Utlåtande i anledning av väckt motion angående rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården.
1965-04-29 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:36, Utlåtande i anledning av väckt motion angående rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965
1
Nr 36
Utlåtande i anledning av väckt motion angående rådgivningsverksamheten
inom nykterhetsvården.
I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet
hänvisad motion II: 710 av herr Svensson i Kungälv m. fl. hemställes,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av
rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården och därvid beakta frågan
huruvida det är möjligt att samordna denna med familje- och abortrådgivningsbyråerna
samt om utredning av sekretessbestämmelserna kring rådgivningsverksamheten.
I motionen framhålles att ett av de viktigaste syftena med 1954 års lag
om nykterhetsvård var att förskjuta tyngdpunkten i samhällets nykterhetsvård
från tvångsmässiga vårdformer till frivilliga förebyggande åtgärder
på ett tidigt stadium av alkoholmissbruk.
Nykterhetsnämnderna har i allmänhet, säger motionärerna, förenat de
s. k. hjälpåtgärderna och tvångsåtgärderna. I en del större kommuner har
emellertid s. k. rådgivningsbyråer för hjälpåtgärdsärendena inrättats, administrativt
delvis fristående från nämndernas övriga verksamhet. Dessa byråer
har i första hand vänt sig till förstagångsfyllerister.
Motionärerna framhåller att den viktigaste vårdprincipen i rådgivningsarbetet
är att behandlingen är frivillig. Den andra viktiga principen i behandlingen
vid rådgivningsbyråerna är kravet på sekretess i vårdärendena.
Vid de byråer som är delorgan inom nykterhetsnämnden har det uppstått
speciella problem och konflikter vad avser sekretessfrågor.
Rådgivning till och behandling av alkoholskadade människor måste vara
nykterhetsvårdens primära uppgift, och en första förutsättning för att behandling
skall komma till stånd är att klienterna känner odelat förtroende
för nykterhetsvårdens syfte och medel. Motionärerna framhåller, att verksamheten
i vissa avseenden kommit att sakna rättsligt stöd i nu gällande
lagstiftning.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från medicinalstyrelsen,
socialstyrelsen och Svenska nykterhetsvårdsförbundet.
Medicinalstyrelsen begränsar sitt yttrande till frågan huruvida man skall
särskilja familjerådgivnings- och abortrådgivningsbyråernas verksamhet från
rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården och anför:
familjeiådgivande verksamhet som under arens lopp flerstädes vuxil
fram har fått eu tämligen skiftande utformning, betingad av växlande lokala
Bihan g till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. AV 36
2
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965
förutsättningar, sammanhängande med olika huvudmannaskap och varierande
personella resurser. Först tillkomsten år 1960 (IvK nr 710, 1960) av
en reglerad, statsbidragsberättigad försöksverksamhet har skapat jämförbara
betingelser för en bedömning av den praktiskt lämpligaste organisationsformen
för familjerådgivning och därmed sammanhängande förebyggande
abortrådgivning. Hittills har emellertid statsbidrag endast beviljats
(8 mars 1968) till Stockholms stad, Östergötlands, Västmanlands, Kopparbergs
och Västernorrlands läns landsting för försöksverksamhet å fem platser.
För närvarande finns dock ytterligare sex framställningar av statsbidrag,
som tillstyrkts av medicinalstyrelsen. Det är särskilt bristen på kvalificerad
personal, som synes ha fördröjt utvecklingen av denna försöksverksamhet,
varför det nu tillgängliga erfarenhetsmaterialet är synnerligen begränsat. I
förarbetena (proposition nr 135, 1960) till bestämmelserna om försöksvis
anordnad familjerådgivning omnämnes visserligen de i sammanhanget ofta
synnerligen betydelsefulla alkoholfrågorna, men de intager dock en helt
undanskymd plats i förhållande till exempelvis den abortförbyggande rådgivningsverksamheten.
Vid några familj erådgivningsbyråer har man dock
funnit, att alkoholproblemen spelar en så viktig roll i de familjeproblem,
som kräver rådgivning och behandling, att man i viss utsträckning sökt
sammankoppla polikliniskt bedriven nykterhetsvård med familjerådgivning.
Detta torde organisatoriskt sett vara tämligen lätt att genomföra och
sannolikt praktiskt värdefullt, om båda verksamheterna är anslutna till ett
lasarett med dess tillgång på specialkunnig personal särskilt på läkarsidan.
Detta är möjligt med en organisation av typ I B (medicinalstyrelsens cirkulär
1960) — det vill säga en familjerådgivningsbyrå med abortrådgivning,
förlagd till sjukhus och under ledning av läkare — då byråns personal lämpligen
kan förstärkas med en konsulterande tjänsteman från nykterhetsnämnden,
i likhet med förhållandet beträffande juridiska och religiösa
problem, i vilka fall jurist respektive präst kunna anknytas till verksamheten.
Fn annan möjlighet är att låta en rådgivningsbyrå för alkoholfrågor helt
enkelt ingå i den ambulanta medicinska nyterhetsvård, som numera vanligtvis
finns organiserad som en mer eller mindre fristående del av den öppna
psykiatriska lasarettsvården.
Det synes emellertid vara mest rationellt att låta alla dessa olika men
nära sammanhängande former av rådgivningsverksamhet, som motiveras av
samlevnadsproblem inom familjens ram och som alla har ett betydande, ofta
dominerande inslag av rent medicinska och socialmedicinska, speciellt socialpsykiatriska,
problem, sammanföras organisatoriskt till en enda enhet inom
eller i anslutning till den öppna vården vid lasarett med tillgång till psykiatrisk
och annan medicinsk expertis. För sin del finner medicinalstyrelsen
att en långtgående integration mellan socialvård å ena sidan och hälso- och
sjukvård å andra sidan bör eftersträvas inom hela det socialmedicinska fältet
och anser att motionärerna belyst ett specialfall inom denna problematik.
Medicinalstyrelsen anser sålunda, att — trots hittills tämligen begränsade
erfarenheter — förutsättningar föreligger för en omfattande samordning
av familjerådgivning och däri ingående speciella verksamheter, men att
den närmare utformningen därav bör bli föremål för ytterligare utredning.
Socialstyrelsen anför:
Den i motionen berörda rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården
har vuxit fram som ett led i utbyggnaden av de frivilliga och öppna vårdformerna
sedan 1954 års lag om nykterhetsvård trädde i kraft. I författnings
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
.‘5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965
bestämmelser eller administrativa anvisningar saknas emellertid regler om
särskilda organisatoriska enheter för hjälpåtgärdsklientelet inom nykterhetsnämnds
verksamhetsområde. Det synes närmast ha varit av psykologiska
och terapeutiska skäl som särskilda byråer eller avdelningar inrättats
med det dubbla syltet att betjäna dels personer med nykterhetsanmärkningar,
som kunnat hänföras till 14 § NvL, dels spontant hjälpsökande alkoholmissbrukare,
som tidigare varit okända för nykterhetsnämnden.
Som anges i motionen har ett flertal sådana rådgivningsbyråer och alkoholpolikliniker
inrättats med nykterhetsnämnd som huvudman. De olika
byråerna uppvisar emellertid stora olikheter ifråga om organisation och inriktning
av verksamheten samt har en mer eller mindre fast anknytning till
nykterhetsnämnden. I vissa fall betjänar en rådgivningsbyrå både alkoholmissbrukare
som är s. k. hjälpåtgärdsärenden enligt 14 § NvL och spontant
hjälpsökande med mer eller mindre avancerade alkoholproblem, i andra fall
handlägges endast spontanärenden.
Motionärerna har uppmärksammat de förhållanden under vilka nykterhetsvårdens
rådgivningsbyråer arbetar. Sekretessfrågorna har därvid kommit
i förgrunden. Man har tagit fasta på att en hjälpsökande vid en rådgivningsbyrå
utgår ifrån, att vad han uppger om sina personliga förhållanden
inte i någon situation eller vid någon tidpunkt skall kunna leda till rättsliga
åtgärder riktade emot honom själv. Å andra sidan har nykterhetsnämnden,
varav rådgivningsbyrån är en avdelning, enligt gällande lagstiftning exempelvis
skyldighet att till länsstyrelse göra anmälan, när nämnden finner att
rätten för viss person att inneha körkort bör omprövas till följd av alkoholmissbruk.
I syfte att genom bland annat upplysningsverksamhet nå det dolda
missbruket och att därvid erbjuda största möjliga sekretesskydd har nykterhetsnämnderna
ofta föredragit att genom administrativa föreskrifter söka
hindra, att nykterhetsnämnden i övrigt tar del av rådgivningsbyråns aktinaterial.
Detta krav har, som motionärerna anfört, kommit att stå i motsatsställning
till övriga nykterhetsnämnden lagligen åliggande uppgifter.
Det är styrelsens uppfattning, att de nu verksamma rådgivningsbyråerna
blivit ett värdefullt inslag i utbyggnaden av de frivilliga och öppna vårdformerna
inom samhällets nykterhetsvård. Då det emellertid icke torde finnas
något lagligt stöd för att en rådgivningsbyrå, som utgör en avdelning av en
nykterhetsnämnd, skulle kunna arbeta helt fristående från nämnden i övrigt
och från gällande lagstiftning, synes det vara nödvändigt att klarhet skapas
om rådgivningsbyråers rättsliga ställning. Styrelsen instämmer därför med
motionärerna, att det är angeläget att villkoren för verksamhetens bedrivande
ägnas särskild uppmärksamhet.
Under åberopande av det anförda tillstyrker styrelsen motionärernas förslag,
att en utredning tillsättes med uppgift att utreda rådgivningsbyråverksamheten
inom nykterhetsvården och därvid särskilt uppmärksamma sekretessfrågorna.
Utredningen bör även ta under övervägande huruvida en samordning
med viss övrig rådgivningsbyråverksamhet är lämplig eller möjlig.
Svenska Nijkterhctsvårdsförbundet anför:
Som motionärerna framhållit har i vissa större kommuner inrättats rådgivnings-
eller informationsbyråer med uppgift alt handlägga hjälpåtgärdsärendena
inom nykterhetsnämnden. Ett av motiven till denna organisationsform
har varit önskemålet att därigenom bättre nå kontakt med personer
som har alkoholproblem och som av någon anledning har en negativ inställning
mot nykterhetsnämnden och därför ej vill uppsöka nämndens expedi
-
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965
tion. Genom att till rådgivningsbyrån knyta läkare och annan expertis och
genom en viss utåtriktad upplysningsverksamhet kring byråns arbetsuppgifter
har man sökt nå kontakt med personer som haft egen vilja att få hjälp
för sina alkoholproblem. Verksamheten har i allmänhet varit framgångsrik
och visat sig fylla ett behov.
Som ett till nykterhetsnämnden hörande organ skall formellt de uppgifter
rådgivningsbyrån erhåller stå till nämndens förfogande för den övriga verksamhet
som åligger denna. Den konflikt som då ofta uppkommer mellan de
frivilligt hjälpsökandes önskemål om sekretess för de uppgifter de lämnar
och de allmänna samhällsuppgifter nykterhetsnämnden är ålagd har i
motionen getts en god belysning.
Nykterhetsvårdsförbundet delar motionärernas uppfattning att trågan om
dessa rådgivnings- och informationsbyråers ställning blir föremål för utredning,
varvid angelägenheten ur samhällssynpunkt att nykterhetsnämnden
kan erhålla tillgång till alla byråns uppgifter om en persons alkoholproblem
får vägas mot det ur vårdsynpunkt starkt motiverade sekretesskyddet för
de vårdsökande hos en rådgivningsbyrå.
I motionen upptas även frågan om samordning av nykterhetsvårdens rådgivningsverksamhet
med familje- och arbortrådgivningen. I en eventuell
utredning om nykterhetsvårdens rådgivningsverksamhet kan denna fråga
— som med hänsyn till de olika rådgivningsverksamheternas skiftande karaktär
inte är självklar — bli föremål för grundlig prövning och avvägning.
Nykterhetsvårdsförbundet tillstyrker sålunda motionärernas hemställan
om utredning, vilken lämpligen bör ske i samband med den framtida översyn
av nykterhetsvården som torde bli erforderlig som en uppföljning av
1964 års nykterhetsvårdsundersökning.
Utskottet
Yrkandena i föreliggande motion innefattar förslag om utredning dels av
rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården med beaktande bl. a. av
möjligheterna till samordning med familje- och abortrådgivningen, dels om
sekretessbestämmelserna kring denna rådgivningsverksamhet.
Rådgivningsverksamheten har under senare år växt fram i anslutning till
en av grundprinciperna i 1954 års nykterhetsreform nämligen att tyngdpunkten
i samhällets nykterhetsvård skall förskjutas från tvångsmässiga
vårdformer till frivilliga förebyggande åtgärder. Det är enligt utskottets mening
angeläget att denna inriktning av nykterhetspolitiken fortsätter och
att rådgivningen i den förebyggande verksamheten utvecklas.
De hittills begränsade erfarenheterna kan tala för viss samordning med
rådgivning från andra socialvårdsorgan. Nykterhetsrådgivning kan naturligt
förekomma i samband med såväl abort- som familjerådgivning. Det är
emellertid inte uteslutet att utvecklingen av rådgivningsverksamheten kan
komma att ske i former som gör en sådan samordning mindre lämplig. Utskottet
finner att bedömningen av den i motionen väckta samordningsfrågan
bör anstå tills ytterligare erfarenheter vunnits. Underlag för en sådan bedömning
kan sannolikt förväntas från den under innevarande år tillsatta
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965 5
utredningen angående abortlagens tillämpning. Beträffande familjerådgivningen
har utskottet i sitt utlåtande nr 18/1964, som riksdagen givit till känna
i skrivelse till Kungl. Maj :t, framhållit att det vore påkallat med en allsidig
översyn av förhållandena på området i syfte att utröna vilka åtgärder från
statens sida som kan och bör företagas för att stimulera en effektiv familjerådgivning.
Därvid borde även spörsmålen om personal för verksamheten
beaktas.
Beträffande uppbyggnaden i övrigt av nykterhetsrådgivningen har i motionen
framhållits sambandet med nu pågående kartläggning av nykterhetsvårdsklientelet
genom 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. Denna kan
komma att ge underlag för utformningen av nykterhetsrådgivningen i framtiden
liksom den av utskottet i utlåtande nr 34/1965 förordade nykterhetspolitiska
utredningen kan väntas behandla även rådgivningsfrågoma.
Motionärerna har fäst uppmärksamheten på att behovet av sekretess
kring nykterhetsrådgivning är väsentligt. Denna uppfattning bekräftas i
remissyttrandena. Det är enligt utskottets mening av stor betydelse för effekten
av rådgivningen att denna bedrives under former som möjliggör förtroendefull
överläggning mellan rådgivaren och klienten. Frågorna om handlingars
sekretess utreds för närvarande av offentlighetskommittén, som tillkallades
år 1960 och i januari 1964 publicerat en diskussionspromemoria
om offentlighet och sekretess. I denna promemoria har bl. a. framlagts förslag
till bestämmelser om »förtroendesekretess» i fråga om handlingar rörande
den som söker råd eller hjälp i annat än ekonomisk angelägenhet.
Enligt direktiven för kommittén skall till bedömning även kunna upptagas
utformning av regler rörande tystnadsplikt, som beröres av lagstiftningen
om handlingssekretess. Motionärernas synpunkter i dessa avseenden torde
därför till stor del komma att bli beaktade icke blott i förenämnda utredningar
om nykterhetsvård och nykterhetspolitik utan även under offentlighetskommitténs
fortsatta arbete.
Med hänsyn till vad ovan anförts finner utskottet motionärernas förslag
om utredning icke böra tillstyrkas utan hemställer,
att motion II: 710 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 29 april 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin*, Eric Gustaf Peterson,
Hellebladh, Oscar Carlsson, Nyman, Axel Kristiansson och Helge Karlsson;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar
Svensson i Kungälv, Lundmark, Haglund, Rimås, Wikner, Nilsson i Agnas,
Andersson i Örebro och Johansson i Växjö.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
ESSELTE AS. STHLM SS
514700
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.