Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsamma och omfattande åtgärder för att i vårt land få till stånd en sådan utbildning av den utländska arbetskraften att den får en god introduktion i svenska förhållanden och en grundläggande skolning i svenska språket.

1965-03-30 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:21, Skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsamma och omfattande åtgärder för att i vårt land få till stånd en sådan utbildning av den utländska arbetskraften att den får en god introduktion i svenska förhållanden och en grundläggande skolning i svenska språket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner dels om åtgärder för

att stimulera ökad invandring av utländsk arbetskraft,

dels angående utländska arbetstagares utbildning och

anpassning.

Till allmänna beredningsutskottet har hänvisats följande motioner angående

utländsk arbetskraft:

1) Motion II: 682 av herrar Antonsson och Gustafsson i Kårby, vari hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj :t måtte hemställa om undersökning

för att underlätta invandlingen och även anpassningen till

svenskt arbets- och samhällsliv i syfte att därigenom stimulera ökad invandring

av utländsk arbetskraft till vårt land.

2) De likalydande motionerna I: 61 av herr Ngman in. fl. och II: 72 av

herr Enskog m. fl. vari hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer om en utredning om utländska arbetstagares och deras familjers

språkundervisning och anpassningsproblem i svenskt samhälle och näringsliv.

3) Motion II: 683 av herr Arvidson m. fl. vari hemställes, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsamma och omfattande åtgärder

för att i vårt land få till stånd en sådan utbildning av den utländska

arbetskraften att den får en god introduktion i svenska förhållanden och

en grundläggande skolning i svenska språket.

Utskottet har upptagit motionerna till samtidig behandling.

I motion II: 682 anföres, att man av olika skäl kan vänta en markerad

brist på arbetskraft under den närmaste framtiden samt att det måste vara

angeläget att eu ökad nettoinvandring underlättas och främjas. Hela invandringspolitiken

bör omprövas i detta syfte. Vid en sådan omprövning

bör nuvarande olägenheter vid prövning av arbetstillstånd rättas till. En

snabb behandling av arbetstillståndsärenden är önskvärd.

I motionerna 1:61 och 11:72 framhålles, att en del av de invandrande

utlänningarna haft svårigheter att till en början kunna anpassa sig och

trivas. Andra har icke lyckats därmed helt någon gång. Ett av de många

hindren för anpassning är språket. Det borde finnas möjligheter att ge alla

invandrare kunskap i svenska med hjälp av nya språkinlärningssystem.

Därutöver är det mycket annat eu utlänning behöver ha hjälp med för att

orientera sig i det nya samhället. I motionen behandlas även utlännings

1 —liihang till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

rättsställning i Sverige och framhålles att denna på vissa områden väsentligt

skiljer sig från svenska medborgares. Vidare framhålles behov av

forskning kring utlänningarnas anpassningsproblem.

Jämväl i motion 11:683 framhålles erfarenheten att den utländska arbetskraften

har stora svårigheter att finna sig till rätta i sin nya situation.

En studieverksamhet som syftar till att underlätta idänningarnas anpassning

måste nu anses vara en synnerligen betydelsefull social och kulturell

uppgift. Det studiearbete för vilket riktlinjer skisserats under en vid senaste

årsskiftet av arbetsmarknadsstyrelsen anordnad överläggning med representanter

från ABF, TBV och Folkuniversitetet, finner motionärerna så

lovande att det finns anledning för riksdagen att hos Kungl. Maj :t hemställa

om sådana åtgärder att det i blygsam skala redan påbörjade studiearbetet

får den kvalitet, den effektivitet och den omfattning som frågans storlek

och vikt nödvändiggör. Folkbildningsorganisationerna bör därvid i första

rummet få hand om undervisningen och samarbete bör ske med arbetsmarknadsstyrelsen.

Företagen och branscherna bör stimuleras till aktiva insatser

och de fackliga organisationerna få tillfälle att göra sina i sammanhanget

naturliga insatser.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 682, I: 61 och II: 683.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen,

skolöverstyrelsen, Stockholms stads sjukvårdsstyrelse, Sveriges

arbetsgivareförening för hotell och restauranter, Hotell- och restaurantanställdas

förbund, Landsorganisationen, Svenska arbetsgivareföreningen,

ASEA och ABF.

Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a.:

Av de 145 000 utlänningar som den 1 januari 1965 var sysselsatta på

den svenska arbetsmarknaden var 66 100 finländare, 18 600 danskar och

11 800 norrmän. Dessa var enligt överenskommelsen om den gemensamma

nordiska arbetsmarknaden befriade från skyldigheten att ha arbetstillstånd.

Vidare fanns 11 100 flyktingar, som antingen var helt befriade från arbetstillståndsskyldigheten

eller också fick önskade tillstånd automatiskt beviljade.

Samma förmåner tillkom även ett antal andra grupper av utlänningar.

Uppskattningsvis utgjorde antalet utlänningar med arbetstillstånd

högst 35 000.

Innan utlänningskommissionen avgör ett förstagångsärende remitteras

ansökan till arbetsmarknadsstyrelsen för yttrande. Styrelsen låter i sin tur

berörda arbetstagareorganisationer yttra sig. Vidare kontaktas även arbetsgivaren

och i den mån denne så önskar även den organisation han är ansluten

till.

Principen är att utlänning som en gång accepterats på den svenska arbetsmarknaden

som regel skall kunna stanna kvar i landet så länge han

själv önskar. Svängningar i konjunkturen eller nedgång i sysselsättningen

på visst område får inte medföra, att utlänning vägras arbetstillstånd och

på så sätt berövas möjligheterna att försörja sig. Blir utlänning arbetslös

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

är han efter ett års anställning i Sverige berättigad till hjälp efter samma

normer som för svenska medborgare.

Detta innebär som regel att endast utlänningarnas förstagångsansökningar

om arbetstillstånd blir föremål för egentlig prövning. Förlängningsansökningarna

beviljas mer eller mindre automatiskt.

Vid handläggningen av arbetstillståndsärendena söker styrelsen tillse, att

den i OECD:s arbetskraftsstadga fastställda tiden på en månad för prövning

av förekomsten av arbetskraft inom landet inte överskrides. I allmänhet

medför detta inte några svårigheter, men förseningar har inte gått att

undvika i vissa fall.

Vanligaste orsaken till dröjsmålen är att fackförbunden påtalar förhållanden,

som enligt deras mening gör det olämpligt, att utlänningar anställs

vid en arbetsplats. Arbetsgivaren får då del av förbundets yttrande så att

han kan framföra sina synpunkter. Vanligtvis brukar meningsskiljaktigheterna

kunna lösas genom att arbetsgivaren på styrelsens inrådan tar

kontakt med fackförbundet. I mera betydelsefulla principfrågor och ärenden,

som rör överföring av större antal utlänningar, förekommer inte sällan

att arbetsmarknadsstyrelsen ordnar ett sammanträffande med parterna,

varvid styrelsen aktivt medverkar för att få en överenskommelse till stånd.

Bortsett från de flyktingar, som av humanitära skäl överförts till Sverige,

har den utomnordiska arbetskraft, som kommit till Sverige, i regel

sökt sig hit på privat initiativ. Det är emellertid önskvärt med en mera

aktiv politik för att främja invandring av arbetskraft till de områden där

underskott föreligger. Styrelsen har i skrivelse till Konungen den 19 maj

1964 tagit upp denna fråga och anhållit om bemyndigande att efter samråd

med berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer samarbeta med

utländska arbetsmarknadsmyndigheter för överföring av arbetskraft till

Sverige. Kungl. Maj :t bär ännu inte tagit ställning härtill.

Sedan 1950 har närmare 15 000 flyktingar överförts till Sverige. Vederbörande

har vid ankomsten tagits emot av arbetsmarknadsstyrelsen, som

tillsett att de fått arbete, bostäder, kläder, bohag m. m. Flyktingarna har

även beretts möjlighet till språkundervisning, vidareutbildning m. m. Kostnaderna

för denna verksamhet har bestridits från elfte huvudtitelns förslagsanslag

»Omhändertagande av flyktingar».

För övriga utlänningar har arbetsmarknadsmyndigheterna mycket begränsade

möjligheter att lämna bistånd utöver själva arbetsplaceringen.

Utlänningarna erhåller dock av arbetsförmedlingens tjänstemän råd och

upplysningar i alla frågor, som berör deras anpassning.

För att kunna stå den finländska arbetskraften till tjänst placerar styrelsen

finsktalande tjänstemän vid arbetsförmedlingar på orter dit finländarna

främst beger sig. Till hjälp för finländarna har styrelsen 1962

gett ut en upplysningsbroschyr (»Bra att veta»), tryckt på finska och

svenska. Broschyren utkommer inom kort i eu ny delvis omarbetad upplaga

(50 000 ex.). Upplysningar i aktuella frågor lämnas den finländska arbetskraften

vidare genom alt styrelsen varje månad i form av annons inför eu

artikel i Centralförbundets för finländska föreningar i Sverige tidskrift

(»Buotsin Suomalainen»). Likaledes har styrelsen prenumererat på 100

exemplar av »Suomalaisten Untislehli», vilka går till de arbetsförmedlingskontor,

som liar de flesta finländska arbetssökandena. Styrelsen förser

även tidningen med nyheter.

Såsom motionärerna framhåller är emellertid språkfrågan oftast det svå
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

raste hindret för utlänningarnas anpassning. För att komma till rätta med

detta problem har arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med skolöverstyrelsen

den 10 februari 1965 gjort en framställning till Konungen om att få

igångsätta information och språkundervisning för utlänningar. Verksamheten

är planerad att ske i samarbete med organisationerna inom det frivilliga

folkbildningsarbetet. Kalkylerna tar sikte på utbildning av 10 000

utlänningar om året. För en grundkurs i svenska språket omfattande 40

undervisningstimmar uppdelade på 20 undervisningstillfällen beräknas

kostnaderna per elev uppgå till 300 kronor.

I detta sammanhang må också nämnas, att arbetsmarknadsstyrelsen

efter framställning från finländsk sida medverkar till att skaffa finländska

ungdomar sommaranställningar i Sverige. Förra året mottogs 500 ungdomar

och innevarande sommar beräknas antalet bli 1 000. De finländska

myndigheterna har starkt understrukit önskan om att ungdomarna skall

få undervisning i svenska. Styrelsen har därför i samarbete med Föreningen

Norden planerat ordna 14 dagars internatkurser för samtliga ungdomar.

I skrivelse den 19 januari 1965 anhöll styrelsen om Kungl. Maj :ts bemyndigande

att bekosta denna verksamhet. Utgifterna beräknas till 450 000

kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen är — som torde framgå av det sagda — helt

ense med motionärerna om att eu positiv och aktiv inställning bör tagas

till utländska medborgares invandring och att åtgärder måste vidtagas för

att underlätta utlänningarnas anpassning i landet, varvid framför allt språkundervisningen

är den dominerande frågan. De problem som motionärerna

belyser torde emellertid i väsentliga delar lösas, om styrelsen får de begärda

bemyndigandena att organisera överföring av utländsk arbetskraft (skrivelsen

den 19 maj 1964) samt information och språkundervisning åt utlänningar

(skrivelserna den 10 februari 1965 och den 19 januari 1965).

Skolöverstyrelsen hänvisar till ovannämnda tillsammans med arbetsmarknadsstyrelsen

den It) februari 1965 till Kungl. Maj:t avgivna framställning

med förslag till åtgärder för att underlätta undervisning i språk och

svensk samhällskunskap samt information bland i Sverige arbetande utlänningar.

Stockholms stads sjukvårdsstyrelse åberopar ett tjänsteutlåtande, vari

anföres bl. a. följande:

Den starka utvecklingen av sjuk- och åldringsvårdens alla grenar har

medfört en stegrad efterfrågan på vårdpersonal av olika kategorier. År 1960

fanns det bortåt 45 procent flera arbetande inom sjukvården än år 1950,

medan arbetsmarknaden i sin helhet blott ökade med 5 procent. Efterfrågestegringen

inom sjukvården har dock ökat ännu mera eller med cirka

55 procent. Räknat i absoluta tal ökade antalet s. k. aktiva sjuksköterskor

från 12 500 år 1950 till 21 900 år 1960.

Den viktigaste förutsättningen för en fortsatt expansion ligger i möjligheten

att rekrytera personal, och detta problem kan nu sägas vara sjukoch

åldringsvårdens huvudfråga.

Sedan 1958 har debatten oupphörligt återkommit till vad som allmänt

uppfattas som sjukvårdskrisens kärna — »sjuksköterskebristen». Men även

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

annan sjukvårdspersonal saknas, såsom läkare, sjukgymnaster ocli biträdespersonal

av olika kategorier liksom ekonomipersonal.

För närvarande arbetar totalt i Sverige ungefär 250 st. utländska sjuksköterskor

med icke svensk legitimation. (Av svenska sjuksköterskor

tjänstgör ungefär lika många i utlandet.) Sjukhusen har ställt sig mycket

positiva till denna arbetskraft, ett förbehåll finns dock, nämligen att kunskaper

i svenska språket är önskvärda före anställning. Sjuksköterskorna

har kommit från de nordiska länderna men några även från Tyskland och

Österrike. Av övrig personal, bl. a. sjukvårdsbiträden, har flertalet kommit

från Finland. Stora språksvårigheter har emellertid förekommit.

I sjukhusköken arbetar ett stort antal utlänningar, huvudsakligen finländskor.

Av 254 anställda i köken vid de sex största sjukhusen i Stockholm

har 43 — eller 17 % — uppgivits vara utlänningar, 33 av dem finländare.

Övriga utlänningar, som för närvarande arbetar i sjukhusköken,

är tyskar, österrikare, spanjorer, holländare och fransmän.

Erfarenheterna av den utländska arbetskraften uppges i stort sett ha

varit goda. De vidtagna åtgärderna har emellertid icke varit tillräckliga och

inskränkningar i sjukvårdsdriften har icke kunnat undvikas. Icke heller

torde man kunna räkna med att den nuvarande personalbristen skall kunna

hävas inom överskådlig tid för så vitt icke exceptionella åtgärder vidtages.

En minskning i sjukvårdens expansionstakt är sålunda ofrånkomlig om

icke ytterligare personal kan tillföras sjukvården. Med hänvisning härtill

vill sjukvårdsförvaltningen för sin del tillstyrka att snara åtgärder vidtagas

för att stimulera en ökad invandring av'' utländsk arbetskraft.

För att tillgodose dessa behov bör enligt sjukvårdsförvaltningen en systematisk

introduktions- och informationsverksamhet för den utländska arbetskraften

genomföras.

Sveriges arbetsgivareförening för hotell och restauranter anför bl. a.:

Inom hotell- och restaurangnäringen, som ju av naturliga skäl — arbetsuppgifternas

art och yrkets internationella karaktär — svarar för eu proportionsvis

rätt stor del av den utländska arbetskraften och där man har

god erfarenhet av dess arbetsinsatser, ställer man sig därför helt positiv

till de begärda utredningarna om åtgärder för främjande av ökad invandring

och underlättande av utlänningarnas anpassning till svenskt samhällsoch

arbetsliv.

Särskilt vill vi framhålla önskvärdheten av att man för vårt lands del

— intill dess fri europeisk arbetsmarknad kan bli en verklighet — så mycket

som möjligt liberaliserar arbetstillståndsgivningen och effektivt söker

förverkliga OECDrs intentioner om europeisk clearing av arbetskraft länderna

emellan.

Hotell- och restaurantanställdas förbund anser sig icke nu kunna ta ställning

till de i motionerna framförda kraven på utredningar och undersökningar

utan ämnar framlägga förbundets synpunkter på utlänningsfrågan

i samband med LO:s behandling av arbetsmarknadsutredningens förslag.

Landsorganisationen anför i tre särskilda yttranden bl. a. följande:

Motion 11: 682

Motionärerna utgår från att det under praktiskt taget hela efterkrigstiden

på vissa områden bär rått eu mer eller mindre utpräglad brist på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

arbetskraft. På grund härav menar man att en ökad invandring är önskvärd.

LO vill framhålla att bristen, som den kommer till uttryck statistiskt,

är svårtolkad. Det har visat sig att företag, som redovisat behov av

ett antal anställda, vid närmare förfrågan och erbjudande om ledig arbetskraft

betydligt skurit ned sin efterfrågan eller helt avstått från att

rekrytera ny personal. I det rådande arbetsmarknadsläget finns en tendens

hos företagen att permanent anmäla behov av ytterligare arbetskraft.

Den uttalade bristen ger bl. a. av de anförda skälen inte anledning att öka

invandringen. Ofta rör det sig om brist på bostäder i stället för brist på

arbetskraft, vilket bl. a. visat sig i de fall då arbetslösa anmält intresse

att arbeta på annan ort utan att kunna erhålla bostad där.

Ett annat argument för en ökad invandring är enligt motionärerna att

den tidigare arbetskraftsreserven krympt genom den successiva ökningen

av förvärvsintensiteten. Enligt LO:s mening kan detta emellertid inte åberopas

som ett starkt skäl för ökad invandring så länge som stora grupper

av gifta kvinnor anmält intresse för förvärvsarbete utan att kunna få sådant.

Här föreligger fortfarande en aktuell arbetskraftsreserv som uppgår

till flera hundratusental personer. Endast genom en betydligt mer aktiv

arbetsmarknadspolitik kan denna reserv tillgodogöras.

LO anser det angeläget att fortlöpande ompröva praxis beträffande invandringen

av utländsk arbetskraft. Invandringspolitiken måste samordnas

med främst arbetsmarknads- och bostadspolitiken. För närvarande är det

angeläget att aktivisera arbetsmarknadspolitiken för att få en ytterligare

tillströmning av kvinnor till arbetsmarknaden. Den knapphetssituation som

föreligger beträffande bostäder talar också för det. På längre sikt blir en

ökning av den individuellt orienterade invandringen sannolik. I ett remissyttrande

våren 1964 till inrikesdepartementet har LO framhållit att man

i princip förordar en individuell invandring i stället för kollektiv värvning

av arbetskraft utomlands. I det sammanhanget ställde sig LO positiv till

administrativa förenklingar som minskar övergångshindren för utlänningar,

som vill ha arbete här. Bl. a. bör man eftersträva en snabbare

handläggning av arbetstillståndsärendena.

Med hänvisning till det föregående förordar LO att motionen nr 682 ej

tillstyrks.

Motionerna 1: 61 och 11: 72

LO anser det angeläget att man följer utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden

beträffande invandrande utländska arbetstagare och de

speciella svårigheter som dessa möter. Utan tvivel föreligger problem på

vissa håll. Inte minst uppstår ofta särskilda bostadsproblem för utlänningar.

Trots att språkkunskaperna i många fall är otillräckliga för en god

kontakt hos utlänningarna och den svenska arbetsledningen samt övriga

anställda, tycks en god anpassning ha kommit till stånd i flertalet fall.

I någon mån har man kännedom om hur anpassningen på den enskilda

arbetsplatsen ställer sig för utlänningarna. Det finns dock enligt LO:s mening

ett starkt behov av ytterligare kunskaper om utlänningarnas anpassning

i det svenska samhället, både på och utanför arbetsplatsen. Anpassningen

är beroende av invandrarnas förväntningar och planer vid ankomsten

och den information som de får del av. Fackförbunden inom LO

bidrar på olika sätt med upplysningar och service till utländska arbetstagare.

Fler insatser krävs dock troligen. LO delar följaktligen uppfattning
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965 7

en, som har kommit till uttryck i upplysningsberedningens promemoria

från oktober 1964, att det föreligger behov av ökade kunskaper om utlänningarnas

anpassning och behov av speciell service i olika avseenden. De

åtgärder, i form av ökade insatser för språk, och samhällsundervisning

samt allmänt inriktad upplysningsverksamhet, som skisseras i nämnda

promemoria, bör underbyggas med närmare undersökningar av utlänningarnas

förhållanden i olika avseenden. Sådana studier har endast i mindre

utsträckning förekommit hittills.

Motion II: 683

LO är positivt inställd till att språkundervisning och allmän undervisning

för utlänningar främjas. Påpekandet i motionen, att det föreligger

betydande problem på många arbetsplatser till följd av bristande språkkunskaper

och kontakter mellan svenskar och invandrande arbetstagare,

är väsentligt. LO vill också understryka att det är naturligt att det i

främsta rummet blir folkbildningsorganisationerna, som svarar för den

undervisning det här är fråga om. Undervisningsarbetet bör ske i samarbete

med arbetsmarknadsstyrelsen. För att bedöma omfattningen och

inriktningen av en utbyggd undervisning för utlänningar behövs emellertid

ökade kunskaper om intresset och behovet för olika slags kurser. I detta

sammanhang vill LO hänvisa till sitt yttrande till Allmänna beredningsutskottet

angående motionen nr 61 till första kammaren, där förslaget om

närmare undersökning av utlänningarnas anpassningsproblem och undervisningsbehov

förordas. En ökning av nämnda undervisning bör emellertid

kunna ske innan en sådan undersökning genomförts. LO anser att

man bör överväga särskilda anslag till arbetsmarknadsstyrelsen för en

försöksmässig utbyggnad av språkundervisning och annan undervisning

för utlänningar i folkbildningsorganisationernas regi.

Svenska arbetsgivareföreningen anför i två särskilda yttranden bl. a. följande:
Motion

II: 682

Den fortgående internationalisering som framträtt under efterkrigstiden

även på arbetsmarknadsområdet talar för en översyn av immigrationspolitiken.

Som en följd av denna internationalisering ter sig en utvidgad individuell

rörelsefrihet och däri ingående möjligheter att under kortare eller

längre tid söka anställning i ett annat land som naturlig. I diskussionen

om det internationella arbetskraftsutbytet måste därför kravet på att öka

individens frihet väga tungt. Tidvis utgörs immigrationen till en del av

relativt stora grupper, som av politiska skäl söker en fristad och därmed

också ett arbete i Sverige. Även detta faktum motiverar en översyn av immigrationspolitiken

och därvid bland annat bestämmelserna om kontrollmöjligheter

över individen så att denne snabbare kan inlemmas i samhällsoch

arbetsliv.

Det har anförts många samhällsekonomiska argument till förmån för

en internationell rörlighet av arbetskraften. Föreningen vill emellertid peka

på att ytterst få undersökningar gjorts för att belysa de samhällsekonomiska

vinsterna på såväl kort som lång sikt för ett visst land utav olika

slags immigrationspolitik. Hctydelsen av att utforma och tillämpa eu väl

genomtänkt politik på detta område får inte underskattas. Det är otillfredsställande

om immigration enbart framstår som den sista utvägen för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

att på vissa punkter avhjälpa de värsta bristfenomenen på arbetsmarknaden.

Samma motiv som framförs för att öka arbetskraftens geografiska

rörlighet inom ett land borde i stället mer beaktas vid utformningen av

den politik som avser att reglera arbetskraftens rörlighet mellan länder.

Eftersom såväl ett fullgott teoretiskt underlag saknas samt de värderingar

som existerar och den praxis som utbildats icke klart utsagts och

diskuterats, vill föreningen tillstyrka en utredning som syftar till att utarbeta

bestämmelser såväl för korttidsanställningar som för immigrationspolitiken

i allmänhet.

Föreningen vill dock framhålla, att tillsättandet av en sådan utredning

ej får leda till att man fördröjer en liberalisering av invandringspolitiken

efter ungefär de riktlinjer som arbetsmarknadsutredningen föreslagit i

sitt betänkande.

Motionerna 1: 61 och 11: 72 samt motion 11: 683

Alla möjligheter bör tillvaratagas för att söka underlätta utlänningarnas

assimilering i det svenska samhället. De åtgärder, som hittills vidtagits i

detta hänseende, är otillräckliga enligt föreningens mening. Med hänsyn dels

till utlänningarnas antal i Sverige, dels till att Sverige under överskådlig

framtid kommer att vara ett immigrationsland, är det, som herr Nyman

m. fl. föreslagit, lämpligt att utreda de mångfasetterade problem, som hör

samman med utlänningarnas anpassning, för att på bästa möjliga sätt

kunna avväga de åtgärder, som bör vidtagas.

Frågan om utbildning av den utländska arbetskraften, som herr Arvidsson

m. fl. föreslagit, är bara en del av utlänningarnas anpassningsproblem.

Om endast ett eller några av delproblemen angripes, får detta ringa effekt

enär varje svårighet, som på något väsentligt område möter en invandrare,

kan vara tillräcklig för att avsevärt nedsätta hans arbetsförmåga. Vi

vill i detta sammanhang endast erinra om den betydelse, som bostadsfrågan

har.

En av samhället ordnad undervisning för utlänningar får inte fördröjas.

Föreningen vill dock betona vikten av att — i avbidan på en utredning om

problematiken — ifrågavarande samhällsresurser inte får en olämplig avvägning.

Om språkundervisning genomföres, bör denna även omfatta yrkesspråket.

Eftersom dylik utbildning i många fall lämpligen torde böra

meddelas på eller i anslutning till arbetsplatsen, är det viktigt att eventuella

åtgärder får sådan utformning, att man stöder och inspirerar den

undervisning, som lämnas i arbetet.

ASEA anför bl. a.:

Beträffande utlänningars anpassning till samhälle och arbetsmiljö, kan

vi med ledning av mer än tjugu års erfarenhet av utländsk arbetskraft understryka

vikten av att språkkunnigheten är en av de tyngst vägande faktorerna,

när det gäller att neutralisera och minska anpassningssvårigheter

av olika slag. Bristande färdighet i svenska språket utgör även ett hinder

för utlänningen att tillfullo kunna utnyttja sina yrkeskunskaper eller till

och med omöjliggör en arbetsplacering inom yrket. Det för även med sig

svårigheter att nå kontakt med omgivningen, vilket i sin tur kan få onödiga

negativa konsekvenser i relationerna på arbetsplatsen. En utbyggd

språkundervisning är följaktligen önskvärd ur anpassningssynpunkt, och

det är angeläget, att den sätts in utan dröjsmål i samband med immigrationen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

9

Att finländare har svårigheter med språket hänger inte alltid samman

med bristande förmåga att lära utan är även beroende av hur länge de avser

att stanna i landet. Småbrukare reser hit för att skaffa kontanter under

tiden mellan sådd och skörd eller över vinterhalvåret, varefter de återvänder.

Denna kategori är av naturliga skäl inte intresserad av att lära sig

språket och kan inte fångas upp i någon kursverksamhet.

Det är emellertid inte bara språkfrågan som är av betydelse för en god

anpassning. Ett väl planerat omhändertagande är lika viktigt. I varje fall

under de första åren är det nödvändigt att ordna någon form av klubblokaler

för de olika fraktionerna, där de har möjlighet att ordna en miljö efter

egna behov och där de kan träffas på fritiden. Både italienare, ungrare,

polacker och tyskar in. fl. har genom vår försorg erhållit egna lokaler, som

de fått hjälp att möblera och där det även funnits möjlighet att laga mat.

Detta var i början av stor betydelse för trivseln och har bidragit till att

dessa grupper inte haft några anpassningsproblem att tala om. Sammanhållningen

inom och mellan grupperna har varit stor och de olika klubbstyrelserna

har påtagit sig ett speciellt ansvar för att hjälpa enstaka individer

inom gruppen. De har även själva ordnat språkundervisning med

bidrag från företaget. Numera ordnar de undervisning för egna barn i hemlandets

språk och historia, för att de inte skall förlora känslan för hemlandet.

I fråga om hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande kostnader

föreligger betydande skillnader. Utlänning som icke blivit mantalsskriven

får själv stå för samtliga kostnader vid intagning på lasarett eller annan

vårdanstalt och betala som utomlänspatient, om han icke kommer

från något av de nordiska länderna eller från land, med vilket Sverige träffat

avtal om social trygghetskonvention. Han erhåller icke heller ersättning

från sjukkassa under sjukdom, då medlemskap är förknippat med

hl. a. mantalsskrivning. I ogynnsamma fall kan han vara utan försäkringsskydd

i upp till fjorton månader, om han inrest till riket under någon av

månaderna november och december. Viss möjlighet till klagomål finns, om

han vänder sig till länsstyrelsernas folkbokföringsavdelning, men detta

skall i så fall ske före mars månads utgång och vilken utlänning känner

till detta och kan tillvarata möjligheten?

Vi vill i sammanhanget även erinra om den diskriminering, som föreligger

beträffande utlänningars rätt till ATP och folkpension.

Möjlighet till socialhjälp kan erhållas vid sjukdom, men detta kan få

negativ effekt vid kommande ansökan om svenskt medborgarskap. Utlänning

äger icke heller rätt att erhålla statligt bosättningslån, då han står i

begrepp att bilda familj. Detta förhållande är icke ägnat att bidra till hans

anpassning.

Ett undanröjande av bestämmelserna om mantalsskrivning som villkor

för medlemskap i sjukkassa skulle eliminera ett irritationsmoment av icke

oväsentlig betydelse, samtidigt som det gav möjlighet till försäkringsskydd

från anställningstidens början. Känslan av diskriminering är förståelig inför

vetskapen om att inget undantag baserat på dessa inskränkningar i

likställigheten gäller vid beskattning av arbetsinkomsten.

För Ascas del måste det, med tanke på utvecklingen på världsmarknaden

och exportmöjligheterna, bedömas som mycket angeläget att restriktionerna

i samband med invandring av utländsk arbetskraft minskas. För

närvarande är del till och med svårigheter förknippade med erhållande av

arbetstillstånd för enstaka, välmeriterade yrkesarbetare. Även den tid, som

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

åtgår vid behandling av arbetstillståndsärenden, i genomsnitt ett par månader,

borde kunna avsevärt förkortas, i synnerhet där erbjudande om

arbete och bostad föreligger. Vi delar dock icke motionärernas uppfattning

att utlänningskommissionen förorsakar den långa väntetiden. Denna är

till stor del beroende av den invecklade remissgången och där avgörandet

om ett ärende skall bifallas eller ej är bundet till de fackliga instanserna.

I motionen redogörs även för fall, där utlänning fått vänta i månader

på arbetstillstånd och under tiden varit hänvisad till socialhjälp. Det är

vår uppfattning att denna form av invandring, där utlänning vid besöksresa

till Sverige spontant stannar kvar för att söka arbete, icke är något

eftersträvansvärt. För att undvika missförhållanden av olika slag är en

invandring baserad på samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen och motsvarande

organ i utvandrarlandet att föredra. Erfarenheter från den fria

och gemensamma nordiska arbetsmarknaden visar, att einigrationslandets

myndigheter icke gärna ser att en okontrollerad rekrytering utan deras

medverkan äger rum. Gällande konventioner med andra länder angående

t. ex. praktikantutbyte innehåller även bestämmelser som innebär att lämnande

av arbetstillstånd för fast anställning icke kan lämnas utan olägenhet

för samarbetet.

En liberaliserad invandringspolitik och ett förenklat förfarande vid tillståndsgivningen

torde vara nödvändiga för att tillförsäkra den svenska arbetsmarknaden

ett nödvändigt tillskott av utländsk arbetskraft.

Ett flertal större industrier i landet har själva tagit initiativ till språkundervisning

i egen regi eller i samarbete med t. ex. ABF. Kostnaderna har

i regel burits av företagen. Motionen syftar till att ge ökat ekonomiskt

stöd till folkbildningsorganisationerna, som i samarbete med arbetsmarknadsstyrelsen

och de fackliga organisationerna skall svara för utbildningen.

Detta samarbete skall även utsträckas till de enskilda företagen, varför

man väl vågar räkna med att möjligheter kommer att föreligga att erhålla

ekonomiskt stöd även för företag, som bedriver språkundervisning

för utlänningar med hjälp av språklaboratorier eller kursverksamhet.

Förmodligen kommer folkbildningsorganisationerna att få avsevärda svårigheter

att samla den utländska arbetskraften till frivilliga studier på

fritid, varför en kompletterande förläggning av undervisningen till arbetsplatsen

bör övervägas. Våra erfarenheter visar, att det är lättare att samla

deltagarna till systematiska studier om undervisningen sätts in omedelbart

vid ankomsten till landet och ger anknytning till aktuella problem

på arbetsplatsen, som t. ex. inlärning av yrkestermer, namn på redskap

och verktyg, avtalstexter, behandling av arbetssedlar, ackordsfrågor m. m.

ABF anför bl. a.:

Den grundsyn, som kommer till uttryck i de tre motionerna, delas av

ABF. Med den omfattning invandringen av utländsk arbetskraft f. n. har

och av allt att döma också kommer att få i framtiden, är det nödvändigt

att vidtaga omfattande åtgärder för att underlätta för utlänningarna att

finna sig till rätta i vårt land — att de så fort som möjligt lär känna

svenska förhållanden och lär sig tala och förstå svenska språket. ABF har

sedan flera år tillbaka uppmärksammat detta behov av utbildning hos den

utländska arbetskraften och efter bästa förmåga försökt tillgodose det.

Under de två senaste verksamhetsåren har det inom förbundet anordnats

sammanlagt omkring 500 studiecirklar i svenska för utlänningar med till
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

11

sammans närmare 5 000 deltagare. De erfarenheter förbundet därigenom

vunnit visar att denna verksamhet är förenad med flera svårlösta problem.

Så har det t. ex. visat sig svårt att till många av dessa studiecirklar knyta

cirkelledare med tillfredsställande kvalifikationer. Det råder också en mycket

besvärande brist på lämpligt studiematerial framförallt i de språk som

talas av de mindre nationsgrupperna. Slutligen kan också nämnas att den

uppsökande verksamhet, som studieorganisationerna måste ägna sig åt för

att få till stånd studieverksamhet bland den utländska arbetskraften, är synnerligen

tidskrävande både på grund av språksvårigheterna och den stundom

ganska reserverade hållningen hos utlänningarna. Dessa och andra

svårigheter är utan tvivel den direkta orsaken till att studieverksamheten

bland den utländska arbetskraften inte fått önskad omfattning och effekt.

De måste också anses utgöra fullgoda skäl för att ökade resurser ställs till

förfogande för denna verksamhet.

I motionerna 1:61 och 11:682 föreslås utredningar om åtgärder för att

underlätta den utländska arbetskraftens anpassning till svenska förhållanden.

ABF vill i det sammanhanget endast uttala sig om sådana åtgärder,

som avser att få till stånd en ökad och mera intensiv studieverksamhet

bland utlänningar. Enligt ABF :s mening är det inte för närvarande

nödvändigt att denna fråga blir föremål för särskild utredning. Den utländska

arbetskraftens omfattning, geografiska spridning och fördelning

på olika kön, språkgrupper och näringsgrenar har relativt utförligt kartlagts

av Statens utlänningskommission. Andra uppgifter har sammanställts

av Arbetsmarknadsstyrelsen och föreningen Norden. Såsom framgår av

motionen 11:683 har Arbetsmarknadsstyrelsen vidare i samråd med ABF,

TBV och Folkuniversitetet dragit upp riktlinjerna för en breddad och intensifierad

studieverksamhet bland den utländska arbetskraften. Enligt

vad ABF erfarit kommer Arbetsmarknadsstyrelsen inom den närmaste

tiden tillsammans med Skolöverstyrelsen att i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställa om att särskilda medel ställs till förfogande för denna verksamhet.

Enligt ABF:s uppfattning ger detta initiativ av Arbetsmarknadsstyrelsen

de bästa möjligheterna att snabbt och effektivt få till stånd en ökad utbildningsverksamhet

bland den utländska arbetskraften i full överensstämmelse

med vad motionärerna uttalat. Studieförbunden förfogar över en väl

utbyggd organisationsapparat. De har lång erfarenhet av studieverksamhet

bland vuxna och de förfogar i inte obetydlig utsträckning över lokaler och

pedagogiska hjälpmedel, som kan komma verksamheten till godo. De svårigheter,

som studieförbunden nu möter i verksamheten bland utlänningar,

är helt eu följd av otillräckliga ekonomiska resurser. Bidragsgrunderna för

statens stöd till folkbildningsarbetet är med andra ord alltför strama för att

studieförbunden skall kunna vidtaga de speciella åtgärder som är nödvändiga

om denna verksamhet skall kunna få önskvärd omfattning och

effektivitet. Kan tillräckliga medel ställas till förfogande utan att dessa

regleras av alltför detaljerade fördelningsgrunder, bör tillsynsmyndigheten

efter samråd med studieförbunden kunna utforma bidragsprinciper, som

smidigt kan anpassas till föreliggande behov och skapa gynnsamma förutsättningar

för studieverksamheten bland utlänningar. ABF vill därför uttala

sin fulla anslutning till motion II: 683 och förutsätter därvid att denna kan

utgöra ett stöd för Arbetsmarknadsstyrelsens och Skolöverstyrelsens hemställan

om bidrag för detta ändamål.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

Utskottet

I motion II: 682 hemställes om undersökning för att underlätta invandringen

och även anpassningen till svenskt arbets- och samhällsliv i sgfte

att därigenom stimidera ökad invandring av utländsk arbetskraft.

I motionerna I: 61 och II: 72 hemställes om utredning rörande utländska

arbetstagares och deras familjers språkundervisning och anpassningsproblem

i svenskt samhälle och näringsliv.

I motion 11:683 hemställes om åtgärder för att få till stånd sådan utbildning

av den utländska arbetskraften att den får en god introduktion

i svenska förhållanden och grundläggande skolning i svenska språket.

Bakgrunden till yrkandet i motion II: 682 är bl. a. den »restriktivitet och

tröghet», som förekommit inom den svenska invandringspolitiken och som

bör »ge vika för en mera positiv och aktiv inställning till utländska medborgares

invandring». Motionärerna framhåller även att en snabb behandling

av arbetstillståndsärenden av flera skäl är önskvärd.

Om behandlingen av ansökningar om arbetstillstånd har i arbetsmarknadsstyrelsens

yttrande lämnats uppgifter av vilka framgår att utlänningskommissionen

under år 1964 beviljade 17 676 förstagångsansökningar och

27 822 ansökningar om förlängt eller ändrat tillstånd samt att under samma

tid 923 förstagångsansökningar och 31 ansökningar om förlängt eller

ändrat tillstånd avvisades. Enligt vad utskottet erfarit har skälet för avslag

av förstagångsansökningar huvudsakligen varit att lämpliga svenska

arbetssökande funnits tillgängliga på den ort och vid den tid som ansökningen

gällt. Bland de yrkesområden, till vilka sökande som förvägrats

arbetstillstånd varit hänförliga, märks i främsta rummet järnbruk och

metallindustri, byggnads- och anläggningsarbete och konstnärligt arbete.

Vid bedömning av dessa frågor synes hänsyn även böra tagas till följande

synpunkter som framhållits i arbetsmarknadsstyrelsens yttrande:

En förutsättning för invandring av utländsk arbetskraft är emellertid

att utlänningarna accepteras av sina svenska arbetskamrater. Om motsättningar

skulle uppstå på en arbetsplats blir det i längden omöjligt för utlänningarna

att stanna kvar även om de formellt har arbetstillstånd. För

utlänningars inpassning är det minst lika angeläget att skapa en positiv

atmosfär på arbetsplatserna som att se till att de har tillgång till exempelvis

samma sociala förmåner som den svenska arbetskraften. Olägenheten

av att arbetstillståndsärendena försenas något i vissa fall torde uppvägas

av att invandringen sker i samförstånd mellan parterna på arbetsmarknaden.

Det är naturligt att myndigheterna vid prövning av ansökningar om arbetstillstånd

måste noga pröva om lämpliga arbetssökande är tillgängliga

inom landet. Därvid bör även, såsom Landsorganisationen framhållit i sitt

yttrande, eftersträvas fortlöpande samordning med arbetsmarknadspolitiken

i övrigt och med bostadspolitiken.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

Utskottet finner dock angeläget att ansökningar om arbetstillstånd behandlas

med all möjlig snabbhet av myndigheterna och de organ i övrigt

som har att ta befattning med ansökningarna. Skäl synes finnas för eu

liberaliserad och mindre byråkratisk praxis vid behandlingen av dessa frågor.

Utskottet förutsätter att detta problem behandlas av utlänningsutredningen,

som avser att under innevarande år avge ett delbetänkande, innefattande

bl. a. förslag till organisation för den centrala handläggningen av

utlänningsärenden.

Väsentliga frågor rörande invandringspolitiken i övrigt har behandlats

av arbetsmarknadsutredningen i kapitlet 17 av dess i januari 1965 avgivna

betänkande »Arbetsmarknadspolitik» (SOU 1965:9). Utredningen uttrycker

där uppfattningen att en liberalisering av denna politik kan fylla syftena

dels att tillgodose vårt behov av arbetskraft, dels att ge arbetstagarna

större möjligheter till rörlighet och valfrihet. Utredningen finner det angeläget,

att liberaliseringen av flyttningsrörelserna länderna emellan fortskrider

och att Sverige i internationella sammanhang ger sitt fulla stöd åt

strävandena i denna riktning. En ökad framgång för de internationella

liberaliseringssträvandena skärper enligt utredningens mening behovet av en

aktiv planering från svensk sida på invandringspolitikens område. I detta

avseende föreslår utredningen att arbetsmarknadsstyrelsen ges befogenheter

och resurser att — i lägen där tillfälle yppar sig att rekrytera arbetskraft

för en till svensk arbetsförmedling anmäld efterfrågan — i samverkan

med berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer samt med de företag,

som avser att anställa den utländska arbetskraften, uppta förhandlingar

med vederbörande arbetsmarknadsmyndighet om rekrytering och

överföring av utländsk arbetskraft till Sverige.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt yttrande över ifrågavarande motioner

bl. a. anfört att en positiv och aktiv inställning bör tagas till utländska

medborgares invandring och hänvisat till en framställning till Kungl. Maj :t

den 19 maj 1964, där styrelsen anhållit om bemyndigande att efter samråd

med berörda arbetsgivare- och arbetstagareorganisationer i samarbete med

utländska arbetsmarknadsmyndigheter organisera överföring av utländsk

arbetskraft till Sverige.

I anslutning härtill må även framhållas att ASEA i sitt yttrande över

motionerna anfört att invandring av utländska yrkesarbetare underlättat

arbetsplacering av icke yrkeskunnig svensk arbetskraft. Med anledning av

de i motionerna åberopade fall, där utlänningar fått vänta i månader på

arbetstillstånd och under tiden varit hänvisade till socialhjälp, framtör

ASEA uppfattningen att denna form av invandring, där utlänning vid bcsöksresa

till Sverige spontant stannar kvar för att söka arbete, inte är

något eftersträvansvärt. För att undvika missförstånd av olika slag anser

ASEA en invandring baserad på samarbete mellan arbetsmarknadsstyrelsen

och motsvarande organ i utvandrarlandet vara att föredraga.

Enligt utskottets mening torde det i dagens läge finnas möjligheter att

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

inom landet tillgodose väsentliga behov av ytterligare arbetskraft för expanderande

områden. Sålunda måste vår egen arbetsmarknad bl. a. tillvarata

intresset för förvärvsarbete hos olika kvinnogrupper förutom den

arbetskraft som friställts till följd av strukturomvandlingar i näringslivet.

Under de senaste årens högkonjunktur har svensk arbetsmarknad tillförts

i runt tal 10 000 utlänningar per år. En fortsatt invandring torde vara nödvändig,

om den expanderande industriens behov skall tillgodoses. Nuvarande

förhållanden i främmande länder — åtminstone i Europa — synes icke

ge möjligheter till någon kollektiv värvning av erforderlig och lämplig arbetskraft

i större omfattning. Den punktvisa aktivitet som ändock kan tillföra

svensk arbetsmarknad särskilt behövlig arbetskraft, måste fortsätta

och baseras på samarbete mellan arbetsmarknadsorganen i de berörda

länderna.

I samtliga motioner beröres frågan om utbildning och anpassning i övrigt

av utländska arbetstagare. Vad först gäller frågan om utbildning har i såväl

motionerna som remissyttrandena framhållits, att utlänningarnas brist

på kunskaper i svenska språket är ett av de svåraste hindren för deras

anpassning i Sverige. Skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen har

i sina yttranden åberopat en gemensam skrivelse till Kungl. Maj :t den

10 februari 1965 med framställning om särskilda anslag för att med anlitande

av studieförbunden anordna undervisning i svenska och svensk

samhällskunskap bland i Sverige mera varaktigt boende utlänningar samt

inresande studie- och praktikantgrupper och vidare om anslag för att

bland dessa grupper bedriva informationsverksamhet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har därjämte den 19 januari 1965 till Kungl.

Maj :t gjort framställning om bemyndigande för styrelsen att i samarbete

med Föreningen Norden anordna undervisning i svenska språket för ca

1 000 finländska ungdomar, som avses bli placerade i feriearbete vid

svenska företag under sommaren 1965.

I motion II: 683 anföres att utländska arbetstagares anpassning till

svenska förhållanden är så betydelsefull och det inledda arbetet att lösa

detta problem så lovande att det finns anledning för riksdagen att hos

Kungl. Maj :t hemställa om åtgärder så att det i blygsam skala redan påbörjade

studiearbetet får den kvalitet, den effektivitet och den omfattning

som frågans storlek och vikt synes nödvändiggöra.

Utskottet delar den i motionerna framförda meningen att det är en

angelägen samhällsuppgift att medverka till lösning av dessa pedagogiska

uppgifter och garantera erforderlig mångsidighet i studiearbetet. Det inledda

samarbetet mellan folkbildningsorganisationerna, arbetsmarknadsstyrelsen

och övriga berörda myndigheter bör kunna utvecklas snabbt

och ge resultat, om erforderligt ekonomiskt och organisatoriskt stöd lämnas

från samhällets sida. Aktiva insatser från företags och arbetsmarknadsorganisationers

sida synes därvid kunna påräknas och bör från samhällets

sida få lämpligt stöd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965 15

De utländska arbetstagarnas anpassningsproblem i övrigt sammanhänger

delvis med utlänningarnas rättsställning här i riket. Arbetsmarknadsutredningen

anför i sitt ovannämnda betänkande (sid. 441) att en aktivare invandringspolitik

även måste innefatta åtgärder för att underlätta utländska

arbetstagares anpassning till svenska arbets- och levnadsförhållanden. Olika

synpunkter i dessa avseenden utvecklas av utredningen, som bl. a.

funnit att goda förutsättningar för kontakter utanför arbetet torde finnas

på flertalet av de orter, som kan tänkas komma att ta emot utländsk arbetskraft,

genom ortens föreningsliv och engagement från kommunernas sida.

En fråga som särskilt omnämnts i yttrandena över motionerna och även

behandlats av arbetsmarknadsutredningen är den utländska arbetskraftens

försäkringsskydd. Utredningen har därvid framlagt förslag som syftar till

att utländsk arbetskraft, som överförts till Sverige genom initiativ från

svensk sida och i samverkan med arbetsmarknadsmyndighet, beredes erforderliga

garantier för trygghet vid sjukdom och arbetslöshet (sid. 441—

442).

Olika frågor om utländska arbetstagares allmänna anpassningsproblem

har sålunda redan utretts och förslag har framlagts som är under remissbehandling.

Beträffande i motionerna i övrigt framförda önskemål rörande undervisning

av utländska arbetstagare och deras familjer finner utskottet att de

ovan berörda initiativ som under senaste tiden tagits från ämbetsverken

och folkbildningsorganisationerna med erforderligt stöd från samhällets

sida bör kunna utvecklas till en systematisk och efter skiftande behov anpassad

utbildning.

Utskottet får sammanfattningsvis anföra att de principer som tillämpats

för överförande av utländska arbetstagare enligt utskottets mening torde

vara ändamålsenliga och riktiga. Ett mer rationellt förfarande vid tillståndsgivningen

synes emellertid önskvärt och stora ansträngningar bör

göras för att underlätta anpassningen för de utlänningar som anställes här.

Med hänsyn till de förslag och utredningar som redan föreligger och

som synes omfatta flertalet av de i motionerna framförda önskemålen, kan

utskottet icke finna, att ytterligare undersökning eller utredning nu bör

begäras från riksdagens sida. Utskottet får dock med anledning av frågornas

vikt hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:61 och 11:72, motion 11:682 och motion 11:683 i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte ge till känna vad utskottet

ovan anfört.

Stockholm den 30 mars 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 21 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,

Svanström, Hedlund, Hiibinette, Axel Kristiansson, Helge Karlsson

och Blomquist;

från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson i

Kungälv, Svanberg, Andersson i Örebro, Björk i Göteborg, Johansson i

Växjö, Thylén och From.

ESSELTE AB. STHLM 69

514664

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående inköp av vissa kulturföremål. a1 i texten