Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att tillgodose kravet på diskretion vid postförsändelser från polismyndigheter m. fl.

1965-04-06 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:25, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att tillgodose kravet på diskretion vid postförsändelser från polismyndigheter m. fl.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1965

Nr 25

Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att tillgodose

kravet på diskretion vid postförsändelser från polismyndigheter

m. fl.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 24 av herr Wiklund hemställes, att riksdagen ville hos

Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder — i första hand genom utredning och

vid behov förslag till riksdagen — för att få till stånd en sådan ordning vid

befordran av postförsändelser till enskilda personer från polismyndigheter,

domstolar och åklagarmyndigheter (ev. även från andra »känsliga» statsmyndigheter,

som inte redan själva vidtagit dylika åtgärder, t. ex. delgivningscentraler),

att utomståendes möjlighet att draga slutsatser rörande

karaktären av den avsändande myndigheten så mycket som möjligt försvåras.

I motionen anföres, att meddelanden till enskilda personer från polismyndigheter

eller domstolar i många fall sändes per post som tjänstebrev med

utsättande av den avsändande myndighetens namn, vilket kräves för att

försändelsen skall gå som tjänsteförsändelse. Även vissa andra myndigheter

sänder meddelanden på enahanda sätt. Ibland användes öppet brev eller

brevkort.

Motionären anser det vara ett minimikrav att man använder slutet kuvert.

Många kommunala myndigheter — vilka ej har tjänstebrevsrätt utan måste

frankera — använder dessutom camouflerad avsändaradress, och samma

metod använder kriminalvårdens organ, fast de har tjänstebrevsrätt. Motionären

diskuterar därefter olika metoder, varigenom avsändarens identitet

skulle kunna döljas.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från rikspolisstyrelsen,

kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, poststyrelsen, Stockholms stads barnavårdsnämnd

samt häradshövdingarna i Nyköpings, Villands och Piteå

domsagor.

Rikspolisstyrelsen framhåller, att påståendet att myndigheter inom rättsoch

polisväsendet sänder meddelanden av grannlaga natur som öppna brev

eller brevkort torde sakna täckning i de faktiska förhållandena. Då det gäller

meddelanden exempelvis att ett pass eller intyg finnes att avhämta synes

ett brevkort icke innebära någon olägenhet. Styrelsen kommer att tillse, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1965 7

meddelanden som kan anses besvärande för mottagaren inte skall sändas

annat än i slutna brev.

Med hänsyn till mängden av de meddelanden av skiftande slag, som polismyndigheterna

har att distribuera, torde allmänheten vara väl medveten

om att tjänsteförsändelse från dessa myndigheter ej nödvändigtvis måste

innehålla handlingar angående brott. Endast i rena undantagsfall kan avsändarbeteckning

medföra olägenhet av någon betydelse för mottagaren. Dagligen

inträffar att hundratals personer rekvirerar blanketter per telefon hos

polismyndigheterna, fast de vet att de får mottaga en tjänsteförsändelse med

polismyndighetens namn på avsändarkuvertet. Några camoufleringsmetoder

synes ej behöva tillgripas.

Styrelsen avstyrker motionen.

Kriminalvårdsstyrelsen anser det angeläget, att enhetligt förfarande genomföres,

varigenom insyn från obehörigas sida i myndigheternas skriftväxling

med enskilda förhindras. Det föreslagna skyddet mot att avsändarens

identitet avslöjas bör utformas så att det kan förenas med tjänstebrevsrätt.

Styrelsen tillstyrker motionen.

Socialstyrelsen anser, att olägenheter kan uppstå vid de sociala myndigheternas

korrespondens, varför styrelsen har för avsikt att bevaka frågan.

Gällande bestämmelser om tjänstebrevsrätt ger ej tillräckligt utrymme för

önskvärd diskretion. Om man i stället för avsändande myndighets namn

kunde ange ett hemligt nummer, som med vissa mellanrum kunde utbytas,

synes ett sådant förfaringssätt vara det mest rationella.

Någon utredning utöver den som postverket kan företaga synes socialstyrelsen

ej erforderlig.

Poststyrelsen framhåller, att de myndigheter, varom här är fråga, som

regel torde handlägga även ärenden av icke »känslig» natur. Någon annan

än adressaten torde därför inte med ledning av uppgiften om avsändare

kunna dra några säkra slutsatser om försändelsens art. Vid postdelgivning

enligt delgivningskungörelsen får dock vissa försändelser regelmässigt utdelas

till bl. a. hyresvärd eller portvakt.

Vid bifall till motionen kan frågan lösas antingen genom att porto erlägges

i vanlig ordning eller genom att tjänstebrevsförordningen ändras, varvid

flera olika lösningar kan tänkas. Man måste i varje fall räkna med

ökade kostnader för administration och eu viss försvagning av kontrollen.

Vilken metod som bör väljas blir beroende på såväl antalet berörda myndigheter

som antalet försändelser. Styrelsen är icke nu beredd att avge något

konkret förslag.

Stockholms stads barnavårdsnämnd anför, att den ansett diskretion vid

utsändande av meddelanden och brev per post till enskilda personer angelägen.

Vid användande av frankeringsmaskin anges i stämpeln »BSN», vilket

svårligen kan tolkas av allmänheten. Då mottagningsbevis erfordras

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1965

camoufleras avsändaren genom att endast namnet på vederbörande tjänsteman

anges på försändelsen. Vid särskilt ömtåliga situationer användes rekommenderade

brev utan mottagningsbevis. Vidare användes kuvert av

ogenomskinlig kvalitet och särskilt framställda dubbla brevkort.

De ovannämnda häradshövdingarna redovisar i stort sett inbördes lika

uppfattning. Några olägenheter av betydelse säges ej ha visat sig. De försändelser

från domstolarna, som kunna vara besvärande för mottagaren, är

stämningar, främst i brottmål, men det utgår så många andra försändelser

från domstolarna, att ingen rimligen kan antaga att en viss försändelse just

gäller en stämning. Ingen av häradshövdingarna anser några åtgärder behövliga

för domstolarnas vidkommande.

Utskottet

Av remissyttrandena framgår att de i motionen påtalade olägenheterna av

att meddelanden m. m. från myndigheter är försedda med uppgift om avsändaren

beträffande vissa i detta sammanhang betydelsefulla områden —

polisväsendet och domstolsväsendet — icke kan anses vara av nämnvärd

omfattning. Vidare har särskilda åtgärder vidtagits eller planerats för att

tillgodose berättigade krav på bättre skydd för mottagarna av försändelser

från myndigheterna. Utskottet vill erinra bl. a. om den möjlighet härtill som

anvisats i en av justitiedepartementet i samband med polis- och åklagarväsendets

förstatligande utfärdad promemoria. I denna förordas att avisering

skall få äga rum vid postdelgivning så att adressaten själv kan hämta delgivningsförsändelsen

vid postanstalt.

Enligt utskottets mening bör den uppmärksamhet som nu ägnas de i motionen

berörda spörsmålen leda till att motionens syfte blir i allt väsentligt

tillgodosett utan särskilda åtgärder från riksdagens sida. Utskottet får således

hemställa,

att motion II: 24 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 april 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

HARALD J. SKOGLÖSA

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,

Svanström, Hedlund, Hiibinette*, Axel Kristiansson, Helge Karlsson*

och Blomquist;

från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson

i Kungälv, Rimås, Andersson i Örebro, Björk i Göteborg*, Johansson i Växjö

och Thylén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.