Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa kulturpolitiska åtgärder och angående kulturpolitikens framtida utformning samt angående kultursociologisk undersökningsverksamhet.
1965-04-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa kulturpolitiska åtgärder och angående kulturpolitikens framtida utformning samt angående kultursociologisk undersökningsverksamhet.
Dokumentets text
Nr 24—26 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965
1
Nr 24
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa kulturpolitiska
åtgärder och angående kulturpolitikens framtida
utformning samt angående kultursociologisk undersökningsverksamhet.
I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 71 av herr Adolfsson och II: 96 av herr Hermansson m. fl. föreslås, att
riksdagen i skrivelse till regeringen måtte hemställa om tillsättande av en
utredning med uppgift dels att med förebild av den i motionerna åberopade
kultursociologiska undersökningen i Malmö genomföra en riksomfattande
kartläggning av skiljaktigheterna i kulturaktivitet inom socialgrupperna,
dels att föreslå åtgärder för att göra kulturen lättare tillgänglig för alla skikt
av befolkningen.
I de likalydande, likaledes till allmänna beredningsutskottet hänvisade
motionerna I: 108 av herr Källqvist m. fl. och 11:135 av herr Eliasson i
Sundborn m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om en utredning beträffande kulturpolitikens framtida utformning.
Till utskottet har vidare hänvisats de likalydande motionerna 1: 392 av
fru Olsson och II: 458 av herrar Johansson i Skärstad och Larsson i Borrby,
vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
prövning och förslag beträffande kultursociologisk undersökningsverksamhet
enligt i motionerna anförda grunder.
I motionerna I: 71 och II: 96 anföres, att det inte finns någon enhetskultur
i Sverige. Klassamhället lever kvar och återspeglas i en borgerlig finkultur,
som de lägre inkomstgrupperna icke har möjlighet att tillgodogöra sig. Det
är vidare otillfredsställande, att kulturskapandet i ett demokratiskt samhälle
har en så ensidig inriktning, som nu är fallet. Det bör inte accepteras
att man har två kulturer, en borgerlig finkultur och en arbetarkultur utan
kulturlivet bör ges eu sådan inriktning att det kan engagera ett större antal
medborgare. Det gäller också att distribuera kultur exempelvis genom TV,
vars kapacitet långt ifrån utnyttjas.
I motionerna I: 108 och II: 135 anföres, att det saknas klara riktlinjer för
kulturpolitikens framtida utformning. Att satsa på produktionssidan var
från början riktigt, men åtgärderna måste kompletteras med insatser för
att stödja och sprida konsumtionen av kultur. Kulturpolitiken måste ses som
ett medel att förvalta och vidareutveckla den seriösa kulturen. Kultursociologiska
undersökningar bör företas rörande formerna för och omfattningen
Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr 24—26
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965
av kulturkonsumtionen. Kulturstödets administration bör decentraliseras.
Kulturpolitikens mål bör vara att stödja utan att styra. Samarbetet mellan
stat och kommun på det kulturpolitiska området bör utredas. Man kan tänka
sig statliga stimulansbidrag till kommunerna.
I motionerna I: 392 och II: 458 framhålles bl. a. vikten av att frågan hur
samhällets kulturpolitik i stort skall utformas för att på bästa och mest
effektiva sätt kunna främja och stimulera vårt kulturliv uppmärksammas.
Det »spontana» behovet av kultur, säger motionärerna vidare, förefaller
vara begränsat till en liten krets människor. Kulturpolitiken måste syfta
till att ge alla medborgare möjlighet att bli delaktiga i vårt kulturliv.
Den kulturpolitiska debatten under de senaste åren har huvudsakligast
rört sig kring konstnärernas ekonomiska villkor, och man har endast i ringa
omfattning tagit upp den problematik som är förknippad med kulturkonsumtionen
och kulturdistributionen. Man vet alltför litet om den nuvarande
kulturkonsumtionen och man vet ännu mindre om människornas behov av
kultur.
Motionärerna påpekar att det fåtal vetenskapliga undersökningar som
genomförts i vårt land inom detta område är av ringa omfattning och endast
berör vissa detaljproblem. Vad som saknas är en grundlig kultursociologisk
undersökning.
Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna
I: 71, II; 135 och II: 458.
Utskottet
Från statsmakternas sida har under de senaste åren, inte minst vid 1964
års riksdag, beslutats åtskilliga åtgärder för att förbättra konstnärernas och
konstutövarnas villkor och för att över huvud taget öka den kulturella aktiviteten
hos de enskilda och inom kulturinstitutionerna. Som exempel på
statsmakternas verksamhet under senare tid i detta syfte må i korthet erinras
om det ökade stödet till teaterverksamheten i dess olika former, till den
musikaliska verksamheten och till det fria och frivilliga bildningsarbetet
ävensom till författare och konstnärer. En ledande synpunkt i strävandena
har varit att allt större grupper i samhället skall kunna nås av de kulturella
aktiviteterna. Denna inriktning av arbetet fullföljes genom de förslag
på förevarande områden som framlagts i årets statsverksproposition under
VIII. huvudtiteln. I propositionen uttalas allmänt att förslagen i särskild
grad är inriktade på att stimulera kulturspridningen. Utskottet finner icke
anledning att här gå in på de olika förslagen men vill erinra om ett par aktuella
utredningar som kan förväntas leda till ytterligare förslag i syfte att
främja kulturspridningen. Utskottet åsyftar härmed den av riksdagen begärda
och nu pågående utredningen om ett riksomfattande organ för konsertverksamhet
m. m. och den utredning, vilken bl. a. skall pröva frågan om
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965 3
motsvarande organ för konstutställningsverksamhet. Vidare behandlas
ungdomsorganisationernas roll i kulturarbetet av 1962 års ungdomsutredning.
Den ovan angivna allmänna inriktningen av de kulturbefrämjande åtgärderna
ligger således väl i linje med motionernas yttersta syfte att ett större
antal medborgare skall kunna tillgodogöra sig kulturella aktiviteter av olika
slag. Den större spridning som eftersträvas bör ske såväl geografiskt som till
olika medborgarskikt i samhället.
I samtliga motioner framhålles emellertid behovet av att genom kultursociologisk
undersökning kartlägga skillnaderna i kulturaktivitet mellan
olika folkgrupper och orsakerna till dessa skillnader. I motionsyrkandena
hemställes vidare om åtgärder för att göra kulturen lättare tillgänglig för
alla skikt av befolkningen (I: 71 och II: 96), samt om en utredning beträffande
kulturpolitikens framtida utformning (I: 108 och II: 135). I motionerna
I: 392 och II: 458 är yrkandet begränsat till en hemställan om kultursociologisk
verksamhet.
Även enligt utskottets mening torde kultursociologiska undersökningar
med det syfte som angivits i motionerna kunna bli av värde bl. a. när det
gäller att åstadkomma en riktig avvägning och utformning av det statliga
kulturstödet. Enligt vad utskottet erfarit har denna fråga också uppmärksammats
i skilda sammanhang även om den hittills initierade verksamheten
delvis befinner sig i ett förberedande skede. I samarbete mellan rikskonsertbyrån
och sociologiska institutionen i Uppsala pågår en undersökning,
en experimentell studie av effekten av konsertverksamheten. Undersökningen
leder bl. a. in på viss estetisk grundforskning och kommer att
innefatta en analys av kulturupplevelsens psykologi och sociologi. Det förväntas
att utredningen skall kunna giva resultat som är tillämpliga även på
andra områden än musiklivet. Inom vissa kulturinstitutioner som lyder under
ecklesiastikdepartementet, t. ex. riksmuseet, pågår undersökningar beträffande
publikens sammansättning. Det må vidare framhållas att i utredningarna
angående konsert- och utställningsverksamheterna en undersökning
av de kultursociologiska faktorernas betydelse på respektive områden
ingår som ett naturligt led i utredningsarbetet.
Utskottet finner angeläget att de initiativ till undersökningar som således
tagits fullföljes och vill understryka vikten av att allteftersom de olika slag
av verksamhet som här är i fråga kommer i gång eller vidareutbygges, den
praktiska verksamheten följes upp med dylika undersökningar.
Med hänsyn till den uppmärksamhet som nu ägnas hithörande frågor och
till att metoderna för undersökningarna synes klarlagda förutsätter utskottet
att förslag till åtgärder som undersökningarna kan föranleda kommer
alt framläggas. Motionernas syfte i dessa delar synes härigenom bli tillgodosedda.
Vad beträffar förslaget om eu utredning beträffande kulturpolitikens
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965
framtida utformning får utskottet erinra om att utskottet i tidigare sammanhang
behandlat motioner angående utredning för upprättande av ett
kulturpolitiskt handlingsprogram (se bl. a. utskottets utlåtande nr 8/1963).
Utskottet uttryckte tveksamhet beträffande den praktiska lämpligheten av
en sådan utredning och avstyrkte enhälligt motionerna, vilka avslogs av
riksdagen.
Utskottet får mot bakgrunden av den pågående planmässiga upprustningen
på olika områden av kulturlivet och under framhållande av att resultaten
av de ovan berörda sociologiska undersökningarna självfallet blir
beaktade i det fortsatta arbetet anföra, att det i motionerna påtalade behovet
av riktlinjer för utbyggnaden av kulturverksamheten torde vara och i
framtiden bli väl tillgodosett. Utskottet vidhåller således sin tidigare uttalade
uppfattning att en utredning av den art motionärerna föreslagit icke
skulle fylla något praktiskt syfte och anser motionerna icke heller i denna
del böra föranleda någon riksdagens framställning till Kungl. Maj :t.
Utskottet får således under hänvisning till det ovan anförda hemställa,
att de likalydande motionerna 1:71 och 11:96, de likalydande
motionerna I: 108 och II: 135 samt de likalydande
motionerna I: 392 och II: 458 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 1 april 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,
Oscar Carlsson*, Svanström, Hedlund, Nyman, Axel Kristiansson,
Helge Karlsson*, Wååg* och Blomquist;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Hamrin i
Kalmar*, Svensson i Kungälv, Lundmark*, Haglund, Wikner, Nilsson i Bästekille*,
Larsson i Borrby*, Nilsson i Agnäs, Johansson i Växjö och From.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Särskilt yttrande
av herrar Eric Gustaf Peterson, Svanström, Nyman, Axel Kristiansson, Hamrin
i Kalmar och From.
I motionerna I: 108 och II: 135 har framhållits nödvändigheten av en så
bred analys som möjligt av förutsättningarna för den framtida kulturpoli
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965 5
tikens utformning. Beredningsutskottet har i sitt yttrande pekat på de olika
åtgärder som vidtagits från ecklesiastikdepartementets sida när det gäller
att tillgodose en del av det de berörda motionerna syftar till. Förvisso är de
redovisade åtgärderna av stort värde och torde på lång sikt väsentligt kunna
vidga våra erfarenheter om publikrekrytering och distributionsmetoder. Från
den synpunkten är också såväl rikskonserterna som en riksomfattande utställningsverksamhet
av väsentlig betydelse.
Enligt vår mening svarar dock detta endast mot en sida av de berörda
motionerna och torde icke kunna leda till en snabb förbättring på t. ex. de
områden där kulturverksamheten ute i landet för närvarande har en mycket
svår situation. Vi tänker på problem av typen landsortsorkestrarnas försörjning
med artister och dessa frågors betydelse för publikintresset och på
stadsteatrarnas motsvarande problem, i båda fallen i konkurrens med ett
rikt utspel på de olika musik- och teaterinstitutionerna i Stockholm. Enligt
förljudande har orkesterföreningarna i såväl Malmö som Göteborg liksom
stadsteatrarna där mycket betydande problem att brottas med. Den successivt
försämrade tillgången på första klassens artister har medfört en minskning
av publikintresset.
Ytterst beror denna situation — som här antytts med enbart två exempel
-—- på att de samlade resurserna är otillräckliga. Att komma till rätta med
detta problem går sannolikt inte enbart med hjälp av utredningar rörande
publikvanor och liknande. Inte heller torde just detta problem kunna lösas
genom en riksomfattande ambulerande verksamhet, som närmast måste
sikta till att tillgodose de orter, som ännu saknar ett mera offentligt kulturliv.
Det berörda problemet, som alltså omfattar orter med en väl inarbetad egen
kulturtradition med stora anspråk från en erfaren publiks sida, torde bara
kunna lösas genom en snabb ökning av våra totala kulturresurser eller eventuellt
genom en annan fördelning av resurserna än den som senaste 10-årsperiod
givit prov på. Vår mening är att denna fråga är av så stor betydelse
för kulturlivet i vårt land utanför Stockholm, att det både är angeläget med
snabba nya grepp och en så bred bedömning av hithörande frågor som endast
en framtida parlamentarisk utredning kan ge.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.