Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder att förhindra barnmisshandel.

1965-04-06 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:26, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder att förhindra barnmisshandel.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1965

9

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder att förhindra

barnmisshandel.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 577 av fru Hultell och II: 696 av herr Hedin hemställes, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj :t begära en förutsättningslös utredning om förekomsten

av barnmisshandel och möjligheter att vidtaga åtgärder för förebyggande

därav.

I de likalydande till allmänna beredningsutskottet likaledes hänvisade

motionerna I: 253 av fru Segerstedt Wiberg och fru Hamrin-Thorell och

II: 309 av fröken Elmén hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t begära skyndsam utredning i syfte att få till stånd dels föräldrautbildning

och bättre psykisk rådgivning vid barnavårdscentraler, dels tillgång

till juridisk expertis inom eller vid sidan av de barnavårdande organen.

Ovanstående motioner har upptagits till samtidig behandling.

I motionerna I: 577 och II: 696 framhålles att misshandel av små barn

inte är ovanlig i vårt land och att företeelsen också synes vara i tilltagande.

Sålunda har i ett nummer av Svensk Läkartidning (nr 41/1964) redovisats

sex fall av svår barnmisshandel vilka behandlats på barnsjukhuset i

Göteborg. Av dessa inträffade fyra under loppet av sex månader. I fyra av

de sex fallen kunde man inte skydda barnen från upprepade skador, och två

av dessa fyra fall fick dödlig utgång.

Svårigheten att bedöma fall av barnmisshandel och framför allt att nå

fram till rättsliga åtgärder belyses av en artikel i Svensk Polis (nr 2/1964),

vari bl. a. anföres:

När t. ex. — såsom förekommer i vårt material — det vid trenne tillfällen

uppstod livsfarliga skador på ett i övrigt friskt spädbarn, då detta var

ensamt med samme man, borde det ej vara svårt för utredarna att inringa

missdådaren. Men ej heller denne man blev åtalad. I dylika fall känner sig

läkaren, som ju vet att barnet har blivit misshandlat, desavuerad av de straffrättsliga

myndigheterna.

Enligt motionärernas mening är det angeläget att preventiva åtgärder vidtages.

Någon form av utbyggt system med barnavårdsman bör övervägas.

I motionerna I: 253 och II: 309 framhålles bl. a. att expertisen är ense

om att småbarn saknar erforderligt rättsskydd, önskvärdheten av vidgade

förebyggande åtgärder från samhällets sida betonas. Misshandlade barn,

säger motionärerna, återsändes ofta till den miljö, som visat sig vara farlig

för dem.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Vissa uppgifter tyder på att fallen av barnmisshandel i stället för att minska

visar tendens att öka i antal.

Vidare pekar motionärerna på att de fall av misshandel till döds, som på

senare tid förekommit, visar att samhällets skydd inte fungerar tillfredsställande.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionerna

II: 696 och I: 253.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från socialstyrelsen och

berett barnavårdsnämnden i Stockholms stad tillfälle att inkomma med

yttrande.

Socialstyrelsen anför bl. a.

Utan tvivel föreligger behov av föräldrautbildning. Man torde dock inte

böra fästa för stora förhoppningar vid en sådan, då det gäller att förebygga

barnmisshandel. Upplysning kan vara av värde i de fall, då föräldrar agar

sina barn i ovetenhet om de negativa verkningar detta kan få för barnets

psyke och för förhållandet mellan barn och föräldrar. De verkliga misshandelsfallen

torde man dock inte komma till rätta med genom upplysning. I

dessa fall rör det sig om abnorma individer, vilkas reaktioner inte kan påverkas

på denna väg. Undervisning av mödrar på BB efter nedkomsten torde

också ha ett begränsat värde. Dels är mödrarnas BB-vistelse som regel mycket

kort — mindre än en vecka — dels torde mödrarna — i den mån de

orkar intressera sig för kunskapsinhämtande — mest vara intresserade av

att lära sig den praktiska vården av barnet (amning, skötning etc.). Kampen

mot barnmisshandel torde huvudsakligen få föras med andra medel.

Motionärernas önskemål om bättre psykisk rådgivning vid barnavårdscentraler

delas av socialstyrelsen. Problemet härvidlag är enligt styrelsens

mening bristen på barnpsykologer och barnpsykiatrer. Förrän en bättre

tillgång på sådana specialister erhållits, torde detta önskemål inte kunna

förverkligas.

Styrelsen anför vidare:

När det gäller att föra i bevis fall av barnmisshandel, tvivlar dock socialstyrelsen

på att en förstärkning av barnavårdsnämnderna med juridisk

expertis nämnvärt skulle öka möjligheterna att komma till rätta med problemet.

Det utmärkande för de omskrivna fallen av barnmisshandel är, att

misshandel inte har kunnat påvisas med sådan säkerhet, att åklagaren ansett

sig kunna väcka åtal. Den avgörande betydelsen vid utredningar rörande

barnmisshandel torde få tillmätas läkarutlåtandet.

Om barnavårdsmännen i högre grad än nu är fallet kommer att kunna

koncentrera sitt arbete på de rent kurativa uppgifterna, vilket socialstyrelsen

anser önskvärt, blir barnavårdsmannen en ännu betydelsefullare faktor

i det förebyggande arbetet än för närvarande. I motion 11:696 frainföres

tanken på en utbyggnad av barnavårdsmannainstitutionen på så sätt, att

exempelvis erfarna mödrar fungerade som biträdande barnavårdsmän och

utövade en viss uppsikt över barnfamiljerna i ett visst område. Denna tanke

måste socialstyrelsen avvisa såsom orealistisk.

Upptäckten att misshandel av små barn i hemmen inte är helt ovanlig

har väckt bestörtning. Företeelsen synes inte vara något unikt för vårt land

s. 11 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1965

11

utan har uppmärksammats även i andra länder t. ex. i Storbritannien och

USA. Det är uppenbart att samhället måste ägna företeelsen stor uppmärksamhet

och göra allt vad göras kan för att skydda barnen. Samhällets åtgärder

bör syfta till att dels förebygga uppkomsten av misshandel, dels rädda

misshandlade barn från fortsatt misshandel. Socialstyrelsen tar upp dessa

problem till behandling i ett nummer av Råd och anvisningar, som är under

utarbetande. Häri kommer framför allt vikten av samarbete mellan olika

myndigheter att framhållas, liksom anmälningsplikten för vissa befattningshavare

jämlikt 93 § Bvl. Barnavårdsnämndens utredningsarbete i ärenden

av detta slag kommer att behandlas, varvid betydelsen av en snabb handläggning

understryks. Vikten av att läkare omedelbart anlitas vid misstanke om

misshandel kommer att betonas. I yttrande över motionen II: 170 om obligatorisk

medicinsk kontroll av barn har socialstyrelsen framfört som sin

åsikt, att en sådan borde ge vissa möjligheter till upptäckt av misshandelsskador

och således borde kunna fungera som eu åtgärd i kampen mot barnmisshandel.

Ehuru socialstyrelsen anser, att befintlig lagstiftning ger goda möjligheter

att bekämpa barnmisshandel, anser styrelsen ändock denna fråga vara så

allvarlig, att även nya vägar bör sökas. Styrelsen tillstyrker därför de framförda

förslagen om förutsättningslös utredning.

Barnavårdsnämnden i Stockholms stad uttalar bl. a. följande.

I de inledande stadgandena i barnavårdslagen sägs bl. a., att barnavårdsnämnden

skall göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden

och därvid särskilt beakta sådana underåriga, som med hänsyn till

kroppslig eller själslig hälsa och utrustning, hem- och familjeförhållanden

samt omständigheter i övrigt kan anses vara utsatta för risk att utvecklas

ogynnsamt. Det innebär, att barnavårdsnämnderna har en obligatorisk skyldighet

att vidtaga lämpliga anordningar och åtgärder i allmänt förebyggande

syfte. De resurser, som barnavårdsnämnderna tillföres för denna uppgift,

och det sätt, på vilket de utnyttjas, är uppenbarligen av stor betydelse, då

det gäller att komma till rätta med de av motionärerna aktualiserade problemen.

För Stockholms vidkommande pågår en kontinuerlig upplysnings- och

informationsverksamhet i dessa frågor i form av kursverksamhet, föräldramöten

och liknande sammankomster vid barnstugor och andra institutioner

samt genom barnavårdscentralernas, rådgivningsbyråernas och andra organs

försorg. Broschyrer och folders med råd och anvisningar distribueras i avsevärd

omfattning både till barnavårdande personal och till allmänheten.

Här bör särskilt nämnas den av barnavårdsnämnden utgivna broschyrserien

»Barnets åldrar», som sedan ett par år tillbaka utsändes till samtliga mödrar

i staden vid olika tidpunkter under barnets uppväxttid. Serien, som omfattar

sex skrifter, behandlar följande åldersgrupper, nämligen det första

levnadsåret, 1—4 år, 5—G år, 7—It) år, 11—13 år samt 14—IG år. Den förstnämnda

skriften — det första levnadsåret — utdelas vid barnens födelse och

distribueras genom barnbördshusen. De övriga skrifterna utsändas genom

utnyttjande av registret för allmänna barnbidrag till familjer med barn i

de aktuella åldrarna. Utsändningen sker fortlöpande på så sätt att den

skrift, som gäller eu viss åldersgrupp, utsändes så snart barnet uppnår den

ålder för vilken skriften är aktuell. Broschyrerna är utarbetade av medicinsk

och psykologisk expertis och ger i populär form råd och anvisningar,

som tar sikte på förhållandet mellan föräldrar och barn.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1965

Genom barnavårdsinstitutionerna distribueras också småskrifter, utgivna

av Föreningen för psykisk hälsovård med råd och anvisningar rörande barns

skötsel och uppfostran. Utan tvekan föreligger emellertid på detta område

behov av ytterligare insatser.

Den allmänna upplysningsverksamheten når inte alltid fram till de föräldrar,

som bäst behöver vägledning. Här kommer den individuellt inriktade,

förebyggande verksamheten in. Barnavårdscentralerna når det stora

flertalet föräldrar så länge barnen är i späd ålder. Deras verksamhet omfattar

förutom läkarundersökning och allmän hälsokontroll också hembesök

och allmän vägledning i barnets vård och skötsel.

Mycket talar för att barnavårdscentralerna skulle kunna få vidgade förebyggande

uppgifter av mentalhygienisk karaktär. En verksamhet med denna

inriktning har sedan en tid bedrivits i Stockholm. Ett antal psykologer,

knutna till den psykiska barna- och ungdomsvården, har avdelats som konsulter

vid barnavårdscentralerna och barnstugorna. Tills vidare har verksamheten

främst inriktats på att ge personalen vid institutionerna information

och handledning i mentalhygieniska spörsmål, medan eu direkt för föräldrarna

avsedd verksamhet kunnat bedrivas endast i begränsad omfattning.

Ett fortsatt och intensifierat arbete efter dessa linjer bör kunna ge goda

resultat.

Beträffande samhällets möjligheter att skydda barnen mot fysiskt och

psykiskt våld bör framhållas, att barnavårdsnämnden enligt barnavårdslagen

har skyldighet att ingripa vid fall av misshandel eller annan vanvård

av barn. Även föräldrabalken och strafflagen innehåller bestämmelser, som

är avsedda att utgöra ett skydd mot barnmisshandel. En förutsättning för

att dessa stadganden skall ha avsedd effekt är naturligtvis att sådana fall

verkligen kommer till barnavårdsnämndens eller annan myndighets kännedom.

Skyldighet att ofördröj ligen anmäla åligger enligt barnavårdslagen

befattningshavare och myndigheter inom barnavården samt läkare, lärare,

sjuksköterskor och barnmorskor. Anmälningsplikten som är förknippad

med tjänsteansvar, förutsätter icke att visshet skall föreligga vid anmälningstillfället.

Blotta misstanken om att bara utsätts för misshandel eller

behandlas på sådant sätt att deras kroppsliga eller själsliga hälsa utsätts för

fara är sålunda tillräcklig. Barnmisshandel är emellertid svår att iakttaga

eller belägga. Anmälningar förekommer sällan, vare sig från personer och

organ med anmälningsplikt eller från allmänheten. Barnavårdsnämnden i

Stockholm har under de senaste åren endast haft något enstaka fall av misstänkt

uppsåtlig misshandel av barn att ta befattning med och intet fall har

lett till polisiär utredning eller rättslig påföljd. En kraftig anmaning till olika

befattningshavare inom barnavård och sjukvård att obetingat iakttaga anmälningsplikten

skulle möjligen ge till resultat, att barnavårdsnämnderna

finge tillfälle att ingripa ofta och på ett tidigare stadium. I diskussionen har

också tanken på en lagstadgad, allmän anmälningsplikt framförts. Konsekvenserna

av en sådan lag är emellertid svåra att förutsäga och det är tveksamt,

om den skulle innebära ett effektivare skydd för barnen.

Det är uppenbart, att det finns anledning vidga och effektivisera den upplysningsverksamhet,

som syftar till att skapa så gynnsamma betingelser som

möjligt för barns vård och utveckling. På detta förebyggande plan finns de

största förutsättningarna att på längre sikt nå resultat. I barnmisshandelsfallen

är emellertid de föräldrar, som det gäller, svåra att nå. Ofta torde det

röra sig om personer, som är psykiskt avvikande eller på annat sätt oförmögna

att realistiskt bedöma sitt handlande. För en belysning av hela detta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1965 13

spörsmål och för att få ett underlag för bedömning av eventuella åtgärder

vid sidan av upplysningsverksamheten, vore det värdefullt, att genom en

undersökning försöka utröna omfattningen och karaktären av kända barnmisshandelsfall.

Utskottet

Bakgrunden till förevarande motionsförslag är de upprörande fall av barnmisshandel

som uppdagats under den senaste tiden. I motionerna I: 577 och

II: 696 hemställes om en förutsättningslös utredning om förekomsten av

barnmisshandel och om förebyggande åtgärder häremot. I motionerna 1: 253

och II: 309 föreslås en skyndsam utredning i syfte att få till stånd föräldrautbildning,

vidgad psykisk rådgivning vid barnavårdscentralerna och tillgång

till juridisk expertis för de barnavårdande organen.

Det är även enligt utskottets mening av största vikt att samhället gör

stora ansträngningar för att komma till rätta med de förhållanden som påtalats

i motionerna. Det är djupt otillfredsställande att i dagens samhälle

med dess inriktning på en effektiv och human barnavård möjligheterna att

ingripa emot och förebygga grova missbruk av rätten att aga skall vara så

begränsade som nu uppenbarligen är fallet.

Utskottet är samtidigt medvetet om att stora svårigheter möter när det

gäller att åstadkomma effektiva åtgärder mot barnmisshandel. Det är vidare

sannolikt att vissa i motionerna särskilt omnämnda åtgärder, såsom också

framhållits i remissyttrandena, åtminstone f. n. endast kan få en rätt begränsad

effekt. Utskottet åsyftar härmed bl. a. förslagen om föräldrautbildning

och om att barnavårdsorganen i större utsträckning skulle anlita juridisk

expertis. Det synes också utskottet tveksamt om omedelbara ändringar

i den lagstiftning som innehåller bestämmelser till skydd för barnen — i

första hand föräldrabalken, barnavårdslagen och brottsbalken — skulle i

nämnvärd grad kunna minska riskerna för nya fall av barnmisshandel. Utskottet

vill emellertid något beröra ett i detta sammanhang relevant spörsmål

som upptagits i motionerna, nämligen frågan om anonymitetsskydd för

den som anmäler barnmisshandel. Det har hävdats att detta skydd som regleras

genom sekretesslagen och bestämmelser i tryckfrihetsförordningen är

otillräckligt och att i många fall den som känner till fall av barnmisshandel

på grund av risken för repressalier underlåter att göra anmälan. Utskottet

får erinra om att frågan om handlingars sekretess är under utredning av

offentlighetskommittén. Denna avgav förra året en diskussionspromemoria

vari beträffande anmälningar av den art som här är i fråga uttalades, att en

lämplig avvägning av anonymitetsskyddet vore att det skulle tillämpas då

elt offentlighållande av anmälan skulle kunna medföra fara för våld emot

anmälaren eller denne närstående. Förslaget har enligt vad utskottet erfarit

varit föremål för diskussion vid överläggningar mellan kommittén och be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1665

rörda myndigheter. Därvid lär synpunkter ha framförts, innebärande att

skyddet bör väsentligt utvidgas. Frågan prövas vidare mot denna bakgrund.

Utskottet får i övrigt erinra om den anmälningsplikt som enligt barnavårdslagen

ex officio åligger befattningshavare bos de barnavårdande myndigheterna

ävensom läkare, lärare, sjuksköterskor och barnmorskor. Socialstyrelsen

kommer inom kort att i sin skriftserie »Råd och anvisningar», vilken

distribueras till samtliga barnavårdsnämnder, inskärpa vikten av att anmälningsplikten

iakttages. I detta sammanhang kommer styrelsen också bl. a.

att framhålla nödvändigheten av att läkare omedelbart anlitas vid misstanke

om misshandel. Svårigheterna att åstadkomma tillräcklig bevisning för väckande

av åtal har ofta sammanhängt med underlåtenhet i detta avseende. I

övrigt må beträffande anmälningsplikten framhållas att inom justitiedepartementet

undersökningar pågår beträffande verkningarna av den i den

danska barnavårdslagstiftningen föreskrivna anmälningsplikten för envar

medborgare.

Den största svårigheten för möjligheterna att effektivt bekämpa barnmisshandeln

är såvitt utskottet kunnat finna den bristande kännedomen

om de förhållanden som ligger bakom dessa företeelser. Inte minst synes

de psykologiska faktorernas och miljöfaktorernas roll härvidlag vara otillräckligt

kända. Det skulle enligt utskottets mening vara av stort värde med

en ingående undersökning av dessa förhållanden. Utskottet anser således att

motionärernas önskemål bör tillmötesgås på det sättet att en sådan undersökning

kommer till stånd.

För undersökningen bör i enlighet med vad ovan sagts anlitas bl. a. medicinsk,

psykologisk och sociologisk expertis, och i undersökningen torde självfallet

böra ingå en granskning av de fall av barnmisshandel som är kända.

Undersökningen bör kunna ge ett fastare underlag för utformningen av praktiska

åtgärder av olika slag. I motionerna framförda särskilda förslag, exempelvis

angående föräldrautbildning, upplysning, förstärkning av den psykiska

rådgivningen vid barnavårdsnämnderna och av den juridiska expertis

som står till barnavårdsorganens förfogande, får då i vad gäller åtgärder på

längre sikt eller av större omfattning prövas med beaktande av undersökningens

resultat. Undersökningen kan jämväl eventuellt aktualisera frågan

om en omprövning av rätten att aga.

Utskottet får under hänvisning till det ovan anförda hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:253 och 11:309 samt de likalydande motionerna 1:577

och II: 696 i skrivelse till Kungl. Maj :t anhåller om en undersökning

beträffande barnmisshandel.

Stockholm den 6 april 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 15 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 26 år 1965

15

Närvarande:

från första kammaren: herrar Eric Gustaf Peterson, Hellebladh, Nyman,

Axel Kristiansson, fru Hultell, herrar Helge Karlsson*, Wååg* och

Blomquist;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Hamrin i Kalmar*, Svensson i Kungälv, Dickson, Lundmark*, Rimås,

Wikner, Börjesson i Glömminge*, Gustafsson i Uddevalla* och Nilsson i

Agnäs.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1965:206 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om åtgärder att förhindra barnmisshandel. a1 i texten