den växande
fritidsbebyggelsen utformas så att landskapsbilden ej förfulas men att man
mera sällan talat om behandlingen av redan befintliga byggnader, som tas
i anspråk för fritidsbosättningen. Dessa byggnader är emellertid ofta omistliga
för det gamla kulturlandskapet. Mången gång sker de moderniserande
ingreppen på sådant sätt att landskapsbilden förflackas och förfulas. Det
torde knappast vara möjligt att i större omfattning helt skydda denna kategori
byggnader men det bör vara möjligt att genom upplysnings- och rådgivningsverksamhet
minska riskerna för skadeverkningar av deras ianspråktagande.
Särskilt värdefulla byggnader borde kommunerna kunna inköpa
och upprusta samt därefter hyra ut. Möjligen kan också en viss låneverksamhet
tänkas. Statens naturvårdsnämnd och fritidsutredningen bör ta
även dessa frågor under övervägande.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksantikvarieämbetet,
statens naturvårdsnämnd, 1962 års fritidsutredning och Svenska naturskyddsföreningen.
Riksantikvarieämbetet framhåller, att även i de fall då man reparerar
och behåller gamla byggnader deras ålderdomliga prägel och därmed deras
kulturhistoriska värde mer eller mindre spolieras. Efter att ha redogjort
för möjligheterna att bevara egenarten hos byggnader i statens och kommunernas
ägo samt möjligheterna att bevara byggnad som från olika synpunkter
är av större värde, anför ämbetet i fråga om de i motionen berörda byggnaderna,
att det delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att
även denna bebyggelse behandlas på sådant sätt att dess befintliga kultur1
— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr 18—20
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1965
historiska värde ej onödigtvis spolieras. Ansvaret för tillgodoseende av
dessa önskemål bör främst läggas på lokala och regionala myndigheter. Ordet
»större värde» i byggnadsstadgans 38 § som begränsar byggnadsnämndernas
befogenheter bör ändras till »värde» så att byggnadsnämnderna får befogenhet
att ingripa i flera fall.
Ämbetet finner i likhet med motionärerna att man främst bör lita till
upplysning och rådgivning. Samverkan bör kunna ske mellan landsantikvarierna
och naturskyddets företrädare. Ämbetet finner det önskvärt att åtgärder
vidtages i detta syfte.
Naturvårdsnämnden säger sig dela uppfattningen, att omvandling av en
äldre byggnads yttre, som kan vara motiverad av praktiska skäl, många
gånger medför en förfulning av landskapsbilden. Nämnden redogör för
gällande bestämmelser och anser det icke möjligt att med stöd av dessa få
till stånd skydd i önskvärd utsträckning. Åtskilliga byggnadsarbeten får
utföras utan byggnadslov, såsom omfärgning och utbyte av taktäckningsmaterial,
vilket ibland kan medföra starkt vanprydande inslag i landskapsbilden.
Ett värdefullt medel att hindra skadeverkningar anser nämnden upplysnings-
och rådgivningsverksamhet vara. Sådan verksamhet bör ankomma
på byggnadsnämnderna, som bör kunna få stöd av landsantikvarierna och
länsarkitekterna. Anvisningar för verksamheten bör utfärdas av central
myndighet, i första hand byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet.
Nämnden kommer för sin del att ägna frågan stor uppmärksamhet.
I de fall då statligt stöd utgår till fritidsanläggning som berör kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse bör stödet förenas med villkor om skyldighet att
skydda bebyggelsen.
Fritidsutredningen anför att den i sitt slutjusterade och under tryckning
varande andra delbetänkande understrukit att betydande omsorg bör ägnas
bebyggelsens anpassning till landskapet. Utredningen har betonat vikten av
att stödja den kommunala aktiviteten genom en central service av rådgivande
karaktär. Det har ansetts befogat med utrednings- och utvecklingsarbete
rörande det enskilda fritidshusets funktion och utformning samt
fritidsbebyggelsens anpassning till terräng och landskapstyp. Därvid bör
stor vikt läggas vid de av motionärerna berörda problemen. Riktlinjer för
upplysnings- och rådgivningsverksamhet bör utarbetas i samråd mellan
byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och naturvårdsnämnden. Däremot
finnes icke skäl för införande av lånemöjligheter.
Naturskyddsföreningen betonar, att det står i samklang med naturvården
att värdefull äldre bebyggelse bevaras. Anvisningar bör utarbetas till vägledning
vid färgsättning av fritids- och annan bebyggelse. De gamla byggnadernas
särart måste bevaras, varvid byggnadsnämnderna har ett stort
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1965 3
ansvar, icke minst då det gäller upplysningsverksamhet. Föreningen tillstyrker
därför att lämpligt organ får behandla den väckta frågan.
Utskottet
Motionärerna hemställer att statens naturvårdsnämnd och fritidsutredning
får i uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder för att skydda det kulturhistoriska
värdet hos viss äldre bebyggelse som tages i anspråk för fritidsändamål.
Utskottet är helt ense med motionärerna om att den starkt expanderande
fritidsverksamheten kan medföra risker för att det kulturhistoriska värdet
hos vissa byggnader går förlorat eller minskar. Det är därför även enligt utskottets
mening en angelägen uppgift för det allmänna att genom lämpliga
åtgärder söka motverka sådana följder av fritidsverksamheten. Som framgår
av 1962 års fritidsutrednings yttrande över motionen har emellertid utredningen
behandlat sambandet mellan det vikande näringslivet i jord- och
skogsbruksbygder och den attraktiva
bygder och som föranleder en stark efterfrågan på bostadshus för fritidsändamål.
I ett snart föreliggande delbetänkande har utredningen understrukit
att stor omsorg måste ägnas bebyggelsens anpassning till landskapet.
Utredningen har också bl. a. framhållit angelägenheten av att den kommunala
aktiviteten på detta område erhåller stöd. Det kan allmänt sägas att
utredningen ägnat de i motionen upptagna problemen avsevärd uppmärksamhet.
Då således motionens syfte synes kunna bli tillgodosett utan något initiativ
från riksdagens sida och motionen kan anses härmed besvarad, anser
sig utskottet böra hemställa,
att motion II: 47 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 18 mars 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Enarsson*, Hellebladh, Oscar Carlsson, Hedlund, Nyman, fru Olsson*, Helge
Karlsson och Blomquist;
från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson
i Kungälv*, Haglund, Rimås*, Wikner, Börjesson i Glömminge, Rask*, Nilsson
i Agnäs*, Andersson i Örebro*, Björk i Göteborg* och Thylén*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
1* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 saml. Nr 18 -20
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.