Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att tillgodose kravet på diskretion vid postförsändelser från polismyndigheter m. fl.
1965-04-06 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:25, Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att tillgodose kravet på diskretion vid postförsändelser från polismyndigheter m. fl.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1965
Nr 25
Utlåtande i anledning av väckt motion om åtgärder för att tillgodose
kravet på diskretion vid postförsändelser från polismyndigheter
m. fl.
I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion II: 24 av herr Wiklund hemställes, att riksdagen ville hos
Kungl. Maj :t anhålla om åtgärder — i första hand genom utredning och
vid behov förslag till riksdagen — för att få till stånd en sådan ordning vid
befordran av postförsändelser till enskilda personer från polismyndigheter,
domstolar och åklagarmyndigheter (ev. även från andra »känsliga» statsmyndigheter,
som inte redan själva vidtagit dylika åtgärder, t. ex. delgivningscentraler),
att utomståendes möjlighet att draga slutsatser rörande
karaktären av den avsändande myndigheten så mycket som möjligt försvåras.
I motionen anföres, att meddelanden till enskilda personer från polismyndigheter
eller domstolar i många fall sändes per post som tjänstebrev med
utsättande av den avsändande myndighetens namn, vilket kräves för att
försändelsen skall gå som tjänsteförsändelse. Även vissa andra myndigheter
sänder meddelanden på enahanda sätt. Ibland användes öppet brev eller
brevkort.
Motionären anser det vara ett minimikrav att man använder slutet kuvert.
Många kommunala myndigheter — vilka ej har tjänstebrevsrätt utan måste
frankera — använder dessutom camouflerad avsändaradress, och samma
metod använder kriminalvårdens organ, fast de har tjänstebrevsrätt. Motionären
diskuterar därefter olika metoder, varigenom avsändarens identitet
skulle kunna döljas.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från rikspolisstyrelsen,
kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, poststyrelsen, Stockholms stads barnavårdsnämnd
samt häradshövdingarna i Nyköpings, Villands och Piteå
domsagor.
Rikspolisstyrelsen framhåller, att påståendet att myndigheter inom rättsoch
polisväsendet sänder meddelanden av grannlaga natur som öppna brev
eller brevkort torde sakna täckning i de faktiska förhållandena. Då det gäller
meddelanden exempelvis att ett pass eller intyg finnes att avhämta synes
ett brevkort icke innebära någon olägenhet. Styrelsen kommer att tillse, att
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1965 7
meddelanden som kan anses besvärande för mottagaren inte skall sändas
annat än i slutna brev.
Med hänsyn till mängden av de meddelanden av skiftande slag, som polismyndigheterna
har att distribuera, torde allmänheten vara väl medveten
om att tjänsteförsändelse från dessa myndigheter ej nödvändigtvis måste
innehålla handlingar angående brott. Endast i rena undantagsfall kan avsändarbeteckning
medföra olägenhet av någon betydelse för mottagaren. Dagligen
inträffar att hundratals personer rekvirerar blanketter per telefon hos
polismyndigheterna, fast de vet att de får mottaga en tjänsteförsändelse med
polismyndighetens namn på avsändarkuvertet. Några camoufleringsmetoder
synes ej behöva tillgripas.
Styrelsen avstyrker motionen.
Kriminalvårdsstyrelsen anser det angeläget, att enhetligt förfarande genomföres,
varigenom insyn från obehörigas sida i myndigheternas skriftväxling
med enskilda förhindras. Det föreslagna skyddet mot att avsändarens
identitet avslöjas bör utformas så att det kan förenas med tjänstebrevsrätt.
Styrelsen tillstyrker motionen.
Socialstyrelsen anser, att olägenheter kan uppstå vid de sociala myndigheternas
korrespondens, varför styrelsen har för avsikt att bevaka frågan.
Gällande bestämmelser om tjänstebrevsrätt ger ej tillräckligt utrymme för
önskvärd diskretion. Om man i stället för avsändande myndighets namn
kunde ange ett hemligt nummer, som med vissa mellanrum kunde utbytas,
synes ett sådant förfaringssätt vara det mest rationella.
Någon utredning utöver den som postverket kan företaga synes socialstyrelsen
ej erforderlig.
Poststyrelsen framhåller, att de myndigheter, varom här är fråga, som
regel torde handlägga även ärenden av icke »känslig» natur. Någon annan
än adressaten torde därför inte med ledning av uppgiften om avsändare
kunna dra några säkra slutsatser om försändelsens art. Vid postdelgivning
enligt delgivningskungörelsen får dock vissa försändelser regelmässigt utdelas
till bl. a. hyresvärd eller portvakt.
Vid bifall till motionen kan frågan lösas antingen genom att porto erlägges
i vanlig ordning eller genom att tjänstebrevsförordningen ändras, varvid
flera olika lösningar kan tänkas. Man måste i varje fall räkna med
ökade kostnader för administration och eu viss försvagning av kontrollen.
Vilken metod som bör väljas blir beroende på såväl antalet berörda myndigheter
som antalet försändelser. Styrelsen är icke nu beredd att avge något
konkret förslag.
Stockholms stads barnavårdsnämnd anför, att den ansett diskretion vid
utsändande av meddelanden och brev per post till enskilda personer angelägen.
Vid användande av frankeringsmaskin anges i stämpeln »BSN», vilket
svårligen kan tolkas av allmänheten. Då mottagningsbevis erfordras
8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 25 år 1965
camoufleras avsändaren genom att endast namnet på vederbörande tjänsteman
anges på försändelsen. Vid särskilt ömtåliga situationer användes rekommenderade
brev utan mottagningsbevis. Vidare användes kuvert av
ogenomskinlig kvalitet och särskilt framställda dubbla brevkort.
De ovannämnda häradshövdingarna redovisar i stort sett inbördes lika
uppfattning. Några olägenheter av betydelse säges ej ha visat sig. De försändelser
från domstolarna, som kunna vara besvärande för mottagaren, är
stämningar, främst i brottmål, men det utgår så många andra försändelser
från domstolarna, att ingen rimligen kan antaga att en viss försändelse just
gäller en stämning. Ingen av häradshövdingarna anser några åtgärder behövliga
för domstolarnas vidkommande.
Utskottet
Av remissyttrandena framgår att de i motionen påtalade olägenheterna av
att meddelanden m. m. från myndigheter är försedda med uppgift om avsändaren
beträffande vissa i detta sammanhang betydelsefulla områden —
polisväsendet och domstolsväsendet — icke kan anses vara av nämnvärd
omfattning. Vidare har särskilda åtgärder vidtagits eller planerats för att
tillgodose berättigade krav på bättre skydd för mottagarna av försändelser
från myndigheterna. Utskottet vill erinra bl. a. om den möjlighet härtill som
anvisats i en av justitiedepartementet i samband med polis- och åklagarväsendets
förstatligande utfärdad promemoria. I denna förordas att avisering
skall få äga rum vid postdelgivning så att adressaten själv kan hämta delgivningsförsändelsen
vid postanstalt.
Enligt utskottets mening bör den uppmärksamhet som nu ägnas de i motionen
berörda spörsmålen leda till att motionens syfte blir i allt väsentligt
tillgodosett utan särskilda åtgärder från riksdagens sida. Utskottet får således
hemställa,
att motion II: 24 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 6 april 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
HARALD J. SKOGLÖSA
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh,
Svanström, Hedlund, Hiibinette*, Axel Kristiansson, Helge Karlsson*
och Blomquist;
från andra kammaren: herr Skoglösa, fru Jäderberg, herrar Svensson
i Kungälv, Rimås, Andersson i Örebro, Björk i Göteborg*, Johansson i Växjö
och Thylén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.