Skrivelse till Kungi. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag rörande en översiktlig riksplanering av i första hand våra kusttrakter.
1965-04-22 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:29, Skrivelse till Kungi. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag rörande en översiktlig riksplanering av i första hand våra kusttrakter.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1965
1
Nr 29
Utlåtande med anledning av dels § 21 i riksdagens revisorers berättelse
över den år 1961/ av dem verkställda granskningen
av statsverket, dels väckta motioner om översiktlig
riksplanering av kusttrakterna.
Planering för fritidsändamål. Under kommunikationsdepartementet, § 21,
har revisorerna föreslagit, att möjligheterna för upprättande av en översiktsplan
för landet eller för stora delar därav, innefattande en uppdelning
mellan olika intresseområden, tages under övervägande (Del I, s. 186—193).
Utlåtanden har avgivits av byggnadsstyrelsen, statens naturvårdsnämnd,
arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands, Blekinge,
Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus län och 1962 års fritidsutredning
(Del II, s. 121—141).
I detta sammanhang har utskottet till behandling upptagit de vid riksdagens
början väckta till allmänna beredningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1: 111 av herrar Skärman och Eric Gustaf Petersson och
II: 137 av fröken Elmén in. fl., i vilka motioner hemställes att riksdagen i
skrivelse till Kungi. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag rörande
en översiktlig riksplanering av i första hand våra kusttrakter.
I motionerna framhålles bl. a. att motsättningarna blir mången gång stora
mellan den enskilde individens privata dispositioner och genomförda eller
projekterade industrianläggningar. Det bör därför skapas en sådan ordning
för industrilokalisering att de olika intressena icke i onödan råkar i konflikt
med varandra. För att få en rationell markanvändning söker man på olika
sätt planera erforderliga åtgärder. Man bör därvid börja med den översiktliga
planeringen. Det är enligt gällande lagstiftning i första hand en kommunal
angelägenhet. Läget har emellertid väsentligt ändrats genom de senare
decenniernas utveckling, varför den översiktliga planeringen bör överflyttas
på högre nivå. En grovplanering på riksplanet är behövlig i första
hand för våra kusttrakter, där motsättningarna mellan olika intressen är
stora. Målet bör vara att en markspekulant skall kunna hänvisas till lämpligt
område utan att råka i konflikt med andras intressen.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion I: 111.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från arbetsmarknadsBihang
till riksdagens protokoll 1965. 11 sand. Nr 29
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1965
styrelsen, naturvårdsnämnden, byggnadsstyrelsen, Riksförbundet landsbygdens
folk (RLF), Svenska naturskyddsföreningen och Samfundet för hembygdsvård.
I yttrandena anföres bl. a. av
Arbetsmarknadsstyrelsen:
Styrelsen anser att bl. a. en översiktlig naturvårdsplanering behövs. Den
bör samordnas med annan samhällsplanering och bör därvid kunna bli till
vägledning för den fortsatta bebyggelseplaneringen och förhindra konflikter
i fråga om markanvändningen eller åtminstone göra det lättare att ta ställning
till sådana konflikter. En naturvårdsplanering har kommit i gång i
flera län. Styrelsen är av den uppfattningen att den bör intensifieras och
förutsätter att fritidsutredningen kommer att upptaga denna fråga till behandling.
Naturvårdsnämnden :
Naturvårdsnämnden har enligt sin instruktion bl. a. att leda arbetet med
att planmässigt inventera och utvälja naturområden som lämpligen bör särskilt
avsättas, samt att från naturvårdssynpunkt följa den allmänna byggnadsplaneringen
ävensom verka för att stränderna skyddas och att arbetsföretag,
vilka kan medföra bestående ändring av naturförhållandena, planläggs
och utförs med beaktande av deras inverkan på naturen. Med hänsyn
härtill har nämnden med oro iakttagit att såväl enskilda industrier som
statligt verk, utan beaktande av planerade eller vidtagna naturvårdsåtgärder,
ingår avtal med enskilda markägare om förvärv av mark, vars avsättande
som naturreservat aktualiserats, samt mark som länsstyrelsen sökt
skydda eller ur planeringssynpunkt få ett grepp om genom utfärdande av
strandlagsförordnanden eller byggnadsförbud enligt 122 § byggnadslagen.
Dylika markförvärv kan försvåra eller rent av omöjliggöra den markdisposition
som man eftersträvat med den tidigare planerings- och/eller skyddsåtgärden.
Det i motionerna anförda aktuella fallet synes avse vattenfallsverkets förvärv
av mark å Biskopshagen i Värö kommun, Hallands län. Där aktualiserades
redan i maj 1962 en ansökan om fridlysning som naturminne, varjämte
såväl strandlagsförordnande som förordnande enligt 122 § byggnadslagen
utfärdats. Besvär över en vägrad dispens för uppförande av sommarstuga
inom området har Kungl. Maj :t lämnat utan bifall så sent som den
5 februari 1965.
Det måste för den enskilde medborgaren synas högst anmärkningsvärt
att, medan han vägras bygga ett fritidshus på området på grund av att det
ur naturvårdssynpunkter skall bevaras, ett statligt verk inom samma område
planerar anläggande av en industri som kommer att helt förändra om
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1965 3
rådets natur. Detta exempel vitsorder väl vad motionärerna framhållit om
bristerna i den nuvarande planeringen.
För att en planering av ifrågavarande slag över huvud skall vara meningsfylld
är det ofrånkomligt att man går utöver såväl kommun- som länsgränser
och siktar till den för en större region bästa lösningen. Man bör i
detta sammanhang inte minst beakta att många av de nya industrierna och
i viss utsträckning även trafiklederna skapar betydande immissionsproblem
—- luft- och vattenföroreningar, buller etc. -— vilka mer eller mindre hårt
drabbar omgivande områden kanske på flera 10-tal kilometers avstånd.
Rekreationsvärdet av en kust kan därför nedsättas inom flera kommuner
av en felplacerad industri eller genom att en motorväg dragés för nära
stranden.
Naturvårdsnämnden anser att starkt behov föreligger av en översiktlig
riksplanering, främst i vad avser kusttrakterna, men nämnden är väl medveten
om svårigheterna att snabbt åstadkomma en för framtiden hållbar
prognos rörande behovet av mark för olika ändamål. Sålunda är redan t. ex.
det regionplanearbete, som nu bcdrives för ett begränsat antal kommuner
i Stockholms- och göteborgsregionerna, mycket tidskrävande. Risk kan föreligga
att det skulle ta så lång tid att upprätta en markanvändningsplan för
rikets kuster, att utvecklingen hinner före planeringen och de efterföljande
verkställighetsåtgärderna. Med hänsyn härtill finner naturvårdsnämnden
i likhet med motionärerna lämpligt att en utredning sker i syfte att komma
till rätta med nu berörda problem. Mot bakgrunden av de regler, som för
närvarande gäller i fråga om vattenbyggnadsföretag, bör bl. a. övervägas
lämpligheten att skapa någon form av förberedande anmälningsplikt för nya
industrier som söker sig till kustregionerna. En bedömning av det anmälda
företaget skulle därvid ske med deltagande av såväl berörda kommuner och
länsorgan som centrala planerings- och naturvårdsmyndigheter.
Vid utredningen bör även övervägas möjligheterna att få till stånd en
ändamålsenlig samordning av den föreslagna riksplaneringen och redan pågående
samhällsplanering av skilda slag. I detta sammanhang får naturvårdsnämnden
framhålla, att den planering som för närvarande äger rum
på naturvårdens område bör kunna utgöra ett värdefullt led i en planering
av rikskaraktär, inte minst beträffande västkusten, sydkusten och vissa delar
av ostkusten. Sålunda bedrivs inom åtskilliga län redan nu — delvis genom
de ökade resurser för naturvårdsarbete som ställts till länsstyrelsernas
förfogande — en naturvårdsplanering som nämnden hoppas kunna använda
för vissa regionala översikter. I överensstämmelse med statsmakternas intentioner
bör denna planering, därest tillräckliga anslag för markförvärv
och intrångsersätlningar till markägare beviljas, kunna resultera i bildande
av ett flertal naturreservat samt ökad tillämpning av naturvårdslagens bestämmelser
om strandskydds- och landskapsvårdsområden.
4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1965
Naturvårdsnämnden får slutligen påpeka att olägenheterna av nya industrier
och andra anläggningar ofta kan kraftigt reduceras genom förebyggande
anordningar. Man saknar dock ännu effektiva rättsmedel mot
bl. a. luftföroreningar och bullerstörningar. Den pågående immissionsutredningen
torde komma att framlägga förslag till särskild lagstiftning i denna
fråga.
Sammanfattningsvis vill naturvårdsnämnden framhålla, att vissa svårigheter
torde möta att åstadkomma och framför allt att genomföra en planering
av det slag motionerna åsyftar. Enligt nämndens mening kan dock en
riksöversikt i första hand avseende våra kuster, byggd på regionvis utförda
planeringar, vara av stort värde vid den betydelsefulla och ofta mycket svåra
avvägningen mellan industriintressets samt naturvårds- och fritidsintressenas
markbehov. Nämnden tillstyrker därför att denna fråga göres till föremål
för utredning.
Byggnadsstyrelsen :
På grundval av erfarenheterna från sin verksamhet kan byggnadsstyrelsen
vitsorda att de åsyftade problemen med deras vittgående återverkningar
— geografiskt likaväl som ekonomiskt — och deras ofta svårbemästrade
komplikationer på kommunal nivå ger anledning till allvarliga och växande
bekymmer. Med tanke på de vidsträckta områden som kan beröras av de
sammanvävda planläggnings- och lokaliseringsproblemen — exempelvis på
västkusten, i storstadsregionerna, i Skåne och vissa delar av Mälardalen -—
är det också uppenbart att vårt nuvarande system för regionplanering, sådant
det utformats i byggnadslagstiftningen, icke särskilt väl lämpar sig
för planläggningsuppgifter med denna storregionala räckvidd.
I den utredning rörande bebyggelseplaneringens läge som byggnadsstyrelsen
på Kungl. Maj :ts uppdrag verkställt och som publicerades i början
av förra året (Kungl. byggnadsstyrelsens publikationer 1964:2) förordade
styrelsen av olika skäl en översyn av byggnadslagstiftningen, bl. a. i fråga
om reglerna för den regionala planeringen. De synpunkter som kommit till
uttryck i den föreliggande motionen understryker ytterligare behovet av en
sådan översyn.
Såsom styrelsen i sitt yttrande över riksdagsrevisorernas berättelse även
framhållit kan det förväntas att 1962 års fritidsutredning i sitt nästa betänkande
kommer att framlägga förslag berörande bl. a. vissa av de problem
som här berörts. Innan ytterligare åtgärder för problemets fortsatta behandling
vidtages synes det därför lämpligt att man avvaktar detta betänkande,
vilket enligt uppgift kommer att publiceras inom kort.
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1965
5
RLF:
Det av motionärerna upptagna problemet synes vara beroende av frågan
om den kommunala självbestämmanderätten. I och för sig skulle det naturligtvis
vara av värde, om en riksplanering av våra marktillgångar kunde ske,
men enligt förbundets mening torde samverkan genom frivilliga åtgärder
kommuner emellan leda till acceptabla resultat. Förbundet vill ifrågasätta,
om den av motionärerna påyrkade utredningen verkligen skulle kunna leda
till sådana ställningstaganden, att någon reell nytta kunde uppkomma. I
första hand bör enligt förbundets mening andra vägar prövas och då — såsom
ovan framhållits — samarbete mellan kommunerna.
Svenska naturskyddsföreningen:
översiktlig planering är av stor betydelse för bevarande av naturens
rekreationsvärden. I frågor om markanvändningen uppstår ofta starka intressemotsättningar
mellan t. ex. företrädare för fritidsbebyggelse och rörligt
friluftsliv å ena sidan samt företrädare för industri och permanentbebyggelse
å andra sidan. Ej minst gäller detta mark i kusttrakterna. Avvägningen
är ofta svår att göra. Förutsättningarna för en avvägning rubbas
också genom att oförutsedda företag av genomgripande betydelse kommer
till.
Om planeringen skall fylla sitt ändamål, bör den icke begränsas till varje
kommun för sig eller till län utan i sina grunddrag ske efter större linjer.
Föreningen är väl medveten om de praktiska svårigheter som är förenade
härmed, men anser det ändå oundgängligt att man på ett tidigt stadium
överlägger om t. ex. placeringen av industrier som har väsentlig inverkan
på omgivningen. Föreningen vill därför livligt tillstyrka att åtgärder skyndsamt
vidtages för att det allmänna skall såvitt möjligt få utvecklingen
bättre i sin hand än nu är fallet. Ett minimum synes vara att det stadgas
plikt att göra anmälan till lämpligt organ på ett så tidigt stadium som möjligt.
Detta gäller bl. a. även statliga företag. Exempel på dylika förpliktelser
finns i olika sammanhang. I övrigt bör det centrala organet söka verka för
översiktliga bedömningar så alt man något så när vet vad som kan väntas.
Eljest handlar myndigheterna helt i blindo när det gäller naturvårdsplaneringen
i mindre sammanhang. Av vikt är, att den översiktliga bedömningen
ej binder sig för hårt eller fördjupar sig i detaljer utan blir tillräckligt följsam.
På vissa punkter bör man kunna taga mera definitiv ståndpunkt, i
andra hänseenden måste lämnas spelrum för olika möjligheter. I övrigt faller
det av sig självt att en översiktlig planering som går in på detaljer motverkar
sitt ändamål och för övrigt aldrig hinner genomföras.
Samfundet för hembygdsvård:
För att få fram goda och snabba resultat av en regionplanering är det
enligt vår mening önskvärt, att samarbete sker mellan de olika organ som
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1965
sysslar med inventeringar. Den pågående naturinventeringens resultat bör
sålunda utnyttjas vid en rationell regionplanering liksom den speciella inventeringen
av våra vatten, som utförts av professor G. Beskow och byrådirektör
G. Rasmusson.
Planfrågorna bör också i större utsträckning än som nu är fallet handhas
av länsstyrelserna, då kommunerna i allmänhet saknar den överblick och
de resurser som är nödvändiga. Kommunernas intressen är därtill ofta för
snävt ekonomiska för att kunna skapa för helheten lämpliga synteser av
planfrågorna.
Vi vill i detta sammanhang också peka på möjligheten att föra in planfrågorna
under regionplanekontoren, där sådana finnes. Här bör man ha
goda möjligheter att skapa den samordning som är nödvändig mellan olika
regioner; en sådan överblick är numer nödvändig då planerna ofta måste
skära över flera län.
Vad som för dagen torde vara nödvändigt är att söka få till stånd en
långtidsplanering för våra industrier och deras lokalisering. Den bör kunna
komma till stånd genom överläggningar mellan representanter för statsmakterna
och industrien. Planeringen för t. ex. fritidsbebyggelsen bör kunna
ske med hjälp av redan befintliga instrument. Det är dock framför allt samordningen
som för dagen är önskvärd.
Beträffande regionplaneringen måste dock alltid den reservationen göras,
att oförutsedda förändringar av utgångsläget hastigt kan förändra en uppgjord
plan, som därför alltid måste göras med reservationer för att ej binda
utvecklingen.
Utskottet
Revisorernas och motionärernas uppfattning om behovet av en översiktsplan
för hela landet eller stora delar därav har vunnit anslutning i flertalet
remissyttranden. Även utskottet finner påkallat att samhällsinsatser inriktas
på att snarast möjligt få till stånd en översiktlig riksomfattande planering
för fritidsändamål, som samordnas med annan samhällsplanering i
syfte att vägleda den fortsatta bebyggelseplaneringen.
1962 års fritidsutredning har i sitt första betänkande (SOU 1964: 7) redovisat
särskilda undersökningar rörande bl. a. fritidsbebyggelsens omfattning
och lokalisering, utvecklingstendenser och utformning samt vidare, i
sitt under februari 1965 avgivna betänkande del II Friluftslivet i samhällsplaneringen
(SOU 1965: 19), bl. a. framlagt förslag till allmän målsättning
för samhällets insatser på friluftslivets område samt allmänna riktlinjer för
den framtida lokaliseringen resp. den översiktliga planeringen av fritidsbebyggelse
och friluftsanläggningar. I 10 kap. av det sista betänkandet framläggs
även förslag om den samhälleliga organisationen på friluftslivets område.
Utredningen finner att organisationen bör byggas upp på tre ansvarsnivåer,
den kommunala, den regionala och den centrala. Frågan om central
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1965 7
instans bör, enligt utredningens mening, lösas genom att statens naturvårdsnämnd
utbyggs och ombildas.
I proposition nr 97 till innevarande års riksdag har Kungl. Maj:t framlagt
förslag om en gemensam organisation för naturvården, vattenvården och
luftvården. Statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vatten- och avloppsbyrå samt statens luftvårdsnämnd föreslås bli sammanförda
med statens naturvårdsnämnd, varigenom denna skulle bli central
myndighet för hela naturvårdsområdet. Därjämte föreslås länsingenjörskontoren
bli inordnade i länsstyrelserna. I propositionen understrykes även att
ökade insatser är nödvändiga för forskning och tekniskt utvecklingsarbete
på detta område och framhålles, att lagstiftningen på vatten- och luftvårdsområdena
bör utformas så att möjligheter finns att tillgodose naturvårdsintressena.
Föreliggande utredningar och förslag synes sålunda kunna skapa goda
organisatoriska förutsättningar för en framtida planering för fritidsändamål
och för en därmed samordnad samhällsplanering av kusttrakter och
andra delar av landet. Utskottet finner angeläget, att en sådan översiktsplanering
från statliga myndigheters sida på såväl central- som regionplanet
genomföres i samverkan med kommuner och landsting, som i detta hänseende
tagit värdefulla initiativ. Effektiva och snabbt resultatgivande insatser
från de statliga planeringsorganen torde — förutom en samordnad
organisation — kräva att goda resurser ställes till förfogande både centralt
och regionalt, varvid även behovet av att fortlöpande kunna följa utvecklingen
och tid efter annan revidera uppgjorda planer bör beaktas.
Utskottet anser sig icke böra tillstyrka motionärernas förslag om utredning
men vill under åberopande av det anförda hemställa,
att riksdagen i anledning av dess revisorers ifrågavarande
uttalande samt de likalydande motionerna I: 111 och II: 137
i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 22 april 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller, Sörlin, Eric Gustaf Peterson,
Hellebladh, Oscar Carlsson, Nyman, Axel Kristiansson och Helge Karlsson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Svensson i Kungälv, Lundmark, Haglund, Rimås, Wikner, Hyltander,
Nilsson i Agnäs och Johansson i Växjö.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1965:260 Skrivelse till Konungen i anledning av dels §21 i riksdagens revisorers berättelse över den år 196lf av dem verkställda granskningen av statsverket, dels väckta a1 i texten