Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om bevarande av det kulturhistoriska värdet hos äldre bebyggelse som används för fritidsändamål.

1965-03-18 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:18, Utlåtande i anledning av väckt motion om bevarande av det kulturhistoriska värdet hos äldre bebyggelse som används för fritidsändamål.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 18—20

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1965

1

Nr 18

Utlåtande i anledning av väckt motion om bevarande av det kulturhistoriska

värdet hos äldre bebyggelse som används

för fritidsändamål.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 47 av herr Börjesson i Falköping m. fl. hemställes, att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller, att statens naturvårdsnämnd

och den statliga fritidsutredningen måtte erhålla i uppdrag att föreslå lämpliga

åtgärder i syfte att så långt som det är möjligt bevara det kulturhistoriska

värdet hos den äldre bebyggelsen på landsbygden som efter hand tas i

anspråk för fritidsändamål.

I motionen anföres, att man uppmärksammat vikten av att den växande

fritidsbebyggelsen utformas så att landskapsbilden ej förfulas men att man

mera sällan talat om behandlingen av redan befintliga byggnader, som tas

i anspråk för fritidsbosättningen. Dessa byggnader är emellertid ofta omistliga

för det gamla kulturlandskapet. Mången gång sker de moderniserande

ingreppen på sådant sätt att landskapsbilden förflackas och förfulas. Det

torde knappast vara möjligt att i större omfattning helt skydda denna kategori

byggnader men det bör vara möjligt att genom upplysnings- och rådgivningsverksamhet

minska riskerna för skadeverkningar av deras ianspråktagande.

Särskilt värdefulla byggnader borde kommunerna kunna inköpa

och upprusta samt därefter hyra ut. Möjligen kan också en viss låneverksamhet

tänkas. Statens naturvårdsnämnd och fritidsutredningen bör ta

även dessa frågor under övervägande.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från riksantikvarieämbetet,

statens naturvårdsnämnd, 1962 års fritidsutredning och Svenska naturskyddsföreningen.

Riksantikvarieämbetet framhåller, att även i de fall då man reparerar

och behåller gamla byggnader deras ålderdomliga prägel och därmed deras

kulturhistoriska värde mer eller mindre spolieras. Efter att ha redogjort

för möjligheterna att bevara egenarten hos byggnader i statens och kommunernas

ägo samt möjligheterna att bevara byggnad som från olika synpunkter

är av större värde, anför ämbetet i fråga om de i motionen berörda byggnaderna,

att det delar motionärernas uppfattning om angelägenheten av att

även denna bebyggelse behandlas på sådant sätt att dess befintliga kultur1

— Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr 18—20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1965

historiska värde ej onödigtvis spolieras. Ansvaret för tillgodoseende av

dessa önskemål bör främst läggas på lokala och regionala myndigheter. Ordet

»större värde» i byggnadsstadgans 38 § som begränsar byggnadsnämndernas

befogenheter bör ändras till »värde» så att byggnadsnämnderna får befogenhet

att ingripa i flera fall.

Ämbetet finner i likhet med motionärerna att man främst bör lita till

upplysning och rådgivning. Samverkan bör kunna ske mellan landsantikvarierna

och naturskyddets företrädare. Ämbetet finner det önskvärt att åtgärder

vidtages i detta syfte.

Naturvårdsnämnden säger sig dela uppfattningen, att omvandling av en

äldre byggnads yttre, som kan vara motiverad av praktiska skäl, många

gånger medför en förfulning av landskapsbilden. Nämnden redogör för

gällande bestämmelser och anser det icke möjligt att med stöd av dessa få

till stånd skydd i önskvärd utsträckning. Åtskilliga byggnadsarbeten får

utföras utan byggnadslov, såsom omfärgning och utbyte av taktäckningsmaterial,

vilket ibland kan medföra starkt vanprydande inslag i landskapsbilden.

Ett värdefullt medel att hindra skadeverkningar anser nämnden upplysnings-

och rådgivningsverksamhet vara. Sådan verksamhet bör ankomma

på byggnadsnämnderna, som bör kunna få stöd av landsantikvarierna och

länsarkitekterna. Anvisningar för verksamheten bör utfärdas av central

myndighet, i första hand byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet.

Nämnden kommer för sin del att ägna frågan stor uppmärksamhet.

I de fall då statligt stöd utgår till fritidsanläggning som berör kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse bör stödet förenas med villkor om skyldighet att

skydda bebyggelsen.

Fritidsutredningen anför att den i sitt slutjusterade och under tryckning

varande andra delbetänkande understrukit att betydande omsorg bör ägnas

bebyggelsens anpassning till landskapet. Utredningen har betonat vikten av

att stödja den kommunala aktiviteten genom en central service av rådgivande

karaktär. Det har ansetts befogat med utrednings- och utvecklingsarbete

rörande det enskilda fritidshusets funktion och utformning samt

fritidsbebyggelsens anpassning till terräng och landskapstyp. Därvid bör

stor vikt läggas vid de av motionärerna berörda problemen. Riktlinjer för

upplysnings- och rådgivningsverksamhet bör utarbetas i samråd mellan

byggnadsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och naturvårdsnämnden. Däremot

finnes icke skäl för införande av lånemöjligheter.

Naturskyddsföreningen betonar, att det står i samklang med naturvården

att värdefull äldre bebyggelse bevaras. Anvisningar bör utarbetas till vägledning

vid färgsättning av fritids- och annan bebyggelse. De gamla byggnadernas

särart måste bevaras, varvid byggnadsnämnderna har ett stort

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 18 år 1965 3

ansvar, icke minst då det gäller upplysningsverksamhet. Föreningen tillstyrker

därför att lämpligt organ får behandla den väckta frågan.

Utskottet

Motionärerna hemställer att statens naturvårdsnämnd och fritidsutredning

får i uppdrag att föreslå lämpliga åtgärder för att skydda det kulturhistoriska

värdet hos viss äldre bebyggelse som tages i anspråk för fritidsändamål.

Utskottet är helt ense med motionärerna om att den starkt expanderande

fritidsverksamheten kan medföra risker för att det kulturhistoriska värdet

hos vissa byggnader går förlorat eller minskar. Det är därför även enligt utskottets

mening en angelägen uppgift för det allmänna att genom lämpliga

åtgärder söka motverka sådana följder av fritidsverksamheten. Som framgår

av 1962 års fritidsutrednings yttrande över motionen har emellertid utredningen

behandlat sambandet mellan det vikande näringslivet i jord- och

skogsbruksbygder och den attraktiva

bygder och som föranleder en stark efterfrågan på bostadshus för fritidsändamål.

I ett snart föreliggande delbetänkande har utredningen understrukit

att stor omsorg måste ägnas bebyggelsens anpassning till landskapet.

Utredningen har också bl. a. framhållit angelägenheten av att den kommunala

aktiviteten på detta område erhåller stöd. Det kan allmänt sägas att

utredningen ägnat de i motionen upptagna problemen avsevärd uppmärksamhet.

Då således motionens syfte synes kunna bli tillgodosett utan något initiativ

från riksdagens sida och motionen kan anses härmed besvarad, anser

sig utskottet böra hemställa,

att motion II: 47 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 18 mars 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,

Enarsson*, Hellebladh, Oscar Carlsson, Hedlund, Nyman, fru Olsson*, Helge

Karlsson och Blomquist;

från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson

i Kungälv*, Haglund, Rimås*, Wikner, Börjesson i Glömminge, Rask*, Nilsson

i Agnäs*, Andersson i Örebro*, Björk i Göteborg* och Thylén*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1* — Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 saml. Nr 18 -20

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.