Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården.

1965-04-29 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:36, Utlåtande i anledning av väckt motion angående rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av väckt motion angående rådgivningsverksamheten

inom nykterhetsvården.

I en inom andra kammaren väckt och till allmänna beredningsutskottet

hänvisad motion II: 710 av herr Svensson i Kungälv m. fl. hemställes,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning av

rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården och därvid beakta frågan

huruvida det är möjligt att samordna denna med familje- och abortrådgivningsbyråerna

samt om utredning av sekretessbestämmelserna kring rådgivningsverksamheten.

I motionen framhålles att ett av de viktigaste syftena med 1954 års lag

om nykterhetsvård var att förskjuta tyngdpunkten i samhällets nykterhetsvård

från tvångsmässiga vårdformer till frivilliga förebyggande åtgärder

på ett tidigt stadium av alkoholmissbruk.

Nykterhetsnämnderna har i allmänhet, säger motionärerna, förenat de

s. k. hjälpåtgärderna och tvångsåtgärderna. I en del större kommuner har

emellertid s. k. rådgivningsbyråer för hjälpåtgärdsärendena inrättats, administrativt

delvis fristående från nämndernas övriga verksamhet. Dessa byråer

har i första hand vänt sig till förstagångsfyllerister.

Motionärerna framhåller att den viktigaste vårdprincipen i rådgivningsarbetet

är att behandlingen är frivillig. Den andra viktiga principen i behandlingen

vid rådgivningsbyråerna är kravet på sekretess i vårdärendena.

Vid de byråer som är delorgan inom nykterhetsnämnden har det uppstått

speciella problem och konflikter vad avser sekretessfrågor.

Rådgivning till och behandling av alkoholskadade människor måste vara

nykterhetsvårdens primära uppgift, och en första förutsättning för att behandling

skall komma till stånd är att klienterna känner odelat förtroende

för nykterhetsvårdens syfte och medel. Motionärerna framhåller, att verksamheten

i vissa avseenden kommit att sakna rättsligt stöd i nu gällande

lagstiftning.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från medicinalstyrelsen,

socialstyrelsen och Svenska nykterhetsvårdsförbundet.

Medicinalstyrelsen begränsar sitt yttrande till frågan huruvida man skall

särskilja familjerådgivnings- och abortrådgivningsbyråernas verksamhet från

rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården och anför:

familjeiådgivande verksamhet som under arens lopp flerstädes vuxil

fram har fått eu tämligen skiftande utformning, betingad av växlande lokala

Bihan g till riksdagens protokoll 1965. 11 samt. AV 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965

förutsättningar, sammanhängande med olika huvudmannaskap och varierande

personella resurser. Först tillkomsten år 1960 (IvK nr 710, 1960) av

en reglerad, statsbidragsberättigad försöksverksamhet har skapat jämförbara

betingelser för en bedömning av den praktiskt lämpligaste organisationsformen

för familjerådgivning och därmed sammanhängande förebyggande

abortrådgivning. Hittills har emellertid statsbidrag endast beviljats

(8 mars 1968) till Stockholms stad, Östergötlands, Västmanlands, Kopparbergs

och Västernorrlands läns landsting för försöksverksamhet å fem platser.

För närvarande finns dock ytterligare sex framställningar av statsbidrag,

som tillstyrkts av medicinalstyrelsen. Det är särskilt bristen på kvalificerad

personal, som synes ha fördröjt utvecklingen av denna försöksverksamhet,

varför det nu tillgängliga erfarenhetsmaterialet är synnerligen begränsat. I

förarbetena (proposition nr 135, 1960) till bestämmelserna om försöksvis

anordnad familjerådgivning omnämnes visserligen de i sammanhanget ofta

synnerligen betydelsefulla alkoholfrågorna, men de intager dock en helt

undanskymd plats i förhållande till exempelvis den abortförbyggande rådgivningsverksamheten.

Vid några familj erådgivningsbyråer har man dock

funnit, att alkoholproblemen spelar en så viktig roll i de familjeproblem,

som kräver rådgivning och behandling, att man i viss utsträckning sökt

sammankoppla polikliniskt bedriven nykterhetsvård med familjerådgivning.

Detta torde organisatoriskt sett vara tämligen lätt att genomföra och

sannolikt praktiskt värdefullt, om båda verksamheterna är anslutna till ett

lasarett med dess tillgång på specialkunnig personal särskilt på läkarsidan.

Detta är möjligt med en organisation av typ I B (medicinalstyrelsens cirkulär

1960) — det vill säga en familjerådgivningsbyrå med abortrådgivning,

förlagd till sjukhus och under ledning av läkare — då byråns personal lämpligen

kan förstärkas med en konsulterande tjänsteman från nykterhetsnämnden,

i likhet med förhållandet beträffande juridiska och religiösa

problem, i vilka fall jurist respektive präst kunna anknytas till verksamheten.

Fn annan möjlighet är att låta en rådgivningsbyrå för alkoholfrågor helt

enkelt ingå i den ambulanta medicinska nyterhetsvård, som numera vanligtvis

finns organiserad som en mer eller mindre fristående del av den öppna

psykiatriska lasarettsvården.

Det synes emellertid vara mest rationellt att låta alla dessa olika men

nära sammanhängande former av rådgivningsverksamhet, som motiveras av

samlevnadsproblem inom familjens ram och som alla har ett betydande, ofta

dominerande inslag av rent medicinska och socialmedicinska, speciellt socialpsykiatriska,

problem, sammanföras organisatoriskt till en enda enhet inom

eller i anslutning till den öppna vården vid lasarett med tillgång till psykiatrisk

och annan medicinsk expertis. För sin del finner medicinalstyrelsen

att en långtgående integration mellan socialvård å ena sidan och hälso- och

sjukvård å andra sidan bör eftersträvas inom hela det socialmedicinska fältet

och anser att motionärerna belyst ett specialfall inom denna problematik.

Medicinalstyrelsen anser sålunda, att — trots hittills tämligen begränsade

erfarenheter — förutsättningar föreligger för en omfattande samordning

av familjerådgivning och däri ingående speciella verksamheter, men att

den närmare utformningen därav bör bli föremål för ytterligare utredning.

Socialstyrelsen anför:

Den i motionen berörda rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården

har vuxit fram som ett led i utbyggnaden av de frivilliga och öppna vårdformerna

sedan 1954 års lag om nykterhetsvård trädde i kraft. I författnings
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

.‘5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965

bestämmelser eller administrativa anvisningar saknas emellertid regler om

särskilda organisatoriska enheter för hjälpåtgärdsklientelet inom nykterhetsnämnds

verksamhetsområde. Det synes närmast ha varit av psykologiska

och terapeutiska skäl som särskilda byråer eller avdelningar inrättats

med det dubbla syltet att betjäna dels personer med nykterhetsanmärkningar,

som kunnat hänföras till 14 § NvL, dels spontant hjälpsökande alkoholmissbrukare,

som tidigare varit okända för nykterhetsnämnden.

Som anges i motionen har ett flertal sådana rådgivningsbyråer och alkoholpolikliniker

inrättats med nykterhetsnämnd som huvudman. De olika

byråerna uppvisar emellertid stora olikheter ifråga om organisation och inriktning

av verksamheten samt har en mer eller mindre fast anknytning till

nykterhetsnämnden. I vissa fall betjänar en rådgivningsbyrå både alkoholmissbrukare

som är s. k. hjälpåtgärdsärenden enligt 14 § NvL och spontant

hjälpsökande med mer eller mindre avancerade alkoholproblem, i andra fall

handlägges endast spontanärenden.

Motionärerna har uppmärksammat de förhållanden under vilka nykterhetsvårdens

rådgivningsbyråer arbetar. Sekretessfrågorna har därvid kommit

i förgrunden. Man har tagit fasta på att en hjälpsökande vid en rådgivningsbyrå

utgår ifrån, att vad han uppger om sina personliga förhållanden

inte i någon situation eller vid någon tidpunkt skall kunna leda till rättsliga

åtgärder riktade emot honom själv. Å andra sidan har nykterhetsnämnden,

varav rådgivningsbyrån är en avdelning, enligt gällande lagstiftning exempelvis

skyldighet att till länsstyrelse göra anmälan, när nämnden finner att

rätten för viss person att inneha körkort bör omprövas till följd av alkoholmissbruk.

I syfte att genom bland annat upplysningsverksamhet nå det dolda

missbruket och att därvid erbjuda största möjliga sekretesskydd har nykterhetsnämnderna

ofta föredragit att genom administrativa föreskrifter söka

hindra, att nykterhetsnämnden i övrigt tar del av rådgivningsbyråns aktinaterial.

Detta krav har, som motionärerna anfört, kommit att stå i motsatsställning

till övriga nykterhetsnämnden lagligen åliggande uppgifter.

Det är styrelsens uppfattning, att de nu verksamma rådgivningsbyråerna

blivit ett värdefullt inslag i utbyggnaden av de frivilliga och öppna vårdformerna

inom samhällets nykterhetsvård. Då det emellertid icke torde finnas

något lagligt stöd för att en rådgivningsbyrå, som utgör en avdelning av en

nykterhetsnämnd, skulle kunna arbeta helt fristående från nämnden i övrigt

och från gällande lagstiftning, synes det vara nödvändigt att klarhet skapas

om rådgivningsbyråers rättsliga ställning. Styrelsen instämmer därför med

motionärerna, att det är angeläget att villkoren för verksamhetens bedrivande

ägnas särskild uppmärksamhet.

Under åberopande av det anförda tillstyrker styrelsen motionärernas förslag,

att en utredning tillsättes med uppgift att utreda rådgivningsbyråverksamheten

inom nykterhetsvården och därvid särskilt uppmärksamma sekretessfrågorna.

Utredningen bör även ta under övervägande huruvida en samordning

med viss övrig rådgivningsbyråverksamhet är lämplig eller möjlig.

Svenska Nijkterhctsvårdsförbundet anför:

Som motionärerna framhållit har i vissa större kommuner inrättats rådgivnings-

eller informationsbyråer med uppgift alt handlägga hjälpåtgärdsärendena

inom nykterhetsnämnden. Ett av motiven till denna organisationsform

har varit önskemålet att därigenom bättre nå kontakt med personer

som har alkoholproblem och som av någon anledning har en negativ inställning

mot nykterhetsnämnden och därför ej vill uppsöka nämndens expedi
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965

tion. Genom att till rådgivningsbyrån knyta läkare och annan expertis och

genom en viss utåtriktad upplysningsverksamhet kring byråns arbetsuppgifter

har man sökt nå kontakt med personer som haft egen vilja att få hjälp

för sina alkoholproblem. Verksamheten har i allmänhet varit framgångsrik

och visat sig fylla ett behov.

Som ett till nykterhetsnämnden hörande organ skall formellt de uppgifter

rådgivningsbyrån erhåller stå till nämndens förfogande för den övriga verksamhet

som åligger denna. Den konflikt som då ofta uppkommer mellan de

frivilligt hjälpsökandes önskemål om sekretess för de uppgifter de lämnar

och de allmänna samhällsuppgifter nykterhetsnämnden är ålagd har i

motionen getts en god belysning.

Nykterhetsvårdsförbundet delar motionärernas uppfattning att trågan om

dessa rådgivnings- och informationsbyråers ställning blir föremål för utredning,

varvid angelägenheten ur samhällssynpunkt att nykterhetsnämnden

kan erhålla tillgång till alla byråns uppgifter om en persons alkoholproblem

får vägas mot det ur vårdsynpunkt starkt motiverade sekretesskyddet för

de vårdsökande hos en rådgivningsbyrå.

I motionen upptas även frågan om samordning av nykterhetsvårdens rådgivningsverksamhet

med familje- och arbortrådgivningen. I en eventuell

utredning om nykterhetsvårdens rådgivningsverksamhet kan denna fråga

— som med hänsyn till de olika rådgivningsverksamheternas skiftande karaktär

inte är självklar — bli föremål för grundlig prövning och avvägning.

Nykterhetsvårdsförbundet tillstyrker sålunda motionärernas hemställan

om utredning, vilken lämpligen bör ske i samband med den framtida översyn

av nykterhetsvården som torde bli erforderlig som en uppföljning av

1964 års nykterhetsvårdsundersökning.

Utskottet

Yrkandena i föreliggande motion innefattar förslag om utredning dels av

rådgivningsverksamheten inom nykterhetsvården med beaktande bl. a. av

möjligheterna till samordning med familje- och abortrådgivningen, dels om

sekretessbestämmelserna kring denna rådgivningsverksamhet.

Rådgivningsverksamheten har under senare år växt fram i anslutning till

en av grundprinciperna i 1954 års nykterhetsreform nämligen att tyngdpunkten

i samhällets nykterhetsvård skall förskjutas från tvångsmässiga

vårdformer till frivilliga förebyggande åtgärder. Det är enligt utskottets mening

angeläget att denna inriktning av nykterhetspolitiken fortsätter och

att rådgivningen i den förebyggande verksamheten utvecklas.

De hittills begränsade erfarenheterna kan tala för viss samordning med

rådgivning från andra socialvårdsorgan. Nykterhetsrådgivning kan naturligt

förekomma i samband med såväl abort- som familjerådgivning. Det är

emellertid inte uteslutet att utvecklingen av rådgivningsverksamheten kan

komma att ske i former som gör en sådan samordning mindre lämplig. Utskottet

finner att bedömningen av den i motionen väckta samordningsfrågan

bör anstå tills ytterligare erfarenheter vunnits. Underlag för en sådan bedömning

kan sannolikt förväntas från den under innevarande år tillsatta

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965 5

utredningen angående abortlagens tillämpning. Beträffande familjerådgivningen

har utskottet i sitt utlåtande nr 18/1964, som riksdagen givit till känna

i skrivelse till Kungl. Maj :t, framhållit att det vore påkallat med en allsidig

översyn av förhållandena på området i syfte att utröna vilka åtgärder från

statens sida som kan och bör företagas för att stimulera en effektiv familjerådgivning.

Därvid borde även spörsmålen om personal för verksamheten

beaktas.

Beträffande uppbyggnaden i övrigt av nykterhetsrådgivningen har i motionen

framhållits sambandet med nu pågående kartläggning av nykterhetsvårdsklientelet

genom 1964 års nykterhetsvårdsundersökning. Denna kan

komma att ge underlag för utformningen av nykterhetsrådgivningen i framtiden

liksom den av utskottet i utlåtande nr 34/1965 förordade nykterhetspolitiska

utredningen kan väntas behandla även rådgivningsfrågoma.

Motionärerna har fäst uppmärksamheten på att behovet av sekretess

kring nykterhetsrådgivning är väsentligt. Denna uppfattning bekräftas i

remissyttrandena. Det är enligt utskottets mening av stor betydelse för effekten

av rådgivningen att denna bedrives under former som möjliggör förtroendefull

överläggning mellan rådgivaren och klienten. Frågorna om handlingars

sekretess utreds för närvarande av offentlighetskommittén, som tillkallades

år 1960 och i januari 1964 publicerat en diskussionspromemoria

om offentlighet och sekretess. I denna promemoria har bl. a. framlagts förslag

till bestämmelser om »förtroendesekretess» i fråga om handlingar rörande

den som söker råd eller hjälp i annat än ekonomisk angelägenhet.

Enligt direktiven för kommittén skall till bedömning även kunna upptagas

utformning av regler rörande tystnadsplikt, som beröres av lagstiftningen

om handlingssekretess. Motionärernas synpunkter i dessa avseenden torde

därför till stor del komma att bli beaktade icke blott i förenämnda utredningar

om nykterhetsvård och nykterhetspolitik utan även under offentlighetskommitténs

fortsatta arbete.

Med hänsyn till vad ovan anförts finner utskottet motionärernas förslag

om utredning icke böra tillstyrkas utan hemställer,

att motion II: 710 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 29 april 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 36 år 1965

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Sörlin*, Eric Gustaf Peterson,

Hellebladh, Oscar Carlsson, Nyman, Axel Kristiansson och Helge Karlsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Jäderberg, herrar

Svensson i Kungälv, Lundmark, Haglund, Rimås, Wikner, Nilsson i Agnas,

Andersson i Örebro och Johansson i Växjö.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

ESSELTE AS. STHLM SS

514700

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.