Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökade samhällsinsatser för svårt handikappade.
1965-05-04 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1965:39, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökade samhällsinsatser för svårt handikappade.
Dokumentets text
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1965
1
Nr 39
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökade samhällsinsatser
för svårt handikappade.
I de likalydande till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna
I: 250 av herr Eric Carlsson m. fl. och II: 311 av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl. föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om
skyndsam utredning och förslag rörande samhällets insatser för svårt handikappades
situation i samhället, särskilt avseende utbildning, sysselsättning
och möjligheterna till särskilda bostadsområden, i enlighet med vad som
anförts i motionerna.
Enligt motionerna är ett av de fel samhället tidigare begått i sin handikappvård
att man sökt lösa problemen efter en mall med hänsyn till handikappets
orsak. Något genomarbetat program för hur man skall lösa problemen
inom något delområde har ännu ej presenterats från samhällets sida.
Motionärerna tar sikte på lösandet av problem för yngre normalbegåvade
men på olika sätt mycket svårt handikappade människor som inte på egen
hand kan klara sig i en invalidbostad. Handikappade människor måste få
möjlighet att verka inom så många av samhällslivets områden som möjligt.
Samhället bör parallellt med nuvarande ordning även söka anställa handikappade
inom handikappvården. Akademiker och andra med god utbildning
och tidigare lärarerfarenhet, vilka blivit handikappade genom t. ex. polio
eller bilolyckor, bör kunna utnyttjas bl. a. vid undervisning av rörelsehämmade.
Det är nödvändigt att samhället för de svårt handikappade efter skolgångens
avslutning skapar en tillfredsställande bostadsmiljö. Man bör där
på allt sätt eliminera karaktären av anstalt genom att se till att alla har en
uppgift att fylla och att de handikappade erhåller lön för utfört arbete.
Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion II: 311.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från De vanföras riksförbund
(DVR), som anfört bl. a.:
Den tekniska utvecklingen samt samhällets olika åtgärder för att överbrygga
problem som uppstår genom fysiska handikapp har i allt större utsträckning
fört ut även mycket höggradigt handikappade till arbetslivet. Förutsättningarna
för ett lyckat resultat av denna rehabiliteringsverksamhet har varit
att vederbörande myndigheter haft en positiv syn på de handikappade. Alla
berörda parter måste vara inställda på att lösa de problem som de handikappade
möter i bostaden, kommunikationslederna och på arbetsplatserna. Förutsättningen
för att denna grupp medborgare skall få så normala levnadsbetingelser
som möjligt är att man ger den enskilde eu så kvalificerad ut
llihang
till riksdagens protokoll 1965. It sand. Nr 39
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr .1.9 år 1965
bildning som vederbörande kan tillgodogöra sig. Genom att höggradigt handikappade
har heretts möjlighet att bedriva högre studier vid gymnasier och
högskolor har de också kunnat erhålla arbete, vilket annars inte hade varit
möjligt.
Det finns gott om exempel på ungdomar, som efter avlagd studentexamen,
genomgång av högre handelsskola eller annan likvärdig utbildning erhållit
arbete och senare avancerat i företagen trots att deras invaliditet gjort det
omöjligt för dem att förflytta sig utanför sitt arbetsrum utan annans hjälp.
Staten har ställt medel till förfogande för inköp och drift av invalidbilar
och genom stimulansbidrag har man fått fram specialinredda bostäder. Enligt
förbundets uppfattning bör näringshjälpen och de olika stimulansbidragen
lämnas efter mycket generösa regler. EU rehabiliteringsarbete får inte
stoppas av formella skäl. Sålunda hör invalidbilen ställas till den handikappades
förfogande i ett mycket tidigt stadium, nämligen redan när vederbörande
börjar sin utbildning. Under utbildningstiden bör samhället kunna
garantera vederbörande driftskostnader för bilen. Vidare är det angeläget
att stat och kommun i samråd löser frågan om hyreskostnaderna för invalidbostäder.
De nu producerade bostäderna betingar i regel ett så högt pris afl
de handikappade, som är i bäst behov av specialinredda bostäder, icke har
råd att hyra dessa. En del kommuner har efter förslag från DVR och på
rekommendation av kommunförbunden infört kommunala subventioner, innebärande
att hyran icke skall uppgå till mer än 20 %, ibland 15 %, av familjeinkomsten.
Man har emellertid i mycket liten utsträckning infört dessa
regler i kommunerna, varför det kan visa sig nödvändigt att genom statliga
åtgärder sänka hyreskostnaden, t. ex. genom att till invalidbostad beviljas
särskilt förmånliga lån.
Vid arbetsplacering av höggradigt handikappade visar det sig många gånger
nödvändigt att införa specialarrangemang, t. ex. installation av lyftplattor
vid entrén vid arbetsplatsen, inköp av elektriskt drivna kontorsmaskiner,
ändringar på redan installerade maskiner, ramper vid trappor och mycket
annat. Kostnaderna för detta belastar nu arbetsgivaren och i den mån som
denna icke har speciellt socialt intresse eller ser frågan utur PR-synpunkt,
kan kostnadsfrågan bli orsak till att anställning icke kommer till stånd.
Här bör arbetsmarknadsverket ha möjlighet att utan alltför restriktiva regler
bekosta de arrangemang som är nödvändiga för att en höggradigt handikappad
skall kunna utföra sitt arbete och ta sig till och från arbetsplatsen
på ett någorlunda normalt sätt. Bidrag bör kunna utgå även till hyra av
garageplats när parkering av invalidbil måste ske i befintligt garage i byggnaden
där arbetsplatsen är belägen.
Förbundet framhöll redan i yttrande över motion till 1964 års riksdag att
det förhållandet att man är invalidiserad icke innebär att man är speciellt
lämpad att undervisa handikappade elever. Personer med höggradig invaliditet,
som erhållit vidareutbildning, bör få möjlighet till arbetsplacering på
samma grunder som andra sökande. Förbundet vill emellertid starkt understryka
att staten bör ytterligare liberalisera sina anställningsnormer. Eu
översyn bör ske av Kungl. Maj :ts brev som nu reglerar anställandet av partiellt
arbetsföra i statlig tjänst. Förhållandet att en person är rörelsehindrad
skall icke hindra denne från att bli t. ex. lärare. Även om gällande regler rörande
anställande av handikappade i statlig tjänst är positivt skrivna är
man ofta i de statliga verken restriktiv när man skall handlägga de konkreta
ärendena. Bestämmelserna för anställande i statlig tjänst av här ifrågava
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
,‘5
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 59 år 1965
rande grupp medborgare bör därför icke innehålla några begränsningar när
det gäller invaliditeten. I likhet med vad som nu sker på den enskilda sektorn,
bör staten ha möjlighet att anställa eu rörelsehindrad även om vederbörande
endast har möjlighet att vara verksam inom arbetslivet kanske 10 år.
Genom den utbyggnad av handikappvårdens skolväsende som nu skett och
planeras kommer vi att få många unga handikappade med en kvalificerad
utbildning, trots att deras rörelseförmåga är mycket starkt begränsad. I den
tekniska värld som vi i dag lever i bör det emellertid vara möjligt att utnyttja
deras kunnande. I första hand bör man försöka bereda vederbörande en för
dem speciellt lämplig arbetsplats och skapa garantier för att de får behålla
denna speciellt utvalda arbetsplats utan att bli utslagna av annan sökande.
Det är icke alltför ovanligt att man av formella skäl flyttar en höggradigt
handikappad från en lämplig arbetsplats och att det sedan visar sig att man
icke kan bereda vederbörande lämplig sysselsättning på annat håll.
De Vanföras Riksförbund vill liksom tidigare ta avstånd från tanken att
man skapar speciella bostadsområden för handikappade. I första hand bör
bostadsfrågan lösas genom spridda invalidbostäder ute i samhället eller
hellre genom att man överhuvudtaget i fortsättningen bygger både bostäder,
offentliga byggnader och kommunikationsmedel handikappvänligt. Förbundet
hyser stora förhoppningar till statens institut för byggnadsforskning och
dess utredning av denna fråga. Det är emellertid riktigt som motionärerna
anger att det finns eu mindre grupp, kanske ett par tusen personer, som är
i behov av servicebostäder där de kan få hjälp vid uppstigande och sänggående,
med toalettbestyr, städning och med matservice. Dessa handikappade
medborgare är spridda över hela landet och det är varken i deras eller samhällets
intresse att föra samman dem i speciella bostadsområden. De skall
självfallet ha möjlighet att bosätta sig inom områden där de har kontakt med
anförvanter och där de kan finna de lämpligaste utkomstmöjligheterna och
trivsel. Med hänsyn till arbetsfrågan kan det självfallet vara nödvändigt att
de kan söka sig till tätortsområden. Förbundet har vid flera tillfällen fört
fram förslag om att det i tätorter skapas smärre inackorderingshem med
ca It)—20 gäster i enlighet med motionärernas förslag. Dessa inackorderingshem
kan ligga i flerfamiljshus men självfallet också i enplansradhus.
Förutsättningen är emellertid att bostäderna icke betraktas som vårdplatser
utan som vanliga bostäder och att bosättningen icke hindras av mantalsskrivningsreglerna.
Förbundet vill instämma i motionärernas tankegångar om att man skapar
skyddad verksamhet även i form av intellektuella arbeten. Många av
dem som nu erhåller utbildning inom handikappvårdens skolväsende har
behov av den formen av sysselsättning i den mån de icke kan placeras direkt
ute på marknaden.
Det synes vara svårt att på grundval av enbart de olika punktinsatser, som
nu görs för att bereda handikappade utbildning och sysselsättning, lösa alla
de problem som höggradig invaliditet för med sig. För att nå några resultat
måste man komma fram till ett flexibelt system. Det är nödvändigt att man
i ett enda sammanhang och mycket snabbt löser bostads- och transportfrågan
samt att man anskaffar erforderliga tekniska hjälpmedel, då det oftast
kan röra sig om en förberedelse- och beslutstid för den beslutande instansen
på ca 1 vecka för att man skall lyckas med en arbetsplacering.
DVR kan för sin del finna det lämpligt alt dessa frågor tages upp inom
slutens handikappråd samt inom den utredning som socialminslern uttalat
4
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1965
sig beredd att tillsätta för genomgång av höggradigt handikappades speciella
problem. Förbundet vill därför hos utskottet förorda att frågan hänskjutes
till Kungl. Maj :t för prövning enligt de intentioner som förbundet här fört
fram i detta yttrande.
Utskottet
I motionerna föreslås utredning rörande samhällets insatser för svårt
handikappade, särskilt avseende utbildning, sysselsättning och möjligheter
till särskilda bostadsområden.
Utskottet liar tidigare haft att handlägga frågor om de handikappades
situation i samhället och därvid understrukit vikten av energiska insatser
från det allmännas sida för att lösa olika problem på detta område. I utlåtande
nr 13 till 1964 års riksdag i anledning av där väckta motioner har
utskottet sålunda behandlat frågor rörande de handikappades undervisning
och utbildning. Utskottet framhöll därvid att en ledande synpunkt bör vara
att undervisningen så långt som möjligt sker inom den vanliga skolundervisningen
tillsammans med icke handikappade elever. Även lärarfrågan
kunde förutsättas bli bedömd med bl. a. denna utgångspunkt. Beträffande
bostäder för handikappade anförde utskottet att den samhällsplanering för
handikappade, som statens institut för byggnadsforskning hade i uppdrag att
utreda, hade som målsättning att åstadkomma en planering som underlättade
för de rörelsehindrade att integreras i det normala, vardagliga samhällslivet.
Utskottet framhöll sammanfattningsvis, att olika aspekter på de
rörelsehindrades problem var uppmärksammade i ett antal statliga utredningar
samt att ett icke oväsentligt underlag för praktiska åtgärder även förelåg.
Utskottet underströk vikten av att reformarbetet på detta område påskyndades
och intensifierades.
Under fjolåret har 1962 års utredning angående högstadieundervisningen
m. in. avgivit ett betänkande med förslag till riktlinjer för högstadieundervisning
för rörelsehindrade samt skolverksamheten vid vanföranstalterna
och Eugeniahemmet (Socialdepartementet, stencil 1964:2). Utredningen
har vidare — med anledning av tilläggsuppdrag — avgivit betänkande angående
försöksverksamhet med påbyggnadsundervisning för rörelsehindrade
(Socialdepartementet, stencil 1964: 5). Dessa frågor behandlas i Kungl.
Maj :ts proposition nr 75 till innevarande års riksdag. I propositionen framlägges
bl. a. förslag till riktlinjer för vård och undervisning av rörelsehindrade
barn. Departementschefen erinrar i propositionen om olika former av
samhällsstöd till de handikappade som under senare år genomförts. På skolans
område har specialanordningar vidtagits för de handikappade. I Kungl.
Maj :ts proposition 1965: 1 (bil. 10 s. 249) föreslås specialanordningar även
för skolorna på gymnasienivå. Rehabilitering och arbetsvärd har givits
ökade resurser, och anordningar för yrkesvägledning och omskolning har
förstärkts. Allt flera handikappade bereds skyddad sysselsättning i olika
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1965 5
former. I fråga om ortopediska och tekniska hjälpmedel har fr. o. m. den 1
juli 1964 genomförts en reform, som innebär att inte bara ortopediska hjälpmedel
utan även hjälpmedel för den dagliga livsföringen helt bekostas av
statsmedel. Även hörapparater bekostas i princip av staten, som också stöder
anskaffning av bandspelare för synskadade. Statligt stöd lämnas forskning
inom medicin och teknik på detta område.
Socialpolitiska kommittén har i en sammanställning, Social omvårdnad
av handikappade (SOU 1964:43), framhållit behovet av en bättre samordning
av samhällets insatser och angelägenheten av att en enhetlig grundsyn
på handikappfrågorna får göra sig gällande i planeringen av samhällsåtgärder
på olika områden. I förenämnda proposition nr 75 — där även inrättande
av ett kontakt- och samarbetsorgan för handikapporganisationerna, statens
handikappråd, förutskickas — anför departementschefen (sid. 66), att
han delar kommitténs uppfattning och avser att föreslå Kungl. Maj :t att
olika frågor rörande omvårdnaden av handikappade blir föremål för en särskild
utredning.
Såsom framgår av det ovan anförda har de i motionerna berörda spörsmålen
uppmärksammats i olika sammanhang, varför något riksdagens initiativ
i anledning av motionerna icke synes påkallat. Utskottet, som vidhåller
sin vid förra årets riksdag framförda uppfattning i förevarande frågor,
får därför hemställa,
att de likalydande motionerna I: 250 och II: 311 icke må
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 4 maj 1965
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Möller*, Eric Gustaf Peterson, Hellebladh*,
Hedlund, Nyman, Hiibinette*, fru Olsson*, herrar Helge Karlsson*
och Blomquist;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herrar Dickson*,
Lundmark, Rimås*, Wikner, Rask*, Nilsson i Agnäs*, Andersson i Örebro,
fru Ekroth och herr Johansson i Växjö.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herr Johansson i Växjö, vilken anselt att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:
I motionerna föreslås utredning rörande samhällets insatser för svårt
6 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 39 år 1965
handikappade, särskilt avseende utbildning, sysselsättning och möjligheter
till särskilda bostadsområden.
Utskottet har tidigare haft att handlägga frågor om de handikappades
situation i samhället och därvid understrukit vikten av energiska insatser
från det allmännas sida för att lösa olika problem på detta område. Ett flertal
utredningar har sysslat med de handikappades problem. Vissa av problemen
kommer att få sin lösning genom beslut i anledning av proposition nr
75 till innevarande års riksdag. Utskottet finner emellertid, liksom motionärerna,
behov föreligga av genomgripande program för lösandet av problemen
inom stora delar av handikappområdet. Samhället har hittills gjort misstaget
att man försökt lösa problemen efter en mall med hänsyn till handikappets
orsak. I motionerna har en redovisning gjorts över hur de handikappade
ser på de åtgärder som nu företages. Av denna framgår att samhället,
trots de insatser som gjorts, inte fått grepp om situationen. Till stor del
torde detta bero på att åtgärderna gjorts som punktinsatser och på att integreringen
inte skett på det sätt som efterlyses i motionerna.
De av motionärerna föreslagna vägarna att lösa lärarfrågan för utbildningen
bör bli föremål för prövning. Därvid bör hänsyn tagas till de synpunkter
som De vanföras riksförbund framfört angående liberalisering och
översyn av normerna för anställning av lärare för handikappade.
Av motionernas redovisning av hur många handikappade ser på den nuvarande
situationen framgår, att de handikappade har stora problem när
det gäller kontakterna med varandra och med omvärlden. De i motionerna
framförda möjligheterna att lösa bostads- och miljöfrågan bör bli föremål
för prövning. Utskottet instämmer därvid i motionärernas tankegångar angående
skapande av skyddad verksamhet även i form av intellektuella arbeten,
vilka tankegångar fått stöd av De vanföras riksförbund.
Utskottet får därför hemställa,
att riksdagen med bifall till motionerna I: 250 och II: 311
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam
utredning och förslag rörande samhällets insatser för svårt
handikappades situation i samhället, särskilt avseende utbildning,
sysselsättning och möjligheterna till särskilda bostadsområden.
ESSELTE AB, STHLM 65
614711
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.