Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökade samhällsinsatser för svårt handikappade.

1965-05-04 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1965:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökade samhällsinsatser för svårt handikappade.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1965

1

Nr 39

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökade samhällsinsatser

för svårt handikappade.

I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 250 av herr Eric Carlsson m. fl. och II: 311 av herr Gustavsson i Alvesta

m. fl. föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om

skyndsam utredning och förslag rörande samhällets insatser för svårt handikappades

situation i samhället, särskilt avseende utbildning, sysselsättning

och möjligheterna till särskilda bostadsområden, i enlighet med vad som

anförts i motionerna.

Enligt motionerna är ett av de fel samhället tidigare begått i sin handikappvård

att man sökt lösa problemen efter en mall med hänsyn till handikappets

orsak. Något genomarbetat program för hur man skall lösa problemen

inom något delområde har ännu ej presenterats från samhällets sida.

Motionärerna tar sikte på lösandet av problem för yngre normalbegåvade

men på olika sätt mycket svårt handikappade människor som inte på egen

hand kan klara sig i en invalidbostad. Handikappade människor måste få

möjlighet att verka inom så många av samhällslivets områden som möjligt.

Samhället bör parallellt med nuvarande ordning även söka anställa handikappade

inom handikappvården. Akademiker och andra med god utbildning

och tidigare lärarerfarenhet, vilka blivit handikappade genom t. ex. polio

eller bilolyckor, bör kunna utnyttjas bl. a. vid undervisning av rörelsehämmade.

Det är nödvändigt att samhället för de svårt handikappade efter skolgångens

avslutning skapar en tillfredsställande bostadsmiljö. Man bör där

på allt sätt eliminera karaktären av anstalt genom att se till att alla har en

uppgift att fylla och att de handikappade erhåller lön för utfört arbete.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 311.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från De vanföras riksförbund

(DVR), som anfört bl. a.:

Den tekniska utvecklingen samt samhällets olika åtgärder för att överbrygga

problem som uppstår genom fysiska handikapp har i allt större utsträckning

fört ut även mycket höggradigt handikappade till arbetslivet. Förutsättningarna

för ett lyckat resultat av denna rehabiliteringsverksamhet har varit

att vederbörande myndigheter haft en positiv syn på de handikappade. Alla

berörda parter måste vara inställda på att lösa de problem som de handikappade

möter i bostaden, kommunikationslederna och på arbetsplatserna. Förutsättningen

för att denna grupp medborgare skall få så normala levnadsbetingelser

som möjligt är att man ger den enskilde eu så kvalificerad ut
llihang

till riksdagens protokoll 1965. It sand. Nr 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr .1.9 år 1965

bildning som vederbörande kan tillgodogöra sig. Genom att höggradigt handikappade

har heretts möjlighet att bedriva högre studier vid gymnasier och

högskolor har de också kunnat erhålla arbete, vilket annars inte hade varit

möjligt.

Det finns gott om exempel på ungdomar, som efter avlagd studentexamen,

genomgång av högre handelsskola eller annan likvärdig utbildning erhållit

arbete och senare avancerat i företagen trots att deras invaliditet gjort det

omöjligt för dem att förflytta sig utanför sitt arbetsrum utan annans hjälp.

Staten har ställt medel till förfogande för inköp och drift av invalidbilar

och genom stimulansbidrag har man fått fram specialinredda bostäder. Enligt

förbundets uppfattning bör näringshjälpen och de olika stimulansbidragen

lämnas efter mycket generösa regler. EU rehabiliteringsarbete får inte

stoppas av formella skäl. Sålunda hör invalidbilen ställas till den handikappades

förfogande i ett mycket tidigt stadium, nämligen redan när vederbörande

börjar sin utbildning. Under utbildningstiden bör samhället kunna

garantera vederbörande driftskostnader för bilen. Vidare är det angeläget

att stat och kommun i samråd löser frågan om hyreskostnaderna för invalidbostäder.

De nu producerade bostäderna betingar i regel ett så högt pris afl

de handikappade, som är i bäst behov av specialinredda bostäder, icke har

råd att hyra dessa. En del kommuner har efter förslag från DVR och på

rekommendation av kommunförbunden infört kommunala subventioner, innebärande

att hyran icke skall uppgå till mer än 20 %, ibland 15 %, av familjeinkomsten.

Man har emellertid i mycket liten utsträckning infört dessa

regler i kommunerna, varför det kan visa sig nödvändigt att genom statliga

åtgärder sänka hyreskostnaden, t. ex. genom att till invalidbostad beviljas

särskilt förmånliga lån.

Vid arbetsplacering av höggradigt handikappade visar det sig många gånger

nödvändigt att införa specialarrangemang, t. ex. installation av lyftplattor

vid entrén vid arbetsplatsen, inköp av elektriskt drivna kontorsmaskiner,

ändringar på redan installerade maskiner, ramper vid trappor och mycket

annat. Kostnaderna för detta belastar nu arbetsgivaren och i den mån som

denna icke har speciellt socialt intresse eller ser frågan utur PR-synpunkt,

kan kostnadsfrågan bli orsak till att anställning icke kommer till stånd.

Här bör arbetsmarknadsverket ha möjlighet att utan alltför restriktiva regler

bekosta de arrangemang som är nödvändiga för att en höggradigt handikappad

skall kunna utföra sitt arbete och ta sig till och från arbetsplatsen

på ett någorlunda normalt sätt. Bidrag bör kunna utgå även till hyra av

garageplats när parkering av invalidbil måste ske i befintligt garage i byggnaden

där arbetsplatsen är belägen.

Förbundet framhöll redan i yttrande över motion till 1964 års riksdag att

det förhållandet att man är invalidiserad icke innebär att man är speciellt

lämpad att undervisa handikappade elever. Personer med höggradig invaliditet,

som erhållit vidareutbildning, bör få möjlighet till arbetsplacering på

samma grunder som andra sökande. Förbundet vill emellertid starkt understryka

att staten bör ytterligare liberalisera sina anställningsnormer. Eu

översyn bör ske av Kungl. Maj :ts brev som nu reglerar anställandet av partiellt

arbetsföra i statlig tjänst. Förhållandet att en person är rörelsehindrad

skall icke hindra denne från att bli t. ex. lärare. Även om gällande regler rörande

anställande av handikappade i statlig tjänst är positivt skrivna är

man ofta i de statliga verken restriktiv när man skall handlägga de konkreta

ärendena. Bestämmelserna för anställande i statlig tjänst av här ifrågava
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

,‘5

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1965

rande grupp medborgare bör därför icke innehålla några begränsningar när

det gäller invaliditeten. I likhet med vad som nu sker på den enskilda sektorn,

bör staten ha möjlighet att anställa eu rörelsehindrad även om vederbörande

endast har möjlighet att vara verksam inom arbetslivet kanske 10 år.

Genom den utbyggnad av handikappvårdens skolväsende som nu skett och

planeras kommer vi att få många unga handikappade med en kvalificerad

utbildning, trots att deras rörelseförmåga är mycket starkt begränsad. I den

tekniska värld som vi i dag lever i bör det emellertid vara möjligt att utnyttja

deras kunnande. I första hand bör man försöka bereda vederbörande en för

dem speciellt lämplig arbetsplats och skapa garantier för att de får behålla

denna speciellt utvalda arbetsplats utan att bli utslagna av annan sökande.

Det är icke alltför ovanligt att man av formella skäl flyttar en höggradigt

handikappad från en lämplig arbetsplats och att det sedan visar sig att man

icke kan bereda vederbörande lämplig sysselsättning på annat håll.

De Vanföras Riksförbund vill liksom tidigare ta avstånd från tanken att

man skapar speciella bostadsområden för handikappade. I första hand bör

bostadsfrågan lösas genom spridda invalidbostäder ute i samhället eller

hellre genom att man överhuvudtaget i fortsättningen bygger både bostäder,

offentliga byggnader och kommunikationsmedel handikappvänligt. Förbundet

hyser stora förhoppningar till statens institut för byggnadsforskning och

dess utredning av denna fråga. Det är emellertid riktigt som motionärerna

anger att det finns eu mindre grupp, kanske ett par tusen personer, som är

i behov av servicebostäder där de kan få hjälp vid uppstigande och sänggående,

med toalettbestyr, städning och med matservice. Dessa handikappade

medborgare är spridda över hela landet och det är varken i deras eller samhällets

intresse att föra samman dem i speciella bostadsområden. De skall

självfallet ha möjlighet att bosätta sig inom områden där de har kontakt med

anförvanter och där de kan finna de lämpligaste utkomstmöjligheterna och

trivsel. Med hänsyn till arbetsfrågan kan det självfallet vara nödvändigt att

de kan söka sig till tätortsområden. Förbundet har vid flera tillfällen fört

fram förslag om att det i tätorter skapas smärre inackorderingshem med

ca It)—20 gäster i enlighet med motionärernas förslag. Dessa inackorderingshem

kan ligga i flerfamiljshus men självfallet också i enplansradhus.

Förutsättningen är emellertid att bostäderna icke betraktas som vårdplatser

utan som vanliga bostäder och att bosättningen icke hindras av mantalsskrivningsreglerna.

Förbundet vill instämma i motionärernas tankegångar om att man skapar

skyddad verksamhet även i form av intellektuella arbeten. Många av

dem som nu erhåller utbildning inom handikappvårdens skolväsende har

behov av den formen av sysselsättning i den mån de icke kan placeras direkt

ute på marknaden.

Det synes vara svårt att på grundval av enbart de olika punktinsatser, som

nu görs för att bereda handikappade utbildning och sysselsättning, lösa alla

de problem som höggradig invaliditet för med sig. För att nå några resultat

måste man komma fram till ett flexibelt system. Det är nödvändigt att man

i ett enda sammanhang och mycket snabbt löser bostads- och transportfrågan

samt att man anskaffar erforderliga tekniska hjälpmedel, då det oftast

kan röra sig om en förberedelse- och beslutstid för den beslutande instansen

på ca 1 vecka för att man skall lyckas med en arbetsplacering.

DVR kan för sin del finna det lämpligt alt dessa frågor tages upp inom

slutens handikappråd samt inom den utredning som socialminslern uttalat

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1965

sig beredd att tillsätta för genomgång av höggradigt handikappades speciella

problem. Förbundet vill därför hos utskottet förorda att frågan hänskjutes

till Kungl. Maj :t för prövning enligt de intentioner som förbundet här fört

fram i detta yttrande.

Utskottet

I motionerna föreslås utredning rörande samhällets insatser för svårt

handikappade, särskilt avseende utbildning, sysselsättning och möjligheter

till särskilda bostadsområden.

Utskottet liar tidigare haft att handlägga frågor om de handikappades

situation i samhället och därvid understrukit vikten av energiska insatser

från det allmännas sida för att lösa olika problem på detta område. I utlåtande

nr 13 till 1964 års riksdag i anledning av där väckta motioner har

utskottet sålunda behandlat frågor rörande de handikappades undervisning

och utbildning. Utskottet framhöll därvid att en ledande synpunkt bör vara

att undervisningen så långt som möjligt sker inom den vanliga skolundervisningen

tillsammans med icke handikappade elever. Även lärarfrågan

kunde förutsättas bli bedömd med bl. a. denna utgångspunkt. Beträffande

bostäder för handikappade anförde utskottet att den samhällsplanering för

handikappade, som statens institut för byggnadsforskning hade i uppdrag att

utreda, hade som målsättning att åstadkomma en planering som underlättade

för de rörelsehindrade att integreras i det normala, vardagliga samhällslivet.

Utskottet framhöll sammanfattningsvis, att olika aspekter på de

rörelsehindrades problem var uppmärksammade i ett antal statliga utredningar

samt att ett icke oväsentligt underlag för praktiska åtgärder även förelåg.

Utskottet underströk vikten av att reformarbetet på detta område påskyndades

och intensifierades.

Under fjolåret har 1962 års utredning angående högstadieundervisningen

m. in. avgivit ett betänkande med förslag till riktlinjer för högstadieundervisning

för rörelsehindrade samt skolverksamheten vid vanföranstalterna

och Eugeniahemmet (Socialdepartementet, stencil 1964:2). Utredningen

har vidare — med anledning av tilläggsuppdrag — avgivit betänkande angående

försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för rörelsehindrade

(Socialdepartementet, stencil 1964: 5). Dessa frågor behandlas i Kungl.

Maj :ts proposition nr 75 till innevarande års riksdag. I propositionen framlägges

bl. a. förslag till riktlinjer för vård och undervisning av rörelsehindrade

barn. Departementschefen erinrar i propositionen om olika former av

samhällsstöd till de handikappade som under senare år genomförts. På skolans

område har specialanordningar vidtagits för de handikappade. I Kungl.

Maj :ts proposition 1965: 1 (bil. 10 s. 249) föreslås specialanordningar även

för skolorna på gymnasienivå. Rehabilitering och arbetsvärd har givits

ökade resurser, och anordningar för yrkesvägledning och omskolning har

förstärkts. Allt flera handikappade bereds skyddad sysselsättning i olika

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1965 5

former. I fråga om ortopediska och tekniska hjälpmedel har fr. o. m. den 1

juli 1964 genomförts en reform, som innebär att inte bara ortopediska hjälpmedel

utan även hjälpmedel för den dagliga livsföringen helt bekostas av

statsmedel. Även hörapparater bekostas i princip av staten, som också stöder

anskaffning av bandspelare för synskadade. Statligt stöd lämnas forskning

inom medicin och teknik på detta område.

Socialpolitiska kommittén har i en sammanställning, Social omvårdnad

av handikappade (SOU 1964:43), framhållit behovet av en bättre samordning

av samhällets insatser och angelägenheten av att en enhetlig grundsyn

på handikappfrågorna får göra sig gällande i planeringen av samhällsåtgärder

på olika områden. I förenämnda proposition nr 75 — där även inrättande

av ett kontakt- och samarbetsorgan för handikapporganisationerna, statens

handikappråd, förutskickas — anför departementschefen (sid. 66), att

han delar kommitténs uppfattning och avser att föreslå Kungl. Maj :t att

olika frågor rörande omvårdnaden av handikappade blir föremål för en särskild

utredning.

Såsom framgår av det ovan anförda har de i motionerna berörda spörsmålen

uppmärksammats i olika sammanhang, varför något riksdagens initiativ

i anledning av motionerna icke synes påkallat. Utskottet, som vidhåller

sin vid förra årets riksdag framförda uppfattning i förevarande frågor,

får därför hemställa,

att de likalydande motionerna I: 250 och II: 311 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 maj 1965

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Möller*, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh*,

Hedlund, Nyman, Hiibinette*, fru Olsson*, herrar Helge Karlsson*

och Blomquist;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Dickson*,

Lundmark, Rimås*, Wikner, Rask*, Nilsson i Agnäs*, Andersson i Örebro,

fru Ekroth och herr Johansson i Växjö.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Johansson i Växjö, vilken anselt att utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

I motionerna föreslås utredning rörande samhällets insatser för svårt

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1965

handikappade, särskilt avseende utbildning, sysselsättning och möjligheter

till särskilda bostadsområden.

Utskottet har tidigare haft att handlägga frågor om de handikappades

situation i samhället och därvid understrukit vikten av energiska insatser

från det allmännas sida för att lösa olika problem på detta område. Ett flertal

utredningar har sysslat med de handikappades problem. Vissa av problemen

kommer att få sin lösning genom beslut i anledning av proposition nr

75 till innevarande års riksdag. Utskottet finner emellertid, liksom motionärerna,

behov föreligga av genomgripande program för lösandet av problemen

inom stora delar av handikappområdet. Samhället har hittills gjort misstaget

att man försökt lösa problemen efter en mall med hänsyn till handikappets

orsak. I motionerna har en redovisning gjorts över hur de handikappade

ser på de åtgärder som nu företages. Av denna framgår att samhället,

trots de insatser som gjorts, inte fått grepp om situationen. Till stor del

torde detta bero på att åtgärderna gjorts som punktinsatser och på att integreringen

inte skett på det sätt som efterlyses i motionerna.

De av motionärerna föreslagna vägarna att lösa lärarfrågan för utbildningen

bör bli föremål för prövning. Därvid bör hänsyn tagas till de synpunkter

som De vanföras riksförbund framfört angående liberalisering och

översyn av normerna för anställning av lärare för handikappade.

Av motionernas redovisning av hur många handikappade ser på den nuvarande

situationen framgår, att de handikappade har stora problem när

det gäller kontakterna med varandra och med omvärlden. De i motionerna

framförda möjligheterna att lösa bostads- och miljöfrågan bör bli föremål

för prövning. Utskottet instämmer därvid i motionärernas tankegångar angående

skapande av skyddad verksamhet även i form av intellektuella arbeten,

vilka tankegångar fått stöd av De vanföras riksförbund.

Utskottet får därför hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna I: 250 och II: 311

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam

utredning och förslag rörande samhällets insatser för svårt

handikappades situation i samhället, särskilt avseende utbildning,

sysselsättning och möjligheterna till särskilda bostadsområden.

ESSELTE AB, STHLM 65

614711

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.