Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa kulturpolitiska åtgärder och angående kulturpolitikens framtida utformning samt angående kultursociologisk undersökningsverksamhet.

1965-04-01 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa kulturpolitiska åtgärder och angående kulturpolitikens framtida utformning samt angående kultursociologisk undersökningsverksamhet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 24—26 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående vissa kulturpolitiska

åtgärder och angående kulturpolitikens framtida

utformning samt angående kultursociologisk undersökningsverksamhet.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 71 av herr Adolfsson och II: 96 av herr Hermansson m. fl. föreslås, att

riksdagen i skrivelse till regeringen måtte hemställa om tillsättande av en

utredning med uppgift dels att med förebild av den i motionerna åberopade

kultursociologiska undersökningen i Malmö genomföra en riksomfattande

kartläggning av skiljaktigheterna i kulturaktivitet inom socialgrupperna,

dels att föreslå åtgärder för att göra kulturen lättare tillgänglig för alla skikt

av befolkningen.

I de likalydande, likaledes till allmänna beredningsutskottet hänvisade

motionerna I: 108 av herr Källqvist m. fl. och 11:135 av herr Eliasson i

Sundborn m. fl. hemställes, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om en utredning beträffande kulturpolitikens framtida utformning.

Till utskottet har vidare hänvisats de likalydande motionerna 1: 392 av

fru Olsson och II: 458 av herrar Johansson i Skärstad och Larsson i Borrby,

vari hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om

prövning och förslag beträffande kultursociologisk undersökningsverksamhet

enligt i motionerna anförda grunder.

I motionerna I: 71 och II: 96 anföres, att det inte finns någon enhetskultur

i Sverige. Klassamhället lever kvar och återspeglas i en borgerlig finkultur,

som de lägre inkomstgrupperna icke har möjlighet att tillgodogöra sig. Det

är vidare otillfredsställande, att kulturskapandet i ett demokratiskt samhälle

har en så ensidig inriktning, som nu är fallet. Det bör inte accepteras

att man har två kulturer, en borgerlig finkultur och en arbetarkultur utan

kulturlivet bör ges eu sådan inriktning att det kan engagera ett större antal

medborgare. Det gäller också att distribuera kultur exempelvis genom TV,

vars kapacitet långt ifrån utnyttjas.

I motionerna I: 108 och II: 135 anföres, att det saknas klara riktlinjer för

kulturpolitikens framtida utformning. Att satsa på produktionssidan var

från början riktigt, men åtgärderna måste kompletteras med insatser för

att stödja och sprida konsumtionen av kultur. Kulturpolitiken måste ses som

ett medel att förvalta och vidareutveckla den seriösa kulturen. Kultursociologiska

undersökningar bör företas rörande formerna för och omfattningen

Bihang till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. Nr 24—26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965

av kulturkonsumtionen. Kulturstödets administration bör decentraliseras.

Kulturpolitikens mål bör vara att stödja utan att styra. Samarbetet mellan

stat och kommun på det kulturpolitiska området bör utredas. Man kan tänka

sig statliga stimulansbidrag till kommunerna.

I motionerna I: 392 och II: 458 framhålles bl. a. vikten av att frågan hur

samhällets kulturpolitik i stort skall utformas för att på bästa och mest

effektiva sätt kunna främja och stimulera vårt kulturliv uppmärksammas.

Det »spontana» behovet av kultur, säger motionärerna vidare, förefaller

vara begränsat till en liten krets människor. Kulturpolitiken måste syfta

till att ge alla medborgare möjlighet att bli delaktiga i vårt kulturliv.

Den kulturpolitiska debatten under de senaste åren har huvudsakligast

rört sig kring konstnärernas ekonomiska villkor, och man har endast i ringa

omfattning tagit upp den problematik som är förknippad med kulturkonsumtionen

och kulturdistributionen. Man vet alltför litet om den nuvarande

kulturkonsumtionen och man vet ännu mindre om människornas behov av

kultur.

Motionärerna påpekar att det fåtal vetenskapliga undersökningar som

genomförts i vårt land inom detta område är av ringa omfattning och endast

berör vissa detaljproblem. Vad som saknas är en grundlig kultursociologisk

undersökning.

Beträffande motiveringarna i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

I: 71, II; 135 och II: 458.

Utskottet

Från statsmakternas sida har under de senaste åren, inte minst vid 1964

års riksdag, beslutats åtskilliga åtgärder för att förbättra konstnärernas och

konstutövarnas villkor och för att över huvud taget öka den kulturella aktiviteten

hos de enskilda och inom kulturinstitutionerna. Som exempel på

statsmakternas verksamhet under senare tid i detta syfte må i korthet erinras

om det ökade stödet till teaterverksamheten i dess olika former, till den

musikaliska verksamheten och till det fria och frivilliga bildningsarbetet

ävensom till författare och konstnärer. En ledande synpunkt i strävandena

har varit att allt större grupper i samhället skall kunna nås av de kulturella

aktiviteterna. Denna inriktning av arbetet fullföljes genom de förslag

på förevarande områden som framlagts i årets statsverksproposition under

VIII. huvudtiteln. I propositionen uttalas allmänt att förslagen i särskild

grad är inriktade på att stimulera kulturspridningen. Utskottet finner icke

anledning att här gå in på de olika förslagen men vill erinra om ett par aktuella

utredningar som kan förväntas leda till ytterligare förslag i syfte att

främja kulturspridningen. Utskottet åsyftar härmed den av riksdagen begärda

och nu pågående utredningen om ett riksomfattande organ för konsertverksamhet

m. m. och den utredning, vilken bl. a. skall pröva frågan om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965 3

motsvarande organ för konstutställningsverksamhet. Vidare behandlas

ungdomsorganisationernas roll i kulturarbetet av 1962 års ungdomsutredning.

Den ovan angivna allmänna inriktningen av de kulturbefrämjande åtgärderna

ligger således väl i linje med motionernas yttersta syfte att ett större

antal medborgare skall kunna tillgodogöra sig kulturella aktiviteter av olika

slag. Den större spridning som eftersträvas bör ske såväl geografiskt som till

olika medborgarskikt i samhället.

I samtliga motioner framhålles emellertid behovet av att genom kultursociologisk

undersökning kartlägga skillnaderna i kulturaktivitet mellan

olika folkgrupper och orsakerna till dessa skillnader. I motionsyrkandena

hemställes vidare om åtgärder för att göra kulturen lättare tillgänglig för

alla skikt av befolkningen (I: 71 och II: 96), samt om en utredning beträffande

kulturpolitikens framtida utformning (I: 108 och II: 135). I motionerna

I: 392 och II: 458 är yrkandet begränsat till en hemställan om kultursociologisk

verksamhet.

Även enligt utskottets mening torde kultursociologiska undersökningar

med det syfte som angivits i motionerna kunna bli av värde bl. a. när det

gäller att åstadkomma en riktig avvägning och utformning av det statliga

kulturstödet. Enligt vad utskottet erfarit har denna fråga också uppmärksammats

i skilda sammanhang även om den hittills initierade verksamheten

delvis befinner sig i ett förberedande skede. I samarbete mellan rikskonsertbyrån

och sociologiska institutionen i Uppsala pågår en undersökning,

en experimentell studie av effekten av konsertverksamheten. Undersökningen

leder bl. a. in på viss estetisk grundforskning och kommer att

innefatta en analys av kulturupplevelsens psykologi och sociologi. Det förväntas

att utredningen skall kunna giva resultat som är tillämpliga även på

andra områden än musiklivet. Inom vissa kulturinstitutioner som lyder under

ecklesiastikdepartementet, t. ex. riksmuseet, pågår undersökningar beträffande

publikens sammansättning. Det må vidare framhållas att i utredningarna

angående konsert- och utställningsverksamheterna en undersökning

av de kultursociologiska faktorernas betydelse på respektive områden

ingår som ett naturligt led i utredningsarbetet.

Utskottet finner angeläget att de initiativ till undersökningar som således

tagits fullföljes och vill understryka vikten av att allteftersom de olika slag

av verksamhet som här är i fråga kommer i gång eller vidareutbygges, den

praktiska verksamheten följes upp med dylika undersökningar.

Med hänsyn till den uppmärksamhet som nu ägnas hithörande frågor och

till att metoderna för undersökningarna synes klarlagda förutsätter utskottet

att förslag till åtgärder som undersökningarna kan föranleda kommer

alt framläggas. Motionernas syfte i dessa delar synes härigenom bli tillgodosedda.

Vad beträffar förslaget om eu utredning beträffande kulturpolitikens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965

framtida utformning får utskottet erinra om att utskottet i tidigare sammanhang

behandlat motioner angående utredning för upprättande av ett

kulturpolitiskt handlingsprogram (se bl. a. utskottets utlåtande nr 8/1963).

Utskottet uttryckte tveksamhet beträffande den praktiska lämpligheten av

en sådan utredning och avstyrkte enhälligt motionerna, vilka avslogs av

riksdagen.

Utskottet får mot bakgrunden av den pågående planmässiga upprustningen

på olika områden av kulturlivet och under framhållande av att resultaten

av de ovan berörda sociologiska undersökningarna självfallet blir

beaktade i det fortsatta arbetet anföra, att det i motionerna påtalade behovet

av riktlinjer för utbyggnaden av kulturverksamheten torde vara och i

framtiden bli väl tillgodosett. Utskottet vidhåller således sin tidigare uttalade

uppfattning att en utredning av den art motionärerna föreslagit icke

skulle fylla något praktiskt syfte och anser motionerna icke heller i denna

del böra föranleda någon riksdagens framställning till Kungl. Maj :t.

Utskottet får således under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att de likalydande motionerna 1:71 och 11:96, de likalydande

motionerna I: 108 och II: 135 samt de likalydande

motionerna I: 392 och II: 458 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 1 april 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,

Oscar Carlsson*, Svanström, Hedlund, Nyman, Axel Kristiansson,

Helge Karlsson*, Wååg* och Blomquist;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Hamrin i

Kalmar*, Svensson i Kungälv, Lundmark*, Haglund, Wikner, Nilsson i Bästekille*,

Larsson i Borrby*, Nilsson i Agnäs, Johansson i Växjö och From.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Eric Gustaf Peterson, Svanström, Nyman, Axel Kristiansson, Hamrin

i Kalmar och From.

I motionerna I: 108 och II: 135 har framhållits nödvändigheten av en så

bred analys som möjligt av förutsättningarna för den framtida kulturpoli
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 24 år 1965 5

tikens utformning. Beredningsutskottet har i sitt yttrande pekat på de olika

åtgärder som vidtagits från ecklesiastikdepartementets sida när det gäller

att tillgodose en del av det de berörda motionerna syftar till. Förvisso är de

redovisade åtgärderna av stort värde och torde på lång sikt väsentligt kunna

vidga våra erfarenheter om publikrekrytering och distributionsmetoder. Från

den synpunkten är också såväl rikskonserterna som en riksomfattande utställningsverksamhet

av väsentlig betydelse.

Enligt vår mening svarar dock detta endast mot en sida av de berörda

motionerna och torde icke kunna leda till en snabb förbättring på t. ex. de

områden där kulturverksamheten ute i landet för närvarande har en mycket

svår situation. Vi tänker på problem av typen landsortsorkestrarnas försörjning

med artister och dessa frågors betydelse för publikintresset och på

stadsteatrarnas motsvarande problem, i båda fallen i konkurrens med ett

rikt utspel på de olika musik- och teaterinstitutionerna i Stockholm. Enligt

förljudande har orkesterföreningarna i såväl Malmö som Göteborg liksom

stadsteatrarna där mycket betydande problem att brottas med. Den successivt

försämrade tillgången på första klassens artister har medfört en minskning

av publikintresset.

Ytterst beror denna situation — som här antytts med enbart två exempel

-—- på att de samlade resurserna är otillräckliga. Att komma till rätta med

detta problem går sannolikt inte enbart med hjälp av utredningar rörande

publikvanor och liknande. Inte heller torde just detta problem kunna lösas

genom en riksomfattande ambulerande verksamhet, som närmast måste

sikta till att tillgodose de orter, som ännu saknar ett mera offentligt kulturliv.

Det berörda problemet, som alltså omfattar orter med en väl inarbetad egen

kulturtradition med stora anspråk från en erfaren publiks sida, torde bara

kunna lösas genom en snabb ökning av våra totala kulturresurser eller eventuellt

genom en annan fördelning av resurserna än den som senaste 10-årsperiod

givit prov på. Vår mening är att denna fråga är av så stor betydelse

för kulturlivet i vårt land utanför Stockholm, att det både är angeläget med

snabba nya grepp och en så bred bedömning av hithörande frågor som endast

en framtida parlamentarisk utredning kan ge.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.