Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de svenska musikernas arbetsmarknadssituation.
1965-04-08 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:27, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de svenska musikernas arbetsmarknadssituation.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1965
1
Nr 27
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående de svenska
musikernas arbetsmarknadssituation.
I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
1:340 av herr Bengtson m. fl. och 11:413 av herr Johansson i Dockered
in. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om utredning och förslag beträffande frågan om de svenska musikernas
arbetsmarknadssituation.
Motionärerna framhåller att arbetsmarknadssituationen för de svenska
musikerna f. n. inte är tillfredsställande. Musikernas engagement är
oftast av relativt kort varaktighet. Detta gäller framför allt restaurangmusikerna.
Genom osäkerheten på arbetsmarknaden och genom att många
engagemang ger dem arbete blott tre dagar i veckan tvingas musikerna
inte sällan skaffa sig sysselsättning vid sidan av musikarbetet.
De här påtalade svårigheterna accentueras av att konkurrensen från de
utländska musikerna är hård. Följden har blivit en omfattande arbetslöshet
bland de svenska yrkesutövarna. Utlänningarnas konstutövning
kan verka befruktande på den svenska utvecklingen, men å andra sidan
får villkoren för de inhemska musikerna inte bli sådana att de inverkar
menligt på musikintresset och svenska ungdomars benägenhet att välja
musikeryrket.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 340.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsstyrelsen
och Svenska musikerförbundet.
Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a.:
Det är sant att arbetsmarknadssituationen för de svenska musikerna inte
är helt tillfredsställande. Även om det allmänna sysselsättningsläget är gott
finns inom musikeryrket en grupp som av olika orsaker inte vunnit fast
anställning. Situationen är emellertid ingalunda så mörk som synes framgå
av motionen, vilket bl. a. framgår av den månadsvis redovisade arbetslösheten
i Musikernas erkända arbetslöshetskassa. Medianprocenten arbetslösa
i kassan för åren 1060—1064 är följande: 1060 2,0 %, 1061 1,75 %,
1062 1.75 %, 1063 1,65 % och 1064 1,5 %. Denna arbetslöshet måste i förhållande
till övriga kassor betraktas som låg och är dessutom fallande.
I allmänhet råder emellertid inga större svårigheter att bereda svenska
restaurangmusiker arbete, under förutsättning att de är fullt kvalificerade
och är villiga att anta engagemang även på annan ort än hemorten.
Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden omfattar musikeryrket
lika väl som övriga arbetsområden, och ett antal musiker från våra nor
Bihang
till riksdagens protokoll 1965. 11 sand. Nr 27
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1965
diska grannländer arbetar längre eller kortare tider i Sverige, medan antalet
svenska musiker som arbetar i ett grannland är mindre.
Tillströmningen av övriga utländska musiker regleras genom uppehållsoch
arbetstillstånd som utfärdas av statens utlänningskommission. Innan
arbetstillstånd beviljas inhämtas yttrande av arbetsmarknadsstyrelsen,
som i sin tur hör musikernas fackorganisation, Svenska musikerförbundet.
I regel tillstyrker styrelsen inte arbetstillstånd, om förbundet avstyrkt att
sådant beviljas. De svenska musikerna har således genom sin fackorganisation
ett inflytande över utomnordiska musikers möjligheter att arbeta
i Sverige. Nu löpande arbetstillstånd för utländska musiker har också i
de allra flesta fall tillstyrkts av musikerförbundet.
Till arbetsmarknadsstyrelsens yttrande har fogats en inom styrelsens
kansli i samråd med intresseorganisationer inom branschen verkställd utredning
om arbetsförmedling för artister och musiker. I denna utredning:
Artistförmedlingsutredningen, anföres bl. a. (sid. 138—141):
Artistyrket är mycket internationellt betonat, och Sverige gästas årligen
av ett stort antal utländska artister. För att få uppträda i Sverige måste
de utomnordiska artisterna ha arbetstillstånd. Tillstånd till kortare gästspel
beviljas i regel utan vidare, och säsonggästspelen behandlas även mycket
liberalt. Det område där de utländska artisterna utgör det största
inslaget, och som också är det största problemet, är landets restauranger.
En inventering av restaurangmusiker i Sverige hösten 1961 visade att de
svenska musikerna utgjorde 40 %, övriga nordiska musiker 17 % och de
utomnordiska 43 % av samtliga engagerade. Arbetsmarknadsstyrelsen fann
sig även föranlåten att fr. o. in. hösten 1961 föra en restriktivare utlänningspolitik.
Denna politik har i stort sett gått ut på att minska nyrekryteringen
men att i möjligaste mån godta fortsatt vistelse i landet av musiker
som redan hade arbetstillstånd.
Utredningen anser att skydd måste beredas den svenska arbetskraften
men att Sverige dock bör föra en så liberal utlänningspolitik beträffande
musiker och artister som möjligt. Det svåra problemet att förena dessa
båda principer syns kunna lösas endast genom ett kontinuerligt och förtroendefullt
samarbete mellan de berörda parterna: arbetsgivarna, arbetstagarna
och myndigheterna.
De artister som inte vunnit fast anställning är i högre grad än andra
yrkesutövare utsatta för olika slag av arbetslöshet. Genom att artisterna
ofta byter arbete förekommer en ganska omfattande omsättningsarbetslöshet.
Branschen kännetecknas även av starka säsongväxlingar. Arbetslöshet på
grund av hög ålder är ju ingenting som är särskilt utmärkande för artistbranschen,
men accentueras genom det hårda arbetet, som medför att artisten
ofta blir fortare utsliten än andra yrkesutövare. Artistbranschen har
även från tid till annan varit utsatt för stark strukturomvandling, som påverkat
sysselsättningen.
Den offentliga artistförmedlingen har i jämförelse med de privata förmedlingarna
ett större socialt ansvar för de arbetssökande. De medel som
står till förfogande för att möta arbetslösheten bland artisterna är — förutom
förmedling av arbete — ersättning från arbetslöshetskassor och koniantunderstöd
av arbetslöshetsnämnder, yrkesutbildning och omskolning
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1965 3
samt beredskapsarbeten och musikerhjälp. Om man handhar dessa medel
på ett förnuftigt sätt och vidtar rätt åtgärd i rätt tid, kan en stor del av
otryggheten i artistyrket elimineras.
Enligt utredningens uppfattning bör arbetsförmedling i förvärvssyfte
icke få förekomma. Försiktigheten bjuder emellertid att man inte binder
sig för lösningar som kan medföra svårigheter att tillgodose förmedlingsbehovet.
När privatagenterna försvinner måste den offentliga artistförmedlingen
samt organisationsförmedlingarna vara beredda att täcka hela
marknaden. Skulle av olika orsaker den offentliga förmedlingen och organisationsförmedlingarna
inte kunna fylla denna uppgift, måste frågan om
privatagenternas vara eller inte vara tas upp till omprövning.
Svenska musikerförbundet framhåller att år 1955 — när beslut om den
s. k. fria spriten t rädde i kraft — den svenska restaurangnäringen ansåg
sin ställning så hotad att utomordentliga åtgärder måste vidtagas för att
eliminera en befarad minskning i restaurangernas besöksfrekvens. Åtgärderna
kom att avse import av utländska musiker vilket medförde arbetslöshet
bland de svenska musikerna. Denna arbetslöshet har sedan avtagit
så småningom men inte på grund av att musikerarbete kunnat beredas
svenska restaurangmusiker utan genom att de så småningom måste söka
sig till andra yrken.
Till detta kommer enligt förbundets uppfattning att osäkerheten inom
yrket blivit allt större genom att orkestrarna engageras nästan uteslutande
för korta perioder. Många musiker tvingas skaffa sig extra sysselsättningar
för att kompensera inkomstbortfall under arbetslöshetsperioder.
Import av utländsk arbetstagare bör enligt förbundets mening icke få
föranleda arbetslöshet bland de svenska arbetstagarna. Förekomst av en
tillräckligt god svensk restaurangmusiker bör vara ett fullgott skäl för att
avslå arbetstillståndsansökan från en motsvarande utländsk musiker.
Förbundet tillstyrker motionerna.
Utskottet
I motionerna föreslås att riksdagen hos Kungl. Maj :t anhåller om utredning
och förslag beträffande de svenska musikernas arbetsmarknadssituation.
Såsom framgår av yttrande över motionerna har denna fråga i vissa
hänseenden ägnats uppmärksamhet av en inom arbetsmarknadsstyrelsen i
samråd med berörda intresseorganisationer inom branschen verkställd utredning,
s>Artistförmedlingsutredningen». Denna utredningsgrupp har i februari
1965 redovisat sina synpunkter och förslag. I utredningen framhålles
att musikeryrket är mycket internationellt betonat. Det område där de utländska
musikerna utgör det största inslaget är landets restauranger. År
-
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1965
betsmarknadsstyrelsen har, framhåller utredningen, fr, o. m. hösten 1961
funnit sig föranlåten att på detta område föra en restriktivare utlänningspolitik,
som gått ut på att minska nyrekryteringen men att i möjligaste
mån godta fortsatt vistelse i landet av musiker som redan har arbetstillstånd.
Problemet att förena erforderligt skydd för svenska musiker
med en så liberal utlänningspolitik som möjligt anser utredningen kunna
lösas endast genom ett kontinuerligt och förtroendefullt samarbete mellan
de berörda parterna: arbetsgivarna, arbetstagarna och myndigheterna.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i sitt yttrande vidare framhållit, att ansökningar
om arbetstillstånd för utomnordiska musiker alltid remitteras
till Svenska musikerförbundet och att styrelsen i regel inte tillstyrker tillståndsansökan
som förbundet avstyrker.
Möjligheterna att öka arbetstillfällena för musiker kan förutsättas bli
behandlade av konsertbyråutredningen, som har uppdrag att verkställa
utredning angående inrättande av en statlig konsertbyrå och därmed sammanhängande
spörsmål. I direktiven för denna utredning framhålles som
i hög grad sannolikt, att en ändamålsenligt konstruerad statlig konsertbyrå
med en därtill knuten rikskonsertorganisation bör kunna utgöra ett
verksamt redskap för det centrala syftet, nämligen musiklivets allsidiga utveckling
i vårt land. Enligt vad utskottet inhämtat kommer konsertbyråutredningen
att under våren 1965 framlägga ett delbetänkande angående
förmedling av artister och musiker i anslutning till artistförmedlingsutredningens
ovannämnda betänkande. Under våren 1966 avser konsertbyråutredningen
vidare att lämna sitt slutbetänkande med förslag till
rikskonsertorganisation. Den försöksverksamhet med rikskonserter som
utredningen påbörjat enligt sitt förslag år 1962, »Rikskonserter» (stenciIerat,
1962: 8), är planerad att fortsätta till hösten 1966 och avser, förutom
konserter i samarbete med de statsunderstödda oi’kestrarna, bl. a.
framförande av kammarmusik på olika musikområden genom tidigare
etablerade men även nyuppsatta ensembler.
Utskottet anser att de i motionerna berörda frågorna om de svenska musikernas
arbetsmöjligheter samt förutsättningarna för svenska ungdomars
utbildning och utkomst i musikeryrket är av väsentlig betydelse. De svårigheter
som kan uppstå genom konkurrens från utländska musiker synes
med nuvarande principer för behandling av ansökningar om arbetstillstånd
kunna bemästras genom samråd mellan myndigheterna, arbetsgivarna
och musikernas fackliga organisation. I övrigt ägnas frågan om musikernas
arbetsmarknadssituation för närvarande uppmärksamhet i pågående
och nyligen avslutade utredningar. I anslutning till dessa utredningar
vidtages och planeras åtgärder som synes ägnade att verka i motionernas
syfte. Med hänsyn härtill finner utskottet icke skäl att nu föreslå
något riksdagens initiativ på området utan hemställer,
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1965
5
att de likalydande motionerna I: 340 och II: 413 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 april 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Eric Gustaf Peterson, Oscar Carlsson,
Hedlund, Nyman, Yngve Persson, Helge Karlsson, Wååg och Blomquist;
från
andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Skoglösa,
fru Jäderberg, herrar Hamrin i Kalmar, Svensson i Kungälv, Lundmark,
Haglund, Rimås, Wikner, Börjesson i Glömminge, Nilsson i Agnäs och
Thylén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.